Og så idag – et lille musikalsk mellemspil med en anbefaling:

“Men blide stunder det har alle. En Fange sitter på sin Kjærre og kjører til Skafottet, en Spiker gnager ham i Sætet, han flytter sig og føler det mere behagelig.”
(Knut Hamsun, “En vandrer spiller med sordin……”)

Ind imellem producerer Sverige store, sære outsidere, “musikalske dissidenter” af hvilke vi ikke rigtig har nogen for tiden i Danmark. Åkerström og Wrejswik er store svenske eksempler.
– En sådan en er Freddie Wadling der næsten er lige så ukendt i Sverige som i Danmark. Født som et knækket menneske for hvem musikken blev redningen. Kender nogen ham overhovedet, er det gennem den sære kvartet, Fläskkvartetten, der kan minde om Kronos kvartetten på den måde, at den professionelt spiller stort set al slags musik som interesserer, dem uden fine fornemmelser.
– Wadling udgik fra vild punk, har været ufattelig produktiv ,hvordan det så har kunnet lade sig gøre i en næsten 30 år lang brandert. Jazz, Bellmann, svenske viser, rock, Frelsens Hær sange og selv John Dowland – alt han tar op gir han en ny mening og et nyt indhold. En virkelig særling og et virkeligt sødt menneske, som man kan se i Kirsi Nevantis kongeniale dokumentarfilm “En slægtning til Elverfolket” – som har den fordel at næsten alle danske biblioteker har den – eller kan skaffe den.

FREDDIE WADLING – EN SLÆGTNING TIL ELVERFOLKET
En musikalsk rejse gennem Sverige i selskab med den karismatiske og myteomspundne kultmusiker Freddie Wadling, der bevæger sig ubesværet fra den dybeste undergrund til de bonede gulve.
En slægtning til elverfolket

En svensk klassiker
Namn: Freddie Wadling. Ålder: 50 år. Bor: Västra Frölunda. Familj: Hustrun Bella. Aktuell: Med evergreensplattan ”En skiva till kaffet”, som monstret i ”Frankenstein” på Göteborgs stadsteater och som elaking i ”Vita lögner”.
Från rebell till folkkär – nu sjunger Freddie Wadling svenska evergreens. Freddie Wadling var symbol för upproret, självdestruktivitet och det hårda livet. Nu är han nykter, lyckligt gift och ordet folkkär känns inte långt borta.

Hør noget rock- “A softhearted killer Collection”, eller “Ack,Värmland du sköna” eller “Så skimrande var aldrig ljuset”, eller hør ham give fuldstændig barnlig autencitet til denne gamle naive Frelsersang. Wadling , hvis mor var sindssyg, voksede op hos en dybt troende bestemor, der lærte ham at være angst for alt. Måske derfor han får den til at klinge som en “taberens tillidsfulde salme” . En kunstner for Herren . Den slags producerer vi ikke i Danmark. “Nationalskjalden” og hædersmanden Kim Larsen når ham ikke “til fodsveden”, som min gamle ven udtrykte sig. Sveriges Nick Cave, blot med en rigere musikalsk arv:

Blott en dag, ett ögonblick i sänder vilken tröst, vad än som kommer på! Allt ju vilar i min faders händer, skulle jag som barn, väl ängslas då?

Han som bär för mig ett moders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag,dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd.

Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandrings stig “Som din dag, så skall din kraft ock vara”, detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla, blott vid dina löften, Herre kär. Ej min tro och ej den tröst förspilla, som i ordet mig förvarad är. Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer, taga ur din trogna fadershand.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer, taga ur din trogna fadershand. Blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land.