PARALLELLERNA mellan 20-talets Tyskland under Weimarrepubliken och dagens Sverige är skrämmande:
Vi har visserligen ingen hyperinflation, men arbetslösheten ökar och omfattar i praktiken mer än 1 miljon personer i yrkesaktiv ålder. Företag flyttar utomlands och den offentliga sektorn skär ned. Den ekonomiska otryggheten märks genom allehanda svångremmar. Först drabbas de svagaste, sedan de näst svagaste…
Vad Versailles var för tyskarna är för oss kampanjandet för mångkultur och inskränkningar i yttrandefriheten, förlöjligandet av svenskhet och det ständiga hackandet på dem som genom sina arbetsinsatser håller samhället igång.
Nazististernas SA har sin motsvarighet i AFA och andra organiserade våldselement.
Framförallt ligger en parallell i rättsapparatens kollaps. Våldet sanktioneras uppifrån. Och massmedia tiger eller underblåser.
Sverigedemokraterna har klart tagit ut sin kompassriktning: att arbeta helt med demokratiska och fredliga metoder. De som arbetar för att förmå SD att välja en annan väg finns på två håll:
Å ena sidan de grupper som kallar sig nationella, men som förkastar demokratin.
Å andra sidan de grupper som kallar sig demokratiska, men som förkastar nationen.
Till de senare hör tydligen både AFA och Vänsterpartiet, JK och RÅ, massmedia och polis, riksdag och regering.
Vi vet vad som kom efter Weimar.
Vad ska komma efter Persson?
læs det hele her:
http://www.bgf.nu/ak05/v24.html