Förlagen: bara “godkända” böcker får stöd av staten
Ingen politisk eller religiös ideologi eller dogm har formulerats med onda avsikter. Allt tycks, både historiskt och samtida, vara uttryck för den allra största och mest självklara godhet.
Vi möter denna godhet varje dag. Den är inte ny, men i vårt land är den möjligen större än någon annanstans.
Vi har nu fått veta av Statens Kulturråd vilka kriterier som gäller för att en bok ska få statligt litteraturstöd. Jag läser i Svenska Dagbladet:
Kulturrådet skriver att de “har i uppdrag att driva på frågor om jämställdhet, hbtq, mångfald och tillgänglighet”. Bidragen ska fördelas jämställt, där målet är att inget kön ska vara representerat med mer än 60 procent i en bidragsomgång. Man vill också stötta interkulturell utveckling, och med det avser Kulturrådet “verksamhet som främjar etnisk och kulturell mångfald i Sverige”.
Närmare Orwell och andra dystopier kommer man knappast i den verkliga världen. Låt oss fundera mycket seriöst på hur den bok ser ut som driver på ”frågor om jämställdhet, hbtq, mångfald och tillgänglighet”? Hur ser den bok ut som ”främjar etnisk och kulturell mångfald i Sverige”?
Förläggare är upprörda och det med all rätt. Jag drev själv förlag på 1990-talet. Förutom formella kriterier om upplaga och tekniskt utförande var det som jag minns det endast vagt formulerade kvalitetskrav som gällde. Hur i hela friden ska man kunna ge ut litteratur idag?
Förläggaren Kristoffer Lind säger:
Det har blivit viktigare att ha genusbredd än hög kvalitet. Om du har en habil afrikansk kvinnlig författare kan du få stöd för vad som helst. Men för en vit amerikan spelar det nästan ingen roll om han är i Nobelprisklass, det är ändå svårt att få stöd. En bok som heter “Kvinnor i Bergslagen” kan räkna med stöd, men en analys av Platon av en 60-årig professorsgubbe i Uppsala kan glömma det.
Man behöver inte undra vart vi är på väg. Och man bör minnas att kring denna politik är sjuklövern överens.
Så här ser kravlistan från Statens Kulturråd ut:
Hög kvalitet. 2. Mångsidigt utbud av titlar vad avser målgrupp, ämnen, åsikter, form och genrer. 3. Internationellt och interkulturellt perspektiv. 4. Jämställdhetsperspektiv. 5. Tillgänglighetsperspektiv, vilket innebär att människans olika förutsättningar att ta del av litteratur beaktas, däribland kognitiv förmåga.
Den svenska statsapparaten blygs inte längre över vägvalet. Tvärtom uttalas demokraturens egenskaper allt tydligare. För bara en vecka sedan kom nyheten om vilka avsikter man har med presstödet, det vi från regerings- och myndighetshåll nu får veta om en av kulturpolitikens avgörande och både kort- och långsiktigt viktiga element är skrämmande. Vill man stå utanför och möjliggöra samtidskritik – politisk, kulturell och social – kan man inte heller anpassa sin verksamhet till dessa statliga krav. Tvärtom bör man kalkylera med 100% egen finansiering. Möjligheten att ge ut kritisk litteratur kan också komma att avgöras av läsekretsen. Insamlingar före en tryckning är en av flera framgångsrika vägar, det visar inte minst exemplet Ann Heberlein alldeles nyligen.
