Helle Merete Brix: Blandt kolibrier og kalasjnikover. Om terrorens offer (med forord af François Zimeray, Dreamlitt)
”Omringet af terrorisme. Måske er det derfor, det tager mig så lang tid at skrive denne bog. Fordi jeg også føler mig omringet af terrorisme.” Helle Merete Brix i boken, efter samtal med en fransyska på hjälporganisation i Paris
Just som jag läser Helle Merete Brix nya bok om terrorns offer pågår i Stockholm rättegången mot islamisten Rakhmat Akilov från Uzbekistan, han som i april 2017 mejade ner människor med lastbil på Drottninggatan i huvudstaden. Så fick Sverige sitt första omfattande islamistiska terrorbrott (ett föregående 2010 dödade endast terroristen, irakiern Taimour Abdulawahab själv). Finland fick också sitt i och med attentatet i Åbo i augusti 2017 ufört av marockanen Abderrahman Mechkah. Danmark och Norge hade redan fått sina dödliga terrorattentat.
Den pågående verkligheten hakar i alla de händelser och förlopp som Brix så levande och noggrant beskriver och berättar om, från själva terrorattentaten till dess offer, med stor medkänsla och sakkunskap.
Helle Merete Brix har länge varit med i debatten om och striden mot den mordiska jihadismen. Hon var rentav pionjär i upplysningsarbetet kring ämnet, med boken I krigens hus. Islams kolonisering af vesten, som hon utgav tillsammans med Lars Hedegaard och Torben Hansen 2003.
Helle Merete Brix är frilansande journalist och författare. Åren 2005 – 2007 satt hon i ledningen för danska Trykkefrihedsselskabet. Hon har publicerat en rad böcker om islam och islamism, om Muslimska Brödraskapet i Europa och medverkat i antologier med dessa ämnesområden, hon skriver också regelbundet i Weekendavisen.
Brix har också varit ordförande för den danska Lars Vilks-kommittén som arbetat till stöd för den svenske konstnären Vilks, som på grund av en liten teckning av en viss rondellhund, drabbats av en islamisk dödsdom/fatwa och lever på hemlig plats med polisskydd.
Den nya boken är en rejäl och inträngande skildring av de terrordåd som drabbat flera olika europeiska länder. Tyngdpunkten läggs på de jihadistiska/islamistiska, men Brix skildrar också vettvillingen och extremisten Anders Behring Breiviks massmord i Norge den 22 juli 2011. De ägde rum både i regeringskvarteret i Oslo och på Utøya där ett stort läger för socialdemokratiska ungdomar pågick. Sammanlagt dödade han 77 människor.
Terrorismen i Frankrike och Algeriet
Framställning inleds i Frankrike. Det är ingen tillfällighet. Attentaten i Paris och på andra franska orter har varit sällsynt blodiga och omfattande och man kan se tydliga kopplingar mellan Frankrike och den forna kolonin Algeriet varifrån många av terroristerna kommer eller har sina rötter.
Den moderna terrorismen inleddes på fransk mark långt innan al-Qaida och Islamiska Staten fanns till. På 1990-talet angreps till exempel Paris-tunnelbanan två gånger i mycket blodiga dåd. Då stod den algeriska islamist-organisationen GIA bakom. Det har också förekommit terror i form av flygplanskapning och gisslantagande (Air France i Alger och Marseilles i december 1994).
De stora attentaten som väl lever i det allmänna medvetandet och som Brix berättar utförligt om, ägde rum på redaktionen för Charlie Hebdo, spelstället Bataclan, de olika innerstadscaféerna, ute vid fotbollsarenan Stade du France i november 2015 med sammanlagt 130 döda och 350 skadade, och på strandpromenaden i Nice på nationaldagen 2016 då minst 84 människor dödades och 458 skadades.
Helle Merete Brix tränger nu in i den verklighet som finns kvar sedan löpsedlarna försvunnit och de dramatiska tv-bilderna slocknat. Ett terrorattentat är nämligen i högsta grad långtidsverkande. De som dödas är för alltid döda. De skadade lever kvar mer eller mindre förstörda av den ondska och brutalitet som islamismen drabbat dem med. De är inte bara fysiskt skadade, lemlästade, invalidiserade utan också, vilket det talas mindre om, traumatiserade, psykiskt brutna, kvar i ett mentalt tomrum där bomber och skottsalvor fortfarande ekar och där mardrömmarna inte bara kommer i sömnen nattetid utan manifesterar sig som rädsla för mänskliga miljöer, för städernas butiker, tunnelbanor, bussar, allt som kan väcka minnena till liv och med förnyad kraft drabba de av terrorn sargade och märkta.
Offrens röster
Vad var det då som hände i Paris och Nice, vem låg bakom förbrytelserna, och vilka effekter blev det för offren? Det är alltså offren som är Brix huvudsakliga intresse, det är för dem hennes bok vigts.
Att de flesta attentaten är kopplade till IS står klart idag. I takt med att IS förlorade fästen i Syrien ökade terrorn i Europa och övriga västerlandet.
Låt oss höra vad några av offren säger, med citat från boken:
”Mange af de overlevende kæmper med skyldfølelse.” (Eskil Pedersen, överlevande från Utøya).
”Jeg var mer bange end nogensinde. Jeg turde ikke tage metro, jeg turde ikke gå ud.” (Anne, aktiv i organisation för terrorns offer i Paris).
”Vi arbejder stadig på Charlie Hebdo, og fraværet af de døde er der hele tiden.” (Tecknaren Coco, anställd på Charlie Hebdo som idag lever med livvakt).
”At Frankrig var så dårligt forberedt. Lægerne var nogle gange mere chokeret end ofrene.” (Soukini Brahma, Projekt Phoenix för vuxna terroroffer i Paris).
”Tavsheden beskytter ingen. Du kan ikke se blomsterne, hvis du er omgivet af en grave.” (Inna Shevchenko, FEMEN, överlevande från Krudttønden i Köpenhamn).
”Og at se det danske samfund vise så meget kærlighed over for os, at give os et kæmpeekram og sige: I står ikke alene. Jeg følte mig elsket af Danmark…” (Hannah som firade sin bat mitzvah i Judiska församlingens lokaler i Köpenhamn när terroristen slog till).
Det är starka och lärorika vittnesmål som det finns många av i boken. Jag läser särskilt dessa med stor uppmärksamhet, ty bortom politiken, bortom den så kallade debatten, så handlar terrorn alltid ytterst om människor av kött och blod. Det är inget spel, det är konkret, hård verklighet som lemlästar, invalidiserar eller dödar människor. Så ser terrorn ut. Och vi vet att de absolut flesta av dessa mordiska dåd utförs av islamister/jihadister. Undantagen är få, men har samma förfärliga konsekvenser för de drabbade. De bortglömda och försummade bör man också skänka en tanke. Om man ”bara skadats” (det brukar heta så) blir man snabbt bortglömd. Icke desto mindre måste offren hantera det inträffade.
Danmark
(Helle Merete Brix, Lars Vilks og Naser på Christiansborg, januar 2018. Foto Snaphanen.dk)
Angreppet utanför Köpenhamns synagoga kommer för att alltid att vara förknippat med det som hände på Krudttønden där det hölls ett möte i Lars Vilks-kommitténs regi. Det var när bokens författare Helle Merete Brix, som satt på scenen tillsammans med FEMEN-aktivisten Inna Shevchenko som helvetet bröt lös. Målet för islamisten Omar El-Hussein var naturligtvis att döda Lars Vilks. Han och Brix lyckades gömma sig. Fyra poliser blev skottskadade och filmaren Finn Nørgaard dödades, liksom också Dan Uzan som höll vakt utanför synagogan tillsammans med två poliser, som också de skottskadades.
Hela detta händelseförlopp skildras utmärkt i två separata böcker, Helle Merete Brix egen Gud og profeten tilgiver ikke. En personlig beretning om terrorangrebet på Krudttønden, och den bok Brix skrev tillsammans med Uwe Max Jensen: Man forhandler ikke med et maskingevær. En bog om manden og kunstneren Lars Vilks.
I den nu aktuella boken fördjupar och breddar Brix sin skildring, i och med att nya röster finns med, som den äldre PET-man som berättar om sin egen roll och konsekvenserna för honom. Före angreppet i Krudttønden hade han aldrig dragit sitt vapen eller ens använt sin batong. Hela hans berättelse är en lektion i den förändring som skett i Skandinavien sedan islamismen kom hit.
England
Både London och Manchester har de senaste åren drabbats av svåra islamistiska terrordåd.
De flesta av oss minns bomberna/självmordsbomberna den 7 juli 2005 i tunnelbanan och på en stadsbuss. Dåden utfördes av 4 unga islamistiska män. Under 2017, tolv år senare, kom flera attentat i London. Den 22 mars kördes en lastbil in på gångbanorna på Westminster Bridge, med flera dödsoffer och många skadade som följd. Terroristen Khalid Massoud fortsatte sedan springande i ett försök att komma in i parlamentet och knivhögg då en polis till döds.
Den 22 maj sprängde sig Salman Ramadan Abedi till döds efter en konsert i Manchester Arena. Han tog med sig 22 människor, flera av dem mycket unga (den yngsta endast 8 år) i döden och skadade dessutom 250 andra. Den 3 juni kom så nästa attentat i London, då tre terrorister körde in i Borough Market och såväl på gatan som i olika lokaler dödade åtta och skadade 48 personer. Minnesvärt från den händelsen är att en pubgäst, Roy Larner, gjorde motstånd, helt obeväpnad och med orden ”Fuck you, I´m Millwall (vilket syftade på en brittisk fotbollsklubb). Det var uppenbart att han inte tänkte låta sig slaktas som ett viljelöst får och hans agerande räddade förmodligen livet på flera andra som kunde sätta sig i säkerhet. Själv överlevde han skadad. Hans exempel är också en del av offrens historia. Men hur många skulle våga eller förmå göra motstånd när islamisterna stormar fram med knivar eller vapen för att döda så många som möjligt? Samtliga tre terrorister i detta attentat dödades av polisen.
Norge
Det spektakulära terrordåd som Anders Behring Breivik stod bakom i Oslo den 22 juli 2011 och på Utøya får förstås sitt eget utrymme i boken. Här visar Brix ett samhälle och en polismyndighet som stod helt handfallna inför en enda beslutsam terrorist. Det mesta gick fel. Brix erbjuder detaljer kring detta, men det är förstås offren för dessa två dåd som står i centrum. Hon berättar också om de böcker och andra verk som utkommit och som på djupet berättat om händelserna, deras bakgrund och effekter.
Breiviks terror är den för skandinaviska förhållanden mest omfattande och katastrofala. Antalet offer är overklig många och mer än en gång har man fått ställa sig frågan hur det var möjligt att han kunde genomföra och sätta sina planer i verket.
Ett offer det sällan talas om är Peder Jensen, han som i medierna blev känd som Fjordman. Kanske beror det på att han inte själv var fysiskt närvarande vid terrordåden. Han förekommer inte i den här boken men har själv skrivit en bok, Vitne til vanvidd, där han med sakliga argument visar att han inte hade något med massmördaren att göra. Att Breivik citerade honom i sitt manifest är inget stöd för tanken om ett samband. Det var hundratals historiska och/eller nu levande personer som citerades och ingen skulle komma på tanken att förbinda dem med Breivik. Den omfattande och obehagliga mediakampanj som utlöstes mot Jensen efter attentaten är en lärorik historia – inte minst kring hur massmedia fungerar i ett upphetsad situation – när vi diskuterar terrorns offer och effekter.
Den Breivik som före attentaten påstod sig ha en islamkritisk hållning förändrades redan med rättegången där han gjorde entré med Hitlerhälsning, och senare med öppna och tydliga deklarationer om att han ser sig som nationalsocialist. Också det är unikt i samtidens terrorism och skiljer honom från de flesta terrorister som angripit europeiska länder.
Efterverkningarna av terrorn
Hur har samhällsklimatet, debatten och åsiktsbildningen påverkats av alla terrordåden? Helle Merete Brix ger flera olika, var för sig mycket intressanta, inblickar i hur enskilda individer, organisationer, kulturinstitutioner och makthavare reagerat och agerat.
Brix visar att offren för terrorismen bär på något annat än de människor som skadats till exempel i olyckor. De förlorar tron på andra människor, säger psykologen Anders Korsgaard Christensen till Brix. Det är också ett faktum att terrorn sätter vänskaper, äktenskap och andra relationer på hårda prov. Människor lämnar varandra. Det finns också exempel på överlevande som begår självmord.
I såväl Norge som Frankrike finns det avancerad forskning om terrorismens offer, såväl kort- som långsiktiga projekt som undersöker bland annat hur posttraumatisk stress slår mot dem och förstör deras vardagsliv.
Brix citerar forskningschefen för danska Trygfonden, Anders Hede, som säger att det skett en tydlig förändring: ”Tidligere var terror rettet mod debattarrangementer som Krudttønden, men nu er det rettet mod folk, der går på julemarked eller går til koncerter.” Jag tänker direkt att just detta är terroristernas/islamisternas mål: alla ska känna fruktan, ingen ska tro sig gå säker så länge detta krig mot ”otrogna” – det vill säga alla vi andra – pågår. Hedes ord kan sägas vara en mycket konkret slutsats om var vi befinner oss.
Yttrandefriheten och de islamistiska dödsdomarna
(Lars Hedegaard, Helle Merete Brix og Ayaan Hirsi Ali, København 2005, foto Snaphanen.dk. Klik f. helskærm)
Sist och slutligen kan man konstatera att yttrande- och tryckfriheten också bör finnas med i listan över terrorismens och i synnerhet islamismens offer.
Utfärdandet av fatwor – i dessa fall religiöst motiverade dödsdomar – är en form av terror. De innebär att det hänger ett dödligt hot över de människor som drabbats av Irans, al-Qaidas eller IS´s hot. Att dessa också utlovar stora summor i belöning motiverar förstås lokala islamister att agera.
Vi känner namnen på flera av dessa dödshotade människor: bland andra Kurt Westergaard, Lars Hedegaard, Lars Vilks här i Norden, Salman Rushdie, Geert Wilders, Ayaan Hirsi Ali och andra ute i Europa. De lever med livvakter. Vissa av dem har inte kunnat stanna i sina bostäder utan gömmer sig i säkra hus där polis eller säkerhetspolis skyddar dem. I Danmark lever också flera politiker med beskydd eftersom de dödshotats av islamister. Naser Khader är en sådan, konservativ politiker med rötterna i arabvärlden, som tack vare sin frispråkighet då Muhammedkarikatyrerna publicerades tvingas ha livvakter och skyddat boende. Också i Norge har människor hotats av dessa terrorister, som Vedbjørn Selbekk på tidningen Dagen.
Om vi för 20 – 25 år sedan trodde oss leva i europeiska samhällen där varje aspekt av yttrande- och tryckfriheten var självklara, så har vi nu lärt oss att det tiden är förbi.
Det som hände i Europa sedan samtliga diktaturer och totalitära regimer fallit var att en omfattande känsla av optimism och framtidstro spred sig. Den skulle komma att ersättas av terrorismens, islamismens och den muslimska massinvandringens tid. Vad den innebär skildrar Helle Merete Brix på ett framstående sätt i sin nya bok, och just därför är den så viktig att läsa.
Thomas Nydahl
Se også Terrorofre på Christiansborg og Syndabocken om Peder-Fjordman-Jensen.
