Friedman i Lund 2015 © Snaphanen.dk

Politisk korrekthet är inte bara en fluga eller ett mode, utan ett instrument som hjälper nya makteliter att etablera sig och sedan upprätthålla en moralisk sanningsregim som gruppen bekänner sig till. Den bygger inte på argument utan på associationer och identiteter och de etiketter motståndarna fastnar i.

Magnus Fiskesjö läser antropologen Jonathan Friedmans fallstudie av Sverige i boken ”PC Worlds: Political Correctness and Rising Elites at the End of Hegemony”.

Konsensus omfattade hela den svenska samhällseliten

Enligt Friedman är politiskt korrekthet inte bara en fluga eller ett mode, utan ett instrument som hjälper nya makteliter att etablera sig, inte minst genom att etablera och sedan hålla efter den moraliska sanningsregim de bekänt sig till, finner bekräftelse i, och samtidigt använder som maktmedel. (Man skulle kunna jämföra med de nya eliter som tog över till exempel när Sverige kristnades, eller när våra östra grannländer sovjetiserades under Stalin.)

Den ville försvara migration och mångkultur som inte bara oundvikligt, utan som något gott.

Det nya med den nya eliten var att den tog över Sverige i vad man trodde skulle bli en ny globaliserad värld, där nationalstaten var på väg ut och snart skulle ersättas av en mosaik av migranter som skulle hanteras av en ny transnationell elit (det var i alla fall så man föreställde sig framtiden på 1990-talet). Några av Friedmans mest slående observationer av svenska förhållanden är när han citerar personer inom denna nya elit, som i enlighet med dåtidens tidsanda deklarerade att den svenska nationen helt enkelt inte längre finns och vi alla numera är kosmopolitiska världsmedborgare. Se det hele i Kvartal Politisk korrekthet är ett maktmedel

Niels Lillelund interviewede Friedman allerede i 2002, hvor han også var en ikke-person i svenske medier: Aftenlandets Undergang.