Ærkebiskoppen og genusfrågorna

At gøre rede for genus halløjet i Sverige, ville kræve en større afhandling. I korthed kan det siges : Man kommer ingen vegne uden at deltage i vrøvlet og kalde sig feminist.Genuspolitikken går fra universiteter helt ned i børnehaver. Og så er det noget med at kønnet udelukkende er en social konstruktion – “You´d have to be an intellectual to believe such nonsense” (Orwel i anden forbindelse.)

Oceaner af tid spildes på denne pseudo debat. Og HTB-frågorna (Homo-trans-bi-seksuel) ikke at forglemme. Ad nauseam.

Imens ordner magtpolitikerne spørgmål af virkelig betydning som ikke rager befolkningen.



Men man kan da høre ærkebiskop Hammar prædike på SR P 1 i aften:



http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?programID=945

“Min fru är feminist, hon håller mig medveten i genusfrågor. Det finns ett stort mansförtryck som ständigt fortsätter i våra genuina manliga strukturer, även i kyrkan och mitt ämbete. Därför behöver jag min hustrus förmanande feministiska ögon.”

Hvor blev pengene af (2)

Familjen havde købt tøj og computere – ingen havde fortalt at de skulle spare penge i overskud fra den ene måned til den næste:

http://www.tidningen.to/las.asp?typ=egna&id=1443426

2005-01-06 22:12

Familj överklagade sänkt socialbidrag

Familjen hade ena månaden en nettoinkomst på 37 790 kronor. Nästa månad var man tvungen att söka socialbidrag. Ifo-nämnden i Härnösand tyckte att familjen kunnat spara pengar och drog ner biståndsnormen med 980 kronor. Familjen överklagade till länsrätten. Och fick rätt.

Et eksempel:

ud af mange på nedenstående:

Besparingar lamslår cancervård i Stockholm

Svenska Dagbladet den 9 juni 2004: http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_7603629.asp

“Personalbrist och besparingar håller på att lamslå vården av cancersjuka i Stockholm. Svårt sjuka patienter får vänta i månader på strålning och om några veckor dras kapaciteten ned ytterligare. Personalen våndas och patienterna är förtvivlade.”

og det vel at mærke med en skat som også sattes op i år. Et andet: Den svenske politistyrke er 15.000 mand undertallig i forhold til EU gennemsnit. Og det til EU´s værste kriminalitet. Men – der er ikke penge til flere.

Hvor blev pengene af ?

“Vart tog pengarne vägen” (i.e. Folkhemmet)



Borgerlige Svenska Dagbladet har en daglig rubrik der hedder “Brännpunkt”. Retfærdigvis skal det siges at det ikke er ofte at noget brænder på her. For et par år siden indtraf noget bemærkelsesværdigt: Lars Jansson fik lov til at skrive. En mand hvis bog er organiseret bandlyst fra svenske biblioteker og som kun har fået anmeldelser – i Danmark (Weekendavisen; Frede Vestergaard).



Det skal noteres at trods modviljen mod at diskutere dette penible emne, har økonomen Ekberg argumenteret imod Jansson her :

http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_2589429.asp

Hvad der mindsker hans troværdighed er at han i udenlandske , økonomiske tidsskrifter angiver udgiften til det dobbelte af den han anvender til indvortes brug. Tilbage står det store 1000 kroners spørgsmål i højskattesamfundet Sverige: Hvor blev pengene af ? Hvorfor er vi i EU sammenhæng et U-land selvom vi er brandbeskattede ? Hvorfor kommer politiet ikke når man ringer ? Hvorfor dør folk en simple depressioner ? Hvorfor er “akutte” operationer på venteliste ? Hvorfor kan de gamle ikke få et blødkogt æg på plejehjemmet?

Vad kostar invandringen?

Sverige får anses höra till de stora invandringsländerna i den västliga världen. Sverige konkurrerar med Frankrike om fjärde platsen efter Australien, Schweiz och Kanada. Det finns skäl att studera de ekonomiska konsekvenserna.Flyktinginvandringen har blivit en förtäckt arbetskraftsinvandring.

Högst tio procent av alla som fått stanna har haft asylskäl och är således flyktingar. Människosmugglare har varit ledande i att missbruka flyktingkonventionen. Därför har man i Norge och Finland nästan upphört att bevilja asyl.Även i Sverige har politikerna haft chansen att göra människosmugglarna arbetslösa, men de har inte tagit den.Invandrarbefolkningen i arbetsför ålder ökade under 1990-talet med 350 000 personer netto efter utvandring.

Sedan uppgången i konjunkturen 1997/98 har sysselsättningen ökat med 270 000 fram till maj 2002. Arbetsmarknaden har tillförts fler arbetskrafter genom invandring än det finns nya jobb.Riksdagen har beslutat att välfärden ska vara solidariskt finansierad. Vid beräkning av invandringens kostnader har denna princip fått styra vad som ska ingå i en långsiktig kalkyl. Invandrarna deltar i finansieringen utan att deras skatteinbetalningar är öronmärkta.Sverige beviljar nästan uteslutande permanenta uppehållstillstånd med omedelbar tillgång till den svenska välfärden. Ingen karenstid som i många andra länder.

För att riksdagen ska kunna föra en saklig debatt om prioriteringar måste även kalkylen över invandringen vara fullständig och inte ges en partiell karaktär med utelämnande av vissa kostnader, som är det vanliga i Sverige och USA.

Invandringens kostnader uppgick enligt mina beräkningar 1999 till 267 miljarder kronor. Kostnaderna fördelas så här:

1. Centrala samhällsfunktioner, 32 mdr

2. Offentlig konsumtion, 123 mdr

3. Transfereringar, 84 mdr

4. Inkomstförluster, 28 mdrUnderlaget är i huvudsak boksluten från kommuner och staten. Centrala samhällsfunktioner omfattar kostnader för rikets centrala ledning och nettoräntan på statsskulden. Exempel på offentlig konsumtion är skola, sjukvård och rättsväsende.

Transfereringar till hushåll är t ex a-kassa, sjukpenning och pensioner, men även vissa subventioner till statliga och privata organisationer. Inkomstförlusterna avser bortfall av inkomster i den offentliga sektorn på grund av att många arbetsföra invandrare ej deltar i produktionen.

Kostnaden för invandringen uppgår till ungefär en fjärdedel av vad hela den offentliga sektorn kostar. Den är försiktigt beräknad.1990 uppgick kostnaden för invandringen till 100 mdr. Den starka ökningen under nio år upp till 267 mdr beror bland annat på att vi har en kostsam välfärd, som även invandrarna får del av.

Därtill kommer ökningen av invandringen, den låga sysselsättningsgraden (55 procent år 2000 för utrikes födda, 20-64 år eller 45 procent om man mäter från 16 år, SCB/RAMS) samt ökade sociala kostnader (brottslighet, sjukfrånvaro och förtidspensioner är mycket högre bland utrikes födda än hos svenskar, BRÅ och RFV).

Minst 330 000 saknade år 2000 arbete.Invandringskostnaden ökade årligen med 11 procent under hela 1990-talet. Det är nästan tre gånger så mycket som ökningen för hela den offentliga sektorn, 3,8 procent.Här framträder en huvudorsak till att välfärden kommit på fallrepet. Den andel av BNP som togs i anspråk för invandringen har nästan fördubblats från 7 till 13,5 procent.

Invandringen kostar 18 gånger mer per år än utvecklingsbiståndet, som riksdagen brukar diskutera.De ökade finansieringskraven har riksdagarna löst genom att höja skattekvoten från 48 till 54 procent, genom nedskärningar i välfärden och i offentliga pensioner samt genom ökad upplåning.

Av hela resursökningen till den offentliga sektorn (324 mdr under decenniet) användes 51 procent för att finansiera invandringen. Om kostnadsökningen hade begränsats till 3 procent årligen i stället för 11, skulle skattekvoten ha kunnat behållas på 48 procent.I tider med brist på arbetskraft har invandrarna haft stor betydelse för näringslivets utveckling, bl a genom deras länderkompetens. Bosnier har bidragit till att främja företagsutvecklingen i småföretagsområdena i Småland.Om sysselsättningsgraden kunde ökas skulle det betyda åtskilliga nya miljarder i statskassan.

I forskning och utbildning har gränsöverskridande utbyten varit en fördel för Sverige. Många invandrare har genom att starta egna företag bidragit till att öka sysselsättningen.Ändå är det något som fattas för att dynamiska effekter av invandringen ska få större betydelse.En indikation är att 74 procent av hela invandrarbefolkningen får sin service och utkomst genom skattefinansiering.

Invandrarna betalade knappt 11 procent (117 mdr 1999) i skatter trots en befolkningsandel på drygt 20 procent.Det beror bl a på att deras bidrag till BNP per invandrare inte utgör mer än 57 procent av genomsnittet för hela befolkningen. Sverige har brist på arbete och på grund av en för stor invandring överskott på arbetskraft.Därför bör Sverige besluta om undantag från fri rörlighet av arbetskraft från tio östländer.

Det är i invandringspolitiken och ej i integrationspolitiken som problemlösningarna bör sökas. En orsak till att Sverige ligger på 17:e plats i välfärdsligan är just den omåttligt generösa invandringspolitiken.

Lars Janssonuniversitetslektor i företagsekonomi(Utkom i juni i år med boken “Mångkultur eller välfärd”?)



http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_2577372.asp

Brix översatt – en ut av många

Livsfarlig sharia Debatt 4 januari 2005

Av HELLE MERETE BRIX

De europeiska länderna räknar i dag myriader muslimska råd, förbund, organisationer och imamer som framgångsrikt samarbetar över landgränser och gör överenskommelser om vilken strategi som är bäst gentemot det icke-muslimska samhället.

Debatten om yttrandefriheten pågår och inom kort ska Bertel Haarder tillsammans med utvalda imamer delta i en konferens om detta livsviktiga ämne. Det kan imamerna betrakta som en seger. Också ute i Europa visar islamisterna musklerna.I Frankrike har den inflytelserike predikanten och ‘euromuslimen‘ Tariq Ramadan, som nyligen ganska okritiskt intervjuades här i tidningen, försökt förhindra att fransk tv visade den algeriskfödde filmregissören Mohamed Sifaouis kritiska reportage om Ramadan. Ramadans stödtrupper, Muslimska Organisationer Förbund i Frankrike (UOIF), gjorde vad islams maktklickar har gjort genom historien i sådana situationer: De utfärdade en fatwa, vari de utpekar Sifaoui som avfälling. Det kan vara en dödsdom.Sifaouis advokat har svarat, med hänvisning till mordet på Theo van Gogh, med att lämna in en anmälan mot UOIF för att sätta hans klients liv i fara. Journalisten Caroline Fourest, som är författare till den aktuella boken Fréré Tariq (Broder Tariq) – en mer än 400-sidors dissekerande avslöjande av Tariq Ramadans radikalitet och dubbla diskurs – berättar att man sätter skräck i franska journalister som skriver kritiskt om Tariq Ramadan och islamisterna.Men Tariq Ramadan fungerar fortfarande som rådgivare till EU i frågor om islam.

För de människor som en gång sökte sin tillflykt i väst på grund av den frihet som vi kunde erbjuda, däribland rätten att tala tänka och skriva fritt, måste det finnas ett obehagligt déjà vu av denna tid. Väst räknar till exempel miljoner iranier som på sitt eget skinn har fått känna hur friheten togs ifrån dem med en fingerknäppning. Jag har hört berättelser om att i hast bränna sin samling av västerländsk filosofi, böcker av Hegel, Heidegger m.m. av rädsla för att Khomeinis religiösa milis skulle finna dem i ens hem.

Professor Azar Nafizis hemliga litteraturgrupp för kvinnor blev internationellt berömd med boken Reading Lolita in Teheran. För flera år sedan intervjuade jag en iransk violinist som i Iran hade älskat att komponera till kvinnorösten. Men det blev förbjudet när mullorna kom till makten, med motiveringen att det förstör mäns moral att höra kvinnor sjunga.

I åratal har sådana människor kunnat iaktta hur de som arbetar för att islamisera samhället manövrerar obesvärat i dagens demokratier. Det har till exempel inte gått upp för politikerna att, bortsett från avvikande eller kätterska riktningar som ahmadiyya, bahai och alevi, har alla väsentliga muslimska rörelser i dagens Europa ett politiskt mål: Att införa sharia, muslimsk lag, på den europeiska kontinenten.

De europeiska länderna räknar i dag myriader muslimska råd, förbund, organisationer och imamer som framgångrikt samarbetar också över landgränser och kommer överens om vilken strategi som är bäst gentemot det icke-muslimska samhället i till exempel ärenden om huvuddukar, hädelse m.m. Euroislam håller inteEn viktig programpunkt är att utbilda unga muslimska predikanter som kan sprida islams budskap på det berörda europeiska språket. Politiker, religionsforskare och journalister tar dessa välutbildade och västerländskt klädda predikanter på orden när de pratar om »rätten att vara annorlunda«, »dialog mellan civilisationer« m.m.

Resultatet är att en ström okritiska artiklar och doktorsavhandlingar under de senaste åren har givit en bild av att en ‘europeisk islam‘ är på väg. Inget kunde vara mer fel.

Ett fåtal journalister i Europa, som Udo Ulfkotte i Tyskland, Richard Labévière i Schweiz samt Antoine Sfeir och Caroline Fourest i Frankrike, har klarlagt de inflytelserika muslimska gruppernas nätverk och studerat vad som sägs inåt till en muslimsk publik. Resultatet verkar nästan alltid vara att grupperna hyllar den politiska islams ideologer och arbetar för ett könsuppdelat och totalitärt samhälle. I Frankrike, där de sekulära muslimerna för närvarande organiserar sig, har en grupp med muslimsk bakgrund, praktiserande, ateister och agnostiker, gått samman om ett manifest. I det säger de nej till antisemitism och homofobi och ja till jämställdhet mellan könen. Vi måste kräva att det är sådana muslimska samtalspartners som våra politiker väljer. Och att sådana människor i dessa tider i övrigt erbjuds maximalt skydd.

Helle Merete Brix är journalist och författare

En flække i det sydlige Kronoberg

Älmhult – til at ha i sin højre hånd. På et halvår havde vi 4 bønder myrdet af asylansøgere. For en mobil og en tusindkroneseddel. Og politiet er langt væk – alle ved de skal beskytte sig selv. Med våben. “Det är för jävligt” sagde min nabo, som havde elg-bøssen med på traktoren.

http://www.smp.se/article.php?args=488975,101;0;0;0

100 brottsoffer förra året

Förra året var de engagerade i jouren stödpersoner åt över 100 brottsoffer. Det är polisen som ger jouren upplysningar om vilka personer som kan behöva stöd, och jouren kontaktar sedan dessa först via brev och sedan per telefon. De som känner att de behöver stöd, både via samtal om det som de har varit med om och med praktiska saker, får sedan en kontaktperson som de kan vända sig till.

Moskébranden i Malmø – en "ikke begivenhed"

det er gået op for mig at mange danske ikke ved at Malmøs moské brændte halvvejs ned til grunden om natten d. 26/4- 2003. Sydsvenskans 23 artikler på nettet, lader til at være forsvundet. Da politiets efterforskning midt på sommeren kom frem til at branden var påsat og at det måtte være et insiderjob, blev stemningen pludselig “otäck” og truende fra forsamlingens side. Siden tonedes rapporteringen ned og sagen er antagelig henlagt som en ikke begivenhed.

Malmö: Fortfarande oklart om moskébrand5 maj 2003Moskéområdet i Malmö brann i natt27 april 2003Värden för mellan 30 och 35 miljoner kronor förstördes natten till den 27 april när stora delar av Islamic Center eldhärjades, rapporterar Sveriges Radio Malmö. Det är fortfarande oklart vad som orsakade branden. Prover från brandplatsen analyseras av Statens kriminaltekniska laboratorium

http://www.nyhetsarkivet.com/3.5.14.189960.html

Den gode viljes museum

Klart, man går jo ikke på museum for at blive oplyst, men for at blive opdraget:

http://expressen.se/index.jsp?a=226163

De är författade på Kulturdepartementet och anger, i stora drag, museernas mål och mening. Under punkten “Övriga mål och återrapporteringskrav” i Kristian Bergs regleringsbrev står det att museet ska “främja en samhällsutveckling som kännetecknas av jämställdhet mellan kvinnor och män, respekt och tolerans och där etnisk, kulturell, språklig och religiös mångfald tillvaratas som en positiv kraft samt att bidra till minskad diskriminering, främlingsfientlighet och rasism”.



Enklare uttryckt: museet ska vara politiskt korrekt.

Baglæns for svenske sosser

problemet er bare for svenske borgerlige – som Roland Huntford skrev i “The new Totalitarians” i 1972: de har mistet deres eget sprog efter 90 års socialdemokratisk hegemoni. Riksdagen består i virkeligheden af 7 socialdemokratier, ikke mindst i indvandrerspørgsmålet hvor de har gjort fælles front mod befolkningen og stadig giver 46.500 PUT (Permanent uppehålstilstånd) om året. Politikerlede ? Stemmeprocenten er dalet fra 96.4 i 1976 til 81.0 i 2002.

Persson tappar mark både i opinionen och medierna

Politikernas väljarstöd och utrymme i tv, radio och tidningar sedan valet går hand i hand. Det går bakåt för regeringen och stödpartierna, medan det går uppåt för de borgerliga.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=362083&previousRenderType=6