Mediedrev är vår tids häxprocesser mot oliktänkande eller i största allmänhet obekväma personer. Gammelmedia skyr inga medel för att i avskräckande syfte tysta och bestraffa människor som på något sätt går emot för tillfället rådande konsensus. Ytterst handlar det om att oskadliggöra åsikter och människor som utmanar majoritetens eller elitens värderingar och ideal.
Några av mina erfarenheter och tankar kring mediedrev har jag omsatt i två poddreportage. Det första har nyligen lagts ut på youtube.
Det här poddreportaget, det andra av två, är min berättelse om mediedrevet mot mig hösten 2015, när Expo- och HBTQ-aktivisten Annika Hamrud röjde min identitet i Expressen. Det handlar om hur det är att upprepade gånger trakasseras av två journalisters oannonserade hembesök och sedan placeras på medias häxbål.
Att utsättas för hatstormar och hot från människor som vill ta livet av mig med mjältbrand. Eller krossa mitt ansikte tills det blir mjukt som skumgummi.
Att utsättas för livsfara och inte kunna bo kvar hemma utan tvingas flacka runt och sova på olika platser varje natt med ett polislarm som enda trygghet.
Journalister har makten att fullständigt krossa en människas liv – en makt som de gärna använder.
Niklas Orrenius’ friske beskyldninger
I fredags havde Weekendavisen en lang artikel om Orrenius’ bog “Europas ensomste mand” (ikke online) af Joakim Jakobsen. I den citeres fra bogen. Man ser, WA køber Orrenius’ fremstilling. Den kunne have været afkræftet på en halv dags research:
Fortsæt med at læse “Julia Caesar: Att brinna på medias häxbål”









