Den franske ambassade København, lørdag

Av Thomas Nydahl

”Det som är säkert är att nästan alla franska partiledare som jag träffat under min tid har förefallit mig lika ovärdiga att leda landet, några på grund av brist på karaktär och begåvning, de allra flesta genom en fullständig brist på förtjänster.”
(Alexis de Tocqueville: Minnen, översättning av Per Magnus Kjellström).

Att dessa ord skrevs på 1850-talet gör dem sannerligen inte mindre träffande idag. Det finns inte i något europeiskt land en politikerklass jag skulle anförtro med de enklaste uppgifter. Inte en enda ledargestalt värd namnet. På 1990-talet hade jag förtroende för Tony Blair, och det var i ljuset av den nordirländska uppgörelsen, och senare hade jag det för Angela Merkel. Blair är sedan länge avklädd som en skojare i miljardklassen och därtill en krigsförbrytare av stora mått. Merkel framstår alltmer som ett godhjärtat skämt, utan ledaregenskaper men med gummiryggrad som kan böjas åt alla håll.

Så ser det ut i Europa. Så ser det ut i USA. Mot islamismen har vi ingenting att sätta emot så länge vi litar på politikerklassen. Det spelar ingen roll om vi är fransmän, britter, tyskar, svenskar eller något annat. Vi har ett gemensamt öde och vi närmar oss den slutgiltiga avgrunden.

Vilka lärdomar kan vi dra av terrorn i Paris? Den första lärdomen måste vara att fjäskandet för världens farligaste ideologi just nu, islam, måste upphöra. Det i sin tur måste innebära ett stopp för den massiva importen av unga muslimer som just nu pågår och där Sverige i vanlig ordning utmärker sig som ett extremfall. Vi bjuder bokstavligt talat in IS till våra byar och städer, föder och göder dem och upprepar mantrat “det är på sikt bra för nationen”.

Fortsæt med at læse “Paristerrorn. Sammanhang och lärdomar?”

Erhvervsmanden Asger Aamund skrev forleden i en kommentar i Berlingske, at ”det udelukkende er vores eget ansvar, at migrantlavinen uden modstand og politisk handlekraft på rekordtid har forvandlet EU til et åbent landskab, hvor enhver araber eller afrikaner kan slå sig ned og begynde et nyt liv for andre menneskers penge. Folkevandringen er et resultat af et fuldstændigt fravær af ansvarlighed og ledelseskompetencer hos EUs nationale og føderale ledere, som tilsammen udgør den mest inkompetente, dilettantiske politiske ledergeneration i demokratiets historie.” Aamund er gæst i studiet i 2. time, hvor vi også skal høre hans eget bud på en løsning.

Hvor længe holder økonomien?

Der er uendelig meget, der kan gå galt i Sverige inden pengekassen er tom, også samtidigt, men når det sker, går det under alle omstændigheder virkelig galt. Svenske politikere har spillet hasard med Sverige i 40 år, og vi har langt fra set resultatet endnu. Jeg mener som bekendt, de burde straffes for hvad de har gjort hen over hovedet på det svenske folk demokratiet. At opløse et land og udgøre en fysisk trussel mod dets folk, kan ikke andet end ligge uden for deres beføjelser.

Om dagens flyktingströmmar består knäcks statsfinanserna. De ansvariga politikerna visar ingen insikt om detta.[..]

Fortsæt med at læse “Asger Aamund hos Cordua og Steno”

siger Karen Blixen. Masken er “Personaen i Carl Gustav Jungs psykologi, en arketype, der repræsenterer den maske eller rolle vi påtager os i det sociale liv. Det er den opførsel vi udviser i vores omgang med verden.”

Jeg har fotograferet Thornings maske tæt på, og jeg bliver ikke klogere på hende. Den er lidt omhyggeligere lagt end de fleste andre masker. Nogen må jo kende hende, selvom det offentlige billede er kvinden uden egenskaber, men Blixen mener åbenbart, at har vi set masken, har vi set det hele og at vi, hvis vi ikke selv tillægger os en maske eller får den af en spindoktor, bare har den eller de vi tildeles fra fødslen.

Politikere tilsyneladende uden personlige egenskaber er blevet normen, så her adskiller hun sig ikke synderligt. For mig er det grunden til at høre så lidt på dem som muligt. Nu skal Danmark trækkes med hende lidt endnu, som Jalving skriver idag. (foto tilsendt)

“Den verkliga katastrofen har inte ens börjat”

Fra Tre mails til Karl Olof Arnstberg:

Jag håller med om att de båda mejl från en läsare som du publicerat innehåller en mängd kloka synpunkter. Men jag kan lik förbannat inte instämma i antagandet att ”om svenskarna inte förmår att hävda sig och sina intressen, som land och som etnisk grupp ens nu, så kommer de aldrig att hävda sig”.

Jag håller fortfarande fast vid det jag sagt i flera års tid, nämligen att den stora folkliga reaktionen kommer när större delen av medelklassen på allvar börjar känna av massinvandringens konsekvenser. Och dit har vi – trots det enorma asylhaveri som nu pågår – fortfarande inte kommit.

För att illustrera min poäng kan jag berätta lite om vad jag ser i min egen vardag.

Fortsæt med at læse ““Ikke på dit ansigt, på din maske skal jeg kende dig””

Tænk at man skulle opleve andre end sig selv, der kalder Sverige for “et matriarkat.” Det har jeg gjort i mange år, men sådan en udlænding, der i virkeligheden ikke interesserer den svenske elite,  kan man ignorere. Den statslige, svenske jämställdhet gik ud på, at kvinderne snuppede magten, og hvad de har gjort med den, tjener dem virkelig ikke til ære. DE har blandt andet sørget for den historiske ting, at mænd nu er flere  end kvinder i Sverige, og ikke  hvilke mænd som helst.

Nu kalder Ann-Charlotte Marteus Sverige “et matriarkat” i Expressen. Jeg var bare ti år forud, eller også viser det blot, at i Danmark kan man skrive, hvad man tænker.. Det vil give hende tørre tøsetæsk. Meget modigt. Der sker en yderst ufrivillig, smertefuld normalisering af Sverige, men SD er stadig “fascister” af den enkle grund, at de havde ret og snupper de ben, de andre pampere gnaver. Selv det kan ændre sig, når Moderaterna får lidt appetit på magten og har mistet vælgere nok til SD. Det vil ikke gøre den store forskel, skaden er sket.

Är det jämställdheten, feminismen, som har gjort att Sverige har en så avvikande flyktingpolitik?

Tänk om matriarkatet och dess ikon, Syster Duktig, har medverkat till att välfärden går på knäna och riskerar att kapsejsa på vissa ställen. Det vore en smula ironiskt. Det var ju välfärden som gjorde att kvinnor kunde lämna heltidsrollen som maka, mor och dotter, skaffa sig en karriär och jämna vägen för världens första feministiska regering.Kvinnor gråter, män säger nej

Gränskontroller? Pyttsan!

Av Thomas Nydahl

Give me back the Berlin wall
give me Stalin and St Paul
I’ve seen the future, brother:
it is murder.
(Leonard Cohen: The Future)

Ja, det infördes alltså gränskontroller. Bra säger vän av ordning och applåderar. Mot det invänder jag: ni tycks inte ens förstå vad som redan skett, vad som ödelagts och förstörts för all framtid. Sverige har allt för länge styrts av en blåögd, av självgodhet överjäst överhet, som trott att allt de satts att utföra är att ruinera den nation de fått förtroendet att styra och leda. Men de varken styr eller leder. Och när allt spricker och faller samman hojtar de på Bryssel och säger att de vill omförhandla! Det är så patetiskt att det mest förtjänar att skrattas åt. Men man ska inte skratta när man ser det man håller kärt förstöras.

Fortsæt med at læse ““Er det feminismen, der gør det?””