Av Thomas Nydahl

Jag läser en intervju med Lars Förstell. Han är informatör på Polisregion Syd. Ärendet är ”åldringsbrotten”. De blir ”alltmer avancerade och den senaste trenden är att kartlägga offret innan man slår till.” Förstell säger:

”Jag förstår inte riktigt hur de här personerna kan leva med sig själva.”

Det handlar om förbrytelser särskilt riktade mot äldre människor i Malmö. Det hade förstås kunnat vara vilken stad som helst, såväl i Sverige som i övriga Europa. Denna fega och usla kriminalitet är nämligen en enkel match också för fähundar som varken kan uttrycka sig i skrift eller tal, kort sagt för människor som befinner sig på en kulturell nivå som ligger undan de flesta varianter vi känner på det vi kallar mänsklighet. Den som slår ner, rånar, misshandlar och bestjäl äldre människor som inte har kroppskrafter eller förmåga att försvara sig förtjänar inte att kallas människor. De är, kort uttryckt, fähundar.

Färhundarnas kartläggning går till så här: först går de i trappor och samlar namn från brevlådor, sedan kollar de vem som finns bakom namnet och huruvida det är en ensam människa. Sedan ringer de upp, säger att de ringer från till exempel hemtjänsten eller bostadsföretaget, och att de vill komma och göra en kontroll.

Fortsæt med at læse “Skånekrönika: Gör livet surt för fähundarna”

Jeg fik en lungebetændelse for ti dage siden, som jeg har tjattet lidt til med noget penicillin, en vagtlæge udskrev. Før Alexander Fleming var jeg død. Min far, der var læge, betragtede med rette Fleming som det største, der var sket i hans generation. Nu dør vi ikke længere som fluer af noget banalt. Bare min mormor døde i 1942 af noget, penicillinen ville have kureret så let som ingenting.

Jeg gik glip af en konference, jeg havde glædet mig til i måneder. Gode venner sagde, jeg skulle opsøge min læge, hvad jeg så gjorde i dag. “Du ligner lort, du ser gråhåret ud i overført betydning, du skal have nogle monsterpiller,” sagde han. Det lød som ærlig snak, for det var sådan jeg følte mig, en lort der skal have en monsterpille.

Læger er konkrete mennesker, de er ikke som psykologer eller politikere, fulde af tom snak. Politikere skaber problemer for siden at foregive i årtier, de løser dem. Lige nu “løser” danske politikere problemer der angår statsborgerskab og familiesammenføring, men havde det ikke været for dem, havde problemerne slet ikke eksisteret. At de stadig foregiver at “løse” dem, fortæller en at de aldrig har haft til hensigt at løse noget som helst, og vi andre følgelig heller ikke bør engagere sig i deres ørkesløse fup-teater.

Når nogen introducerer “monsterpolitik”, overvejer jeg at stemme igen. Den der virker efter tre dage, og som man ikke behøver palavre yderligere om.

(Se evt. interview med Morgan Johansson på link) Der er mange skyldige gennem årtier, men nu kommer Morgan og Stefan til at sidde med aben for hvad der beskrives som et Akut katastrofläge på asylområdet. De kunne bare have holdt sig væk, det ville jeg have gjort, at have ondt af dem, ligger mig fjernt. Vi der kritiserede dem for ti og femten år siden havde ret, men de ville hellere køre landet ind i en betonmur og smide skældsord efter os..

Danske journalister har endnu ikke fanget dybden af den svenske krise, af den enkle grund at svenske journalister af gammel vane holder hånden over politikerne, så rapporteringen er neddæmpet. Det kan dog ikke holdes neddæmpet, det er 40 års fantasterier der skal foretage en mavelanding. på få uger eller måneder. Det bliver spektakulært. Med lidt held så spektakulært, at danske og norske politikere får et chock, de har trængt til i nogen tid.

Denne regering kan være væk om få måneder, ja om en uge. Det bliver et grimt, grimt efterår at være svensk politiker i. Tino Sanandaji ridser det op

Migrationsminister Morgan Johansson höll idag presskonferens om kaoset med tusen flyktingar per dag: “Det kommer bli svårare innan det blir bättre. Men vi kan klara det här som land.” Regeringen låtsas fortfarande att detta är en temporär kris som berör ett begränsat antal flyktingar redan på flykt.

Fortsæt med at læse ““Vi har tappat kontrollen””

De senaste sju dagarna har 6 826 personer sökt asyl i Sverige.

De sidste par årtier har  man sagt at gammelsvenskere ville være i minoritet omkring  2050, men nu er der skiftet til at nyt gear som Sverige sagten kunne beholde helt op i slutspurten Svenskarna i minoritet om 10-15 år med dagens invandringstakt.

Man tager fejl, hvis man tror at Sverige eksisterer for de talløse fattige, der nu tager det i besiddelse. De eksisterer for Sverige, så det kan vise for omverdenen hvor hurtigt og effektivt de kunne afnationalisere en nation. DE opfatter nationen som det højeste onde, og de vil rense sig for den før nogen anden i verden. Derfor har deres indvandringspolitik være mere radikal end nogen andens. Verden hæfter sig ved deres mund, jeg hæfter mig ved deres ekstraordinære gerninger, der er i en helt egen liga og ikke giver mening, hvis der ikke var en større tanke bag.

Omkring år 2030 er værket fuldbragt, godt 50 år efter Olof Palme startede det. Hvis de kun så på effekterne på marken, ville samfundsbyggerne ryste på hånden, men de ser på den store tanke bag og frygter intet af fremtiden. De vil i 2030 annoncere fremkomsten af nationen uden nationale kendetegn.

Det lille nye barn glipper med øjnene. Det ligner Sverige, det lyder som Sverige, men ikke helt.  Det er som en facelift, der ikke kendte sin begrænsning, men gør nogen det? Der er noget mareridtsagtigt over det. Det vil vel være som den koffeinfri kaffe og alkoholfri snaps, også en svenske opfindelse. Tænk nu hvis hadet til nationen er forkert? Hvis de tager fejl, er løbet kørt.

Fortsæt med at læse “Verdens dygtigste antinationalister”

(Bloggen er overvejende lukket på grund af min lungebetændelse, og det vil den være en uge endnu.)

Av Thomas Nydahl

Är det något särskilt med oss skåningar? Nej, vi förväntar oss inte nyheter på skånska som somalierna på sitt språk i Sveriges Radios P2.

Nej, vi kräver inte femton minuters tv-nyheter varje vardag som samerna. Är det ändå något särskilt med oss? Vi tar det från början med nuet: det finns inga skåningar jag känner som inte kan läsa eller förstå rikssvenska. Alltså behövs det inga speciella nyhetsprogram för oss.

Vi har inga särintressen. Annars är det just särintressen som styr vår tid. Det finns tidningar, radio- och tv-program, det finns statliga kulturanslag och det finns snart också särskilda butiker för särintressen som är etniska, könsmässiga, politisk. Härhemma har vi skojat mycket om att komma ut som rödhåriga och kräva särskilda rättigheter.

Och om inte det hjälpte kunde vi komma ut som heterosexuella med både barn och barnbarn. Men nu handlar det om vår skånska identitet.

Varför tycker 08-människor så väldigt illa om skåningar? Varför ser de ner på oss och fnyser åt vår dialekt? Just nu är det för att vi anses vara rasister. Det beror förmodligen på Sverigedemokraternas röstsiffror här hos oss. När jag var barn hette det bland mina stockholmska kusiner i Vällingby att vi var från ”söder om landsvägen” och att vi var ”bönder”. Men de argument vi får emot oss nu är av tyngre karaktär. Vem vill vara rasist?

Fortsæt med at læse “Låt dom bara gå på, vi klarar oss nog ändå…”