Der er langt flere politiske ekstremister i Sverige, end i Danmark og Norge. Sverige er ‘fredskadet’, som vi kalder det, hidtil uberørt af verdens grusomhed. En erindring om tragedie er nyttig, måske nødvendig, for ikke at foranstalte nye tragedier. Den tragiske bevidsthed, har Kai Sørlander kaldt det, den som naturligvis svækkes af årtiers fred og velstand i resten af Europa også.

Der er langt flere venstreekstremister end højreekstremister i Sverige, alene af den grund at de har statens stiltiende sympati og i virkeligheden er et resultat af uddannelsessystemet. Fanatismen har været Sveriges høje pris for fred i 200 år, også de ikke-voldelige indvandringsfanatikere i Riksdagen er en pris, der nu betales. Skaden er meget gammel og ligesom en kræftsygdom, bliver den kun værre. Der er de sygdomme, der går over af sig selv, eller som man dør af, sagde min far, der var læge. Hans opfattelse var grundet inden Alexander Fleming opdagede penicillinet, og han havde ikke et samfunds sygdomme i tankerne.

Det udfordrer tanken, at man bliver ondskabes værktøj ved at leve i en privilligeret tidslomme i 200 år. Schweizerne gjorde det også, men de blev ikke idiotiseret og mentalt afvæbnede af det, fordi de lå i Europas brændpunkt, hvor Sverige lå i en ligegyldig periferi nærmere Murmansk.

Orson Welles taler om det i Graham Greenes The Cuckoo Clock Speech, men hvad Welles kendte til Sverige indskrænkede sig til Ingmar Bergman. Welles skal have været i Danmark omkring 1960 i forbindelse med filmatiseringen af Blixens The Immortal Story med Jeanne Moreau, og været  på vej til Rungstedlund, men vendt om på halvvejen og kørt tilbage til København af bare ærefygt. De burde nok have mødt hinanden.

Svensk presse har sin store medskyld i radikaliseringen: Når de har udmalet Sverigedemokrater som højreekstremister, har pressen de facto kastet benzin på et allerede eksisterende voldsbål. Med den fortsatte, uhæmmede masseindvandring, har Riksdagen yderligere sikret, at Sverige er en krudttønde, der kun venter på sit ‘skud i Sarajevo’. Det eneste Sveriges venstreekstremister har lagt til den officielle statssideologi, er volden. Den åndelige militans er der allerede, og det er den iboende totalitarisme,  main-stream Sverige ikke vil indse, den er ‘home-grown.’ Socialdemokraternes formand, Löfven, gik hånd i hånd med venstreekstremisterne i Kärrtorp i december 2013, så forrykt er ‘lagom-Sverige’.

Janne Josefsson prøver endnu engang at vække sit sovende folk, eller måske snarere, sine snorksovende politikere. Jeg tror som bekendt, at det er for sent, men jeg mener jo også, at det er mere ansvarligt at være pessimist end optimist. Den svenske optimisme og fremtidstro kæmper også jeg forgæves imod, det er en kollektivt opmuntret, social sindslidelse. Ingen djævel i verden kan forhindre, at den fører til mere blodsudgydelse.

Den har den allerede været blodig over de sidste tre årtier f.eks. mordet på fagforeningmanden Björn Söderberg i 1999 for ikke at tale om de 200 direkte, svenske dødofre for indvandringen Hur många svenska liv är vi villiga att offra för att förverkliga mångkulturen? et ufuldstændigt og ret lavt sat tal der  f.eks. ikke inkluderer trafikdrab og indbyrdes myrderier. De totale tal over 35 år ville være mange tusinde. De tilskadekommende af vold og voldtægt kan tælles i hundredetusinder.

Alligevel har pressen kunne holde svensk middelklasse i ro og politisk passivitet, samtidigt med at den har opmuntret venstreekstremisterne og hevet milliarder ud af dem for at bortgive landet. Undervurdér ikke en svensk, statsbetalt journalists fejghed, løgnagtighed og undergravende potentiale. Koncentrationen  af åndelige luderkarle findes på Aftonbladet og mumleavisen for den højere anstændighed,  Dagens Nyheter, men ellers er de nydeligt spredt over  hele provinspressen. Fredsskadetheden er metastaseret i  mange generationer.

Nogle vil mistro mig, at jeg gnider mine indskrænkede hænder, men det er fuldstændigt forkert: Jeg føler en dyb sorg. Den er så dyb, at jeg nu skal tvinge mig psykisk til Sverige, hvortil jeg før tog en gang om ugen med stor glæde og holdt jul og nytår i en meters sne i et falurødt hus, plukkede bær og svampe om sommeren, spiste naboens elgkød og dyrke min køkkenhaves tilbehør til rødvinen medbragt fra Danmark.

Mit forhold til Sverige, er som at møde en ungdomskærlighed 20-30- 40 år efter, og se hun er blevet prostitueret. Jeg har kun lyst, til ikke at se den vej. Jeg orker ikke engang at dykke ned i de brutale detaljer, som mange svenske blogs gør: Det drab, den voldtægt, den mishandling. Det magter jeg ikke at dokumentere. Jeg fremhæver et enkelt dødsoffer for svenske politikeres forbryderiske fremfærd frem nu og da, når det er værst.Ellers holder jeg mig til statistikken.

Janne Josefsson dokumenterer prisværdigt, jeg fortolkede. Revolutionära Frontens mishandling af gæstearbejdere fra Balkan, kan ses her.

Vänstersympatiserande rörelser ligger bakom en lång rad våldsbrott. Många mot personer med sympatier på den politiska högerkanten, men våldet drabbar också anhöriga och personer utan politisk anknytning. SeVänsteraktivister bakom många våldsdåd, Uppdrag Granskning, video 60 minutter (Janne Josefsson: “Många SVT-journalister sympatiserar med RF”)

I det lyserøde mainstream Sverige er der almindelig utilfredshed med Janne Josefsson, hvilket kun bekræfter hvor langt ind på midten sympatien for politisk ekstremisme går. Se bare Malin Ullgren i Dagens Nyheter eller

“Janne Josefsson är nazist”

Frilansjournalisten Ametist Azordegan som bland annat jobbar för Sveriges Radio gick till hårt angrepp mot public service-kollegan Janne Josefsson på Twitter i kväll efter “Uppdrag granskning”. “
Kan inte Janne Josefsson bara komma ut som nazist/SVP en gång för alla?” skriver hon bland annat.”Janne Josefsson är bland det SÄMSTA som hänt demokratin OCH Public Service” skriver hon på Twitter. SR-profilens angrepp på Josefsson: Nazist

Jan Tullbergs beskrivelse af Expo i bogen Låsningen

Kunne jeg ikke stå for. Expo bruges af alle journalister som en neutral kilde. Samlet op her.

“Expo är en organisation som saknar intellektuella ambitioner. Den är en blandning av kommunistisk revolutionsromantik och en gymnasial Kalle Blomkvist-ambition som Ebbe Carlssons. Expos metodik bygger på guilt by association. [350] Kan en person virtuellt, eller i vad som nu kallas IRL, in real life, knytas till redan svartlistade personer, organisationer eller tidskrifter, så kan den personen också ses som icke önskvärd, persona non grata. Den bedömningen leder i förlängningen till att ännu fler personer kan misstänkas. Organisationens funktion som mobbningsorganisatör är den viktigaste av dess dåliga sidor.”

HUT og salafister påfører Hamborg-skoler religiøs krig

Fanatic young Muslims against liberal teachers and pupils – a religious war is raging in the schools of Hamburg! The senator for schools in Hamburg, Ties Rabe (53, Socialist), has until now refused to reveal which schools are involved.

Now a document from the State Institute for Teacher Training has revealed that at least seven schools in Mümmelmannsberg, Billstedt, Stellingen and Hamm have been having continuous problems with ultraconservative Muslims who plainly lay down their own rules. Among others, it is the violent Islamist organization „Hizb ut-Tahrir“ which is known for these actions. Germany: A Religious War Is Raging In The Schools Of Hamburg, Salafisten unterwandern sieben Hamburger Schulen, Islamisten in Hamburg: Behörde nennt konkrete Schulen

HUT sætter sig på magten i Brøndby Strand Fodboldklub

Når islamister vælges ind i et demokratisk organ stort eller lille, er det begyndelsen til enden for demokratiet. De benytter sig af det, på nøjagtig samme måde som nazierne gjorde i 1933 eller Hamas gjorde i Gaza i 2006.  Sprøgsmålet er i det hele taget, hvilken slags parpir- demokrati vi får i en fremtidig befolkning, hvor den dybe fælleskabsfølelse er helt eller delvist opløst.

Den sudanesiske forfatter Al-Hajj Warraq sagde rammende om islamisternes ‘demokrati’opfattelse, der allerede har vist sig som gift flere steder i Danmark, selvom antallet almindelige muslimske fiaskoer og farcer i dansk (og norsk) politik heldigvis er mange flere. Demokrati er  også en sindstilstand, det er svært at skaffe sig en ny. Warraq siger:

Our own experience shows that these people use democracy as a ladder. They climb this ladder and then throw it away, so that no on else can climb it. They will reshape all the state institutions – the media, the education – and they will even monitor the souls and conscience of people. You will never get the opportunity to vote against them in future elections.

Der sker en ny udvikling i de områder, hvor der bor mange med indvandrerbaggrund. radikale islamister får magten i institutioner som boligområder og nu en fodboldklub. Den samme udvikling ser man i Storbritannien.

Fortsæt med at læse “Pat Condell: EU – The theft of democracy”

Her får Paul Weston god tid til at forklare sig. Det er ud til, at den røde tråd der går igennem alle dagens historier fra Condell til Brøndby er: Tabet af demokratiet. Spencer taler om sin nye bog Arab Winter Comes to America: The Truth About the War We’re In, sagen om Hirsi Ali og Brandeis University og Boston-bomberne, som Spencer mener kunne være undgået, hvis ikke FBI havde fået strøget  ‘islam’ og ‘jihad’ fra sin ordbog i 2011.

(Gå evt. bagud  i arkivet og se Video: Robert Spencer in Copenhagen, 2009 eller Robert Spencer in Brussels,2007, det mest sete og undertekstede video, jeg har optaget. Desværre er den alt andet end fuldkommen teknisk.)

(© 2014 Fjordman, Gates of Vienna & Snaphanen.dk)

In early 2014 Jan Tullberg, a researcher with a background from the Stockholm School of Economics, published a book about the impact mass immigration is having on Sweden. He estimated the costs of immigration to be around 250 billion Swedish kroner annually, roughly 7% of Sweden’s Gross Domestic Product (GDP) for 2013.

This is substantially higher than earlier estimates presented by professor Bo Södersten in 2003 of 40-50 billion kroner annually, and professor Jan Ekberg in 2009 of 45-60 billion kroner annually. The number of immigrants and their descendants keeps rising fast every year. However, Tullberg added certain indirect costs that were largely excluded from previous studies, such as increased crime and special education needs for immigrants.

Rapes vs. immigration rates in Sweden, 1980-2008.  Residence permits granted during the year — The number of reported rapes in the years 1980-2008 (Source Migration Board, BRÅ) Granted residence during the year — (red) Number of reported rapes during the year Original article (Swedish). Grafik Affes Statistik-blogg

I cannot vouch for the accuracy of this number suggested by Jan Tullberg. However, if you divide 250 billion kroner by 9.7 million people, it amounts to nearly 26 thousand kroner per inhabitant per year. That’s nearly an average monthly wage in Sweden, before tax.

Yet this sum includes every single person living in Sweden, from babies to recent immigrants. The sum becomes even higher if you divide it by the number productive native citizens. If this is correct, it means that every native Swede starts his year by dedicating all of January to pay for a mass immigration that could render him a minority in his own country in a few decades. Only in February does he start earning money for himself. And these costs keep going up.

Predictably, Jan Tullberg’s book and its explosive content were met largely with silence from the established media, even though 2014 is a year of national elections in Sweden. This was also the case in 2013 when the ethnologist Karl-Olov Arnsberg and the journalist Gunnar Sandelin published their book Invandring och mörkläggning (“Immigration and Cover-up”), where they described sensitive facts about immigration. As the writer Elin Ørjasæter noted in Norway, the book by Arnsberg and Sandelin has sold thousands of copies, despite having met a near-total blackout from the heavily censored Swedish mainstream media.

Fortsæt med at læse “Sweden and the Cost of Mass Immigration”

Se afsnit I Universitetet er Liverpool University. Interviewer er den canadiske blogger Vlad Tepes. En ven, jeg borger for. Jack Buckby er medlem af Liberty Great Britain.

Farage WILL form far alliance with Le Pen, claims Geert Wilders

Nigel Farage will take Ukip into an alliance with a host of extreme right wing parties, one of the EU’s most controversial politicians has claimed. Anti-EU Dutch politician Geert Wilders said Mr Farage will ditch a promise never to work with France’s National Front – led by Marine Le Pen. Mr Wilders and Miss Le Pen have joined forces to create a ‘European Freedom Alliance’. Like Ukip, both are leading in the polls ahead of the crunch May 22 European Parliament elections. The Mail

We shall remember – Ypres 1914-1915

Det er det, der slår en ved Passchendaele, Ypres og smertepunktet Verdun, hvor omstændighederne nu har taget mig nu fire gange siden jeg var dreng: venerationen, hvor sirligt de lokale passer minderne nu hundrede år efter.

Battle of Ypres

Slagsmål: ‘Fodboldholigans’ mod salafister

Fortsæt med at læse “Smidt ud af universitet for at være ‘antimuslimsk’ (II)”

Oversat fra “Los africanos no podemos seguir siendo víctimas de la historia” af Stig Carlsson.

Han var inte tvungen att lämna Senegal för att söka arbete, men han ville med egna ögon se hur det var i Europa. Om ryktena var sanna. Att den gamla kontinenten inte var det förlovade landet, som majoriteten av ungdomarna i hans land försäkrade. Mactar Thiam Fall, 45 år, kom legalt till Tyskland 2008 på ett två månaders turistvisum, som tillät honom att resa fritt. När visumet gick ut beslutade sig den senegalesiske grundskoleläraren för att stanna kvar i Europa och fortsatte till Frankrike, där han tillbringade ytterligare två månader och i Italien åtta månader och slutligen Spanien. “Jag tog en del risker, men jag hade inga problem med polisen under den här tiden” försäkrar han.

Mactar lever sedan 2008 i Barcelona, där han har arbetat som hemspråkslärare och handledare för invandrare. Han har skrivit fyra läroböcker och nu har han avslutat en serie reportage, Bitim Reew (Utomlands) med hjälp av ett spanskt filmbolag. Han går in på erfarenheter hos senegalesiska invandrare i Frankrike och Spanien, och vill använda dem till att nyansera den europeiska verkligheten och informera ungdomen i sitt eget land.

Vad fann du, när du kom till Europa?

Det jag såg var mycket annorlunda, jämfört med den uppfattning, som finns i mitt eget land. I Afrika tror folk, att livet i Europa är mycket lätt, att alla har arbete, pengar, bostad, bil… Här behöver man inte anstränga sig för lyckas. De bilder, som når oss är mycket vackra, mycket rena städer, mycket vackra kvinnor, fulla restauranger… Detta innebär att folk tror, att de i Europa kan få det,som de inte lyckats skaffa i Senegal. Att här finns demokrati och mänskliga rättigheter, ingen bor på gatan, alla har mat etc. De flesta förstår inte, att många måste kämpa för att pengarna skall räcka månaden ut,att det finns mycket arbetslöshet, att de som har hus har tagit lån… Men allt detta ser man inte, det är som om det fanns en slöja, som döljer alla svårigheter mellan Afrika och Västvärlden. För många i Europa är vardagen hård.

Förvånade det dig eller visste du redan, vad du skulle möta?

Fortsæt med at læse ““Afrikaner kan inte fortsätta att vara historiens offer””

Jeg ka godt lide den med “Var Abdel Fattah al-Sisi’s mor jøde” (Egyptens regerende general) og den iranske retorik, når de viser deres missiler frem. De fleste europæere kan ikke forestille sig hvilken ulidelig myretue af rygter, myter og overtro Mellemøsten er. Dette gælder også til en vis grad resten af verden, der ikke har oplysningstiden og naturvidenskaberne i deres tradition. Overtro og løs sladder er verdens største religion.

Måske man skulle omdøbe Middelhavet til “Fredens Hav,”  nu vi så tragisk har mistet DDR at være fredelige med. MEMRI TV Weekly Highlights. Og så en tanke, jeg har været inde på et stykke tid: Are Italy’s efforts to save refugees encouraging more to come?. Europæiske politikeres ubeslutsomhed og konfliktangst opmuntrer millionerne, der vil komme over Middelhavet de næste par år:

The operation has undoubtedly saved lives, but critics say it has also unintentionally encouraged people smugglers in North Africa to send even more of their human cargo across the Mediterranean. Instead of the boats having to sail for days in order to reach Lampedusa or the southern coast of Sicily – the nearest outposts of Europe – they now only have to voyage for a day or so before they are rescued by the Navy or Coast Guard. The fee that the traffickers charge their “customers” has reportedly dropped as a result, because they are able to provide the boats with less fuel – just enough to get them into the zone patrolled by the Italians.

Italienerne deler som bekendt ikke opholdtilladelser og statsborgerskaber ud. De samler den illegale invasion dem op med henblik på transit op til tosserne i det lutheranske Nordeuropa, der føler et ansvar som ikke i samme grad plager Sydeuropæerne. Dublin-aftalen er en by i Libyen. Hvis noget burde være et tema for det kommende EU valg, er det den igangværende og navnlig snart kommede masseinvasion af Europa. Det er på tide, EU spytter klart, men læg mærke til, om I hører det nævnt med ét ord i valgkampen.

Svenskerne trygler og ber og at andre “deler ansvaret” (se video med vänsterpartist med begge ben plantet på månen), men de fleste i Europa mumler i skægget og vil tale om noget andet. De ved godt, de hænger på konventioner, der er i fuld færd med at kollidere med virkeligheden, men de kan ikke få sig selv til at sige det:

I de skandinaviske idioters lod

Af CHRISTIAN SKAUG

Etter­hvert som det er blitt var­mere i været, har båt­tra­fik­ken med migran­ter over Mid­del­ha­vet tatt seg opp igjen. Det opp­gis at mel­lom en halv og en hel mil­lion men­nes­ker er klare til å reise ut fra Nord-Afrika. På grunn av sin frem­skutte posi­sjon i for­hold til det afri­kanske kon­ti­nen­tet, er Ita­lia de første til å ta imot en stor andel av menneskene.

Ifølge det euro­pe­iske regel­ver­ket, er det det første sikre lan­det migran­tene kom­mer til som skal hans­kes med å ta imot dem og behandle asyl­søk­na­der – Tyr­kia ikke med­reg­net, enda mange fin­ner sik­ker­het der. Men for langt de fles­tes ved­kom­mende er det ikke inter­es­sant å søke asyl i Ita­lia. Dels fordi lan­det sjel­den deler ut per­ma­nent opp­holds­til­la­telse sam­men­lig­net med lan­dene len­ger nord, mens de ikke er så gjer­rige med tids­be­gren­sede, og dels fordi det tar lengre tid å opp­tjene vel­ferds­ret­tig­he­ter. Det å ha kom­met seg i sik­ker­het er til­syne­la­tende sekundært.

Så snart men­nes­kene det er tale om har kom­met seg til et eller annet mot­taks­sen­ter på Sici­lia eller det søri­ta­li­enske fast­lan­det, begir de seg der­for videre nord­over uten hver­ken å ha søkt asyl eller på annen måte lagt igjen spor som kan bru­kes mot dem siden, når de er fremme i sitt fore­trukne desti­na­sjons­land. De tar toget, eller de beta­ler en laste­bil­sjå­før en slant for å bringe dem videre. De har gjerne brukt flere tusen euro på å komme seg til Ita­lia, og håper at ikke alle pen­gene er opp­brukt før de er nord for Alpene.

Fortsæt med at læse “Denne uges Vesten- og jødehad”

Universitetet er Liverpool University. Interviewer er den canadiske blogger Vlad Tepes. Jack Buckby er medlem af Liberty Great Britain.

This is part I of what will likely be a 3 part interview. It gets quite interesting. I hope to have the rest of it done within a day or so. Thank you Jack for taking the time with me to do this and best of luck to the Liberty Great Britain. The natural home it seems, for law abiding indigenous English people who have been grotesquely abused and selectively enforced against for believing in themselves, their own culture, their own history and a right to preserve it in the country which they built.

EU kan blive et nyt Sovjetunionen

Jeg har gennemløbet næsten den samme holdning til EU som som Lars Seier Christensen og David Gress. Mange må dele vores skuffelse over og frygt for EU, for Dansk Folkeparti står til at blive det største den 25 maj, UKIP og Front National bliver meget store, men det vil ikke gøre indtryk på dem, der virkelig bestemmer i EU, dem vi ikke kan afsætte.  Tidligere var EU modstandere/skeptikere røde, i dag er de borgerlige og nationale, ikke ‘nationalister’, som det vil hedde sig i Sverige, og allermest i de meget gamle nationer som Danmark. I dag udkommer prof. David Gress’ bog EU – Europas fjende

Engang stemte vi begge ja til EU, men selvom det for mange lyder overdrevent og paranoidt, er vores analyse, at EU har potentiale til at blive et nyt Sovjetunionen. EU skader Europa. Det kommende valg til Europa-Parlamentet søndag 25. maj kan blive et vendepunkt: Øjeblikket hvor vi begynder at redde Europa fra EU. For at det kan ske, skal danskerne og resten af Europa indse, hvilken fremtid de går i møde under det nuværende system, og forstå hvilke risici Bruxelles udgør.

Siden 1993 har EU stedse mere tydeligt vist sig som det, visse af dets fædre altid ønskede, det skulle være: et socialistisk tvangsforetagende. EU-elitens drøm er en politisk union med fælles finanspolitik, hvor magten er forbeholdt en ikke-folkevalgt og selvsupplerende gruppe af selvbestaltede eksperter, der påtager sig at vide, hvordan borgerne skal opføre sig, og hvordan de skal tænke. [..]

Vor fælles bekymring har resulteret i en bog, som den ene af os har støttet materielt og moralsk og den anden skrevet. »EU – Europas fjende« udkommer i dag på Peter la Cours Forlag. Den vil vise, at det rigtige Europa er langt mere mangfoldigt og interessant end den triste kulisse, EU kalder »Europa«. Den vil med eksempler fra finans-, klima- og kulturpolitik vise, hvordan EU modarbejder det sande Europa. Vi vil opfordre alle til at hjælpe os med at reformere eller om nødvendigt fjerne den nuværende skadelige og udemokratiske version af EU for at redde det sande Europa. Det er vor tids vigtigste opgave. EU kan blive et nyt Sovjetunionen

Henrik Gade Jensen skriver om bogen:

Og nu har David Gress meldt sig på banen med sin bog, som mange måske først vil se som en voldsom kritik af EU, og det er den også og velbegrundet, men som jo sammenholdt med Gress´ øvrige bøger ikke mindst er et forsvar for Europa, dette kontinent som har skabt den vestlige civilisation i kraft af sin mangfoldighed af nationer og kulturer og sprog, sin indbyrdes konkurrence, og sine religiøse og åndelige stridigheder.

Mange vil opfatte det som en vild overdrivelse, når David Gress og Lars Seier i dag sammenligner EU med Sovjetunionen, men med en smule historisk erfaring vil mange også vide, at Sovjetunionen begyndte som et ombejlet ideologisk projekt, som rigtig mange fandt fornuftigt og godt i sin vorden. Franklin D. Roosevelt troede, at tvangskollektiviseringerne og Gulag var en slags New Deal. EU er en mærkelig hybrid, og svær at karakterisere i ét begreb, men der er mange iboende totalitære træk med overdreven tro på politisk projektmageri og skabelsen af nye mennesker ubundet af gammelt, nationalt og religiøst tankegods.

Forbandet være deres minde!

Lars Hedegaards tale på Danmarks befrielsesdag:

I dag, på Danmarks befrielsesdag, den 4. maj, taler Dispatch Internationals chefredaktör Lars Hedegaard for Dansk Samling: Ingen vil rejse monumenter til vores ære. Der vil blive rejst skamstøtter: ”Her hviler de usle rester af en generation, der svigtede i kampen mod ondskaben. Forbandet være deres minde!” [..]

Fortsæt med at læse “Smidt ud af universitet for at være ‘antimuslimsk’ (I)”

Geert Wilders, who has a fatwa issued against him for his views on Islam, wants to form an anti-EU bloc with Nigel Farage’s party.  Dutch MP Seeks Tie-In With UKIP

Svensk sensur

Av ELIN ØRJASÆTER på Document.no

En kri­tisk bok om inn­vand­ring har blitt best­sel­ger i Sve­rige. Komisk nok debat­te­res den bare i Danmark.

Sve­rige det lan­det i Ves­ten som mot­tar flest flykt­nin­ger i for­hold til befolk­nin­gen, Malta og Kyp­ros unn­tatt. Ni av ti asyl­sø­kere har ikke papi­rer på hvem de er. Sve­rige gir dem like­vel opp­hold, i et langt større omfang enn andre nor­diske land. De stil­ler hel­ler ikke krav til fami­li­ens for­sør­ger­evne ved familiegjenforening.

Boka ”Invand­ring och mør­klägg­ning” av Karl-Olov Arnst­berg og Gun­nar San­de­lin er en kri­tisk gjen­nom­gang av denne sær­svenske inn­vand­rings­po­li­tik­ken. Boka har solgt i ti tusen eksemp­la­rer. De første fem tusen ble solgt uten medie­om­tale. Eneste unn­tak var Aft­on­bla­det, som slak­tet boka under over­skrif­ten ”Samma gamle rasism”. Artik­ke­len var illust­rert av mar­sjere­nede nyna­zis­ter, i seg selv en grov tra­kas­se­ring av de to skik­ke­lige forfatterne.

Dans­kene deri­mot, har gitt boka fått solid omtale. I Jyl­lands­pos­ten ble den kalt ”den vik­tigste svenske bok på mange år”. Filo­so­fen Lars Østman kalte den mor­somt nok ”Sve­ri­ges for­budte bog” i Ber­ling­ske.

For­fat­terne, hen­holds­vis pro­fes­sor i etno­logi og jour­na­list, er sær­lig opp­tatt av at inn­vand­rer­nes mang­lende del­ta­kelse i arbeids­li­vet. Inn­vand­rerne til Sve­rige er for en stor del analfa­be­ter, mens svenske arbeids­plas­ser er tek­no­logi­in­ten­sive og kre­ver solid grunn­ut­dan­ning. Ghet­to­fi­se­rin­gen gjør at andre­ge­ne­ra­sjon ikke inte­gre­res. Uten­riks fødte utgjør fem­ten pro­sent av befolk­nin­gen men hele 60 pro­sent av trygde­bud­sjet­tet. Kri­mi­na­li­te­ten i ghet­to­ene er enorm. Svenske medier opp­gir ikke gjer­nings­man­nens etni­si­tet ved for­bry­tel­ser. Folk har ikke godt av å vite det, mener svenske medier.

For­la­get Troll­tekst, der jeg er med­eier, utga ”Invand­ring och mør­klägg­ning” som ebok i fjor. En dag på sen­høs­ten eks­plo­derte sal­get gjen­nom nett­si­den vår. For­fat­terne hadde nem­lig ryk­ket inn en hel­si­des annonse for boka i Dagens Nyhe­ter, for å gjøre boka kjent. Annon­sen, som over­ho­det ikke var rasis­tisk etter norsk måle­stokk, avfødte raseri i svensk kul­tur­elite og demon­stra­sjo­ner på gaten. Til og med en bis­kop, Åke Bon­nier, gikk hardt ut mot Dagens Nyhe­ter fordi de hadde tryk­ket den ”rasis­tiske” annon­sen. Som bokas ebok­for­leg­gere satt vi litt for­bløf­fet på side­lin­jen og bivå­net brå­ket i Sve­rige.

Fortsæt med at læse “Wilders Seeks Tie-In With UKIP”

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Av Julia Caesar (collage: Affe)

Den 27 juli 2009 är en fin sommardag. Just den dagen faller en man från en balkong på Vita liljans väg i Stockholmsförorten Bredäng. Han faller fyra våningar och tolv meter mot sin död. Mannen är klädd i en Ralph Laurenskjorta och seglarskor från Timberland. Han heter Sture Wiholm och är 60 år gammal. Polisens utredning visar att Sture Wiholm var mångmiljonär. Han var grundare av företaget Bindomatic som han nyligen sålt med god förtjänst.

Utredningen av Sture Wiholms mystiska död ska komma att avslöja omständigheter som chockar inte bara poliskåren utan hela Sverige. En av landets mest hyllade ikoner kommer att falla tungt, om än inte lika bokstavligt som Sture Wiholm.

Jussi vill skipa rättvisa

Några dagar före Sture Wiholms död har Karin, 29, berättat för sin pojkvän Jussi, 39, att Sture Wiholm har sålt henne och tillsammans med andra män utsatt henne för grova sexuella övergrepp. Jussi blir förbannad och vill skipa rättvisa. Den 27 juli ringer Karin till Sture Wiholm och berättar att hon har en tjej hemma som är under 18 år som han kan få ha sex med. Wiholm blir entusiastisk och förhör sig om vad flickan ställer upp på:

“Jag kan ju ordna en träff med flera killar och så där. Om det är en bra tjej som ställer upp liksom. Vet du vad hon ställer upp på? Ställer hon upp på att bli fastbunden? Ställer hon upp på kiss och såna saker?”

Sture Wiholm går rakt i fällan

Sture Wiholm går rakt i fällan. När han kommer till lägenheten i Bredäng finns ingen ung flicka där. Där sitter istället Karin, Karins 60-åriga mamma och Jussi. Exakt vad som hände kan polis och tingsrätt aldrig fastställa. Obduktionen visar att Sture Wiholm har misshandlats grovt innan han föll från balkongen. Hans urinblåsa är spräckt och har lossnat från bukväggen, och hans testiklar är krossade.

Jussi uppger att han inte har haft för avsikt att döda Sture Wiholm, bara få honom att inse att han gör bäst i att aldrig mer förgripa sig på Karin eller någon annan ung kvinna.  I hovrätten får Jussi sitt straff sänkt till två års fängelse för grov misshandel och olaga frihetsberövande. Karin och hennes mamma döms villkorligt för olaga frihetsberövande.

Kvinnor är “slavar” som ska plågas och förnedras

Polisens utredning visar att Sture Wiholm har levt ett dubbelliv. Wiholm var inte bara framgångsrik företagare utan dessutom hallick med speciell inriktning på våldsamt gruppsex med unga flickor. Flera män på en flicka var han särskilt förtjust i. I hans efterlämnade mobiltelefonkorrespondens kallas flickor “slavar”. De ska plågas och förnedras. På ett USB-minne har han omkring 300 telefonnummer och kontakter.

En av kontakterna är 17-åriga Ulrika, som bara var 14 år när hon träffade Sture Wiholm första gången på ett hotell. Sedan dess har hon vid flera tillfällen haft sex med honom och fem-sex andra medelålders män. Hon har nästan alltid varit tvungen att ha ögonbindel på sig för att inte se vilka männen är.

Han vräker sig över henne med hela sin tyngd

Januari 2009. Sture Wiholm har bett Ulrika komma till en av de lägenheter han disponerar, en liten 1:a på Trollesundsvägen i Bandhagen. Där ska Wiholm själv och ytterligare en man ha sex med henne. Hon blir tillsagd att sätta på sig ett raffset med flygvärdinnetema och den vanliga ögonbindeln.

Mannen är stor och tung. Han kallar henne “hora” och “slampa”, är fruktansvärt brutal och vräker sig över henne med hela sin tyngd. Han sätter sig över Ulrikas ansikte och pressar sitt underliv och anus mot hennes näsa och in i hennes mun så att hon nästan kvävs. Bredvid sitter Sture Wiholm och tittar på utan att ingripa. När Ulrika efter omkring 40 minuter äntligen slipper loss rusar hon in på toaletten och hulkar hysteriskt medan hon tvättar av sig sperma, slem och avföring. Sedan tar hon en taxi direkt till en psykolog som hon har kontakt med. Där bryter hon ihop.

Jämställdhet en ny karriärväg inom polisen

Början av 1980-talet. Jämställdhet är ett ord på allas läppar. Ända sedan socialdemokraternas extra partikongress i september 1967 på temat “Ökad jämlikhet” har ordet med journalisternas energiska hjälp bokstavligen hamrats in i det allmänna medvetandet. Men svensk polis släpar efter. Polisyrket är av tradition manligt och styrt av manliga värderingar. En juristutbildad polischef som anställts 1975 ser att här öppnar sig fantastiska möjligheter till en ny karriärväg inom polisen. Det är hans feministiskt engagerade hustru som inspirerar honom.

Magnetisk verkan på kvinnor

1989. Polischefen utses till rektor för Polishögskolan. Hans namn är Göran Lindberg.  Han är alltid klädd i polisuniform när han föreläser om jämställdhet, etik och alla människors lika värde. Genusfrågor, rättvisa och respekt ligger honom särskilt varmt om hjärtat. På kvinnor har han en närmast magnetisk verkan. De lyssnar på honom med lysande ögon, blossande kinder och röda fläckar på halsen. De känner att han ser dem, att han står på deras sida.

“Varje möte måste präglas av respekt”

1997. Göran Lindberg utses till länspolismästare i Uppsala län. Han är feministernas favorit. För kvinnojourerna är han en frälsargestalt. 2002 utses han till Framtidens Man av Uppsala kommun. När han åker landet runt på betald arbetstid och inkasserar dubbla inkomster genom att föreläsa à 30 000 kronor gången brukar han säga:

“Varje möte i livet med en annan människa måste präglas av respekt.”

Senare ska polisen hitta 44 föreläsningsfakturor på sammanlagt mer än 1,1 miljoner bara för perioden 26 januari 2006 till 29 november 2008. Samtidigt har Lindberg haft en hög heltidslön. Stockholms dåvarande länspolismästare Gunno Gunnmo gick till Rikspolisstyrelsens ledning och ifrågasatte Lindbergs agerande. Han fick beskedet att det var en godkänd bisyssla.

Ett av hans favoritord är “värdegrund”

Ingen kan lika engagerat som Göran Lindberg tala om vikten av etik och moral. Han anställer elva etikhandledare och skickar alla anställda på obligatorisk kurs i etik. Han representerar polismakten i Genderforce, ett samarbete för att förbättra Sveriges militära och civila internationella insatser ur ett genusperspektiv, och han framträder i FN och på internationella konferenser.

”I grunden handlar våld om värderingar; om en man ansåg att en kvinna hade samma värde som han själv, skulle han inte slå eller våldta henne.” (Göran Lindberg i en paneldebatt i FN, i Genève, januari 2000.)

Av den icke genuscertifierade delen av poliskåren får han snart öknamnet “Kapten Klänning”. Det bär han med stolthet, säger han. Ett av hans favoritord är “värdegrund”. Extra hedrande är uppdraget som sakkunnig hos Jämställdhetsombudsmannen. 

Hela Sveriges förkämpe för jämställdhet

Sjuttonåriga Ulrika berättar för polisen att mannen som begått det brutala övergreppet mot henne var polischef. Han har varit med i en artikel i Dagens Industri. Pliktskyldigt undersöker polisen saken för att kunna avskriva misstanken. På mittuppslaget i Dagens Industri den 10 februari 2009 hittar de en stor bild på Göran Lindberg, 63. En av deras egna kolleger. Efter 2006 länspolismästare i rikspolischefens stab med olika utredningsuppdrag åt Rikspolisstyrelsen, särskilt i etik.

Upptäckten blir en chock för utredarna. En av poliskårens högsta chefer med närmast ikonstatus, misstänkt för grov våldtäkt. På bilden i Dagens Industri står han med en blå lykta i handen som ska symbolisera jämställdhet. Rubriken lyder: “Han lär företagen bli mer jämställda”. 

”Jämställdhet är ett effektivt vapen för att minska våldet i samhället. När kvinnor och män möts på lika villkor visar båda könen upp sina bästa sidor” säger Göran Lindberg i intervjun.

Han brukade kalla sig “Peter”

Vad ingen vet är att det ibland sitter skrämda tonårsflickor på hans hotellrum när han är ute på sina föreläsningsturnéer och talar om respekt och värdegrund. Flickor som han har fraktat med sig i sin tjänstebil, en svart Saab ägd av Rikspolisstyrelsen, för att ha sex med efter föreläsningarna. Ibland bjuder han in andra män att delta. Han ser flickorna som sina slavar som han har rätt att plåga och förnedra så mycket han vill. Han betalar ju.

Han brukade kalla sig “Peter” och säga att han arbetade på ett dataföretag. Ibland kallade han sig Kalle. Vilket faktiskt var sant, eftersom han heter Karl Göran Gustav. På betalteletjänsten Telefiket  sökte han kontakt med kvinnor att ha sex med. Kvinnor ringer gratis till Telefiket, män betalar. Regelrätta sexköp är förbjudna, men det finns kodord och andra sätt att kringgå reglerna. Om en man kallar sig “generös” är det klart vad han menar.

“Ska vi dela på en slyna?“

December 2009. Efter Ulrikas vittnesmål rullar en polisutredning igång. Den döps till “OperationVärdegrund”ochledsavJonasTrollevid Stockholmspolisens människohandelssektion. Internutredningsenheten och Säpo kopplas in. För att minimera risken för läckor sker arbetet under maximal sekretess.

Det blir snart tydligt för utredarna att Göran Lindberg inte är vilken sexköpare som helst. Han föredrar brutalt och förnedrande sex med mycket unga flickor, helst i grupp med andra män som han säljer flickorna till. Ett SMS kan till exempel låta så här:

“Ska vi dela på en slyna tisd på dan?”

Ett annat: “Är du intresserad av att träffa två härligt kåta, XX och en väldigt ung flicka. Jag ska träffa dem i morgon och vill du hänga på och är kåt och generös så hör av dig.”

Husrannsakan på juldagen

Juldagen 2009. Medan Göran Lindberg sitter i sin villa i Enskede och äter julmiddag med sambo, barn och barnbarn gör utredarna husrannsakan på hans kontor på Polishögskolan. Några veckor tidigare har han överraskande gått i pension. Han har skrivit ett ytterst kortfattat mail till byråchefen Ivar Eriksson:

“Hemställan att erhålla pension.

Hemställes härmed att from 1 december 2009 gå i pension. Mvh Göran Lindberg”

Han får sin ansökan beviljad. Egentligen skulle han ha gått i pension första april 2011. Han har behållit både sitt kontor, nycklar, tjänstetelefon, inloggnings- och passerkort och tjänstelegitimation.

En svart väska och tackbrev från Gudrun Schyman

På anslagstavlan på Göran Lindbergs kontor på Polishögskolan sitter ett personligt brev från Gudrun Schyman där hon tackar honom för hans engagemang för jämställdhet. Där finns också ett brev från rikspolischefen Bengt Svensson med en inbjudan till lunch. På skrivbordet ligger mängder av lappar med kvinnonamn, telefonnummer och e-postadresser, helt öppet.

När utredarna har skuggat Lindberg har de sett honom bära en svart väska till och från sina sexträffar. Väskan står på kontoret på Polishögskolan. Den visar sig innehålla en samling tortyrredskap för sexuellt bruk: handbojor, läderremmar, en disciplinboll  med remmar,Viagratabletter, olika vibratorer, salvor och dagen efter-piller. 

Dessutom en groteskt stor dildo – “så stor att det gör ont bara att se den” skriver Jonas Trolle i den nyutkomna boken “Jakten på Kapten Klänning”. När han har dokumenterat innehållet i den svarta väskan med tortyrredskap skriver han:

“Jag känner att det snart är färdigt för mig med alla äckliga sexbrott. Jag börjar få nog. Med ens är det inte spännande, inte kul – bara äckligt, äckligt, äckligt.”

Hans primära behov är att plåga

Göran Lindbergs primära behov är att plåga. I hans hemdator finns cirka 25 000 bilder som vittnar om hans sadistiska preferenser. Kvinnor som är bundna till händer och fötter med kroppen förvriden i de mest fasansfulla ställningar. Kvinnor med stora maskindildos instoppade i både vagina och analöppning medan vatten spolas, som om det vore en bergborr i en gruva. En gråtande kvinna med något som ser ut som köttkrokar i munnen. Människor i olika uniformer som torterar sina offer. I Lindbergs tjänstedator på Polishögskolan hittas information som funnits utlagd på AdultFriendFinder.com, “världens största sociala nätverk för gratis sexkontakter, sexdejting, amatörer och swingers”.

Planerar att förgripa sig på 14-åring

Tidigt i utredningen får polisen klart för sig att Göran Lindberg planerar att förgripa sig på en 14-årig skolflicka som han fått kontakt med på Telefiket. Julia bor i en vanlig familj i ett litet samhälle i Dalarna. Telefonavlyssningen får den polis som lyssnar att gråta. “Det här är bara så för jävligt.” Det är outhärdligt att lyssna på Göran Lindberg när han pratar med Julia. Han är vidrig, grym, totalt hänsynslös. Han väser fram sina ord till Julia. Han flåsar. Han beskriver hur han ska ha analsex med henne och få henne att lida. Hur hon ska suga av honom efteråt. Det är uppenbart att han onanerar samtidigt som han pratar.

Samtidigt som Lindberg fortsätter att ringa till Julia söker han efter likasinnade för att tillsammans, i grupp, förgripa sig på henne. Han har kontakt med en man i Avesta och en kvinna i Gävle. De ska binda Julia och ha sex med henne i alla möjliga ställningar och i alla kroppsöppningar.

Den dagen kunde allt ha gått åt helvete

12 januari 2010. Kall vintermorgon, mycket snö. Det är den här dagen allt kunde ha gått åt helvete i spaningen på Göran Lindberg. I stora brottsutredningar går polisen en svår balansgång. Å ena sidan ska de ingripa och förhindra brott. Å andra sidan behöver de ha bevis som håller i rätten. I vissa lägen måste polisen iaktta vad som kallas “interimistisk passivitet” tills bevisen är tillräckliga.

Lindberg kör som en biltjuv i sin gamla skraltiga Nissan King Cab. På bilen sitter en dekal där det står “100 procent cowboy”. Han kör mot en liten ort i Örebro län. Där ska han ha sex med två unga tjejer, Frida och Jennifer. Den här gången använder han artistnamnet Kalle. Flickorna blir chockade över att han är så gammal. Han binder och slår Jennifer och tar gång på gång stryptag på Frida. Frida blir alldeles röd i ansiktet, Lindberg är nära att strypa henne. Jennifer blir rädd och hjälper Frida att slita bort hans händer. Om Lindberg hade lyckats strypa Frida hade det skett med sex poliser utanför. Poliser som samlar bevis.

Flickor med skadad självkänsla

En rad unga kvinnor var utsatta för Göran Lindberg. I boken har alla fingerade namn: Ulrika, Karin, Julia, Jennifer, Frida, Klara, Tove, Ida, Olivia, Therese och Bea. Och så alla de namnlösa flickorna. Varför ställer de upp för en sexsadist som Göran Lindberg? Varför går de med på att träffa honom igen trots att han har varit våldsam och förnedrat dem grovt? Jonas Trolle beskriver inte Lindbergs offer närmare, men det är uppenbart att det handlar om djupt trasiga och utsatta flickor och kvinnor som säljer sex för pengar. Flickor med tidigt skadad självkänsla, flickor som aldrig har fått lära sig att sätta gränser. Unga flickor som söker bekräftelse, i vilken form som helst.

Skrämmer med våldsamma härskartekniker

En annan förklaring är Göran Lindbergs våldsamma härskartekniker. Han skrämmer, hotar, håller fast, binder och misshandlar flickorna tills de gör som han vill. “Min vilja är din lag” säger han. “Det är jag som bestämmer vad vi kom överens om.”

Karin, kvinnan i Bredäng, lät övergreppen fortsätta på grund av hot om att bilder skulle läggas ut på Internet. Men mest rädd var hon för Lindbergs makt. Han sa flera gånger att han kunde ”sätta dit” henne. Han kunde använda sin position inom polisen för att förstöra hennes liv. 

Han riktar in sig på de sköraste flickorna

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Kapten Värdegrund”