Jan Gillberg fra tidsskriftet DSM gennemgår Lindh mordet og rettergangen i alle dens hastige fortrængninger:

Citat:
“Sverige är ett märkligt land. I vilket land på denna jord kan man tänka sig en rättegång där domstolen på tre dagar, knappt 10 timmars förhandling och med hjälp av totalt tre vittnen klarar av att behandla ett mord på landet utrikesminister”?
LEIF GW PERSSONprofessor vid Polishögskolan i Stockholm

5.3.2004 Skrivet av Jan Gillberg, DSM

Så perfekt! Allt gick som på räls. Samspelet åklagare – försvarsadvokat var för att uttrycka det kort, koncist och faktiskt: kongenialt

Det finns inget politiskt motiv bakom mordet, förklarade advokat Peter Althin i alla TV-kanaler, efter att hans klient Mijailo Mijailovic den 6 januari 2004 – efter 105 dagars envetet bestridande – bett att i ett förhör få erkänna, att det var han som den 10 september 2003 hade “attackerat” landets utrikesminister Anna Lindh. Detta “inget politiskt motiv” repeterades sedan i alla medier. Därmed var alla parter nöjda. Mest av alla SÄPO

Ingen enskild svensk politiker sedan Olof Palme har varit ett mer givet mål för ett politiskt attentat än just Anna Lindh. Vem kan ställa sig upp och bestrida detta?

Vilken befrielse var det därför inte för den svenska statsledningen men först som sist för Säpo att få detta klargörande besked: “Inget politiskt motiv”. Sannerligen ett besked guld värt. Detta besked kom att framstå som viktigare än själva erkännandet.