Politikere skal bedømmes på deres handlinger. Og uanset hvad de 349 i Riksdagen siger, så har de genindført klassesamfundet. Og fremtiden vil vise om det er den mindste af deres synder……………….
Blond och annorlunda
Beret Bråten , Journalist i Kilden
En etnolog har fulgt en gruppe svenske jenter i en drabantby utenfor Stockholm, hvor det å være skandinav og blond er å skille seg ut. Hvordan forhandler jentene likhet og hvordan takler de avvik, forskjeller og synlighet?
Denne uka besøker Maria Bäckman konferansen Crossroads på Universitetet i Oslo med foredraget Whiteness and gender.
Utgangspunktet for Bäckmans pågående forskningsprosjekt er hvordan en gruppe unge jenter opplever å være både annerledes og like i en drabantby, et sted mediene gjerne beskriver som et urbant problemområde.

“Flere av de andre jentene har også farget håret for å unngå negativ oppmerksomhet, forteller Bäckman, og fortsetter:
– Den seksualiseringen jentene snakker om, handler ikke først og fremst om at deres naturlige hårfarge avslører dem som svenske jenter, men om at de med sitt lyse hår blir jenter som er blonde. Feminin og blond er det samme som dum, bimbo, pornoaktig og seksuelt tilgjengelig.
Å være blond jente innebærer å bli tilskrevet en identitet som er full av nedsettende fordommer om kjønnshierarkier og kvinnelig seksualitet. Det innebærer en plagsom synlighet; biler som tuter, gubber som stirrer og gutter som kaller en hore.”
http://www.forskning.no/Artikler/2005/mai/1117015807.07
http://kilden.forskningsradet.no/nyhet/crossroads.htm

Frågan är alldeles för svår att avgöras av svenska folket, hävdar våra folkvalda. Uppdrag granskning har därför prövat kunskaperna hos dem som ska fatta beslutet åt oss. Med hjälp av statsvetare ställde vi tre frågor som rör centrala begrepp i EU:s nya grundlag:
* Hur uppnås kvalificerad majoritet i ministerrådet?
* Vad är exklusiv befogenhet?
* Och vad menas med medborgarinitiativ?
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=26542&a=398274

kan sættes på en ret kort formel: Mennesker fra ikke fungerende stater, flygter til fungerende stater, der derefter så småt heller ikke fungerer.”Vi vender ikke hjem før der er demokrati” – siger de. Det har dog lange udsigter, og i mellemtiden sker der noget ganske andet.
Opsnappet fra net diskussion:
Därför flyr azerierna
(Bleking Läns tidende)
Förtryck, brottslighet och allmän otrygghet. Därför flyr människor från Azerbajdzjan.Azerbajdzjan är en republik som styrs av president Ilhm Alijev. Han valdes 2003 och efterträdde sin far Heidar Alijev. Landet har demokrati, men det är en demokrati som ifrågasätts. – Det är ingen demokrati fullt ut. Det finns ett hårt förtryck där och folk har det svårt. Det finns många skäl till att landets befolkning flyr, säger Ebba Sävborg på Utrikespolitiska Institutet, UI.Enligt UI och Utrikesdepartementet, UD, ser det ut så här i Azerbajdzjan:Det finns oppositionspartier, men de motarbetas hårt. Flera oppositionspolitiker har förföljts, frihetsberövats och ett antal dömdes på lösa grunder till långa fängelsestraff. De uppgavs ha legat bakom oroligheter i landet. Brottsligheten är också ett stort problem som drabbar befolkningen. Bland annat en omfattande narkotikabrottslighet. Det finns därför en utbredd otrygghet och känsla av att myndigheterna inte gör något. Blandäktenskap mellan azerier och framför allt armenier ses inte med blida ögon. Många familjer utsätts för stora svårigheter av den anledningen. Press- och mötesfriheten är begränsad. Polisbrutalitet och godtyckliga arresteringar är inte ovanliga. Vården ska vara fri för alla, men det förekommer informell avgiftsbeläggning vilket slår hårt i ett land med utbredd fattigdom. Landet har cirka 7.7 miljoner invånare. I landet finns också cirka 800.000 flyktingar som får förlita sig på hjälp från det internationella samfundet med UNHCR i ledningen.
http://blt.se/
Då ska vi se här:
Förtryck, brottslighet och allmän otrygghet.Precis som i Sverige.
Landet har demokrati, men det är en demokrati som ifrågasätts. – Det är ingen demokrati fullt ut. Känns det igen?
Det finns oppositionspartier, men de motarbetas hårt. Flera oppositionspolitiker har förföljts, frihetsberövats och ett antal dömdes på lösa grunder till långa fängelsestraff. Detta känns också igen antar jag?
Brottsligheten är också ett stort problem som drabbar befolkningen. Bland annat en omfattande narkotikabrottslighet. Det finns därför en utbredd otrygghet och känsla av att myndigheterna inte gör något.Samma sak gäller i Sverige.
Blandäktenskap mellan azerier och framför allt armenier ses inte med blida ögon. Många familjer utsätts för stora svårigheter av den anledningen.Den här sortens mångkulturproblem finns i alla mångkulturer. Även Sverige.
Press- och mötesfriheten är begränsad.Precis som i Sverige.
Polisbrutalitet och godtyckliga arresteringar är inte ovanliga.Också som i Sverige åtminstone enligt samma journalister som skriver snyftartiklar om alla s.k flyktingar. De svenska pk-iterna har troligtvis också samma måttstockar på polisbrutalitet både i Sverige och i Azerbajdzjan.
Vården ska vara fri för alla, men det förekommer informell avgiftsbeläggning. Detta känner jag också igen, vilket land var det nu igen där man betalade helt absurt höga skatter för att t.ex vården ska vara fri men att man sedan ändå får betala för sig när man vill ha vård? Jo just det, SVERIGE.
Undrar förresten hur höga skatterna är i Azerbajdzjan.Landet har cirka 7.7 miljoner invånare. I landet finns också cirka 800.000 flyktingar-Aha så dom har en liknande invandringspolitik som Sverige, fast med skillnaden att dom inte verkar betala den själva. Det kan nog förklara en del av problemen dock.
læs f.eks en parallel historie fra svensk “journalisten”
http://www.journalisten.se/a.aspx?article_id=9189
appendix:
Under 2004 kom 23 161 asylsökande till Sverige. Detta var färre än år 2003, då 31 355 personer sökte asyl.
De flesta asylsökande kom från följande länder:
Serbien-Montenegro (4 022), statslösa (1 578), Irak (1 456), Ryssland (1 287), Azerbadzjan (1 041),Somaila (905), Afghanistan (903), Bosnien-Herzegovina (785), Iran (660) samt Bulgarien(567).
http://www.migrationsverket.se
Hvad svenske politikere ikke taler højt om, er at anerkendelsesprocenten (PUT) for 4 år siden var over 40. I 2004 var den 9%. Rent administrativt.
Og hvad de slet ikke taler om,er hvordan de skal stoppe den fremadskridende ødelæggelse af landet allene ved “familiesammenførte” (“anhörige”). Det vil kræve en lovændring, og så er man jo nødt til at tale om det, og det ville være en indrømmelse af en historisk fejltagelse. Så det sejler videre mod afgrunden, svenskerne flytter på landet og et Babelstårn af fremmede indtager byerne.

Jeg har i al fald ikke de de tusinder omtalte med ét ord i Sverige.
Iran exiles in Sweden rally against “bogus report” Sat. 21 May 2005
Stockholm, – Thousands of Iranians from across Sweden today took part in a demonstration in the capital Swedish capital to denounce the “appeasement” of Iran by Western governments.
Organisers said that the rally’s aim was to condemn the inclusion of the main Iranian opposition group, the People’s Mojahedin, in the list of terrorist organisations.
http://www.iranfocus.com/modules/news/article.php?storyid=2153
Til gengæld er Smittsskyddinstituttet lidt for tjenstivrigt:
Sverige hjälper Iran med forskning
Smittskyddsinstitutet samarbetar med ett forskningsinstitut i Iran som av Inspektionen för strategiska produkter (ISP) misstänks framställa massförstörelsevapen, rapporterar Ekot.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=398735

skal kaldes det det er, og ikke noget andet. Ligesom censur, der nok kan gradbøjes, men er censur alligevel:
Statens hårdaste kritiker
Saker ska nämnas vid sitt rätta namn. När vi i Sverige talar om gräddfiler och affärer så handlar det om korruption – och inget annat, säger Inga-Britt Ahlenius, som har sett åtskilligt i den vägen. Offentliga organ ska behandla medborgarna efter enhetliga principer och inte ge förmåner till vissa av dem.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=421266

foto: DN

Baggrundsviden er godt i en blogosfære af åndelig fast food.
Mine læsere kender Roland Huntford af navn. Observers Skadinavien korrespondent i Stockholm 1961-1974. Hans bog The New Totalitarians findes på dansk, svensk og norsk. I det altid fremragende tidskrift DSM, har jeg fundet en artikel , som enten kan næsten kan erstatte bogen på 20 minutters tid, eller give appetit på den. Eminent baggrunds-indblik.

Hade Huntford rätt?
DSM nr 1/2002
Birger Birgerson : http://www.dsm.nu/
I landet lagom, med dess objektiva, förnuftiga, ödmjuka, rationella och humanitära medborgare, som endast uttalar sig mycket försiktigt och endast efter långt utredande och med massiva fakta i ryggen, har den rådande sanningen varit att svenskarna är bäst i världen.
Sverige har i olika omgångar beskrivits som inte mindre än den kristna tanken förkroppsligad, en moralisk stormakt, humanitetens hemvist på jorden, historiens slut och Utopia! Möjligen har vi varit lite tråkiga, Ingmar Bergmans filmer väl ångestfyllda, skatterna höga, men i gengäld har vi ju fått så mycket! Kanske har självmordstalen varit höga och kanske har vi haft en lite väl långt gången förbudsmentalitet, men svenska myndigheter har ju å andra sidan alltid velat sina medborgares bästa.
Sverigehatare och Sverigekritiker
”Hade Huntford rätt?” är titeln på en akademisk uppsats i allmän rättslära. Den är författad av Ann Nordberg med Jacob Sundberg som handledare. Uppsatsen presenterar är fylld med detaljer och referenser, som gör den till en värdefull utgångspunkt för en granskning och analys av det tema som den så kallade Sverigekritiken utgör. Var står vi egentligen idag i fråga om den kritik som framförts av personer som utöver tidigare nämnda förts fram av långa raden granskare som – för att nämna ytterligare några – Sven Delblanc, Sven Fagerberg, Jan Gillberg, Bengt Hane, Magnus Ivarson, Brita Sundberg-Weitman?
Nordbergs bakgrund är framförallt juridiken och hennes fokus juridiken sådan den speglas i massmedia. Här skall några av hennes tolkningar presenteras.

Professor jur. J.W.F.Sundberg – der var én af de første med civilcourage nok til at lægge sig ud med den svenske systemtænkning i dens totalitære form, havde i år 2000 en elev, Ann Nordberg, der skrev speciale om bogen.
Birgerson skriver:

“Den ihärdigaste av de kritiker, vars existens man idag inte vill låtsas om, är också den mest nertystade: professorn i allmän rättslära, Jacob Sundberg.”
Prof. Sundbergs hjemmeside er her:
http://www.ioir.se/index.html