Syreangreb på ulydige  kvinder

 Birthe Rønn Hornbech om Dansk Folkeparti: “muslimhadere”

Britisk muslim: Undskyld Danmark

Briten, der personligt satte skub i den yderliggående islamistiske organisation Hizb ut-Tahrir herhjemme, vendte søndag tilbage til Danmark med en stor undskyldning til Danmark og danske muslimer.

Er de danske medlemmer lige så radikale som de britiske?

»Dansk Hizb ut-Tahrir er endnu mere yderliggående. I Storbritannien har de en meget effektiv PR-maskine. Man forstår at moderere synspunkterne udadtil. Det er ikke tilfældet i Danmark. Her er de helt uforsonlige.«

Berlingske Tidende

Mordfrekvens Sverige :  en om dagen 

i øjeblikket. Men de skal også nå ca. 240 om året. Tror pokker  opklaringsprocenten  ligger  og roder på 70. Lad  være med at blive  myrdet i Sverige, din morder har 3 ud af 10 chancer for slippe afsted  med det :

Torsdag     Fredag    Lørdag   Søndag

  Ayaan Hirsi Ali versus Timothy Garton Ash

A heated topic of the early 21st century concerns Islam’s relation to a democratic rule of society. Ayaan Hirsi Ali, who has been threatened
 to death by Muslim fundamentalists, debates this problem with her intellectual adversary Timothy Garton Ash at the Royal Society of Arts, London.

Axess  TV

Ikke én, men to stormoskéer i Gøteborg

Hisingens moské
Var? Myntgatan på Hisingen, nedanför Ramberget.
Vad? 2 500 kvm. En 26 meter hög minaret och två huskroppar: en högre del med bönehus – masjid – och en lägre del med två våningsplan som ska innehålla kafé, bokhandel, konferenslokaler samt tvättrum för kvinnor.
 Sveriges muslimska stiftelse.
Planerad byggstart: Våren 2008.

Angereds moské
Var? Väster om Titteridammsvägen, Angered.
Vad? 9 000 kvm. Fyra byggnader: moské,
administration (med kafé, butik och läkarmottagning), utbildningslokaler samt
gymnastikbyggnad med badanläggning.
 Islamiska förbundet i Göteborg.
Planerad byggstart: Tidigast 2009.

billeder på link

 Salem – video og foto

Norske Dagbladet viser  begge dele, svenske kun “aktivisterne”. Det er ganske vist ikke noget særlig fotogent eller  kønt  syn, dér hvor svensk indvandringsmodstand er  trængt  ud. Daniel Wretströms  mor bryder sig heller ikke om dem,  der hylder hendes døde søn. Svenske politikere og journalister begriber det ikke – at det fortrængte  vender tilbage i dæmonisk skikkelse. De tror at alt er underlagt pædagogisk styring.  Sådan sparer kontrolfreaks  op  til  katastrofer.

Bevæpnede antirasister gjemte seg i skogen  , Salemfonden og

“Kimen til politiske katastrofer ligger i de humanistiske moralisters fromme opbyggelighed.”   (Thomas Mann og den ironiske humanisme)

»Bongopatter og pseudopolitik«

(“Tuttar” hedder det jo på svensk, et ret jordnært udtryk for noget der i udgangspunktet,  for eksempel i Højsangen,  er ganske  poetisk). Det er ikke sjovt at skulle argumentere imod  feminisme, der er så påkrævet i mestedelen  af verden, men det kan ikke afhjælpes når vi taler  om vores egne lav-universitære  luksusfeminister.

   “Bongopatter”  er Politiken´s udtryk i anledning af  Netværket Bare Brysters   ideelle sag. Jeg ved ikke om “bongo” sigter  til ædle, vilde afrikaneres  brystsvingeri.  Jeg har aldrig  hørt det før, men  brystsvingeri har jeg hidtil kun oplevet i privaten eller  på stranden i Tisvilde om sommeren. Dér hører pikanteriet udmærket  hjemme. Det har der så været skrevet lidt frem og  tilbage  om, – Att visa brösten är ingen rättighet –  og  Kvinder  for Frihed´s socialdemokrat Karen West plumpede lige  i gyngen, hellige enfold*. Man er vel “afdelingsjordemoder på landets største fødeafdeling for etniske minoriteter.” Jamen, så tillykke med det da, det skal nok fedt hjælpe. Det eneste der mådeligt lindrer den misere, som hun og hendes  parti har bragt Danmark på fuld fart ud i, er at sløjfe børnechecken for alt  udover to børn.

 Men der er ingen, der har bemærket at brystsvingeridéen falder  fint  i tråd med svensk aferotisering  og sindelagskontrol, praktiseret i årtiers af statslige foretagender som RFSU,  RFSL og andre socialdemokratiske  seksualhygienjnikere, og  overhovedet intet har med  ligestilling eller frisind at gøre. Lige tværtimod –  det er snerperiets, dydighedens og afledningens foretagende. Også selvom unge, overskolede, artige, svenske piger tror det. Kortklippede og blegede  i frisindet klorvand. At  aferotisere kvindebryster  er blot endnu et ambitiøst  projekt fra drømmegalleriet,  der    er dødsdømt  på forhånd. Tomhed  og jag  efter vind.

– Samfundsingeniørerne vil flytte (kød) bjerge, men deres afmagt afslører deres forfængelighed. De får aldrig buret erotikken inde, nivelleret kønnene, gjort det  rent socialt, aldrig skabt det uerotiske knald, selvom de virkelig har gjort en proper  indsats for millioner af skattekroner. Ikke før en eventuel pille kan klare det. Men det er godt at se tumper gøre sig til grin. Mer´bar røv og færre  statslige  holdningsproducenter, siger  jeg. Sverige  har langt, langt  mere  presserende  problemer end de afledende sutteklude, som medier og myndigheder lader “pøblen” fordrive tiden med. Svenskerne  er ikke politiserede (endnu) – de er pseudopolitiserede. Men når de  bliver, tør man ikke spå resultatet.

(* Kvinder for Frihed rejser  i det hele taget spørgsmålet,  om det er muligt at bekæmpe en politisk kraft som islam  tvær-  eller snarere a-politisk. Jeg tror ikke på det. Man må formene, at  adskillige  medlemmer –  Karen West for emsempel –  i årtier  har stemt for det,  de  nu så ihærdigt  bekæmper og følgelig er rene   løsgående missiler og politiske spøgelsesbilister. Bør de tages alvorligt ?)

(De der  interesserer sig for sex på et  ikke- ideologisk niveau, kan nok stadig  med  udbytte  læse Henry Miller´s “Sex og Menneske” – e bog , 1  dollar, 1940). Tidens  gang er ikke  altid så hastig, som vi tror.)

“We clutter the earth with our inventions, never dreaming that possibly they are unnecessary — or disadvantageous. We devise astounding means of communication, but do we communicate with one another? We move our bodies to and fro and incredible speeds, but do we really leave the spot we started from? Mentally, morally, spiritually, we are fettered. What have we achieved in mowing down mountain ranges, harnessing the energy of mighty rivers, or moving whole populations about like chess pieces, if we ourselves remain the same restless, miserable, frustrated creatures we were before? To call such activity progress is utter delusion. We may succeed in altering the face of the earth until it is unrecognizable even to the Creator, but if we are unaffected wherein lies the meaning?”
–Henry Miller, World of Sex (1940)

 Britain’s highest birth rates among migrants

A baby boom among immigrant families is driving the population to a record high, government figures will show this week.
The figures, from the Office for National Statistics, will reveal that Britain’s highest birth rates are in the Pakistani and Bangladeshi communities, both predominantly Muslim.

The birth rate among women born in Pakistan but living in the UK is three times higher than that among British-born women, the figures will show.

Telegraph.uk

Besannad farhåga – nytt lågvattenmärke i ”Människor och tro”.

(“Kärnfamiljskramande” må være et ursvensk journalistudtryk. Eller “relationsanarkist” .  Og hvordan blev  Bruce Spingsteen  forresten socialdemokrat ?  Hvis nogen tror dansk P 1 er stygt, hør svensk P 1 –  SR.SE Kulturfredag. Svenske mænd må kæmpe  mod overmagten, flygte eller dø. Og imens  kællingeradioen  – pardon my french –  pludrer,   forsvinder landet i vold  og anarki. Og kvinderne er blandt de første  ofre, men de synes  ikke rigtig at have opdaget det. Måske bortset fra de 5000 årlige voldtægtsofre, men de  undskylder måske deres  gerningsmænd, som skolelærerne prædiker.)

För knappt tre veckor sedan avslutade jag ett kritiskt inlägg mot ett inslag i rubricerat program med att befara att vi snart skulle få se nya bedrövliga inslag i denna programserie. Spådomen slog in med emfas i det senaste programmet.

I inslaget intervjuar journalisten Rigmor Olsson en ung kvinna, Dekha Ibrahim Abdi från Kenya, som är i Stockholm för att ta emot ett av ”Right Livelihood-priserna”. Reportaget ”gullar” med pristagarinnan och reportern låter henne oemotsagd framföra de mest bisarra påståenden varför det är en ren parodi på kritisk och undersökande journalistik.

Abdi må vara en välmenande, rentav ”snäll” person, men hon avslöjar i programmet, liksom intervjuaren en avgrund av naiv okunnighet om islam, en religion som går som en röd tråd genom programmet.

Redan i början av inslaget får vi ett exempel på en typisk vänstervinkling. Det konstateras att regeringen under Abdis uppväxt hade undantagslagar och ”använde militär för att få bukt med våldet och gerillan”. I nästa andetag sägs att ”armén brände ner byarna runt hennes skola.” Notera att Abdi säger ”village” i singularis medan Olsson använder pluralis. Det blir genast armén som utmålas som buse medan gerillans våld, som uppenbarligen var skälet till att trupp insattes, förbigås med tystnad.

Man konstaterar sedan att ”på 90-talet accelererade hat och våld mellan olika klaner” när ”militärens makt försvann”. Det torde vara uppenbart, även om så inte sägs, att religiös konflikt var en tydlig del av klanstriderna. Man bör komma ihåg att Abdis hemstad Mombasa av historiska skäl har en betydligt högre andel muslimer än landet i övrigt. Detta nämns naturligtvis inte i programmet.

Mycket av det som sägs om fredsarbetet genom dialog på gräsrotsnivå är säkert behjärtansvärt och välmenande. Det är när fredarbetet kopplas till islam, programmet stinker av förljugenhet.

Man gör ett nummer av att Abdi har en katolsk manlig vän i Uganda som engagerat sig i att restaurera en moské i sin hemby. Detta ger en tydlig indikation på att hon (och intervjuaren) inte inser vad koranen och därmed islam och sharia kräver av sina anhängare. Abdi bryter här mot två mycket tydliga påbud inom islam. För det första får hon inte som kvinna ha någon manlig vän som inte är hennes man. För det andra får hon som muslim inte ha någon vän som är kristen (se bl a K 3:28, 5:51, 5:80).

Abdi presenteras som ”en djupt troende muslim”. Det sägs att islam är ”kärnan i hennes fredarbete” och att ”Koranen är hennes ledstjärna”. Hon säger själv att ”arbetet med att bringa fred mellan folk är en grundläggande kallelse i islam. Detta häpnandsväckande påstående möts endast av Olssons vaga fråga om att alla inte instämmer i detta.

Abdi genmäler då att en del muslimska ledare inte följer islam men att islam i sin kärna står för fred. Detta uppseendeväckande naiva och okunniga påstående får stå helt oemotsagt. Varken denna ”djupt troende muslim” eller intervjuaren har uppenbart den mest elementära kunskap om vad islam och erkannerligen Koranen föreskriver. Påståendet att islam är en ”fredens religion” kan på synnerligen goda och väldokumenterade grunder sägas vara en av mest spridda och grövsta lögnerna, som ständigt upprepas av islams apologeter och dess naiva och lättlurade medlöpare. Det är dessutom en kardinallögn de varken vill eller kan styrka på något sätt.

Däremot talar de av förklarliga skäl tyst om de otaliga bevis, som finns i Koranen och genomgående i islams historia, på att islam, ”svärdets religion”, är full av hat och exempellöst våld så som ingen annan religion.

Låt oss bara ta några få exempel ur Abdis ”ledstjärna”. Entydiga uppmaningar att döda judar, kristna och otrogna i allmänhet respektive att bedriva våldsam jihad mot desamma finns bl a i dessa koranverser: 2:191, 2:193, 4:76, 4:95, 8:39, 8:65, 9:5, 9:29 osv. Den som vill kan kontrollera i denna sammanställning av koran-översättningar auktoriserade av en muslimsk organisation.

Till saken hör att den ”djupt troende muslimen” Abdi inte kan välja att bortse från dessa och många andra hatsekvenser eftersom Koranen är mycket tydlig med att en muslim inte kan välja och vraka bland dess verser (K 2:85 och 4:150-151) såvida de inte abrogerats (ersatts av en ny och bättre enligt K 2:106) av Muhammed och hans Allah. Det senare hjälper föga eftersom alla de mest våldsamma och hatiska verserna tillkom i Medina och därför är de gällande.

Det är således lätt att konstatera att i den mån Abdi bedriver ett verksamt fredsarbete, är det inte tack vare islam och Koranen utan trots dessa inspirationskällor.

SR lånar sig här till att vara en megafon för islamismens förljugna och grundfalska propaganda om islam som fredens religion. Detta är inte bara intellektuellt och journalistiskt ohederligt utan dessutom ett klart brott mot kravet på SR om opartiskhet.
Niels Dacke blog