17
sep
Seneste opdatering: 17/9-10 kl. 1632
5 kommentarer - Tryk for at kommentere!

En partileder for et parti, der ikke kan holde offentlige mĂžder uden vold og sabotage, stemmer under politibeskyttelse. Svenske medier kalder sabotĂžrerne af demokratiet for “moddemonstranter”, noget af en bagatellisering af det, de foretager sig. Det er aparte i denne video at hĂžre Daniel Poohl, Expo – der Ă„benbart er blevet bange for sin egen skygge og resultatet af sin Ă„relange kampagne mod “ikke-demokraterne SD,” – udtrykke bekymring over de rĂ„dende tilstande. Dem ser man kun alt for tydeligt pĂ„ Expressens video her. 100 politifolk for at beskytte Åkesson !  Dagens Nyheters smagfulde vinkel er at ĂŠrge sig over ekstremvĂ€nsterns gratis reklame for Sverigedemokraterne. Jimmie Åkessons personlige liv vil i fremtiden ikke komme til at adskille sig meget fra WildersÂŽ, selvom der er grader i Helvede. Selv i aftenens SVT Debatt gentager den ledende, relativt uligevĂŠgtige socialdemokrat Nalin Pekgul, (video)at SD er ikke-demokrater uden at begrunde det.
Et parlament er et “taleo-krati”, og der har altid vĂŠret talt for lidt og for tĂžvende i Tystnadens Land, derfor ser vi dem nu gennem snart mange Ă„r sovset ind i trusler og vold. Mange store spĂžrgsmĂ„l er kommet af stilheden og har fĂ„et et langt efterliv i stilhed. Nazisamarbejdet, det senere NATO samarbejde, DC 3 ulykken, Estonia, Palme-hadet, motivet til Lindh- mordet, men intet har vĂŠret traumatisk nok til at fremkalde en rensende VergangenheitsbewĂ€ltigung, som den tyskerne som succerigt har gennemfĂžrt. Sverige er ikke noget “Ă„bent samfund”, som klichĂ©en gĂ„r, tvĂŠrtimod. Om landets overdosis af multikultur vil fungere som en dĂ„seĂ„bner eller som en katastofe i sin helt egen vĂŠgtklasse, er umuligt at sige. Om der findes en terapi, der kan kurere Sverige, ved jeg heller ikke, men det er vel ogsĂ„ kun politikere og psykologer, der skal foregive at tro, at der er en kur for alt. Vi andre har heldigvis lov at tvivle.

Sveriges radio havde inviteret Åkesson til en samtale. De havde spurgt samtlig partiledere om de ville debattere med ham. Det ville de ikke, sĂ„ her mĂ„ han sĂ„ tale alene med SR: Jimmie Åkesson utfrĂ„gas i Studio Ett. Del 1del 2. Og mere afvisning: Dagens Nyheter afviser at optage en helsidesannonce for SD, som Svenska Dagbladet bringer i morgen.

En bombemand kan ogsÄ vÊre bange

Noget tyder pĂ„ at politiet er ved at indkredse nogle bevĂŠggrunde hos Lors Doukaev der ikke peger i retning af islamisk jihad. Dette mĂ„ man afvente og se efter den bebudede pressekonference i dag kl. 15. Hvad man derimod ved selvsyn kan konstatere er mediernes refleksmĂŠssige ulyst til at se hans handlinger som motiveret af den sĂŠrligt beskyttede religion islam. Litaniet om ‘at han ikke var sĂŠrligt religiĂžs’ kĂžrer nu for fuld skrue, hvilket imidlertid fĂžrst bliver interessant hvis man sammenholder med det utal af sager hvor lignende forsikringer og bedyringer har lydt, til trods for at bemeldte misdĂŠder er blevet antruffet in flagrante delicto med en tikkende bombe eller et rygende automatgevĂŠr. Interessant, fordi der tydeligvis eksisterer et ‘radikaliseringspotentiale’ der ikke udmĂžnter sig i filantropisk adfĂŠrd eller asketisk og isoleret levevis, men altid peger i retning af at gĂžre fortrĂŠd.

En seriĂžs afdĂŠkning af Doukaevs baggrund skulle i det mindste inddrage dette perspektiv i stedet for mĂ„bende gengivelse af familie og naboers banale udsagn om at han ikke kom i moskĂ©en osv.  Det kan meget vel vise sig at holde stik, men med baggrund i erfaringen burde dette i det mindste give anledning til flere spĂžrgsmĂ„l. I stedet fĂ„r vi bagatellisering med ordvalg som “knĂŠgt”, og  fokus pĂ„ Doukaev som offer i stedet for de sageslĂžse der tilsyneladende var hans mĂ„l (LFPC).

Intet tyder pĂ„, at Lors Doukaev var ude i et muslimsk hĂŠvnmotiv mod personer i Danmark. […]

KĂžbenhavns Politi arbejder videre med alle teorier og mulige spor, men ifĂžlge kilder tĂŠt pĂ„ efterforskningen tror heller ikke politiet pĂ„ et religiĂžst motiv. […]

»Han var en ganske almindelig troende muslim, og jeg havde aldrig problemer med ham. Derfor er jeg ogsĂ„ meget overrasket over at hĂžre, at han sidder varetĂŠgtsfĂŠngslet i KĂžbenhavn,« fortĂŠller Abdulla Delchad. […] Politiet tror ikke pĂ„ religiĂžst motiv

Lors Doukaiv er vokset op med krig. Han var tre et halvt Är gammel, da hans far blev alvorligt sÄret. Han var en knÊgt pÄ ti, da en landmine eksploderede under ham, mens han var ude at lege. Og han var teenager, da han flygtede fra Tjetjenien for at starte forfra et andet sted. Langt fra krigens gru.

Men Lors Doukaivs barndom lod sig ikke viske ud. Han var blevet en dreng, der »havde set mere end et barn bĂžr se,« som Ljuba Krsjisjanovskaja, en mangeĂ„rig nĂždhjĂŠlpsarbejder, formulerer det. […]

I 2004 opsĂžgte Ljuba Krsjisjanovskaja familiens naboer i Grosnyj. IfĂžlge hende havde ingen hĂžrt noget til familien, siden de flygtede ud af Tjetjenien og ud af Rusland. Familien var troende muslimer, men slet ikke fanatiske, understreger hun.

»Det gĂžr mig sĂ„ ondt. Jeg glemmer ikke et eneste af disse bĂžrn, ikke til min dĂžd. Hvordan kan man glemme, nĂ„r man har set noget sĂ„dant,« siger hun og viser en stak billeder, der ligger pĂ„ hendes skrivebord. […] »Han ville slĂ„s mod de voksne«

Malmöitiska iakttagelser under en svensk valrörelse

Av Filippa von Platen

Valfusk

Det anses allmÀnt, med rÀtt eller orÀtt, att ett högt valdeltagande gynnar vÀnstern. Kanske det Àr dÀrför vi har ett förröstningssystem dÀr man kan lÀgga sin röst redan tvÄ och en halv vecka innan valdagen. Inte bara pÄ institutioner och vÄrdinrÀttningar utan Àven i stökiga miljöer som i shoppinggallerior. Röstmottagarna, Ätminstone i Malmö, Àr ofta mycket unga och Ätminstone i början av röstperioden mÄnga gÄnger okunniga bÄde om hur valprocessen gÄr till och vad deras egna ansvarsomrÄden Àr. Det finns andra saker som gör att förtroendet kan minska bland allmÀnheten: Det finns personal som tar synnerligen lÀtt pÄ sin arbetsuppgift. En del har sjavig klÀdsel och kroppshÄllning, andra talar dÄlig svenska. PÄ förröstningens första dag sÄg jag en röstmottagare som bjöd in sin kompis att slafsa i sig sin medhavda lunch vid skrivbordet. Dessutom tar mÄnga lÀtt pÄ sin uppgift att kontrollera att alla röstsedlar finns pÄ plats. Det hÀr innebÀr naturligtvis att smÄ partier som Sverigedemokraterna sjÀlva mÄste mobilisera folk för att kontrollera att allt gÄr riktigt till. Med tanke pÄ antalet förröstningsstÀllen Àr detta ett kolossarbete som tar tid frÄn sjÀlva valrörelsen

Sverigedemokraterna upptÀckt och rapporterat till myndigheterna allvarliga fall av valfusk. Det Àr frÄga om att röstmottagaren vÀgrat stÀlla fram sverigedemokraternas röstsedlar, tom vÀgrat efter anmodan, dÀr röstmottagaren stÀllt ut röstsedlarna pÄ en socialdemokratisk röd duk och övertydligt nog lagt socialdemokratiska foldrar bland valmaterialet. PÄ vissa stÀllen har sverigedemokraternas röstsedlar demonstrativt placerats pÄ en annan plats Àn övriga röstsedlar, vilket inneburit att valen inte lÀngre Àr hemliga. Ibland Àr det miljön vid förröstningsstÀllet som omöjliggör för personalen att göra ett gott jobb ens med den bÀsta vilja, t.ex. i shoppingcentra med mycket folk i rörelse dÀr risken Àr liten att bli upptÀckt nÀr man slÀnger ett partis röstsedlar. Somliga röstmottagare har varit direkt ohövliga och Àven kommit med personangrepp nÀr sverigedemokratiska sympatisörer pÄtalat att deras röstsedlar inte finns pÄ plats. Personligen har jag mött bÄde ohövlighet och (en gÄng) att röstmottagaren tillhandahÄllit socialdemokratiskt material. NÀr jag hÀromdagen ringde valmyndigheten i Malmö för att rapportera Äterkommande problem med försvunna röstsedlar meddelade mig den ansvarige myndighetspersonen att han tvÀrtom hade fÄtt rapporter frÄn sÀker kÀlla att inga problem förelÄg. För att vara sÀker pÄ att jag förstod upprepade den ansvarige samma sak med tillÀgget att den sÀkra kÀllan var hans egen hustru. Det verkade alltsÄ inte föresvÀva valmyndigheten att slÀktskap brukar medföra jÀv. (TillÀggas bör att Àven andra smÄ partier utanför riksdagen möter samma problem som SD, om Àn i mindre omfattning.)

Svensk media underlÄter att informera allmÀnheten detta. VÄr statsminister hÀcklar dansk media (som rapporterat mer Àrligt frÄn om bristerna i svensk valrörelse). Kan det förvÄna nÄgon om konspirationsteorier förekommer bland sympatisörerna till Sverigedemokraterna och andra partier utanför riksdagen?

Ilmar och Mona

Som opinionslĂ€get ser ut Ă€r socialdemokraterna bĂ„de villrĂ„diga och desperata. Ytterligare fyra Ă„r med en borgerlig allians skulle innebĂ€ra dödsstöten för den socialdemokratiska hegemonin. DĂ€rför har flera lokalföreningar startat röstskolor i invandrartĂ€ta omrĂ„den dĂ„ man menar det Ă€r behjĂ€rtansvĂ€rt att förmĂ„ nya medborgare att rösta, ”för demokratins skull”. (Hur vĂ„r demokrati stĂ€rks av att mĂ€nniskor utan rudimentĂ€ra kunskaper i vare sig svenska sprĂ„ket eller svenskt samhĂ€llssystem – för de Ă€r sĂ„dana vĂ€ljare som undervisas i röstskolorna – lockas och pockas till valbĂ„set förklaras aldrig.) Eleverna mottar varsin socialdemokratisk röstsedel med dĂ€rpĂ„ följande valkuvert och efter att ha slickat igen kuvertet dyker sjĂ€lva Mona Sahlin upp som kaninen ur trollkarlens hatt och under stoj och glam vandrar opinionsledare med röstskoleleverna (valkuvert i hand) till nĂ€rmsta förröstningslokal. Valfusk? ”Visst inte, ” uttrycker Mona indignerat, ”jag följer ju inte med in i sjĂ€lva valbĂ„set”.

SjĂ€lvklart har Mona Ă€ven besökt RosengĂ„rd i Malmö. Och hĂ€r Ă€r hon nĂ€stan lika populĂ€r som Ilmar Reepalu, sĂ„ valaffischer med Mona och Ilmar ses överallt. Man skulle kunna tro att Malmös starke man Ilmar Reepalu var en belastning för sitt parti efter hans flörtande med antisemitiska krafter. I nĂ€stan vilken annan stad som helst skulle ett kommunalrĂ„d som Reepalu varit tvungen att avgĂ„ efter det ena famösa uttalandet efter det andra i samband med angreppen mot stadens judiska institutioner och invĂ„nare. Men inte i Malmö, dĂ€r hans popularitet bland stadens arabiska befolkning bara vĂ€xer. I RosengĂ„rd ser man gĂ€rna Reepalu som vĂ„r nĂ€ste utrikesminister. Och kanske ocksĂ„ i övriga Malmö: grovheter klottras pĂ„ alla partiers valaffischer utom vĂ€nsterns. Överallt ses Ilmar och Mona le tvĂ„lfagert. Inga ditmĂ„lade hitlermustascher pĂ„ dem inte. (Och om media rapporterat om hĂ„rdbevakningen av stadens judiska församling under de heligaste av dagar i den judiska kalendern, om man visat bilder pĂ„ betonghindren framför synagogan, har Ă„tminstone jag missat det. DĂ€remot har jag lĂ€rt mig vĂ€ldigt mycket om ramadan.)

Sverigedemokraterna – Sveriges största hot

NĂ€r man inte rapporterar kring muslimska helger skriker man ut varningar mot att Sverigedemokraterna ser ut att komma in i riksdagen, statsministern Fredrik Reinfeldt har t.o.m. talat om kaos. Vilka ord som finns kvar att anvĂ€nda vid ett annalkande krig Ă€r svĂ„rt att förestĂ€lla sig speciellt som Sverige Ă€r ett land inte frĂ€mmande för politiska mord. En statsminister och en utrikesminister har mördats pĂ„ ett kvartssekel. Vem blir den nĂ€ste politikern eller ledaren att drabbas? I Holland mördades demokraten Pim Fortuyn av en miljöpartist som hade dragit den ultimata slutsatsen av landets hetsmedia. Det förvĂ„nar att svenska journalisterna inte lĂ€rt nĂ„got av detta, eller Ă€r det kanske det de har gjort? Partiledaren Jimmie Åkesson har skĂ€mtat om att det krĂ€vs en ”silverkula” för att stoppa sverigedemokraterna. Jag drar inte pĂ„ munnen, vĂ€l medveten om att det rĂ€cker med en vanlig kula. Eller kniv, som i fallet Anna Lindh. (NĂ„gon dag efter att jag skrivit ovanstĂ„ende blev en sverigedemokratisk kommunfullmĂ€ktigekandidat överraskad av tvĂ„ maskerade mĂ€n som drog in honom i hans bostad och torterade honom (vilket document.no tidigare rapporterat om). Den unge politikern hade nĂ„gra mĂ„nader tidigare varit utsatt för ett mordförsök av en palestinasjalsmaskerad man. Trots att statsministern var informerad om det fasansfulla dĂ„det valde han att tiga om hĂ€ndelsen och komma med ytterligare skrĂ€mselpropaganda om Sverigedemokraternas vĂ€ntade intrĂ€de i riksdagen. Och det vĂ€rsta av allt: han hĂ€vdade, och detta just i den stad dĂ€r tortyren Ă€gt rum, att sverigedemokrater i stort har sig sjĂ€lv att skylla; de ska inte bli överraskade nĂ€r ”sĂ„dant hĂ€r hĂ€nder.” Det hĂ€r Ă€r en personlig betraktelse och min avsikt Ă€r att hĂ„lla den lĂ„gmĂ€ld, men det hĂ€r mĂ„ste jag upprepa dĂ€rför att jag inte kan ge ord Ă„t de tankar av hat och förtvivlan som tumlar om i mitt inre: En demokratisk vald statsminister, landets ledare, den man som mĂ„ste hĂ„lla huvudet kallt och leda sitt folk vid en krissituation, menar att politiker för ett demokratiskt parti inte ska bli överraskade om ”sĂ„dant hĂ€nder”.

Naturligtvis hetsar inte alla media. Man nöjer sig med rubriker som att SD lockar vĂ€ljare med ”hjĂ€lp av död man” vilket syftade pĂ„ den kĂ€nde och Ă€lskade Malmöpolitikern Sten Anderssons frĂ„nfĂ€lle. (Andersson var SD:s första namn pĂ„ röstsedeln och hans hastiga och ovĂ€ntade död vĂ„llade stor sorg inte bara bland sverigedemokrater. SD i Malmö hade naturligtvis inte resurser att i all hast trycka upp nya röstsedlar och media var som sagt inte sena att utnyttja detta faktum.) En annan intressant rubrik löd: ”Han infiltrerade SD:s möte”. Att mötet var offentligt (och dĂ€rmed omöjligt att infiltrera) framgick inte av artikeln. Det hĂ€r var tvĂ„ exempel, och inte pĂ„ nĂ„got vis de grövsta.

(I jÀmförelse med medias reaktion har kulturarbetarna pÄ Malmö Stadsbibliotek tagit lÀtt pÄ grÀnssÀttningen. Vissa saker ter sig dÀrtill snarast komiska: för nÄgot Är sedan fick Àven sverigedemokraternas tidning ta plats jÀmte de andra politiska partiernas tidskrifter. PÄ tidskriftshyllan Àr mappen med SD-kuriren textad med minsta möjliga stil, knappt lÀsbart. De smÄ kommunistiska partiernas tidskrifter Àr dÀremot textade med stor synlig stil.)

Danske tilstander

Vissa undersökningar tyder pÄ att integrationen av invandrare fungerat bÀttre i Danmark sedan Dansk Folkeparti kommit in i riksdagen. Invandrare sÀger sig uppleva mindre eller ingen diskriminering. Det hÀr Àr nÄgot som svenska kultursidor blundar för eller hÀvdar beror pÄ att övriga danskar skÀms för Danmarks rykte och dÀrför kompenserar med extra vÀnlighet mot minoriteter. Jag kan inte bevisa att det inte Àr sÄ, men skulle inte svensk media kunna diskutera en annan förklaringsmodell? Kan det möjligtvis vara sÄ att den stundtals grova danska debatten faktiskt rensat luften? I Sverige tar sig den grövsta debatten under jorden, dvs. pÄ nÀtet, dÀr det finns en hÀtskhet jag knappt trodde var möjlig. Trots alla anti-diskrimineringsbyrÄer, trots alla anti-rasismkampanjer, alla statliga, kommunala och enskilda bidrag till det ena behjÀrtansvÀrda projektet efter det andra, trots en ökande offentlig sektor som livnÀr sig pÄ godhet mot minoriteter (Ätminstone vissa), och, trots att Mona Sahlin har sagt att svensken inte bara ska tolerera olikhet utan Àlska den (ett yttrande ovÀrdigt en partiledare och en otÀnkbar yttring av en politiker i vilket annat land Àn Sverige), har vi sÄ mycket större problem Àn i Danmark. Hos oss gror utanförskapet, bidragsberoendet, kriminaliteten i invandrartÀta omrÄden och svenskhatet och, vilket vi uppmÀrksammar mer Àn det andra, svensk frÀmlingsmotvilja. Vi lÀr vara en av vÀrldens största producenter av vit makt-musik. Om inte Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och fÄr möjlighet att pÄverka bÄde samhÀllsdebatt och politik Àr jag rÀdd för att svenska grabbar, uppfödda pÄ multi-kulti och negativ sÀrbehandling, kan slÄ in pÄ en katastrofal vÀg.

En tystnad som skriker

Nu kommer jag till det som jag har svÄrast att begripa, ens att upptÀcka trots att jag inser att jag sjÀlv Àr en del av det. Jag Àr svensk, pÄ gott och ont, och en del av svensk kultur och debattklimat. Jag kan omöjligt skilja ut vissa företeelser i Sverige och sÀga att jag hÄller dem borta frÄn min egen person. För mig krÀvdes det ett Är utomlands i vuxen Älder för att upptÀcka det som jag hört sÄ mÄnga utlandssvenskar prata om och som jag dömt ut som förtal för att jag helt enkelt inte förstÄtt det: Det rÄder en ohygglig tystnad i Sverige, en tystnad som skriker.

Vi hÄller vakt och aktar pÄ oss sjÀlva och varandra. Och jag har del i skulden; jag har trott mig om att vara rak och Àrlig, men jag har omedvetet dÀmpat andra nÀr de velat ge uttryck för sin frustration. Kanske för att ordvalen inte varit de jag sjÀlv skulle ha valt. VÀrst Àr nÀr jag inte mÀrkt nÀr jag censurerat mig sjÀlv.

Ni fÄr ursÀkta, sade jag till nÄgra sverigedemokrater hÀromdagen, men en del av röstmottagarna pratar en bedrövlig svenska.

Hos oss behöver man inte ursÀkta sig sÄ lÀnge man talar sanning.

Ja, 
 men 
 jag vill ju inte vara grov 
 man ska ju inte generalisera 
, svarar jag automatiskt.

Ja, vad har hÀnt med en mÀnniska som ursÀktar sig och anser sig vara grov nÀr hon Àrligt beskriver sina iakttagelser?

(Som jag skrev i min tidigare betraktelse Fint folk och fult kan sverigedemokrater ibland upptrĂ€da sekteristiskt: hukande och bittert. Men, hĂ€r finns ocksĂ„ en befriande Ă€rlighet. Bara ett litet exempel: de ”goda” talar ofta uppskattande om invandrare och frĂ€mmande kulturer, nĂ€r de vill framstĂ€lla sig sjĂ€lva som öppna och toleranta. ”VĂ„ra invandrare”, sĂ€ger de, och lĂ„ter invandrarna blir ofta ett medel för egna syften, mĂ„nga gĂ„nger för att mĂ€stra de ”fula”. Hos sverigedemokrater dĂ€remot har jag hört spontana uttryck för uppskattning.)

Jag finner det ohyggligt svÄrt att tala och skriva om det som upptar sÄ stor del av min vakna tid.

Jag trÀffar ofta mÀnniskor som öppet talar om sina rödgröna preferenser, som hÀvdar att Lars Ohly inte Àr kommunist och att kommunismens brott Àr överdrivna. Som sÀger att sverigedemokrater Àr rasister och anvÀnder ordet som skÀllsord. Detta Àr mÀnniskor som jag ofta kan tycka om i andra avsikter. Men av nÄgon anledning stelnar tungan, min mun blir torr och förstÀmdheten tar mig gisslan. Varför? Jag som annars i mindre frÄgor kan vara sÄ rak och argumentativ? Men i frÄgor om det allra allra viktigaste: min kÀrlek till Sverige och vÀsterlÀndsk kultur, min kunskap om islam som gör rÀdslan för islamiseringen oundviklig tiger jag. Kanske för att jag Àr rÀdd för att hjÀrtat annars ska brista?

NÀr jag lyfter blicken och tittar ut genom fönstret pÄ en gata i centrala Malmö passerar kvinna efter kvinna med huvudduk. MÀnniskan Àr en flockvarelse och jag Àr inget undantag. Lika skönt som det Àr att lÀgga sig pÄ rygg i vattnet en sommardag, blunda och lÄta sig föras av vÄgorna vid Ribersborg, lika frestande vore det att ge efter, inte bekymra sig mer och lÄta mig bÀras av tidsandan. SÄ vad ska jag göra med min förtvivlan? Ta en islamofobil?

Filippa von Platen

Kan det möjligtvis vara sĂ„…?

Kan det möjligtvis vara sÄ att den stundtals grova danska debatten faktiskt rensat luften? I Sverige tar sig den grövsta debatten under jorden, dvs. pÄ nÀtet, dÀr det finns en hÀtskhet jag knappt trodde var möjlig. Trots alla anti-diskrimineringsbyrÄer, trots alla anti-rasismkampanjer, alla statliga, kommunala och enskilda bidrag till det ena behjÀrtansvÀrda projektet efter det andra, trots en ökande offentlig sektor som livnÀr sig pÄ godhet mot minoriteter (Ätminstone vissa), och, trots att Mona Sahlin har sagt att svensken inte bara ska tolerera olikhet utan Àlska den (ett yttrande ovÀrdigt en partiledare och en otÀnkbar yttring av en politiker i vilket annat land Àn Sverige), har vi sÄ mycket större problem Àn i Danmark. Hos oss gror utanförskapet, bidragsberoendet, kriminaliteten i invandrartÀta omrÄden och svenskhatet och, vilket vi uppmÀrksammar mer Àn det andra, svensk frÀmlingsmotvilja. Vi lÀr vara en av vÀrldens största producenter av vit makt-musik. Om inte Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och fÄr möjlighet att pÄverka bÄde samhÀllsdebatt och politik Àr jag rÀdd för att svenska grabbar, uppfödda pÄ multi-kulti och negativ sÀrbehandling, kan slÄ in pÄ en katastrofal vÀg.

Filippa von Platen

0 0 votes
Article Rating


DonĂ©r engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

Subscribe
Notify of
guest

5 Comments
Most Voted
Newest Oldest
Inline Feedbacks
View all comments
Slyrgraff
Slyrgraff
13 years ago

Det skal blive spÊndende at se, hvor mange % af stemmerne SD fÄr. Ca 3.99% vil jeg tro..

Emeritus
Emeritus
13 years ago

‘…Om landets overdosis af multikultur vil fungere som en dĂ„seĂ„bner eller som en katastofe i sin helt egen vĂŠgtklasse, er umuligt at sige…’ Man kan om indvandringspolitikken i hele EU sige, at man for mange Ă„r siden, men nĂŠsten pĂ„ tĂŠlling droppede real-politikken til fordel for ideal-politikken. Ideal-politik i form af masseindvandring er karakteristisk ved, at man forsĂžger at erstatte virkeligheden med et fantasibillede af verden, som ikke ikke svarer til nogen kendt virkelighed, men som man synes, ser meget pĂŠnere ud end virkeligheden fordi man kan henvise til en undtagelse, man tror virker. SĂ„ undsiger man virkeligheden som gammeldags… Read more »

Prudentius
13 years ago
Reply to  Emeritus

Meget prĂŠcist.

Der er noget dybt nihilistisk iboende i muslimerne og islam.

De er nemlig mindst lige sÄ farlige for sig selv, som de er for os andre.

Jeg tÊnker at vi overfor sÄdan en modstander faktisk har gode chancer for at klare den, pÄ den lidt lÊngere bane.

Netop fordi volden og talentlÞsheden i den grad gÄr hÄnd i hÄnd hos ummahen.

Med bare en lille smule vilje til at overleve, kunne vi komme meget langt pÄ kort tid.

Mackety
Mackety
13 years ago

Daniel Poohl forekommer mig at vĂŠre en fascist, som hĂ„ber pĂ„ at kunne undslippe en eventuel kommende svensk “nĂŒrnbergproces”.

Bizart at hÞre manden kritisere de tilstande han ellers har arbejdet sÄ benhÄrdt pÄ at frembringe.

5
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x