Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

(Klik fotos f. helskærm.) – I dag börjar politikerveckan i Almedalen, Visby. Ett politiskt tivoli som har överlevt sig själv. För Sveriges befolkning saknar politikernas verbala cirkuskonster all betydelse. Det är vad politiker gör, inte vad de säger, som betyder något. Och vad kan de egentligen säga, denna samling retorikakrobater som grundligt har förbrukat sitt förtroende hos stora och växande delar av befolkningen? Deras ord ekar tomma och utan innebörd. Visst, de kan tjata lite om barnfattigdom – givetvis utan att antyda att de själva har skapat den genom massimport av ett bidragsförsörjt invandringsproletariat. De kan krafsa lite på ytan vad gäller kriminalpolitiken för att intala svenskarna att vi lever i ett tryggt och rättskaffens land – trots att den importerade kriminaliteten beskriver en våldsam och galopperande utveckling. De kan ta upp pseudofrågor om skolan för att försöka dölja att den svenska skolan befinner sig i fritt fall.

Politikerna har målat in sig i ett hörn så till den grad att de knappast har något manöverutrymme kvar. De är bakbundna till händer och fötter, och det är de själva som har tvinnat repen. Sammanpressade av ängslan står de i sitt inmålade lilla hörn. Framför allt får absolut ingenting sägas som ifrågasätter Sveriges världsunika invandringspolitik. Då flyger genast rasisttillmälena som projektiler i luften. Luften är tung att andas och syrebristen och idétorkan påtagliga. Symtomen och känslan är desamma som i DDR eller vilken annan diktatur som helst; den utbredda skavande rädslan, anpassligheten, det ängsliga sneglandet på vad som ”får” och ”inte får” sägas. De brutala straffritualerna när någon bryter sig loss en millimeter från den uppgjorda fåran.

De liljevita eliterna väljer bort mångfalden i sina egna liv

Morten Uhrskov Jensen, dansk historiker och samhällsvetare, skriver i sin nya bok ”Indvandringens pris” om vad han kallar ”de liljevita eliterna”. Det är de politiskt korrekta makteliter i USA och Europa som talar sig varma för fortsatt massinvandring och omvandlar sina länder till experimentlaboratorier för så kallad mångfald. Själva undviker de dock nogsamt all närmare kontakt med den berikande mångfalden. De föredrar att bo i bostadsområden där grannarna har samma pigmenteringsgrad som de själva. Eftersom de är akademiker riskerar de inte heller att på sina arbetsplatser möta några horder av invandrade somaliska analfabeter. När de väljer skolor för sina barn väljer de undantagslöst ”vita” skolor med gott anseende.

Så ser de liljevitas solidaritet ut

Den mångfald som de liljevita eliterna driver överlåter de med varm hand åt ”de andra” att leva med; de gamla, de sjuka, de fattiga – de som inte har något val, de som inte kan, orkar eller har råd att flytta från ett mångkulturellt kaos. Det är så de liljevitas upphaussade så kallade ”solidaritet” ser ut. Solidariteten är en läpparnas falska bekännelse som gäller jordens alla befolkningar på betryggande avstånd från dem själva. Aldrig underprivilegierade och utsatta bland deras egna landsmän.

Med tunga fakta sticker Morten Uhrskov Jensen hål på de liljevita eliternas största lögn, den att invandring från tredje världen är lönsam för mottagarlandet. Det är den bara om invandrarna lyckas bättre i utbildning och på arbetsmarknaden än den infödda befolkningen, vilket sällan är fallet. Den icke-västliga invandringen har fått katastrofala ekonomiska konsekvenser för länderna i Väst. Därför ska den stoppas så snart som möjligt, menar Morten Uhrskov Jensen.

”Sverige befinner sig i en helt egen kategori”

I denna europeiska megalögn befinner sig Sverige i en helt egen kategori. Morten Uhrskov Jensen skriver:

”De svenska eliterna är eniga om att inte under några omständigheter yttra sig negativt om massinvandringen till Sverige. Det är ingen tvekan om att det bland den västliga världens politiska eliter härskar en form av omedveten konsensus som förbjuder att på allvar sätta frågetecken för de katastrofala konsekvenserna av icke-västlig invandring. Men Sverige befinner sig i en helt egen kategori. Det är otänkbart att en svensk politiker – bortsett från Sverigedemokraterna – skulle kunna uttrycka tvivel om den förda svenska migrationspolitiken.”

Så grattis, svenska politiker. Den här fällan har ni byggt alldeles själva, med energiskt bistånd av journalistkåren. Ni är era egna fångvaktare. Och det är bara ni själva som kan bryta er ut ur det politiskt korrekta fängelset.

Sverige ska vara ett undantagsland

Svenska politiker har bestämt att Sverige ska vara ett undantagsland. Vi ska vara bättre än alla andra. Världsmästare. Bäst i klassen. Där andra länders politiker handlar på uppdrag av sin egen befolkning och börjar erkänna att massinvandringen är ett fiasko har deras svenska kolleger kapat alla kommunikationskablar till verkligheten och alla förtöjningar till sina uppdragsgivare – väljarna.

Bara en regering som totalt har förlorat sitt förstånd är kapabel att fatta beslut som går emot lagar som den själv har stiftat. Nu har den borgerliga alliansregeringen lyckats med den historiska bragden. I torsdags tillkännagav företrädare för regeringen och invandringsextremisterna i miljöpartiet att de har kommit överens om rätt till subventionerad vård för personer som uppehåller sig illegalt i Sverige.

Lagbrott belönas av regeringen

Barn under 18 år får rätt till fullständig sjukvård, fullständig tandvård och läkemedel. Vuxna illegala får rätt till mödrahälsovård, hälsoundersökning och sjukvård och tandvård ”som inte kan anstå” samt de läkemedel som behövs. Villkoren blir desamma som för asylsökande, det vill säga ett besök på vårdcentral eller hos specialistläkare efter remiss från primärvården kostar 50 kronor. Svenska medborgare får betala tre gånger mer. Besök hos tandläkare kostar 50 kronor. Där kan notan sluta på många tusenlappar för svenskarna, och tusentals svenskar har inte råd med den tandvård de behöver.

Personer som uppenbart bryter mot svensk lag och uppehåller sig i Sverige illegalt ska alltså belönas för sina lagbrott. Regeringen vet inte ens vad de nya rättigheterna kommer att kosta, eftersom den inte har en aning om hur många som uppehåller sig illegalt i Sverige.

En glädjande nyhet för alla journalister

I samtliga public servicekanaler (SR Ekot, Studio Ett, SVT Rapport och Aktuellt) – som ska bedriva saklig och opartisk nyhetsförmedling – presenterades överenskommelsen på torsdagen ensidigt som en glädjande nyhet som alla vi som ska betala kalaset förväntas applådera. Journalisterna gör sig till ombud för illegala invandrare och presenterar rena partsinlagor. Precis som politikerna struntar de fullkomligt i på vilkas uppdrag de arbetar och uppvisar en total identifikation med vad de grovt felaktigt framhärdar i att kalla ”papperslösa” och ”gömda flyktingar”. De felaktiga benämningarna genomförs så konsekvent att det finns skäl att misstänka att det har utgått en generalorder från Sanningsministeriet.

Snabb faktakurs för journalister: det finns inga ”gömda flyktingar”. Om man är flykting får man asyl och har ingen anledning att leva gömd. Om man har skäl att gömma sig är man ingen flykting utan illegal invandrare. ”Papperslös” är journalistisk nysvenska och förbannad dikt med syfte att manipulera allmänheten så att den ska tycka synd om människor som bryter mot svensk lag.

Vad tycker fattigpensionärerna?

Vad tycker svenska fattigpensionärer som inte har råd att hämta ut sina nödvändiga mediciner från apoteket till en kostnad av 2 200 kronor om året efter den senaste höjningen?  Vad säger sjukpensionärerna? De arbetslösa? Det får vi inte veta i något av public services program, och inte i någon tidning heller. I Studio Ett rycks programledarna Helena Groll och Li Hellström med i glädjeyran.

Vi får höra ett snyftinslag med ett pakistanskt ”papperslöst” par som saknar asylskäl och vistas illegalt i Sverige sedan tre år. Det är synd om dem, ska vi förstå. ”Jodå, jag får fri vård”, säger den pakistanske mannen. ”Men medicinerna är så dyra” klagar han. Många svenskar med svag ekonomi skulle hålla med. Men de får betala sina mediciner själva, och de är effektivt osynliggjorda i media.

Inbjudna till Studio Ett är två evangelister i denna trosmässa, miljöpartisten Maria Ferm och som ”expert” Henry Ascher,  en vänsterextremist som driver en vårdmottagning för illegala invandrare, är aktiv kommunist och var besättningsman på det ökända ”Ship to Gaza” 2010. Det görs ingen problematisering, inget ifrågasättande, ställs inte en enda kritisk fråga. Det är så usel journalistik att man inte vill tro det öronen hör. Samma hjärntvättade liturgi upprepas i alla radio- och tv-program.

”Skamlösa hycklare spelar bort våra barns framtid”

Allt färre lyssnare/läsare/tittare låter sig dock vilseledas. I anslutning till Avpixlats presentation av nyheten finns mer än 1 000 arga kommentarer. Det här är två av dem. Först signaturen Masen 86 :

”Jag är så j-vla less på det här! Jag jobbar 9 timmar om dagen och betalar in skatt på varenda krona jag tjänar. Nyligen fick jag betala sammanlagt ca 6 000 kronor för att operera ut två av mina visdomständer, medan såna som illegalt håller sig här i landet och inte bidrar med ett öre till samhället ska få fri tandvård! Det har gått för långt! Jag börjar nästan gråta.”

Berlin 91:

”Dessa förrädare från M, MP med flera spelar bort VÅRA skattepengar. De stjäl från oss helt enkelt. Vill man betala för illegala borde de göra det från sina egna fickor, inte ta ifrån oss skattebetalare som jobbar och sliter och redan försörjer horder av analfabeter och icke-anpassningsbara medeltidsfanatiker. Vi har redan operationsköer, gamla som vanvårdas, skolor som läggs ner, studiestöd som inte räcker, pensioner som skärs ner m m. Vi behöver våra skattepengar själva. Vi kan inte försörja alla dessa streetsmarta socialturister som väller in i landet. Dessa skamlösa hycklare till politiker SPELAR BORT VÅRA BARNS FRAMTID!”

”Hur länge ska vi dra runt detta missfoster till industri”

På Studio Etts hemsida  skriver signaturen Rollo i en kommentar:

”Svensk invandrings- och flyktingpolitik antar alltmer groteska former. Hur länge till ska den krympande andelen skattebetalare acceptera att dra runt detta missfoster till industri skapad av en liten välavlönad elit som fullständigt tappat kontakten med den verklighet merparten av oss andra tvingas tampas i? Politikernas oansvariga lek som godhetsapostlar börjar anta alltmer samhällsfarliga former.”

Signaturen Björn skriver:

”Folkomröstning nu! Demokratin ligger döende och flämtar på riksdagsgolvet och ni riksdagsmän spottar på den. Vi måste injicera medborgarinflytande i beslutsprocessen fort, kanske är det redan för sent. Folket är undersåtar till en politisk adel.”

Hur mycket kan man svika sin egen befolkning?

Plundring av de svenska skattebetalarna till förmån för utländska lagbrytare som inte bidrar med en krona till välfärdssystemen – hur mycket kan en regering svika sitt eget folk innan folket gör uppror?

”Att ge vård till den som efter en asylprövning fått avslag och inte respekterar beslutet utan stannat kvar illegalt är att skicka en märklig signal om att reglerna inte är så viktiga” skriver Nya Wermlandstidningen i en ledare.

Svenska skattebetalare i allmänhet och moderata kärnväljare i synnerhet har anledning att revoltera mot alliansens politik med den ständiga placeringen av den egna befolkningen i strykklass. Med den här överenskommelsen har regeringen gått över en viktig gräns. Det vore märkligt om det inte kommer att ge utslag i valet 2014.

Med maktens ljuva sötma i näsborrarna

Læs mere »

CNN interview of British victim of sexual assault in Tahrir Square

Rousseau: A philosopher for the Facebook generation

Jean-Jacques Rousseau wrote hundreds of pages about himself – this is what is tragi-comic about him – yet he had no self-knowledge[..]

The problem is that while all men are born equal, they are not all born equally interesting; so the confessional mode does not suit everyone. Besides, and this is what is tragi-comic about him, Rousseau wrote many hundreds of pages about himself but had no self-knowledge. He quarrelled with virtually everybody he ever knew; he even managed to reduce the philosopher David Hume, one of the most equable human beings in the history of the world, known in Paris as le bon David, to absolute fury. Yet never once did Rousseau think, “Maybe it’s not them, maybe it’s me.” Thus this most fascinating man was the originator of the most characteristic of our modern vices – self-expression without self-examination.Theodore Dalrymple

Muslimer ødelægger verdenskulturskatte i Mali

FN-gruppe er chokeret over islamisters vandalisering af sufi-monumenter, der regnes som verdens kulturarv.FN’s kulturorganisation, Unesco, er bestyrtet over, at islamister i Mali med tilknytning til al-Qaeda tidligere lørdag angreb helligdomme i byen Timbuktu og vandaliserede dem.Helligdommene er netop sat på Unescos liste over de vigtigste kulturskatte i verden. – Dette er en tragisk nyhed for os alle og endnu mere for beboerne i Timbuktu, der har hæget om og bevaret disse monumenter i mere end syv århundreder, siger Jelenor Mitrofanova, der leder Unescos årsmøde i Skt. Petersborg. Vandaler i Mali går løs på kulturskatte, Ansar Dine Islamists destroy mausoleums in Timbuktu

Af Kjell Håkansson

När Vänsterpartiets dåvarande partiledare Lars Ohly på valnatten 2010 skulle sminkas inför ett TV-uppträdande vägrade han att gå in i samma sminkstudio som Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson med motiveringen ”Jag avskyr allt han står för och representerar de väljare han vill visa ut ur landet”. I sitt tal kallade han Sverigedemokraterna för ”ett extrem högerparti med rasistiska värderingar”.

Ordet ”rasist” har i svenska språket förlorat mycket av sin ursprungliga betydelse och utvidgats till att omfatta människor som vill att invandringen till Sverige skall vara mer restriktiv än vad som är fallet i dag, och omfattar ibland också alla som inte vill ha en totalt fri invandring till Sverige.

Invektiven ”högerextremister” eller ”högerpopulister” används likaledes som en generell term som täcker både människor som tycker att Sveriges invandringspolitik är alltför generös och de som varnar för islams ökade inflytande. Mot bakgrund av detta och av Lars Ohlys agerande skulle man kunna förledas att tro att vänsterpartiet och dess broder- och systerpartier i andra länder varit särskilt välvilligt inställda till migration och invandring. Men vänstern minne är kort och selektivt.

”Vägen ut i vida världen ligger öppen för en var, som har lust att pröva på den det finns inga gränser kvar” ironiserade den vänsterextrema och starkt EU-kritiska popgruppen ”Blå Tåget” på 1970-talet (EU hette då EG). I Sverige var kapitalet och arbetskraftens fria rörlighet en idé som högern intresserade sig för men som vänstern med näbbar och klor kämpade emot. Medan socialdemokrater, mitten- och högerpolitiker runt om i Europa var positiva till EU-samarbetet var de flesta politiker i Sverige antingen negativa eller avvaktande. Frågan var kopplad till den svenska neutralitetspolitiken och först efter Sovjetunionens fall och Warszawapaktens upplösning blev ett medlemskap politiskt möjligt. En folkomröstning hölls 1994 där 52.7% av de röstande var för ett medlemskap. Mest negativa till EU var – här som i många andra länder – grupperingar till vänster om socialdemokraterna. Inom vänstern (och Centerpartiet) fanns dessutom ett utbrett motstånd mot att människor flyttade från landsbygd till storstad, vilket man försökte motarbeta genom utlokalisering av statliga verk.

Den svenska socialdemokratiska EU-skepticism stod i kontrast mot strömningarna i övriga Europa, där man inom de socialistiska eller socialdemokratiska rörelserna tidigt såg ett mellanstatligt samarbete som nödvändigt för att bygga ett gemensamt regelverk för att inte företagen skulle kunna flytta sin verksamhet till de länder där minimilönerna var som mest minimala och fackets makt som minst. När kapitalet kan röra sig fritt krävs en viss gemensam lagstiftning menade man, inte helt orimligt. Mot den bakgrunden var Margaret Thatchers och det brittiska Torypartiets motvilja mot ett utvidgat europeiskt samarbete lätt att förstå. Järnladyns hårdföra politik gentemot fackföreningarna och nedskärningar i välfärdspolitiken kunde i förlängningen skapa ett paradis för de internationella företagen som socialdemokratiskt styrda länder inte skulle kunna konkurera emot. Från ett vänsterperspektiv står valet alltså mellan att hindra kapitalet från att välja och vraka mellan olika länder eller att koordinera lagstiftningen så att kapitalet visserligen kan flytta runt som det vill men utan att därigenom uppnå ekonomiska fördelar.

Den östtyska staten DDR hade inga problem med kapitalets rörlighet, eftersom näringslivet var förstatligat. Inget statligt DDR-företag kunde flytta sin produktion utomlands, och utländska investeringar var otänkbara. Här var problemet snarare att arbetskraften, folket kunde röra på sig och flytta dit lönerna var högst och dessutom utbetalades i konvertibel valuta. Det var i alla fall den officiella förklaringen till varför Berlinmuren måste byggas – egoistiska DDR-medborgare ville till väst av ekonomiska skäl, men när DDRs ekonomi hunnit ifatt och gått om Förbundsrepublikens (och det skulle inte dröja länge!) skulle den antifascistiska skyddsmuren inte längre behövas. Denna minst sagt optimistiska syn tar ingen som helst hänsyn till att många människor hellre vill leva i en demokrati med yttrandefrihet och utan censur och då inte bara av ekonomiska skäl.

Vad som är mindre känt är hur utlänningar behandlades i det forna Östtyskland, som bedrev en extremt främlingsfientlig politik. DDR försökte med alla till buds stående medel att hindra sina produktiva medborgare från att flytta utomlands, men var ändå tvungen att använda sig av utländska gästarbetare för att ersätta de DDR-medborgare som trots allt lyckades ta sig över gränsen till väst. Gästarbetarna åkte till DDR endast för en begränsad tid och kom oftast från socialistiska länder i tredje världen, t.ex. Vietnam. Utländska gästarbetare i DDR levde åtskilda från den tyska befolkningen i baracker. Kontakter mellan DDR-medborgare och utlänningar måste rapporteras till myndigheterna och övervakades. En gästarbetare som hade sexuellt umgänge med en tysk blev utvisad och gravida gästarbetare fick välja mellan utvisning eller abort, även om fadern också var gästarbetare. Gästarbetarna var där för att arbeta inom den östtyska industrin och inte för att tära på DDR-statens knappa resurser genom att ta föräldraledigt.

Denna politik till trots riskerade knappast någon representant för DDR att bojkottas av vänsterpartiska politiker. Vänsterpartiets kontakter med DDR och andra socialistdiktaturer var omfattande. Det är en fascinerande tanke att Lars Werner, Vänsterpartiets ordförande 1975-1993, bjöds på gratis semesterresor och sprit av DDR-diktaturen, samtidigt som utländska gravida gästarbetare utvisades eller tvingades till abort av samhällsekonomiska skäl. På DDR-Kulturzentrum i Stockholm var samtliga anställda svenskar vänsterpartister. Vänsterpartiets ledning var ofta på besök i den Östtyska ambassaden, där bastun var en omtyckt möteslokal. Lars Ohly (vänsterpartiets ordförande 2004-2012) satt själv i den partistyrelse som per brev sände sina lyckönskningar till DDRs diktator Erich Honecker, och lär ha reagerat surt på en DDR-kritisk artikel i ungdomsförbundets tidning Röd Press: ”När vi skriver om de socialistiska länderna i Röd Press bör vi inrikta oss på att avslöja borgarnas myter….inte sprida dem vidare.”
 Han var enligt egen utsago ledsen när Berlinmuren föll.

Det finns i själva verket ingen motsättning mellan begränsad invandring och vänsterpolitik. Invandring är förvisso nödvändig för ett modernt samhälle men en fri invandring utan restriktioner är egentligen möjlig endast för samhällen utan välfärd och social omsorg, eller för samhällen som erbjuder mindre välfärd än de länder från vilka potentiella migranter kommer. Inget modernt civiliserat land i världen har fri invandring. USA hade visserligen en relativt fri invandring på 1800-talet, men det var en omogen stat som ville befolka sina västra territorier med jordbrukare från Europa (jag bortser i sammanhanget från att Amerika redan var befolkat av ett stort antal ursprungsbefolkningar som fråntogs sina landsområden och sina rättigheter). De individer som invandrade fick klara sig själva. Bland Wilhelm Mobergs romanpersoner går det bra för de friska och hårt arbetande Karl-Oskar och Kristina medan däremot Robert, Arvid och Anders Månsson går under. I takt med att USA industrialiserades och började erbjuda sina invånare ett visst mått av social välfärd blev invandringspolitiken mer och mer restriktiv. USA och Kanada har som bekant tillsammans tagit emot färre irakiska flyktingar än Södertälje…

Någon som förstod problematiken var den Moskvatrogna kommunistledaren George Marchais som med sina 15-20% av rösterna på 70- och 80-talet tävlade med Socialistpartiet om att vara Frankrikes ledande vänsterparti. I ett öppet brev till föreståndaren för moskén i Paris, publicerat i L’Humanité den 6 januari 1981 skriver han:

”…Därför säger vi: Invandringen måste stoppas för att inte ännu fler skal bli arbetslösa”…”.

Hårdvinklade citat och misstolkningar av detta brev florerar på diverse skadeglada franska websidor, men George Marchais var inte främlingsfientlig. Tvärtom så understryker han i sitt brev vänskapsbanden mellan de franska och utländska arbetarna, som alla är bröder, påminner om sitt partis stöd till kolonialtidens befrielserörelser och försäkrar att hans parti inte gör någon skillnad mellan franska och utländska medlemmar. Samtidigt påpekar han att invandringen, på grund av sin omfattning, orsakar stora problem i det franska samhället, bland annat lönedumpning. Migration ser han som något ont som har orsakats av kapitalismen och invandrarna som kapitalismens offer. Hans föreslagna invandringspolitiska kursändring ger inte mycket utrymme för olika tolkningar:

”…Jag förtydligar: den officiella och den illegala invandringen måste stoppas, men utan att som rikskansler Helmut Schmidt i den Tyska Förbundsrepubliken med tvång kasta ut de utländska arbetare som redan finns i landet.Vi säger likaledes: de utländska arbetarna måste få samma sociala rättigheter som deras franska kamrater…”

Han oroas över att den ökade segregationen kommer att knäcka kommuniststyrda kommuners ekonomi:

”…När alltför många invandrare koncentreras på ett ställe … förvärras bostadsbristen, allmännyttan belastas hårt och många franska familjer utestängs därifrån. Socialbidragskostnaderna för de många invandrarfamiljerna, nedsjunkna i ekonomisk misär, gör situationen ohållbar för den kommunala budgeten i våra arbetarförorter.”

Læs mere »

Når en Peder Jensen, en Bruce Bawer, Hans Rustad, Hege Storhaug, Mogen Rukov, Julia Caesar, Lars Hedegaard, Mark Steyn, Ibn Warraq eller en Geert Wilders advarer om et kommende socialt sammenbrud i blodige, etnisk-religiøse konflikter i Europa, er det ‘højreekstremt,’ men når en af dem, der ihærdigt har gjort en sådan fremtid mulig, men tilhører den blåstemplede venstrefløj, gør det samme, så er det ansvarligt, humanistisk og tænksomt.

Den norske forfatter Gert Nygårdshaug, der er opstillet for det kommunistiske parti Rødt og om 9/11 skrev at Det er hykleri å sørge over 11. september-ofrene, er nu omsider kommet frem til samme bekymring, som andre nærede for snart tyve år siden.

Marshall McLuhan skrev, at “mediet er budskabet,” og hvis man med ‘mediet’ forstår personen, der siger noget, så gælder det universelt: Hvem der siger en sandhed, er alt afgørende. Havde Bruce Bawer, Hege Storhaug eller Peder Jensen skrevet denne kronik, var den aldrig blevet trykt i en norsk avis. Sådan spiller klaveret i en presse, der er fuldstændigt indsovset i venstreorienterede journalister og åndeligt indavlede, selvgratulerende rygklappere, som ikke overkommer at rumme verdener udenfor deres egen provinsielle horisont og helst kun diskuterer med ligesindede. Det er vores lod, at vi ikke bare skal svines til af dem, men også afvente deres Valium- og rødvinsforsinkede tankevirksomhed. Den er nu omsider i drift. Tak fordi vi ventede på jer. Min venstre hånd trykker hjerteligt min højre. Jeg er kejthåndet.

Et Europa i brann: For noen år tilbake utga jeg romanen Himmelblomsttreet, en bok som av anmelderen i herværende avis gjorde meg jublende glad da han utropte den til årets beste roman. En viktig del av denne romanen handler om Europa et stykke frem i tid, et Europa som er i brann, et Europa i borgerkrig der ulike fraksjoner av nasjonalistiske, nyfascistiske grupper og allianser slåss mot sosialister, kommunister, islamister og ulike innvandrergrupper. Og der en mektig Arisk Front er ledet av en nordmann fullstendig blottet for følelser og empati (!); en ultranasjonalist som nyter heltestatus i sin orgie av vold og barbari mot alle av ikke-europeisk herkomst. Denne dystopien foregår i en ikke alt for fjern fremtid og er et scenario omtrent prikk lik det fascistoiden Anders Behring Breivik tror kommer til å skje og som han ved sin drapsorgie – påberopt som nødverge – fra sitt ekstreme ståsted har forklart at han forsøkte å forebygge.

Og da er vi kommet til kjernen i mine egne motiver for å følge denne rettssakens maraton ord for ord og min stigende uro. For kunne det tenkes at Anders Behring Breivik gjennom sin grusomhet – og la meg nå ikke bli misforstått – kan ha pekt på noe som vi alle, nå og i årene som kommer, må ta langt mer alvorlig enn det som er tilfelle i dag? Burde ikke våre skarpskodde politiske journalister, dyptloddende kommentatorer, historikere og politikere i langt sterkere grad ta Europas fremtid opp til vurdering og sette den inn i en analyse basert på tegn som allerede er ganske tydelige? Gert Nygårdshaug Europa mot 2083,(Norsk forfatter fryder sig over terrorangreb på civile.)

(fra Gert Nygårdshaugs have, ca. 2008; Flickr)

Af Torben Snarup Hansen, historiker

Der findes stadig journalister og kommentarskrivere, som mener, at EU-kommissionen er “internationalt samarbejde”, hvilket de derfor anbefaler mere af ved løsning af “internationale problemer”. Ude i virkeligheden ser det anderledes ud. EU-kommissionen har i en lang årrække præsteret en stribe af tåbelige og ødelæggende beslutninger, der generer de europæiske befolkningers daglige tilværelse. Optagelsen af Rumænien og den deraf følgende ud / tilstrømning af ikke-arbejdsduelige personer med særprægede tilbøjeligheder og talenter er kun ét af mange eksempler.

EURO’en blev lanceret for at skabe en politisk union – d.v.s. den forbundsstat, Europas vælgere IKKE ønsker, og som de IKKE må stemme om. Da kyniske og uansvarlige politikere i en række medlemsstater så skabte krise og rabalder, blev dette benyttet som påskud for en yderligere føderalisering, som betyder, at tyskerne og andre med orden i økonomien skal smide gode penge efter dårlige.

Grækenland er slet ikke den eneste stat med korruption, svindel og sløseri. Spaniens offentlige gæld er et mareridt. Alene de 17 selvstyrende regioner skylder tilsammen mere end den græske stat (dertil kommer så centralregeringen, provinserne og kommunerne). Statsminister Mariano Rajoy og hans embedsmænd i Madrid kan naturligvis udstede dekreter og love fornuftig opførsel i fremtiden. Men budgetakrobaterne og deres fætre i Valencia, Sevilla o.s.v. har optaget mange sjove lån og foretaget endnu flere sjove “investeringer”. Og så er der Frankrig og Italien……. ! Hvordan i al verden kan “internationalt samarbejde” hjælpe med at fjerne klientelisme og vennetjenester?

Bemærk de sproglige fiflerier fra både politikere og venstrefløjens bagland. EU-topmødet snakker om “vækst”, men mener yderligere offentlig gældsætning, flere obligationer! Reel vækst ville være, at den franske krovært ansatte en tjener, så flere kunder kunne betale for at få maden serveret, inden den blev kold. Men i Frankrig – og desværre også andre lande – hæmmer restriktioner og div. bestemmelser de små virksomheders personalepolitik. Nu har den socialistiske præsident Hollande desuden erklæret kamp mod arbejdsløsheden ved at pålægge arbejdsgiverne bøder i tilfælde af afskedigelser! Endnu en gang demonstreres, at politikere er uegnede til at styre andre menneskers økonomi.

Under det politiske “folkemøde” på Bornholm spurgte en DR-medarbejder nogle socialdemokratiske vælgere om deres stilling til skattereform. En af dem svarede, at “det er forkert at give til de rige …” Ræsonnementets forudsætning er, at regeringen er al velstands kilde. Politikerne er gartnere i pengetræernes have eller venlige guder, der deler ud til borgerne. Her var et bevis på, at velfærdsstatens vækst beskadiger befolkningens tænkevne. Venstrefløjen er på vej mod hjernedøden og har svært ved at opfatte andet end forslidte fraser som den målsætning, at “de stærkeste skuldre skal bære de tungeste byrder!” Derfor registrerer røde politikere og røde vælgere ikke, at empirien, altså den konkrete virkelighed svarer til netop dette ideal. Halvdelen af provenuet leveres faktisk af 20 procent af skatteyderne.

Den værste form for døvhed er ikke at ville høre (tak til gamle Tirso de Molina!).

For over et kvart århundrede siden gjorde Niklas Luhmann opmærksom på, at vor tids opsvulmede stat hovedsageligt anvender to midler: penge og dekreter. Det sker igen og igen. Mere af det samme. Tankeløse politikere gør deres vælgere tankeløse.

Svensk sociologi træder tøvende ind i det 21. århundrede

Indenfor sociologien er det old news at multikulturer har lav social kapital, senest grundigt dokumenteret i Robert Putnams E Pluribus Unum: Diversity and Community in the Twenty-first Century. Det nye er, at det er dæmret på Uppsala Universitet 58 år efter at Edvard C.Banfield skrev “The Moral Basis of a Backward Society” og “The Unheavenly City.” Når det en dag tilmed står i Dagens Nyheter og Aftonbladet, er det også blevet sandhed i Sverige med to generationers forsinkelse og mange årtier for sent til at få nogen praktisk betydning for Sverige.

Jan Guillou forestiller sig idag at Sverige i morgon – är en mardröm där allt går åt helvete, og det kan jeg fuldstændigt istemme. Hans analyse af årsagssammenhængen tyder derimod på, at det er abekastningen om eftermælet, der er gået i gang. Han har hele sit liv været på den forkerte side af historien, altid lige perfid og underholdende. Det har han til fælles med Breivik, at ondsindetheden og forrædderiet er hans egentlige natur. Men da han nu har virket i Sverige, går han nok i graven med et ridderkors alligevel. I Danmark havde han været betragtet et stykke intellektuelt drivtømmer fra DDR tiden, undtaget af Politiken og naive, underinformerede læsere af hans kulørte kriminalromaner. (Lars Vilks kommenterer Guillous artikel her.)

Studie fra Universitetet i Uppsala viser at innvandring svekker oppslutningen om velferdsstaten

Oppslutningen om statens omfordeling av inntekt minsker når forskjellene i befolkningssammensetningen øker, skriver Klassekampen.

Den nordiske velferdsmodellen har hittil vært kjent for sin brede oppslutning i befolkningen, men den svenske studien har sammenlignet oppslutningen om sosiale bidrag i svenske kommuner med tettheten av innvandrere fra ikke-OECD land og fant at den er avtagende. Årsakene kan være flere, men studien nevner både manglende samholdsfølelse og redusert tillit i befolkningen som forklaring på funnene.

Professor i sosiologi, Grete Brochmann, mener at forskningsresultatet er viktig, ettersom det i lang tid er blitt avvist at innvandring og et mer flerkulturelt samfunn har noen effekt på befolkningens oppslutning om velferdsstaten:

– Man kan ikke ta oppslutningen rundt velferdsstaten som en selvfølge, sier hun.

Den tidligere lederen av Velferd- og migrasjonsutvalget innrømmer at man lenge avviste innvandringens konsekvenser på velferdsstaten.

– Jeg synes studien er veldig interessant, fordi man i lang tid har avvist at det er noen effekter på oppslutningen rundt velferdsstaten av et mer flerkulturelt samfunn, sier Brochmann.

Læs mere »

Mohamed Morsi during Elections Campaign: Jihad Is Our Path, Death for the Sake of Allah Is Our Most Lofty Aspiration, the Shari’a Is Our Constitution, Misr 25 TV (Egypt) – May 13, 2012 Se HELLE MERETE BRIX: Kronik: »Koranen er vor lov«. Heil, Muhammed! Wollt ihr den totalen Jihad? Wollt ihr ihn, wenn nötig, totaler und radikaler, als wir ihn uns heute überhaupt noch vorstellen können?

Norsk pædagogik mod voldtægt

Først tager man i hundredetusindvis af præmoderne patriarker ind, og så laver man dem bare om inde i hovedet. Pædagoger lider ikke af falsk beskedenhed.

Forebygging av voldtekt starter allerede i barnehagen, mener barne- og likestillingsminister Inga Marte Thorkildsen (SV).I dag la regjeringen fram en rykende fersk 35-punkts plan for å bekjempe voldtekt i Norge.Den er et resultat av et samarbeid melleom Justis-, Helse-, Barne- og Kunnskapsdepartementet.De 35 punktene er delt inn under forebygging, hjelpetiltak for ofre, etterforskning og behandling i rettsapparatet og samarbeid og samordning.- Det er på høy tid å sette fokus på voldtekt som den alvorlige kriminaliteten voldtekt er, sier justis- og beredskapsminister Grete Faremo. Slik vil regjeringen bekjempe voldtekt, Ungdom skal være med å forebygge voldtekt

Gino Bartali: Tour de France vinder og frihedskæmper

Det er en historie, der appellerer til en gammel cykelrytter. Jeg har stadig min Colnago-Super-Campagnolo jeg købte i Rom i 1986, den Freddy Maertens og Giuseppe Saronni kørte på. Det er en evighedsmaskine af stor skønhed. Den kommer kun på gaden om sommeren i tørvejr. Om vinteren hænger den på væggen sammen med andre kunstværker. Man kan ikke sige, den endnu har tjent et ideelt, politisk formål. Kun min egen fysik.

Andrea Mantegna’s Kristus som den lidende frelser

Andrea Mantegna’s Kristus som den lidende frelser, 1495-1500, Om værket, Restaureringen, Mantegna’s maleteknik. Det er ikke alle besøgende på Statens Museum for Kunst, der ved at Mantegnas lille billede “Cristo in Piéta” (78 x 48 cm) er et af museets og Mantegnas absolutte hovedværker. Andrea Mantegna anses for at have indført den grafiske teknik i Italien. Han var den første, der så kobberstikkets og raderingens tonale muligheder og udførte en række meget store kompositioner med mytologiske og religiøse motiver i disse teknikker. Fine eksempler på de sjældne tryk findes i Kobberstiksamlingen i København.(foto Snaphanen, klik f.helskærm)