På bara ett par decennier har Sverige gått från att vara ett av världens mest homogena länder där välstånd och trygghet rådde, till ett land där 30 procent av befolkningen har utländsk bakgrund och våldtäkter, barnrån och brutal gängkriminalitet hör till vardagen. Hur nära är vi ett statsförfall – när kommer Sverige att räknas som en kollapsad stat?

Av Ingrid Carlqvist

Internationella politiker använder ofta uttrycket Failed state om länder som Somalia och Nordkorea. Men vad innebär det egentligen? På Wikipedia kan man läsa:

”Statsförfall eller kollapsad stat, eller i lindrigare fall sviktande stat, är termer som används om stater som inte längre lyckas uppfylla de grundläggande villkor som gäller för en suverän statsbildning. Vilka dessa grundläggande villkor är finns det delade åsikter om, men det centrala krav som brukar ställas på suveräna stater är att de upprätthåller ett våldsmonopol inom sitt territorium, och ett tydligt tecken på stater i statsförfall är att statens våldsmonopol allvarligt och framgångsrikt utmanas av enskilda eller grupperingar. Andra tecken på hotande statsförfall är att statens interna politiska och polisiära organisation faller sönder, eller att myndigheterna misslyckas med att tillgodose medborgarnas grundläggande behov av till exempel vatten och elektricitet.”

Organisationen Fund for Peace har listat följande kännetecken för en Failed state:

Har förlorat kontroll över sitt territorium eller kontrollen/förmågan att använda legala medel (våldsmonopol) inom det.

Har ingen eller urholkad förmåga att ta beslut inom den legala makten, det sittande parlamentet eller regeringen.

Förmår inte tillhandahålla basala tjänster som vatten, elektricitet, vård etc.

Förmår inte interagera med andra som en fullvärdig medlem av det internationella samfundet.

Sverige inte längre i toppen.

I Fund for Peace senaste rapport över världens stater finns Sverige inte längre med i den högsta gruppen Very sustainable, det vill säga Mycket hållbara. Dessa länder är

Finland
Norge
Schweiz
Danmark
Australien
Island
Kanada

Organisationen Fund for Peace listar världens stater – Sverige är inte längre bland de mest hållbara. Foto: Fund for Peace.

Sverige återfinns på plats 9 i den grupp stater som kallas Sustainable (hållbara) där även Irland, Tyskland, Nederländerna, Belgien med flera befinner sig. Grupp tre kallas Very stable (väldigt stabila) och innehåller exempelvis Frankrike, Tjeckien och Storbritannien.

Vår placering ger inte anledning att befara att Sverige är i närheten av en statskollaps, men låt oss ändå titta på vilka de kännetecknande egenskaperna för en havererad stat är: När staten är så svag eller ineffektiv att den i praktiken saknar kontroll över stora delar av sitt territorium, och har svårt att tillhandahålla offentliga tjänster. När detta händer brukar effekten bli utbredd korruption och kriminalitet, ingripande av icke statliga aktörer (kriminella eller ideella organisationer), ofrivilliga rörelser av befolkning och/eller kraftig ekonomisk nedgång.

Var artonde svensk i utsatt område

I Sverige 2019 räknas 60 bostadsområden som ”utsatta”, 22 av dessa kallas ”särskilt utsatta”, vilket är en politiskt korrekt omskrivning för no go-zoner. Det utmärkande för dessa områden är en hög andel utrikes födda, mellan 45 och 60 procent. Räknar man in invandrarnas barn stiger siffrorna markant.

Många av invånarna har suttit i fängelse och det var från dessa områden de flesta IS-krigarna rekryterades. Enligt en rapport från Försvarshögskolan kom 70 procent av terrorresenärerna från de utsatta områdena – de som åkte utomlands för att strida för islamiska terroristgrupper. Här finns alltså en radikal islamistisk miljö som både rekryterar till och finansierar terrorism.

I dessa no go-zoner bor enligt uppgift 566 000 personer, det vill säga var artonde person i Sverige. Enligt polisen utmärks de särskilt utsatta områdena av följande:

Polisen har svårt eller nästan omöjligt att fullfölja sina uppdrag

Det finns parallella samhällsstrukturer

Invånarna är obenägna att delta i rättsprocessen

Övergrepp i rättssak är vanliga, såsom systematiska hot mot vittnen och målsäganden

Våldsbejakande religiös extremism där personer reser för att delta i strid i konfliktområden och fundamentalister begränsar människors friheter såsom religionsfrihet

Etnisk segregation

Hög koncentration av kriminella

Ingen kontroll över no go-zonerna

Har den svenska staten kontroll över dessa områden? Svaret är nej. Att ringa polisen härifrån är ingen idé eftersom de inte kommer och alltid har andra prioriteringar. Om de emot förmodan kommer så löser de ingenting. Kriminella eller religiösa etniska grupperingar styr dessa områden – utom kontroll för den svenska statsmakten.

Dessutom vet vi att Sverige inte har kontroll över sina egna gränser – kriminella och terrorister kan fritt röra sig in och ut ur Sverige. Därmed har vi bockat av punkt 1 på Failed state-listan, kontroll över territorium och våldsmonopol.

Genom DÖ, Decemberöverenskommelsen, 27 december 2014 bröt riksdagen mot en av sina mest grundläggande förutsättningar – att varje riksdagsman representerar alla väljare i sitt distrikt och har grundlagsskydd för att agera på eget bevåg i politiska frågor. I januari 2019 ingicks JÖKen, Januariavtalet, då Centerpartiet och Liberalerna blåste alla sina borgerliga väljare genom att stötta en rödgrön regering. Därmed kan vi bocka av punkt 2, dysfunktionell regeringsmakt.

Men nog har vi fortfarande tillgång till elektricitet, vatten och vård? Nja, de senaste åren har vård-skola-omsorg urholkats rejält – inte minst för utsatta grupper som pensionärer, handikappade och barn. Faktum är att Sverige i dag låter ”nyanlända” helt kostnadsfritt få ta del av den service som numera förnekas dem som har slitit och betalat skatt i hela sina liv.

Fara för dricksvattnet

Den svenska skolan fungerar bara fläckvis – i vissa områden är den totalt dysfunktionell och allt fler elever lämnar skolan utan godkända slutbetyg. Vägar och järnvägar är i så dåligt skick att kommunikationerna fungerar bristfälligt eller inte alls. Vatten- och elnäten är i stort behov av reparationer. Vi är så vana vid att ha rent och gott kallvatten i kranen att de flesta av oss tror att inget kan hända med det (trots otaliga larm om vattenbrist i flera kommuner), men när statsminister Stefan Löfven läste upp regeringsförklaringen i våras sa han:

– Grundvattennivåerna ska säkras och tillgången till dricksvatten skyddas.

Detta kallade tre debattörer i Expressen ”en viktig och hoppingivande markering eftersom vi står inför betydande problem”. Vdn för Svenskt vatten, Pär Dalhielm, var en av dem som skrev:

”Dricksvattenförsörjningen i Sverige hotas från olika håll, från pågående klimatförändringar, från kemikalier och andra oönskade ämnen men även resursfrågor, otillräcklig lagstiftning, organisatoriska brister och säkerhetsfrågor utgör problem. Investeringsbehoven är stora och nivån behöver öka med 35 procent för att klara ett säkert dricksvatten. För att finansiera det behöver avgifterna gradvis öka till det dubbla om 20 år.”

Punkt 3, basala samhällstjänster, kanske inte kan bockas av, men den får ett stort utropstecken efter sig.

Oförmåga att interagera med andra stater, det vill säga punkt 4, visade den feministiska regeringen Löfven genom att som ett av sina första beslut helt ogenomtänkt erkänna ”sagostaten” Palestina. Palestinierna är ett folk som aldrig har existerat, de är och förblir araber som om de haft viljan hade kunnat bilda en egen stat före 1967 på Västbanken. Ytterst få andra Västländer har erkänt Palestina.

Hopp efter Wallströms plötsliga avgång?

Saudiaffären och den feministiska utrikespolitiken med stöd till Ukraina för genuskurser och feminism för att göra den ukrainska staten ”mer demokratisk”, är ytterligare ett exempel på en rad misslyckanden. Man pratar om stora ”fredsutspel” i Mellanöstern och resten av världen tittar helt oförstående på och skakar på huvudena. Punkt 4 är alltså farligt nära att bli avbockad – om nu inte den feministiska utrikesministern Margot Wallströms plötsliga avgång leder till en helt annan utrikespolitik.

Ovanpå allt detta kan man också konstatera att yttrandefriheten i Sverige begränsas allt mer, inte minst genom lagen om hets mot folkgrupp som används allt oftare för att döma pensionärer som i sin förtvivlan över Sveriges förfall skriver mindre genomtänkta meddelanden på Facebook.

Dessutom har mainstream-medierna slutat granska makten och ägnar sig i stället helhjärtat åt att försöka uppfostra folk i hur vi ska tycka och tänka. Oliktänkande tystas eller hängs ut i medierna till varning och varnagel, hotas eller utsätts för repressalier från AFA/Researchgruppen och andra organisationer som genom priser och uppskattning från makten har fått sitt arbete sanktionerat. Nyligen fick gruppen #jagärhär och dess grundare Mina Dennert ännu ett pris, den här gången från Prins Carl Philip och prinsessan Sofias stiftelse. Dennert kallas en ” nätängel” när hon och hennes grupp i själva verket förföljer människor som protesterar mot regeringens politik.

Vilhelm Moberg hade rätt

Räcker detta för att definiera Sverige som en havererad stat? Kanske inte, men vi är åtminstone farligt nära en kollaps. Inkompetenta och korrupta politiker skor sig själva och bryr sig inte längre om svenska folket som via höga skatter tvingas finansiera den en gång så goda statens förfall.

Vi kan bara konstatera att Vilhelm Moberg hade rätt när han 1965 beskrev Sverige som en demokratur. Citatet nedan är ganska välkänt, men inte många vet varför han skrev sitt debattinlägg – han kritiserade regeringens förslag om presstöd. Drygt 50 år senare förstår vi att han såg vad som komma skulle – att medierna skulle bli maktens lydiga soldater i stället för att kritiskt granska och avslöja maktmissbruk.

Gengivet med venlig tilladelse af Ingrid Carlqvist

Failed State Index 2019