Debat på svensk. Så grotesk ser det ud, når svenske journalister diskuterer med sig selv og dem de er enige med.
Samtal är ofta ett effektivare redskap att hantera relationsproblem än tystnad. En del verkar tro att denna amatörpsykologiska sanning också gäller inom politiken. Alltid. ”Vi får inte frysa ut Sverigedemokraterna. Vi måste tala med dem”, förklarar Tommy Olsson, gruppledare för kd i Karlskrona, i senaste numret av Kristdemokraten.
I kommunerna är avståndet mellan väljare och valda mindre än på riksplanet. Sakfrågor handlar mer om konkreta vardagsproblem än ideologi. Dessutom är Sverigedemokraterna del av en nationalistisk kraft som vinner mark i hela Europa. Varför då särbehandla detta parti, resonerar säkert många. Men det är just däri faran ligger, att betrakta Sd som vilket parti som helst. Sakta men säkert kan övriga partier brunfärgas, samtalston och värderingar förändras.
Se på Danmark. När Dansk Folkeparti valdes in i Folketinget i mitten av 90-talet gick dåvarande statsministern Poul Nyrup Rasmussen (s) till hårt angrepp: ”Ni blir aldrig rumsrena!” Idag är partiet det tredje största och ett fast stöd för den borgerliga regeringen. Dess unkna syn på invandrare omfamnas i hög grad av andra partier. [….]
Varför har Danmark, med proportionellt färre invandrare än Sverige och historiskt betraktat som tolerant och frisinnat, blivit mer xenofobt än grannlandet? Enligt Drude Dahlerup, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, är svaret klart: I Sverige har de andra politiska partierna ”gemensamt stått emot och avvisat det främlingsfientliga trycket”, skrev hon i Aftonbladet nyligen.
Det trycket ersätts nu av dialog och samarbete med Sd i vissa kommuner. I Sifos junibarometer fick partiet 4,2 procent av sympatierna. Desto viktigare att riksdagspolitikerna inte ger efter.
Gärna debatt om Sverigedemokraterna och vad de står för – hårt, tufft och med fakta. Men inga resonerande samtal med dem. Det ger dem legitimitet. Och det skall ett parti med egentligen en enda fråga på programmet – främlingsfientlighet – inte ha. Sydsvenskan – Suspekt dialog
Bedre end at have dyden og moralen på sin side, er det dog at have virkeligheden:
Vilket land har fyra gånger lägre arbetslöshet än den svenska? Svaret hittar vi på andra sidan Öresundsbron där den nya siffran från Danmarks statistik presenterades i går. Arbetslösheten ligger på 1,6 procent vilket är den lägsta på 35 år. I går innehöll därför de danska tidningarna rubriker om att: “Ledigheten styrtdykker”. I Sverige stiger den däremot och har enligt SCB:s junisiffror nått upp till 8,1 procent.
Man kan faktiskt säga att den är helt utplånad i vårt grannland eftersom en arbetslöshet under två procent enligt statistikerna egentligen inte existerar på grund av säsongsarbete, jobbyte och andra oundvikliga spilleffekter. Noll kan den aldrig bli. Visserligen är den danska befolkningen på 5,5 miljoner invånare mindre än den svenska. Men en dansk arbetslöshet på 45 600 personer jämfört med vår egen omfattande 416.000 personer ger ändå en tydlig bild.
Nytt rekord i Danmark. Sammenlagt stod godt 1.4 mio svenskere i arbejdsfør alder udenfor arbejdsmarket d. 30 juni i år. Hvor megen arbejdsløshed er tilvandret Sverige ?
»Sharia-banking i Sverige«
Nederst i islamiserings-fødekæden ligger tørklæder, halalkød, og andre større eller mindre muslimske særregler. Nærmere topper ligger infiltration af økonomi, medier, højere læreanstalter og politik. Forskellen på top og bund er kvantitativ, ikke kvalitativ. Målet er sharia compliance, og hardlinerne kommer til at sætte kursen uden synderlig modstand fra det tavse flertal af muslimer. Hvad et ministerielt kontor (se nedenfor) vil gøre ved det, gad jeg nok se:
En särskild bank för muslimer planerar att öppna kontor i Sverige. Brittiska Islamic Bank of Britain, Europas första islamska bank som startade för fyra år sedan, har redan varit i kontakt med svenska Finansinspektionen, säger en av de ansvariga på banken Shaher Abbas.
Islamsk bank kan öppnas i Sverige , læs også Diane Wests artikel om Englands ikke-reaktion på ugens gyser om muslimsk-engelsk studerendes voldsparathed i religionens navn: Britain’s Silence Ammo For A Sharia-Run Future
Sygeliggørelsen af politiske modstandere
Det er mærkeligt som venstreorienterede ikke-psykologer og ikke-psykiatere ofte vælger at bruge de psykologiske betegnelser angst/fobi og fremmedangst om andre menneskers kvalificeret oplyste afstandtagen til fx uligestillende , udemokratiske , voldsaccepterende værdier m.v. som visse indvandrergrupper har importeret hertil og nidkært vedligeholder i deres opdragelse af følgende generationer.
Kirsten Damgaard, kulturpsykolog (om Inge Eriksen, “Det daglige dryp af intolerence”)
»Hornbechs mærkelige partnere«
Lars Hedegaard og Helle Merete Brix om Integrationsministeriets nye kontor ”Demokratisk fællesskab og forebyggelse af radikalisering”:
Hvad har den amerikanske historiker Daniel Pipes, den britiske forfatter Douglas Murray og den britiske journalist Peter Whittle til fælles? De er alle tre direktører for tænketanke, der går imod tidens politiske korrekthed i spørgsmål om islam, indvandring, kultur, nationalstaten, patriotisme med mere.
Pipes’ tænketank, Middle East Foundation, der som sit erklærede mål har noget så politisk ukorrekt som at arbejde for USAs interesser i Mellemøsten, er vokset støt i indflydelse, siden den så dagens lys i 1990, ligesom Pipes’ artikler om demokratifjendtlige, islamiske lobbygrupper i USA er udbytterig læsning. Murrays relativt nye tænketank, Centre for Social Cohesion, har med sine første publikationer produceret mere nyttig viden om islamismens skadelige indflydelse på samfundets sammenhængskraft, end statsansatte islamforskere og embedsmænd i ind-og udland synes i stand til.
Fortsæt med at læse “»Langsomt og sikkert kan andre partier brunfarves«”








