Med lite tur får jeg denna på svenska senare: (Berlingske förre vecka)
Af Karen Jespersen De selverklærede humanister bærer et tungt ansvar for den dårlige integration af indvandrerne i det danske samfund. Borgmestrene fra Odense, Århus, Vejle og andre store byer kom forleden med den dramatiske melding, at folkeskolen i deres kommuner risikerer at bryde sammen, hvis der ikke bliver stoppet for tilstrømningen af flygtninge og indvandrere: ”Vi ønsker ikke en gentagelse af det, der er sket i Vollsmose, Gellerup og visse københavnske kvarterer, hvor danskerne systematisk fravælger distriktsskolen”, forklarede Vejles borgmester Flemming Christensen.De stærke udtalelser kom som reaktion på, at indvandrere i stort tal flytter fra mindre kommuner til boligområder i de større provinsbyer, lever mange med samme etniske baggrund. Det giver store problemer for integrationen – ikke kun i folkeskolen. Berlingske Tidende beskrev således onsdag de store vanskeligheder mange unge med indvandrerbaggrund har med at få en ungdomsuddannelse. En del unge klarer sig godt, men samlet set går den forkerte vej: Generation efter generation bliver dårligere til det danske sprog, lød den alarmerende melding fra en direktør fra en handelsskole.
Det er klart, at indsatsen for integrationen på flere punkter kan gøres bedre. Men den væsentlige forklaring på problemerne ligger i den lempelige indvandringspolitik, som op gennem 70’erne, 80’erne og 90’erne åbnede op for en betydelig indvandring fra fattige, tilbagestående lande med en meget anderledes kultur end den danske. Det gav helt uundgåeligt problemer. En nogenlunde gnidningsfri integration kunne simpelthen ikke lade sig gøre på de vilkår.
Men det var ikke noget man kunne tale om. Tværtimod byggede den offentlige debat og det politiske system på en tankegang, hvor omfanget af indvandringen var målestok for humanisme. Jo mere indvandring jo bedre mennesker var man. Man nøjedes ikke med at tale om den humanistiske forpligtelse til at tage imod flygtninge. Også accepten af et stort antal familiesammenføringer blev set som et særligt udtryk for humanisme. Man gjorde sig ingen overvejelser over, hvilken kvalifikationer erhvervslivet havde brug for. Og man gjorde sig frem for alt ingen overvejelser over, hvad en omfattende indvandring fra fjerne og fattige lande med en meget anderledes kultur ville betyde for det danske samfunds måde at fungere på.
Det er dybt skræmmende at se tilbage på, hvordan mennesker, der erklærede sig som humanister, var fjerne eller totalt ligeglade med indvandringens konsekvenser for det danske samfund. Og de, der protesterede mod denne ligegyldighed, blev kaldt fremmedfjendske og andre modbydelige ting. Som om humanisme ikke havde noget at gøre med at værne om en samfundsmodel med stor frihed, stærkt værdifællesskab og høj tillid mellem borgerne.
Ligesom i dag kom nogle af de stærkeste protester dengang fra kommunalpolitikere. Ofte var det socialdemokrater, som blev mødt med afvisning fra deres landspolitiske partifæller. I 1987 vedtog Socialdemokraterne i Glostrup-kredsen uden for København således en udtalelse, hvor der stod, at de tre kommuner Ishøj, Høje-Taastrup og Albertslund ikke kunne tage imod flere flygtninge og indvandrere. Meget forudseende mente de, at der ikke måtte være mere end 10 procent indvandrere i boligområderne, hvis integrationen skulle fungere. Samtidig tog en række borgmestre fra det samme område bladet fra munden. Ishøjs socialdemokratiske borgmester Per Madsen var en af dem. En anden var Britta Christensen, borgmester i Hvidovre Kommune, som i 1993 krævede et stop for flere flygtninge til Hvidovre. Hun mente ikke, det var holdbart med mere end 25 procent med indvandrerbaggrund i børnehaver, skoler og boligområder. Men ligesom Per Madsen blev hun anklaget for at være fremmedfjendsk og måtte opgive planen.
Resultatet blev, at såvel Ishøj som Hvidovre i dag slås med de ghettoer, de dengang ønskede at forebygge. Dette billede er stort set det samme i alle vesteuropæiske lande: Store problemer med integration, og en elite som i misforstået godhed har bremset en stram indvandringspolitik, der kunne begrænse antallet af indvandrere. Men også en voksende vilje til at se i øjnene, at denne udvikling ikke kan fortsætte, hvis vi vil bevare sammenhængskraften i vores samfund.
Et lille eksempel er den socialdemokratiske borgmester i Berlin-bydelen, Neukölln, i Tyskland, der har mange indvandrere. Borgmesteren, der selv er vokset op i bydelen, er blevet kendt langt ud over lokalområdet for sine bramfri udtalelser. Han fortælle om parallelsamfund, og alle de problemer der følger med: Om arabiske storklaner, der lever af organiseret kriminalitet. Om unge tyrkere, der ikke kan et ord tysk. Om at stadig flere unge muslimske kvinder igen går med tørklæde. Om skumle islamiske foreninger med kun et par snese medlemmer, der råder over millioner af euro, ingen ved hvorfra. (Jyllands Posten, 5/4)
Skyld i miseren, siger borgmesteren, er ”de gode” (Gutmenschen), som med deres tale om fremmedfjendtlighed har skygget over en erkendelse af de voksende multikulturelle problemer. Resultatet er ikke blevet det multikulturelle samfund, de rød-grønne drømte om, men et samfund præget af mistro.
I Danmark har det folkelige pres bragt disse ”Gutmenschen” i defensiven. Men også hos os spiller deres holdninger fortsat en væsentlig rolle, og dermed er der stadig risiko for en tilbagevenden til tidligere tiders lempelige indvandringspolitik med en øget indvandring til følge. Derfor kan vi ikke nøjes med at forholde os til, hvad man gør i integrationspolitikken her og nu. Man bliver nødt til at forstå, hvad det var, der i første omgang skabte de problemer, vi nu oplever, hvis man vil sikre sig mod en gentagelse. Der er ingen tvivl om, at mange af dem, der arbejdede for den hastige indvandring, var præget af gode hensigter. Men set i historiens lys var de gerninger, der kom ud af det, slette.

Det kunne godheds-gratisten Persson også passende gøre, med sin aparte historiefortolkning.:
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_9712281.asp
Efter två dagar togs den känsliga meningen bort från EU-kommissionens hemsida.
Wallström i blåsväder för nazital
EU-kommissionens vice ordförande Margot Wallström får kritik sedan hon kopplat ihop motståndare till EU-fördraget med Nazitysklands koncentrationsläger. Efter två dygn mildrades den version av talet som lagts ut på EU-kommissionens hemsida.

klip fra Information

eller den tvangsmæssige kulturoptimisme. Ondskab findes, vold findes , også i versioner der ikke kan klares med en tur på fader Freuds forståelses sofa. Elise Claeson:
….Det onda våldet kan bemötas med det goda våldet. Örfilen och kriget kan vara det som skiljer oss från förtryck och barbari. Mänsklighetens historia är fylld av blod, svett och tårar från familjegräl och slagfält. Vi känner igen örfilen och kriget från homo sapiens kamp för att överleva.Därför är det skönt att kunna fly från dagens söndagsskole-Sverige där allt våld är ont. Vi känner inte igen oss i det onaturligt snälla officiella Sverige. Neutralitet och alliansfrihet blev vår ursäkt för att undvika även det rättfärdiga kriget………………………
…………De vill inte se att bristen på gott våld blir en grogrund för det onda våldet.
http://www.svd.se/dynamiskt/ledare/did_9704791.asp

http://www.urbanavis.dk/article.php?id=3264
Lång väg kvar till integration av nydanskar
Varannan nydansk från länderna i tredje världen har inget arbete. URBAN har frågat Erik Bonnerup, ordförande för Integrationsdepartementets tänketank, var man överhuvudtaget ska börja.Efter 40 års invandring till Danmark är det för få som arbetar, och alltför många som begår brott.
Enligt Integrationsdepartementet är det bara 46 procent av alla invandrare och efterkommare från tredje världenländer mellan 16 och 64 år som har ett arbete.
Enligt Erik Bonnerup, ordförande för Integrationsdepartementets tänketank, saknas det ekonomiska incitament att arbeta.»Det är inte hållbart som det är nu. Man måste naturligtvis försöka begränsa invandringen – och det är svårt i en global värld – men man måste också titta på om man kan göra något åt de sociala systemen,« säger Erik Bonnerup.Han tillägger att sociala bidrag som bostadsbidrag och barnbidrag är så höga att en del personer måste ha en lön på omkring 26 000 kronor i månaden innan det lönar sig för dem att arbeta.
»Realiteten är att invandrarna inte kommer in på arbetsmarknaden. Vi föreslog för länge sedan att man skulle göra avsteg från minimilönen tills invandrarna kan lika mycket som danskarna. Det skulle vara en bra uppgift för fackföreningsrörelsen, så att fler skulle kunna komma i arbete. Men vi ska givetvis inte acceptera att systemet missbrukas så att en del får mindre lön för samma arbete,« understryker Bonnerup.
Uppenbara problem
Flera länder i Europa befinner sig i dag i en liknande situation och enligt Erik Bonnerup är det lång väg kvar innan arbetslösheten kommer ner på en rimlig nivå.»Vi har varit i England och Holland och de uppmanar oss att göra som de, men de har ju precis samma problem. Det finns inga lätta lösningar. Om du tittar på 16-19-åringar som börjar en yrkesutbildning, så faller 60 procent av dem bort. Den åldersgruppen kommer att vara tre gånger så stor om tio år – totalt 18 000 personer. Det är en ganska stor ekonomisk, men också mänsklig, förlust,« säger Erik Bonnerup.
Erik Bonnerup anser också att vägen till integration går via skola, utbildning och sysselsättning.»Det som är tråkigast är att man inte tog en öppen diskussion för tio år sedan, men det var inte god ton då.«
URBAN – onsdagen den 11 maj 2005lmi@urbanavis.dk

kusingiften ej häller:
Sukkerbomben tikker
Hyppigheden af type 2-diabetes er op til ti gange større hos førstegenerations-indvandrere end hos danskfødte. Hvis man ikke får fat i de næste generationer her og nu, bliver det dyrt på sundhedsbudgettet – meget dyrt!
»Tallene er faktisk alarmerende høje«, fortæller overlæge læge Jette Vibe-Petersen, der har forsket i ind-vandrere og type 2-diabetes gennem flere år.Op imod 25 procent af førstegenerationsindvandrerne af pakistansk herkomst har type 2-diabetes. Blandt tyrkerne er det 12%, og til sammenligning har kun 2-3% af den danske gennemsnitsbefolkning sygdommen.»Den høje forekomst er dels genetisk og dels livsstilsbetinget«, fortæller Jette Vibe-Petersen. »I familier med tradition for fætter-kusine-ægteskaber har børnene en risiko på 80% for at udvikle diabetes, hvis både mor og far har sygdommen.
http://ulf.mondosearch.dk/cgi-bin/MsmGo.exe?grab_id=144&EXTRA_ARG=&CFGNAME=MssFind%2Ecfg&host_id=42&page_id=10622976&query=diabetes&hiword=diabetes+

Sverigedemokraternes nyvalgte formand, 25-årige Jimmi Åkeson, får lidt TV tid. Det virker uhyre velovervejet af SVT. På den ene side er de omhhyggelige med at vise gamle arkiv billeder, der giver de rette nazi-associationer. På den anden side har de noget at kaste på bordet, når nu det svenske demokrati kommer under anklage i Nordisk Råd til oktober. Endelig sendes indslaget i SVT 24, når de ordinære programmer er slut, hvor så få som muligt ser det. SVT er sandelig ikke født igår.
Indslaget begynder min 0:50
http://svt.se/content/1/c6/17/78/30/studio24_korseld.ram

læs Jan Millds kommentar til formandsvalget
http://www.algonet.se/~milld/sd/rond2.html

var til den øjeblik det berører dem selv – SÅ slutter den på sekundet. Ingen yderligere karakteristik herfra.
(“Det lykkelige arabien” spelar på Thorkild Hansens boktitel om 17 tals forskaren Carsten Niebuhr.)
Därför blev integrationen en plats i lyckliga Arabien
Politiken 10 maj 2005, sektion 2.
Av Henrik Gade Jensen, mag.art. i filosofi
Den danska medelklassens reaktion på den stora invandringen sedan 1980-talet är lustig att iaktta. Nu kan effekterna avläsas över hela landet och den teknokratiska lösningen på integrationsproblem, mantrat ‘spridning av invandrare’, var bara en övergång. För människor flyttar och söker sig samman. Och fler kommer till. Ghetton uppstår. Varmed integration blir en plats i lyckliga Arabien.
Lars Olsen har i sin bok ‘Det delade Danmark’ föreslagit att man ska bryta ghettoiseringen genom att se till att tre-fyra invandrarbarn flyttas in i varje klass i den lokala resursstarka grundskolan för att bryta bildandet av subkulturella invandrarmiljöer. Samma sak ska Köpenhamns Kommun försöka i de få resterande ‘vita’ grundskolorna i storstaden. Ett helt vanligt förslag som har praktiserats i årtionden i västländer.
Tvångsintegration av skolbarn påbörjades i sydstaterna i USA på 1950-talet. På den tiden satte man in nationalgardet eftersom föräldrarna protesterade. De ansåg att det var en konstitutionell rätt att själv välja skola. Det ansåg Högsta domstolen i USA inte i en dom 1954. Den påbjöd myndigheter att integrera skolorna. De som inte ville låta sina barn integreras har allt sedan dess framstått som de värsta rasister.
Nu har problemet nått Danmark. På grund av stor invandring sedan 1980-talet har landet blivit delat. Och uppdelningen kommer att fortsätta och fördjupas om det inte integreras.
Men hur reagerar medelklassen? Inte alls! Integration är ett politiskt problem som staten ska fixa. Det är fint med invandrare och invandrarbutiker och litet multikulti för att sätta färg på den bleka danska kulturen, men de ska inte gå i skolan tillsammans med mina barn. Så låter det från sociologen Henrik Dahl. Det är staten som har missat och det är därför staten som måste lösa problemet.
Nu är det bara det speciella med integration att den inte kan utspelas enbart bland invandrare. Om invandrare ska integreras i det danska samhället måste de träffa danskar och gå i skolan tillsammans med danskar.
Staten kan inte integrera invandrare i det danska samhället utan att danskarna blir indragna. Precis som staten inte kan ge människor en ny njure, lever eller hjärta om inte någon vill donera. Någon måste offra någonting.
Många som sedan 1980-talet har kritiserat invandringen har just gjort det med tanke på de konsekvenser som först nu märks personligen bland många danskar. Och det sades och skrevs så att alla borde ha kunnat förstå det. Redan 1992 fanns det nästan bara invandrarelever på Gasverksvägens Skola i Köpenhamn, och lärarna försökte slå larm till myndigheterna. ‘Vita’ föräldrar i området sökte sig till andra skolor med en mer tillfredsställande etnisk sammansättning. Samtidigt fortsatte invandringen. Alla som var vakna kunde inse konsekvenserna.
Jag har alltid trott att invandringsdebatten var en fråga om attityd. Vilket Danmark vill danskarna ha? Många såg det multikulturella samhället som ett ideal. Trodde jag. I dag måste konflikten tillskrivas en stor portion intellektuell okunskap. Av det särskilda slag som inte beror på bristande IQ eller akademiska titlar utan på självvald blindhet och önsketänkande. Föreställningen om att det kan finnas invandring till det danska samhället och att vi kan leva vidare som hittills utan några störningar, är tydligen den som dominerar. De egna barnen ska inte utlämnas till multikulti i skolor och på dagis. Det är statens uppgift att göra de där konstiga invandrarna till danskar. Ute i townshipen. Det betalar vi skatt för. Punkt.
Det påminner om George Orwells kritik av sin samtids socialister på 1930-talet som svärmade för revolution och det klasslösa samhället, men inte hade någon aning om vad det betydde för dem själva.
»Man måste se det i ögonen att detta att avskaffa klassamhället betyder att avskaffa något av sig själv … Det är väldigt lätt för mig att säga att jag vill få bort klasskillnaderna, men nästan allt vad jag tänker och gör är ett resultat av klasskillnader … För att övervinna det onda som är förknippat med klassen måste jag undertrycka inte bara mitt snobberi utan också de flesta av mina åsikter och fördomar. Jag måste förändra mig så fullständigt att det till slut knappt är möjligt att känna igen mig själv som samma människa«.
Att i dag förändra ett danskt samhälle till ett multikulturellt samhälle där varje etnicitet är likaberättigad kräver mycket mer än vad de flesta danskar kan tänka sig. Det handlar inte bara om invandrarrestauranger. Därför har invandringsdebatten i Danmark sedan 1980-talet varit så förljugen, eftersom endast få vågade se och än färre formulera vad som höll på att hända. Gasverksvägens Skola tvingades öppna ögonen, men de flesta valde den moraliska autopiloten. Inte se, inte röra. Och än i dag fantiseras det om integration som någonting som staten ska ordna. Därinne på Christiansborg [ungefär Rosenbad].
Man måste ge den rättframme exförbundskanslern Helmut Schmidt rätt när han nyligen sade:
»Multikulturalism är den politiska och kulturella överklassens älsklingsleksak som de leker med utan att själva känna till verkligheten bakom eftersom de bor i områden utan invandrare och deras barn går i privatskolor utan beröring med det multikulturella«.
Varningarna om invandringens konsekvenser för det danska samhället har hela tiden förts fram. Det enda nya är att det nu blir verklighet också för medelklassen norr om Köpenhamn: Håll de små invandrarbarnen borta från oss. Dem ska staten integrera.

næsten som i et almindeligt demokrati. Sker der noget, eller er det årets alibi-artikler ?
Sverigedemokraterna ska måla över smutsen
Den antirasistiska tidningen Expos chefredaktör Richard Slätt tror att sverigedemokraternas nyvalde partiledare, Jimmie Åkesson från Mjällby, kommer att ta partiet in i riksdagen. Richard Slätts farhågor bör tas för vad de är: en varningssignal till de etablerade partierna………………
http://www.blt.se/article.php?args=575426,103;0;0;0&mode=full

Jag tror att många flyktingar – och invandrare talar med flera tungor.En bland familjemedlemar, en bland klan och stammedlemar och inte minst enbland “de främmande”. De låser in sig bakom murar av låsta, täckta, egenyttiga roller i var de oftast uppträder i offerrollen. De uppfattar det omgivande samhället som fientligt. Ett hot mot deras existens, skick och traditioner och utnyttjar religionsfriheten i Danmark för att predika fundamentalistisk moral och etik med gnäll och klagan.
Invandrarbusarna
De dominerar stort i kriminalstatitstiken och i behandlingsystemet. Ungdomsinstutitioner och fängelser är tvungna att kontra med specialavdelningar för invandrarbusarna som terroriserear både personal och medinsatta över hela landet.
Analfabetitismen hos många 1:a generationsinvnadrare är avlöst av en annan form för bristande färdigheter hos efterföljande generationer, som har stora svårigheter att klara sig i skolor, på arbetsplatser och ute i samhället.Flera invandrarbarn är så otrevliga, att de utgör ett hot mot skolsystemet.De danska barnen flyr till privata skolor.
Andragenerations unga invandrareer oftast helt passiva. De är som lallande fånar helt i händerna på på den etablerade fundamentalistiska invandrade subkulturens system, i vars kodex deras aggressiva framfart mot det danska systemet rättfärdigas.
Hemmifrån blir de klappade och uppmuntrade att stå i motsättningsförhållande till det förkastliga Danmark, och på den andra sidan så blir de även tröstade och uppmuntrade av danska politiskt korrekta som uppfattar deras utfall och aggressiva framfart som kritik, och därmed ett positivt tecken för en lyckad integration.
Medans flera av andragenerationsinvandrarna terroriserar bostadskvarter, härgar och våldtar mindreåriga flickor och andra kvinnor, stjäl, rånar och misshandlar, så tittar den andra gruppen av de såkallade intelligenta och skötsamma invandrarna åt ett helt annat håll.De går istället in i debattvärlden och i politiken för att försvara invandrarbusarna, bagatellisera, isolera deras förbrytelser och går till frontalangrepp på det danska samhällets moral och värderingar. De försöker påtvinga det danska folket skuldkänslor och arbetar på att stoppa debatten.
Invandrare och flyktingar såväl som deras självutnämnda företrädare skall istället visa medansvar över för den danska befolkningen och inte gnälla och klaga som de annars är så duktiga på.Det danska folket har öppnat dörrarna för flyktingar och invandrare utifrån frisinne, medmänsklighet och den goda viljan. Jag tvivlar på att denna vackra verklighet existerar bland alla invandrare, flyktingar och deras efterkommande.
Av SAADOU N. MOURCHED, socionom och journalist, krönika i ekstrabladet lördag 7 maj, 2005 sid 26

Aftonbladet er ikke til at kende. Man kniber sig i armen:
Skolorna mörkar våldet för att föräldrarna inte skall tro att det finns gängvåld på skolorna, skriver Knut Carlqvist.
Knut Carlqvist är historiker och författare.
Knut Carlqvist: Konkurrensen mellan skolor gör att rektorerna inte berättar allt
Ett gäng 16-åringar gav sig för en vecka sen på eleverna och inredningen på Hjulstaskolan utanför Stockholm, beväpnade med järnrör och kedjor. Av Dagens Nyheter framgår inte om det handlade om invandrarungar, det är något läsarna förutsätts veta.
Två dagar senare förklarar rektorn för DN att uppgifterna är överdrivna. Och skolan har visst samarbetat med polisen. En fritidsledare förklarar attacken med att skolans änglar – ett slags ordningsvakter bland eleverna – inte var på plats. Utvalda föräldrar klagar över att tidningarna skrämmer folk. Det handlar inte om gängbråk, heter det. Nätverket kring rektorn har gått igång. Det handlar om damage control, undvikande av negativa skriverier….http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,642841,00.html