Lektor Pihl afsiger en præmatur dødsdom, som dog kan anes i horisonten. I Sverige er defaitismen og opgivenheden mærkbar:
http://www.berlingske.dk/kronikker
Vestens død
Af Michael Pihl
Europæerne har afkristnet, afnationaliseret og pornoficeret deres kultur. Nu er de begyndt at kede sig – ihjel.»Hopla, vi dør!« – jublede Tor Nørretranders over befolkningsudviklingen (Politiken 16. marts). Et morbidt, men dækkende udtryk for Vestens tilstand. For det er os, der dør. Den befolkningstilbagegang, som Nørretranders fejrede som en sejr for »verdenssamfundet«, er Europas nederlag. Vesten dør, som den amerikanske konservative Patrick J. Buchanan skriver. Den har mistet troen på både Gud og sig selv. Således indvarsles Aftenlandets Undergang.
———————————————-
I takt med Europas demografiske nedsmeltning er 20 millioner muslimer indvandret siden 1970. Fremmedgjorthed for de vestlige samfund bidrager til islams radikalisering i Europa. 11. september-piloternes afsky for Vesten var således næret af erfaringer fra livet i Hamburg. Ikke siden folkevandringstiden har de europæiske nationer på så kort tid oplevet så radikale ændringer i befolkningssammensætningen. Muslimsk indvandring, parallelsamfund og de vestlige eliters had til egen kultur polariserer således de europæiske samfund. »Multikulturalismen har været en katastrofe. Den fører til balkanisering af samfundet og ultimativt til borgerkrig« – udtalte den franske professor Gilles Kepel. Men Vestens elite har investeret så megen prestige i multikulturalismen, at de hellere destabiliserer samfundet yderligere end opgiver deres frelste attituder. Omtrent som da man flyttede rundt med stolene på den synkende »Titanic«.

Svensk kultur en sagablott?
Av Hege Storhaug, informasjonsleder i HRS
”Er svensk kultur verneverdig?”
Jeg stilte dette spørsmålet til den svenske regjeringens representant for integreringspolitikken, statssekretær Lise Bergh, på en nordisk konferanse om integrering i Stavanger 7. april. ”Ja, hvad är svensk kultur? Och då har jag vel svarad på frågan”, sa Bergh, uten forsøk på å skjule kulturell selvforakt i verken ord eller mimikk. Som man reder ligger man, sies det. I Sverige synes lederskapet å utvise Europas mest omfattende kulturelle selvfornektelse, ja, rett og slett en dyp selvforakt, som mange mener er oppskriften på å kjøre en fredelig nasjonalstat i grøften.
Spørsmålet mitt til Lise Bergh var langt fra tilfeldig formulert. Fra en talestol i fjor i moskeen til det Kurdiske Rigsforbund, og ”respektfullt” ikledd slør, sa daværende statsråd for integreringen i Sverige, Mona Sahlin, at mange svensker er misunnelige på innvandrerne fordi de har en kultur, en historie, noe som binder dem sammen. Svenskene har kun midtsommernatten og slike fjollede (”töntigga”) ting. Som Danmarks tidligere integreringsminister, sosialdemokraten Karen Jespersen , nylig kommenterte i Berlingske Tidende: ”Mer uhyrlig og uhyggelig kan den kulturelle selvfornektelsen vanskelig bli” (19.02.05). Mitt spørsmål til Bergh var altså en test. En test på hvor politisk rotfestet den svenske kulturelle selvfornektelsen er. Svaret fra Bergh skapte røre i den velfylte salen. Vår integreringsminister, Erna Solberg , satt i panelet sammen med Bergh, og Solberg tok opp tråden umiddelbart da hun fikk ordet: ”Det er visse verdier som er viktige å ta vare på, som likestilling og menneskerettigheter. Jeg tror også Sverige har noen slike grunnverdier”, sa Solberg. Ja, svensker har nok noen slike grunnverdier. Men disse verdiene har ingenting med Sverige, svensk kultur og historiske utvikling å gjøre. Skal man tro offisielt hold.
Svensk kultur og verdigrunnlag ble utradert i offentlige dokument i 1997. I følge Lise Bergh, la en ny regjeringsproposisjon i 1997 grunnlaget for en ny innvandrings- og integreringspolitikk, ”et nytt tänksätt”. Det ble slått fast en gang for alle at landet Sverige er en ”mangfoldskultur”. Mangfoldskulturen skal respekteres og utformes videre. Det typisk svenske ble med andre ord erklært for uønsket, for politisk historie. Hovedfokuset ble fra nå av strukturell tilrettelegging for å inkludere innvandrer og systematisk arbeid mot svenskers visstnok udiskutable diskriminering av nye grupper borgere. Den såkalte hverdagsrasismen, for eksempel, bunner i et svensk bilde av hvem som er svenske. Derfor må vi bort fra det som er ansett som svensk, forklarte Bergh.

Denne selvfornektende ideologien og fokuset på svensker som potensielle og/eller reelle rasister, bekreftes til fulle av jøden og newyorkeren, Jonathan Friedman, professor i sosialantropologi på Universitet i Lund. I dag har hver femte borger i Sverige innvandrerbakgrunn, dvs ca 1,7 millioner, herav ca 1,3 millioner av ikke-vestlig opphav (2002-tall). Sverige er det mest utpregede multikulturelle samfunnet i Europa. Å tenke høyt at velferdsstaten og nasjonen Sverige kunne tjent på å ta en innvandringspause, grunnet omfattende integreringsproblem, gir, i følge Friedman, følgende assosiasjonsrekke: Man er fremmedfiendtlig, altså er man rasist, og dermed er man nazist. Friedman talte nylig i Professorforeningen ved Universitet i Oslo (12. april). Med sin ”etniske” bakgrunn, er Friedman en av de ytterst få kritiske røstene som slipper til i Sverige uten å bli forsøkt jaget fra hjem eller sparket fra jobb. Friedman er krystallklar i sin dom over Sveriges fremtid; nasjonen Sverige forvitrer. Og det går fort.
Sverige er, som Norge, offisielt definert som en multikulturell stat. Men Sverige har gått langt lengre enn våre ledere. Den svenske multikulturelle staten har ikke én nasjonal historie, det ville i så fall bli definert som strukturell rasisme – for innvandrerne er nye borgere, så hva med deres nasjonale historie? Sverige er blitt et av de mest segregerte samfunnene i Europa. Innvandrerne integrerer seg sterkere og sterkere i egen etnisk gruppe.
Den elendige integreringen av ikke-vestlige innvandrere i (det som en gang var) det svenske samfunnet både verdimessig og økonomisk, har ført Sverige til en økonomisk 18. plass i Europa (BNP per capita). Mordfrekvensen i Sverige, fortalte Friedman, er størst i OECD, og dobbelt så høy som i USA (10, 5 mord per år per 100 000 innbyggere i Sverige, mot 5,5 i USA). Og i en innvandrertett by som Malmö, begås 70 prosent av voldtektene av innvandrer, en by som nå har fem til seks ganger flere voldtekter enn nabostorbyen København, da justert for antall innbyggere. Ofrene er i all hovedsak svenske kvinner. Kriminalitetsraten øker formidabelt fra år til år.
Over 40 prosent av innbyggerne i Malmö er innvandrere. Innen ti år er Malmö dominert av muslimer. Allerede i dag er det mest brukte guttenavnet på nyfødte barn i byen Muhammed. Infrastrukturen i storbyer som Malmö er i ferd med å rakne, særlig ved skoler og sykehus, noe også Lise Bergh streifet innom, men da med et annet utgangspunkt; problemet er svenske myndigheter som er for dårlige med strukturell tilrettelegging – altså ikke ett ord om at kanskje det er en grense for hvor mange nye borgere landet kan absorbere.
Friedman mener det har utviklet seg en overvåkningskulktur på personplan. Alle holder øye med hverandre, og leter etter tegn på om ”man er god eller ond”. Det er en utpreget redsel for å stikke seg ut. Skam- og kontrollkultur dominerer dagliglivet og har ført til at folk generelt er blitt svært usikre. Å si rett ut hva man mener i et slikt klima blir vanskelig. Man snakker uklart – i forsvar for å slippe angrep, i følge Friedman. Faktisk kunnskap presses i bakgrunnen. Mistenkeliggjøring av motiv kjøres i forgrunnen. Trivialiteter får forskningsmidler fordi de er ufarlige, et tegn på at forskningen er i ferd med å dø, i følge forskeren Friedmann, som utgir boken, “The PC Society”, til sommeren (”Det Politisk Korrekte Samfunnet”).
Den sterke homogeniseringen av folket, og den grunnleggende mistroen til det svenske folkets holdninger, opptar også Friedmanns professorkollega, svensken Aje Carlbom. På den ovennevnte konferansen i Stavanger sa han at myndighetene har tatt utgangspunkt i at innvandringen og integreringens problemer/utfordringer er svenskenes grumsete kollektive bevissthet, da, ikke minst, med tanke på sviket under nazismen. Løsningen ble et politisk prosjekt for å forandre folks tankemåter – man prøver ”å skape et nytt menneske” (jamfør ideologien bak både nazisme, kommunisme og islamisme). Temaene i offentligheten sentreres derfor om strukturell diskriminering og rasisme, den skjulte rasismen, hverdagsrasismen, og kulturell rasisme.

Carlbom, som bodde i tre år i den mest beryktede gettoen i Sverige, Rosengaard i Malmö under arbeidet med doktorgrad om innvandringen, forteller om den pågående etniske enklaviseringen og utviklingen av permanente underklasser. Og en enklave står i motsetning til integrasjon i nasjonalstaten – et åpenbart problem for å videreføre velferdsstaten. Det er derfor ikke til å overraskes over at velferden i Sverige er på vei i bratt nedoverbakke. I dag ville Sverige vært den fattigste staten i USA. Årlig koster innvandringen rundt 40-50 milliarder kroner (2003-tall, økonomiprofessor, Bo Södersten). Utenlandsgjelden øker for hvert år. Gjelden i dag beløper seg til om lag det samme som Norge har på bok. Og statsminister Göran Persson vil ha borgerne til å akseptere høyere skatter for å sikre velferden.

Men hva skjer med vanlige svenske borgere som påpeker den dypt foruroligende utviklingen? Karen Jespersen ga noen smakebiter i Berlingske Tidende (ibid). Partiet Sverigedemokratene (SD) er, som navnet lyder, et demokratisk parti, med en verdiplattform nær FrP. Fabrikkarbeideren, Allan Jönsson, ble to ganger valgt inn i fagforeningen av sine kolleger. Men begge gangene overstyret den lokale avdelingen av Industriforbundet i Helsingborg valget og fratok han tillitsvervet, fordi han er medlem av SD. Som sosialdemokraten Jespersen skriver: ”Når folket tenker feile tanker, må makten sette det på plass. Arbeiderne blir kalt naive og uvitende…” Et annet eksempel: Björn Hammarbäck følte seg presset til at gå av som leder av Socialdemokratiet i Fagersta Kommune og forlate partiet. Han hadde skrevet en artikkel om at det lokale sykehuset kunne vært reddet hvis ikke innvandringen hadde kostet det svenske samfunnet så mye som den faktisk gjør. Dette utløste et voldsomt røre med krav om hans avgang. For Hammarbäck var det utslagsgivende trusler mot datteren, som politiet vurderte som reelle og alvorlige.

Et tredje eksempel: Richard Jomshof, som er lektor, har blitt sparket for tredje gang fra stilling i skolen fordi han er medlem av SD og redaktør av partiets magasin. Rektor ved gymnaset som han sist ble sparket fra, mener det blir vanskelig å finne en like dyktig lærer. Elevene var 100 prosent fornøyde med Jomshof. Men folk utenfor skolen protesterte og aksjonerte, det vil si ulike ungdomsparti. Som Jespersen sier: Denne formen for iscenesatt ”folkelig protest” ser man ellers mest i totalitære samfunn. Jespersens konklusjon er: Selvfølgelig er det formell ytringsfrihet i Sverige, men noe tyder på at den reelle ytringsfriheten er skremmende mangelfull i nabolandet vårt.

Og hva med innvandrerne selv? Hvor er deres fremtid i dette spillet rundt integreringsgullkalven? I følge Aje Carlbom, er det viktig at barn som fødes på en stats territorium utvikler lojalitet til nettopp denne staten. Uten tilhørighetsfølelse og uten naturlig samspill grupper i mellom, kan det oppstå uroligheter og gruppekonflikter. Og det er nettopp dette bildet som tegnes tydeligere og tydeligere i Sverige (og i andre sentrale innvandringsland som Frankrike, Nederland, Tyskland og England): På TV-kanalen, Fox News, kunne man tidligere i år vitne hvordan muslimsk ungdom i Malmö gjør sitt ytterste for å regjere ”deres eget territorium”. Politi må beskytte politi ved oppdrag i gettoene, politi må beskytte ambulansepersonell som prøver å redde liv etter at ulike ikke-vestlige etniske grupper har gått løs på hverandre, og brannfolk som prøver å redde en moske i lys lue, utsettes for steinkasting av muslimsk ungdom. På skolen i gettoen Rosengaard er det rundt 1000 elever, to er etnisk svenske. For mindre enn en håndfull år siden var slør på jenteelevene et sjeldent syn. Nå er ei jente uten slør et sjeldent syn. Rosengaard er blitt en (i hovedsak) arabisk by i Sverige. Det samme har skjedd i de store gettoene som Rinkeby ved Stockholm og Bergsjön ved Gøteborg. I et kvinne- og barnperspektiv forstår man således at for eksempel likestilling og religionsfrihet er en sagablott – for svensk kultur er ikke-eksisterende her. Men svensk, demokratisk kultur er ikke verneverdig –, i følge det svenske tverrpolitiske etablissementet. Svensk kultur er i ferd med å kveles. Og alle taper – både økonomisk og verdimessig – uansett etnisk eller religiøs bakgrunn. For de som flyktet fra land med demokratisk underskudd til det tidligere frie og demokratiske Sverige, må det være en svært selsom opplevelse å vitne at friheten revner under deres føtter.

AUF-lederen, Gry Larsen, foreslo nylig at Norge må adoptere svensk innvandringspolitikk, for svensk politikk fører til ”toleranse og integrering”. Larsen henviser til en fersk rapport fra det skandaliserte Europeiske Overvåkningssenter for Rasisme og Fremmedfrykt (EUMC), der Sverige fremstår som mer tolerant og innvandrervennlig enn for eksempel Danmark. Ett moment er at Larsen tydeligvis ikke kjenner til hvilket lokk det er på kritiske ytringer om innvandringen i Sverige. Ett annet moment er at rapporten hun peker på er sterkt kritisert av en rekke forskere internasjonalt. Det samme senteret nektet endog i fjor å offentliggjøre en rapport som viste at den økende volden mot jøder i Europa i all hovedsak skyldes muslimer. EUMC sitt profesjonelle rykte er med andre ord særdeles frynsete. Larsen og co. burde heller bite seg merke i denne spørreundersøkelsen fra 2005, utført av det tyske analyseinstituttet GfK. Her fremkommer det at 44 prosent av europeere misliker muslimer. På topp ligger svenskene med 75 prosent, dernest nederlenderne med 72 prosent, og danskene på 67 prosent. Larsen mener at dansk politikk har skapt fremmedfrykt, samtidig som en rekke undersøkelser viser at danskene er mer vennlig innstilt overfor innvandrere i dag enn før kursendringen i den danske utlendingspolitikken i 2001. Men denne informasjonen passer ikke inn i bildet som kunnskapsselektive folk som Larsen og media generelt i Norge i flere år nå har prøvd å skape av dansker og dansk politikk.
I dystre stunder undrer jeg på om det bare er et tidsspørsmål før Sverige sprekker.
http://www.rights.no/webtekst/Gjesteskribent/Skribenten.htm

var altså fyringsgrunden for politimand Bengt Lindström. Som de dog kan udtrykke sig.
Det er helt forventligt at manden bliver fyret. Hvad der undrer er at han ikke bliver tiltalt for Hets Mot Folkgrupp, da man v. “Bunkeflofallet” i 2002 ræssonerede, at eftersom forvaltningen er offentlig, er mails til forvaltningen det også. Se Weekendavisen fra dengang nedenfor – i svensk oversættelse:
http://w1.sydsvenskan.se//Article.jsp?article=10116979
Polischef begärs avskedad efter rasistbrev
Skånepolisen kräver att polischefen Bengt Lindström avskedas för att han skrev ett rasistiskt brev till Ilmar Reepalu.Detta trots att polismannen frias från misstankarna om hets mot folkgrupp. Däremot har Bengt Lindström friats från misstankarna om hets mot folkgrupp.- De här breven är skickade till enskilda personer. För att det ska bli hets mot folkgrupp måste det spridas till mer än ett fåtal personer, säger åklagare Kristian Augustsson, som har lagt ner förundersökningen.

http://dansk-svensk.blogspot.com/2002_09_01_dansk-svensk_archive.html
Hetts mot Folkgrupp
Så löd domen den 19:e mars då en man i Bunkeflostrand, ett trivsamt villaområde vid Öresund i närheten av Limhamn, blev dömd till 50 dagsböter à 1000 kronor vid tingsrätten i Malmö för överträdelse av den svenska lagens rasismparagraf. Han hade skickat ett nio rader långt e-mail till stadsdelsförvaltningen i Bunkeflostrand där han bl a skrev:”Vad är meningen med att medverka till att flytta hoper av araber hit som inte kan försörja sig själva, som troligtvis är kriminellt belastade och som (som det i allmänhet brukar vara med araber) inte har minsta vilja till integration men däremot kräver allt möjligt.”Bakgrunden för e-mailet, som blev skickat 18:e maj förra året, var att Malmö kommun enligt artiklar i Sydsvenska Dagbladet hade planer på att flytta mycket barnrika muslimska familjer från Malmös multietniska stadsdel Rosengård till en tom kommunal villa i Bunkeflostrand. I kommunen blev brevet behandlat efter gällande regler.
Då svenska förvaltningar är offentliga blev brevet – som det konstaterades i domen – att betrakta som offentlig handling på samma sätt som t ex ett brev till en tidning. Den socialdemokratiska stadsdelsledamoten anmälde därefter e-mailets avsändare till polisen för att ha gjort sig skyldig till rasismparagrafens “hets mot folkgrupp”. Han blev dömd för att ha uttryckt “missaktning” mot araber. Domen är överklagad, så sista ordet är ännu inte sagt. Händelsen är ett av flera exempel på myndigheternas hårda kurs i den svenska invandringsdebatten……………………………………………forts på länk

se länkan s. 20
http://www.bonton.se/17.html
Persson tænker højt – Sverige holder vejret:

En frikirkepræst har helt undervurderet islams vrede og nærtagenhed. Hvis nu svenske medier ikke havde underrapporteret Van Gogh og Ali Hirsis skæbner indtil usynlighed, så havde han været advaret på forhånd. Hele den debat der udspiller sig nu, så vi i Danmark og Europa i månederne efter Van Gogh mordet – ALT er deja vu. Men Runar, der næppe er en “intellektuel” som læse udenlandske aviser, går lige ind i Koran muren med bind for øjnene, og er i realiteten en død mand. Ikke som Van Gogh, men som Ali Hirsi. På den måde er han et sindbillede på hele Sveriges møde med Islam: Uforberedt, godtroende, naivt.
Nu er Fanden for alvor løs i Laksegade, for enhver kan se scenariet for sig: Svensk prædikant liggende halal slagtet på Stockholms stenbro. Mon ikke skyndsomst han får en ny identitet for at det kan undgås ?
Ikke uventet omtaler svensk TV nyheder ikke denne sag med ét ord, ligesom Sydnytt heller ikke har omtalt den “ikke helt raske” Malmø betjent. Den sædvanlige “ikke se ikke høre” metode.Når det virkelig bliver hedt, kan SVT slet ikke håndtere det.
– “Den som säger sådana saker om profeten Muhammed är ett legitimt mål för oss, säger en svensk islamist till Expressen.
Flera islamister, med kopplingar till terrorgruppen Ansar al-Islam vilken ligger bakom flera hundra självmordsattacker i Irak, ha bekräftat dödsdomen.
– Han är dömd till döden och förr eller senare når vi honom, säger en av islamisterna vidare till Expressen. “
http://expressen.se/index.jsp?a=273055
Runar dödsdömd
Muslimska extremister har dömt Runar Sögaard till döden.Terrorstämplade personer med anknytning till självmordsbombare i Irak har fått klartecken att mörda honom.– Även om jag ser Runar under stor polisbevakning kommer jag skjuta ihjäl honom, säger en extremist till Expressen.Runar Sögaards uttalande om att profeten Muhammed ”var en förvirrad pedofil” skapar ilska bland Sveriges muslimer.
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,634929,00.html
”Jag fruktar för mitt liv”
Dödshot mot Runar efter hans predikan”Du kan inte gömma dig från Guds straff.”Runar Sögaard hotas nu till livet av anhängare till den extrema rörelsen Al Ansar Shariah med säte i London.-
Ud af denne artikel lyser angsten for at der skal gå en gnist i det bål som man så møjsommeligt har bygget op i årtier:
http://expressen.se/expressen/jsp/polopoly.jsp?a=273058
Lars Lindström: En strid mellan religionerna – det sista Sverige behöver
Playboypredikanten Runar Sögaard har satt fart på det fullständigt meningslösa och livsfarliga slaget om vilken tro som är nummer ett. En religionsbatalj är det sista Sverige behöver.
Og her er noget vi “lissom” har hørt før: Han misbruger ytringsfriheden (ligesom Van Gogh) og domstolene må ta sig af det, siger Sveriges over imam som forhåbentlig har falske forestillinger om hvad en sekulær domstol tager sig af:
http://expressen.se/index.jsp?a=273125
“Runar vill skapa ett nytt Holland”
Pastor Runar Sögaards uttalanden om profeten Muhammed är oacceptabla. Svenska muslimer kommer inte att få någon ro förrän hans hatpredikan prövats av domstol.
Det skriver imamen HASSAN MOUSSA, ordförande i Sveriges imamråd och verksam i Stockholms stora moské. Han kräver att de kristna samfunden tar avstånd från Runar Sögaards uttalanden och lovar att vi ska slippa en liknande utveckling som den i Holland………………………..
Tyvärr finns det människor som missbrukar yttrandefriheten, människor som ägnar sig åt att förvränga fakta och sprida desinformation, människor som riktar falska anklagelser mot islam och muslimernas profet. Runar Sögaard är en av dem.
Og ex-marxisten og islam apologeten Jan Hjäpe synger med i koret:
Professor fördömer uttalandet
Jan Hjärpe: Det är oerhört ansvarslöst
Og her noget af det eneste fornuftige der er skrevet endnu. Svenske muslimer må vågne op og indse at de lever i Sverige anno 2005:
http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,634705,00.html
Muslimerna måste tåla stolligheter
Antonio Jerez: I Sverige är ordet fritt – så även muslimer måste fatta att här gäller enbart argumentPredikanten Runar Sögaard har ställt till det. Sveriges muslimer rasar efter hans nedsättande yttranden om profeten Muhammed. Samtidigt tror jag på fullaste allvar att dumstruten Runar Sögaard (ovetandes?) har gjort det svenska samhället en stor tjänst.Kanske kan det här bli startskottet till en verklig debatt i Sverige om islam och svenska muslimers förhållande till yttrandefrihet och tolerans.
Jag tänker inte ge mig in i någon debatt om i fall Muhammed verkligen var pedofil eller inte. Det här handlar om något mycket, mycket viktigare. I grunden handlar det om den oeftergivliga rätten för alla som bor i Sverige att kunna tala fritt om religion. Det handlar också om rätten att kunna vräka ur sig dumheter (eller kanske sanningar – allt beroende på hur man ser på saken) som kan stöta religiöst sinnade människor, från alla trosriktningar, utan att man för den skull ska behöva leva under dödshot.
Debattören Kurdo Baksi sägs ha polisanmält Sögaard för hets mot folkgrupp. Har Baksi fattat att han bor i Sverige anno 2005? Har han fattat att vi bor i en sekulär stat av modernt snitt där vi gudskelov inte längre har en statsapparat och ett prästerskap som försöker trycka på oss vilken Gud vi måste tro på? Har han och muslimer i landet fattat att vi inte längre har några hädelsebrott i Sverige och att en sekulär domstol knappast är rätt instans att avgöra vad som är rätt eller fel om en religionsgrundare?Jag tror inte det.
För att förstå varför måste man inse hur läget är i de flesta av de länder där majoriteten av våra invandrade muslimer kommer ifrån. I länder som Somalia, Iran och Egypten är islam statsreligion och hädelsebrotten är en levande realitet. I Somalia och Iran kan de mest ”oskyldiga” ifrågasättanden av profeten och Koranen leda till en dödsdom. I Egypten får man skatta sig lycklig om man klarar sig undan med fängelse eller exil. Även om staten inte tar död på ”hädaren” är risken stor att en religiös fanatiker gör det.
Själv har jag i årtionden rest runt i den muslimska världen och med växande fasa konstaterat att den religiösa intoleransen och konformismen knappast minskat i de här länderna på senare år – snarare tvärtom.Att sedan åtskilliga muslimer tar med sig den här synen på religionens roll i samhället till Sverige och det sekulariserade Västeuropa gör inte saken bättre.
Jag vill påminna om holländaren Theo van Gogh som förra året blev mördad på öppen gata av en ”gudsman” från Marocko. Jag vill också påminna om den holländska parlamentsledamoten Ayaan Hirsi Ali (av somaliskt ursprung) som nu lever under dödshot med livvaktskydd sedan hon uttalat sig kritiskt om islam.
För min del tycker jag det är dags att många av Sveriges muslimer mognar till och inser vad det är för slags land de bosatt sig i. I Sverige anno 2005 är det knappast någon domstolssak om någon tror sig veta att Jesus egentligen var homosexuell. Eller att Buddha egentligen hade ett helt harem av sköna jungfrur. Än mindre är stolligheter av den typen något skäl att hota folk med döden.Vad Sveriges muslimer – och många med dem – helt enkelt måste fatta är att i Sverige tillåter vi bara ETT sätt att motarbeta påståenden som kan reta gallfeber även på religionskritiker som jag. Med ord och motargument.
Antonio Jerezfrilansjournalist medreligionshistoria som ”hobby”Publicerad: 2005-04-22

Det er desværre svært at forestille sig, at denne politimand (se nedenfor: “Falling Down syndromet”), høster andet af sin ægtefølte harme og sociale indignation, end en afskedigelse og en HMF bøde på ikke under 50.000 kroner. Måske slipper han billigere hvis han kan blive erklæret utilregnelig & sindsssyg.Det ville være det mest bekvemme. – Lad mig minde om Bunkeflofallet fra 2001, hvor en lignende, men langt blidere formuleret mail til kommunen, indbragte afsenderen en bøde på netop 50.000 kroner.
Borgmester Reepaalu antyder allerede hvad der kan være galt, når man kritiserer forholdene i Malmø:
“-Hans sätt att uttrycka sig mot såväl människorna i Rosengård som mot socialdemokraterna verkar inte friskt.”
Hycklande politiker driver Sverige mot avgrunden!
Den kaotiska situationen i Malmö har fått ett polisbefäl att skriva brev till det socialdemokratiska kommunalrådet Ilmar Reepalu. I sitt arbete som yttre befäl för ingripandeenheten i Malmö har Bengt Lindström konfronterats med brottsligheten och det accelererande våldet i de invandrartäta bostadsområdena. Till kaoset hör att såväl ambulanser och brandkår som polisbilar måste skyddas mot attacker vid sina insatser för att rädda liv och egendom i områdena.
Istället för resurser och befogenheter att möta detta samhälleliga förfall med adekvata insatser, erfar de arbetande i marktjänsten att politikerna framhärdar i flathet och hyckleri inför problemen. Brottsligheten ska bemötas med ”samtal” och ytterligare miljardsatsningar för att kompensera ”utanförskapet” på Rosengård. Under tiden krymper rörelsefriheten för vanliga Malmöbor, vilka i allt större omfattning avstår från att vistas utomhus i stora delar av staden och under dygnets sena timmar.
Samtidigt nedrustas välfärden i alla avseenden på grund av de stora kostnader som den pågående massinvandringen medför. Våra svenska åldringar är bara en av grupperna som nu vidkänns dramatiska försämringar i livskvalitén. Hur vi behandlar våra gamla har alltid varit ett mått på hur det förhåller sig med samhällets standard.Det som till synes utlöst polismannen Bengt Lindströms agerande via brev till Ilmar Reepalu är hur kommunen behandlat 98-årige Gustaf Holmström. Åldringen som förtvivlat bett om att få flytta till ett boende där det finns personal som kan ge honom hjälp och trygghet. Men vars vädjan klingat ohörd eftersom ekonomin inte medger sådant boende för personer i Gustaf Holmströms situation.
Mot den bakgrunden är det alls inte svårt att förstå den frustration och vanmakt som det hårt prövade polisbefälet känner och som i desperation framfört sitt hjärtas mening till Malmös högst ansvarige politiker. Det är heller inte svårt att förstå den sistnämndes reaktion och hantering av situationen. Såsom en av de allra mest hycklande och högst ansvariga för sveket mot svenska folket vidarebefordrade naturligtvis Ilmar Reepalu brevet till sina Politiskt Korrekta kollegor inom massmedia och rättsväsendet för vidtagande av sanktioner gentemot den obekväme sanningssägaren. Att högsta polisledningen ställer sig på makthavarnas sida och verkställer repressalierna är föga förvånande, det är i själva verket villkoret för att bli tillsatt på dessa poster.
Den nu inom kort avskedade polismannen (?) har naturligtvis insett vilka konsekvenser hans agerande kunde få. Och vem som helst begriper att det ska till en stor portion förtvivlan och frustration innan man på det sättet äventyrar sina framtida möjligheter till arbete och försörjning. Icke desto mindre är Bengt Lindström värd en stor eloge för sitt uppvisade civilkurage och för sin sanningspatos. Förhoppningsvis kommer därför ett stort antal hederliga Malmöbor att gå från tanke till handling och i sitt första steg överbelamra Polishuset med blomsteruppvaktningar avsedda för den tillsvidare omplacerade Bengt Lindström.
Kenneth Sandberg
http://www.sdkuriren.se/nyheter.php?action=fullnews&id=408

Svensk fremmedpolitik er et område for “ansvarlige” politikere. Den er ikke under befolkningens påvirkning. Den beror også på et skøn. Eller kunne Finland og Sverige, to modpoler, jo ikke samtidigt overholde konventionerne. Den er heller ikke et valgtema. Ved hvert valg befinder politikerne sig i den situation Poul Nyrop var i i 2001: Hele landet tænker på én ting, politikerne snakker om alt andet: Skole,vård og omsorg.
Jeg forudså for flere år siden, at når Sverige blev nødt til at ændre kurs, ville det blive administrativt og i det stille. Idag får bare anerkendes bare 10 % mod tidligere over 40% for kort tid siden. Samtidigt med at kun 19.000 søger asyl om året, er den tilstrømning næsten lukket. – Hvis Riksdagen nu kan gøre det samme kunststykke med kædeindvandringen på ca. 26.000 familiesammenførte (“anhörige”) om året, så må jeg sige at “det öppna samhälle” og “folkestyre” har fået en helt ny betydning. Men svenkse sosser har altid levet højt på at snuppe idéer fra nye partidannelser, og gøre dem til deres egne, så hvem ved.
Og så er det er naturligvis og meget bedre end at gå ud og sige: “Vi har jokket fuldstændigt i spinaten og skadet landet varigt”. Bedre at fok ikke opdager det.
fra en debatartikel i Expressen:
(PUT: 1999-2004:1999 var andelen som fick bifall på sin ansökan om uppehållstillstånd hos Migrationsverket 45 procent. År 2000 var siffran 41 procent. År 2001 var den 28 procent. År 2002 var den 20 procent. År 2003 var den 15 procent. Förra året, 2004, var siffran 9 procent.)
…….Men min erfarenhet från ett par år i Migrationsverkets etiska råd är att rättssäkerheten knappast är huvudproblemet i sammanhanget. Det verkligt skrämmande är den brist på humanitära hänsyn som präglar verkets och utlänningsnämndens beslut. Och den bristen är i sin tur en följd av att regering och riksdag beslutat att Sverige ska ersätta tidigare årtiondens generösa utlänningspolitik med en hållning som är minst lika snål som andra länders.Kampen för ökad rättssäkerhet har framför allt förts av dem som vill ha en återgång till en mer generös politik. De verkar inte ha förstått att det finns en motsättning mellan rättssäkerhet och humanitet………………………………
http://expressen.se/index.jsp?a=272681

purister kan altid finde snavs i en krog, og terminologien er også altid den samme: (CUF=Centerns ungdomsforbund, Centern= De Radikale)
CUF städar Sverige fritt från skrämselpropaganda

De främlingsfientliga krafterna sprider sig i Sverige. Valet 2002 fick Sverigedemokraterna 76 300 röster i Sverige. Eller 1,44%. Sverigedemokraterna ställde upp i 70 kommuner och i dessa kommuner kammade de hem 50000 röster. Det är dags att agera!
CUF har under april månad en upprensningkampanj för att städa Sverige från skrämselpropaganda och lyfta fram den politik som Sverigedemokraterna och deras rasistiska kompisar vill genomföra.
http://www.cuf.se/news.aspx?id=262

Hel skolklass attackerades av stort ungdomsgäng
En skolklass överfölls på måndagseftermiddagen i Stockholmsförorten Husby av ett gäng på mellan 20 och 30 personer.- Tre av de attackerade blödde från ansiktet, säger Björn Svensson vid polisen i Stockholm till Expressen.se.

Skolklassen hade haft en trevlig dag på äventyrsbadet i Husby och var på väg till tunnelbanan när eleverna – som är i 14-årsåldern – plötsligt attackerades av ett stort gäng.- Det handlar om 20 till 30 invandrarungdomar i 13-14-årsåldern.
http://expressen.se/index.jsp?a=271199

så har al paverøgelsen ikke været brændt forgæves:

Pope Benedict XVI: Enemy of Jihad
By Robert SpencerFrontPageMagazine.com April 20, 2005

-Europe, the new Pope has written, “appears to be at the start of its decline and fall.” ……………………..
It may be too late, as Bat Ye’or believes, to arrest that decline and fall. However, the first thing a physician does when he treats a disease is identify the problem. No healing can proceed from a misdiagnosis. It is heartening to see that Pope Benedict XVI has already, in various speeches and writings before his accession to the papacy, dared to speak more clearly about the threat that Islam poses to Western civilization than his predecessor — for all his many and remarkable gifts — ever quite managed to do.
http://www.frontpagemag.com/Articles/ReadArticle.asp?ID=17772