Her aftegner sig billedet af en bekymrende fremtid, ikke bare for pop prædikanten, men for Sverige:
Brevet till al-Qaida
Runar Sögaards öde ligger i terrorledaren al-Zarqawis händer.Här är brevet som skickats från extremister i Sverige till Usama bin Ladins man i Irak.Brevet till al-Qaida
“I Guds, den barmhärtiges namn.Frid och fred över profeternas herre.Till al-Qaida i de två flodernas land.Prinsen och ledaren shejk al-Zarqwi, Gud bevare dig.Ett vädjande brev om profeternas profet.Vår älskade shjek, al-Zarqawi, Gud bevare dig.För första gången händer det en stor kränkande sak från en infiltratör-pastor som heter Runar Sögaard. Han smutskastar vår profet offentligt och anklagar honom för att vara homosexuell och pedofil. Nyheten har publicerats på de stora tidningarnas första sidor.Sögaard har blivit hotad av de strikta männen, i enlighet med en enhällig fatwa från al-umma (folket). Trots det vägrar han be om ursäkt. Nu skyddas han av polisen och han får stöd av regeringen som försvarar honom. Alla är nöjda och glada och ingen har sagt ifrån, förutom kyrkan som tog avstånd från hans uttalande.Det muslimska förbundet har ogiltigförklarat dödsfatwan och det är ett indirekt försvar av honom.Om smutskastningen fortsätter som den gör betyder det att man kan mörda oss.Dessutom arresteras våra bröder och anklagas för terrorism.Vår store shejk, vi muslimer kräver och vädjar om din hjälp eftersom du är folkets lärde man och dess styrka. Ger tillbaka vår religion dess heder och gör er plikt som Gud befaller.
Att stödja Gud, ger er segern.
De förtryckta muslimerna i Sverige.Söndag, 2005-05-24″

http://www.expressen.se/index.jsp?a=274290

Hvis jeg ikke vidste bedre, ville jeg tro dette var en sofistikeret form for humor.Mere bogstaveligt og stuerent, kan vi desværre ikke levere det i øjeblikket, kære læser:
http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_9591443.asp
Kränkande reklam är inget skämt
Det är helt socialt acceptabelt att tala om en könsmaktsordning när glass saluförs med hjälp av sexiga brudar med långa naglar som suger på glass. Men när vi påpekar att en lakritsglass marknadsförs genom anspelning på rasistiska stereotyper, då tar det hus i helvete, skriver Stig Wallin, Amina Ek och Victoria Kawesa vid Centrum mot rasism……………………………………………………..

hvad får Bengt Lindström for at sværge i kirken ?
Læs Jan Millds kommentar “Tystnadsplikt”:
http://www.bgf.nu/ak05/v17.html

Det tog århundreder at at udvikle civilsamfundet. Det tog en generation at genintroducere klansamfundet:
Maffiametoder på krogen
Maffialiknande nätverk har delvis tagit över Södertäljes krogvärld. Beskyddarverksamhet, utpressning mot företagare och bombhot mot en kommunal tjänsteman är uttryck för en brottslighet som antar allt allvarligare proportioner, anser polisen. Det är fredagskväll i Södertälje, en av Sveriges krogtätaste städer. Ett 30-tal poliser genomför en stor kontroll av ett antal restauranger som man misstänker att den organiserade brottsligheten i staden delvis har tagit kontrollen över. Personer som identifierats av det så kallade Novaprojektet, polisens särskilda satsning mot grov kriminalitet i Stockholms län, har tagit steget in i krogvärlden. Branschen lockar till sig kriminella som vill ha en del av de vinster som genereras, inte minst de kontanter som lyfts bort ur kassan till exempel genom manipulering av kassaapparaterna……………………………………………..
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_9601957.asp

Imponerende diskret har Sverige omlagt sin asylpolitik, fra de år man modtog op til 92.000 årligt, til nu kun at give små 2000 permanente opholdtilladelser. Plus, vel at mærke 22.214 “familiesammenførte”. Hvis Riksdagen også kan minimere det tal lige så diskret, må det være verdensrekord i fremmedpolitik uden folkelig indblanding. Der er altså sådan regeringen vil tage luften ud af “de främmedfientlige” Sverigedemokrater nu, i stedet for tidligere tiders shaming, nedtystning, berufsverbot, vold og direkte censur. En styreform som, set over tid, minder mest om oplyst enevælde og en kamp for at bevare velerhvervede pamper rettigheder. I ethvert normalt demokrati, havde denne udvikling været forårsaget af en udluftning i parlamentet.
– Jeg gad nok se det interne cirkulære der er gået ud til sagsbehandlerne……………………………….
1999 var andelen som fick bifall på sin ansökan om uppehållstillstånd hos Migrationsverket 45 procent. År 2000 var siffran 41 procent. År 2001 var den 28 procent. År 2002 var den 20 procent. År 2003 var den 15 procent. Förra året, 2004, var siffran 9 procent. Om den takten fortsätter har vi vid nästa årsskifte stängt gränserna för flyktingar och asylsökande till Sverige.
http://www.migrationsverket.se/swedish/statistik/siffror.html

Verksamheten i siffror – In- och utvandring under 2004
Under 2004 invandrade cirka 46 800 personer till Sverige…..
Asyl: Under 2004 kom 23 161 asylsökande till Sverige. Uppehållstillstånd
Under 2004 fick 59 144 personer uppehållstillstånd, en liten ökning jämfört med 2003, då motsvarande siffra var 57 616.6 140
22 214 personer fick uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning.
Det er iøvrigt interessant at journalisten Thomas Gür allerede for 3 år siden bemærkede denne måde at føre politik på i et interview med Jyllandsposten. Med 22.000 familiesammenførte kan man nu godt argumentere imod det, men hvor mange kunne Sverige ikke have med små 2 mio. indvandrere ? Hvis reglerne var uændrede, ville tallet jo stige nærmest eksponentielt, men i år er det faldet fra 24.553 i 2003. I Realiteten har Sverige allerede “dansk” asylpolitik.
30 års hærværk, synes at være ved vejs ende, og landet ligger tilbage i en sørgelig, antagelig irreperabel, forfatning.* Dette betyder samtidigt at Sverigedemokraterna, som under normale vilkår ville have haft en støtte på 15-20 %, næppe får en fod indenfor i Riksdagen. Taberne er ikke bare alle de der har mistet liv og velfærd, men også tilliden til svensk demokrati.
Hele interviewet er meget læsværdigt også i dag:
»Hvis man ser på, hvad den svenske socialdemokratiske regering har gennemført de sidste år, ligner det til forveksling Nya Demokraternes (det nu hedengangne protestparti, red.) program. Man taler bare ikke om det som i Danmark. Danske politikere må enten være mere ærlige – eller måske bare politisk set dummere, siden de taler højt om det. De regler om familiesammenføring, som den danske regering vil gennemføre, eksisterer allerede i Sverige. Ikke vedtaget med lov, blot som en bureaukratisk realitet.«
http://dansk-svensk.blogspot.com/2002_05_01_dansk-svensk_archive.html
*Interesserede bør studere begrebet “social kapital” på http://www.nomos-dk.dk/ eller købe det seneste nummer af tidsskriftet og læse artiklen “Når Kultur betyder Noget”.

mens socialdemokraterne sloges med hinanden, opfattede mange Karen Jespersen som partiets moralske formand. Nu har de midlertidigt (?) slåsset færdigt, og bekræfter efter mange omveje vores opfattelse om K.J. Hvorfor tog de hende dog ikke bare med det samme ? Det havde muligvis sparet mindst 1 valgnederlag.”Antallet betyder noget” – hvor svært kan det være ? Tør man nu betro sådan et fjumreparti magten ?
Ny S-formand: Jeg er helt enig med Karen Jespersen
Socialdemokratiets formand, Helle Thorning-Schmidt, har på forhånd opgivet at indgå en aftale om udlændingepolitikken med de radikale. Forskellen mellem de to partier er for stor, fastslår hun.
»Jeg er tilfreds med stramningerne i udlændingepolitikken, som vi er enige med regeringen om. Jeg flytter mig ikke på det område,« siger Helle Thorning-Schmidt……………………..
»På et langt stræk er jeg enig med Karen Jespersen, fordi vi var nødt til at erkende, at antallet af indvandrere har betydning for, hvor godt vi kan integrere. Derfor skal der fortsat være en stram udlændingepolitik,« siger Helle Thorning-Schmidt, der dog ikke har planer om at invitere Karen Jespersen tilbage til en aktiv karriere i partiet.
Karen Jespersen er ikke på vej tilbage til Folketinget. Hun kritiserer Helle Thorning-Schmidt for at blæse og have mel i munden samtidig i udlændingepolitikken. Hun henviser til, at Socialdemokratiet fortsat fastholder en aftale med de radikale indgået før valget om at nedsætte en uafhængig ekspertgruppe for at imødekomme Center for Menneskerettigheders krav om at bløde op på reglerne.
http://www.jp.dk/indland/artikel:aid=3012256/#Scene_1

helt i den sædvanlige “tystnadstradition” behandler ingen af de to store svenske morgenaviser denne hjemlige “Rushdie eller Ali Hirsi – sag” i deres ledere. Ikke se, ikke høre, så går det nok over af sig selv.
For det er nemlig Søgårds fremtid: bevogtet og på et hemmeligt sted:
Jagas av bin Ladins män
De pekas ut av Säpo som Usama bin Ladins män i Sverige.I går höll de ett hemligt möte om Runar Sögaard.– Vi är många som vill mörda honom – frågan är inte om utan när, säger gruppens ledare till Expressen…………………………………
– Runar kan bara förlåtas på ett villkor – han måste konvertera till Islam, berättar ledaren.
Redo för heligt krig
Han vill inte berätta vilka imamerna bakom dödsdomen är.– De lever i länder där de kan bli förföljda. Vi värnar om deras säkerhet.Mannen påstår att gruppen består av 25 beväpnade män och de är redo att föra ett heligt krig.– Alla är beredda för att fängslas hela livet bara vi kommer åt Runar och avrättar honom.
http://expressen.se/index.jsp?a=273541

Lektor Pihl afsiger en præmatur dødsdom, som dog kan anes i horisonten. I Sverige er defaitismen og opgivenheden mærkbar:
http://www.berlingske.dk/kronikker
Vestens død
Af Michael Pihl
Europæerne har afkristnet, afnationaliseret og pornoficeret deres kultur. Nu er de begyndt at kede sig – ihjel.»Hopla, vi dør!« – jublede Tor Nørretranders over befolkningsudviklingen (Politiken 16. marts). Et morbidt, men dækkende udtryk for Vestens tilstand. For det er os, der dør. Den befolkningstilbagegang, som Nørretranders fejrede som en sejr for »verdenssamfundet«, er Europas nederlag. Vesten dør, som den amerikanske konservative Patrick J. Buchanan skriver. Den har mistet troen på både Gud og sig selv. Således indvarsles Aftenlandets Undergang.
———————————————-
I takt med Europas demografiske nedsmeltning er 20 millioner muslimer indvandret siden 1970. Fremmedgjorthed for de vestlige samfund bidrager til islams radikalisering i Europa. 11. september-piloternes afsky for Vesten var således næret af erfaringer fra livet i Hamburg. Ikke siden folkevandringstiden har de europæiske nationer på så kort tid oplevet så radikale ændringer i befolkningssammensætningen. Muslimsk indvandring, parallelsamfund og de vestlige eliters had til egen kultur polariserer således de europæiske samfund. »Multikulturalismen har været en katastrofe. Den fører til balkanisering af samfundet og ultimativt til borgerkrig« – udtalte den franske professor Gilles Kepel. Men Vestens elite har investeret så megen prestige i multikulturalismen, at de hellere destabiliserer samfundet yderligere end opgiver deres frelste attituder. Omtrent som da man flyttede rundt med stolene på den synkende »Titanic«.

Svensk kultur en sagablott?
Av Hege Storhaug, informasjonsleder i HRS
”Er svensk kultur verneverdig?”
Jeg stilte dette spørsmålet til den svenske regjeringens representant for integreringspolitikken, statssekretær Lise Bergh, på en nordisk konferanse om integrering i Stavanger 7. april. ”Ja, hvad är svensk kultur? Och då har jag vel svarad på frågan”, sa Bergh, uten forsøk på å skjule kulturell selvforakt i verken ord eller mimikk. Som man reder ligger man, sies det. I Sverige synes lederskapet å utvise Europas mest omfattende kulturelle selvfornektelse, ja, rett og slett en dyp selvforakt, som mange mener er oppskriften på å kjøre en fredelig nasjonalstat i grøften.
Spørsmålet mitt til Lise Bergh var langt fra tilfeldig formulert. Fra en talestol i fjor i moskeen til det Kurdiske Rigsforbund, og ”respektfullt” ikledd slør, sa daværende statsråd for integreringen i Sverige, Mona Sahlin, at mange svensker er misunnelige på innvandrerne fordi de har en kultur, en historie, noe som binder dem sammen. Svenskene har kun midtsommernatten og slike fjollede (”töntigga”) ting. Som Danmarks tidligere integreringsminister, sosialdemokraten Karen Jespersen , nylig kommenterte i Berlingske Tidende: ”Mer uhyrlig og uhyggelig kan den kulturelle selvfornektelsen vanskelig bli” (19.02.05). Mitt spørsmål til Bergh var altså en test. En test på hvor politisk rotfestet den svenske kulturelle selvfornektelsen er. Svaret fra Bergh skapte røre i den velfylte salen. Vår integreringsminister, Erna Solberg , satt i panelet sammen med Bergh, og Solberg tok opp tråden umiddelbart da hun fikk ordet: ”Det er visse verdier som er viktige å ta vare på, som likestilling og menneskerettigheter. Jeg tror også Sverige har noen slike grunnverdier”, sa Solberg. Ja, svensker har nok noen slike grunnverdier. Men disse verdiene har ingenting med Sverige, svensk kultur og historiske utvikling å gjøre. Skal man tro offisielt hold.
Svensk kultur og verdigrunnlag ble utradert i offentlige dokument i 1997. I følge Lise Bergh, la en ny regjeringsproposisjon i 1997 grunnlaget for en ny innvandrings- og integreringspolitikk, ”et nytt tänksätt”. Det ble slått fast en gang for alle at landet Sverige er en ”mangfoldskultur”. Mangfoldskulturen skal respekteres og utformes videre. Det typisk svenske ble med andre ord erklært for uønsket, for politisk historie. Hovedfokuset ble fra nå av strukturell tilrettelegging for å inkludere innvandrer og systematisk arbeid mot svenskers visstnok udiskutable diskriminering av nye grupper borgere. Den såkalte hverdagsrasismen, for eksempel, bunner i et svensk bilde av hvem som er svenske. Derfor må vi bort fra det som er ansett som svensk, forklarte Bergh.

Denne selvfornektende ideologien og fokuset på svensker som potensielle og/eller reelle rasister, bekreftes til fulle av jøden og newyorkeren, Jonathan Friedman, professor i sosialantropologi på Universitet i Lund. I dag har hver femte borger i Sverige innvandrerbakgrunn, dvs ca 1,7 millioner, herav ca 1,3 millioner av ikke-vestlig opphav (2002-tall). Sverige er det mest utpregede multikulturelle samfunnet i Europa. Å tenke høyt at velferdsstaten og nasjonen Sverige kunne tjent på å ta en innvandringspause, grunnet omfattende integreringsproblem, gir, i følge Friedman, følgende assosiasjonsrekke: Man er fremmedfiendtlig, altså er man rasist, og dermed er man nazist. Friedman talte nylig i Professorforeningen ved Universitet i Oslo (12. april). Med sin ”etniske” bakgrunn, er Friedman en av de ytterst få kritiske røstene som slipper til i Sverige uten å bli forsøkt jaget fra hjem eller sparket fra jobb. Friedman er krystallklar i sin dom over Sveriges fremtid; nasjonen Sverige forvitrer. Og det går fort.
Sverige er, som Norge, offisielt definert som en multikulturell stat. Men Sverige har gått langt lengre enn våre ledere. Den svenske multikulturelle staten har ikke én nasjonal historie, det ville i så fall bli definert som strukturell rasisme – for innvandrerne er nye borgere, så hva med deres nasjonale historie? Sverige er blitt et av de mest segregerte samfunnene i Europa. Innvandrerne integrerer seg sterkere og sterkere i egen etnisk gruppe.
Den elendige integreringen av ikke-vestlige innvandrere i (det som en gang var) det svenske samfunnet både verdimessig og økonomisk, har ført Sverige til en økonomisk 18. plass i Europa (BNP per capita). Mordfrekvensen i Sverige, fortalte Friedman, er størst i OECD, og dobbelt så høy som i USA (10, 5 mord per år per 100 000 innbyggere i Sverige, mot 5,5 i USA). Og i en innvandrertett by som Malmö, begås 70 prosent av voldtektene av innvandrer, en by som nå har fem til seks ganger flere voldtekter enn nabostorbyen København, da justert for antall innbyggere. Ofrene er i all hovedsak svenske kvinner. Kriminalitetsraten øker formidabelt fra år til år.
Over 40 prosent av innbyggerne i Malmö er innvandrere. Innen ti år er Malmö dominert av muslimer. Allerede i dag er det mest brukte guttenavnet på nyfødte barn i byen Muhammed. Infrastrukturen i storbyer som Malmö er i ferd med å rakne, særlig ved skoler og sykehus, noe også Lise Bergh streifet innom, men da med et annet utgangspunkt; problemet er svenske myndigheter som er for dårlige med strukturell tilrettelegging – altså ikke ett ord om at kanskje det er en grense for hvor mange nye borgere landet kan absorbere.
Friedman mener det har utviklet seg en overvåkningskulktur på personplan. Alle holder øye med hverandre, og leter etter tegn på om ”man er god eller ond”. Det er en utpreget redsel for å stikke seg ut. Skam- og kontrollkultur dominerer dagliglivet og har ført til at folk generelt er blitt svært usikre. Å si rett ut hva man mener i et slikt klima blir vanskelig. Man snakker uklart – i forsvar for å slippe angrep, i følge Friedman. Faktisk kunnskap presses i bakgrunnen. Mistenkeliggjøring av motiv kjøres i forgrunnen. Trivialiteter får forskningsmidler fordi de er ufarlige, et tegn på at forskningen er i ferd med å dø, i følge forskeren Friedmann, som utgir boken, “The PC Society”, til sommeren (”Det Politisk Korrekte Samfunnet”).
Den sterke homogeniseringen av folket, og den grunnleggende mistroen til det svenske folkets holdninger, opptar også Friedmanns professorkollega, svensken Aje Carlbom. På den ovennevnte konferansen i Stavanger sa han at myndighetene har tatt utgangspunkt i at innvandringen og integreringens problemer/utfordringer er svenskenes grumsete kollektive bevissthet, da, ikke minst, med tanke på sviket under nazismen. Løsningen ble et politisk prosjekt for å forandre folks tankemåter – man prøver ”å skape et nytt menneske” (jamfør ideologien bak både nazisme, kommunisme og islamisme). Temaene i offentligheten sentreres derfor om strukturell diskriminering og rasisme, den skjulte rasismen, hverdagsrasismen, og kulturell rasisme.

Carlbom, som bodde i tre år i den mest beryktede gettoen i Sverige, Rosengaard i Malmö under arbeidet med doktorgrad om innvandringen, forteller om den pågående etniske enklaviseringen og utviklingen av permanente underklasser. Og en enklave står i motsetning til integrasjon i nasjonalstaten – et åpenbart problem for å videreføre velferdsstaten. Det er derfor ikke til å overraskes over at velferden i Sverige er på vei i bratt nedoverbakke. I dag ville Sverige vært den fattigste staten i USA. Årlig koster innvandringen rundt 40-50 milliarder kroner (2003-tall, økonomiprofessor, Bo Södersten). Utenlandsgjelden øker for hvert år. Gjelden i dag beløper seg til om lag det samme som Norge har på bok. Og statsminister Göran Persson vil ha borgerne til å akseptere høyere skatter for å sikre velferden.

Men hva skjer med vanlige svenske borgere som påpeker den dypt foruroligende utviklingen? Karen Jespersen ga noen smakebiter i Berlingske Tidende (ibid). Partiet Sverigedemokratene (SD) er, som navnet lyder, et demokratisk parti, med en verdiplattform nær FrP. Fabrikkarbeideren, Allan Jönsson, ble to ganger valgt inn i fagforeningen av sine kolleger. Men begge gangene overstyret den lokale avdelingen av Industriforbundet i Helsingborg valget og fratok han tillitsvervet, fordi han er medlem av SD. Som sosialdemokraten Jespersen skriver: ”Når folket tenker feile tanker, må makten sette det på plass. Arbeiderne blir kalt naive og uvitende…” Et annet eksempel: Björn Hammarbäck følte seg presset til at gå av som leder av Socialdemokratiet i Fagersta Kommune og forlate partiet. Han hadde skrevet en artikkel om at det lokale sykehuset kunne vært reddet hvis ikke innvandringen hadde kostet det svenske samfunnet så mye som den faktisk gjør. Dette utløste et voldsomt røre med krav om hans avgang. For Hammarbäck var det utslagsgivende trusler mot datteren, som politiet vurderte som reelle og alvorlige.

Et tredje eksempel: Richard Jomshof, som er lektor, har blitt sparket for tredje gang fra stilling i skolen fordi han er medlem av SD og redaktør av partiets magasin. Rektor ved gymnaset som han sist ble sparket fra, mener det blir vanskelig å finne en like dyktig lærer. Elevene var 100 prosent fornøyde med Jomshof. Men folk utenfor skolen protesterte og aksjonerte, det vil si ulike ungdomsparti. Som Jespersen sier: Denne formen for iscenesatt ”folkelig protest” ser man ellers mest i totalitære samfunn. Jespersens konklusjon er: Selvfølgelig er det formell ytringsfrihet i Sverige, men noe tyder på at den reelle ytringsfriheten er skremmende mangelfull i nabolandet vårt.

Og hva med innvandrerne selv? Hvor er deres fremtid i dette spillet rundt integreringsgullkalven? I følge Aje Carlbom, er det viktig at barn som fødes på en stats territorium utvikler lojalitet til nettopp denne staten. Uten tilhørighetsfølelse og uten naturlig samspill grupper i mellom, kan det oppstå uroligheter og gruppekonflikter. Og det er nettopp dette bildet som tegnes tydeligere og tydeligere i Sverige (og i andre sentrale innvandringsland som Frankrike, Nederland, Tyskland og England): På TV-kanalen, Fox News, kunne man tidligere i år vitne hvordan muslimsk ungdom i Malmö gjør sitt ytterste for å regjere ”deres eget territorium”. Politi må beskytte politi ved oppdrag i gettoene, politi må beskytte ambulansepersonell som prøver å redde liv etter at ulike ikke-vestlige etniske grupper har gått løs på hverandre, og brannfolk som prøver å redde en moske i lys lue, utsettes for steinkasting av muslimsk ungdom. På skolen i gettoen Rosengaard er det rundt 1000 elever, to er etnisk svenske. For mindre enn en håndfull år siden var slør på jenteelevene et sjeldent syn. Nå er ei jente uten slør et sjeldent syn. Rosengaard er blitt en (i hovedsak) arabisk by i Sverige. Det samme har skjedd i de store gettoene som Rinkeby ved Stockholm og Bergsjön ved Gøteborg. I et kvinne- og barnperspektiv forstår man således at for eksempel likestilling og religionsfrihet er en sagablott – for svensk kultur er ikke-eksisterende her. Men svensk, demokratisk kultur er ikke verneverdig –, i følge det svenske tverrpolitiske etablissementet. Svensk kultur er i ferd med å kveles. Og alle taper – både økonomisk og verdimessig – uansett etnisk eller religiøs bakgrunn. For de som flyktet fra land med demokratisk underskudd til det tidligere frie og demokratiske Sverige, må det være en svært selsom opplevelse å vitne at friheten revner under deres føtter.

AUF-lederen, Gry Larsen, foreslo nylig at Norge må adoptere svensk innvandringspolitikk, for svensk politikk fører til ”toleranse og integrering”. Larsen henviser til en fersk rapport fra det skandaliserte Europeiske Overvåkningssenter for Rasisme og Fremmedfrykt (EUMC), der Sverige fremstår som mer tolerant og innvandrervennlig enn for eksempel Danmark. Ett moment er at Larsen tydeligvis ikke kjenner til hvilket lokk det er på kritiske ytringer om innvandringen i Sverige. Ett annet moment er at rapporten hun peker på er sterkt kritisert av en rekke forskere internasjonalt. Det samme senteret nektet endog i fjor å offentliggjøre en rapport som viste at den økende volden mot jøder i Europa i all hovedsak skyldes muslimer. EUMC sitt profesjonelle rykte er med andre ord særdeles frynsete. Larsen og co. burde heller bite seg merke i denne spørreundersøkelsen fra 2005, utført av det tyske analyseinstituttet GfK. Her fremkommer det at 44 prosent av europeere misliker muslimer. På topp ligger svenskene med 75 prosent, dernest nederlenderne med 72 prosent, og danskene på 67 prosent. Larsen mener at dansk politikk har skapt fremmedfrykt, samtidig som en rekke undersøkelser viser at danskene er mer vennlig innstilt overfor innvandrere i dag enn før kursendringen i den danske utlendingspolitikken i 2001. Men denne informasjonen passer ikke inn i bildet som kunnskapsselektive folk som Larsen og media generelt i Norge i flere år nå har prøvd å skape av dansker og dansk politikk.
I dystre stunder undrer jeg på om det bare er et tidsspørsmål før Sverige sprekker.
http://www.rights.no/webtekst/Gjesteskribent/Skribenten.htm

var altså fyringsgrunden for politimand Bengt Lindström. Som de dog kan udtrykke sig.
Det er helt forventligt at manden bliver fyret. Hvad der undrer er at han ikke bliver tiltalt for Hets Mot Folkgrupp, da man v. “Bunkeflofallet” i 2002 ræssonerede, at eftersom forvaltningen er offentlig, er mails til forvaltningen det også. Se Weekendavisen fra dengang nedenfor – i svensk oversættelse:
http://w1.sydsvenskan.se//Article.jsp?article=10116979
Polischef begärs avskedad efter rasistbrev
Skånepolisen kräver att polischefen Bengt Lindström avskedas för att han skrev ett rasistiskt brev till Ilmar Reepalu.Detta trots att polismannen frias från misstankarna om hets mot folkgrupp. Däremot har Bengt Lindström friats från misstankarna om hets mot folkgrupp.- De här breven är skickade till enskilda personer. För att det ska bli hets mot folkgrupp måste det spridas till mer än ett fåtal personer, säger åklagare Kristian Augustsson, som har lagt ner förundersökningen.

http://dansk-svensk.blogspot.com/2002_09_01_dansk-svensk_archive.html
Hetts mot Folkgrupp
Så löd domen den 19:e mars då en man i Bunkeflostrand, ett trivsamt villaområde vid Öresund i närheten av Limhamn, blev dömd till 50 dagsböter à 1000 kronor vid tingsrätten i Malmö för överträdelse av den svenska lagens rasismparagraf. Han hade skickat ett nio rader långt e-mail till stadsdelsförvaltningen i Bunkeflostrand där han bl a skrev:”Vad är meningen med att medverka till att flytta hoper av araber hit som inte kan försörja sig själva, som troligtvis är kriminellt belastade och som (som det i allmänhet brukar vara med araber) inte har minsta vilja till integration men däremot kräver allt möjligt.”Bakgrunden för e-mailet, som blev skickat 18:e maj förra året, var att Malmö kommun enligt artiklar i Sydsvenska Dagbladet hade planer på att flytta mycket barnrika muslimska familjer från Malmös multietniska stadsdel Rosengård till en tom kommunal villa i Bunkeflostrand. I kommunen blev brevet behandlat efter gällande regler.
Då svenska förvaltningar är offentliga blev brevet – som det konstaterades i domen – att betrakta som offentlig handling på samma sätt som t ex ett brev till en tidning. Den socialdemokratiska stadsdelsledamoten anmälde därefter e-mailets avsändare till polisen för att ha gjort sig skyldig till rasismparagrafens “hets mot folkgrupp”. Han blev dömd för att ha uttryckt “missaktning” mot araber. Domen är överklagad, så sista ordet är ännu inte sagt. Händelsen är ett av flera exempel på myndigheternas hårda kurs i den svenska invandringsdebatten……………………………………………forts på länk