Et "dansk" læserbrev i Världen idag

den lille svenske kvalitets-pendant til Kristeligt Dagblad ,som jeg har nævnt før. “Dansk” i den forstand, at avisen dyrker en fri, folkelig debat i opinionsstoffet i modsætning til den hårdt oppefra- styrede debat ,man ser i stort set alle andre svenske aviser. De ved sikkert lige så godt som danske, at opinion er populært læsestof. Men de er ikke så glade for det folk skriver. Så opinionen er én lang række af samfundsstøtter der parlamenterer høvisk med hinanden.
Her skriver tydeligvis en ungarer, flygtet til Skandinavien efter 1956 opstanden. Han iagttager noget han kender fra tidligere, og mer – han får lov til at skrive det. Pludselig står det med rene klare ord, og ikke som sædvanlig, som noget i Pravda der kun kan tydes af indviede.

SVT och SR är statens språkrör
Publicerad 2005-04-06 11:07

För tio miljoner kronor bedriver SVT kampanj för att övertyga oss om att SVT, vars hela distributionsnät ägs av staten, står fritt ifrån politiskt inflytande. Men verkligheten är en helt annan. Både SVT och SR är makthavarnas språkrör.
I februari i år ringde jag till radioprogrammet “Ring P1” och ville ta upp makthavarnas inflytande över SVT och SR till diskussion. Men redan vid telefonslussen fick jag veta att detta inte är ett diskutabelt ämne. Vid ett annat tillfälle då jag ringde samma program diskuterade jag med radioprataren Täppas Fogelberg om homosexualitet i allmänhet samt kring pastor Åke Greens predikan mot homosexualitet.
Efter en lång stund direktsänd diskussion tände Täppas till och röt åt mig: -“Jag skall inte diskutera med dig längre. Vi bryter här! Vi bryter här!” och sedan blev det tyst i min telefon. Under nästa dags sändning av “Ring P1″ ringde en man till Täppas Fogelberg och sade till honom: -” I går när du brutit samtalet med mannen som talade med dig om homosexualitet handlade du fel och du behandlade honom illa. När en kristen ringer till dig då behandlar du honom illa, men när en homosexuell ringer då pratar du med honom som om det var din mamma som ringde”.
Då började Täppas Fogelberg och hans bisittare i studion att gapskratta i direktsändning och med milda ord förklarade han för både honom och lyssnarna att “det finns en överenskommelse mellan myndigheterna och SR som gör att vi inte får säga vad som helst och vi får inte låta sägas vad som helst i vårt program”.
Jag levde bakom ”järnridån” fram till 1956. Jag känner igen dessa attityder därifrån. Kommunistdiktaturen avskaffade först religionsundervisningen i skolorna och ersatte den med utvecklingsläran. De avkristnade landets befolkning, fängslade pastorerna och ersatte dem med kompromissvilliga sådana som fick predika ”ett nytt evangelium” i de registrerade kyrkorna medan de sanna kristna församlingarna gick under jorden. Journalister och radiopratare fick bara säga det som makthavarna dikterade. Jag ser tydliga tendenser i Sverige idag som påminner mig om den mörka, förflutna tiden bakom järnridån.
István Lemle

http://www.varldenidag.se/?aid=1931&sessId=ieMR4pLj

Rapport: Flertallet af svenske politikere trues

Efter Lindh mordet skrev en dansk journalist: “I Danmark skriver folk et vredt læserbrev, i Sverige……………..”
På længere sigt giver det alvorlige rekrutteringsproblemer, om ikke andet.
PDF 14 sider:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/04/20/31/2240b18a.pdf
De flesta riksdagsledamöter har hotats
Publicerad 6 april 2005 -Åtta av tio kvinnliga riksdagsledamöter och sju av tio manliga har utsatts för trakasserier, hot och eller våld. Det visar en stor kartläggning gjord av kommittén om hot och våld mot förtroendevalda.
Hot mot politiker
Problemen anses så alarmerande att demokratiminister Jens Orback valt att redovisa siffrorna redan, trots att utredningen inte ska vara klar förrän om drygt ett år. Av de omkring 1.500 förtroendevalda som svarade på enkäten har nio av tio övervägt att sluta pga trakasserierna. Få av dem har polisanmält händelserna.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=365739

Våldet: Sveriges stora folkhälsoproblem

komentarer vist overflødige:
Våldets verkningar är i dag ett av våra stora folkhälsoproblem. Gatuvåldet har blivit fegare i den meningen att det vid vartannat misshandelsfall är fler gärningsmän än en. Det har blivit grövre på så vis att tillhyggen används i mer än hälften av fallen.
———–
Våldets verkningar är i dag ett av våra stora folkhälsoproblem. Till Södersjukhuset inkommer till exempel betydligt fler personer som utsatts för våld, än patienter med de vanligaste diagnoserna som stroke, hjärtinfarkt, astma och diabetes.
http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20050404/DEBATT/104040646/1025/OPINION

N.Y.T. om svensk feminism

Hvad angår vold mod kvinder, er Gudrun Schyman og Liza Marklunds taktik, at brede den indvandrede vold ud, til at gælde alle svenske mænd. Det er ikke til at trænge til bunds i, hvilke mænd der gør hvad . Kun kan man være ret sikkert hvad angår æresdrabene. – Notorisk er ´Schymans omtale af alle svenske mænd som “talebaner” og “mandsskat”, hvor alle mænd skal hæfte for en fåtals voldelighed.
Maria Carlshamre er selvsagt interesseret i emnet, efter at ha været voldsoffer i 10 år, og det forlyder at Schyman selv på et tidspunkt skulle ha fået et enkelt vip på hovedet af en ex mand,Lars Westman (hvilket faktisk er billigt sluppet, når man betænker hendes alkoholisme og almene stridbarhed).
HVOR svært det er at trænge til bunds i hvem der gør hvad, kan man forresten læse om hos politikeren Björn Hammerbeck her(første link). Jo mere kontroversielt et emne er, desto sværere er det at få et statisktisk overblik. Enhver kender antalet bredbåndtilslutninger i landet, men ingen kan med sikkerhed sige, hvor mange voldtægter og andre voldshandlinger, indvandrere begår. For mig hersker der ingen tvivl om, at megen kvindevold er indvandret med patriarkalske kulturer, lifesom det gælder for voldtægterne. Men det mørklægges – Schymans nye feminist bevægelse , medvirker til det.

http://makeashorterlink.com/?Y605214DA

http://www.nytimes.com/2005/04/06/international/europe/06letter.html?pagewanted=2&oref=login
LETTER FROM EUROPE
Sweden Boldly Exposes a Secret Side of Women’s Lives
LIZETTE ALVAREZ Published: April 6, 2005STOCKHOLM –
Full-throated feminism and its offspring, gender equality, have never gone out of vogue in Sweden.Feminists here are seldom hectored about quashing family values or derided, at least publicly, as a gang of castration-happy women. Relentlessly, they have pushed for women’s rights, and their triumphs are well known. Sweden ranks at the top (or near it) in the number of women who hold public office, serve as cabinet ministers, graduate from college and hold jobs. Mothers are granted long maternity leaves and send their children to excellent day care centers.If anything, the movement is gaining strength:
Sweden is expected later this year to create its first feminist political party, which could court as many as 1 in 5 voters, a recent opinion poll indicated.But there is one significant blot on the record of women’s empowerment here: domestic violence, a crime that until recently remained muffled in shame.
Swedish men are not any more violent toward women than the men of most other Western European countries. It has simply been easier for them to get away with violence against wives and girlfriends, experts and politicians said, and harder for women to get the help they need.In an unforeseen twist, Sweden’s well-guarded sense of privacy and its leadership on women’s rights served for many years to mute the issue. Rather than boldly tackle the pattern of violence, many in Sweden reflexively dismissed it as the sort of thing that happens somewhere else.”The equality thing put a wet blanket over the issue,” said Eva Hassel Calais, assistant to the chairwoman of the National Organization for Women’s Shelters in Sweden.But this is changing.
It took a stinging Amnesty International report and startling admissions by well-known victims to set off a national reckoning that began last year. That has been followed by calls for action, not for new laws – Sweden has passed a series of tough, progressive laws in recent years – but for new attitudes.A period of self-reflection was inevitable.
“We’ve had to change our picture of ourselves in Sweden,” said Maria Carlshamre, a former television journalist who acknowledged last summer to viewers, against the station’s wishes, that her husband had abused her for a decade. “We are not the gender equality champions of the world.”
The turmoil began a year ago with the Amnesty International report, which took Sweden to task for failing to adequately curb violence against women and help victims cope with their situations. The organization also cited spotty prosecutions, vague statistics, old-fashioned judges and unresponsive local governments.The report praised Sweden’s laws as “unambiguous,” but warned that “strongly worded legislation is not in itself a sufficient instrument to ensure women’s right to a life without violence.”The group concluded that acts of violence against women had spiraled upward in Sweden in the last 15 years, a jump that could not be explained away as merely a greater willingness by women to report the incidents. The number of police reports filed for assault against women increased 40 percent in the 1990’s, according to the Swedish National Council for Crime Prevention.By 2003 the number of reported assaults had swelled to 22,400, from 14,000 in 1990. An estimated 16 women are killed by a husband or partner each year, the report said. And only a fraction of the cases involving assaults, rape, breaches of restraining orders or continuing abuse lead to prosecution, the report stated. The report also underscored that most incidents of violence against women continue to go unreported.
In addition, the network of shelters for battered women is deeply frayed, the reports says, with only about 150 of the 289 municipalities in Sweden operating shelters. Those open for business rely almost entirely on volunteer workers.Like a picture-perfect family forced to come clean, Sweden found itself baring its own foibles, women and experts said.
“There has been a turning point,” said Liza Marklund, a journalist and best-selling novelist whose books have explored themes of violence against women. “Now people are beginning to take it seriously.”
In October, Gudrun Schyman, one of Sweden’s most colorful and radical feminist politicians, proposed a “man tax” in Parliament, where she is a member of the Left Party. The idea was to force men to pay for the consequences of their violence against women. The proposal stalled, but seized the public’s attention.Not long after, the justice minister, Thomas Bodstroem, declared his own outrage during a November demonstration to protest men’s violence against women.”Let this become an election issue in 2006,” he announced. “Silence is a betrayal to all abused women, and a help to all violent men.”In March, the prosecutor general proposed building a team of 35 special prosecutors devoted to the issue of violence against women. There have also been proposals to electronically tag men who break the law.The pervading sense that domestic violence is a crime affecting “others” is dissipating.”It’s not a question of a group of criminals,” said Ms. Schyman, who is leading the campaign for the feminist party. “It’s not alcoholics and drug users, and it’s not people that are put out from the society. It’s every man and in every class of society.”
The same is true of the victims.Ms. Carlshamre, 48, helped crack the code of silence last summer with her surprising on-air admission that she had been beaten and psychologically abused for 10 years.”I said, ‘Do you want to know what a battered woman looks like?
Here she is,’ ” she recalled.Ms. Carlshamre said she was fired because her bosses, fearing slander charges, had warned that the topic was off limits. She then ran for a seat in the European Parliament on an anti-violence platform, and won. “Now you can’t talk about battered women like ‘them’ anymore,” she said. “It’s no longer about poor women on the fringe of society.”Still, many women are skeptical that things will change all that much, or that fast, and they point to the stubborn gender imbalance in the country’s power and pay structure as the major reason why.
This is precisely the reason why feminists are trying to form a political party.”We have made much progress in the discussion of gender equality; it is a more advanced political debate,” Ms. Schyman said. “This is one thing, and reality is another.”

Pressens gabestok

Kommunechef griber ind mod “forbrydelser mod kvinder” (hvad det så kan være) – og hænges med det samme ud i pressen for “främlingsfientlighet”. Morale: Kritisér ikke en indvandrer, selv om han er en forbryder.
Man ser Sveriges fremtid for sig: Ét eneste langt skænderi – hvis ikke det der er værre.
http://www.sodran.com/artikel.asp?id=1252678

“Visa respekt för de asylsökande!”

– Multikulturella idrottsklubben till skarp attack
Kommunchefen borde ha vänt sig till Migrationsverket i stället för att göra en stor affär i media om att flickor på Haffas har utsatts för brott. Om de har det borde de göra anmälan till polisen. Visa respekt för de asylsökande!
………………………………………….
Kommunchefen Kalle Gustafson, som tog beslutet på delegation, får svidande kritik. Hans snabba ingripande efter larmet om de sexuellt ofredade flickorna på Haffas befaras nämligen uppmuntra främlingsfientliga krafter och öka segregationen mellan infödda svenskar och andra etniska grupper.

Richard Floridas alternative verdensbillede

Marianne Jelveds guru. Særligt når man tænker på Economist Intelligence Units undersøgelse for en uge siden:
http://dansk-svensk.blogspot.com/2005/03/svensk-tidningskorstg-mot-danmark.html
…………….Florida has adapted for countries his (controversial) way of ranking cities. On the Global Creativity Index–which assumes that creative talent, technology and tolerance lead to economic growth–the U.S. ranks fourth, behind Sweden, Japan and Finland. And to Florida’s way of thinking, without changes, even that won’t last. –By Barbara Kiviat .
http://mail.mail-online.dk/WorldClient.dll?View=Main

"Svenskere tiltalt for bombedrab på over 100"

Man skal vel bare være glad for at det ikke, som i 1985 , var København det gik ud over.(Svensk-palestinensere sprang 3 bomber, dræbte én og sårede 29).
Malmöbo åtalas för terroristbrott
25-åringen var bosatt i Malmöförorten Holma och livnärde sig på att sälja falafel i ett gatukök.29-åringen bodde i Märsta utanför Stockholm och ägnade dagarna åt att studera islam.På måndagen åtalades de för att ha finansierat ett bombdåd i norra Irak som dödade mer än hundra personer.
Den åtalade 29-åringen fick asyl i Sverige 2002. Han är gift med en svenska, men har inte haft något egentligt jobb.25-åringen har bott i Malmö sedan 2001. Han har nekats uppehållstillstånd i Sverige och har försörjt sig genom jobb i olika gatukök. Han greps den 19 april i fjol av polisens nationella insatsstyrka under en gryningsräd mot ett höghus i Malmö. Sedan dess har han tillbringat sina dagar på Kronobergshäktet i Stockholm.
http://w1.sydsvenskan.se//Article.jsp?article=10114956

Antiracister sex-mobber hinanden

Her går den med næsen i sky på en dyr adresse på Sveavägen 59, og sandelig om de ikke kniber damerne i rumpetten 🙂
Og så var det dagen hvor jeg stødte på et nyt ord, som jeg dog endnu ikke har forstået den fulde rækkevidde af: “Antiziganisme”………………………..
Sexbråk i Centrum mot rasism
Den statligt finansierade paraplyorganisationen Centrum mot Rasism skakas av motsättningar så allvarliga att de finns med i den senaste verksamhetsberättelsen, uppger R
Bland annat har en kvinnlig styrelseledamot anmält en manlig ledamot för sexuella trakasserier. Anklagelserna tillbakavisas av mannen, men har fått stöd från fler kvinnor. En förundersökning har inletts mot mannen. Vid årsmötet kom frågan upp i en flera timmar lång debatt som slutade med att tre kvinnor tvingades lämna styrelsen medan mannen fick sitta kvar.

Organisationen är fristående, partipolitiskt och religiöst obunden. Centrum mot rasism är en samlande kraft, det civila samhällets aktör i arbetet mot rasism, diskriminering, främlingsfientlighet, homofobi, antisemitism, islamofobi och antiziganism.
http://www.centrummotrasism.nu/Default.aspx?id=180

Kontraproduktiv overbeskyttelse

Hvad opnår de svenske avis pædagoger, ved aldrig at angive etnicitet, når der er tale om indvandrere ? De beskytter selvfølgelig magthaverne mod ubehageligheder, men de får folk til at tænke “indvandrer” hver gang, også når der ikke er skyldige indvandrere på spil.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=721&a=111847#tolv
Om etnisk bakgrund och brott
“Genom att inte ange att brottslingar är invandrare, eller deras nationalitet, vill man motverka främlingsfientliga eller rasistiska strömningar i samhället. Tidningarnas självpåtagna samhällsansvar är inte oproblematiskt och har också kritiserats. Pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius har ifrågasatt mediernas “överbeskyddande attityd i fråga om flyktingar och invandrarpolitik” under 1980-talet, en kritik som kan vara giltig även i dag.”I stället för att redogöra för den osminkade sanningen även när denna var negativ för enskilda flyktingar och invandrare, så silades informationen så att inte rasister och inskränkta personer skulle få vatten på sin kvarn. Det som skulle främjas skadades av detta.”

Yttrandefriheten i Sverige


(lagkagebygningen i baggrunden, må næsten være Helsingborgs utrolige rådhus)
http://www.bgf.nu/msg/yfrihet/1731.html
Her henvendt hovedsageligt til danskere, kan de få en lynindføring i hvordan ytrings-klaveret spiller i Sverige. Skribenten er den fhv. socialdemokrat og miljöpartist, Jan Milld , som desuden har den mest omfangrige dokumentation af indvandringen til Sverige her: http://www.bgf.nu . Milld har tryglet om offentlig dialog i over 10 år, men med de “brune, mørke, antidemokratiske kræfter”, debatterer man ikke.
Når I har sat jer lidt ind i den, vil i nok konkludere ligesom jeg: Kampen for et – overvejende – svensk Sverige, er tabt for omkring 10 -15 år siden. Herfra og frem, er det tilfældet og hasard som råder.Befolkningen er stillet overfor en fuldbyrdet kendsgerning, af alle 7 riksdagspartier, og viljen til at få den afdækket som en kostbar og måske katastofal fejltagelse, er selvsagt ikke stor.