fra 70 ernes i en stadig nedadgående spiral. Sagt kort: Svenskeren får mindre velfærd for flere skattekroner end sammenlignelige EU lande. Årsagerne er mange: For lav tilvækst, reminicenser af en generøsitet der ikke længere er råd til, indvandreunderhold på helt op til måske 300 mia kroner om året (Lars Jansson, Mångfald eller Velfärd, 2002). Fortsætter det i denne takt, er velfærden helt slut om 15 år (Timbro-analyse)

Rapport fra Svensk Näringliv:

http://www.svensktnaringsliv.se/

2004-11-11 11:15

Sverige – ett EU-land bland andra

Fredrik Segerfeldt, Svenskt Näringsliv

– Flera länder, med lägre skattetryck, kan mycket väl mäta sig med Sverige när det gäller offentliga välfärdsutgifter per invånare. Österrike, Tyskland, Nederländerna, Danmark och Finland har i genomsnitt 86 procent av det svenska skattetrycket, men hela 95 procent av vår välfärd. – 1980 hade Sverige hela 47 procent mer resurser per invånare till offentlig välfärd. 1998 hade vi bara 18 procent mer. Österrike och Danmark har till och med mer resurser till välfärd än Sverige, medan Tyskland och Nederländerna bara har något mindre. Det svenska välfärdsförsprånget har ätits upp av en för låg ekonomisk tillväxt.

– Myten om det svenska undantaget är just en myt. Världens högsta skatter ger inte världens bästa välfärd.

download bogen 61 sider:

Ladda ner boken (PDF 1,29 MB)

The Telegrph – straightforeward:

For the Dutch, this murder is not only sinister: it is symbolic. Van Gogh – distantly related to Holland’s most celebrated artist – was shot on his bicycle, another national emblem. As he writhed on the ground, the murderer cut his throat without mercy and left him with two knives protruding from his body: a method that is apparently common in North Africa, but unheard of here. Just in case there was any doubt about the symbolism of this butchery, a note was found pinned to his chest, containing death threats against three other public figures.

http://www.telegraph.co.uk…

DN´s lederskribent Barbro Hedvall flytter nødigt sine positioner tilbage for lidt blods skyld, og konkluderer:

Det är en svår uppgift att föra fram denna toleransens och mångfaldens idé, särskilt när människor mördas och skolor bombas. Ändå är den det gemensamma kittet i det europeiska samarbetet. Alternativet har prövats.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=341469&previousRenderType=2

fotograferer deres voldelige overgreb på åben gade i Stockholm:

Gänget sparkar ner två unga – och filmar allt

Jonas blir sparkad i huvudet flera gånger. Hans huvud slår i trottoarkanten och han ådrar sig svåra skador. Han är medvetslös i 10 minuter. Samtidigt hejar flera i gänget på dem som utför misshandeln.

Misshandeln inleds när Jonas och Patrik säger till gänget att sluta sparka på blomkrukor. Jonas och Patrik blir nerslagna, men är på väg att resa sig. Gänget består av 5-10 personer.

När Jonas är medvetslös ger sig den mest aktive gärningsmannen på Patrik, som faller till marken. Flera av de skyldiga går att känna igen på bilderna.

Gänget jublar, samtidigt som några av dem börjar gå från platsen. Någon skriker “double jam”, en annan “kommentar, hur många poäng?”

– Hur många poäng får jag, ropar han efter att ha sparkat Jonas, 22, i huvudet.

Jonas blev svårast skadad. Han var medvetslös i tio minuter, fick fyra hjärnblödningar och fick ligga på sjukhus i en månad

klik link:

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,559246,00.html

Jan Gillberg fra tidsskriftet DSM gennemgår Lindh mordet og rettergangen i alle dens hastige fortrængninger:

Citat:
“Sverige är ett märkligt land. I vilket land på denna jord kan man tänka sig en rättegång där domstolen på tre dagar, knappt 10 timmars förhandling och med hjälp av totalt tre vittnen klarar av att behandla ett mord på landet utrikesminister”?
LEIF GW PERSSONprofessor vid Polishögskolan i Stockholm

5.3.2004 Skrivet av Jan Gillberg, DSM

Så perfekt! Allt gick som på räls. Samspelet åklagare – försvarsadvokat var för att uttrycka det kort, koncist och faktiskt: kongenialt

Det finns inget politiskt motiv bakom mordet, förklarade advokat Peter Althin i alla TV-kanaler, efter att hans klient Mijailo Mijailovic den 6 januari 2004 – efter 105 dagars envetet bestridande – bett att i ett förhör få erkänna, att det var han som den 10 september 2003 hade “attackerat” landets utrikesminister Anna Lindh. Detta “inget politiskt motiv” repeterades sedan i alla medier. Därmed var alla parter nöjda. Mest av alla SÄPO

Ingen enskild svensk politiker sedan Olof Palme har varit ett mer givet mål för ett politiskt attentat än just Anna Lindh. Vem kan ställa sig upp och bestrida detta?

Vilken befrielse var det därför inte för den svenska statsledningen men först som sist för Säpo att få detta klargörande besked: “Inget politiskt motiv”. Sannerligen ett besked guld värt. Detta besked kom att framstå som viktigare än själva erkännandet.

under pseudonymet Räknenissen:

Gynna danska kedjan Netto!

Här ett tips till samlingen om hur man ska undvika att gynna den svenska ekonomin:

Den danska livsmedelskedjan Netto har ju etablerat sig i Sverige. För att se var butikerna finns, se www.netto.se. Genom att handla på Netto som har mycket låga priser på livsmedel av helt vanliga märken

1) spar du pengar, som du kan använda till en resa utomlands, varigenom du drar pengar ur landet

2) tvingar du livsmedelskonkurrenterna att sänka priserna = mindre momsintäkter.

3) gynnar du Danmark (Netto är hälftenägt av danska intressen, hälftenägt av ICA). Det är bra om Danmarks ekonomi blomstrar eftersom vår egen då framstår som så mycket sämre som den är (statens lånebehov beräknades idag till 57 miljarder), och om det går bra för Danmark kan de lättare mopsa sig mot ett EU som försöker lägga sig i deras asylpolitik.

http://www.exilen.org/debatt/read.php?f=17&i=77381&t=77381

4) Danmark är vårt rättmätiga hemland :o) it nytt

læserbrev til JP:

 

 

Skolemassakren :
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,550744,00.html

http://w1.sydsvenskan.se//Article.jsp?article=10097759

Malmö

Kontroversiella kaospiloter intar Malmö högskolaAv
Bo Göran Dahl 21 oktober 2004

Kaospiloterna håller på att landa i Malmö. Den kontroversiella utbildningen, som kostar 100 000 kronor i Danmark, inordnas i det svenska utbildningssystemet och blir gratis här.
MALMÖ. Just nu sitter högskolans ekonomer och räknar på vad 30 platser kommer att kosta.I mitten av november ska budgeten klubbas. Då kommer kaospiloterna med stor sannolikhet att ingå i högskolans utbud av utbildningar från och med i vår…………………………………….

udbrød USA´s ikke alt for velorienterede præsident, lidet anende i hvor høj grad han havde ret. Man mistænker ham jo ikke ligefrem for at ha læst året Budgetproposition (Finanslovsforslag) – men som man kan se i tidskriftet Contra, er hæren nu så ubrugelig, at NATO er den eneste løsning for det lange, neutrale land.

http://w1.sydsvenskan.se//Article.jsp?article=10097284

George Bush: Sverige har ingen armé17 oktober 2004

Vid ett möte i Vita huset 2002 föreslogs att Sverige skulle skicka fredsbevarande styrkor till Mellanöstern. Presidenten förstod inte varför – Sverige har ju ingen armé.

New York. Skribenten Ron Suskind återberättar historien i en artikel om George Bush i New York Times söndagsbilaga.

12 oktober 2004

Nu är NATO enda lösningen

Försvaret ska skäras ned med ytterligare tre miljarder kronor, trots att nu nästan hela försvarsbudgeten går till fasta kostnader, det vill säga grundkostnaderna för att upprätthålla vapensystem, anläggningar och personal. Utan att egentligen använda dem.Vi får mycket lite försvar för de 40 miljarder som satsas.

För tjugo år sedan var armén mobiliserad på 850.000 man. Nu blir det en tiondel så många. Plus ett hemvärn som är en femtedel av vad det var för tio år sedan. Det talas om ytterligare reduktioner av de mobiliseringsbara enheternas storlek. Snart är de inte mer än dubbelt så många som poliserna, som inte ens klarar av att hålla efter de inre fienderna eller att hålla järnvägslinjen mellan Stockholm och Nynäshamn öppen.

(Bemærkningen om jernbanen henviser til at driften har saboterets så voldsom af “gäng” (enhver svensk ved efterhånden hvad “et gäng” er) – at togdriften er indstillet til stor gene for pendlere i Stockholmområdet)

http://www.contra.nu/

artikel af Thomas Nydahl : For første gang i en svensk avis omtales “I Krigens Hus” og Bluitgens “Til gavn for de sorte”.

Om Brix, Hedegaard og Hansen så ser Islam udfra et “vänsterperspektiv” – er af mindre betydning. En meget glædelig og tiltrængt artikel.

PS: Besøg Trefoldighedskirken når du kommer til Kristiansstad. En pragtkirke – ligner Holmens Kirke, bare 3 gange større.

http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20041016/KULTURALL/110160423/1012/KULTUR

Ökade klyftor

I Pia Kjærsgaards Danmark har invandrarfrågorna blivit det mest omskrivna. Varför har inte den danska vänstern agerat mer kraftfullt i integrationsfrågor och mot islam, undras i två nya böcker som ser på dagens Danmark utifrån ett vänsterperspektiv.

Publicerad: 16. Oktober 2004 02:00 Den klichébild av dansk samtid som präglat svensk rapportering sedan Dansk Folkepartis parlamentariska genombrott har omöjliggjort en nyanserad bild av den faktiska debatt som pågår i landet. Istället för att rapportera om de artiklar och essäer som trycks i flera av landets bättre tidningar har siktet varit inställt på kvällspressens insändarsidor, där en allt aggressivare ton kunnat förmärkas. Den ström av seriös litteratur som utgivits de senaste åren har med få undantag ignorerats i svensk press.

I Danmark diskuteras dessa djupgående sociala problem öppet. Svenska medier hävdar ofta att detta är till skada och att det underblåser främlingsfientliga strömningar och gynnar populistiska partier. Men jag tror ändå att den danska attityden på sikt är hälsosammare än den svenska, där varje litet försök till diskussion tycks sluta med att alla sticker huvudet i sanden.I Sverige skulle Aishas fall möjligen ha hamnat i Uppdrag granskning om någon haft en dold kamera med sig.

DN´s unge Peter Wolodarski skriver altid læsværdige debatklummer. Idag skriver han om det tilsyneladende paradoks, at partitro socialdemokrater fungerer som ghostwriters for borgerlige institutioner. (Han pointerer at det omvendte ville være utænkeligt). Og han konkluderer at de såkaldte svenske borgerlige ikke udgør en modkraft til den alt- kvælende socialdemokratisme.

Samtidigt gør han opmærksom som DN´s fhv. redaktørs Hans Bergströms essay “Den undflyende sanningen” fra maj 2004, som jeg bringer en sammenfatning af nedenfor. Og jo – det findes ikke på biblioteket, ej heller på internettet:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=330714&previousRenderType=2

“Alla, från Skolverkets inspektörer till kommunförvaltningar som vill få del av extra statsbidrag, lyssnar till signaler upp-ifrån om vad som uppskattas och vad som ogillas”, skriver DN:s förre chefredaktör Hans Bergström i uppsatsen “Svensk Journalistik – ingen motkraft till Makten”. “Styrelserna för forskningsinstitut och universitet laddas med företrädare för det statsbärande partiet, som ger subtila förväntningar även till forskarna om hur de ska betrakta maktens föreställningar rörande sådant som feminism, fackföreningsvälde och socialstat.”Så undergrävs maktbalansen i landet och Sverige impregneras allt mer av ett parti.

1. Ingen motkraft till Makten – Hans Bergström

Skoningslöst och välformulerat dissekerar Hans Bergström den svenska

undergivenheten inför socialdemokratins unika maktposition. Det sker i en

uppsats i antologin Den undflyende sanningen, en vänbok till Åke Ortmarks

75-årsdag i maj 2004. Utgiven av SNS men av outgrundlig och beklaglig anledning

(snorkighet?) endast i subskriberad upplaga. (Enligt sökmotorn Libris finns den

i mitten av augusti inte tillgänglig i något offentligt bibliotek!)Denna

exklusivitet är sorglig. Alla bidrag till boken är inte läsvärda men många är

det – och några är viktiga. Främst Hans Bergströms bidrag Svensk journalistik – ingen motkraft till Makten. (Samma tankar framförde bergström i en intervju med

Jan Gillberg i tidskriften DSM nr 3/03 men även den är föga spridd.)

Hälften av sin 20-sidiga uppsats ägnar Hans Bergström (fram till 2002

chefredaktör för Dagens Nyheter, numera forskare och fri skribent med bas i USA)

åt en analys av det svenska samhället, den andra delen åt journalistiken.

Avsnittet om socialdemokratins totala dominans i samhället är stenhårt, utan

försonande nyanser, det senare om journalistiken något mer prövande.

Hur som helst är hela uppsatsen utmanande. Hans Bergström lyfter fram

en rad faktorer som tillsammans gör socialdemokratin präglar hela det svenska

samhället: Det konstitutionella systemet saknar inslag av maktbalans – staten är

en enhetsstat, riksdagen är svag, det saknas författningsdomstol,

utnämningsmakten ligger hos regeringen ensam, försäkringssystem och

medborgerliga tjänster har i stor grad samlats i offentlig regi. Därtill kommer

att socialdemokratins långvariga maktinnehav har skapat en psykologisk prägling.

Den visar sig dels i anpasslighet – alla måste hålla sig väl med det parti som

brukar regera, det gäller också intresseorganisationer och näringsliv. Dels

också i ”den mentala utsikten”, de värderingar som uppstår i ett dominerande

tankeklimat.Socialdemokraterna har skickligt lyckats omforma tänkesätten i sin

riktning, menar Bergström, och pekar på hur välfärdssystemen har utformats för

att medelklassen ska bli nöjd (inkomstbortfallsprincipen) och att medelklassens

egenföreställning har urholkats genom att alla klassats som

”löntagare”.Ingenting finner nåd inför Bergströms granskning. En rousseansk syn

på människan som god av naturen har lett till upplösning inom skolan,

brottsbekämpningen, psykvården och de offentliga försäkringssystemen.

Och till råga på allt har socialdemokratin politiskt lyckats inkludera

vänsterpartiet och miljöpartiet för att säkra sin maktbas. Samarbetet leder

därtill i en riktning som är skadlig för den svenska tillväxten.Allting

nattsvart från Bergströms liberala perspektiv, således. Inte att undra på att

han lite i förbigående konstaterar att ”nästan alla utgår från att SAP är kvar

vid makten även efter 2006 års val.”Det skulle verkligen behövas liberala inlägg

som tar upp Bergströms teser till diskussion. Att de innehåller mycket sanning

och allvar är uppenbart.

Men finns det något som får bilden att ljusna? Eller är

Sverige ett land i skymningszonen, är ingenting längre påverkbart, är det dags

att flytta?Avsnittet om journalistiken är också det mycket kritiskt men något

mindre definitivt. Bergströms tes är att samhällsklimat, rådande värderingar och

därtill journalisternas vänstersympatier (han räknar med att minst tre

fjärdedelar av journalistkåren ”har en grundläggande verklighetsbild som ligger

nära eller till vänster om det statsbärande partiets”) leder till att

journalistiken generellt sett är en medkraft, inte en motkraft som

medieideologin säger.

Egentligen, menar han, skulle varken den ”biografiska lutningen”, det

faktum att de flesta journalister är medelklass, eller den ”professionella

lutningen”, den traditionella tendensen att stå på de svagas sida och ha ett

samhällskritiskt perspektiv, leda till att journalistiken som nu godtar den

”statsbärande alliansens” synsätt.Då återstår den ”politiska lutningen” som

förklaring till att journalistiken blir en medkraft, anser han. Inte så att

journalister stödjer vissa partier i sin bevakning. De vill ärligt vara

professionella men de ser helt enkelt inte andra perspektiv än vänsterns.Men

svenska medier kritiserar ju mycket som beslutas, gräver upp skandaler och får

makthavare på fall?Jo, men den maktkritiken är ytlig, menar Bergström.

Han skiljer, med utgångspunkt i den brittiske sociologen Steven Lukes, på

tre typer av makt: makten över besluten, makten över urvalet och makten över

tanken. Svenska nyhetsjournalister granskar nog maktens beslut – men de

etablerar ingen motkraft mot de två andra typerna av makt. ”Deras utsikt är

identisk med den styrande maktens”.Även i hans analys av journalistiken är en

debatt på sin plats. Det finns ju t ex åtskilliga statsvetare som hävdar att det

är journalisterna som har tagit makten över urvalet.Hans Bergströms uppsats kan

alltså varken läsas på nätet eller, än så länge, på bibliotek! Ett särtryck

behövs!

http://metaweb.diakrit.com/4Daction/GetExpoDetail/304-sammanfattn/304040823142943

Ordene er ikke mine, men min ven Räknenissens. Jeg tror han har oversat hver eneste kronik Haarder har skrevet – og en mængde andre, herunder Kai Sørlander, Gade Jensen, Hedegaard, Bent Jensen, David Gress m. fl.

Datum: 10-07-04 22:19 http://www.jp.dk/meninger/ncartikel:aid=2654718

Offentliggjort 7 oktober 2004 03:00

Krönika: Fler invandrare ska i arbete

Av Bertel Haarder, minister för flyktingar, invandrare och integration samt minister för utvecklingsbistånd (V)

Ska vi bryta det sociala arvet för nästa generation invandrare måste vi

bryta mönstret med familjeanknytningar och få ut båda föräldrarna på

arbetsmarknaden, skriver dagens krönikör. Både den danska och den tyska

välfärdsstaten är beroende av befolkningens deltagande på arbetsmarknaden.

Välfärdssystem finansieras genom beskattning av arbetsinkomster, och om en stor

grupp nya invånare – invandrare och efterkommare – arbetar markant mindre än

andra befolkningsgrupper resulterar det i ett fattigare samhälle för alla. Denna

sanning dokumenteras ännu en gång i den nya rapporten från Rockwool Fondens

Forskningsenhet och det tyska Institute for the Study of Labor (IZA).

Rapporten bidrar med analyser av de stora integrationspolitiska

utmaningar som Danmark och Tyskland står inför, och är med sin komparativa

ansats ett välkommet bidrag till integrationsdebatten. Jämförelser med andra

länder är en fruktbar källa till ny kunskap som kan sätta den danska

integrationsinsatsen i perspektiv och visa oss hur vi kan lära oss något av

andra länder. Jämförelsen mellan Danmark och Tyskland är särskilt intressant

eftersom de två grannländerna i stor omfattning delar invandringshistoria – från

en omfattande rekrytering av gästarbetare på 1960-talet till invandrarstopp 1973

– men ändå har uppnått olika resultat på integrationsområdet.

Där man i Tyskland har varit bäst på att få in invandrare på

arbetsmarknaden har vi i Danmark dessvärre varit “bäst” på att få in invandrare

i beroende av bidragsinkomster. Jämförelsen med Tyskland visar alltså att det är

möjligt att skapa en bättre integration på arbetsmarknaden i Danmark. Det ska

dock noteras att rapportens intervjuundersökningar för Danmark bara omfattar

åren 1999 och 2001, och att regeringens utlännings- och integrationspolitik

därför inte kommer till uttryck i analyserna. På det sättet kan rapportens

resultat ses som ett vittnesbörd om synder i det förflutna. Jag tvivlar dock

inte ett ögonblick på att många av rapportens budskap fortfarande är aktuella,

och att vi ska fortsätta att arbeta för en förbättrad integration av utlänningar

i Danmark.

Rapporten från Rockwool Fonden och IZA belyser bland annat varför

Tyskland har varit bättre än Danmark på att få invandrare i arbete. Som en av

förklaringarna pekar rapporten på att de ekonomiska incitamenten att komma i

arbete är minst i Danmark. För regeringen är det avgörande att de offentliga

bidragen har en sådan storlek att det alltid kan löna sig att arbeta. Därför

införde vi 2002 en intjäningsprincip. Den innebär att endast personer som har

vistats i Danmark i minst sju av de senaste åtta åren har rätt till fullt

socialbidrag. Alla andra kommer under den sjuåriga intjäningsperioden att ha

rätt till ett offentligt bidrag som minst motsvarar de studerandes SU.

I gengäld kan de under intjäningsperioden behålla en större del av

sina arbetsinkomster så att det kan löna sig bättre att ta deltidsarbete.

Härutöver införde regeringen förra året ett tak för hur mycket samhället kan

betala ut i hjälp till mottagare av socialbidrag, starthjälp och

introduktionsbidrag. Målet var också i detta fall att se till att arbetslösa

alltid har ett ekonomiskt incitament att arbeta.

Rapporten dokumenterar vidare att allt för många arbetslösa

invandrare i realiteten inte står till arbetsmarknadens förfogande. Hela 49

procent av de arbetslösa invandrarna i Danmark – mot 40 procent i Tyskland – var

respektive 2001 och 2002 inte aktivt jobbsökande och beredda att omedelbart ta

ett arbete. Särskilt illa stod det till med de arbetslösa invandrare i Danmark

som tog emot socialbidrag. Endast 30 procent av dessa invandrare stod vid

undersökningstidpunkten i realiteten till arbetsmarknadens förfogande. Vi måste

kräva att arbetslösa utlänningar och danskar gör en aktiv insats för att få

arbete – även om de inte kan få drömjobbet. Viljan att arbeta ska förefinnas –

annars ska penningkassan slås igen. Regeringen har därför sett till att det har

skett en skärpning av reglerna för anställningsbara arbetslösa att stå till

arbetsmarknadens förfogande.

Dessutom är de nya aktiva erbjudandena ett effektivt redskap för att

kontrollera att man står till förfogande. Slutligen har det skapats rätt att

etablera en statlig tillsyn över kommunernas bedömningar av vem som står till

förfogande.

Rapportens analyser visar att den högre arbetsmarknadsanknytningen bland

invandrare i Tyskland också kan bero på att Tyskland har varit bättre än Danmark

på att attrahera invandrare med högre utbildningsnivå. Regeringen vill attrahera

fler kvalificerade invandrare till Danmark. Vi införde därför sommaren 2002

Jobbkort-systemet som gör det lätt och snabbt för utlänningar att få

uppehållstillstånd i Danmark om de har kvalifikationer som är efterfrågade på

den danska arbetsmarknaden.

Samtidigt arbetar vi för att stärka kvalifikationerna hos de

invandrare som kommer till landet med svaga förutsättningar. Som framgår av

rapporten är språkkunskaper (i danska eller tyska) och yrkesutbildning som

genomgåtts i Danmark eller Tyskland avgörande för invandrarnas

sysselsättningschanser. Alla nykomna utlänningar som faller under

integrationslagen ska i dag delta i danskutbildning och regeringen förbereder

med sitt förslag till nästa års budget att snabba upp danskutbildningen – vi

kallar det “turbodanska”. Ju snabbare det danska språket kommer in hos nykomna

utlänningar, ju snabbare får de möjlighet att klara sig ute på arbetsmarknaden.

Dessutom har regeringen i september inbjudit arbetsmarknadens parter till

en diskussion om hur vi realiserar målsättningen om livslång uppkvalificering

och utbildning till alla på arbetsmarknaden. I det sammanhanget ska vi bland

annat titta på hur vi genom vuxen- och efterutbildning säkrar en bättre

integration av invandrare och efterkommare. När det gäller efterkommarna som är

födda i Danmark och de invandrare som kommer till Danmark som barn är det

regeringens målsättning att de ska fullfölja en utbildning likvärdigt med andra

barn och ungdomar i Danmark. Detta är dessvärre långt ifrån fallet i dag.

En analys från regeringens Tänketank om utmaningar för

integrationsinsatsen i Danmark visar att alltför många unga invandrare och

efterkommare faller bort från sin utbildning. På yrkesutbildningarna är

bortfallet ända uppe i 60 procent. Detta är en oroväckande statistik.

Tänketankens rapport dokumenterar att de unga invandrare och efterkommare som

har vuxit upp i hem där båda föräldrarna är ute på arbetsmarknaden klarar sig

väsentligt bättre än andra ungdomar.

De tidigare reglerna om familjeanknytning har dessvärre i allt för hög grad

bidragit till att bevara ett mönster där barn t o m i andra och tredje

generationen har vuxit upp i hem där föräldrarna har dåliga kunskaper i danska

och bara begränsad anknytning till arbetsmarknaden. Ska vi bryta det sociala

arvet för nästa generation måste vi bryta mönstret med familjeanknytning och få

ut båda föräldrarna på arbetsmarknaden. En av orsakerna till att många unga

invandrare och efterkommare klarar sig dåligt i det danska utbildningssystemet

är att de – tillsammans med många danska ungdomar – har svårt att leva upp till

de läs- och skrivkrav som ställs på utbildningarna. Det är därför viktigt att vi

får bort alla överflödiga utbildningskrav.

Regeringen har börjat med att lätta kraven på kunskaper i engelska på

social- och sjukvårdsbiträdesutbildningen. Vi har dessutom satt i gång med att

kartlägga möjligheterna att skapa fler praktiska ingångar till olika

utbildningar. Jag hoppas att vi kan införa lärlingsliknande praktiska ingångar

till långt fler utbildningar, så att de unga får möjlighet att visa vad de duger

till i praktiken innan det avgörs om de kan tas in på en utbildning.

Samtidigt har regeringen i sitt förslag till budget för 2005 avsatt

100 miljoner kronor de kommande fyra åren under rubriken “Bättre integration”.

Medlen ska bland annat användas till att stärka utbildningsvägledningen till

unga invandrare och efterkommare och deras föräldrar, till att stärka

undervisningen i danska som andraspråk i folkskolan och på yrkeskolorna och till

att införa ett särskilt bidrag till praktikplatsuppsökande arbete på yrkesskolor

med många invandrarelever.

Av rapporten framgår det att tät kontakt med danskar respektive tyskar har

ett positivt samband med invandrares sysselsättningschanser. Dessutom pekar

rapporten på att invandrares sysselsättningschanser kan försämras om de bor i

ett område med hög koncentration av invandrare. Dessa analysresultat om

betydelsen av sociala nätverk och av bostadsområdet stärker mig i tron på att

ghettobekämpande är ett av de viktigaste insatsområdena i

integrationspolitiken.

Regeringen har just denna vår lanserat en strategi mot ghettoisering.

Med strategin som bland annat omfattar en ny modell för anvisningen av bostäder

i allmännyttan samt läxhjälp och frivilligt arbete i de mest utsatta

bostadsområdena har de första stegen tagits till att bryta ner de

parallellsamhällen som i dag hindrar invandrares integration på arbetsmarknaden.

Brottsförebyggandet är en viktig punkt i sig själv.

Rapporten ger belägg för att kriminaliteten är långt mer utbredd

bland invandrare både i Tyskland och i Danmark än den är bland resten av

befolkningen. Det kriminella beteendet är särskilt utbrett bland unga män från

icke-västerländska länder. Med regeringens strategi mot ghettoisering har vi

inlett en brottsförebyggande satsning som bland annat omfattar hembesökssystem,

mentorsystem samt idrotts- och fritidserbjudanden i de utsatta ghettoområdena.

Insatsen är målinriktad mot barn och ungdomar med annan etnisk bakgrund än dansk

som bedöms ha en särskilt utsatt situation – t ex ungdomar som inte är i gång

med en ungdomsutbildning, är socialt belastade, eller som är på väg ut i eller

har begått brottslighet.

Regeringen har under sina första snart tre år uppnått viktiga

resultat på utlänningsområdet. Antalet nykomna utlänningar har minskat och det

har givit oss mer lugn och ro till integrationsarbetet. På integrationsområdet

finns det fortfarande en del att göra, inte minst när det gäller integration på

arbetsmarknaden. Förändringar på detta område kan knappast skapas på annat vis

än genom långt segt arbete. Med de initiativ som vi har sjösatt när det gäller

arbetsmarknaden, utbildningssystemet och integration i de utsatta

bostadsområdena kan vi förbättra integrationen av utlänningar i Danmark.

Om Rockwool Fonden och IZA om 10 eller 20 år väljer att upprepa sina

analyser förväntar jag mig därför att de danska integrationsresultaten kommer

att se något bättre ut.

—