Per Ahlmarks bog “VĂ€nstern og Tyranniet, Det galna Kvartsekel kan vist desvĂŠrre ikke  downloades fra nettet mere. Det svenske opgĂžr med de totalitĂŠre sympatier, har ikke vĂŠret sĂ„ udprĂŠget som i Danmark, til gengĂŠld var der en hel del mere at gĂžre op med. Det galna Kvartsekel” som dens undertitel med fuld ret er. Af de utallige personer den omhandler er to med sĂŠrlig interesse i Danmark, nemlig RUC historikeren HĂ„kon Arvidsson (speciale: at holde Sverige underretet om dansk “nationalisme”) – og forfatteren P.O.Enquist, der var borgerskabets darling sĂ„ lĂŠnge han boede pĂ„ Dosseringen i KĂžbenhavn. Da Per Ahlmarks bog udkom skrev forfatteren Henrik Stangerup blandt andet :
»Arvet frĂ„n Grundvig och Kierkegaard gör ocksĂ„ att vi inte i samma grad som i Sverige tror pĂ„ att frĂ€lsningen ska komma frĂ„n ovan, vare sig det Ă€r frĂ„n det gamla preussiska systemet eller frĂ„n ett nytt ochvansinnigt, uttĂ€nkt av en Pol Pot, en Castro eller vad de nu heter, de tyranner Ahlmarks svenska intellektuella har lagt sig platta inför . . .Om Hjalmar Söderberg hade kunnat lĂ€sa Ahlmarks bok skulle han sucka: sĂ„ kĂ€mpade jag alltsĂ„ förgĂ€ves . . . LĂ€ser man Ahlmark mĂ„ste man sĂ€ga som det Ă€r: att Söderberg dessvĂ€rre inte hade nĂ„gonsom vĂ„gade axla arvet efter honom under âdet galna kvartssekletâ. Han förblev ensam i sin kamp mot det han tidigt kallade âtidens usla makterâ. Ahlmarks utvalda intellektuella Ă€r alla anti-Söderberg. De förrĂ„dde min morfar sĂ„som de förrĂ„dde Zola och hans heroiska dreyfusarder.«
âHenrik Stangerup i Politiken (Köpenhamn) 8/4 1994 och i Smedjan nr 2 1994 (Forfatteren Hjalmar Söderberg – glĂždende antinazist – var Stangerups svenske morfar, mest kendt for romanen Dr. Glas – begik selvmord i Kbh i oktb. 1941)
Det fĂžlgende er citater fra Ahlmarks bog 1994 (efterskrift 2003)
Om Enquist och Pol Pot (s.201-208). I boken Kartritarna (1992) diskuterar P O Enquist sitt stöd till en avvÄr tids vÀrsta massmördare, Pol Pot. Han citerar sjÀlv (helt korrekt) vad han skrev i Expressen den 15 maj 1975. Enquists boksidor om den artikeln Àr ett av de ytterst fÄ tillfÀllen dÄ en ledande debattör ur den svenska vÀnstern i efterhand resonerar kring ett eget, förfÀrande stÀllningstagande. DÀrför skall jag försöka följa hans tankegÄng sÄ lÄngt det gÄr. Enquists vÀlkÀnda omdöme om Pol Pot och Kambodja löd pÄ följande sÀtt:
âI Ă„ratal vĂ„ldtog vĂ€sterlĂ€ndsk imperialism ett asiatiskt land, dödade nĂ€stan en miljon mĂ€nniskor, förvandlade en vacker kambodjanskkulturstad till ett ghetto, till ett horhus. Men folket reste sig, gjorde sig fritt, kastade ut inkrĂ€ktarna, fann att denna fina stad mĂ„ste Ă„terstĂ€llas.DĂ„ utrymde man huset och började stĂ€da upp. Man började skura golv och vĂ€ggar, eftersom inte mĂ€nniskor skulle leva i förnedring hĂ€r, utan i fred och med vĂ€rdighet. I vĂ€st flödar dĂ„ krokodiltĂ„rarna. Horhuset utrymt, stĂ€dning pĂ„gĂ„r*. Ăver detta kan bara hallickarkĂ€nna sorg. Dock lĂ€r oss allt detta att kampen inte Ă€r ett historisktmonument, ett livlöst minnesmĂ€rke; den pĂ„gĂ„r.â *(horehuset er ryddet, rengĂžring foregĂ„r)
TankegÄngen rymmer tvÄ led. Det första Àr att USA begick skamligtvÄld mot Kambodja; jag instÀmmer i det. Det andra handlar om PolPots maktövertagande och tvÄngsmÀssiga folkförflyttning, som EnquistpÄ alla punkter (sÄvitt jag kan lÀsa) stöder och prisar.En uppenbar svaghet i denna text Àr att det första tankeledet knappast har nÄgot samband med det andra.
Om USA âvĂ„ldtogâ Kambodjaâ vad sĂ€ger att inte nĂ€sta regim vĂ„ldtar landet, men troligen pĂ„annat sĂ€tt? Den saken diskuterar inte Enquist i sin artikel 1975, inte heller i sinbok 1992. Annars Ă€r det ju en av vĂ„rt sekels förfĂ€rligheter â kanskeden allra mest tragiska â att det sĂ„ ofta hĂ€nt att en brutal eller tyranniskregim ersĂ€tts av andra brutala eller tyranniska hĂ€rskare.
– Utan att i övrigt göra paralleller mellan Europas och Kambodjas modernahistoria borde ju vĂ„r egen vĂ€rldsdels upprepade katastrofer â Hitlerriketsom i Ăsteuropa ersattes av SovjetvĂ€ldet â vara en tillrĂ€cklig varning. Befrielse betyder inte att frihet införs. Befrielse frĂ„n utlĂ€ndskt eller inhemskt tyranni innebĂ€r lika ofta (kanske oftare) att en ny diktaturetableras.Det pĂ„pekandet Ă€r banalt, Ă€ndĂ„ avgörande.
– Pol Pots soldater ochkommissarier kom alltsĂ„ att mörda mellan en och tvĂ„ miljoner av sju miljoner mĂ€nniskor i Kambodja, tills de besegrades av Vietnamstöddatrupper. Den regim som tog makten 1975 försökte starta frĂ„n Ă„r noll, ville bygga ett helt nytt samhĂ€lle genom att utrensa varje maneller kvinna (eller barn) som gjorde motstĂ„nd eller ansĂ„gs alltförprĂ€glad av en passerad civilisation. För att förverkliga utopin mĂ„steman döda de mĂ€nniskor som skulle leva i den. Detta var Ă€nnu en variant av marxismen. Ingen kan ursĂ€kta svenska debattörer med att de dĂ„ stod oförberedda pĂ„ ideologiskt ursinne i socialismens namn.
– Vad sĂ€ger Enquist idag om sin artikel igĂ„r? Han finner sina egna ord âvĂ€rdefulla och pĂ„ sitt sĂ€tt tĂ€nkvĂ€rdaâ.
-âDe erfarenheter och kunskaper jag hadeâ sade mig att âde raderna var fullstĂ€ndigt riktiga och sannaâ, menar författaren. Men historien utvecklades pĂ„ annat sĂ€tt,som gjorde att jag (Enquist) fick âhelt igenom felâ. Den 15 maj 1975 gick det alltsĂ„ inte att förutse, eller ens ana, att ettnytt elĂ€nde skulle ersĂ€tta ett gammalt; det Ă€r tanken. Men Enquistdiskuterar inte alls vad man redan dĂ„ visste om Pol Pots framfart,eller den försiktighet i omdömena som kunde ha varit naturlig fördess sympatisörer i vĂ€st, eller de impulser som fick honom att genastomfamna den regim som med vĂ„ld drev Phnom Penhs befolkning utpĂ„ landsbygden.
LÀs noga fortsÀttningen i boken 1992:
âJag hade rĂ€tt, och fick fel. Jag lĂ€ser ofta tankfullt om de hĂ€r raderna.NĂ€r man fĂ„r fel ska man inte bara kasta bort det, dĂ„ kan det ha stortvĂ€rde, dĂ„ fĂ„r man tĂ€nka efter.NĂ€r man gör fel pĂ„ goda grunder gĂ€ller det att försöka bli klokare.Gör man fel av ren dumhet, dĂ„ Ă€r fallet inte sĂ„ svĂ„rt. Men har manhaft goda grunder, dĂ„ fĂ„r man tĂ€nka efter. Jag bevarar alltsĂ„ raderna, inte som fornminne, men som ett arv jag gett mig sjĂ€lv, och inte bör försnilla.â
Detta Ă€r viktiga synpunkter, som stegrar intresset för fortsĂ€ttningen. Men just hĂ€r lĂ€mnar Enquist lĂ€sarna i sticket, eftersom han inte infriarnĂ„got enda av de löften som texten ger. Man skall âtĂ€nka efterâ,upprepar författaren â men sen kommer (sĂ„vitt jag ser) inte en enda tydlig tanke om vad som gick snett. Det gĂ€ller att âbli klokareâ. Förvisso,men vilka lĂ€rdomar drar dĂ„ Enquist sjĂ€lv sjutton Ă„r senare avsin felbedömning? Hans entusiasm inför Pol Pot Ă€r ett âarvâ som han inte vill försnilla,fĂ„r vi alltsĂ„ veta. LĂ„t oss dĂ€rför sjĂ€lva ta reda pĂ„ vad Enquistvisste om den första mĂ„naden efter Pol Pots maktövertagande.
âPĂ„flygplatsen i Köpenhamn köper jag svenska tidningar. De rasar överden kambodjanska befrielserörelsens utrymning av Phnom-Penhâ, sĂ€ger han sjĂ€lv i Kartritarna.Vad skrev svenska tidningar om Kambodja veckorna före den 15?
– NĂ„gra veckor senare (Expressen 9/6 1975) försökte Enquist i en lĂ„ng och snĂ„rig artikel bemöta sina kritiker. Han Ă„terkom dĂ„ till sin förstĂ„else för Pol Pot och varnade för att tillĂ€mpa vĂ€sterlĂ€ndska idĂ©er pĂ„ Kambodja. Denna kulturrelativismuttryckte Enquist pĂ„ följande sĂ€tt: âDet finns en typ av fast, obönhörlig moralism som bara Ă€r ett utslag av kulturimperialism;vi direktöversĂ€tter vĂ„ra vĂ€rderingar till andra kulturer och finneratt de andra Ă€r mindervĂ€rdiga om de inte varit lĂ€raktiga och anpassat sig till vĂ„rtsĂ€tt att se.â
– Ăr alltsĂ„ lidandet mindre nĂ€r kambodjaner massdödar andra kambodjaner Ă€n nĂ€rliknande massakrer sker i t ex Europa? Om inte, varför Ă€r det fel att protestera? (Enquist kallar ju kritiken för âkulturimperialismâ.)
– Det som hĂ€nt âlĂ€r oss kanske till sist vikten av att inte alltid anvĂ€nda vĂ„ra mĂ„ttstockar, lĂ€r oss vikten att försökalyssna, försöka förstĂ„â, skriver Enquist i samma artikel. Ăr det inte motsatsen somvi lĂ€rt oss: att söka tillĂ€mpa ungefĂ€r samma mĂ„ttstockar? Varför skall just asiaterbehöva leva i skrĂ€ck? Vad skrev svenska tidningar om Cambodja veckorna före 15 maj 1975 och frĂ€mst under de dagar dĂ„ Enquist troligen formulerade sin artikel?
– Ledarartiklarnas överskrifter talar om âFasorna i Kambodjaâ, âKambodjaâ en blodsvĂ€g mot kommunistdiktaturâ, âNu kastas maskenâ,âSkrĂ€ckbildernas Kambodjaâ, âSkakande rapporterâ, âDen förmörknadebilden av Kambodjaâ, âKambodja under omstörtningâ,âSkrĂ€ckvĂ€lde i Kambodjaâ, etc. Rubrikerna Ă€r hĂ€mtade ur smĂ„ och stora tidningar i Sverige, av olika politisk fĂ€rg.
– SĂ„dant Ă€r propaganda och förenklade sammanfattningar, kan Enquist svara, det duger inte. Det borde Ă€ndĂ„ ha utgjort en varning ochen maning att lĂ€sa de rapporter som trĂ€ngde ut.
-Journalister i Phnom Penh, vilka överlevde pĂ„ franska ambassadendĂ€r, gav förfĂ€rande bilder efter att ha lyckats ta sig till Thailand. Sydney Schanbergs rapport i New York Times (tryckt ocksĂ„ i Svenska Dagbladet 9/5 1975) pĂ„stĂ„r att ungefĂ€r fyra miljoner mĂ€nniskor, de flesta till fots, tvingats ut ur stĂ€derna âi en gigantisk flykt med svĂ„raumbĂ€randen . . . Inga undantag har gjorts â Ă€ven de mycket gamlaeller mycket unga, de sjuka och skadade har tvingats ut pĂ„ vĂ€garnaâ och mĂ„nga av dem kommer inte att klara strapatserna . . . Sjukhusfyllda med skadade tömdes till sista patient. De tog sig fram haltandepĂ„ kryckor, bĂ€rande varandra pĂ„ ryggen eller rullande i sjukhussĂ€ngar. . .â
– Herman Lindqvist i Expressen visade hur Pol Pot nĂ€stan genast började terrorisera befolkningen i Phnom Penh. Gerillan upptrĂ€dde pĂ„ liknande sĂ€tt i andra stĂ€der. Hans skildring berĂ€ttar om plundringar och serier av stölder.PĂ„ ledarplats förklarade Expressen (9/51975) att det âvanvettigaâ beslutet att evakuera huvudstaden âgenomdrevsmed stor brutalitet . . . Det nya Kambodja har fĂ„tt den sĂ€msta tĂ€nkbara start.âUppgifter i Newsweek, refererade i svensk press, meddelar att tusentalsofficerare, som kĂ€mpat för regeringssidan i Kambodja, hadeskjutits av den nya regimens styrkor.
-Under rubriken âNytt helveteâskriver KvĂ€llsposten (9/5 1975) att âutvecklingen i Kambodja bordekunna krossa en del illusioner om vad kommunistiskt maktöverta-gande innebĂ€râ. Olof Santesson (OS) talade i en huvudledare i DagensNyheter (9/5 1975) om âen skrĂ€mmande hĂ„rdhĂ€nt operation. Allt det gamla tycks ryckas upp med rötterna, mycket av det kommeratt förtvina och dö . . .âEn socialdemokratisk landsortstidning sammanfattade med storklarsyn: âDet nya Kambodja befinner sig av allt att döma pĂ„ blodsvĂ€gmot nĂ„got som kan utvecklas till en ohygglig tragediâ (Nya Norrland9/5 1975).
I en annan socialdemokratisk tidning skrev man: âDe röda khmererna har . . . visat en bestialitet och ett frĂ€mlingshat som Ă€r i detnĂ€rmaste ofattbartâ (Sydöstra Sveriges Dagblad 10/5 1975). VĂ€stgöta-Demokraten noterade att evakueringen av Kambodjas stĂ€derâtill sin omfattning och sĂ€ttet varpĂ„ den skett saknar motstycke inĂ„got landâ (10/5 1975).VĂ€rmlands Folkblad frĂ„gade: âBehandlar man sjuka och sĂ„rade mĂ€nniskor pĂ„ det sĂ€tt man gjort, visar man sĂ„dan otrolig brist pĂ„humanism, hur ska man dĂ„ inte förfara mot dem man betecknar sompolitiska motstĂ„ndare?â (10/5 1975). Och NorrlĂ€ndska Socialdemokratenmenade att âen obarmhĂ€rtig utrymning av stĂ€derna, till ochmed av sjukhusen, Ă€r en revolutionstaktik utan motstyckeâ (10/51975).
Göteborgs-Posten skrev att befrielsen snabbt övergick âi ett skrĂ€ckvĂ€ldeav sĂ„ tragiska mĂ„tt att till och med observatörer som tidigareglorifierat de segrande revolutionĂ€rerna nu erkĂ€nner hela vidden avdet nya elĂ€ndetâ (10/5 1975). Pol Pot âgĂ„r av allt att döma fruktansvĂ€rthĂ€nsynslöst framâ, sammanfattade SkĂ„nska Dagbladet (10/51975). Tidningen Dagens slutsats av skilda rapporter var att âmassarkebuseringarâpĂ„gick i Kambodja (10/5 1975). Nerikes Allehandatalade samma dag om en âvanvettig folkomflyttningâ.âOffren i mĂ€nniskoliv och lidande tillmĂ€ts ingen viktâ, ansĂ„g VĂ€sterbottens-Kuriren (10/5 1975), och Svenska Dagbladet beskrev dendagen Phnom Penh som âen stad i skrĂ€ckâ. Vestmanlands LĂ€ns Tidning noterade att âkvar i den kambodjanska huvudstaden Ă€r bara gerillasoldaterna och deras familjer. Det Ă€r tydligen de som Ă€r folketâ(12/5 1975). Flera tidningar hĂ€nvisade till de rapporter som Olle TolgravenlĂ€mnat i den svenska radion.
Jag hittar bara en tidning, som kommeri nĂ€rheten av P O Enquists förstĂ„else för Pol Pot. Norrskens flamman(10/5 1975) hĂ„nade socialdemokraten Tolgraven som en man âkĂ€nd för ett trofast borgerligt tĂ€nkandeâ. Utrymningen av Kambodjas huvudstadförsvarades av stalinisterna i LuleĂ„ med frĂ„gan: âĂ€r det humanareatt svĂ€lta ihjĂ€l pĂ„ en kontorsstol Ă€n att bidra till att rĂ€dda livgenom att hjĂ€lpa till med sĂ„dden av ris?â
– Jag hĂ€vdar naturligtvis inte att Enquist hade lĂ€st alla eller de flesta av dessa tidningar, men nĂ„gra sĂ„g han vĂ€l. Han skrev ju sjĂ€lv attden svenska pressen ârasarâ mot Pol Pot. DĂ€remot bekrĂ€ftar den hĂ€rgenomgĂ„ngen (liksom naturligtvis mĂ€ngder av utlĂ€ndska tidningar)frĂ„n veckorna före den 15 maj 1975 att det redan dĂ„ var allmĂ€nt kĂ€ntatt nĂ„got ohyggligt var pĂ„ gĂ„ng i Kambodja.
– Trots detta prisade Enquistutrymningen av Phnom Penh och kommenterar nu hyllningen med att nĂ€r man haft fel âpĂ„ goda grunder, dĂ„ fĂ„r man tĂ€nka efterâ.LĂ„t oss dĂ€rför tĂ€nka efter. –
– Enquist vill pröva historiens exempel,sĂ€ger han, âmot vĂ„ra egna smĂ„ privata skitbeslutâ, söker alltsĂ„ förasamtalet om 15-maj-1975-artikeln vidare i andra historiska perspektiv.
-Han börjar med baltutlÀmningen och pratar lite hit och dit. Jag harsvÄrt att förstÄ att de sidorna i Kartritarna kan förklara stöd till Pol PotpÄ nÄgot annat sÀtt Àn det allra mest banala: det kan finnas skÀl Ätolika hÄll, vi vet inte sÄ mycket, ibland improviserar vi beslut pÄ litelösa grunder.
DĂ€refter skriver Enquist ett utförligt och intressant kapitel om Aksel Larsens svek och tjallande efter arresteringen under andra vĂ€rldskriget, och skeendet dĂ€refter. PĂ„ vilket sĂ€tt kastar det ljus över Enquist? Det Ă€r inte lĂ€tt att se ett samband. Enquist frĂ„gar visserligenvad som âhĂ€nder med en mĂ€nniska vars ideologi tas ifrĂ„n henneâoch försöker beskriva âtomheten under ett bortlyft moralsystemâ. Naturligtvis har Anders Ehnmark ryckt till P O Enquists försvar för Pol Potartikeln.Han pĂ„stĂ„r att Enquists omdöme gĂ€ller âtidpunkten för de röda khmerernas intĂ„g i Phnom Penhâ (Expressen 14/10 1992).
– Som framgĂ„r av min genomgĂ„ng ovan av svensk press Ă€r tidpunkten inte knuten till Pol Pots âintĂ„gâ men till dessvĂ€ldiga och brutala deportering av miljoner mĂ€nniskor ut frĂ„n stĂ€derna i Kambodja. Man fĂ„r inte flytta âett citat frĂ„n före folkmordet till efter folkmordet och lĂ„tsas att det gĂ€ller folkmordetâ, skriver Ehnmark. Det Ă€r sant. Men citatet gĂ€ller tiden dĂ„ folkmordet faktiskt hade inletts och dĂ„ svensk och internationell press energiskt varnade för den katastrof som var pĂ„ vĂ€g.
Dessa sammanfattningar handlar om Larsen och de kommunistiska lögnerna i Europa; inte belyser de, ens indirekt, Enquist och Kambodja? Eller gör de det? Boken Kartritarna talar om det ânihilistiska mörkretâ nĂ€r ett politiskt trossystem tas ifrĂ„n mĂ€nniskor (i det tidigare Sovjetimperiet). Skriver Enquist dĂ„ ocksĂ„ om sig sjĂ€lv, om den intensiva viljan att tolka allt till det bĂ€sta nĂ€r en politisk rörelse, som man önskar vĂ€lgĂ„ng, tar makten och genast börjar missbruka den? Antyder han hĂ€r hur smĂ€rtsamt det kan vara att vĂ€nda sig bort frĂ„n en sĂ„dan rörelse? Och nĂ€r avfallet Ă€ndĂ„ kommer â menar Enquist att nihilismen faller neröver den som tidigare trott men som nu fördömer?Enquist skriver inkĂ€nnande om âdet frĂ„nvarande samvetetâ nĂ€r Aksel Larsen en novembernatt under kriget blev förrĂ€dare, att detta blev hans helvete âmen ocksĂ„ helvetet kan man taga till varaâ. Kanske skall de orden om Larsen lĂ€sas tillsammans med omdömet om Pol Pot-panegyriken (âsom ett arv jag gett mig sjĂ€lv och inte bör försnillaâ). I sĂ„ fall: vad förklarar parallellen?
– För Enquist fanns ju inget tryck frĂ„n fĂ„ngenskap, ockupation, isolering eller förhörsledare. Han valde sjĂ€lv, i total frihet och med tillgĂ„ng till en skĂ€ligen klargörandenyhetsförmedling, att i skrift försvara utrymningen av Phom Penhoch andra stĂ€der (âhorhuset utrymt, stĂ€dning pĂ„gĂ„râ) framför attvĂ€nta ett tag, lĂ€sa lite mer, och tĂ€nka efter.De flesta andra i Sverige, inklusive tidningar som Enquist annarsstĂ„r nĂ€ra, kunde nĂ„gorlunda tydligt se att Kambodja drabbats av enny fasa. En genomgĂ„ng av debatten pĂ„ vĂ„ren 1975 visar i sjĂ€lvaverket att ocksĂ„ socialdemokratiska ledarskribenter i Sverige under dessa galna Ă„r med kraft kunde avvisa regimer, vars mördande blev allt för tydligt och skrĂ€ckinjagande. Men Enquist menade att Kambodjagick mot fred och vĂ€rdighet.
– Inte hjĂ€lper Kartritarna nĂ„gon att förstĂ„ det. TvĂ€rtom, nĂ€r texten slingrar sig fram överger författaren oss. Vi som lĂ€ser Enquist för att begripa mer om det politiska klimat, som vi sĂ„g och ser som en krĂ€nkning,fĂ„r ingen som helst vĂ€gledning.Vad vĂ€rre Ă€r: han överger sig sjĂ€lv. Det âarvâ han gett sig blir, med hans eget ord, försnillat. Ty Enquist bara lĂ„tsas analysera ett stort och tankevĂ€ckande misstag. I sjĂ€lva verket koketterar han med det.
– Ett undantag hĂ€r Ă€r riksdagsledamoten Birgitta Dahl. Ănnu ett par Ă„r efter Enquistsartiklar (i tidskriften Vietnam Nu nr 2 1977) utgick hon frĂ„n att varningar omskrĂ€cken i Kambodja â flyktingrapporter och dokumentation av annat slag ââvarit lögn eller spekulationâ:
âDet var helt nödvĂ€ndigt att evakuera Phnom Penh. Vi minns hur vi veckorna före befrielsen levde i Ă„ngest över situationen för de miljoner mĂ€nniskor som levde sammanfösta i svĂ€lt och stinkande elĂ€nde i Phnom Penh. Det var nödvĂ€ndigt att snabbt fĂ„ igĂ„ng livsmedelsproduktionen och det mĂ„ste krĂ€va stora offer av befolkningen. âMen problemet har varit, sade Birgitta Dahl, âatt vi faktiskt inte har kunskaper, direkta vittnesbörd, för att kunna avvisa de lögnaktiga pĂ„stĂ„endena om Kambodjaâ.
– Svenska KommittĂ©n för Vietnam, Laos och Kambodja hade nĂ€mligen inte fĂ„tt resa till landet för att undersöka lĂ€get.
(UrsĂ€kterna för Pol Pot under folkmordet var ingen engĂ„ngstanke hos Birgitta Dahl. Den 10 november 1976 försĂ€krade hon i radions Obs-kulturkvarten att kritikenmot Kambodja Ă€r âlögn eller spekulationâ. Pol Pot vill âfĂ„ igĂ„ng livsmedelsproduktionenâ. Birgitta Dahl medgav att hon inte fick undersöka saken pĂ„ platsen,men âvi Ă€r medvetna om att det kan vara svĂ„rt att ha tid och resurser att ta emotutlĂ€ndska besökare nĂ€r sĂ„ mĂ„nga andra omedelbara problem mĂ„ste lösasâ.)
Innebörden i Birgitta Dahls artikel och radioinlĂ€gg Ă€r oerhörd. Hon avvisar mĂ€ngder av vittnesbörd om folkmordet i Kambodja, försvarar deporteringarna och utgĂ„r automatiskt frĂ„n att nĂ€stan alla kritiska pĂ„stĂ„enden Ă€r âlögnaktigaâ.
-DĂ€refter erkĂ€nner Dahl att hon ingenting vet i saken men skulle vilja resa till Kambodjaför att kunna âavvisaâ pĂ„stĂ„endena! SĂ„ slappt kunde en ledande socialdemokrathandskas med ett par Ă„rs förfĂ€rande rapporter om massmord i ett land, varsfolk hon förvĂ€ntades företrĂ€da i svensk debatt.
Birgitta Dahls försvar för Pol Pot försvagade inte hennes stÀllning i socialdemokratin. NÀr Olof Palme Äterkom som regeringschef 1982 gjorde han henne till statsrÄd. Enquist og andre havde blandt andet disse synspunkter pÄ Kuwait besÊttelsen:
P O Enquist karaktÀriserade kravet pÄ total irakisk retrÀtt frÄn Kuwait som lika katastrofalt som kravet pÄ total tysk kapitulation 1944. Han förordar alltsÄ numera en fred med Tredje Riket, som troligen inneburit att Adolf Hitler kunnat sitta kvar som tysk diktator (Expressen 14/1 1991).
P C Jersild menade (DN 7/2 1991) att man borde ge Saddam en Palestinakonferens som âvinstâ. Yrsa Stenius krĂ€vde gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng âen kompromissâ (Aftonbladet 21/1 och 29/1 1991). Göran Palm pĂ„stod att Kuwait hade bedrivit âekonomisk krigföringâ mot Irak (Aftonbladet 31/1 1991). Och efter att ha förordat
flera konkreta eftergifter för Irak förklarade Per KĂ„geson (DN 23/8 1990) att det var bĂ€ttre att Saddam blev âfolkhjĂ€lte i arabvĂ€rldenâ Ă€n en âevig martyrâ.
P C Jersild beskrev konflikten som âen massmedial karnevalâ (DN12/1 1991), och P O Enquist utfĂ€rdade en bannbulla mot alla oss som stödde de FN-allierade: âsvenska krigsentusiaster har . . . vid sina skrivbord utvecklat en hĂ€pnadsvĂ€ckande blodtörst . . . deras humanism har bombats till stenĂ„ldernâ (Expressen 4/4 1991).
Af Ahlmark kan downloades: Per Ahlmark ,Det öppna sÄret, Om massmord och medlöperi, pdf 411 sider. Finder vi  VÀnster och Tyranniet igen, lÊgger vi den her.
(se miniportrĂŠt af Nilson nedenfor)
