Magnus Bejmar var længe en fremragende Sverige-kommentator på DR-Deadline. Jeg formoder, han har fået lang snor af det røde DR, fordi han var så godt klædt på sagligt. Han fortæller her i et svar til Jakob Heidbrink hvordan det er, at være flyttet til Danmark. En bevægelse jeg selv har foretaget bare den modsatte vej.

Jag litar på den Københavnska polisen, jag litar även på de politiker jag inte sympatiserar med

“Att fritt få uttrycka sig, för detta bli fördömd för ordens innehåll, men inte utdömd som människa, var en viktig del av min flytt till Danmark. Mycket av arbetslivet tvingades ändras, länge trodde jag det ginge pendla till det svenska, men fördömelsen av mitt nyttjande av den danska frispråkigheten samt en haltande SEK, slog detta väck.

Som invandrad kan man försöka sig med integrering, men tvingas acceptera man bär sitt nationella arv i urbefolkningens ögon. Sålunda sade jag till den pakistanske tobakisten: “När du inte uppfyller deras fördomar och inga tyskar finns att tillgå, hatar dom mej” Svenskekrigene är fastlagt pensum i dotterns historieundervisning.

Men gud så skönt att låta henne jogga tryggt ensam mitt i stan, eller cykla tvärs genom Nørrebro, ty jag litar på den Københavnska polisen, jag litar även på de politiker jag inte sympatiserar med, samt de krängande medier, som vill få fan av annan publicist om de försökte sig med det jag så länge vanmäktats av i Sverige.

Länge försökte jag verka journalistiskt härifrån, försöka berätta att det som i mitt ursprungsland stämplas med alla fulord som kan staplas över Jimmie, är normal politisk diskussion och omfattas av majoriteten här i Danmark.

Redan när dottern gick i småskolan undrade sig ledarna i det danska Vänsterpartiet vad i alla världen deras broderparti pysslade med, och här finns fullt fungerande socialdemokratiska ministrar att resonera förnuftigt med. Jag är inte bättre ställd här, tyvärr mycket handikappad på många vis, men min dotter får en förnuftig skolgång, med rättvisa betyg och examen både i nionde klass och i gymnasiet, läkare finns att tillgå med ett samtal om morronen och polisen ger sig jävulen på att sätta dit de kriminella.

 Ser tyvärr att klyftan mellan DK och Sverige har fördjupats över 20 år

Det är ting jag tog för givet i min barndom och lider av ska vara för lång tid än, en omöjlighet i Sverige. Visst har jag tappat flera gamla vänner, och ville helst ett ökat samarbete och en större integration mellan Dk og Sve, men ser tyvärr klyftan fördjupats över dessa 20 år, när det som är en självklarhet för de flesta nordbor så illa korrumperats i det svenska. Att migrera är sällan lätt för någon, men att ljuga sig igenom livet är för vissa av oss en komplett omöjlighet. Det är mig en stor sorg att Sverige så förklätt sig i förvridna fjädrar att folk får svårt att tillsammans diskutera fjäderdräkten. Och att bron som skulle förena, mer ses som ett hot och måste kontrolleras.

Det som mest oroar mig är hur svenskar på besök, utanom Tivoli og Strøget, men som hört vad som sagts och sett banala saker som att handla vin tillsammans med din mat faktiskt fysiskt reagerar, speciellt män som blir kraftigt illamående, behöver skynda hem igen. Det är inte få, jag har sett det över flera år, och tror det handlar om en reaktion, hur något som så mycket liknar det svenska, kan fungera så väl och innehålla en så vildsint debatt samt ändå fungera bättre med en ännu större offentlig sektor.

Därför ska det resas och mötas och snackas, ty en av de värsta farsoterna i det svenska är tilltron, att bättre blir det inte än här, när den villfarelsen kommer på skam bara ett par mil hemifrån, vänder det sig i magen, men så behöver det inte vara, jag har full tilltro till att svenskarna kan vända sitt beteende istället, och börja varataga sin egna unikitet, det vore skönt att igen på tala tillsammans, utan dessa fördömanden.

Och märk att den hemska tweeten om noll asylanter är i innehåll lika med dansk socialdemokratisk regeringspolitik.”