pjat, overhovedet ikke. Der er lige så mange i Sverige som foretrækker frihed fremfor lighed, og som ånder frihedens luft gennem oversættelser af danske artikler og kronikker af Sørlander, Gress, Hyltoft, Karen Jespersen , Pittelkow, Lone Nørgaard, Helle Brix, Lars Hedegaard, Henrik Gade Jensen, Torben Hansen osv. Ja, Thomas Gür, Bo Södersten og Ulf Nilson, ikke at forglemme de der ikke kan skrive i aviserne, først og fremmest Jan Milld.
De har oversat denne oxygen i årevis – dermed være alt sagt om svenske avisers debatbredde -til orientring for Håkon Arvidsson RUC, hvis han en dag skulle vove sig ud i en fri debat, ubeskyttet af sine meningsfrænder på Sydsvenskan. En intellektuel, svensk helt i Roskilde -en tøffelhelt. Alt det der kan få almindeligt, fornuftigt tænkende mennesker til at afsky intellektualisme. Men kun fordi den er pseudo – “skenintellektualism”- små mennesker der puster sig sig op takket være en universitetsgrad.
Myckt intressant inlägg steen! Politiker som Søren Krarup skulle vi behöva hundratals av i Sverige. Måste erkänna att jag är väldigt dåligt insatt i dansk nutida politik – svenska nyhetsmedia håller säkert nere information från våra klarsynta och frispråkiga grannländer, förutom förstås att de förtalar den utmärkta Britt Bjerregaard (?).Är Søren Krarup en ledande person inom Dansk Folkeparti? Är detta parti stort i Danmark? Ett regeringsparti?Har någon sett van Goghs film Submission? Kan man ladda ner den från nätet?
Mvh / Ingvar
Nick: Skåning Datum: 01-03-05 20:47Där har vi en kristen man kan ha respekt för. Han är uppriktig, hela hans resonemang grundar sig på ett rationellt tänkande trots att han är troende och han står benhårt fast vid att religionen är en privatsak.Den karlen är av annat ull och hår än Pater Patetico och andra religiösa flådårar som huserar på det här forumet.
————————————————————-
Så välformulerat!!Ljuset kommer från Danmark……
————————————————————-
http://www.berlingske.dk/indland/artikel:aid=522756:fid=100100446
Från Berlingske Tidende söndagen den 2 januari 2005
Det finns rövare i skogen
Av Marcus Aggersbjerg
Vad håller Sören Krarup heligt? Guds ord? Nej, det tror han på, men det är inte upphöjd och okränkbar sanning, och folk får gärna driva med kristendomen. Därför tror han inte heller på dialog med muslimer, för islam står för raka motsatsen: »De präster och biskopar som säger att inga rövare finns i skogen, de sviker enligt min åsikt sin uppgift.«
Han har med tiden lärt sig rutinen. En journalist ringer och vill prata med honom om islam och kristendom. Det har hänt ett otal gånger tidigare. Ändå tar han emot inbjudan med öppna armar och iver i rösten.Dansk Folkepartis Sören Krarup har ingenting emot att formulera sina åsikter, och han försummar aldrig ett tillfälle att sätta nya streck under sina åsikter. I snart ett halvt århundrade har politikern och sockenprästen från Seem trätt fram på den offentliga scenen och utmanat danskarnas syn på världen omkring dem. Han har delat ut verbalt stryk i metervis. Och själv tagit emot lika mycket. Antingen är man med honom, eller också är man emot honom.För en del är han mannen som vågar sätta ord på det förbjudna, medan andra uppfattar honom som en osympatisk och hatisk rastänkare. En kristen fundamentalist med föråldrad tankegång om utvecklingen i samhället runt sig.Men när han nu sitter på sin grå kontorsstol högt uppe under Christiansborgs gröna tak med vitmålade träbjälkar över huvudet och en nytänd cigarill mellan fingrarna, liknar han långt från den demoniska och främlingshatande korsriddare som motståndarna älskar att framställa honom som.
»Det finns många som kallar mig intolerant och främlingsfientlig men jag förhåller mig bara till verkligheten som den ser ut i dag. Och hur man än vänder och vrider på sakerna kommer ingen undan att en stor del av vår tids problem har uppstått för att vi har fått muslimer till landet, som är fullständig främmande inför kristendomens syn på vad helighet är.Vad är helighet för dig?»
Helighet är Gud och Guds ord. Kristendomen är ett ord som ska tros, och tron är den enskildes sak. Och det är en tro trots allt förnuft och sannolikhet. Därför kan man inte heller tala om tro som någonting som man kan grunda samhällen på och bygga upp lagstiftning med, så som muhammedanerna har gjort. I kristendomen disponerar jag inte över det heliga. Det disponerar över mig, och jag kan därför inte ta det till intäkt. Det heliga har placerat ut mig i det oheliga, i det världsliga, för att leva där tillsammans med min nästa. Det är den grundläggande skillnaden mellan islam och kristendom. Islam är en lagreligion och kristendomen det motsatta. Kristendomen säger att lagen är till för människans skull. Det betyder att lagen är relativ. Den är beroende av vad som är till nytta för människolivet och kan därför alltid ändras. I islam däremot är människan till för lagens skull. Lagen är helig, och därmed evigt orubblig. Den kan aldrig ändras.«Men när nu du känner till muslimernas syn på sin religion, kan du då förstå att de känner sig kränkta i samband med t ex van Goghs film Submission?»Ja men, vad har muslimernas känslor med dansk lagstiftning att göra. Människor kan ha många känslor och de kan bli kränkta över många saker. Men det är deras eget problem, och det ska i alla fall inte leda till att man gör sin kränkthet till något heligt som andra ska anpassa sig till. Jag vågar nog påstå att kristendomen och den danska folkkyrkan har blivit kränkta genom tiderna.
När jag tänker på vilka grovheter om kristendomen som har sagts de senaste många hundra åren, så är det fullständig löjligt att muslimerna känner sig kränkta över en film bara för att den säger något ofördelaktigt om dem och deras religion. Som jag ser det kan man inte bli kränkt på Guds vägnar.«Varför inte?»Om Gud skulle behöva försvaras av oss vore han ju inte Gud. Han försvarar sig själv. Gud är min Herre. Det är inte jag som är Guds Herre, och det är en djupt okristlig tankegång om man tror att man ska ställa sig upp som Guds försvarare. Som om hans existens och hans verk vore beroende av vårt försvar. Men givetvis kan man bli förolämpad då och så. Det har de flesta av oss väl fått pröva på någon gång, och det är nu yttrandefrihetens villkor.
«När har du själv blivit stött?»
Bevare mig väl. Jag har levt ett liv som smutskastad varelse i vår offentliga debatt i snart 45 år. Om jag vore ömskinnad skulle jag kunna gå runt och vara oupphörligt förolämpad. Men i stället för att bli förolämpad bör man ställa sig själv frågan: Vem tror du egentligen att du är? Och den frågan besvarar muslimerna med: Vi är de heliga. Det är därför som muslimerna har denna självrättfärdighet över sig. Islams grundväsen är självrättfärdighet, eftersom det är en lagreligion. Av samma skäl accepterar muslimerna inte att utsättas för den behandling som vi andra har utsatts för i åratal. Därför är det också lämpligt att upphäva hädelseparagrafen. Det är helt omotiverat att somliga ska tillåtas vara så självrättfärdiga att andra människor ska straffas om de driver med dem. Det är frihetens villkor. Den danska lagstiftningen är utformad på basis av kristendomens uppfattning om människolivets åtskillnad mellan Guds och kejsarens rike. Det finns ingenting heligt i vårt samhälle och det måste muslimerna acceptera om de vill bo i Danmark.«
Vill du med detta säga att så länge man håller sig inom de juridiska ramarna, så finns det inga gränser för vad man får säga?»
Givetvis ska det finnas möjlighet att fria sig från kriminella anklagelser och där har vi ju fortfarande förtalslagstiftningen. Den fungerar utmärkt. Men utanför detta måste man acceptera att bli angripen och kränkt av andra människor.«I Nya Testamentet står det: ‘Allt är tillåtet men inte allt är lämpligt’. Van Goghs film håller sig kanske inom lagstiftningen, men är den lämplig?»Jag skulle säga att allt är lämpligt så länge som det är sant. Jag känner inte mycket till islams inre förhållanden, men den muslimska kvinna som skrev manuskriptet till van Goghs film har tydligen sagt ett sant ord. Och kanske just för att hon säger något oavvisligt sant leder det till den kränkning för muslimer som i sista hand resulterar i mordet på van Gogh.«
Men är det nödvändigt att kritisera och driva med en institution som religion?»
Ja, det är det. Humor är människans sanna uttryck, just eftersom det inte heligförklarar någonting alls. Komikern har friheten att sticka hål på allt som är uppblåst. Men verkligt bra och stark satir måste på något sätt bygga på en kongenialitet med det som man gör satir över. Därför tror jag också att endast en kristen kan göra verkligt bra satir över kristendomen.«
Varför godtar muslimer inte denna form av religionskritik?»
Det ligger i sakens natur att kristendomen har religionskritik och religionsfrihet som förutsättning. När man har förvisat det heliga från det världsliga samhället finns det inga hädelsefall, eftersom ingen längre kan åberopa sig det heliga som någonting som särskilt gäller för dem. I kristendomen säger vi med andra ord att det inte finns någonting heligt i det världsliga rummet.«Och muslimerna? Vad säger de?»För dem är allting heligt. Därför har islam också en totalitär prägel över sig. Den vill likrikta alla, och där det inte går, vill den utrota allt. Det är det ohyggliga med islam. Det är en religion som dömer alla icke-muslimer som otrogna som ska omvända sig. Och gör de inte det, ska de utrotas.«
Hur skulle du själv reagera om en muslimsk filmregissör gjorde en film som kritiserade kristendomen och den danska folkkyrkan?
»Jag håller ju mycket av den danska folkkyrkan och därför skulle jag säkert bli mycket irriterad över en sådan film. Men jag kan bara säga att det är frihetens villkor. Och det måste jag leva med. «
Vad är heligt för dig?»
Det som utmärker de saker som jag håller heliga är just att de inte är heliga. Det är något som jag känner för och som jag kämpar för. Men det är inte heligt. Och det betyder att jag aldrig har någon högre helig rätt att bli arg över eventuella kränkningar. Jag tänker kämpa för det, men jag ska inte få kunna utrota människor med samma oinskränkta självrättfärdighet som muslimer utrotar sina religiösa motståndare med.«
Vad vill du själv kämpa för?
»Jag vill kämpa för de saker som jag har band till. Mitt land, mitt folk och min familj. Det var också skälet till att jag på sin tid lät mig övertalas att bli politiker. Jag hade ingen önskan om att göra politisk karriär, men jag kunde inte säga nej till uppfordringen, eftersom det fanns en nationell värnplikt att avtjäna. Och med det menar jag att mitt land och min kultur är hotade, och det är min plikt att försöka försvara det. Det har slagit mig att det karakteristiska med de terrorister som flög in i tornen i New York var att de inte utövade terror av kärlek till någonting. De drevs av hat. Det var inte för att försvara sitt land, sin familj eller sina närmaste. Det var en helig religiös handling av hat mot en västvärld som de hatar som otrogen. Och det är väl egentligen skillnaden. Där kristendomen råder, där handlar det om kärlek till de saker som man håller kära. Där islam råder finns det däremot den högre självrättfärdigheten som rent logiskt utmynnar i ett alltuppslukande hat och ett ohyggligt behov av att utrota andra människor.«
Det finns människor som inte ser samma faror när det gäller islam. Motarbetar de det som du kämpar för?
»Ja, och det gör de i realiteten eftersom de i sin dumhet eller feghet inte ser i ansiktet hur situationen ser ut. Vad islam egentligen innebär. Det finns många som talar om ordet dialog. Men det är omöjligt att tala om dialog med en religion som islam som ju uppfattar alla andra som otrogna som ska omvändas. Och de präster och biskopar som säger att ingen rövare finns i skogen, de sviker enligt min åsikt sin uppgift som förkunnare av evangeliet.«
Vad skulle hända om danskarna slutade kämpa för sitt kulturarv?»
Vi skulle med författaren Harald Nielsens utmärkta ord bli ‘ett endast bebott område’. Ett folk utan sammanhållningsförmåga. Vi skulle vara en rad åtskilda, upplösta individer utan någon gemensam identitet alls . Utan någon folklig samhörighet, och det skulle med tiden bli vår totala undergång.«