(foto: Lindh og Palme, ca. 1980)
Kun Anna Lindhs mand, Ulf Nilsson, Expressen,DSM´s Jan Gillberg og Leif GW Persson, har spurgt efter motivet til mordet. Der er ingen vilje til at opklare det. Antagelig for kompromitterende og smertefuldt oveni en multikuturel tragedie – endnu et politikermord. Ved ikke at ville bevare spørgsmålet, er marken gødet for yderligere politikermord. Hvor mange ofre for sit politiske “mångfalds projekt” vil Sverige acceptere ?

Menige svenskere er ofre hver dag. Jeg skrev i 2001 på
www.bgf.nu:

Det är mitt största hopp för Sverige att den
massiva invandringen kommer på den demokratiska dagordningen inom kort. Annars kommer Sverige att radikaliseras allt mera och de nu regerande politikerna kommer att lyckas med att fullständigt förstöra en annars så fin demokrati. Och då kanske det sker ytterligare ett mord på en svensk statsminister???
Med vänlig hälsning – Steen Wied
der gik kun 13 måneder. Lindh var Perssons designerede efterfølger. Hvad bliver det næste ? Jeg skal lade mine svenske venner afsige den spådom.
Citat:”Sverige är ett märkligt land. I vilket land på denna jord kan man tänka sig en rättegång där domstolen på tre dagar, knappt 10 timmars förhandling och med hjälp av totalt tre vittnen klarar av att behandla ett mord på landet utrikesminister”?

LEIF GW PERSSON professor vid Polishögskolan i Stockholm

”Du har fått vad du förjänar!”
Efter livstidsdomen mot Mijailo Mijailovic för mordet på Anna Lindh, har frågan om hans motiv åter aktualiserats i medierna. Polisen brydde sig under utredningen inte om det. Man hade fått fram en överväldigande teknisk bevisning mot Mijailovic. Efter det han erkänt mordet, var en utredning av motivet helt onödig. Att Mijailovics skuld till mordet var så väl dokumenterad, gjorde att åklagaren nöjde sig med att höra bara Anna Lindhs väninna Eva Franchell under rättegången. Men det fanns ytterligare ett vittne, nämligen kassabiträdet i butiken på NK. Hon hade stått mer eller mindre förlamad medan överfallet pågick. Men hon hade hört Mijailovic säga åt Anna Lindh innan han gick sin väg: – Du har fått vad du förtjänade!
Serbisk nationalism
Mijailovics vänner har berättat att han hade varit upprörd över att Anna Lindh hade stött Natos bombningar av Milosevics Serbien. Denna uppgift satt i relation till att Mijailovic hade setts röra sig i utkanterna av jugomaffian i Stockholm, som ju sänts ut Milosevic hejdunkar för att skaffa pengar till jugoslaviska inbördeskriget genom kriminella metoder. Det är inte orimligt att antaga att jugomaffian i Stockholm är genomsyrad av en serbiskt nationalistisk anda. Vi kan följaktligen misstänka Mijailovic hade serbiskt nationalistiska sympatier, men omfattningen på dem går inte att avgöra. I Mijailovics vardagsliv spelade dessa politiska preferenser ingen större roll och var förmodligen mer eller mindre undanträngda. Men sedan kom kampanjen inför folkomröstningen om EMU att dra igång med full kraft. När han strövade omkring i City aktiverade den plötsligt hans politiska intresse. En av Svenska Dangbladet fotografer råkade ta en bild av honom aktivt lyssnande på ett tal av Lars Leijonborg på Hötorget. Kampanjen gjorde att hans serbiskt nationalistiska engagmeng flöt upp till ytan.
Lust att mörda
Den 10 september hade han tagit Rhohypnol och var alltså känslomässigt lugn. Han tyckte sig kunna tänka klart. Men det betydde inte att han tänkte normalt – som en psykiater framhöll i TV dagen efter domen, så skulle inte en psykiskt frisk människa få för sig att mörda Anna Lindh. När han upptäckte Anna Lindh på NK en tio till femton minuter före överfallet, som åklagaren hävdade, så fick hans nyaktiverade politiska engagemang honom att börja planera mordet. Men han skulle knappast ha utfört det enbart utifrån politiska skäl. Han har ju inte tidigare begått några politiskt inspirerade våldsdåd. Här kommer mordet på en 77-årig man i Skärholmen något år tidigare in i bilden. Om han begick detta mord under en psykisk störning och sedan inte fick hjälp med att bearbeta illdådet, så kan detta ha resulterat i en lust att mörda.
Två motiv möttes
När han upptäckte Anna Lindh insåg han plötsligt att han kunde göra en insats för den serbiska saken. Att hans politiska intresse hade aktiverat hans lust att mörda fattade han inte då, eftersom han stod under det lugnande inflytandet från Rohypnol-tabletterna. Det var efteråt i häktet som sammanhanget började gå upp för honom. Då erinrade han sig också de röster som troligen hade fått honom att mörda 77-åringen. I sitt försvar hävdade han också att han styrts av dessa röster i sitt överfall på Anna Lindh. Men när han på eftermiddagen den 10 september gick runt på NK och sökte efter henne, hade han sannolikt rationaliserat denna sin mordlust till en proserbisk politisk gärning. Han skulle hämnas på henne för att hon ställt sig på NATO:s sida.
Njöt av mordet
När han kommit ned för rulltrappan och efter ett par steg känt igen Eva Franchell, så började han gå mot henne. När han skymtade Anna Lindh bakom henne satte han igång med att springa. Han formligen sprintade mot utrikesministern för att kunna överraska henne. Han hade under de 10-15 minuterna han sökt efter henne, byggt upp en mycket stark motivation. Han var klart psykiskt störd, helt enkelt galen, men på grund av inflytandet från det lugnande medlet ändå klar i huvudet. Besinnigslöst angrep han henne med kniven. Under hela tiden han högg, hade han kroppskontakt med henne – Eva Franchell sade i sitt vittnesmål att det verkade perverst. Just detta behov av kroppskontakt med offret är inte ovanligt hos mördare som njuter av att döda. Men i hans medvetande dominerade tanken på en insats för Serbien. Därför sade han efteråt att Anna Lindh fick vad hon förtjänade.
Obegripligt
Troligt är att han i friska stunder efteråt inte har kunnat förstå sitt beteende. Han har sannolikt svårt att acceptera tanken på sin mordlust. Där kommer rösterna in som ett slags själsligt alibi. Det kan mycket väl hända att han i häktet övertygat sig själv att han begick mordet under inflytande av rösterna. Detta är förstås en obevisad hypotes. Men den är ungefär det närmaste vi kan komma i dagens läge. Eftersom ett mord på en politiker och utrikesminister, skapar en politisk process, kommer bilden av motiven bearbetas av denna process. Den slutliga bilden kommer att präglas av de dominerande krafterna i denna process.

men desværre ikke på den måde forfatteren her foreslår. De bidrager ved at skjule sandheden.

(Eks: der foregår ikke en voldtægt i landet uden at man må mene det er indvandrere der står bag – uden signalement må folk selv slutte sig til hvad der foregår.) Selv BRÅ (Brotssföregyggande Rådet, også kaldet “Brottsförnekande Rådet”) og SCB fusker med statistikken.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=353687&previousRenderType=2

Uppdaterad 11 december 2004 01:38

Medierna bidrar mer till diskrimineringen av invandrare än nynazisterna, skriver författare. Svenska medier bedriver en journalistik som ger rasistiska konsekvenser.

som den danske dommer i Curra – sagen var bekymret for. Sverige er langt foran Danmark med behov for våbenbeskyttelse af domhuse:

Antalet högriskrättegångar ökar. I kölvattnet av det våldsamma slagsmålet på Malmö tingsrätt tidigare i år bildar nu polisen en särskild säkerhetsgrupp för att hantera personkontrollen vid stans domstolar.

Förra året beslutade 43 av landets domstolar om särskild kontroll vid 271 tillfällen, det kostade nästan 900 000 kronor extra för inhyrda vakter, främst vid Stockholms tingsrätt där andra domstolar hyr in sig i den särskilda säkerhetssalen, som också finns i Malmö, Göteborg och Linköping

http://w1.sydsvenskan.se//Article.jsp?article=10103091

http://www.jihadwatch.org/dhimmiwatch

Dhimmi Swedish media disagree with Fox News “propaganda”From Ali Dashti:(A reaction to the news in this thread: Swedes Reach Muslim Breaking Point)

This local Swedish newspaper for the Malmø region feels insulted by the image Steve Harrigan from Fox News gave of parts of the city as essentially lawless and ruled by violent street gangs of Muslim immigrant youngsters. At the same time, they admit the city does have significant problems, and that many citizens are very angry. They also label Fox News a “Republican propaganda channel”:http://w1.sydsvenskan.se//Article.jsp?article=10102443

If anything, the claims made both on this website and by Fox News are understated. The problems in the city of Malmø are even worse than what Harrigan portrayed, and they are found in most of Sweden’s major ­ and some minor – cities today:http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_8678661.asp

Some extracts:The number of ghettos (a phenomenon that until recently was unheard of in wealthy and egalitarian Scandinavian nations) has been increasing explosively. 14 years ago, there were only 3 such areas in all of Sweden. Today, there are 136. “Ghettos” are here defined as areas where fewer than 60% of the adult population are working, where few people vote and where school results are significantly below national minimum requirements. Integration spokesman for Folkpartiet, Mauricio Roias, is afraid that if nothing is done about the situation, these quarters will “break loose”, and that “people might get shot”What Roias isn’t saying is that people ALREADY “get shot”, and stabbed, and mugged, and raped and get stones thrown at them in Sweden’s suburbs. The latest fad right now seems to be putting fire to schools, as quite a few school buildings have burnt down from suspected arson recently.

En logisk følge af demografien. Det er 20 år for sent at Moderaterna “ser rødt” :

M ser rött av arabisk förskola

Av Dan Ivarsson 10 december 2004

I februari kommer troligtvis ett förslag om att Malmö ska starta förskoleklasser där all undervisning sker på arabiska.

Moderaterna rasar mot idén och hotar att avbryta allt samarbete inom “Välfärd för alla”. Men Malmös ledande socialdemokrater är beredda att pröva helt arabiska förskolor – om det leder till bättre skolresultat.

http://w1.sydsvenskan.se//Article.jsp?article=10103093

Lars Hedegaard har næppe nogen fremtid i diplomatiet………………….klumme fra Berlingske.. På svensk og dansk:

Kommentar Av Lars Hedegaard

Inte långt från Danmark ligger ett land utan yttrandefrihet. Ett land där lag och ordning håller på att bryta ihop utan att några medier vågar berätta om bakgrunden, för det får de inte. Det räknas nämligen som hets mot vissa folkgrupper om man berättar om vem som står bakom våldet, och då ingriper staten. Trots dessa bedrövliga förhållanden betraktar detta lands ledare Sverige – för det är Sverige som vi talar om – som en moralisk stormakt, som är ledande i fördömandet av grannlandet Danmark, vars regering har försökt skydda rättsordningen med regler som ska stoppa uppsplittringen i parallellsamhällen.

Till min betydande överraskning fick jag för några månader sedan en inbjudan från en pedagogisk institution någonstans i Sverige att komma och tala om islam som historiskt fenomen. Inbjudan kom från människor som hade läst vad jag hade givit ut om ämnet. De måste alltså känna till att jag inte betraktar islam som en fredens religion, utan däremot som en totalitär politisk ideologi, och att jag inte betraktar heliga muslimska mäns växande inflytande i Västeuropa som någon kulturberikning.Det går aldrig bra, tänkte jag. Visserligen såg jag det som sannolikt att jag själv skulle komma ur Sverige igen utan att lida skada, men vad skulle hända med de modiga människor som hade bjudit in mig?

Min rädsla visade sig välgrundad. Kort efter mitt föredrag började en lärare i staden sprida ut rykten om att den som hade bjudit in mig var rasist, och hans chef fick besök av en grupp muslimska män, som i hotfulla ordalag protesterade mot att institutionen hade tillåtit en rasist – nämligen jag– att föreläsa.

Då Sverige inte har yttrandefrihet var lokalpressen förhindrad att rapportera om det muslimska gängets uppförande, liksom stadens invånare naturligtvis inte heller fick veta att jag inte med ett ord hade nämnt raser i min föreläsning. Och det fungerar. Det blev antagligen sista gången som man i denna svenska stad stiftar bekantskap med andra åsikter om islam än den som imamerna kan acceptera.Så vill imamerna naturligtvis också gärna ha det i Danmark.

Islam ska varken få kritiseras, förhånas eller förlöjligas, för det drabbar den respekt som de islamiska fanatikerna alltid har krävt. Men här stöter de på den danska grundlagens § 77, som slår fast att envar har rätt att offentliggöra sina tankar under ansvar inför domstol. “Censur och andra förebyggande förhållningsregler får aldrig någonsin införas på nytt”.

När dessa ord nedtecknades1849 var det naturligtvis statsmakten som man tänkte på. Ingen hade väl räknat med att angreppen på yttrandefriheten skulle komma från privata intressegrupper, som vi ser det idag.Om grundlagsfäderna hade föreställt sig att diktaturanhängare skulle försöka missbruka strafflagens mer eller mindre välmenta bestämmelser om rasism och hädelse till att förhindra kritik av totalitära ideologier skulle de givetvis ha tagit hänsyn till det.Låt oss – för att det inte ska råda det ringaste tvivel – backa upp grundlagsfäderna genom att snabbast möjligt ta bort strafflagens bestämmelser om hädelse och rasism, dvs. de redskap som islams talesmän nu vill använda till att underminera vår frihet. Annars kan det snart bli nödvändigt att beställa yttrandefrihetens gravsten.

Af Lars Hedegaard

Ikke langt fra Danmark ligger et land uden ytringsfrihed. Et land hvor lov og orden er ved at bryde sammen, uden at nogen medier tør berette om baggrunden, for det må de ikke. Det regnes nemlig for hetz mod bestemte folkegrupper, hvis man fortæller, hvem der står bag volden, og så griber staten ind.

Trods disse bedrøvelige forhold anser dette lands ledere Sverige — for det er Sverige, vi taler om — for at være en moralsk stormagt, der fører an i fordømmelsen af nabolandet Danmark, hvis regering har prøvet at beskytte retsordenen med regler, der skal dæmme op for opsplitningen i parallelsamfund.

Til min betydelige overraskelse modtog jeg for nogle måneder siden en invitation fra en pædagogisk institution et sted i Sverige til at komme og tale om islam som historisk fænomen. Indbydelsen kom fra folk, der havde læst, hvad jeg havde udgivet om emnet. De måtte altså vide, at jeg ikke anskuer islam som en fredens religion, men derimod som en totalitær politisk ideologi, og at jeg ikke betragter hellige muslimske mænds voksende indflydelse i Vesteuropa som en kulturberigelse.Det går aldrig godt, tænkte jeg. Ganske vist anså jeg det for sandsynligt, at jeg selv ville slippe ud af Sverige igen uden at lide overlast, men hvad skulle der dog ske med de modige mennesker, der havde inviteret mig?

Min frygt viste sig velbegrundet. Kort efter mit foredrag begyndte en skolelærer i byen at udsprede rygter om, at den, der havde inviteret mig, var racist, og hans chef fik besøg af en gruppe muslimske mænd, der i truende vendinger protesterede mod, at institutionen havde tilladt en racist — nemlig mig — at forelæse.

Da Sverige ikke har ytringsfrihed, var lokalpressen afskåret fra at rapportere om det muslimske tæskeholds optræden, ligesom byens borgere naturligvis heller ikke fik at vide, at jeg ikke med et ord havde omtalt racer i min forelæsning. Og det virker. Det bliver formentlig sidste gang, man i denne svenske by stifter bekendtskab med andre udlægninger af islam end den, som imamerne kan acceptere.Sådan vil imamerne naturligvis også gerne have det i Danmark.

Islam må hverken kritiseres, forhånes eller latterliggøres, for det går ud over den respekt, som de islamiske fanatikere alle dage har forlangt. Men her støder de på den danske grundlovs § 77, der fastslår, at enhver er berettiget til at offentliggøre sine tanker under ansvar over for domstolene. “Censur og andre forebyggende forholdsregler kan ingen sinde på ny indføres”.Da disse ord blev nedfældet i 1849, var det naturligvis statsmagten, man tænkte på. Ingen havde vel regnet med, at angrebene på ytringsfriheden skulle komme fra private interessegrupper, som vi ser det idag.

Hvis grundlovsfædrene havde forestillet sig, at diktaturtilhængere ville prøve at misbruge straffelovens mere eller mindre velmente bestemmelser om racisme og blasfemi til at forhindre kritik af totalitære ideologier, ville de selvfølgelig have taget højde for det.Lad os — for at der ikke skal herske ringeste tvivl — bakke grundlovsfædrene op ved at hurtigst muligt at fjerne straffelovens bestemmelser om blasfemi og racisme, dvs. de redskaber, som islams talsmænd nu vil bruge til at underminere vores frihed. Ellers kan det snart blive nødvendigt at bestille ytringsfrihedens gravsten.

uden ytringsfrihed. 2 afviste læserbreve:

På DN-debatt söndagen den 5 december presenterade folkpartisterna LarsLeijonborg och Mauricio Rojas en ny, chockerande undersökning om densvenskainvandringspolitikens följder i förorterna.

Men de nämnde inte ett ord om att det faktiskt var Folkpartiet, under ledning av Bengt Westerberg ochBirgit Friggebo, som satte igång utvecklingen av den segregering och detutanförskap som vi idag ser i våra förorter.

Nej, nu skyller Leijonborg och Rojas de ökande problemen påsocialdemokraterna. Då, när folkpartiet ansvarade för invandringspolitikeni Carl Bildts regering, gjorde Friggebo visserligen ett tappert försök attlösa problemen genom att åka ut till Rinkeby och uppmana folk att tavarandra i hand och sjunga ‘We shall overcome’. Men vad blev resultatet?.Jo, år 1990 fanns det 3 bostadsområden i Sverige som kunde klassas somverkligt utsatta – Rosengård i Malmö, Rinkeby i Stockholm och Hammarkulleni Göteborg.

Nu, 14 år senare, har dessa bostadsområden, enligt folkpartietsnyaSIFO-undersökning, vuxit till 136 och spridit sig över hela landet.Förklaringen till denna spridning är att regeringarna på 80- och 90-talenmedvetet satsade på en integrationspolitik som man kallade “HelaSverige-strategin”, vilken gick ut på att fördela invandrarna på så mångakommuner som möjligt för att på så sätt försöka lindra invandringensnegativa effekter. Staten stod för kostnaderna de första tre åren ochlovade samtidigt kommunerna att problemen därefter skulle vara lösta. Medfacit i hand kan Leijonborg och Rojas nu konstatera att det blivit tvärtom.Därför varnar de nu för att utvecklingen istället kommer att leda tillallvarliga etniska konflikter, typ dem i Holland, om vi inte genast löserproblemen.Men folkpartisterna talar som vanligt med kluvna tungor. Ty, samtidigt somde i ena ändan varnar för de svåra problem som uppstått så propagerar de iandra ändan ivrigt för en ökad invandring av människor från Främre Asienoch Afrika, vilka huvudsakligen hamnar i den arbetslöshet, detbidragsberoende och det utanförskap som Leijonborg och Rojas nu är så räddaför.

Dessutom är det allt fler analfabeter bland invandrarna idag, vilketknappast lär göra det lättare för oss. Men sådana små detaljer bekymrartydligen inte folkpartisterna. Och vem som skall anställa, eller försörja,alla dem som i ökande omfattning strömmar in i landet det harfolkpartisterna naturligtvis inga svar på.Nej, tyvärr vi kan nog inte förvänta oss något annat än ‘We shallovercome’ även i fortsättningen!.

LB, Härlösa

http://www.bgf.nu

Tack för erbjudandet. Men av utrymmesskäl har vi tyvärr ingen möjlighet attpublicera artikeln.Med vänlig hälsningMats BergstrandDebattredaktör

Folkpartiets utspel

OM BARA VILJAN FINNS

På DN Debatt den 5/12 -04 skriver Lars Leijonborg och Mauricio Rojas (fp)under rubriken “Explosiv ökning av antalet utsatta bostadsområden”. Iartikeln används begreppet “utanförskapsområden” och i detta läggs lågsysselsättningsnivå och dåliga skolresultat, och svagt valdetagande, delvisäven hög våldsbrottslighet. Antalet sådana områden har ökat från tre 1990till 136 tolv år senare, 2002.

Även om det inte uttryckligen sägs, så handlar det alltså om invandrare ochresultatet av den invandring som förekommit till Sverige under de senastedecennierna.Den bild som hittills förmedlats till landets medborgare är att detvisserligen förekommer problem, men att utvecklingen ändå går åt rätt håll.Det är bara en tidsfråga innan integrationen lyckas. I varje fall går ensådan att åstadkomma, om tillräckligt mycket resurser satsas.Nu vet vi att det inte är så. Trots prioritering av skolor med hög andelinvandrarelever, trots allehanda bidragsutbetalningar, trots särskildamiljardsatsningar i “utsatta” storstadsområden så fortsätter utvecklingenatt gå åt fel håll. Det är bra att Folkpartiet nu medverkar till att göradenna verklighet synlig.

Frågan är dock vad som orsakat dagens problem. Är det något som bara”blev”, som bara “växte fram”, liksom av sig självt? Har dagens problemvarit oförutsebara? Har utvecklingen varit oundviklig, bortom möjlighet förmänniskor att påverka? Finns det ingen som bär något ansvar eller är vialla bara offer, “utsatta”?

För att kunna finna en väg ut ur dagens situation kan det vara klokt attförst betrakta den väg som ledde oss fram till denna situation.

Denna väg kan symboliseras av fp-ledaren Bengt Westerberg, då han påvalnatten 1991 reste sig ur TV-soffan, när Ian Wachtmeister kom in istudion. Det var en protest som markerade den syn som legat till grund för”den generösa flyktingpolitiken”. Det sågs som ett val mellan ont och gott,där varje invändning kunde avfärdas med olika tillmälen och där varjeproblem kunde lösas med mer godhet och mer resurser.Denna grundsyn, och partipolitiska samstämmighet, möjliggjorde denmassinvandring som förekommit under hela 1990-talet. Invandringen tillSverige har varit väsentligt större än till något av våra grannländer.

Entopp inträffade i början av 90-talet, samtidigt som arbetslösheten varhögre än på länge. Det var under en borgerlig regering med Birgit Friggebo(fp) som invandringsminister och Bengt Westerberg som socialminister.Denna regerings första åtgärd blev att till papperskorgen förpassa enliggande s-propostition, “Aktiv flykting och migrationspolitik”(1990/91:195. 1) där det talades om att “varje land har ett ansvar för sinaegna medborgare”, att en “mycket stor andel av de asylsökande i Europa ärinte i behov av internationellt rättslig skydd.” och att “vi måste lämnaden alltför idylliserade och romantiska beskrivningen av det mångkulturellaoch välja en mer realistisk utgångspunkt”.

Det har sedan inte saknats röster som varnat, men dessa har inte släpptsfram i massmedia. De har inte ens haft normala demokratiska rättigheter,för att hyra möteslokaler, annonsera i tidningar eller hålla torgmöten.Varken Folkpartiet eller något annat riksdagsparti har reagerat mot detta -“för den goda sakens skull”, får man förmoda.Det anmärkningsvärda är att detta drabbat inte bara nazi-orienterade ochantidemokratiska grupperingar. Det har drabbat varje organisation, utanundantag, som kritiserat den förda politiken: “Det nya partiet” som”Sverigedemokraterna”, “Folkviljan och massinvandringen” som “Blågulafrågor”.

Den omfattande invandringen, i ökad utsträckning från fjärran länder ochfrämmande kulturer, har kombinerats med en kravlöshet gentemotnykomlingarna. Samtidigt har det bedrivits ett konstant kampanjande motursprungsbefolkningen, för att bekämpa en förment “främlingsfientlighet ochrasism”.

Detta är knappast en politik som haft folkligt stöd. Detta märktes genom demånga nya rösterna till Folkpartiet i valet 2002, efter att partiet gjorten liten markering med sitt tal om krav på kunskaper i svenska för att fåsvenskt medborgarskap. (Av detta blev dock inget, efter valet har fråganuppenbarligen släppts av fp.)Nu vill fp lösa problemen med den höga arbetslösheten bland invandraregenom “ett perspektivskifte som öppnar vägen för en inkluderandeutvecklingspolitik baserad på egenmakt i stället för omhändertagande, påarbete i stället för bidrag”.

I princip riktigt, men kan det fungera? Harde invandrare i yrkesaktiv ålder som nu är öppet arbetslösa eller stårutanför arbetsmarknaden de kunskaper och färdigheter som efterfrågas pådagens svenska arbetsmarknad? Har de ens nödvändig motivation? Om bidragendras in, vad händer? Får vi då inte just den våldsamma konfrontation somRojas varnar för?”Sverige befinner sig farligt nära den punkt då de etniska och socialakonflikterna kan urarta…” skriver de två fp-företrädarna.

Tyvärr är denpunkten delvis redan passerad. Det pågår redan en lågintensiv krigföringmot svenskar och det svenska samhället. Inslag i denna är gaturån ochvåldtäkter, värderån och inbrott, hot och kränkningar, misshandel och mord,skolbränder och attacker mot kollektivtrafiken.Det finns ingen enkel lösning på de enorma problem vi nu fått på halsen.Det handlar om att försöka försiktigt krypa tillbaka från kanten till denavgrund, framför vilken vi hamnat. Här krävs ett batteri av olika åtgärder.Först av allt gäller det att alla partier blir klara över situationensallvar. Här återstår mycket att göra – (s)-regeringen har haft svårigheteratt vinna nödvändigt stöd i riksdagen för ens måttliga åtgärder för attbromsa invandringen och asylmissbruket. Inget annat parti ville sätta stoppför möjligheterna att lämna in ständigt nya ansökningar.

I själva verket måste till en klar viljeinriktning om att tills vidareminimera den fortsatta invandringen till Sverige. Här skulle vi kunna läramycket av t ex Danmark och Nederländerna. Inom EU borde vi stödja förslagetom asylmottagning i EU:s utkanter.Vidare måste vi få en effektivisering av kampen mot våldsbrottslighet.Detta måste innefatta en bättre gränskontroll och utlänningskontroll, såvälsom konsekvent utvisning av grova brottslingar. Svenska medborgarskap skebeviljas med stor restriktivitet.Mycket mer än så finns att göra – om bara den politiska viljan finns

.Jan Milld————————————————————————

Denna artikel sändes alltså till DN Debatt den 6/12 -04, men refuserades.Den har även sänts till debattsidorna i Svenska Dagbladet, Aftonbladet ochExpressen – med samma resultat.

Mens Sverige har kurs mod status som 2. verdensland:

http://w1.sydsvenskan.se//index_css.html

Danskan starkare på skånska gymnasier

Av Tomas Lindblad 5 december 2004

Danska börjar bli ett av de stora språken på skånska gymnasier. Många elever ser möjligheter till utbildning eller jobb på andra sidan Sundet, och allt fler skolor erbjuder nu eleverna att välja danska som tredje språk. Intresset för svenska språket i Danmark är däremot fortfarande svalt.

Eller som Mona Sahlin udtrykte det efter en svensk kvinde måtte søge asyl i USA for sin libanesiske eks mand forfølgelser:

http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,488346,00.html

“Staten ska hjälpa fler jagade kvinnor att emigrera”

Persson går til modangreb mod Leijonborg og Rojas på besøg i Malmø. Han kunne sige sandheden: Riksdagen bærer en kollektiv skyld ved at have gjort enig front mod befolkningen. Ingen er “bedre ” end andre, men den kommende tid vil der blive trængsel ved håndvasken.

Som “statsmand” skal han dog sætte en positiv mine op, selvom det eneste han tilsyneladende drømte om inden Anna Lindhs død , var at overnatte på Systembolagets vingård i Sydfrankrig og spille golf med andre velaflagte rigmænd på Cote d Ázur. Nu kan han ikke rende af pladsen før 2006.

http://w1.sydsvenskan.se//Article.jsp?article=10102627

– Det finns inga kvicka lösningar. Det här är ett långsiktigt arbete. Jag är helt övertygad om att det är arbete för de vuxna och bra skolor för barnen det handlar om. Båda har varit svårt att ordna sista tiden.För fem år sedan lanserade regeringen en storstadssatsning, särskilda pengar riktade för att gynna integrationen i Malmö, Göteborg och Stockholm.

För Malmös del blev det över en halv miljard kronor. Nu har projektet ebbat ut.Men Göran Persson uteslöt på måndagen inte att det kan bli en ny storsatsning, även om han inte vill lova några pengar.- Jag är inte främmande för att vi gör en ny storstadssatsning, sade han.Persson pekade också på EU-samarbetet, där Sverige arbetar för en jämnare fördelning av hur många flyktingar varje land tar emot.

Mindre for stadig flere skattekroner. Segerfeldt tænker øjensynligt på Svensk Näringslivs nylige rapport som jeg vedlægger så snart den kommer online igen.

“Hvor blev alle pengene af ?” Svaret findes men ingen tør sige det lige ud:

Financial Times:

http://news.ft.com/cms/s/24b81a6a-472c-11d9-b099-00000e2511c8.html

Sweden no longer welfare role model for world

By Fredrik Segerfeldt

Published: December 6

From Mr Fredrik Segerfeldt.

Sir, For decades, Sweden has been a role model for budding welfare states (European Comment, December 1). The world’s highest taxes have been justified by the world’s most encompassing social protection. This is no longer the case.

True, Sweden still has the highest public social expenditure in Europe, as share of gross domestic product. However, an unemployment benefit or a surgery is not paid for with percentages of GDP, but with real money.

And despite lower taxes, Denmark and Austria devote more euros per capita to social spending than Sweden; Germany and the Netherlands only a little less.

In 1980, social spending in Sweden was 50 per cent higher, in euros per capita, than the average of six other European countries. Since then, Sweden has raised taxes more than the other countries.

Concurrently, the advantage in social spending has all but disappeared. High taxes have lowered growth, diminishing the tax base in comparison with other countries. A large share of a shrinking pie soon gets smaller than a small share of a growing pie. The world’s highest taxes do not produce the world’s best welfare.

Fredrik Segerfeldt, Confederation of Swedish Enterprise, SE-114 82 Stockholm, Sweden