Af Bruno Bertrand, François Braize og Jean Petrilli. (Bruno Bertrand er dommer, François Braize er tilsynsførende h.c. i kulturspørgsmål, og Jean Petrilli er advokat.) Snaphanens oversættelse fra Les 4 principales questions que pose l’islam radical à notre Etat de droit

Retsstaten, et af vore mest værdifulde fællesgoder, må hverken føre os til handlingslammelse eller blive en undskyldning for ikke at tage kampen op mod en barbarisk ideologi.

Den radikale islam, sharia og jihad stiller fire afgørende spørgsmål til vor retsstat[i]. Disse spørgsmål er tiltaget i betydning under den valgkamp, som vi er undervejs i, og som udmunder i at vort land skal vælge sin skæbne. Og både tidspunktet og sagen selv opildner både højreorienteret raseri såvel som venstreorienteret naivitet, eftersom disse spørgsmål er væsentlige for enhver borger.

Retsstaten, et af vore mest værdifulde fællesgoder, må hverken føre os til handlingslammelse eller blive en undskyldning for ikke at tage kampen op mod en barbarisk ideologi. Den må ikke glemmes, prisgives eller trampes ned. Der kræves derfor nogle præcise og retsligt velunderbyggede svar på de fire anførte spørgsmål, som skal undersøges nedenfor.

Det erindres, at den europæiske menneskerettighedsdomstol har erklæret den radikale politiske islam og sharia for at være i modstrid med de grundlæggende rettigheder og de demokratiske værdier[ii]. Dens ønske om mission og proselytisme må følgelig begrænses så stærkt som muligt i sine udfoldelser i det offentlige rum og dens handlinger undertrykkes på samme måde, som man i sin tid gjorde med den nazistiske ideologi. På dette punkt foreslår vi, at man ikke forholder sig yderligere afventende, så denne ideologi afstedkommer yderligere skadevirkninger

Fortsæt med at læse “Fire spørgsmål radikal islam stiller vor retsstat overfor”

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen

Scenen är ett rum med bildat borgerlig framtoning: sienaröda väggar, mörka möbler, konst, böcker, läderfåtöljer. Det påminner om psykoterapeuten Paul Westons (Gabriel Byrne) kombinerade behandlingsrum och vardagsrum i HBO-serien ”In treatment”. Eller det skulle kunna vara ett trevligt insuttet vardagsrum på Öfre Östermalm i Stockholm.

En tv-studio där scenografen har lyckats

Men det är en tv-studio där scenografen har lyckats. Här förs samtal under ledning av den mångsidige Eric Schüldt, som trots sin relativa ungdom (han är 37) har hunnit skapa sig en välkänd kulturprofil, bland annat med sina uppskattade musikprogram i radions P2, ”Text och musik med Eric Schüldt”. På söndagsförmiddagarna presenterar han ett kräset urval av musik, baserat på stor kunskap. Han har arbetat som discjockey på Spy Bar i Stockholm och har bland annat spelat musik av den estniske tonsättaren Arvo Pärt för publiken på dansgolvet.

Varför tycker en marxist att kapitalismen är ohållbar?

Sedan några veckor leder Eric Schüldt en serie samtal i SVT på bästa sändningstid på söndagskvällar under rubriken ”Idévärlden”. Nu sitter den högt profilerade marxisten och frilansskribenten Kajsa Ekis Ekman, 37, i intervjustolen hos Eric Schüldt. Hon ska berätta varför hon tycker att kapitalism är ohållbart.

Kajsa Ekis Ekman är inbjuden i egenskap av tyckare långt ut på vänsterkanten. Såvitt känt belastas hon inte av några akademiska meriter men har desto fler åsikter.

Hur förhindra detta politiska självmord?

I genren politiska självmord blir det en föreställning som sällan har skådats i ängsligt politiskt korrekta SVT. Eric Schüldt låter henne begå det, och hur skulle han kunna hindra henne? Och varför skulle han göra det? Han sträcker ut en potentiellt räddande hand ibland, men eftersom hon inte förstår vad som håller på att hända tar hon den inte.

Kajsa Ekis Ekman har en timme på sig att kritisera kapitalismen. Ett enastående tillfälle. Först i halvtid släpps hennes opponenter in.

Hon hävdar att vi inte klarar att sätta stopp för ”den klimatkatastrof som vi själva har orsakat”. Det inneboende felet är vårt ekonomiska system, kapitalismen. Kapitalism skapar vinst åt företagens ägare. Kapitalism bygger på utsugning. Ägarna suger ut dem som slavar åt dem och som tvingas stiga upp tidigt på morgnarna för att arbeta och försörja sig fast de hellre skulle vilja stanna kvar hemma i sängen. 90 procent av alla svenskar är lönearbetare, även om vissa har F-skattsedel och kallar sig företagare. I ett kapitalistiskt företag råder inte demokrati. Ägaren bestämmer allt, roffar åt sig hela vinsten och kan inte röstas bort. Säger Ekman.

Ett proletariat är alltid ett proletariat

Fortsæt med at læse “Julia Caesar: När vänstern avrättar sig själv”

“Antikaliffen” Mohamed Omar om priset för att lämna Islam

Naturligvis en meget stor sekt fordi den har været exceptionelt voldelig og imperialistisk, men med alle sektens umiskendelige kendetegn. Mohamed Omar er en svensk forfatter med en iransk far og en svensk mor. Jeg har haft det lidt svært med ham, for i 2009 erklærede han sig for “islamist”, hvilket varede til 2012.

Et skrivende menneske har ikke anden kapital end den tillid, han kan skrive sig til, og den tager år at opbygge, og kan tage en dag at rive ned. Kan man have tillid til en person med så radikale, mentale og politiske udsving? Jeg var ikke tilbøjelig til det. Til en Daniel Carlsen, der var ‘nazist’ indtil 2011, ville jeg sige: “Kom igen om ti år, så må vi se om vi have have nogen tillid til dig. Der er ingen, der vil købe en brugt bil af dig i dag.”

Men –  Omar skriver godt for sin sag på bla. Det Goda Samhället, og i dette program virker han fuldstændigt ærlig. Han giver et meget interessant indblik i, hvad det vil sige at forlade den islamiske sekt, og hvad det har kostet ham personligt. Han tilbageerobrer sin tillidskapital hurtigere end de fleste.

Marine le Pen om ‘historiens første feminist-regering”

“Jag är kvinna och som kvinna känner jag mig extremt kränkt av de begränsningar av friheterna, som nu utvecklas i vårt land genom den muslimska fundamentalismen.

Fortsæt med at læse “Mohamed Omar: “Islam er en global sekt””

“We are not different. We are the same. We are all Canadians.”

Oven i købet er hun lesbisk i en udtrykkeligt homohadende moské. Årets dhimmibillede i hård konkurrence med de svenske ‘feminister’ i Teheran forleden. Har vi givet nogen lov til en sådan kapituation på vore vegne? (Der blev diskuteret Canada i Deadline i aftes. Villemoes tørrede gulv med Stine Bosse, men hun opdagede det vist ikke.)

Before she was allowed to deliver a message that “we’re all the same,” Ontario Premier Kathleen Wynne was forced to sit in the back corner of a Mosque all by herself while the Muslim men prayed. While the men prayed, she sat patiently in the back corner of the mosque waiting to say the words many in the room were so thankful to hear. Female Ontario Premier Forced To Sit In A Corner While Visiting Mosque

Bryssel: 30 terroranholdte på 30 dage

Bryssel vil være en muslimsk flertalsby inden 2030, men inden den tid vil eurokraterne have forladt den synkende skude og nyde deres otium som golfspillende millionærer.

Police officers at Brussels International Airport detained 30 terror suspects in one month after stepping up its presence following the terror attack last March.

Fortsæt med at læse “I skammekrogen: Islam betyder underkastelse”

 Av Thomas Nydahl

Dagens läxa: anta att ett europeiskt land under lång tid tar emot en mycket stor grupp från ett arabiskt land i krig, anta sedan att de alla vill bo i samma stad i detta land och att de där gör som de gjorde i hemlandet, det vill säga att de inte väntar på “samhället” eftersom de aldrig fått lära sig att man kan göra så, de börjar istället eget verksamhet som baseras på pengarna-i-handen-och-ner-i-fickan-ekonomin, den som aldrig är i kontakt med detta europeiska lands myndigheter, allra minst den som handhar beskattning.

Svaret på dagens läxa är bara alltför enkelt att formulera: ett sådant land lever vi i, det heter Sverige. Det är bara det att alla människor som kom från det arabiska landet i krig helst helt vill slippa kontakt med landet som välkomnade dem. De lever i vad vi till vardags kallar getton och etniska enklaver.

Fortsæt med at læse “Kaosenklav eller mångkultur. Malmö i stormens öga”

(Privatfoto) Endnu et ‘araber-skyder-araber’ mord i det centrale Malmø i går. Det er det tredje i år. Årstakten i Malmø er nu 25 mord i en by på Århus’ størrelse. Plus 149 skyderier og 18 granatsprængninger.

Rashed Al-Quadi (23) træder ud af restaurant Krua Thai på Møllevångstorget (sted hvor de hippe venstreorienterede bor, en slags Blågårds Plads), fem meter fra døren får han tre skud i hovedet og dør kort efter. To personer flygter på knallert. Klokken er 18.30, og pladsen er fuld af mennesker og vidner.

Men det generer ikke morderne. De ved, at politiet ikke finder dem, de ved at retsstaten gør uden at bide, de ved, de er machoer i et madammeland. Den sagtmodige Anders Ygeman skræmmer dem virkelig ikke. Det er nu, de sidste svenskere skal forlade Malmø, “denne forunderlige by, som ingen forlader, før han har fået mærker af den.”

Den grove vold i Malmø begås af cirka 200 personer, hvoraf 2/3 dele ikke er svenske statsborgere. Den kunne altså stoppes nærmest omgående, hvis Sverige skaffede sig af med dem, men så gerne vil politikerne ikke stoppe myrderierne. Kontroltab er mere deres boldgade. En svensker skærer situationen bramfrit men præcist ud på et debatforum:

Fortsæt med at læse “Kødkværnen Malmø”