Exklusiv intervju. Några timmar innan sitt nya besök i Argentina träffar jag i Porto Alegre på tu man hand den lika beundrade som ifrågasatte författaren till “Elementarpartiklarna” och “Underkastelse.” Den franske författaren är för närvarande en av världens mest berömda. Michel Houellebecq: El incorregible, Översättning: Stig Carlsson
Hans fiktion ligger nära verkligheten. Nästan i linje med ett reportage som beskriver de värsta mardrömmar. Han har ingen akademisk prosa och vill inte tillhöra “den sköna litteraturen.” Han har snarare en berättande prosa, som diagnostiserar vår tid. I allmänhet brukar hans ämne vara dekadans, men utan den konservative författarens kritiska synvinkel. Han ifrågasätter inte verkligheten. Han driver på den i sin riktning, förstorar den och snabbar upp den: sexturismen, den känslomässiga likgiltigheten, lyckofilosofin och den gränslösa promiskuiteten utan synbara konsekvenser. Han har påpekat, att han förebådade fallet med Dominique Strauss-Kahn – f.d. ordförande i FMI och sexmissbrukare. Till sist, “Underkastelse,” är en politisk fiktion om islamismens uppstigning till den verkställande makten i Frankrike och vars publicering sammanföll med massakern på satirtidningen Charlie Hebdo. I det här speciella fallet skulle Michel Houellebecq säga: “Jag skildrade inte den värsta mardrömmen. Den utspelade sig på en parisredaktion.” Efterräkningarna botade emellertid honom inte från politisk inkorrekthet. “Jag bryr mig inte så mycket om flyktingarnas öde, om jag skall vara ärlig mot dig.” Vid slutet av vårt samtal skkriver han på första sidan av ett ex. “Till X, den här romanen orsakade mig oerhörda bekymmer.” Tillsammans med den likgiltiga attityden, en stil med en syrlig ironi knappt märkbar, som löper igenom hans böcker.
Bara i Frankrike har hans bok sålt i 700 000 ex. I hela världen. Miljontals. Och här står vi inför ett fenomen, som inger ömhet. Rik och deprimerad och utan lust att köpa en ny jacka eller att skicka den han har på sig till tvätten. Författaren kommer till Buenos Aires för att ge en offentlig intervju och för att hålla ett föredrag om den intellektuella traditionen i Frankrike under 1900-talet. Det återstår att se, om han kommer att tala som historiker, provokativ agent eller som framstående författare, kanske Frankrikes största i den bästa traditionen av förargelseväckande författare.
Fortsæt med at læse “Michel Houellebecq: Den oförbätterlige”








