
”Det är lätt att mobilisera islamkritiska röster när islam representeras av Abu Hamza al-Masri och Abu Qatada men det blir betydligt svårare när Tariq Ramadan gör det. Men han har många kritiker som menar att under hans demokratiska fernissa döljs en mer hårdför islamist” (Carl Rudbeck, ur Islam och liberalismen)
Hur lär vi oss av tidigare epoker i historien? Under mycket lång tid fanns det ett mantra som i relation till den nazistiska förintelsen av judarna löd: ”Det får aldrig mer hända”. Vem skrev inte under på det? Men vad det egentligen betydde rådde det allmän oklarhet om. Mantrat hördes också på 1990-talet då två gigantiska katastrofer, också de kallade folkmord (eller etnisk rensning), pågick: dels de ex-jugoslaviska krigen, dels massakrerna i Rwanda. Av det som hördes från serbiskt och bosnienserbiskt håll behövde man aldrig tvivla på uppsåtet: att ”befria” Bosnien från bosniaker.
Från Rwandiskt håll förhöll det sig likadant. Folkmordet på en miljon tutsier var etniskt formulerat: var man tutsi skulle man dö och för dödandet stod landets hutuer. Men kan man jämföra balkankrigen och folkmordet i Rwanda med den nazistiska förintelsen? Jag är av den bestämda åsikten att man alltid bör studera historien för att kunna hantera framtiden bättre. Det som förenar massmord av det här slaget är att det alltid finns en herrefolks-ideologi i bakgrunden. Man anser sig tillhöra en bättre del av mänskligheten. Det råder ingen tvekan om att det förhöll sig så i de tre nämnda fallen.

Har man varit med kring allt som hänt Lars Vilks sedan han gjorde sin lilla teckning av en viss rondellhund kan man inte säga att Niklas Orrenius tillför mycket nytt i sin bok om ämnet. De 





