Exemplet P O Enquist
Av Anders Johansson
Det demokratiska svenska samhället är i sanning tolerant mot de stater som är grundade på ideologisk fiktion. I yttrandefrihetens namn är det mesta tillåtet, åtminstone om det har marxist-leninistiska förtecken.
När jag vid 68 års ålder försöker erinra mig vad som skrivits och sagts av svenska intellektuella till försvar för vänsterdiktaturer under min medvetna tid är det ingenting som så bitit sig fast i mitt medvetande som Per Olov Enquists kommentar i tidningen Expressen den 15 maj 1975.
Pol Pot och hans röda khmerer i Kambodja var då inbegripna i ett av historiens värsta folkmord. Under fyra år dödades närmare 2 miljoner människor, närmare en fjärdedel av landets befolkning. Till medlöparna hörde förutom Enquist, bland andra revolutionsromantikern Olof Palme, Birgitta Dahl, och, inte alldeles oväntat, Jan Myrdal.
Så här skrev Enquist i tidningen Expressen till försvar för tömningen av de stora städerna i Kambodja:
“Horhuset utrymt, städning pågår. Över detta kan bara hallickar känna sorg.”
Det finns skäl att tro att det bakom en politisk ståndpunkt finns en konflikt eller möjligen interaktion mellan den politiska positionen och andra värdeskalor som är lika viktiga för individen, till exempel personlig lojalitet, etik och religion.
Allt som sägs av värde beror av en etisk förbindelse mellan inbillningskraft och bild. En bild av värde måste vara sann, inte bara en dekoration. En författare har inte råd att betrakta en metafor som en tillfällig estetisk manöver. Så snart bilden är förvrängd är sanningen förnedrad. Hur ska våra ord kunna överleva om vi inte talar sanning om den tid vi lever i?
Fortsæt med at læse “Den svenska vänsterns ideologiska haveri”