Omar Mustafa-affæren nærmer sig højkomikken. Man ser for sig en sosse-hbtq-feminist fra de højere stockholmske samfundslag komme bimlende fuld hjem fra Andy’s Bar og vågne og med tømmermænd ved siden af en langskægget misogyn, homo- og jødehader. Det gør ondt, hvis nogen opdager det. Det bidrager endnu en tak til underholdningen, at EXPO af alle nu beskyldes for at være ‘islamofober’ for at have kortlagt Omar Mustafas fortid. Ingen højere?
Nu hævner politikernes sløsethed og arrogance mht. islam sig grumt, hidtil er den kun gået ud over befolkningen. Det har ikke strejfet dem et sekund at undersøge hvad Islamiske Förbundet og Yusuf al-Qaradawi er for noget, eller også har de kalkuleret med andres ligegyldighed og uvidenhed. Den smuttede – SAP har forregnet sig, men efter at de har skudt deres vælgere i fødderne med maskingeværer i fire årtier, er det er mig ikke muligt at have ondt af dem, og desuden stemmer 31 procent af de beskudte stadig på dem endnu. Det findes der vist ingen kur for.
Kommentatoren Jörgens analyse rammer lige ned i centrum af sagen, for når suppen koges ind handler dette om kampen om 2-300,000 muslimske stemmer:
Vad det handlar om här, både i Malmö och på riksplanet är röstmaximering. I Malmö gjorde S den bedömningen att man skulle kunna behålla makten lokalt med hjälp av den muslimska rösten. Den fick man givetvis inte gratis som vi alla kunnat se. De omedelbara och direkta förlorarna var stadens judiska minoritet.
Nu vill S på riksplanet göra en Reepalu för att även här med hjälp av muslimska röster komma tillbaka till regeringsmakten. Därför kommer man att hålla fast vid Omar Mustafa i det längsta. och därför blundade man för tveksamheterna i hans bakgrund.
Man visste också att Moderaterna, det ledande regeringspartiet, var komprometterat i frågan genom samröre med muslimska brödraskapet i form av den moderate riksdagsman som tidigare var ordförande för islamiska förbundet. Man kunde alltså utgå från att M inte skulle göra något väsen av den nye ledamoten i partistyrelsen och att media som vanligt skulle ligga lågt för att inte gynna islamofobin och SD.
Men, men, man hade ändå missbedömt situationen! Omar Mustafa i partistyrelsen tillsammans med den offentliga hedersbevisningen mot Reepalu blev för mycket för det judiska samfundet i Sverige och dess vänner, liksom för delar av kvinnorörelsen och gaysamfundet.
Hur det här än slutar, kommer S att gå skamfilat ur den här historien medan Miljöpartiet (MP), detta motbjudande parti, kommer att tjäna på saken. MP, dessa gröna miljötalibaner, är också i det väsentliga en frontorganisation för muslimska brödraskapet. Med Reinfeldt och regeringen har man ingått ett nytt avtal när det gäller invandringsfrågorna dvs. att gränserna även i fortsättningen ska hållas öppna, samtidigt som man håller öppet för att tillsammans med kommunisterna och socialdemokraterna bilda regering efter nästa val, om Reinfeldt och moderaterna inte kan bjuda över.
Detta är skamlöst fräckt, men mycket skickligt. Genom att spela ut de borgerliga mot vänstern, se till att ha inflytande på båda sidor och hålla upp den muslimska rösten till beskådande, maximerar islamisterna sitt politiska inflytande och de fördelar man oblygt utverkar till sina egna. Säkert är bedömningen riktig att det så här långt är politiskt mer gynnsamt att använda M, S och MP som trojanska hästar än att bilda ett eget parti. Säger verkligheten något annat?
På tretten (13!) forskellige spørgsmål svarer partisekretær Carin Jämtin med samme luftfrikadelle på alle. Årets ikke-interview:








