Henrik Arnstad: Älskade fascism (Norstedt)

Av Thomas Nydahl

När jag läser Henrik Arnstads bok om fascismen sätter jag både frågetecken och utropstecken i kanterna. När han berättar om utdikningen av italienska malariaträsk kallar han det typiskt fascism. Det indikerar att han inte förstått varför det var en stor, mänsklig vinst när det moderna samhället lyckades utrota många av dessa europeiska helveten. Arnstads tes är att det är typisk fascism därför att denna ideologi alltid först vill förstöra innan den bygger upp. Då får man väl hälsa och tacka för förstörelsen av träskmarkerna.Så här skriver han:

“Att bekämpa träsken som uttryck för degenerering, förfall och sjukdom var ingen tom symbolhandling för fascismen. Det var ideologins hjärta. Nedkämpning och pånyttfödelse som en enda enhet.”

Men om det nu helt enkelt var en handling ägnad att sätta stopp för just livsfarliga sjukdomar? Fascism? Jag har sett samma politik praktiskt tillämpad i Albanien och Israel. Skulle det i det albanska fallet vara ett uttryck för stalinism och i det israeliska för sionism?

Och om Guantanamo skriver han att det är “ett koncentrationsläger”. Nog blir man fundersam. Det hjälper inte att Guantanamo är en motbjudande företeelse – det yttersta tecknet på rättslöshet inför kriget mot terrorismen – men något koncentrationsläger är det inte. Det finns rätt många saker i hans bok som glider ner i något som pendlar mellan vagheter och dumheter. De få recensioner jag läst pekar på liknande saker.

En liten men viktig sak noterade jag redan på omslagsfliken. Arnstad har presenterat sig som historiker men kritiserats för det. Nu blir presentationen en annan, vilket tyder på att förlaget tagit till sig kritiken. Där står det nämligen att han “är historievetenskaplig skribent”. Det borde väl räcka?

Bokens sista ord har jag stött på tidigare, men visste inte att det var André Malraux som yttrat dem. Jag finner själva tankegången motbjudande och vägrar tro på den. Så här lyder orden:

“En man som är både aktiv och pessimist är antingen fascist – eller också kommer han att bli det snart.”

Själv aktiv pessimist – eller som vi brukar säga här, kämpande pessimist – värjer jag mig mot påståendet. Helt enkelt därför att det är oriktigt. Men på något besynnerligt vis passar det in i Arnstads världsbild och historiesyn.

Här skriver Olle Svenning i DN, och här finns Svenskans recension.

“Bokens sista ord har jag stött på tidigare, men visste inte att det var André Malraux som yttrat dem. Jag finner själva tankegången motbjudande och vägrar tro på den. Så här lyder orden: “En man som är både aktiv och pessimist är antingen fascist – eller också kommer han att bli det snart.” Själv aktiv pessimist – eller som vi brukar säga här, kämpande pessimist – värjer jag mig mot påståendet. Helt enkelt därför att det är oriktigt. Men på något besynnerligt vis passar det in i Arnstads världsbild och historiesyn.”

En av mina läsare, som råkar vara översättare från just franska har sänt mig en korrigering som ytterligare underminerar Arnstads trovärdighet. Jag kan inte se annat än att han antingen slarvar eller medvetet förvränger Malraux.

Så här skriver min läsare:

“‘En man som är både aktiv och pessimist är antingen fascist – eller också kommer han att bli det snart.’ Detta citat är helt felaktigt, Malraux har aldrig yttrat något sådant. Följande står i hans roman L’Espoir från 1937 (på svenska Förtvivla ej!): ‘Tout homme sera fasciste, sauf s’il a une fidélité derrière lui.’ Det är något helt annat!!!”

Vidare:

“Malraux säger att en till sin läggning aktiv man (en som inte nöjer sig med att tänka utan vill ingripa och forma sin tid) och som samtidigt är pessimist när det gäller mänsklighetens framtid, blir fascist, med mindre han har en stark bindning, en trohet, en förankring bakåt. Det är det han säger, och det är i sanning något helt annat än det som HELT FELAKTIGT (eller förfalskat) citeras på svenska.”

Jag utgår ifrån att fler av mina läsare har tankar och synpunkter, eller tidigare sett den citerade meningen. Alla bidrag är välkomna. Det här fick mig nämligen att tänka ännu en runda kring boken jag läst med ytterst motstridiga känslor. Det finns ett slags luckor i den, en fluffighet som ibland ter sig mer spekulativ än saklig. Men den är svår att sätta fingret på.

Sexuella övergrepp vid fronten. De syriska rebellerna tar sig tunisiska flickor att förlusta sig med

Av Thomas Nydahl

Det kommer mycket oroväckande rapporter från Tunisien, Syrien och Jordanien. En fatwa har utfärdats i av en saudisk “lärd” i religionsfrågor, Mohamed al-Arifi, som innebär att de stridande rebellerna i Syrien får rätt att ingå så kallade “Jihad-äktenskap”. Dessa kan, förstås och som exemplet Iran tidigare har lärt oss, vara i allt från femton minuter till flera år. Poängen är att det naturligtvis inte handlar om några äktenskap, utan om en religiöst hycklande variant av våldtäkt.

“The fatwa purportedly allows the jihadis, who abandoned their wives to fight against Assad’s regime, to marry girls for a few hours to satisfy their sexual needs. But even if there never were such a fatwa, as the Saudi scholar says, what is evident is that Tunisian girls are being sexually exploited by the jihadis in Syria.

Tunisian Minister for Religious Affairs, Noor Eddin al-Khadimi, said that Tunisians should not abide by the fatwa. Salma al-Raqiq, a Tunisian opposition figure, said that the “jihad marriages” were a disgrace for the Tunisians.
She also called on the authorities to start dealing with the increasing phenomenon of Tunisian jihadis heading to Syria to join radical Islamist groups.”

I samma artikel nämner man att unga tunistiska kvinnor kidnappats och försvunnit.

“The sexual exploitation of girls was revealed after several Tunisian families reported that their teenage daughters had gone missing in recent months. It later transpired that the girls had been dispatched to serve to Syria on “jihad marriages.” In other words, the girls had been sent to Syria to satisfy the sexual needs of the anti-Assad jihadis.”

Fortsæt med at læse ““Jihad-äktenskap””

Over hundrede på et halvt år. – Svenske tilstande i Brøndby kommune. Det er lige den slags systematisk terror, der er med til at radikalisere klimaet i Danmark, og som det ville være godt at have en spansk lov om fratagelse af statsborgerskab “af sikkerhedsgrunde og trusler imod den offentlige orden” imod. Når man ikke slår maksimalt hårdt ind over for dette – bandemedlemmer får 2.4 års fængsel, – skal man da ikke undre sig over, at det kan radikalisere almindelige, skikkelige danskere politisk.

Kommer der større bevægelser til højre for Dansk Folkeparti, vil de være skabt af de samme tonedøve politikere, der gav anledning til at DF blev dannet og nu er Danmarks næststørste parti. Om radikaliserede nedenfor i Tysklands posten.Beboere i fare ved påsatte brande, Beboerbestyrelse: Alle er dybt rystede, 11 nye brande på Vestegnen. Albertslund: Unge kræver klubhus: “… brande og hærværk fortsætte indtil vores krav bliver opfyldt”, Facebook: Stop brandene i Albertslund

Da politiet kun vil oplyse, at der er tale om danske statsborgere, har Den Korte Avis tidligere prøvet at afdække, hvilken baggrund de mistænkte unge har. Det skyldes flere indicier: Før det første er en gruppe ældre beboere i Nordmarkshave, som ligger i området, i september sidste år blevet groft chikaneret af en gruppe unge andengenerationsindvandrere, som solgte stoffer og råbte skældsord efter dem (Albertslund Posten).

For det andet prøver Københavns Vestegns Politi at komme i kontakt med forældre, som har svært ved at tale og forstå dansk (Ekstra Bladet). Og for det tredje har det været diskuteret på et fællesmøde mellem Albertslund kommunalbestyrelse og Albertslunds integrationsråd, hvad rådet kunne gøre i forhold til gruppen af hårde unge og de mange påsatte brande (Møde 122).Selvom det skal understreges, at der kun er tale om indicier, fortsætter Den Korte Avis med at prøve at få belyst, hvilken baggrund de mistænkte unge har, ligesom vi følger udviklingen i sagen om de mange ildspåsættelser i Albertslund generelt.Dramatisk nat med 11 ny påsatte brande – ingen vil tale om gerningsmændene

Den Anden Islamkritiske Konference, Berlin 2013

Fra den første “Islamkrittiske Konference” i 2008 udgik der væsentlige impulser til den offentlige debat. I dag, fem år senere, er det på tide at genopfriske disse oplysende impulser. Det er formålet med det andet offentlige møde i den “Islamkrittiske Konference”, der finder sted fra den 10 til 12 maj i Berlin.

Under mottoet “selvbestemmelse i stedet for gruppetvang” vil Hamed Abdel-Samad, Mina Ahadi, Lale Akgun, Kelek, Hartmut Krauss, Michael Schmidt-Salomon, Arzu Toker og Ali Utlu forklare, hvorfor den nødvendige kritik af politisk islam autoritære, uliberale normer ikke skal forveksles med en fremmedfjendtlighed og anti-islamisme.

Der er sket en masse siden sidste møde. Tænk blot på “den arabiske revolution”, Sarrazin- debatten eller i Salafistbevægelses fremmarch i Tyskland. Desværre er fronterne i debatten blevet trukket hårdere op i de senere år: Mens kritikken af den politisk islams patriarkalske herrefolkskultur er taget til, er en farlig antiislamisme også. Den Islamkritiske Konference ville behandle misopfattelser og de afledte fjendebilleder. [..]

Dermed kan et Sarrazinsk ræsonnement undgås, den fordom, at demokratietunderskud udelukkende findes hos folk med indvandrerbaggrund. Ja, det underskud findes oftere blandt de muslimer, der følger ​​Koranens lære ukritisk og oplyst, men liberale muslimer er ikke en trussel, men et aktiv for det åbne samfund.

Hvor der på den første Islamkritiske Konference i 2008 i Köln især kom ikke-religiøse islamkritikere og eks-muslimer til orde, skal i 2013 også liberale muslimer finde stærkere gehør, for hvis vi skal imødegå dobbelttruslen fra politisk islam og chauvinisme, har vi brug for en bred alliance af sækulære og liberalt-religiøse kræfter. Arrangørerne af den “Anden Islamkritiske Konference” opfordrer alle interesserede parter til at deltage i denne vigtige debat om fremtiden for vores samfund. Kritische Islamkonferenz 2013, Kritische Islamkonferenz 2013. (Snaphanens oversættelse, Foto Hamed Abdel-Samad i København, nov. 2011.)

Fortsæt med at læse “Sommertid”

Der er mange ting de mellemøstlige gerontofascister frygter, så sandt som islam bygger sin magt på vold og frygt, men intet frygter de mere end ligestiling mellem kønnene, og derfor ser vi også hele tiden, at de ikke går af vejen for mord på og terror overfor kvinder for at beskytte deres magt, nu altså også i Europa. Æresdrab er kun toppen af isbjerget, ser man på de morddømte her, er voldsomt kontrolbehov og jalousi et meget hyppigt mordmotiv. Vi har netop endnu en død, svensk ‘balkonpige’ i dag.

Ligestilling under islam bliver ikke som en basisgruppe i Danmark i 70’erne, den bliver blodig, det har den allerede været længe uden at europæiske feminister rigtig har interesseret sig for det, mere søster end solidaritet er det med dem. Lad dem dø, Herregud, skide arabere.

Egypt‘s ruling Muslim Brotherhood warns that a U.N. declaration on women’s rights could destroy society by allowing a woman to travel, work and use contraception without her husband’s approval and letting her control family spending. The Islamist party of President Mohamed Mursi outlined 10 reasons why Muslim countries should “reject and condemn“ the declaration; The Brotherhood, which helped to elect Morsi to power in June, posted the statement on its website, Ikhwanweb.

The Muslim Brotherhood said the declaration would give “wives full rights to file legal complaints against husbands accusing them of rape or sexual harassment, obliging competent authorities to deal husbands punishments similar to those prescribed for raping or sexually harassing a stranger, give girls sexual freedom, legalize abortion, provide teenagers with contraceptives, give equality to women in marriage and require men and women to share duties such as child care and chores, equal rights to homosexuals, and provide protection and respect for prostitutes” and “equal rights to adulterous wives and illegitimate sons resulting from adulterous relationships.”

The Muslim Brotherhood should be worried. Equal rights for women would not destroy society but Islam.Equality for Muslim Women will be the Death Knell of Islam(I Danmark er kvindernes erhvervsdeltagelse blandt de højeste i verden, omkring 77 procent) – Man skulle tro, at Morsi havde vigtigere ting at tænke på end at tyrannisere kvinder. Spengler: Egypt’s Bankruptcy and America’s Foreign Policy Failure:

Egypt is running out of the hard currency it needs for fuel imports. The shortage is raising questions about Egypt’s ability to keep importing wheat that is essential to subsidized bread supplies, stirring fears of an economic catastrophe at a time when the government is already struggling to quell violent protests by its political rivals. Farmers already lack fuel for the pumps that irrigate their fields, and they say they fear they will not have enough for the tractors to reap their wheat next month before it rots in the fields.

Egypt is not going into an economic and social tailspin because the government of Hosni Mubarak fell in 2011; the government of Hosni Mubarak fell because Egypt already was headed into an economic and social tailspin. We stand not before a glorious era of Muslim democracy, comparable to the revival of Eastern Europe after the fall of Communism, but a prolonged period of chaos. We cannot prevent this; at best we can limit the damage. The situation on the ground in Egypt is becoming desperate.

Spanien vil kunne sløjfe statsborgerskaber af sikkerhedsgrunde

Spanien vill införa vissa tester för utlänningar som söker medborgarskap i landet. På grund av säkerhetsskäl kan även utlänningar förlora sitt medborgarskap i Spanien. Utlänningar som engagerar sig politiskt i andra länder eller går med i en väpnad armé i ett annat land riskerar också att i framtiden förlora sitt medborgarskap i Spanien.

Enligt lagförslaget måste utlänningar som söker spanskt medborgarskap genomgå ”officiell examen” för att kunna visa en tillräcklig grad av kunskap i det spanska språket. Invandrarna ska även kunna visa att de blivit integrerade i det spanska samhället. Samtidigt riskerar utlänningar som har spanskt medborgarskap att enligt artikel 25 att bli av med medborgarskapet om de riskerar den nationella säkerheten eller om de stör den allmänna ordningen. Spanien vill införa språktest för invandrare som söker medborgarskap, Los extranjeros que adquieran la nacionalidad española podrán perderla ‘por razones de seguridad’.

Anvendt på Sverige ville det betyde: Ikke flere ‘svenske’ jihadister, der returnerer fra Syrien eller Pakistan/Afghanistan, ikke mere grov kriminalitet mod lokalbefolkningen, ikke flere terrorbrandstiftelser, angreb på politi og brandvæsen, ikke noget med svenske terrorangreb (vi har haft to) eller storrøverier i Danmark, men det er sikkert ikke fordele, der frister en svensk politiker. Men bare vent, det kommer. I Sverige er halvdelen af de livstidsdømte indvandrere eller udlændinge og fængslerne er propfulde af ‘nysvenskere’, procentandelen er en hemmelighed, magten beskytter sine katastrofer så længe som muligt. Tilmed kan man gøre sig håb om en vis præventiv effekt, hvad der er en svær mangelvare i retsplejen.

These four, though, are only the tip of the iceberg. How many sleepers are actually operating in Germany, nobody knows. And nobody can see inside the heads of the 5 million Moslems in this country. Those have have cast only a glance in the Koran can already be programmed for jihad. Our experiences of the past four years on Munich’s streets speak volumes. There is a highly dangerous time bomb ticking among us. These Moslems Wanted to Kill Markus Beisicht (video, tysk, utekstet)

Min egen uvidenskabelige statistik fortæller, at der i denne tid forpurres et større muslimsk terrorangreb/politisk terrormord i Europa om måneden. Mindst. Belgien forleden, Beisicht nogle dage inden, Hedegaard i starten af februar, Birmingham i januar, Bonn i december osv. Det betyder, at nogle uvægerligt vil lykkes før eller senere. Når folk begynder at dø i større antal, eller af åbenlyst jihadistiske årsager, vil det forrykke det politiske billede i Europa, og vi vil se helt andre politikere indvalgt, end dem der indførte multikulturen, og som i det store hele stadig regerer. Det er et spørgsmål om tid.

Man glemmer, at Holland stod og vippede på kanten af socialt oprør nogle døgn efter mordet på Theo van Gogh. Når man møder Geert Wilders personligt, er man ikke i tvivl om, at Holland ved, det er alt for farligt for landet, hvis et attentat på ham lykkes. Det samme er tilfældet med Westergaard og Vilks, der er blevet politiske symboler.

Vi skal glæde os over, at Danmark demokratisk er længst fremme i Europa med et nær ved DF-V flertal. Når det flertal kommer til, og hvis de holder tøjlerne stramt og tungen lige i munden, er vi bedre rustet imod at stemme på ekstremister og fascister end nogen andre. England og Tyskland mangler en demokratisk modstand mod indvandring og muslimsk poltisk indflydelse, og er i farezonen. I Frankrig hvis Le Pen ikke får den indflydelse, som hendes stemmer berettiger hende til.

Det samme er Sverige trods SD stadig, fordi der er en kraftig ekstremistisk understrøm, enhver der er fortrolig med detaljerne kender. I Sverige er der nationalister, i Danmark har de altid været for godartede til at man kan bruge ordet. Her er vi besindige, men med fingeren på pulsen. Foreløbig er S-SF ved systematisk at blive barberet ned til ubetydelighed, selvfølgelig også af andre grunde. I Norge har indvandringen været langt mindre, og den politiske reaktion langt hurtigere. Der er valg til september, og der tegner sig et rent FRP-Høyre flertal. De der følger Norge, ser at det koger.

Beslutsomme politikere kan sørge for, at demokratiet forbliver i førersædet. Udtryk omvendt: Et stort Radikalt parti i Danmark, ville bringe demokratiet i fare. Ganske ironisk, når man tænker på, at Jelved sagde, at “Anders Fogh er en farlig mand.”Enhver fugl pipper med sit næb, også undertegnede. Men jeg har hele tiden haft blikket rettet imod, om den demokratiske højrefløj skulle blive overhalet højre om af folk, der ikke gider vente på politikerne. Kun tiden kan vise, om ens bange anelser har været begrundede. (Se: Large neo-fascist vote in French by-election: A warning to the working class.)

Brugte vi Breivik rigtigt, som Sørine Gotfredsen skrev, noget af det bedste der er skrevet om den sag? Skræmmende mange gjorde ikke. Endnu har vi tid, men med én terrorhandling kan den være udløbet. Problemet er, at vi ikke ved hvilken, og at nogle vil lykkes.

Peter Hitchens: “It wasn’t because we liked immigrants….”

“but because we didn’t like Britain….Even back in my Trotskyist days I had begun to notice that many of the migrants from Asia were in fact not our allies. “

The greatest mass migration in our history has taken place. Revolutionaries of the Sixties to blame for seeing immigrants as allies Rather than them adapting to their lifestyle, we are adapting to theirs.

And it was at least partly my own fault. When I was a Revolutionary Marxist, we were all in favour of as much immigration as possible. It wasn’t because we liked immigrants, but because we didn’t like Britain. We saw immigrants – from anywhere – as allies against the staid, settled, conservative society that our country still was at the end of the Sixties.

Also, we liked to feel oh, so superior to the bewildered people – usually in the poorest parts of Britain – who found their neighbourhoods suddenly transformed into supposedly ‘vibrant communities’. If they dared to express the mildest objections, we called them bigots….I have learned since what a spiteful, self-righteous, snobbish and arrogant person I was (and most of my revolutionary comrades were, too).

But, unlike me, most of the Sixties generation still hold the views I used to hold and – with the recent, honourable exception of David Goodhart, the Left-wing journalist turned Think Tank boss who recognises he was wrong – they will not change. The worst part of this is the deep, deep hypocrisy of it.

Even back in my Trotskyist days I had begun to notice that many of the migrants from Asia were in fact not our allies. They were deeply, unshakably religious. They were socially conservative. Their attitudes towards girls and women were, in many cases, close to medieval. Many of them were horribly hostile to Jews, in a way which we would have condemned fiercely if anyone else had expressed it, but which we somehow managed to forgive and forget in their case. How the invasion of immigrants into every corner of England has made a mockery of PM’s promise to close the door

Marie Krarup: Harlang turde ikke tage debatten.

Hans Branner kommer i Politiken den 30. marts med en besynderlig og forkert udlægning af begivenhederne ved en høring om Irak-krigen på Christiansborg den 22. marts. Min far, Søren Krarup, angreb ikke Chr. Harlang og svingede ikke nogen taske efter samme. Og hans og mine argumenter slap bestemt ikke op. Det gjorde Chr. Harlangs derimod.

Han erklærede nemlig som afslutning på debatten, at han ikke havde deltaget i debatten, fordi han ikke ønskede at debattere med en person, der var så moralsk forkert, som jeg. Jeg må indrømme, at jeg med det samme kaldte ham for en tøsedreng. For det er man, når man i stedet for at tage en saglig debat, erklærer, at ens modstander er så umoralsk, at man ikke KAN tage debatten. Det er jo en dårlig undskyldning for ikke at tage den saglige debat.

Fortsæt med at læse “Salafister er tidsindstillede bomber”

Ahmed fra Aleppo er otte år. (Takbir = erobring, ekspansion, som man også kan høre i Europa så ofte.)

Konference: “At forstyrre homogeniteten”

De pludrende klasser i Sverige synes ikke, de er forstyrrede nok. Ro på, det går fint, måske lige undtagen med stavningen.

Välkommen till en konferens som ifrågasätter och stör myten om att svenskar är ett enhetligt folk som tänkt och känt likadant i alla tider. Hur ser vi till att inte återskapa den homogena berättelsen? Vilka kan vi samarbeta med och vilka metoder kan vi använda för att lyfta frågan?

“Att störa homogeniteten och ifrågasätta normen är ett uppdrag för alla som arbetar i kulturarvssektorn. Kulturinstitutioner kan skapa myter, utan att egentligen tänka på det. De berättar det de tror är en objektiv historia, men som i själva verket är den etablerade maktens ord om historien.” ATT STÖRA HOMOGENITET, Konferense 11/3 Skara, 8/4 Uddevalla, Bohusläns museum ,14/10 Borås, Kulturhuset ,11/11 Göteborg, Göteborgs stadsmuseum

Det mørke net eller det grønne net?

There are more than 10,000 extremist websites on the Internet compared to fewer than 100 countering them, an analyst on Tuesday told a conference which stressed the need to rebut militant propaganda. “In many ways, the terrorists are very successful in cyberspace,” said counter-terrorism analyst Rohan Gunaratna, who heads the International Centre for Political Violence and Terrorism Research in Singapore.”Jihadist sites and sermons by charismatic ideologue firebrands are just a mouse click away.”

YouTube, Facebook, Twitter and other social media are increasingly being exploited to spread extremist views, and moderate religious leaders and governments must keep pace to counter their arguments, they said.”Terrorists are increasingly exploiting the Internet as a tool for mass communication and radicalisation,” said Ali. 10,000 Islamic extremist websites, fewer than 100 countering them

Venstrefløjen i Sverige og Norge og til dels i Danmark har haft succes med at sprede den forestilling, at nettet vrimler med xenofone ‘counterjiahadister’ som f.eks. votre serviteur, der er potentielle Breivikker og dertil jødehadere, som Weekendavisen med et trick fra rendestenen slog fast i denne uge. Det er der skrevet kilometer om i aviserne om, holdt seminarer om, der er udgivet bøger, hvor Øjvind Strømmens Det mørke nettet Om høyreekstremisme, kontrajihadisme og terror i Europa falder én ind. Som man kan se af tallene, er det endnu en våd, rød-grøn drøm, der har haft succes med at fylde hele mediebilledet, fordi den passer journalisternes politiske ideer så godt. PET, PST og Säpo ved udmærket hvorfra den virkelige fare kommer – se f.eks. nedenfor, og forhåbentlig taler de med store bogstaver til politikerne, når vi andre ikke lytter med.

En bekymret PET chef måtte gå på TV forleden og advare – politikerne? To om ugen drager i hellig krig. Hakim Benladghem kunne have dræbt mindst lige så mange som Breivik, han var militært elitetrænet og langt bedre bevæbnet – og der er mange flere af hans slags end af Breiviks. Masseindvandringen har været en formidabel sikkerhedsrisiko for Europas befolkninger, og vi ser endnu kun begyndelsen på de risici, politikerne har påført os mod flertallets vilje.

Den antisemitiske elefant i rummet

“As a community, we do have a ‘Jewish problem.’ There is no point pretending otherwise.” — Mehdi Hasan, British Muslim journalist

“There are thousands of Lord Ahmeds out there: mild-mannered and well-integrated British Muslims who nevertheless harbour deeply anti-Semitic views. It pains me to have to admit this but anti-Semitism isn’t just tolerated in some sections of the British Muslim community; it’s routine and commonplace. Any Muslims reading this article – if they are honest with themselves – will know instantly what I am referring to.”

Quite a statement. “Any Muslims” reading his article will know what he is talking about. Mehdi Hasan has blown the whistle on a “dirty little secret.” It is high time that people from the community about which he writes wake up to what he has said and not try to deflect attention from it or aim it elsewhere.[..]

It is also high time that non-Muslims realize that this view is not a bluff or any kind of exaggeration. What he has described is a problem. The polls and figures have long shown it. Now somebody from inside the community has blown the whistle. If this problem is not addressed, and if the attempt to tackle it from any and all directions continues to be silenced – by calls of being either “racist” or a “sell-out” — then it is a problem that in the years ahead will only continue to grow. Douglas Murray: Muslim “Secret” Courageously Outed (Muslim peer apologises for anti-Jewish remarks, Lord Ahmed ‘sorry’ for rant against Jews)

Hakim Benladghem: Fanatisk, veluddannet, velbevæbnet jihadist

Hakim Benladghem was shot by Belgian special forces on the Lille-Brussels motorway on March 26. Under Belgian and French surveillance since 2008, police report that he was planning to commit a series of attacks, notably in Brussels. The 39-year-old Franco-Algerian had trained as a “para-commando” with the French Foreign Legion. He moved to Belgium in 2008, which was also the year in which he became an extremist. He had notably made several attempts to enter Israel with a view to fighting in Gaza. A large stock of weapons was found at his home, which would appear to confirm French suspicions that Benladghem belonged to a criminal group with terrorist links. ‘The very international career of alleged terrorist Benladghem’, Politi skyder og dræber ‘belgisk Mohamed Merah’.

Tapped phone calls led police to believe that Benladghem was on his way to Brussels where he was about to embark on a sustained series of terror attacks across Europe. French police had been tracking Benladghem for several years and had tipped off the Belgium authorities about his suspicious activities when he moved there in 2008. A search of his home in Anderlecht revealed the hoard of guns and other military-equipment, which French and Belgium intelligence believe he was planning to use for a series of terror strikes across Europe. Benladghem travelled abroad frequently including trips to Norway, Italy, Switzerland and Syria. He had been issued an Indian visa but it had not been used.PICTURED: The deadly arsenal discovered at home of French terror suspect gunned down in his car by special forces,

»Vi handlede i Allahs navn«
Fire tyske salafister ville dræbe flere politikere.”Vi havde ordre til det”.

Lederen af ​​partiet Pro NRW, Markus Beisicht var den 12 marts målet for et terrorattentat – det har en af ​​de mistænkte salafister nu tilstået. FOCUS har oplysninger om at gruppen planlagde angreb på flere andre politikerne. En af de fire tilbageholdte islamister har indrømmet et mordkomplottet mod lederen af ​​højrepartiet Pro NRW, Markus Beisicht.

Ifølge statsadvokaten indrømmer konvertitten Marco G. (25) fra Bonn, men siger at de ikke havde til hensigt at ramme nogen andre end partilederen, men politiet ved allerede alt. De aflyttede “gruppen, dens telefoner, dens bil, alt.” I aflytningerne kom det frem, at de ville anbringe en sprængladning under Beisichts bil.

Det fremgik også at terroristcellen planlagde andre attentater på politikere”, herunder skulle Pro-NRW-generalsekretær Markus Wiener og kasseren Judith Wolter, der begge sider i Kølns bystyre dø. Ifølge dødslisten, der i alt indeholdt otte navne, fandtes også en NPD- og et Piratpatimedlem. Gruppen har desuden anlagt en brand ved en politikers hus i december 2012, og man mistænker desuden en forbindelse til det mislykkede bombeattentat på Bonns hovedbanegård. Islamisten bereiteten Anschläge vor, „Wir handelten im Namen Allahs“Salafisten wollten weitere Politiker sterben sehen (Snaphanens oversættelse) –

Centralråd kræver officielle muslimske helligdage i Tyskland

Central-formand Aiman ​​Mazyek kræver to lovpligtige helligdage for muslimer i Tyskland, en i ramadanen og en ved eid-festen. Det ville være “et vigtigt integrationspolitisk signal ” og det vil understrege “tolerancen i vores samfund,” sagde Mazyek sagde i aviserne torsdag.

Det drejer sig ikke om arbejdsfridage for alle borgere, understregede han. Men fridage villevære en fordel for arbejdspladserne. Så kunne for eksempel en muslimske politibetjent vikariere for kolleger, der gerne ville have fri i påsken, sagde han. NRW socialminister Guntram Schneider (SPD) mener at udvidelse af antallet officielle helligdage “ikke økonomisk financierbar”.Zentralrat der Muslime fordert gesetzliche Feiertage, (Snaphanens oversættelse) Relateret: August 2012: Hamborg skriver kontrakt med islam – Lagändring ska öppna för muslimska helgdagar och permanent islamisk etablering.

Folkhemmet flyttar in i Sveriges första moské. Knacka svennar blir populär fritidssyssla och den offentliga sektorn sliter med ständigt nya sparkrav – men inte för alla.

Av Thomas Nydahl

Ett förlorat folkhem kommer aldrig tillbaka. Sverige som nation är idag bara ”ett ställe där folk bor” – och alla som bor där tycks definieras som ”svenskar”. Längre bort från folkhemmet kunde vi inte komma. Jag ska i detta avsnitt av artikelserien försöka teckna bilden av vad vi fick istället för folkhem, nationell identitet och kulturell gemenskap som svenskar.

Det första och kanske viktigaste var att vi fick se islams definitiva etablering i landet. Moskéerna gick från enstaka undantag till regel. Vi blev mer eller mindre tagna på sängen av denna förändring. Några fiffiga gossar i Malmö anade vart vinden blåste, så redan i början av 1980-talet grundade de Islamic Center. Det var då en liten möteslokal med islamisk litteratur i centrala Malmö. De säger att de drömt om en moské sedan 1960-talet. Gossarna var etniska albaner från Kosovo och Makedonien. Från deras möteslokal skulle pengar samlas in. De var mycket framgångsrika. Pengarna räckte till det grundläggande bygget av Malmös stora moské bakom Rosengård och till en och annan Mercedes till entreprenörerna själva.

Bygget stod klart 1983 och var enligt uppgift Skandinaviens första. Men det blev en rumphuggen moské som saknade det mesta som ägarna ville ha. Byggfirman hade vägrat lägga på koppartaket efter utebliven betalning för andra jobb. Minareten kunde inte byggas. Så de tiggde mer pengar, både av Libyen och av Saudiarabien. Det hela slutade med att Libyen och Kaddafi genom The World Islamic Call Society (WICS) köpte hela anläggningen. En av initiativtagarna heter Bejzat Becirov (ännu idag vd för verksamheten) och han hade inga invändningar mot det nya ägarskapet och hävdade på fullt allvar att oberoendet var säkrat. Också idag, 2013, är det The World Islamic Call Society (ironiskt en gång av nyhetsbyrån Reuters kallade för ”Kaddafis missionärer”) som äger moské, skola, kontor… allt som det stora vita byggnadskomplexet rymmer. ”När moskén stod färdig fanns det endast några tusen muslimer i Malmö. I dagens läge har antalet stigit 45 000”, uppger man på sin hemsida. De är förmodligen betydligt fler.

De etniska motsättningarna i Sverige är inte bara en realitet, de har tilltagit år från år. Det är inte alls något märkligt. När svenska ungdomar rånas på stan av invandrarkillar som egentligen mest av allt vill visa sin makt när de tar mobiler, pengar och annat vid rånen, och det är det de kallar ”att knacka svennar”. Hur skulle det land se ut där detta hände, och motsättningarna inte ökade? Det vore ett fantasiland. Bortom realiteterna. Detta våld har på senare år tagit sig allt grövre uttryck. Unga kvinnor våldtas som vore de värdelösa ickemänniskor. Det finns i övergreppen ingenting som har med sexualitet att göra. De är rena makt- och förakthandlingar. Också rånens brutalitet växer. Vi ser det dagligen. Rånarna nöjer sig inte med att ta vad de vill ha, de förnedrar och misshandlar sina offer. Den senaste händelsen jag själv läste om pågick i nästan en halv timme, då fyra 15-åringar hade slagit ner en man i Malmö.

Parallellt med denna utveckling ser vi hur en smygande katastrof närmare sig de unga generationerna, de som föddes mellan 1980 och 1990. Efter avslutade studier får de varken ett jobb eller en egen bostad. Många unga män med skäggstubb, liksom unga kvinnor redo för ett eget familjeliv, bor kvar hemma hos föräldrarna. Hur ska de hitta en bostad med överkomlig hyra? Det gör de inte. Lediga bostäder tas in i Migrationsverkets kalkyler och bidrar till en ännu större segregation. Också i småstäder kan en hel stadsdel domineras av tämligen nyanlända människor från Somalia, Afghanistan, Irak eller Syrien. Det handlar om en nationell katastrof både vad angår bostäder och jobb. Utbildningsvägen ter sig vara den enda rimliga för människor som inte godtar utvecklingen, men den är ändå ingen garanti för anställning. Visstidsanställningarna, vikariaten och andra metoder för att slippa ge människor fast jobb ingår i de nya marknadsstrategier som uppvisas just i ett djupt splittrat och polariserat samhälle, där företagsägarna kan välja och vraka och de arbetslösa får ta vad som bjuds. Skillnaden mellan 1975 och 2013 är avgrundsdjup, som om vi talade om två olika sociala system och nationer.

Hela den offentliga sektorn går på knäna. Sjukhus stängs, vårdcentraler läggs ner, ålderdomshem sätts på svältkur medan bostadstillgången för flyktingar ökar. Personaltätheten på ”hem för ensamkommande” skulle få vilken dagisfröken eller sjuksköterska som helst att rodna av avund. Hur har vi råd med detta samtidigt som vi dagligen får höra att statskassan, landstingen och kommunernas kassor sinar och ”sparandet” är prioritet nummer ett? Varför gäller sparkraven varken invandring, flyktingmottagandet eller ”familje-sammanföringar”? Reinfeldt svar är att ”en trasig värld” behöver oss. Det är så cyniskt att man baxnar. Som om Sverige vore hela världens socialbyrå.

UNHCR uppger att flyktingströmmen in i Sverige fram till 2003 från Iran bestod av 40 407 personer och från Irak 49 461. Katastrofen hade då bara inletts. Irakkriget hade knappt börjat.

Migrationsverket säger vidare, att det slogs ett riktigt invandringsrekord 2006 då människor som fått avvisningsbeslut men gömt sig fick stanna. Det handlade om ”drygt 30 000 personer, som tidigare fått avvisningsbeslut, prövades enligt den tillfälliga lagen, varav drygt 8000 var sådana som hållit sig gömda i landet. Barnfamiljer beviljades i stor utsträckning uppehållstillstånd liksom personer från länder dit det inte var möjligt att genomföra avvisningar med tvång. Sammanlagt fick 56 procent av alla som prövades permanenta eller tidsbegränsade uppehållstillstånd. De många uppehållstillstånden enligt den tillfälliga lagen bidrog starkt till att invandringen till Sverige blev rekordstor under 2006. Ca 96 800 personer invandrade och det var den största invandringen någonsin i Sveriges historia.”

När Utlänningsnämnden lades ner 2006 och ersattes av tre migrationsdomstolar och en Migrationsöverdomstol förändrade det ingenting av läget. Människor visste genom flyktingsmugglare och maffiaorganisationer att Sverige var det bästa landet i världen. Här kunde man få allt. Och det fick man. Priset skulle bli oerhört högt för Sverige och svenskarna.

Från folkhem till förfall, VII

Det spirande missnöjet har börjat formuleras politiskt. Leder det framåt?

Sverige är nu ett land där man på bussar och tåg hör ett antal icke-europeiska språk varje dag: arabiska är förstås det vanligaste, men också somaliskan och de olika språk som talas i Afghanistan, från de dominerande dari och pashto till de mindre språken. I min egen stad händer det mycket ofta att jag och en eller två andra människor är de enda svenskarna på bussen hem. Somalierna reser dagligen mellan sina kurser och förorten. De präglar därför stadskärnan mer än andra, möjligen nu i konkurrens med syrierna.

Hur reagerar svenskarna på bilden av det nya Sverige? Svensken är som bekant inte en människa som alltför snabbt och alltför ofta luftar sitt missnöje. De knutna nävarna i byxfickorna, de kanske upprörda samtalen med familj och vänner eller de anonyma insändarna blir däremot svenskens metoder. Men de senaste åren har en dramatisk förändring ägt rum i vårt land. Nu visar svensken öppet sitt missnöje. Samma dag som jag skriver detta läser jag ett nyhetstelegram med bland annat detta innehåll:

Fortsæt med at læse “Från folkhem till förfall, VI”

Se det Sixtinske Kapel virtuelt uden at tage til Rom og lægge  dig på gulvet på ryggen, som jeg gjorde i 1986, da det desværre var under restaurering.

Grünewald og Bach

The final flowering of the Gothic came relatively late, in the work of the German artist, Matthias Grünewald 1470-1528. He was possibly an exact contemporary of Dürer, but while Dürer was deeply influenced by the Renaissance, Grünewald ignored it in his choice of subject matter and style. Much of his work has not survived to this day, but even from the small amount that has come down to us, it is possible to see Grünewald as one of the most powerful of all painters.

No other painter has ever so terribly and truthfully exposed the horror of suffering, and yet kept before us, as Bosch does not, the conviction of salvation. His Crucifixion, part of the many-panelled Isenheim Altarpiece, is now kept in Colmar.

It was commissioned for the Antoinite monastery at Isenheim and was intended to give support to patients in the monastic hospital. Christ appears hideous, his skin swollen and torn as a result of the flagellation and torture that He endured. This was understandably a powerful image in a hospital that specialized in caring for those suffering from skin complaints. Grünewald’s dark vision.  (detalje fra Isenheim alteret, helbillede her.)

Langfredag er det også værd at minde sig om, at påsken oprindeligt var en gammel israelitisk fest fra nomadetiden, hvor man fejrede foråret og kvægets frugtbarhed.

(udvalgte arier og finale fra Matthaüs Passionen)

Erbarme dich, mein Gott

Fortsæt med at læse “Påsken 2013”