Jeg var i Kølln i går og i forgårs, men som det fremgår senere, var jeg optaget af andet end at læse lokale aviser. Jeg minder om at DITIB er dem, vores politikere nu jubler over, skal uddanne ‘ny-danske’ imamer. Dokumentaren Allah in Ehrenfeldt er på tysk, utekstet. Ikke tysktalende må vente til nogen undertekster hele 88 minutter.

I DISSE DAGE blusser diskussionen i Tyskland atter op om byggeriet af en stormoské i Köln. ARD, der svarer til DR 1, sendte tirsdag aften den 90 minutter lange dokumentarfilm ”Allah in Ehrenfeld”, som tog forbavsende ublidt på den muslimske bygherre. Instruktør og filmhold har gennem syv år har fulgt projektet og skildrer en proces præget af kiv og strid, både ideologisk og angående selve byggeriet.Det er Tysklands største moské, man opfører, så projektet har betydelig symbolværdi. En undersøgelse i Köln viste for nogle år tilbage, at 36 procent af byens borgere fandt byggeriet acceptabelt, og at 27 procent ønskede, at moskéen blev mindre imposant, mens 32 procent var imod uanset byggeriets størrelse.[..]

Dokumentarfilmens instruktør Birgit Schulz antyder, at tyrkiske hardlinere har mere indflydelse bag kulisserne i Ditib, end man tror. Ditib går for at være liberal, men står i et ret direkte afhængighedsforhold til Tyrkiet, siger hun undervejs.Schulz er gennemgående neutral i sin fortællestemme i den lange dokumentar, men bemærker på et tidspunkt:”Jeg må spørge mig selv, om jeg ville bo i nærheden af denne moské”.Indfødte tyskere fraflytter nemlig bydelen Ehrenfeld. Og hvad værre er, siger Birgit Schulz: ”Man fortæller mig, at kölnernes forargelse er forstummet. Denne tavshed gør mig urolig.”…….Set udefra må man konstatere, at ARD’s dokumentarfilm har et uvant kritisk anslag. Ingen stryges med hårene, og Ralph Giordano holdes ikke ud i to fingre til spot og spe. Den tyrkiske præsident, Recep Tayyip Erdogans selvbevidste optræden som præsident for også Tysklands 1,7 millioner tyrkere begynder måske at vise utilsigtede virkninger. Kristeligt Dagblad- Bygningen af prestigemoské i Köln udvikler sig til et mareridt – Se også The Muslim Brotherhood gets a new mosque in Copenhagen, Denmark

Sverige: Tre gruppevoldtægter på et døgn

-som altså er kommet i aviserne, altså. Ikke dårligt klaret af Riksdagens indforskrevne besættere. Eftersom 7-8 % af voldtægterne i Sverige er gruppevoldtægter, – det er i al fald hvad BRÅ.SE siger – forekommer der dog til daglig omkring to stk, som er anmeldt. I virkeligheden er det en del flere. Gerningmændene beskrives som “sorte djævle” på nettet, ikke i aviserne.

Velkommen blandt Sveriges terroriserede kvinder, som ingen åbenbart gider beskytte andet end på papiret. Kvinnofrid er 800 år siden. Den mest agressive og dominerende stamme vinder, og det er med skam at melde ikke Svensson-stammen. En gruppevoldtægt er en besked til den feminiserede svenske mand: “Du er en vatpik, der ikke kan beskytte din kvinde. Vi håner og dominerer dig offentligt, vi voldtager din kone og dine døtre – hvad gør du ? Du forsørger os. Vi tager dit land, du siger vi ikke kan gøre for det. Vi røver og myrder som det passer os, du sender os på hotel med fuld forplejning.” Den svenske stamme vil miste sit territorium på Allahs grønne jord. Ikke om ti år, men om højst tredive.

Under natten till torsdagen överfölls och våldtogs två kvinnor, 32 respektive 22 år gamla, i centrala Gävle. Den 22-åriga kvinnan rånades också vid överfallet och skadades svårt. Överfallen skedde med mellanrum i samma område, rapporterar lokala medier.Polisen rubricerar brotten som våldtäkt respektive grov våldtäkt.– I det vi kallar våldtäkten var det en man som var aktiv, men han hade flera personer runt sig. I den grova våldtäkten vet vi att det är fler än en som agerar, säger Mikael Hedström, presstalesman på polisen i Gävleborg. Han menar att det kan röra sig om samma gärningsmän vid båda överfallen. Gäng våldtog två kvinnor i Gävle

Tre okända män slog ner henne och hon fick sedan ta emot flera sparkar och slag innan de stal hennes mobiltelefon. Kvinnan säger sig också ha blivit våldtagen av männen. Hon har skador på både huvud och kropp och ligger nu inlagd på Hudiksvalls sjukhus för vård och undersökning.Ung kvinna våldtagen

Under stort hysch-hysch hade människorättsorganisationen ICLA, International Civil Liberties Alliance, kallat till möte i EU-parlamentet i måndags. Lokalen hade bokats av det belgiska partiet Vlaams Belang och de cirka 120 deltagarna kom från såväl Europa som Nordamerika och Egypten. Bland de inbjudna fanns företrädare för svenska och danska Tryckfrihetssällskapen, bland annat undertecknad och Lars Hedegaard.

Talare efter talare vittnade om hur islamiseringen av deras länder inskränker medborgarnas frihetsrättigheter. Bestsellerförfattaren Mark Steyn satte huvudet på spiken när han inledde sitt tal med att berätta om hur han hade blivit varnad för att synas på detta möte, i sällskap med sådana kontroversiella människor … – Men de säger aldrig något om att vistas i samma rum som exempelvis den muslimske ledaren Bilal Philips, sa Mark Steyn. Mark Steyn poängterade att förvandlingen inte är vald av européerna själva, det är politikerna som valt den åt oss. – Sanningen är att ju mer muslimskt ett samhälle blir desto mindre homosexuellt blir det, desto mindre judiskt, feministiskt, konstnärligt och fritt. Det blir mindre av allt. Ljuset i mörkret är människor som Lars Hedegaard, menade Steyn. Sappho -Lars Hedegaard hyldet i Bruxelles af Ingrid Carlqvist.

Lars Hedegaard: Engelsk socialist vil undersøge ‘hademøde’

Det socialistiske EU-parlamentsmedlem Richard Howitt bryder sig ikke om højreorienterede “hade-organisationer”. Sådan betegner han deltagerne i det møde i Europaparlamentet, som International Civil Liberties Alliance afholdt i Bruxelles mandag den 9. juli.Labour-politikeren, hvis engelske valgkreds bl.a. dækker Luton – det oprindelige hjemsted for English Defence League – er ikke mindst rasende over, at hans politiske modstander, EDL-lederen Tommy Robinson, talte ved mødet. Howitt har nu skrevet til Europaparlamentets formand Martin Schulz med krav om en undersøgelse af, hvordan det kan tillades, at højreorienterede får lov at benytte parlamentsbygningens faciliteter. Salen var lejet af parlamentsmedlemmer fra det flamske uafhængighedsparti Vlaams Belang og stillet til rådighed for ICLA, men det skal de altså ikke have lov til, mener den britiske socialist. Krav om undersøgelse af højreorienteret hademøde i Europaparlamentet

Mohamed Merah: “Jeg elsker døden”

Ikke just nogen nyhed for medlemmer af en dødskult. Tragedien er, at han elskede syv sagesløse menneskers død også:

On Sunday night French television aired the audio transcripts of the conversations between Toulouse killer Mohamed Merah, a police negotiator and an intelligence officer. The airing of these transcripts not surprisingly aroused a storm of controversy, with many fearful that the video of the killings may be made public as well. Merah had a camera attached to him when he committed the murders. Here are segments of the transcripts as reported by the Daily Beast. French readers can consult Le Monde:

“I know there’s a risk you will kill me. It’s a risk I am taking. So there, know that, in front of you, you have a man who is not afraid of death. For me, death, I love it like you love life,” says Mohamed Merah, calmly, with a slight Toulouse accent, in the excerpts of tapes aired by the TF1 network.

In Le Monde’s excerpts, Merah is evidently proud of his ruse. His wild haircuts, nightclubbing, jeans, New Balance sneakers—all give him an air of someone less than committed to the jihadist cause. “I got myself arrested by the Jews in Israel, by Iraqi soldiers in Mosul, by Algerian soldiers in the mountains of Boumerdès or mountains next to the Kabylie region where all our brothers operate. I got myself arrested in Afghanistan,” he says in these transcripts. “You completely messed up because I was able to do three attacks, kill more than seven people, and injure several.“Negotiating with Mohamed Merah

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Sommarens pangnyhet briserar i bloggvärlden. Endast där. Den här nyheten kommer du garanterat aldrig att få läsa i gammelmedia: Svenskarna begår inte längre merparten av brotten i Sverige. Någon gång omkring 2007 gick invandrarna förbi svenskarna i polisanmälda brott – trots att de utgör en minoritet av befolkningen.

Avslöjandet görs av Affes statistikblogg och bygger på uppskattningar utifrån de två Brårapporter som publicerades 1996 och 2005.

Det är väl känt att invandrare länge har varit överrepresenterade i brottslighet, även om gammelmedia gör allt för att förtiga sådana besvärande fakta. Men sedan några år tillbaka begår de alltså också merparten av alla polisanmälda brott i Sverige.

I slutet av 1980-talet stod svenskarna (svenskfödda med båda föräldrarna svenskfödda) enligt Brå (Brottsförebyggande rådet) för 68.5 procent av den polisanmälda brottsligheten. I slutet av 1990-talet hade andelen minskat till 55 procent. ”Det är uppenbart att svenskarna någon gång på 00-talet skulle komma att stå för mindre än hälften av brotten”, skriver Affes statistikblogg. Det historiska skiftet ägde rum någon gång mellan 2006 och 2009.

Brå försöker förvilla

Med diverse olika manövrer försöker Brå förvilla läsarna så att ingen ska upptäcka den alarmerande brottsutvecklingen. I rapporten 2005 (BRÅ-rapport 2005:17) skriver Brå:

”De allra flesta invandrare är inte registrerade för brott, vare sig i den förra studien eller i den nya.”

Ett fullständigt meningslöst påstående.

”Det är förstås sant. Men om invandrare hade varit registrerade för 50 000 mord varje år och svenskarna inte ett enda, så hade det fortfarande varit sant”, skriver Affes statistikblogg.

Varför har då överrepresentationen ökat? Brå förklarar det så här:

”Det beror på att gruppen utrikes födda som helhet ser annorlunda ut i dag än för 12 år sedan. Antalet utrikes födda i landet har ökat med 270 000 personer under dessa år. Många av dem som anlänt till Sverige under denna period är flyktingar från just de områden som både i dag och för tolv år sedan har en särskilt hög överrisk att registreras för brott.”

Import från de våldsammaste länderna

De områden Brå syftar på är framförallt Mellanöstern och Afrika. Det är just därifrån invandringen har ökat kraftigt de senaste elva åren. Sveriges politiker importerar alltså med berått mod hundratusentals personer från länder med de absolut våldsammaste och mest kriminella människorna på jorden. Den statliga myndigheten Brå har länge haft kunskap om den katastrofala utvecklingen. Men som politikernas lojala lakejer gör inte Brå vad varje statlig myndighet med något uns av anständighet ska göra – slå larm. Istället sitter de vid sina skrivbord och anstränger sig blå för att dölja sanningen, förvanska och vilseleda.

Politikerna vet naturligtvis hur det ligger till. Vi kan vara förvissade om att de har full inblick i den galopperande brottsligheten. De briefas med fakta som aldrig når allmänheten. De går omkring och svettas av nervositet för när bubblan ska brista och allmänheten får veta hur det egentligen ligger till. De är beredda att dölja, ljuga och bortförklara tills kragknappen ryker. Sanningen om konsekvenserna av världens mest ansvarslösa invandringspolitik får inte komma fram. Priset vi betalar ska hemlighållas till varje pris. Utan bloggvärlden skulle vi heller aldrig få veta.

Hur tänker politikerna?

Och här uppstår den stora frågan: hur tänker politikerna? Hur tänkte den socialdemokratiska regeringen, med statsminister Olof Palme i spetsen, hur tänkte samtliga partier i riksdagen när de 1975 klubbade beslutet att omvandla det etniskt homogena Sverige till ett mångkulturellt samhälle? De gav den politiska naiviteten ett ansikte som avtecknar sig mer i sina katastrofala verkningar för varje år.

Det är ingen särskilt kvalificerad gissning att tro att de utgick ifrån sig själva. Det vill säga, de trodde – eller ville tro – att alla människor på jorden är ungefär som vi svenskar. Och OM det inte skulle vara så, så skulle människor från jordens alla hörn bli så tacksamma för vår enastående solidaritet att de mirakulöst skulle bli som vi i samma sekund som de satte fötterna på svensk mark.

Trots facit ökar insläppet från de mest brottsbelastade länderna

Trettiosju år senare har vi facit. Dagens politiker kan inte gömma sig bakom naivitet. I dag finns överväldigande bevis för att stora invandrargrupper, framför allt från Mellanöstern och Afrika, har en helt annan syn på moral, heder och brottslighet än majoriteten av svenska folket. I dag vet både alliansregeringen och oppositionen att när vi tar emot invandrare från krigszoner och andra länder med hög brottslighet, då ökar också brottsligheten i Sverige. I synnerhet den grova brottsligheten.

Och vad gör regeringen med den kunskapen? Jo, den ökar insläppet av invandrare just från de mest brottsbelastade länderna. Den kastar en spottloska i ansiktet på sitt eget folk: ”Det här ska ni leva med. Det här är priset ni får betala för vår politik. Vi bryr oss inte. Vi lever skyddat och drabbas inte själva.”

Vad säger statsministern till den våldtagna kvinnan?

Jag skulle vilja se statsminister Fredrik Reinfeldt stå och säga just de här orden till en ung kvinna som försöker läka sitt blodiga underliv och sin söndertrasade själ efter en gruppvåldtäkt.

”Vi tycker att invandringen är värd det här priset. Vi genomdriver – du betalar. Uppriktigt sagt struntar vi fullkomligt i hur du drabbas.”

Jag skulle vilja se honom säga det till en 90-åring som skakar av skräck och inte vågar bo kvar efter att ha blivit misshandlad och rånad i sitt eget hem.

Eller en tonåring som blir rånad på sin mobiltelefon och jacka av ett invandrargäng. Ärren sitter i själen – länge.

Inlägget på Affes statistikblogg är det första i en serie. Nästa avsnitt handlar om invandrarna och de grova brotten. Där ser det ännu värre ut.

Sveriges selvcensur og bløde totalitarisme

Det træffende udtryk ‘blød totalitarisme’ er faktisk Peder Jensen/Fjordmans, ikke Gunnar Sandelins. Inspireret netop af Sverige:

Journalist: SVT:s tennisexpert tvingades göra avbön för att behålla sitt jobb. En diskussion om kostnaden för ökningen av somalisk invandring ryms uppenbarligen inte i åsikts- och yttrandefriheten.

Sveriges Televisions (SVT) tennisexpert Janne Gunnarsson har nu krupit till korset och bett hela världen om ursäkt för att få behålla sitt jobb. På sin Facebooksida hade Gunnarsson satt kostnaderna för den kommande stora somaliska invandringen i relation till att det inte finns pengar att anordna ett internationellt mästerskap i tennis. “Pengarna räcker inte när vi ska ge 27 000 nyinflyttade somalier socialbidrag !!! Puh.”, skrev Gunnarsson.

SVT:s sportchef Per Yng tog Gunnarsson i örat och kallade hans uttalande ”helt oacceptabelt”. Somaliska Riksförbundet krävde en offentlig ursäkt av Gunnarsson, som desperat gjorde avbön och bad ”alla somalier och alla andra om ursäkt för mitt oerhört omdömeslösa inlägg.”Detta såg Yng som ”en förmildrande omständighet”, som i slutändan ledde till att Gunnarsson efter flera dygns vånda fick behålla sitt jobb.

Vem gav en chef på Public Service mandat att gå in på en medarbetares Facebooksida och lägga sig i dennes åsikter? Jag har ställt frågan till Per Yng och bett honom förklara sin syn på den grundlagsstadgade yttrandefriheten, men inte fått något svar.Janne Gunnarssons uttalande har ingenting med rasism att göra om man ser till fakta.

Eftersom åsikts- och yttrandefrihet inte längre gäller fullt ut i Sverige, skulle jag som journalist vara tacksam för ett tillägg till grundlagen där det tydligt anges vilka åsikter som får framföras och vilka fakta som ska förtigas för att avsändaren inte ska stämplas som rasist eller främlingsfientlig. Vågar man föreslå Stefan Lundgren och Peter Yng som ordförande respektive huvudsekreterare i en sådan utredning? Gunnar Sandelin, socionom & journalist: Fallet Janne Gunnarsson visar att åsiktsfriheten är hotad.

“To Preserve Free Speech, Civil Liberties, Human Rights and Democracy…”. Det ikke-offentligt annoncerede stormøde i Bruxelles er overstået, og ICLA kan på deres hjemmeside afsløre, at Lars Hedegaard mandag modtog en såkaldt ‘Defender of Freedom Award’ – velfortjent, skulle jeg mene.

Skriver Kim Møller derhjemme. Jeg tog billederne, og for at tage dem, skal man være på stedet. Men der er mange, mange flere + videoes fra de mange deltagere. Det tager uger at publicere det, alle europæiske lande var repræsenteret, og det skal ikke siges endnu, hvor mange forskellige af europæisk presses politiske yndlingsaversioner, som deltog. Få fotografer får adgang til sådan en skare på samme sted. Jeg gjorde. MSM ville alligevel ikke være dukket op, så hvorfor ikke gribe motiverne? De er copyrightede alle 2000 til orientering for Expo og lignende statssubventionerede typer på historiens bagside. Mark Steyn overrakte prisen ved et velbesøgt symposium i EU parlamentet mandag den 9 juli. – Meget , meget mere om det, ogh jeg kan på forhånd sige: Jeg gider ikke læse venstrevulgært crap om det. Vi er måske interessante, men interessen er ikke gengældt. Skriv som I lyster, jeg læser det ikke. (klik fotos f. helskærm)

Av Kjell Haakansson

I Sverige får man tycka vad man vill. Dessutom har vi en grundlagskyddad rättighet att förmedla våra åsikter så länge som yttrandet inte bryter mot någon lag som tex lagen om hets mot folkgrupp eller innebär förtal. Rättighet i detta sammanhang betyder att man inte behöver riskera fängelse eller deportation för sitt yttrande. Däremot får den som på något sätt ifrågasätter dagens invandringspolitik räkna med social utfrysning, avsked från jobbet, yrkesförbud och i vissa fall även fysiska övergrepp från personer som för det mesta aldrig straffas.

Nu har Janne Gunnarsson, en sportskommentator anställd på Sveriges Television på sin fritid på Facebook skrivit: ”Pengarna räcker inte när vi ska ge 27.000 nyinflyttade somalier socialbidrag!!! Puh.” vilket har fått både hans chef Per Yng på SVT och föreningen ”Somaliska Riksförbundet” att reagera. Den förstnämnda överväger om Janne Gunnarsson skall få sparken, och de sistnämnda kräver (och har också fått) en ursäkt.

Är uttalandet olagligt? I så fall bör Justitiekanslern ta ställning till om ärendet skall gå vidare till domstol, och Janne Gunnarsons överordnade måste finna sig i att han är oskyldig intill (och förmodligen också efter) att dom har fallit.

Varför skulle påståendet förresten vara rasistiskt? Att tro att de flesta av de anländande somalierna inte kommer att leva på skattefinansierade socialbidrag är lika naivt som att tro att det är gratis att bygga ett Jas Gripen plan. För övrigt begriper väl vem som helst att utgifter måste ställas mot varandra om en budget ska gå ihop. Enligt uppgifter i pressen kommer svenska staten i år att satsa cirka 850+50 miljoner kronor på detta invandringsprojekt. Hur stor kommunernas nota i slutändan blir år svårt att avgöra, men redan idag går cirka hälften av Katrineholms kommuns utgifter för socialbidrag till somalier.

Det finns ingen större arbetskraftinvandring från Somalia, de flesta somalier i Sverige har gjort anspråk på att vara flyktingar som flytt undan förföljelse. Varför vill Somaliska Riksförbundet då avskaffa våra demokratiska fri- och rättigheter när det –enligt vad man påstår- var avsaknaden av dessa i hemlandet som gjorde att förbundets medlemmar sökte asyl i Sverige? Eftersom de flesta somalier kom hit utan giltiga identitetshandlingar vet vi inte ens vilka de är.

Klappjakten på politiskt oliktänkande på Sveriges arbetsplatser bedrivs från två håll. Dels från arbetsgivarna, via chefer som Per Yng, och dels från fackföreningarna, som Snaphanen tidigare rapporterat om.

Bryssel, 8-9 juli 2012. (Klik foto f. helskærm)

Fortsæt med at læse “Nowhere City”

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Sverige ska monteras ned som nation. Etniska svenskar ska upphöra att existera som folkgrupp. Alla på jorden ska vara ett enda blandat, härligt färgrikt folk som fritt strömmar över de gränser som på sikt ska utplånas. Som ett steg på vägen mot det universella Utopia ska den svenska välfärdsstaten förvandlas till grus och aska. Destruktionen är i full gång. När vi inte längre har någonting att försvara har de onda krafterna nått sin slutliga destination.

Ett skräckscenario? Förvisso. En grundlös fantasi? Nej, inte alls. Utplånandet av nationer och kulturer är målet för starka både inom- och utomparlamentariska krafter i hela världen. Okunnighet och historielöshet hos allmänheten är två av medlen. Andra medel är en tynande nationell självkänsla som har undergrävts i decennier och diffusa skuldkänslor som är tacksamma att exploatera.

I Sverige har vi kommit långt – kanske längst i världen – i den nationella nedmonteringen. Skolan, påhejad av politikerna, har gjort sitt för att undergräva kunskaper om vår historia och pulvrisera en bildningstradition som för bara några decennier sedan levde och blomstrade. Journalistkåren har sedan 1960-talet aldrig missat ett tillfälle att upphöja globalisering och mångkultur till riksnorm och kasta skit på Sverige och svenska folket. Lika länge har politikerna dagligen stretat med uppgiften att förvandla Sverige till ett mångkulturellt inferno. De har sannerligen lyckats.

Uppblåsta egon dinglar fritt i rymden

Historielösa föräldrar för historielöshet vidare till sina barn. Uppblåsta rotlösa egon dinglar omkring fritt i rymden som lösflygande grussplitter utan förankring och sammanhang. Många i yngre generationer verkar i dag tro att de har uppfunnit sig själva. Sina förfäder vet de ingenting om, sitt ursprung har de förkastat. Det gamla är värt förakt och galla. Nu lever vi en ny tid.

Signaturen Diktaturens kreatur formulerar det så här i en kommentar till en av mina tidigare krönikor, ”När en mamma dör”:

”Vi blir alltmer historielösa, våra politiker hamrar in att vi har en värdelös kultur, att vår historia är rena barbariet. Som med farten av ett expresslok färdas vi in i ett stadium där det inte finns någon historia, det finns ingen framtid. Det finns bara nu. Överallt härskar rotlöshet och normupplösning. De som har drivit på denna förändring kommer att stå med gapande munnar av förskräckelse den dagen kittet som håller samman samhället till sist brister.”

Almedalen som spottkoppsarena

Jag är luttrad vad gäller svenska media och vad de spyr ur sig. I ett sjukt land med sjuka media tvingas man lära sig att skärma av för att bevara sitt förstånd. I början av den gångna politikerveckan i Almedalen på Gotland ringer en god vän och journalistkollega och säger att nu orkar han inte längre. Han står inte ut med flosklerna, hyckleriet, ensidigheten och lögnerna. Han mår illa av Almedalen som spottkoppsarena där det är fritt fram för vem som helst att spotta på ett demokratiskt invalt parti i riksdagen – Sverigedemokraterna – och få applåder för det. Nu skulle han stänga av, sa han. Inte se eller höra ett enda program, inte läsa en tidning. Man måste värna sin sinnesfrid, annars kan man faktiskt bli galen. Senare i veckan meddelar han att han inte har några symtom på medieabstinens. Tvärtom, han mår mycket bättre.

”Fortsätt brännmärka SD som nazister i varje givet läge”

Konkurrensen är hård, men redan på politikerveckans andra dag slås vidrighetsrekordet av en artikel skriven av Petter Larsson i Aftonbladet. Han är en av de oumbärliga krafterna i Aftonbladets propagandastall av vänsterslynglar. Här är några citat från en föreläsning där han ger sin syn på Sverigedemokraterna. Jag rekommenderar läsarna att se videon, den är en enastående uppvisning i hålögd anal vänsterperversion. Notera den uttryckslösa mimiken och de kraftlösa, feminina handrörelserna. Cirka 16:35 minuter in i föreläsningen säger han:

“Det viktigaste tror jag är att man fortsätter brännmärka dem som nazister i varje givet läge. Man ska påtala vilka de är, liksom.”

“Min tanke med detta är att om man brännmärker SD stenhårt så kan man sedan använda SD som slagträ mot moderater och folkpartister. Kolla, deras förslag är som SD, och SD är ju nästan nazister. Det är i alla fall den logiken jag arbetar efter än så länge.”

Bit för bit kommer de att försöka utplåna vår historia

Om integration och invandring säger Petter Larsson:

“Ett övergripande mål för vänstern måste vara att hålla undan dessa frågor, eftersom varje gång dessa frågor diskuteras så kommer SD att gå framåt.”

När jag läser artikeln i Aftonbladet förstår jag att det är så här den ser ut, den senaste hjärntvättstaktiken för att få svenska folket att ge upp vår historia och vår nationella identitet. Strategierna hos den Sverigehatande PK-eliten blir isande tydliga. När inga andra strategier lyckas kommer de att tala om för oss att det svenska folkhemmet aldrig har existerat. Bit för bit kommer de att försöka utplåna vår historia. Mönstret från diktaturer är alltför välbekant.

”Folkhemmet har aldrig funnits”

Vem kan vara bättre lämpad än Petter Larsson att tilldelas uppdraget att förfalska Sveriges historia? Artikeln är ett angrepp på det tal av Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson som inledde årets politikervecka i Almedalen. För när ”fel” politiker talar om det socialdemokratiska folkhemmet, då bara måste det socialdemokratiska Aftonbladet i enlighet med sitt tvångssyndrom ingripa och undanröja riskerna för folkliga framgångar. Agendan är att SD ska brännmärkas, som sagt. Petter Larsson skriver:

”Något folkhem fanns nu aldrig i verkligheten. Det var en idé, ett politiskt projekt. Och även om kanske just Åkesson möjligen uppskattar dess hemmafruideal och kommunistövervakning, så var den välfärdsstat han tror existerade på, säg 60-talet, i själva verket en mager skugga av dagens. Men myten om ett förlorat paradis är centralt för nästa led i Åkessons tankevärld: syndafallet.”

Petter Larsson glömde en sak: vi som var med

Petter Larsson glömde en sak: vi som var med. Jag är ett barn av det svenska folkhemmet. Liksom miljoner andra svenskar föddes jag in i det och växte upp med det. Folkhemmet gjorde mig till den jag är. Att påstå att det aldrig har funnits är att påstå att jag och generationer före och efter mig heller aldrig har funnits. Det är historieförfalskning av värsta slag, och avsikten är tydlig. Om vi inte vet någonting om vår historia blir vi lätta byten för Petter Larsson och hans kompisar i medias desinformationstrupper att manipulera och pumpa fulla med lögner om mångkulturens välsignelser.

Så länge vi finns till ska vi berätta

Men så lätt ska inte matchen bli. Sverigehatarna bland politiker och journalister arbetar idogt för att beröva oss vår framtid. Men de ska inte få ta ifrån oss vår historia. Så länge vi finns till ska vi berätta, om och om igen. Om hårt arbete, sammanhållning, trygghet och ett växande välstånd. Om landet vi byggde tillsammans medan svenska politiker fortfarande värnade om sin egen befolkning.

Mina föräldrar var inte ens födda när socialdemokraternas ledare Per Albin Hansson (1885-1946) höll sitt berömda folkhemstal under en remissdebatt i riksdagen 1928. Men folkhemmet skulle komma att prägla hela deras liv.

”Det goda hemmet känner inga kelgrisar och inga styvbarn”

Redan 1921 hade Per Albin Hansson sagt: ”Det måste en gång bli så, att klassamhällets Sverige avlöses av folkhemmet Sverige.” 1928 höll han det tal som skulle bli klassiskt. Han talade om det goda hemmet där det inte skulle finnas några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. I det goda hemmet skulle likhet, omtanke, samarbete och hjälpsamhet råda. Alla sociala och ekonomiska skrankor som skilde medborgarna i härskare och beroende, plundrare och plundrade skulle rivas ner.

Det var visionen. Men Per Albin Hansson gav också en bild av vilken sorts land Sverige var för 84 år sedan, 1928 års Sverige:

”Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället, och ekonomiskt råder fåtalets diktatur. Olikheterna äro stundom skriande; medan några bo i palats betraktar många det som en lycka om de får bo kvar i sina kolonistugor även under den kalla vintern; medan en del leva i överflöd, gå många från dörr till dörr för att få en beta bröd, och den fattige ängslas för morgondagen, där sjukdom, arbetslöshet och annan olycka lurar. Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de arbetande beredas andel även i det ekonomiska förvaltandet, demokratin genomföras och tillämpas även socialt och ekonomiskt.”

Idén om folkhemmet var ursprungligen borgerlig men snoddes på ett begåvat sätt av socialdemokraterna. När de kom till makten 1932 och Per Albin Hansson blev statsminister satte de igång med sitt folkhemsbygge.

Från djupaste fattigdom till ett drägligt medelklassliv

Mina föräldrar var en del av de röda stugornas folk som formade och formades av en ny tid. I hundratusental bröt de upp från landsbygden för att söka sig en säkrare utkomst i städerna. Runt omkring dem förvandlades jordbrukarsamhället till det tjänstesamhälle som de själva kom att bli en del av. Jordbruken lades ner i rasande takt, byarna på landsbygden övergavs. Det kallades urbanisering och strukturrationalisering. Åt de inflyttande massorna snabb- och fuskbyggdes tegelkaserner utkastade på leriga åkrar i städernas utkanter.

Under en lång följd av år arbetade mina föräldrar sig upp ur den djupaste fattigdom till ett så småningom drägligt medelklassliv. Jag kan utan ansträngning känna igen mig i vad författaren Vilhelm Moberg (1898-1973) skriver i ”Svensk strävan” 1941, en bit in i folkhemmets epok:

”Det är fattigdom – men en stolt fattigdom, som hjälper sig själv till livets tillräckliga uppehälle, till det grova, men mustiga dagliga brödet från rågen på åkerlappen kring stugan. Det är en sund och fri barnaväxt, som den vilda örtens mellan enbuskarna i hagen. Det är frid och trygghet i ett fredligt land, där barnen föds fria av fria föräldrar. Ett land där också de minsta backstugors barn får pröva sina möjligheter av alla slag så långt deras krafter räcker till. Ett land där var och en får växa efter sin egen art. Detta är det egna, det som aldrig skall låta sig utbyta mot något främmande. Detta är roten och blodsbandet, min andliga arvslott som jag har att föra orörd vidare åt mina egna barn. Detta är för mig det svenska, det omistliga.” (Vilhelm Moberg, ur Svensk strävan, 1941.)

Vi blev de första som skördade frukterna

För de flesta i mina föräldrars generation var studier utöver sjuårig folkskola inte att tänka på. Det var förbehållet överklassen. Men staten tillhandahöll trygga lågbetalda jobb. ”Statens kaka är liten men säker”, sa man.

Vi, deras barn, skulle bli de första som skördade frukterna av de uppluckrade klassgränserna. På 1950- och 60-talen nådde välståndet fram även till fattiga arbetarfamiljer. Vi skulle få studera. Vi skulle ”bli något”. Våra möjligheter befann sig ljusår ifrån dem som erbjöds min farfar, som blev tidigt moderlös och växte upp på socknens fattighus. Honom har jag berättat om i krönikan ”Landet som försvann”. Trots sin svåra start blev han en av dem som med lång och trogen tjänst byggde folkhemmet.

”Vad ska det vara bra för?” fnös farfar

När jag var tolv år sa jag till farfar att jag tänkte ta studenten – givetvis utan att förstå att jag rörde vid hans, det före detta fattighushjonets, allra ömmaste tå.

”Hö hö!” fnös farfar. ”Vad ska det vara bra för? Du ska ju ändå gifta dig.”

Jag knöt nävarna i ursinne. Jag skulle minsann visa honom. När jag sju år senare tog studenten, vem stod på skolgården, stolt som en tupp, om inte farfar. Ingen i vår släkt hade någonsin tagit studenten, än mindre blivit akademiker. Detta utspelade sig på den tid då studentexamen betydde någonting. Arbetsmarknaden låg öppen, man kunde välja och vraka bland jobben. I dag låter det som någonting ur sagornas värld. Men så var det.

Olika ödlearters liv under krita

I folkhemmet fanns fantastiska, kunniga, entusiastiska lärare, hängivna sitt yrke och besjälade av att få lära ut allt vi behövde veta om ackusativ och konjugativa verb, trettioåriga kriget, latinsk hexameter hos Ovidius och Vergilius, puniska krigen, strukturerna i 400 miljoner år gamla fossiler och olika ödlearters liv under kritaperioden. Generöst delade de med sig av sina kunskapers rikedom. Flera av dem skulle antagligen i dag kallas ”nördar”. Jag är djupt tacksam mot dem som öppnade nya världar för mig och många andra. I dag är förmodligen alla döda, ändå vill jag hedra de älskade skolfuxar och nördar som kantade vägen genom folkskola, realskola och gymnasium. Med sitt hängivna arbete gav de mig och tusentals andra barn en kunskapsplattform som borde vara varje barns självklara rättighet men inte längre är det.

Hemmafruidealet var bra för oss barn

Det tidiga folkhemmets hemmafruideal är ett smolk i ögat på Petter Larsson och dagens genusmaffia. Men för oss barn var det bra. Våra mammor var hemma, och vi var trygga. Vi gick ut och in hos varandra, hemmen levde och dörrarna var öppna. Överallt fanns en mamma i blommig städrock som bjöd på saft och hembakta bullar och tvättade rent våra skrubbsår. Det fanns inte ett ”hen” så långt ögat såg. Vi delade vår fattigdom, den var ett gemensamt levnadsvillkor. Alla var fattiga, och det var ingenting man skämdes för eller försökte dölja. När maten eller pengarna tröt kunde man tillfälligt låna av grannarna. Någon delade med sig av sina bärbuskar, någon fiskade, någon hade potatisland, någon hade höns.

Antikommunismen hade jag heller ingenting att invända emot, och på den punkten finner jag ingen anledning till omprövning.

Gömda vinflaskor en tröst

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Därför ska vi berätta”

Sharing the motherland. Kanal Putin – der kan være regimetro ind i det absurde, – er ikke lige min kop the, men af og se ser man reportager, der er helt utænkelige i vestlige medier. Denne video om den ofte fiktive ‘integration’ viser et Europa på vej ud i nowhereland og i sidste instans – kroniske borgerkrige, der kommer til at lade multikulturalisterne stå tilbage som forbrydere i historiens øjne. F.eks. også denne der glimrende sammenligner Vestens enøjede politik og presserapportering i Jugoslavien konflikten med den vi i dag ser i tilfældene Egypten, Libyen og Syrien. Syrian Deja Vu: ‘US on Jihadist side…again’

Indtil i dag var det kun The Mirror, enkelte blogs og og EDL selv, der havde historien. I dag er så The Express kommet med. Andre engelske medier forholder sig tavse. Massemord på lovlige demonstranter i England? Også en tricky historie for BBC, Guardian m.fl., som det kræver nogle døgn at formulere.

SENIOR officers are rethinking how English Defence League marches will be policed after discovering they could be targets for bombing campaigns by Muslim extremists. An Improvised Explosive Device similar to those used against British troops in Afghanistan was found in a car after police stopped two Asian men on June 30.Two guns and ammunition were also seized. Counter-terrorism detectives are trying to establish if there was an intent to attack supporters of the anti-Islamic protest group who raised tensions on an EDL march through Dewsbury, West Yorkshire, the same day. EDL RALLIES ‘TARGET OF A MUSLIM TERROR PLOT, Police probe after Taliban-style bomb found in car boot

Venstredrejet hykleri i renkultur

Udstillet af en befriende ærlig skribent i Information:

Nok er vi åbne og multikulturelle på Nørrebro. Bare ikke når kommunen vil ændre skoledistriktet for at afhjælpe problemerne på de tosprogede skoler

På min gadedør hang for to uger siden en seddel. Det gør der tit. Blandt andet fra en vinduespudser, som man kan ringe til ’24 timer i døgnet’, hvilket forekommer mig en smule uprofessionelt. Men denne seddel vakte endnu mere opsigt. Den var fra en forældregruppe, som indkaldte til protestmøde på en legeplads i Sankt Hans Gade. Jeg bor selv i Elmegade på Nørrebro, lige rundt om hjørnet. Anledningen til mødet var, at Københavns Kommune vil ændre skoledistrikterne. Elmegade og de øvrige gader mellem Sankt Hans Torv og Nørrebrogade skal ikke længere høre til Guldberg Skole, men derimod Blågård Skole. For dem, der ikke kender Nørrebros gader og skoler indgående, er det her på sin plads med lidt baggrundsinformation: Rygtet vil vide, at Guldberg Skole er god og Blågård Skole mindre god. Dertil kommer den lidt delikate detalje, at der på Guldberg Skole er et nogenlunde normalt antal tosprogede elever – på Blågård Skole er omkring to ud af tre elever tosprogede. Omlægningen af skoledistrikterne er et forsøg på at ændre dette. Gaderne omkring Elmegade er især befolket af ressourcestærke forældre, der kun har ét hovedsprog. Ved at lade disse gader høre til Blågård Skole, vil man ændre på sammensætningen. Men det bryder de etsprogede forældre i Elmegade-kvarteret sig ikke om. På det principielle plan er det godt med mangfoldighed og multikultur, og de fleste stemmer sågar på Johanne – som vi kalder hende – på disse kanter. Men når det potentielt kan komme til at gå ud over lille Valdemar, Silke og Willum, ja, så indkalder man til protestmøder. [..]

Jeg kom selvfølgelig ikke til protestmødet nede i Sankt Hans Gade. Jeg ville under ingen omstændigheder blive set ved det arrangement, selvom vi jo altså lige har fundet ud af, at jeg ikke er spor bedre selv. Det er de færreste nok i virkeligheden. I øvrigt skal det nævnes, at vi er så tilpas dobbeltmoralske hjemme i Elmegade, at Aksel allerede kort efter undfangelsen blev skrevet op til alle anerkendte privatskoler i området. Det var jeg naturligvis modstander af.
Altså på det principielle plan.Ja til multikultur – nej tak til Blågård Skole

Jamen, man voldtager da mænd

Envher der følger svenske medier nøje, har bemærket at der cirka hver 2 måned er en notits om en voldtægt på en mand. De er som regel korte, og indeholder intet af substans. Detaljer om gerningsmand eller offer er aldrig set af undertegnede. Ironisk nok er voldtægt på mænd åbenbart det mest tabuiserede overhovedet i feminismens himmerige, Sverige. Her er et tilfælde, hvor jeg for første gang ser lidt mere af sløret hævet på sådan en historie. Enhver voldtægt er dominans-adfærd. ASylsøgere til Sverige kommer ikke fra dialogkulturer, men fra steder hvor man dominerer eller bliver domineret. Så enkelt er det – også i denne historie:

Natten mellan den 17 och 18 april blev en 20-årig asylsökande man våldtagen och rånad av två andra unga asylsökande på flyktingförvaret Prästholmen i Boden. Gärningsmännen tryckte en kniv mot offrets hals och hotade att döda honom samt sparkade och slog honom. Enligt uppgift skulle det ligga etniska eller religiösa motsättningar bakom brottet – rasism med andra ord. Men hatbrottet togs inte med i åtalet.De asylsökande gärningsmännen häktades sedan för grov våldtäkt och rån vid Luleå tingsrätt: – Hossein Sharifi, 23 år. Asylsökande afghaner dömda för homosexuell våldtäkt

Dialog i Fredens Religion ® til vals af Johann Strauss