Af Milos Vitezi
Nu när Gunnar Sandelin avslöjat att Sverige, enligt Migrationsverkets kryptiska prognos, kommer ta emot 174.500 asyl- och anhöriginvandrare åren 2012 och 2013. Och det rapporterats att fördämningsluckorna precis öppnats för alla syrier, så tänkte jag att det skulle vara intressant att lyfta fram en rapport från Regeringens globaliseringsråd, 2008. Enligt min mening säger den mycket om planen för Sverige, som gemene svensk nog är helt omedveten om. Avgör för er själva, efter att ha läst citaten från denna pdf från Regeringens hemsida:
Ur 2.4.4, “Vad vill framtidens befolkning?”:
“Vi tar ofta för givet att samhället och befolkningen kommer att se ungefär likadant ut om 50 år som det gör nu. Så är det givetvis inte. 1950-talets Sverige hade en mycket annorlunda befolkning jämfört med dagens (…) Befolkningen var etniskt mer homogen och i mycket högre grad boende på landsbygden.
Det är givetvis inte självklart att dagens befolkning förutsättningslöst skulle ha röstat på samma sätt. På samma sätt kan vi inte veta vad befolkningen om 50 år vill ha och prioriterar. Vi vet inte ens med någon större säkerhet vilket ursprung denna befolkning kommer att ha, hur gammal eller ung den kommer att vara. Det kan t o m vara så att denna befolkning har en annorlunda nationell identitet, kanske inte längre uppfattar sig som svenskar i första hand utan mera som européer.
Eftersom vi inte ens vet vilka som kommer att födas och bo i det här landet om 50 år är detta alls inget trivialt problem. Våra beslut i dag kan mycket väl avgöra vilka som faktiskt kommer att födas eller mer allmänt vilka som har möjlighet att bo här. Det här så kallade icke-existensproblemet har fascinerat filosofer länge och varit aktuellt inte minst i miljödebatten under lång tid. Men ofta uppmärksammar man inte att detta i mycket hög grad gäller alla politikområden mer eller mindre och alldeles i synnerhet utbildnings- och familjepolitik liksom invandringspolitik, politikområden som har direkta konsekvenser för demografins utveckling .”
Ur 3.2, “Smältdegeln”:
“Invandring är i dag den huvudsakliga orsaken till att Europas befolkning inte redan har börjat minska. Med vissa undantag rör det sig mycket ofta om flyktinginvandring eller i södra Europa ofta illegala invandrare från Afrika. I Sverige har det nästan uteslutande rört sig om flyktinginvandring och därmed förknippad anhöriginvandring. Arbetskraftsinvandring har förekommit men i begränsad omfattning och mestadels inom de öppna nordiska och nyligen också europeiska arbetsmarknaderna. Alla är vid det här laget medvetna om att integrationen av invandrare har varit problematisk med lågt arbetskraftsdeltagande, sociala problem och bostadssegregation. Situationen ser emellertid mycket olika ut för olika invandrargrupper. Det är i stor utsträckning invandrare med muslimsk bakgrund som har problem, ofta pga en mer eller mindre öppen diskriminering. Detta kan förklaras till en del genom stora kulturskillnader, även om man skulle kunna tycka att gapet till vietnamesiska båtflyktingar skulle kunna vara minst lika stort. Mer svårförklarligt är att det finns stora regionala skillnader där situationen beträffande arbetsmarknadsintegration skiljer sig avsevärt mellan t ex västra Småland där det praktiskt taget inte är någon skillnad mellan infödda och utländskt födda i fråga om arbetsmarknadsdeltagande, och sydvästra Skåne där problemen är enorma trots den ekonomiska expansion som Öresundsbron medfört. Det saknas riktigt bra förklaringar till detta, vilket vi skulle behöva om vi ska kunna utnyttja invandring för att underlätta åldrandet.”
Ur 3.2.1, “Ökad invandring från MENA”:
Regionen Mellanöstern-Nordafrika (MENA) utgör ett mycket bra komplement till Europa i befolkningshänseende. Diskussionen ovan om Europas demografi visar att arbetskraft i migrationsåldrarna är och under lång tid kommer att förbli en bristvara i EU (såvida inte Turkiet släpps in). I MENA finns de emellertid i ett sådant överflöd att de har svårt att skapa sig en framtid i det egna landet. De är ofta högutbildade, i många fall med små möjligheter att tillgodogöra sig sin akademiska examen. Det gäller speciellt kvinnorna. En gemensam arbetsmarknad EU-MENA skulle med all sannolikhet kunna underlätta omställningen till en äldre befolkning i Europa, en ytterligare ekonomisk integration av Medelhavsregionen skulle därtill kunna ge ännu fler vinster. De politiska svårigheterna är emellertid formidabla och efter 9/11 har förutsättningarna verkligen inte förbättrats. Likväl har vi i Sverige tagit emot ett stort antal flyktingar från regionen, såväl kristna assyrier som muslimska irakier och kurder. Tidigare har vi haft ett stort inflöde av iranier. Det är emellertid uppenbart att dessa grupper diskrimineras i betydligt högre grad än europeiska invandrare.
I vårt grannland Danmark är stämningarna direkt fientliga och islamfientliga politiska rörelser är mycket vanliga i Europa. Eftersom stora ungdomskohorter i ett land skapar utvandringstryck medan små kohorter skapar ett invandringssug finns förutsättningarna för en hög invandring från MENA till EU. Gamla kolonialt betingade band till exempelvis Frankrike kan också sänka t ex språktrösklarna för en del, medan diskriminering och ökad främlingsfientlighet förstås motverkar det. Ekonomer menar att reallöneskillnader är den mest väsentliga förklaringen till migration men då underskattar man nog de mycket höga transaktionskostnaderna i form av icke-pekuniära värden; socialt kapital, släkt, vänner, språk etc. Kostnader som växer med avståndet både geografiskt och kulturellt.”
“Sverige i en åldrande värld – framtidsperspektiv på den demografiska utvecklingen” av Thomas Lindh.
Själv utläser jag i alla fall bl.a. detta, ur rapporten:
Fortsæt med at læse “Invandring, massinvandring, eller befolkningsutbyte?”






