Af Milos Vitezi

Nu när Gunnar Sandelin avslöjat att Sverige, enligt Migrationsverkets kryptiska prognos, kommer ta emot 174.500 asyl- och anhöriginvandrare åren 2012 och 2013. Och det rapporterats att fördämningsluckorna precis öppnats för alla syrier, så tänkte jag att det skulle vara intressant att lyfta fram en rapport från Regeringens globaliseringsråd, 2008. Enligt min mening säger den mycket om planen för Sverige, som gemene svensk nog är helt omedveten om. Avgör för er själva, efter att ha läst citaten från denna pdf från Regeringens hemsida:

Ur 2.4.4, “Vad vill framtidens befolkning?”:

“Vi tar ofta för givet att samhället och befolkningen kommer att se ungefär likadant ut om 50 år som det gör nu. Så är det givetvis inte. 1950-talets Sverige hade en mycket annorlunda befolkning jämfört med dagens (…) Befolkningen var etniskt mer homogen och i mycket högre grad boende på landsbygden.

Det är givetvis inte självklart att dagens befolkning förutsättningslöst skulle ha röstat på samma sätt. På samma sätt kan vi inte veta vad befolkningen om 50 år vill ha och prioriterar. Vi vet inte ens med någon större säkerhet vilket ursprung denna befolkning kommer att ha, hur gammal eller ung den kommer att vara. Det kan t o m vara så att denna befolkning har en annorlunda nationell identitet, kanske inte längre uppfattar sig som svenskar i första hand utan mera som européer.

Eftersom vi inte ens vet vilka som kommer att födas och bo i det här landet om 50 år är detta alls inget trivialt problem. Våra beslut i dag kan mycket väl avgöra vilka som faktiskt kommer att födas eller mer allmänt vilka som har möjlighet att bo här. Det här så kallade icke-existensproblemet har fascinerat filosofer länge och varit aktuellt inte minst i miljödebatten under lång tid. Men ofta uppmärksammar man inte att detta i mycket hög grad gäller alla politikområden mer eller mindre och alldeles i synnerhet utbildnings- och familjepolitik liksom invandringspolitik, politikområden som har direkta konsekvenser för demografins utveckling .”

Ur 3.2, “Smältdegeln”:

“Invandring är i dag den huvudsakliga orsaken till att Europas befolkning inte redan har börjat minska. Med vissa undantag rör det sig mycket ofta om flyktinginvandring eller i södra Europa ofta illegala invandrare från Afrika. I Sverige har det nästan uteslutande rört sig om flyktinginvandring och därmed förknippad anhöriginvandring. Arbetskraftsinvandring har förekommit men i begränsad omfattning och mestadels inom de öppna nordiska och nyligen också europeiska arbetsmarknaderna. Alla är vid det här laget medvetna om att integrationen av invandrare har varit problematisk med lågt arbetskraftsdeltagande, sociala problem och bostadssegregation. Situationen ser emellertid mycket olika ut för olika invandrargrupper. Det är i stor utsträckning invandrare med muslimsk bakgrund som har problem, ofta pga en mer eller mindre öppen diskriminering. Detta kan förklaras till en del genom stora kulturskillnader, även om man skulle kunna tycka att gapet till vietnamesiska båtflyktingar skulle kunna vara minst lika stort. Mer svårförklarligt är att det finns stora regionala skillnader där situationen beträffande arbetsmarknadsintegration skiljer sig avsevärt mellan t ex västra Småland där det praktiskt taget inte är någon skillnad mellan infödda och utländskt födda i fråga om arbetsmarknadsdeltagande, och sydvästra Skåne där problemen är enorma trots den ekonomiska expansion som Öresundsbron medfört. Det saknas riktigt bra förklaringar till detta, vilket vi skulle behöva om vi ska kunna utnyttja invandring för att underlätta åldrandet.”

Ur 3.2.1, “Ökad invandring från MENA”:

Regionen Mellanöstern-Nordafrika (MENA) utgör ett mycket bra komplement till Europa i befolkningshänseende. Diskussionen ovan om Europas demografi visar att arbetskraft i migrationsåldrarna är och under lång tid kommer att förbli en bristvara i EU (såvida inte Turkiet släpps in). I MENA finns de emellertid i ett sådant överflöd att de har svårt att skapa sig en framtid i det egna landet. De är ofta högutbildade, i många fall med små möjligheter att tillgodogöra sig sin akademiska examen. Det gäller speciellt kvinnorna. En gemensam arbetsmarknad EU-MENA skulle med all sannolikhet kunna underlätta omställningen till en äldre befolkning i Europa, en ytterligare ekonomisk integration av Medelhavsregionen skulle därtill kunna ge ännu fler vinster. De politiska svårigheterna är emellertid formidabla och efter 9/11 har förutsättningarna verkligen inte förbättrats. Likväl har vi i Sverige tagit emot ett stort antal flyktingar från regionen, såväl kristna assyrier som muslimska irakier och kurder. Tidigare har vi haft ett stort inflöde av iranier. Det är emellertid uppenbart att dessa grupper diskrimineras i betydligt högre grad än europeiska invandrare.

I vårt grannland Danmark är stämningarna direkt fientliga och islamfientliga politiska rörelser är mycket vanliga i Europa. Eftersom stora ungdomskohorter i ett land skapar utvandringstryck medan små kohorter skapar ett invandringssug finns förutsättningarna för en hög invandring från MENA till EU. Gamla kolonialt betingade band till exempelvis Frankrike kan också sänka t ex språktrösklarna för en del, medan diskriminering och ökad främlingsfientlighet förstås motverkar det. Ekonomer menar att reallöneskillnader är den mest väsentliga förklaringen till migration men då underskattar man nog de mycket höga transaktionskostnaderna i form av icke-pekuniära värden; socialt kapital, släkt, vänner, språk etc. Kostnader som växer med avståndet både geografiskt och kulturellt.”

“Sverige i en åldrande värld – framtidsperspektiv på den demografiska utvecklingen” av Thomas Lindh.

Själv utläser jag i alla fall bl.a. detta, ur rapporten:

Fortsæt med at læse “Invandring, massinvandring, eller befolkningsutbyte?”

Exil-Iraner: “Der Islam ist eine Bombe”

Politikere – solidt plantet i den blå luft
Af Torben Hansen

Mange politikere har fundet ud af at tie stille med hensyn til indvandring fra ikke-vestlige kulturer. Der er ikke flere stemmer at hente her. Indvandringsekstremisterne er allerede samlet i og omkring Enhedslisten og Det Radikale Venstre, mens modstandere af kulturberigelsen for længst har gennemskuet sammenhængen mellem tilstrømning af folk fra eksotiske lande og kriminalitet plus et gigantisk dræn på offentlige kasser.

Men af og til lufter yngre snakkehoveder blandt de folkevalgte – både parlamentarikere og byrødder – deres lyriske indstilling til problemerne. Den konservative Rasmus Jarlov samlede for nogen tid siden de mest gakkede forslag, stillet i Københavns Borgerrepræsentation – bl.a. om “homokompetence”, og for nylig jublede borgmester Anna Mee Allerslev over planen for en iransk moské i hovedstadens orientalske nordvest-kvarter. Her skal kun en enkelt af hendes perler omtales: Jo flere moskeer, der opføres i en vestlig by, desto bedre mulighed har stedlige virksomheder for at tiltrække højtuddannel arbejdskraft. Her drejer det sig om sociologi på højt plan!

Det er i høj grad muligt, at fagligt kvalificerede iranere kunne ønske at arbejde i København. Men forstærkes deres lyst til at slå sig ned her af den planlagte moské. Anna Mee Allerslev mangler tydeligvis empiri om eksiliranerne i Danmark.

Almindelige mennesker tilbringer årtier med at arbejde i den kæmpemæssige industri, som holder gang den berømte “integration”. Her kommer tre korte beretninger fra den daglige praksis.

Else arbejdede i mange år som kommunalt ansat sproglærer i en forstad til København. De fleste af eleverne var tyrkere og somaliere. Gennemgående følte de sig generede af myndighederne, som krævede deltagelse i danskundervisningen. Ellers blev der lukket for kassen. “Hvorfor kan danskerne ikke bare betale og lade os blive hjemme?” spurgte de Else. Når der skulle skrives stil med temaet “hvad har jeg oplevet i ferien?”, var standardmodellen: Mandag var jeg til min fætters bryllup. Tirsdag var jeg i Bilka.

Gerda er sygeplejerske og oplevede i sin tid på Rigshospitalet, at mange patienter kom fra en anden planet. De havde intet at gøre med dansk hverdag og livsstil. Eksempelvis havde personalet på fødeafdelingen hele tiden behov for tolkeassistance. Når den arabiske kvinde, der havde født sit fjerde barn på stedet, skulle have morgenmad og blev spurgt, om der skulle serveres rugbrød eller franskbrød, måtte der ringes efter en taxa, som kunne befordre en tolk. Und kein Ende!

Charlotte er dansk, men arbejdede i tyve år som læge i Sverige, hvor kulturberigelsen buldrer frem med en endeløs mangfoldighed af aktiviteter. Privat taler bekymrede svenskere om “balkonflickor” og andre konsekvenser af den eksotiske tilvandring, men aviser og tv-kanaler er særdeles tilbageholdende med omtale af negative nyheder. Et gigantisk problem, som Charlotte næsten dagligt havde inde på livet, var stille, tavse, passive kvinder, der kun var fysisk til stede i det Sverige, der har påtaget sig ansvar for hele verden. De var aldrig indblandet i ballade og kom aldrig i medierne. Derhjemme var de understillet deres mand, deres sønner og deres brødre, og tv var indstillet på stationer i Asien eller Afrika. Svensk talte de ikke. Men heldigvis havde mange af dem børn, der kan læse etiketterne i supermarkedet.

Det Radikale Venstre er den nye tjenesteadel – som 1700-tallets Bernsdorff, Moltke og Schimmelmann. De har naturligvis folk til det grove. Dagens stjernepolitiker Margrethe Vestager beskæftiger sig ikke med den planet, hvor Gerda, Else og Charlotte arbejdede.

Til allersidst en kort referat af en samtale mellem en bekymret mor og Jesper, hendes 13-årige søn, der kom hjem kl. 2 om natten:

“Hvor fanden har du været?”

“Thomas og mig sad i to timer på et tag. Vi mødte en flok af dem, der kun er ude på at få uvenner!”

Medier og embedsmænd har opfundet et nyt ord – “kriminalitetstruet”. Men der henvises ikke til Jesper og Thomas. Her går det godt, send flere penge! Heldigvis ryster danske skatteydere årligt op med 800 milliarder kr.

Torben Snarup Hansen.

Et af mit livs utilsigtede held er, at jeg inden jeg var 18 havde læst hvert eneste ord, Orwell har skrevet. De udkom netop på Penguin på den tid. Og at jeg havde en engelsklærer, der opmuntrede mig og som jeg er evigt taknemmelig. Gymnasiet før 1968 producerede elitestudenter, der kunne læse engelsk, fransk og tysk på et avanceret niveau, ja endda svensk og norsk. Jeg kan forstå på folk der blev studenter i 80 erne, at Orwell ikke var i deres socialistiske læreres kridthus. Han var ekskluderet fra pensum. Gymnasielærere inden den tid ville aldrig nedlade sig til at politisere på den måde overfor eleverne på bekostning af deres fag.

Orwell definerede sig ganske vist som venstrefløj, men hele hans forfatterskab er én lang kritik af venstrefløjen, først og fremmest af kommunismen. Jeg læste rub og stub, deriblandt Orwells utvivlsomt mindre gode romaner, hans BBC taler, hvert eneste brev til hans forlægger Victor Gollancz om sygdom, pengesorger, mangel på tobak og Sonia, som han mødte sent efter Eileen døde. Han anmeldte Mein Kampf og Salvador Dalis The Secret Life of Salvador Dali, og kunne selvsagt hverken døje hverken Hitler eller den mondæne, perverse Dali. Orwell var først og fremmest en journalist, der kom til at sprænge rollens grænser, også fordi den tid han skrev i, sprængte alle grænser. (George Orwell: The Collected Essays, Journalism & Letters.)

Klædt på på den måde, kunne man gå 70 erne i møde uden den fjerneste trang til at blive DKP’er eller SF’er for den sags skyld. Det var dengang nogle ville bilde mig ind, at alt er politisk. Det var det overhovedet ikke i Danmark, og når det bliver det, er det et symptom på en alvorlig samfundssygdom. Selvfølgelig kan man blive bragt i politiserende situationer – 9/11, Muhammedkrisen – og da er politik det eneste svar, hvis ikke man vil producere udenomspolitiske Breivik’er, som Sverige tydeligvis arbejder målbevidst på, ligesom Norge gjorde. På sin vis længtes 70′ er venstrefløjen efter en sådan sygdom, de havde det for godt, og det kan de ikke finde ud af at nyde. Skyldfølelse og lidelse, det ved man, hvad er. Og nu har de endelig fået fremkaldt en politiserende lidelse: Multikulturen og en politisk religion, der med god grund er forhadt i hele verden.

De tabte ideologisk over en bred front, men påførte os alligevel deres vilje. I filmen her medvirker bla. Roger Scruton og mennesker, der kendte Orwell, bla. kvinden hvis mor ikke giftede sig med ham, fordi hun mente ‘han var for kynisk’. Der er meget i Orwells daglige korrespondance, der vidner om, at han ikke først og fremmest var kyniker. Livet på landet, kærligheden til naturen, kvinder, litteratur, dyr og hans adopterede søn, Richard.

Birmingham-upploppen 2011

Af Thomas Nydahl

(Foto: David Starkey: “Det handlar inte om hudfärg, det handlar om kultur.”)
Birmingham utsattes svårt av den våg av upplopp som pågick i olika engelska städer i augusti 2011. Den 9 augusti meddelade polisen i staden, att man arresterat 130 personer, som enligt polisen ägnat sig åt ”sinnesslöa ligistfasoner”. I Birminghams centrum, utmed New Street och Corporation Street krossades massor med fönster och butiker plundrades på allt från mat, drycker och kläder, till tv-apparater, mobiltelefoner och annan dyr elektronik. Men till och med McDonalds råkade ut för förstörelsen. De gripna beskrevs av polisen som ”häpnadsväckande unga”.

Chris Sims vid West Midlands Police sa att han betraktade gängen, ”inte som en ilsken hop utan som en girig sådan.” Ett ögonvittne berättade för BBC att ungdomsgängen löpte amok och att de till och med körde in motorcyklar genom krossade butiksfönster. Fram emot midnatt satte gängen eld på Holyhead Road´s polisstation och ett antal polisbilar attackaderas runtom i staden.

Shabana Mahmood, parlamentsledamot för Labour från Birmingham Ladywood kallade upploppen för “sinnesslös brottslighet”. ”Det är uppenbart”, fortsatte hon, “att vi måste diskutera och begrunda om det finns några underliggande orsaker och lära oss läxan av dessa incidenter.” I Guardian skrev Riazat Butt och Martin Wainwright i en större artikel om det fasansfulla mordet på tre unga män i Birmingham. De krossades under en bil som i hög fart körde över dem. Boende i Winson Green där de tre unga männen dödades hjälps åt att vakta sina små företag och butiker och man varnade för att risken för sammanstötningar mellan olika folkgrupper ökat markant. De tre dödade var pakistanska muslimer. Två av de dödade var bröder och den tredje en vän till dem. De var ute på gatorna just för att vakta sin biltvättsfirma. Att de dödades avsiktligt tycktes de flesta vara överens om. Blickarna riktades mot en grupp unga svarta afro-karibier.I april 2012 ställdes 8 män inför rätta för att ha utfört morden. Tre bilar ska ha varit inblandade i vad som beskrivs som en noggrant planerad aktion. De åtalade är Ryan Goodwin, 21, Shaun Flynn, 26, Juan Ruiz-Gaviria, 31, Joshua Donald, 27, Everton Graham, 30, Adam King, 24, Ian Beckford, 30, och Aaron Parkins, 18, samtliga från Birmingham. Så vitt jag vet har ännu ingen dom avkunnats.

Många upprörande brott begicks under dessa dagar av upplopp. Men det som brukar kallas för ”den tysta majoriteten” gav inte uttryck för sin indignation förrän historikern David Starkey i direktsänd tv, i BBC-programmet Newsnight (BBC 13 augusti 2011), lättade sitt hjärta och sade vad han menade om upploppen.

I en artikel (The Telegraph 19 augusti 2011) beskrev han vad som hänt honom sedan dess.

”Vilken vecka! Det är inte varje dag man drabbades av sådana personangrepp av ledaren för Hennes Majestäts opposition.” inledde han den första artikeln, där han beskriver hur Ed Miliband kallade hans uttalanden för ”rasistiska” och att de ”måste fördömas av alla”. Vad hade Starkey sagt? Enligt utskriften av tv-programmet hade han bland annat sagt: ”En särskild sorts våldsam, destruktiv, nihilistisk gangsterkultur har blivit högsta mode. Den sortens svarta manliga kultur strider mot bildning.” ”Det handlar inte om hudfärg, det handlar om kultur.”

Men nu var ju Starkey långt ifrån ensam om att uttrycka den åsikten. Till och med svarta bildningsivrare som Tony Sewell och Katharine Birbalsingh försvarade Starkeys grundattityd gentemot ”gangsta”-kulturen och Tony Parson skrev i Daily Mirror, att ”utan det svarta Londons gängkulktur hade inga av dessa upplopp ägt rum, inte heller de upplopp i Manchester och Birmingham som huvudsakligen bedrevs av vita bråkstakar.” Den 20 augusti återkom Starkey i en annan text, skriven av David Blackburn, där han anger den nationella identitetens sammanbrott som grundorsak till upploppen (Spectator 20 augusti 2011).

Starkey hänvisar till Lindsay Johns (I sin egen profil hos Guardian beskriver han sig så här: ”Lindsay Johns is a writer, broadcaster and hip-hop intellectual”), som bland annat skrivit att ”språk är makt, och om man använder ’gettospråket’ gör man ungdomen maktlös.” Starkey själv säger något grundläggande om yttrandefrihetens karaktär: ”Jag måste vara lika fri att kommentera problem i den svarta befolkningen, som svarta är att peka finger åt vita, vilket de ofta gör, och ofta med all rätt.” ”Ett samhälle fungerar inte utan ömsesidighet”, säger han.

Zygmunt Bauman: ”Det här är inte de hungrigas upplopp.Det är de defekta och diskvalificerade konsumenternas upplopp”
Den 12 augusti publicerade författaren och sociologen Zygmunt Bauman en artikel (Svenska Dagbladet, 12 augusti 2011, ”Plundring substitut för shopping”). som i allt väsentligt gick på samma linje som Starkey. I den skrev han bland annat:

”Det här är inte de hungrigas upplopp. Det är de defekta och diskvalificerade konsumenternas upplopp (…) Föremålen för vår åtrå, vars avsaknad vi så djupt avskyr, är nuförtiden många och varierade, och deras antal, liksom frestelsen att äga dem, blir större för var dag som går. Och så ökar vreden, förödmjukelsen, illviljan och missnöjet som väcks av att man inte äger dem – liksom begäret att förstöra det man inte har tillgång till. Att plundra butiker och tända eld på dem uppkommer ur samma impuls och tillfredsställer samma längtan.Vi är alla konsumenter nu, först och främst konsumenter, vi har rätt att konsumera och vi är förpliktigade att konsumera (…) För defekta konsumenter, samtidens icke-ägare, är icke-shoppandet det oförverkligade livets gnisslande och gnagande stigma – ett tecken på ens egen icke-existens och oduglighet. Inte bara avsaknad av välbehag: avsaknad av mänsklig värdighet. Av livsmening. Och slutligen, av mänsklighet och alla övriga skäl till självrespekt och respekt för andra människor.”

Jag inbillar mig att Baumans analys är den viktigaste av allt som skrev hösten 2011. Upploppens karaktär måste beskrivas och förklaras innan man kan diskutera hur man ska hantera dem. Om man är medveten om att man har att göra med ”defekta konsumenter” behöver man inte heller lägga så mycket onödig energi på marxistiskt influerade återvändsgrändsbegrepp om fattig barndom, ”utanförskap” och andra ursäkter för ett beteende som sist och slutligen bara är ett uttryck för den extrema egoism som annars betraktas som föraktlig.

(Detta är ett kort utdrag ur det kapitel i min kommande bok som behandlar gängkulturen förr och nu i Birmingham.)

Tunisia’s embattled artists speak out. Violent religious and moral censorship by conservatives is on the increase, say the nation’s artists and intellectuals.Nu kommer syrierna Syrierna är redan nu den tredje största gruppen asylsökande.

England hædrer Enoch Powell på 100 års dagen

To a later generation, Powell became the bogeyman in a multicultural paradise, a sinister Victorian throwback whose inflammatory words had terrorised defenceless immigrants. Such is the notoriety and “brand toxicity” that in 2007 a Conservative candidate was forced to resign after suggesting that Powell’s immigration warnings were correct. And yet, 14 years after his death, Powell should now be recognised as the prophet of an altogether different post-war experiment – the European project. As Jean Monnet’s dream turns to tragedy for millions, Powell’s assertion that “Europe can never be a democracy because there is no European demos” has proved completely true.The man who predicted the European tragedy, Behind Enoch Powell’s monstrous image lay a man of exceptional integrity, Enoch Powell ‘maybe should have known better’(radio) – Se evt. BBC 2008: »Rivers of Blood« fremragende dokumentar og Katrine Winkel Holm:Fagre nye England?

“Folk søger mod Sverige og Norge”

I Danmark er det nemt at blive gift. Det udnyttes af menneskesmuglere, som for 10.000 euro sørger for, at personer fra tredjeverdenslande gennem en vielsesattest får ophold i Europa. I 2005 blev Lars Hansen fra Syd- og Sønderjyllands Politi i Padborg opmæksom på, at en del personer blev viet på baggrund af falske dokumenter.

For syv år siden blev Udlændinge-kontrolafdelingen (UKA) i Syd- og Sønderjyllands Politi kontaktet af tysk politi. De undrede sig over en række ægteskaber, som blev indgået mellem nigerianske mænd og tyske kvinder. Tysk politi ville gerne vide, hvilke dokumenter, der lå til grund for ægteskaberne. Henvendelsen fra tyskerne var noget af en øjenåbner. Når de nigerianske nygifte mænd henvendte sig i Tyskland for at få opholdstilladelse, havde de en vielsesattest, men ikke længere de identitetspapirer, de havde benyttet under vielsen, fortæller Lars Hansen.Han kontaktede derfor den kommune, som havde stået for mange af de vielser, det drejede sig om. – Jeg fandt hurtigt ud af, at der var noget helt galt. Kommunen havde 1.200 vielser om året, hvor statsborgere fra tredjeverdenslande blev gift med en EU-borger. Et forsigtigt skøn er, at halvdelen af dem blev viet på baggrund af falske dokumenter.

Mit personlige gæt er, at Danmark kommer til at mærke mere til disse strømninger i årene, der kommer. Finanskrisen mærkes tydeligt i Sydeuropa, og det kommer til at sende folk nordpå. For øjeblikket bruges Danmark mest som transitland, fordi folk søger mod Norge og Sverige, fortæller Lars Hansen. Dansk Politi: GIFTERMÅL UDNYTTES SOM BILLET TIL EUROPA

Hvide Lam på Kultorvet er et af byens ældste værtshuse, grundlagt i 1807.Fire trin ned og pas så på ikke at falde over musikerne. De sidder lige indenfor døren i venstre hjørne og høvler new orleans-klassikere og traditionals seks dage om ugen. Bemandingen veksler, og der er ingen scene. Til gengæld sidder der en udklippet overskrift fast med et par stykker tape, der har hørt lidt af hvert, bag orkestret: Show Time! Hvide Lam (mobilvideo, se i HD)

Tænk hvis den lommeteknik havde været til rådighed, da Thad Jones Eclipse spillede i Vognporten hver mandag for 30 år siden. Eller da Armstrong spillede i Forum i 1959. Eller da Hendrix spillede i Falkonercentret i 1969. Eller da Steppeulvene spillede i Valhalla på Bakken hele sommeren i 1967. Fotografiske fortrydelser, mens man var anderswo engagiert. Jeg hørte det atsammen, men jeg var ikke optaget af at dokumentere det. Det er måske også meget forlangt, at man hver gang skal vide, når man er vidne til historie. En hel del passerer uden at man opdager det. De vil tilgive os. De er ligeglade, det er deres ret.

“For 50 år siden ville de have kaldt os konservative”

WIIG

Foran Gl. Holtegård. “Den er erotisk” sagde min veninde. Hun er 86 år. “Ja”, sagde jeg. “Så det sprøjter og ad Helvede til.” Svend var sådan, eros hele vejen. Jeg tilsluttede mig en rundviser, jeg hørte på hende, det lyder Satans sofistikeret. Jeg så på forsamlingen. Så slog det mig. 35 kvinder, ikke én mand. De kan ikke være enker allesammen. Hvor er mændene? Svend var en mand, helt ustyrlig med kvinder. Kunstpublikummet er kvinder. Har mænd og kvinder en fælles fremtid? Er mændene ikke døde i forvejen, så har de trukket sig. Kønsdebat ligger ikke til mit højreben, selvom jeg har været lige så exet med kvinder som Svend siden fire-års-alderen, er der ikke længere nogen jeg kan spørge. Det må sejle som det bedst kan. Er der nogen, der vil være med, kan de komme an. Hvis ikke kan de kønsdebattere på Berlingske blogs eller i Sverige. Men kærligheden, fortryllelsen…. SVEND WIIG HANSEN Rå figur Fotos © Snaphanen.dk, klik f. helskærm.

Fortsæt med at læse “»Det Hvide Lam«”

Prinsessan Christina, fru Magnuson og smykketyven: “Ha, ha, ha…” – Jeg fik en mail fra Sverige med den titel. Jeg kunne jo ikke begribe hvorfor pøblen er så vild med den historie. Kungahuset bestulet av ett skäggbarn, skrat ler de rundt på nettet i dag. Den er, – nu jeg har sovet på den – en historie der vokser i symbolik ved nærmere bekendtskab. Magnusson er Folkpartist “engageret i flygtningespørgsmålet og unge i forstæderne” og hvad der ellers antydes om ham i sladderpressen og mellem linjerne i Aftonbladet. Prinsesse Christina var i starten af 90 erne formand for Røde Kors og talte varmt for masseinvasionen af bosniere, mange tusinde om ugen.

Journalisterne synes også at elske den. Det kan kun være for dens mange over- og undertoner og fordi de er mere anti-monarkister end multikulturalister, lige i disse døgn i al fald. Det går over, når det bliver hverdag igen. Her ses prinsesse Christinas gemal Tord “Tosse” Magnusson med flygtningebarnet og smykketyven Abdi Osman. Det er lykkedes ham at omsætte for 800.000 kroner kongelige smykker. Abdi vil være advokat. Dickens ville have fundet, at Abdi følger naturens love. Selv vil jeg mene, han følger Sveriges, når der lige bortses fra Brottsbalken: 27.000 somaliere forventes til Sverige det næste halvandet år.

Kungliga smycken för 800 000 kronor har stulits från prinsessan Christina och hennes makes lägenhet vid Kungliga Slottet.En 19-årig vän till paret erkänner att han sålt ­Gustaf VI Adolfs manschettknappar till kriminella och kastat prinsessan Sibyllas diadem i Stockholms ström.

19-åringen anlände till Sverige som ensamkommande flyktingbarn 2010 och Tord Magnuson funge­rade då som hans mentor. I polisförhör berättar Tord att de blivit mycket nära vänner och Christina säger att 19-åringen är att betrakta ”som barn i huset”. I ­perioder bodde han också i deras lägenhet vid Kungliga Slottet.Kupp mot Christina, Stöldkupp mot prinsessan Christina. Han festade – med tjuven.

För Tord Magnusson väcktes intresset för integrationsfrågor när han i New York träffade en ung man från Tensta.– Han hette Ahmed, hade höga ambitioner men trots att han bott i Sverige i åtta år hade han knappt träffat någon svensk. Det blev en väckarklocka för mig och vi frågade oss hur vi kunde göra för att öppna upp det segregerade samhället, säger han.Tenstaunga besökte Sandvik – City åklagarkammare i Stockholm, Ansökan om stämning

Der er en historie her med den samme dramaturgi om end i et noget lavere socialt regi:

Left leaning Israeli Journalist Guy Maroz slammed right-wing MKs in March 2010 for wanting to create “labor camps” for these illegal workers. He was among the most vocal activists demanding that Israel not deport the children of these illegal immigrants with their families. Till it hit home for him.Till he woke up and realized that the problem isn’t only in South Tel-Aviv or Eilat (which obviously aren’t his problem because he doesn’t live there)…and the illegals started flooding all of Israel, his hometown as well.

In a heartfelt letter to Israel’s Prime Minister via an opinion piece in NRG/Maariv, Maroz begs PM Netanyahu to take action against the surge of illegals.“No More. No more flooding of the streets and lives of Israel’s poorest citizens [South Tel Aviv].A Sane Israeli is a Leftist Mugged by Illegal African Migrants

174 500 nye indvandrere til Sverige i 2012-2013

Gunnar Sandelin skriver i sin artikel, at ingen svensk journalist har publiceret det tal, samt om vanskelighederne med overhovedet at få klar besked af Migrationsverkets statistik. Weekendavisens Frede Vestergaard skrev i maj om de samme tal i artiklen Sverige under forandring, Weekendavisen 03.05.2012. Det var på høje tid at svensk journalistik hostede op med dem for offentligheden, der trods alt skal betale for festen:

Migrationsverket skriver att det ”sannolikt kommer 31 000 i år och nästa år.” Men vad menar verket? Det oklara påståendet kan antingen tolkas så, att det sammanlagt kommer 31 000 asylsökningar under de två kommande åren, eller att det kommer 31 000 både i år och nästa år. En kontroll med verkets presstjänst visar det sig att det är det senare alternativet som avses. Alltså förväntas totalt 62 000 personer söka asyl i Sverige under 2012 och 2013, samt ytterligare 112 500 som vill återförenas med anhöriga i vårt land. Totalt rör det sig alltså om 174 500 asyl- och anhöriginvandrare under två år! Jag har inte sett eller hört någon journalist nämna denna siffra någonstans. När våra grannländer minskar motsvarande mottagande går utvecklingen i Sverige markant åt andra hållet.

I en annan rapport från i maj år, meddelas att Migrationsverkets senaste prognos vad gäller anhöriga från Somalia som förväntas ansluta sig till personer i Sverige ”pekar på ca 20 000 i år och nästa år, varav merparten förväntas komma under 2013”. I det här fallet betyder formuleringen ”i år och nästa år” sammanlagt 20 000, dvs samma formulering har motsatt innebörd jämfört med tidigare. En sådan rapportering är en fortsättning på Migrationsverkets oklara sätt att redovisa statistik som jag som journalist har frustrerats av sedan 2007, då jag började intressera mig för att ta reda på fakta.

Övergången från ett tämligen homogent till ett mångkulturellt samhälle är den största förändringen av Sverige under vår tid. Klar och tydlig redovisning av fakta borde både allmänhet och forskare ha rätt att begära av Migrationsverket. Informationen som jag relaterat till finns på verkets hemsida och riktar sig till journalister för att sedan kunna förmedlas vidare ut i offentligheten. Särskilt journalister borde sluta med att skriva av Migrationsverkets pressmeddelanden utan istället ta sig an uppgiften att kritiskt granska myndighetens snåriga information. Gunnar Sandelin: Kraftigt ökad invandring till Sverige (Se evt. Gunnar Sandelin, Malmø 31.01.2012.)

Muslimsk monokultur truer tysk multikultur:

For weeks, German officials have focused a significant amount of attention on the country’s Salafists, members of a fundamentalist strain of Islam who are suspected of having close ties to Islamist extremists. On Thursday, they made their move, raiding Salafist facilities in seven German states and banning one of the most important Salafist groups in the country, the Millatu Ibrahim.

“The organization acts in opposition to the idea of constitutional order and multicultural understanding,” German Interior Minister Hans-Peter Friedrich said on Thursday morning. He added that the group promotes violence in its “fight against existing constitutional order.” 1000 German policemen raid scores of radical Islamists’ homes.Salafist Organization Banned in Germany – Der Spiegel, der har fået journalister truet, skriver: Schlag gegen gewaltbereite Deutschland-Hasser.

Indvandring fremmer innovationen

I går kunne VG fortællle at mellem 8 og 16.000 norske kvinder voldtages eller forsøges voldtaget hvert år, selvom antallet anmeldte ‘kun’ er 945, altså omkring en tiendedel. Af dem opnås fældende dom i under en procent af tilfældene. Politiet vil ‘reformere seksualundervisningen.’

Fra midten av juni til slutten av juli vil den særegne bilen rulle rundt i Oslos gater for å plukke opp jenter som trenger det. Bilen er kun for jenter og koster ikke passasjeren noe i det hele tatt, skriver Sparebank 1 på sine hjemmesider.

Markeds- og informasjonssjef i Oslo Taxi, Lars Dolva, er positiv til ordningen.- Denne typen innovasjon og aktivitet er veldig positiv. Dette trenger vi mer av og det er et morsomt stunt jeg håper de lykkes med, sier Dolva til Dagbladet. Rosa taxi med øyevipper skal kjøre jenter hjem fra byen i Oslo, Gratis «jentetaxi» i sommer-Oslo

Personale på Øresundstog må ikke arbejde alene

Fra de seneste 24 timer: Öresundståg stoppas efter rån, “Vårt tålamod är slut.” Næste levende billede i Sveriges sociale sammenbrud? Bahnpolizisten der SBB tragen ab Sommer 2012 eine Waffe.

Arbetsmiljöverket beslutade idag om ett omedelbart förbud för ensamarbete för tågvärdarna på Öresundstågen. En följd kan bli att tågvärdarna inte alltid kollar biljetterna.

Arbetsmiljöverkets tillsynsdirektör i Malmö Mats Ryderheim säger till TT att tågvärdarna har en anmärkningsvärd arbetssituation, med ett 70-tal tillbud om hot och våld bara sedan nyår. I dag fattade han beslutet att förbjuda ensamarbete för tågvärdarna. Tågvärdarna får inte jobba ensamma

siger Sergej Trifkovic i dette klip fra ‘Islam – What the West needs to know’. Jeg spurgte ham over en Tuborg og 20 Kings i 2009, da vi havde komsammen på min bopæl efter hans foredrag i København, om han kunne sætte nogle tal og procenter på, og jeg husker kun at han sagde “omkring 90 % af konflikterne forsvinde hvis man så bort fra alle der involverede islam på den ene eller begge sider af konflikten.”

Jeg har prøvet at sætte nogle tal på: Hvis man anvender The Uppsala Conflict Data Program, der opererer med konflikter der løbende kræver over 1000 liv om året, er der i øjeblikket 11. Af dem involverer 2 ikke islam. Hvis man udvider til mindre konflikter, der ofte har varet i mange årtier, er der 42. Af dem involverer 7 ikke islam, men blandt disse er medtalt uafsluttede men inaktive konflikter som Nordirland og Korea, så i virkeligheden er islams konfliktandel større. List of ongoing military conflicts

Man kan krydstjekke med en anden liste, men procentandelen forskyder sig ikke. Man kan altså sige, at islam er involveret i over 85 % af denne verdens mindre og større blodige konflikter. Muslimer udgør 23% af verdens befolkning. Når man altså tillader sig at ytre bekymring på Europas fremtids vegne, er det altså ikke baseret på hverken “zenofobi” eller “islamofobi” eller “fordomme”, men på hårde facts og dyrt høstede erfaringer.

Risikoen for at islam udløser blodige konflikter i Europa, er altså langt større end for at den ikke gør: Vores chance for fredeligt samliv med islam vil set over tid være foruroligende lille. Ikke så få europæere ville nok skrive under på, at den allerede er forspildt for deres vedkommende. De europæiske politikere der stadig tillader sig at ignorere disse erfaringer, pådrager sig en tonstung skyld.

“Svensk borgerlighed er en skræmmende oplevelse”

For nogle år siden bloggede jeg om en DR2-dokumentar, hvor liberale Johan Norberg argumenterede for det gode ved globalisering. Forleden opdagede jeg han var på Facebook, og tilføjede ham som ven. Det har givet mig et lille indblik i svensk borgerlighed anno 2012, og det er ærligt talt en skræmmende oplevelse.

“I en dynamisk liberal demokrati kan individen genom social och geografisk rörlighet utveckla sig själv och därmed också andra. Invandring har i alla tider varit ett oöverträffat sätt att ge nya möjligheter till människor och nytt liv till gamla samhällen…..Men något håller på att hända inom den intellektuella svenska borgerligheten. Plötsligt har det blivit viktigt att fokusera på invandringens baksidor. …I Neo finner man intervjuer där svenska politiker pressas att medge att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken.

Flera av inläggen kan bara läsas som att invandringen inte är förknippad med problem, utan att invandringen är problemet. På SvD:s ledarsida (25/6 2011) går Per Gudmundson igenom invandrade gruppers brottslighet… Den här typen av generaliseringar brukar annars avvisas av liberaler. Vi håller inte alla män ansvariga för våld mot kvinnor och alla svenskar kan inte göras ansvariga för våld mot invandrare. Skuld går inte i arv och bärs inte kollektivt. Men av något skäl har det blivit legitimt att tala i kollektiva termer om invandrade personer. Svensk borgerlighed ved Johan Norberg: Kollektivistisk ikke at se indvandrere som kulturløse individer

Daniel Pipes: “Hold jer ude af det syriske morads”

Der er ingen tvivl om, at Syrien konflikten er grusom og mere kompleks end de fleste kan overskue. Man sidder medlivet i hænderne når man hver dag skal høre hvad EU og Villy Søvndal nu har fundet ud af at gøre ved Syrien. Frankrig vil intervenere, Eli Wiesel vil, en amerikansk general ville og professor Jakob Skovgaard-Petersen mente forleden – uden at nævne den russiske flådebase i landet og Ruslands vitale strategiske interesser i Syrien med et ord – at “Vesten og NATO skal true Syrien med militær indgriben.” Man skal ikke true nogen med noget man ikke er parat til at gøre. Heldigvis vil Colin Powell overhovedet ikke høre tale om en militær aktion, og Daniel Pipes er heller ikke født i går. Hvem har færre aktier i den konflikt end det krigstrætte Vesten, der har ødet menneskeliv og milliarder af dollars i muslimske lande til højst diskutabel nytte? Følg Pipes’ informerede ræsonnement:

West has more to lose than gain by intervening. As the Syrian government makes increasingly desperate and vicious efforts to keep power, pleas for military intervention, more or less on the Libyan model, have become more insistent. This course is morally attractive, to be sure. But should Western states follow this counsel? I think not. PIPES: Stay out of the Syrian morass

Libya: The worst may be yet to come

Libya has become embroiled in chaos over the past week. First, militiamen seized the capital’s international airport for several hours in protest against the kidnapping of their leader. Islamist militants then targeted the U.S. diplomatic office in Benghazi, following it up with a surprisingly sophisticated attack on a British diplomatic convoy. And in the south, tribal clashes broke out town in the town of al-Kufra, claiming the lives of at least 20 people. Government troops did not intervene, according to reports from the town. CNN.

Tusinder i Gothergade, der ikke var plads til i Kongens Have. Jeg ønskede for dem, de havde en radio at høre kampen på. Det klarer jeg mig normalt med. Hvor mange der er inden for, er ikke godt at vide. To skærme, 10.000 mennesker? Stillingen er 2-3 kl. 19:44. Klik f. helskærm.

Fortsæt med at læse “Rød-hvid skovtur”

Today, there are over 600,000 Muslims in Belgium, or six percent of the population. Half of them are concentrated in Brussels. In the regions of Saint-Zhoss Molenbek Muslims amount to nearly 50 percent. The largest part of the Belgian Muslims is from Morocco. It is worth noting that among the Muslims birth rate is far higher than among native Belgians. The unemployment and crime rate is higher as well.

Last year, Catholic University of Louvain published a book by sociologist Felice Dasseto “Iris and the Crescent.” It states that by 2030, Muslims will constitute the majority of the population of Brussels. Even today the most popular name among newborn babies in the city is Mohammed. In Antwerp Sharia courts are perfectly legal. Some mullahs openly call parishioners not to merge with Belgian society. Polls show that the ratio of Muslims in Belgium is one of the highest in Europe. Thus, the statement “there are too many immigrants In our country” is supported by nearly 72 percent of indigenous Belgians. The same number of people believes that immigrants adversely affect development of the country, 68 percent indicate that they are a burden for the social sphere. Brussels: The New Capital of Eurabia,, Europe’s Islamic future

(Video på engelsk, tekstet på flamsk) – Det er en fascinerende tanke, at ‘Europas hovedstad’ om mindre end tyve år, ikke er europæisk længere. Ja, man skal vel håbe byen slet ikke Europas hovedstad til den tid, det er heller ikke helt urealistisk. Der er i dag 300.000 muslimer i Bryssel, 600.000 i hele Belgien – samme mængde som Sverige-  langt, langt flere end der er eurokrater og politikere. Selvom disse ikke er klar over det i dag, vil det kunne blive være ligegyldigt og irrelevant, hvad de beslutter. Det vil være andre, der svinger taktstokken.

Choudhry kan man selvfølgelig betragte som en pauseklovn, men han mener hvad han siger, nøjagtigt som Hitler skrev hvad han ville i Mein Kampf i 1927. Men vigtigere: Det store flertal af muslimer rejser sig desværre ikke imod ham. Man skal læse artiklen nedenfor igen: Why the Peaceful Majority is Irrelevant: “Vi der afskrev Hitler mente at han og nazisterne bare var en lille gruppe fjolser, få år efter kontrollerede de vores liv.” Om 20 år er Choudhary og den arresterede Fouad Belkacem ikke nær så irrelevante som Bryssels samlede bestand af politikere, og de muslimer der ikke af al kraft modsatte sig fanatikerne idag, får rig lejlighed til at fortryde.

 (Se eller gense CBN’s reportage om islam i Bryssel fra april i år.)