Tommy Robinson får godt med taletid og det er også nødvendigt mod Edward Mortimer, tidligere den Euro-Arabiske dialog og taleskriver for Kofi Annan.

Hege Storhaug: Europe must stand up to Islamism

While actual terrorists are relatively few in number, Islamists are not. Their influence is growing across Europe, especially among young people. Among 15-year-old German Muslims, 40% consider Islam more important than democracy, while 37% want Europe’s Muslims to live under sharia law. In Britain, 28% of all Muslims want that country to be governed according to sharia; this sentiment is strongest among the young, with 37% of those between ages 16 and 24 supporting the idea. Among Muslim university students in Britain, fully 40% support sharia either strongly or relatively strongly. One in three of those students considers it legitimate to kill in the name of Islam.
If Europeans continue to ignore these facts, in the hopes the problem will just go away, Europe risks being plunged into a new Dark Ages, comparable to the Nazi era. While politicians’ pronouncements are a good start, they are far from enough. Across Europe, Islamism and sharia law have spread their tentacles into major social institutions. To root out their destructive influence, Europe needs to take decisive measures today, and into the next decade.
We need tougher rules on immigration and asylum. We need to be clear that there is one set of laws and norms that apply to all. Our governments must no longer support organizations that preach and foster hate. As the Norwegian poet Inger Hagerup wrote in a poem penned two years after the Second World War: It is urgent, it is urgent. It can all go wrong again. What are we waiting for? National Post, Canada.

Sveriges mest ekspanderende branche

må være retsvæsnet. I 2010 anmeldtes der 1. 359. 878 forbrydelser i landet. Hvor mange der blev begået og ikke anmeldt, kan man jo gisne om. Udviklingen/afviklingen er omtrent lige slem på alle områder. Voldforbrydelser er f.eks. øget med 315 % på 35 år. Prognosen for branchen de næste fire år, ser således ud:

Polisen: Antalet inkomna ärenden kommer att öka med 3 procent. Antalet ärenden redovisade till åklagare kommer att öka med cirka 10 procent.
Åklagarmyndigheten: Antalet inkomna brottsmisstankar kommer att öka med cirka 14 procent. Antalet brottsmisstankar med åtalsbeslut kommer att öka med cirka 13 procent.
Sveriges Domstolar: Antalet inkomna brottmål kommer att öka med cirka 17 procent. Antalet avgjorda brottmål kommer att öka med cirka 17 procent.
Kriminalvården: Antalet häktade kommer att öka med cirka 9 procent. Antalet fängelsedömda beräknas öka med 6 procent och frivården med cirka 7 procent. Totalt beräknas antaler klienter i Kriminalvården öka med 7 procent. Prognos över rättsväsendets kapacitetsbehov

“Välkommen till den sista förintelsen”

Minoriteters utsatthet i Malmö tyder på en allvarlig situation, det menar representanter från det judiska utbildningscentret Wiesenthal som var på besök idag.I dag träffade företrädare för judiska Simon Wiesenthal Center i Los Angeles Ilmar Reepalu (S), som är kommunstyrelsens ordförande i Malmö. De har tidigare varnat judiska resenärer för att åka till Malmö.“Välkommen till den sista förintelsen”

Det var en sammanbiten Abraham Cooper som lämnade mötet med Ilmar Reepalu strax efter klockan elva.Det var ett mycket seriöst möte där nyckelfrågan var säkerhet för minoriteterna. Men vi har mycket arbete framför oss, sade Cooper.Ett av förslagen som Wiesenthalgruppen presenterade går ut på att införa en hatbrottspolis enligt amerikansk modell. Judiska Malmökritiker mötte Reepalu

Jøde- og kvindehad i islam

Følgende er afvist af Sydsvenskan, begrundelse ses nedenfor. Vi der kender svenske aviser, skriver til  danske.

Af Rachel Adelberg Johansen

Det er åbenbart blevet moderne for svenske toppolitikere at blande sig i danske forhold. Det seneste skud på stammen er integreationsminister, Erik Ullenhag, (FP), som har fået bragt en kommentar “Ta inte efter Danmark” i Sydsvenskan d. 9. marts i anledning af et seminar om såkaldt “främlingsfjentlighet” på Malmø højskole.

Vi danskere må forstå, at den debat, som pågår i Danmark om islam åbenbart skulle være dybt bekymrende, og ikke noget man skal begive sig ud i i Sverige ifølge Ullenhag. Man kunne også vende den om og spørge Ullenhag, om det ikke er langt værre for det svenske samfundsliv, hvis man ikke debatterer islam åbent og frit i den offentlige debat? Er det ikke væsentligt at få diskuteret de islamiske normer og værdier, som f. eks. den udbredte sociale kontrol med kvinder, som kolliderer med de moderne, vestlige normer og skikke som den personlige frihed, seksuel frihed til begge køn og kønsmæssig ligestilling?

Fortsæt med at læse “Tommy Robinson på RT”

Af Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

När politiker gör utspel som inte bara står i strid med folkopinionen och sunt förnuft utan också med lagar som de själva har stiftat väcks min nyfikenhet. När tre av landets fyra största dagstidningar dessutom applåderar dumheterna blir jag ohyggligt nyfiken. Jag vill nödvändigtvis veta varför de gör på detta viset. Vilka är personerna bakom besluten? Hur tänker de? Vilka är deras drivkrafter? Vad vill de uppnå? Hur ser deras riskkalkyl ut? Jag vill verkligen veta.

Jag är antagligen inte ensam om att ställa mig de här frågorna efter överenskommelsen mellan den svenska regeringen och miljöpartiet om migrationspolitiken. (Den som vill läsa mer om den kan läsa min förra krönika)

Sveriges politiker är i full färd med att montera ned och avskaffa Sverige. Det går fort nu. Men inte tillräckligt fort för de ansvariga politikerna. De vill snabba på den totala samhällsupplösningen. Grunden har lagts genom fyra decenniers massinvandring. Att öppna Sveriges gränser på vid gavel för ännu mer okontrollerad invandring är ett säkert sätt att få samhällsstrukturer att falla samman. Ännu fortare går det om man splittrar landet i delar där majoriteten är skyldig att följa lagen medan andra är befriade från den skyldigheten. Ett Sverige som klyvs på mitten, ett land där traditionella kärnvärden som rättvisa, moral och hederlighet sedan länge är urholkade, är ett lätt byte för destruktiva och totalitära krafter. Islam är en. Grov organiserad brottslighet en annan. Som bekant ingår de inte sällan fusion.

En djupgående kris i svensk politik

Överenskommelsen om migrationspolitiken ångar av politisk desperation. Den borgerliga alliansregeringen har efter valet 2010 inte egen majoritet. Småpartierna centern och kristdemokraterna kämpar för sin överlevnad, kosta vad det kosta vill. I desperation kastar sig alliansen i famnen på invandringsextremisterna i miljöpartiet och låter dem bestämma invandringspolitikens inriktning. Det är bara ett av många tecken på en djupgående kris i svensk politik. Det finns knappt ett enda parti som inte krisar. Det inger hopp. Fördelen med kriser är att de river upp bottensedimentet, det där allra djupaste, undangömda och smutsigaste lagret av lögner och obearbetad bråte. Ju mer skit som kommer upp i ljuset desto lättare blir luften att andas. Utan storstädning ingen pånyttfödelse.

Bland allmänheten pågår bloggbävning. Kommentarsfälten med svenska folkets reaktioner svämmar över av upprördhet, raseri och förbittring. Bland medborgarna finns en annan sorts migrationsöverenskommelse, en kraftfull folklig protest: den här gången har politikerna gått för långt. Det här finner vi oss inte i.

Ekonomiska frizoner i ”utanförskapsområdena”

Då kommer nästa drag. Regeringen ska utreda förslag om att skapa ekonomiska frizoner i så kallade ”utanförskapsområden”, de närmare 200 områden i Sverige där mindre än hälften av befolkningen arbetar och resten lever på bidrag. Hit nådde aldrig den upphaussade ”arbetslinjen”, alliansens ständiga mantra.

Genom sänkta skattekostnader för företag i dessa ”utanförskapsområden” ska fler invandrare få jobb och fler företag startas, är tanken. Med etniskt riktade privilegier fortsätter regeringen att klyva Sverige på mitten. Vi ska ha parallella samhällen: ett för laglydiga människor som arbetar och betalar skatt. Ett annat för dem som inte har någon lust att följa lagar men belönas med sociala förmåner som betalas av andra. Nu tätnar proteststormarna. Om regeringen vågade utsätta sig för vindstyrkan skulle den inte kunna hålla sig upprätt.

”Jag får inte ihop detta! Vi har hög arbetslöshet i invandrartäta områden, ändå ska invandringen få öka och vi har Europas högsta ungdomsarbetslöshet samtidigt som svenska ungdomar tar låglönejobb i Norge och Danmark. Regeringens politik är inte dålig, det är inte rätt ord. Den är öppet diskriminerande och provocerande gentemot både svenskar och de invandrare som sedan lång tid jobbar och är integrerade i landet” skriver signaturen ”Navigare necesse est” i en av hundratals kommentarer i Svenska Dagbladet.

Men alliansregeringen under ledning av statsminister Fredrik Reinfeldt (m) utsätter sig inte för proteststormarnas vindstyrka. De är i full färd med att välja sig ett nytt folk. Det är demokrati Swedish style. Hur blev det så? I försöken att hitta svar gör jag några tillbakablickar och lägger pussel med de fem partiledarna bakom migrationsöverenskommelsen: Fredrik Reinfeldt (m), Jan Björklund (fp), Maud Olofsson (c), Göran Hägglund (kd) och Maria Wetterstrand (mp). Vi börjar med en tur till Vaxholm, den lilla skärgårdsstaden några mil nordost om Stockholm.

Förnyelse eller ”Det ska löna sig att arbeta”

Vädret kunde omöjligt vara bättre. Strålande solsken från en klarblå himmel. Söderfjärdens vattenglitter kastar reflexer långt upp på kajen där gräsänderna har fått maka på sig för hundratals människor som trängs mellan Hamngrillen och Vaxholmsbolagets lilla terminal. Det är feststämning i luften. Med höga skrik och i hård konkurrens med dånande popmusik lever måsarna upp till allas förväntningar på pittoresk skärgårdsidyll. Just den här dagen har de rollen som löftesbärare om den nya tid som ska komma. En svärm av MUF:are går runt och delar ut kampanjmaterial. Musiken och stämningen signalerar ungdomlighet och förnyelse. ”Nytt” är det magiska nyckelordet. Nyordning och De Nya Moderaterna. Publiken utgörs visserligen till stor del av medelålders, gediget borgerliga Vaxholmsbor från villakvarteren med havsutsikt. Men äldre socialdemokrater från allmännyttans områden trängs också på kajen. Alla gillar nytt.

Det är lördagen den tolfte september 2006. Fredrik Reinfeldt, moderaternas partiledare sedan 2003, ska strax stiga i land från den ärevördiga M/S Björkfjärden, för dagen med däcket lövat med de fagraste björkar. Några dagar tidigare har han fyllt 41 år. Nu äntrar han den uppbyggda scenen på kajen. Han är solbränd och ser glad ut. Tonfallet är självsäkert, det är tonfallet hos den som ser sig själv som vinnare. Han prickar in poängerna en efter en. Moderaterna har segervittring. Nu är det slutspurt som gäller. Fredrik Reinfeldt talar om att det måste löna sig att arbeta. Han ställer arbete mot bidrag och det han kallar utanförskap. Socialdemokraterna har suttit i orubbat bo sedan 1994. En dryg månad efter talet i Vaxholm kommer Fredrik Reinfeldt att vinna valet och kapa åt sig makten från dem. På valnatten kastar statsminister Göran Persson (s) in handduken. Sedan drar han sig tillbaka till sin Sörmlandsgård Torp.

Utflykt till ”utanförskapet”

Invandrartäta Ronna i Södertälje, två månader efter valet. Fredrik Reinfeldt gör sitt första besök ute i landet som statsminister. Han vill redan här markera den faiblesse för mångkultur som svenska folket snart kommer att inse vidden av. Han har en motig tid bakom sig. Knappt hann han tillträda som landets politiske ledare förrän skandalerna briserade i media. Två nyutnämnda ministrar, Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò, har tvingats avgå under uppseendeväckande former. Den ena för att hon har betalat barnflickor svart, den andra för att hon av ideologiska skäl struntat i att betala TV-licens. Fredrik Reinfeldt hade känt till alltihop innan media spräckte storyn. Men han klarade inte eller ville inte försvara sina ministrar. De fick gå.

Besöket i Ronna är en utflykt till ”utanförskapet”, detta begrepp som partistrategen Per Schlingmann myntat utifrån sina erfarenheter som PR-man och som med ett trollslag har förvandlat stora delar av Sverige till ”utsatta” och ”offer”. Vem vill beskyllas för att leva i utanförskap? Detta är det verkliga vi- och dom-tänkandet, det som Fredrik Reinfeldt otaliga gånger ska beskylla Sverigedemokraterna för. Vi här inne och dom där ute, i utanförskapet. Statsministern säger att han tror att väldigt många är stolta över att bo i Ronna. Ronna är ett exempel på ett Sverige där olikheter möts, säger han. Ett år tidigare har olikheterna mötts så till den grad att det urartat i kravaller och skottlossning mot polisstationen i Södertälje. Men det säger Fredrik Reinfeldt ingenting om.

”Jag är en typisk svensk”

Besöket i Ronna blir ett fiasko. Det enda alla närvarande journalister är intresserade av är Lars Danielsson och de försvunna tsunamibanden. Det är också just den här dagen Fredrik Reinfeldt kläcker ur sig det påstående som han ska komma att få äta upp oräkneliga gånger och som antagligen kommer att förfölja honom till slutet av hans politiska liv:

”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån” säger han.

Ett år senare, den 27 augusti 2009, förtydligar han sig med ett personligt uttalande på Moderata samlingspartiets arbetsstämma i Västerås:

”Jag är en typisk svensk. Min farfarsfar var frukten av en romans mellan en färgad amerikansk cirkusartist och ett lettiskt hembiträde. Det är svenskt. Blandat.”

Varför säger han de här sakerna? De är inte bara ogenomtänkta, de är direkt korkade. Fredrik Reinfeldt är inte dum. När vanligtvis intelligenta människor gör häpnadsväckande uttalanden beror det vanligen på att förnuftet går ut där känslorna går in. Ämnen som etnicitet och mångkultur är tydligen så känslomässigt laddade för Fredrik Reinfeldt att de får hans omdöme att svikta. Kanske står orsaken att finna hos farfarsfar, den färgade cirkusartisten, kanske någon annanstans. I vilket fall som helst får en statsministers tänkande och görande aldrig styras av outredda personliga neuroser. Det får helt enkelt inte finnas några blinda fläckar, för det är just de blinda fläckarna som lägger grund för ogenomtänkta beslut och regelmässigt utlöser politikers fall.

Makten har ett pris

Ett val och fem år senare. Nu är det 2011. Statsminister Fredrik Reinfeldt har hunnit fylla 45. I samarbete med Per Schlingmann har han lyckats skapa ett nyspråk med ideligen upprepade uttryck som ”i grunden” och ”givet att”. Ordet ”fortfarande” har han avskaffat, det finns inte längre. Nu ska det heta ”fortsatt”. Sverige har i grunden fortsatt god ekonomi givet att konjunkturen består. Favoritordet är fortsatt ”utanförskapet

Han är förändrad. Glädjen och spontaniteten från 2006 är som bortblåsta. Han är stingslig, trött och irritabel, kan inte dölja sin snarstuckenhet och prestigebundenhet. Arrogansen blir tydligare. Regerandet har tärt på honom. Verkligheten vill inte gå hans väg. Makten har ett pris för alla som dras in i dess trollkrets. Maktens män och kvinnor betalar alla med en stor bit av sin själ. Det första priset är den personliga friheten och den egna viljan. Politik är att underordna sig Partiets vilja och alltid vara eniga utåt. Grupptrycket är stenhårt. Det egna jaget krymper, istället uppgår man i en amöbaliknande gruppidentitet. I samma ögonblick som man får del av maktens sötma och privilegier slår fällan igen. Mot den fångenskapen hjälper inga feta arvoden. Man blir fånge i och uppäten av ett system där vägen ut är oviss och avlägsen. Om den ens finns.

Konsten att ljuga
Det andra priset är sanningen. För att kunna spela det politiska spelet måste man behärska konsten att ljuga. Det finns, enligt David Runciman, amerikansk politisk teoretiker vid universitetet i Cambridge, två kategorier politiska lögnare. Han beskriver dem i sin bok ”Political Hypocrasi”:

de är antingen uppriktiga hycklare eller uppriktiga lögnare. Den första gruppen har en stark tilltro till fakta, de tycker att de håller sig till saken men hycklar om sin egen person. Kanske har de helt enkelt glömt eller förlorat kontakten med den person de en gång var? När fakta inte räcker för att övertala väljarna försöker de göra om sig själva. Fredrik Reinfeldt är ett exempel på den här gruppen. Han har alltid varit den duktige gossen, ett underbarn, ända sedan han blev elevrådsordförande som elvaåring. Underbarn får försaka stora delar av sig själva för att leva upp till omgivningens förväntningar. Framgångarna kan aldrig kompensera uppoffringarna. Hur mycket av sig själv har han offrat längs vägen? Hur mycket av den ursprungliga människan har han kvar?

Han är sluten, ospontan, med stel mimik och ett hämmat kroppsspråk. Han ger ett spänt och grinigt intryck. Visserligen vann han och hans allianskamrater även valet 2010. Men det gick inte som han ville ändå. De fick inte egen majoritet utan är tvingade söka samarbete med andra partier utanför alliansen för att få igenom sina förslag i riksdagen. Och Sverigedemokraterna, detta parti som han så innerligt avskyr, kom in, trots att han och alla andra i de sju partierna gjorde allt som stod i deras makt för att förhindra det. Till råga på allt blev de vågmästare.

Regeringen har skickat ut människor i utanförskap

Det enda som kunde vara värre hade varit om han förlorat valet. Han hatar att förlora. Men på sätt och vis har han ju gjort det. Hans händer är bakbundna. Han är beroende av uppgörelser med vänsterfundamentalisterna i miljöpartiet. Det är priset för att sitta kvar vid makten. Priset är högt. Det känns förödmjukande. Dessutom har han och hans parti, som var så stolta över att uppfinna ”utanförskapet”, skickat fler människor än någonsin ut i ett utanförskap i form av ökande arbetslöshet och genom dramatiska försämringar av sjukförsäkringen. Det vet han. Hur många gånger han än uttalar mantrat ”arbetslinjen” kan han inte göra sig kvitt den obehagliga kritiken. Inte ens för moderater är det en politisk framgång när människor måste vända sig till kyrkan för att få pengar till mat.

Den ekonomiska krisen 2008-2009 var en motgång. Men den klarade han tillsammans med finansminister Anders Borg. Det är betydligt värre när islamistiska självmordsbombare som Taimour Abdulwahab spränger sig till döds mitt i julhandeln i Stockholm. Ingen kan påstå att det var oväntat. Men ingen ansvarig hade velat tänka tanken, och någon krisberedskap fanns inte. Det enda statsministern kunde få ur sig var att han var orolig för ökad främlingsfientlighet. Däremot var han inte orolig för konsekvenserna av en hämningslös invandring från våldspräglade muslimska länder. Istället talade han om att ”värna den svenska öppenheten och ha tålamod med demokratin.” En och annan självmordsbombare får svenska folket ha tålamod med, de ingår i det mångkulturella samhällsexperimentet och är en del av den svenska öppenheten. Det var budskapet.

Han behåller skygglapparna på

Fredrik Reinfeldt fortsätter att behålla skygglapparna på vad gäller följderna av den ansvarslösa massinvandringspolitik som han och allianspartierna driver. Han vill inte veta av att den leder landet mot social och ekonomisk katastrof. Att den orsakar kraftigt ökad våldsbrottslighet och islamistisk terrorism. Avkall på prestigen skall icke göras. Men att ihärdigt behålla skygglapparna på inför uppenbara samhällsproblem kostar på. När självbehärskningen brister skäller han ut både journalister och medarbetare. I samband med debatten om FRA-lagen svingade Reinfeldt partipiskan hårt. På gruppmötet den 13 mars 2007 skällde han ut sina riksdagsledamöter. Han var alldeles vit i ansiktet.

”Jag kan ta allt, jag kan ta tidningsskriverier, men jag kan inte ta att mina egna inte är med på det här” röt han. Han ställde ultimatum. Han hotade avgå om de inte röstade med honom. Han hotade med att de som inte var lojala skulle bli övergivna och kastas ut i ensamhet. (Ur ”De omänskliga. Berättelser om politik” av Torbjörn Nilsson.)

Det man hotar andra med är ofta det man själv är allra mest rädd för. Det värsta som skulle kunna hända Fredrik Reinfeldt är att överges och kastas ut i ensamheten.

Humaniteten riktas åt annat håll

Istället för att visa sina egna medborgare humanitet väljer regeringen att rikta den åt annat håll. Med överenskommelsen om migrationspolitiken öppnas Sveriges gränser för en närmast oreglerad invandring. Krav på ID-handlingar luckras upp ännu mer än i dag – när drygt 95 procent saknar sådana. Invandrare som fått sin asylansökan prövad i samtliga rättsinstanser och fått avslag, och de som aldrig har brytt sig om att ens söka asyl, ska belönas med rätten att uppehålla sig illegalt i Sverige och åtnjuta sociala förmåner som vård och skola.

Moderaterna har av hävd haft lag och ordning och hårda tag mot brottsligheten som sina hjärtefrågor. De frågorna är för länge sedan övergivna. Nu slår moderaterna, deras allianskolleger och miljöpartiet en kil rakt genom Sverige. Alla rättssamhällets principer offrar de på mångkulturens altare. Moderata kärnväljare gnuggar sig i ögonen och tror att de drömmer mardrömmar. Samma sak tror stora delar av svenska folket.

Uppgörelsen är ett maktspel med höga insatser. Sverige har inte på länge haft en fungerande politisk opposition. Socialdemokraterna har fullt upp med sina interna angelägenheter. Och det övergripande målet för samtliga sju gamla riksdagspartier är att förhindra att nykomlingarna Sverigedemokraterna får politiskt inflytande. Om det krävs att man byter befolkning på Sverige för att nå målet är det helt i sin ordning. Men budskapet håller på att nå fram till dem som ska bytas ut. I senaste mätningen från Demoskop har moderaterna rasat med 4,4 procent till 32,4.

Den charmige lögnaren

Den andra gruppen lögnare som David Runciman beskriver i ”Political Hypocrasi” är duktiga på att verka ärliga och uppriktiga. De beskrivs ofta som naturliga och solida men avslöjas ofta med brutala lögner. Till den gruppen hör Jan Björklund, 49 år, skolminister (fp) och sedan valet 2010 vice statsminister. Han är en charmig karl. Folkpartiet går av tradition hem hos kvinnor. Och Jan Björklund har kvinnotycke. Hans rättframma blå blick och okonstlat hemvävda dialekt (från Skene i Västergötland) signalerar folklighet och pålitlighet. I sin militära karriär, upp till majors grad, lärde han sig att vara tydlig. Men han fick också kritik för att vara hård och dominant.
Björklund är en maktspelare. Kanske behöver den svenska skolan en dominant major efter decennier av socialdemokratiskt flum. Han har intentioner att röja upp i skolvärlden. Men när intentionerna kolliderar med de överordnade politiska målen mångkultur och massinvandring, då duckar majoren. Det finns en inbyggd motsägelse mellan alltför frikostig invandringspolitik och ordning och disciplin i skolan. Det finns en gräns för hur många barn från andra kulturer den svenska skolan orkar ta emot utan att rämna. Många kommer från familjer där både föräldrarna och de själva är analfabeter. Det vet Jan Björklund. Ändå ljuger han och låtsas som om de här målen går att förena.

Eventuellt mår han rentav lite dåligt när han sitter i SVT Aktuellt och säger att det måste satsas ännu fler miljarder för att bryta den segregation som manifesterar sig i skolans sönderfall. Han vet att ju det inte är pengar det handlar om. Pengar har inte hjälpt hittills, kommer aldrig att hjälpa, eftersom inflödet av nya invandrare fortsätter i oförminskad och upptrappad takt. Men aldrig att han skulle tumma på de heliga målen. Folkpartiet har alltid profilerat sig på en generös invandringspolitik, ända sedan Bengt Westerbergs och Birgit Friggebos olycksaliga dagar 1991-94 och långt dessförinnan. Jan Björklund vet att hans parti i allra högsta grad är medansvarigt till att Sverige och den svenska skolan brottas med enorma problem. Men han hoppas att karisman och västgötadialekten ska bära honom åtminstone till nästa val. Kvinnor som faller för troskyldiga blå ögon och liberal humanitet är trots allt inga små väljargrupper. Folkpartiet fick 7,3 procent i den senaste Demoskopmätningen.

En kvinna måste vara starkare och hårdare

Fortsæt med at læse “Søndagskronik: Bakom maktens ansikten”

Maier observed it all without judgment. This was her hobby, not her job. But over the decades, it also was her life. She shot tens of thousands of photos. Most were never printed. Many weren’t even developed. And few were seen by anyone but her. Vivian Maier wanted it that way. She guarded her privacy so zealously that she didn’t even want people to know her full name. Treasure trove of amazing pictures that were kept hidden from the world. ( VIVIAN MAIER – HER DISCOVERED WORK, Vivian Maier (February 1, 1926 – April 21, 2009), Vivian Maier Prints Inc.)

Prince Charles advarer mod monokulturalisme

Prince Charles has warned that the British countryside risks being ruined by monoculturalism.

If society continues to spurn village pubs and traditional crafts, it will end up ‘pulling threads’ from the ‘delicate tapestry’ of rural life, he said.

The heir to the throne today used a verbose speech to tourism bosses to drill home his views on the importance of harmony and eco-living – and the paralysing peril of monoculturalism. […] Save our village pubs: Charles warns that monoculturalism is killing rural communities

Canada: Moskébyggeri skal lokke muslimer til by

I det mindste må man sige at selvafviklingen byder på stunder af absurd teater (LFPC).

At a time where the rights tribunal forbids the recitation of prayers before the beginning of sessions in the city of Saguenay, (Quebec) Mayor Gendron of the small municipality of Huntingdon offers land and buildings for the construction of a mosque and madrassa. […]

Huntingdon wants its mosque. According to what Rue Frontenac has learned, the mayor Stephan Gendron has been searching for many months for a promoter or an Islamic group that will agree to build “a place of cult” in the small city of upper St. Laurent, which has no Muslim citizens. […] Quebec: The mayor of a village without any Muslims wants to build a mosque engelsk oversættelse på Gates of Vienna fra Poste de veille

Ud af verdens 193 lande er det kun 37 der har skrevet under

Ud af verdens 193 lande er det kun 37 der har skrevet under på 1961 Convention on the Reduction of Statelessness (mørkegrønne), og 5 af dem har aldrig ratificeret deres underskrift (de lysegrønne), det vil sige at konventionen gælder ikke for dem (blandt andre Frankrig og Israel). I Vesteuropa har Belgien, Schweiz, Italien, Spanien og Portugal slet ikke tiltrådt den.

De fleste arabiske lande har ikke underskrevet den

Af de 32 der er tilbage har 8 lande taget større eller mindre forbehold, så konventionen ikke dækker helt. Danmark er et af de 24 dukselande, der ikke har taget forbehold. Af arabiske lande i har kun to (Tunesien og Libyen) underskrevet og ratificeret – langt de fleste arabiske lande har love der specifikt forbyder at give statsborgerskab til palæstinensere, så de har ikke gidet underskrive konventionen.

Af alle muslimske lande er det kun seks (de to arabiske plus Azerbaijan, Mali, Niger og Senegal….og hvem vil have statsborgerskab der?) Wiki-artikel giver navne på alle underskrivere og kort over hvem der har underskrevet og ratificeret – FNs liste over underskrivere og ratifikatorer:

Vejen til Helvede er brolagt med FN-konventioner

Det siger sig selv, at vi bør ignorere og derefter fratræde en sådan konvention, som Anker Jørgensen bandt Danmark til sidst i 70 erne. Vejen til Helvede er brolagt med FN-konventioner, vi er så dumme at tage bogstaveligt og danskere i al almindelighed er ikke villige til at pantsætte deres land i despoternes klub, FN.

De vil have politikere, hvis loyalitet er dansk, og det er tydeligvis ikke oppositionen og dele af de borgerlige. Hvilken pligt bør vi have overfor palestinensere, som ikke skal påhvile deres arabiske naboer, for ikke at tale om stormagter som Rusland, USA, Kina og Indien ?

Information og venstrefløjen fik mere valuta for deres forargelse, end de selv havde drømt om. De må have undret sig glædeligt på samme måde, som det fortælles Osama Bin Laden gjorde, da han så bygningerne styrte i grus på TV.

Fy, Danmark ! Men hvad med “Fy, stort set hele verden?”

Man skal vel bare opfatte forargelsen som en forlængelse af deres 1991-92-kirkebesætter-kup. For at skære det ud i pap: alene for at skade en regering, er disse skinhellige parate til at skade hvad som helst. En arabisk TV vært roser idag Danmark for at “respektere islam”: “When an Iraqi, Palestinian or Lebanese is kicked out of his home and no Arab country will take him, but Denmark does.” Hermed videregivet til rette vedkommende, jeg vil ikke eje den.

Søren Pind ser nu, hvad han er oppe imod. Svenske medier interesserer sig meget for “skandalen”, men undlader dog at citere Pind alt for udførligt, rosset kunne jo få griller: Fy, Danmark ! Men hvad med “Fy, stort set hele verden” ?

Danmarks integrationsminister Birthe Rønn Hornbech (Venstre) fick sparken i tisdags. Historien bakom är komplicerad, långt ifrån utredd, men sorgligt typisk det Danmark som under 2000-talet blivit alltmer tillslutet.På kollisionskurs med FN-konventionSe også Danish minister sacked for doing what EVERY Arab country does.

Århus: Hvide racister forulemper afrikansk forfatter … øøh nej, forresten

Overskriften er et skamløst plagiat af et af Robert Spencers velkendte retoriske virkemidler på Jihad Watch. Dog er overskriften korrekt, men på en anden måde end den stereotype betydning som enhver der hører ordene “hvide racister” vil læse i det – mellemøstarabere tilhører jo også den hvide/kaukasiske race. Der findes ikke nogen ‘mellemøstlig race’. Der hvor vi befinder os i dag er det imidlertid umuligt at formulere episoden på denne måde i maintreammedierne, hvor racister kun kan være én slags.

Den forfulgte forfatter, Tendai Tagarira, er med et friby-ophold i Aarhus nok kommet væk fra Zimbabwes præsident Mugabe, men det er ikke slut med at blive forulempet.

I dagens udgave af JP Aarhus beskriver han, hvordan en mellemøstligt udseende mand helt umotiveret giver sig til at spytte, råbe ad ham og kalde ham “Animal (dyr, red.)” på åben gade.

»Jeg er blevet forfulgt og truet talrige gange i mit liv, så når noget sådant sker, bliver jeg bange. Jeg begynder at frygte for min egen sikkerhed. Jeg ønsker ikke at gå rundt i Aarhus og være i konstant alarmberedskab, af frygt for at en eller anden kunne finde på at skade mig,« skriver Tendai Tagarira, der tilføjer, at han i øvrigt føler sig sikker i Aarhus. […] Eksilforfatter forulempet i Aarhus

Historiens veje er uransalige. Skæbnen vil at netop denne dag byder på et fascinerende ekko af denne historie fra Storbritannien, det multikulturelle paradis under opbygning, hvor drakonisk lovgivning dog stadig kæmper med særligt genstridige elementer – dog rakte lovgivningen altså ikke i dette aktuelle tilfælde til fængsling. Det man her skal huske er den massive historiske præcedens for islamisk handel med sorte afrikanske slaver – ligesom brune, mellemøstlige racister ikke kan formuleres som sådan inden for mainstreammediernes paradigme, på samme måde er dette ……. sorte kapitel aldeles fraværende i mediernes reportage-‘diskurs’. Man skal også huske at muslimske navne der indeholder ‘abd’ dels henviser til muslimens slaverolle i forhold til Allah, dels har en bibetydning af ‘sort (afrikansk slave)’.

A judge told a sex attacker’s brother who racially abused a BBC cameraman that he would have liked to have sent him to prison as he walked free from court.

Camerman Marcel Bailey was preparing to record outside a crown court following a heated sexual assault sentencing when the defendant’s brother, Mohammed Ali, stepped in front of the camera and began to hurl racial abuse at him.

The father-of-one was this week convicted of calling the black BBC cameraman a ‘slave’ and telling him to ‘get back to his plantation’ as he tried to film an interview. […]

Ali, who wore a black jacket, dark grey top and black jeans, continued to shake his head at the District Judge, asking ‘why do you treat us differently?’ before leaving the court shouting ‘Islam Forever.’ […] Sex attacker’s brother who called black BBC cameraman ‘a slave’ walks free from court

Aha. Ali mener altså at det var relevant at inddrage islam i denne forbindelse. Hvorfor dog? Vi andre kan blive trukket i retten af en nidkær og selektiv statsadvokat for at sige det samme (LFPC).

En särskild satsning görs på kvinnor som av religiösa, kulturella eller andra skäl inte vill bada tillsammans med män.Hela lördagarna är vikta för kvinnor, liksom tisdagskvällar och torsdagskvällar….Rans konkurrenter i Limhamns och Malmö simsällskap kommer också att erbjuda simundervisning för kvinnor, med kvinnlig personal på Rosengård. Rosengårdsbadet storsatsar på kvinnor

Når denne ægte progessive “storsatsning” kan gennemføres i “världens modernaste land”, skyldes det naturligvis det lykkelige sammenfald af grupper, som det altid er synd for, uanset hvordan de opfører sig: kvinder og tilflyttere fra underudvikl……..Ups !, “udviklingskulturer.”

Anstændighedens blinde øje

– Vi kan ikke sætte lighedstegn mellem tilstandene i Det tredje Rige og Danmark idag. Slet ikke, men nogle af de sproglige mekanismer, som blev sat i system dengang af det politiske styre kan vi opleve idag også, når politikere – uanset hvilket parti, de tilhører – debatterer og bogstavelig talt vender og drejer ord, så de får andre betydninger eller i sig selv rummer billeder og fordomme. Eksempler på noget sådant finder man i medierne og den politiske debat herhjemme og ofte i forbindelse med folk af anden etnisk oprindelse end dansk.Tag f.eks. ordet ‘2.generationsindvandrer’, som straks giver associationer om unge muslimske ballademagere. Det samme gælder når bebyggelser udnævnes til ‘ghettoer’, så overser man behændigt at den største del af beboerne bestemt ikke falder ind under ovennævnte kategori! P 1 Knud Lindholm Lau: Ytringsfrihed javel, men pas på hvad du siger! 25 minutter

Der er rigtignok flere europæiske meningsundersøgelser, der viser at islam efter kun tre årtier er upopulær hos et folkeligt flertal i hele Vesteuropa. Lau mener, at det skyldes ytringsfriheden, der ikke er hensynsfuld nok. Hvis det var så enkelt, skulle det nemt kunne ændres, mens Laus ligning mangler at tage hensyn til faktorer udenfor sproget. Selv ser jeg ingen paralleller mellem jødernes skæbne i 30 erne og muslimernes upopularitet i dag. Hitler måtte gennemføre sit folkemord i det skjulte, hans jødehad havde intet folkeligt flertal, så den censurerede, tyske presses sprog om jøder, var derfor heller ikke afgørende for dets gennemførelse. Det legitimerede blot et mindretal af barbarer, som allerede fandtes.
Islams brede upopularitet peger henimod et langt mere skræmmende scenarie i en fjernere fremtid, – et scenarie der burde skræmme enhver muslim langt mere end det gør. Alene det faktum, at muslimer i al almindelighed ikke er videre bekymrede, lover meget dårligt for undgåelse af alvorlige konflikter og lidelser for det muslimske mindretal i Europa. Selvsanering og selvkritik havde givet forhåbninger.
Folk agerer rigtignok på mediebilleder både sande og falske, og selvom pressen gør sig hæderligt umage, kan visse muslimers handlinger dårligt skjules, men det agerer først og fremmest på situationen lige foran næsetippen – på gadeplan. Den burde skræmme Lindholm Lau, ikke sproget om den. Dernæst skulle Lau studere konflikter i hele verden, der involverer islam. Fra Mendenao til Balkan, fra Thailand til Paris´forstæder. Så kan han komme tilbage og prøve at bilde os ind, at konflikt med islam kan tales op og ned og at sådanne konflikter er ikke-muslimers skyld.
Ingen kan udelukke et folkemord på Vesteuropas muslimer når man tager de nuværende tendenser i agt, det er nok det eneste jeg kan blive enig med Lindholm Lau om. Men det er også ilde nok. Vi kan ikke engang blive enige om at fordømme dem, der overhovedet har givet denne mulighed en chance. »Never give evil a second chance« sagde Eli Wiesel for et par år siden. Som jeg ser det, har nye onder fået alle de chancer, de overhovedet kan ønske sig, og det skulle undre mig, om ikke netop Lau har ydet sit personlige bidrag til ondskabens mulighed. (se også Knud Lindholm Lau og Lars Hedegaard i Deadline, november 2010. og Daniel Pipes´ scenarier for et fremtidigt Europa: Eurabian Nights.)

Øresundsbroen set fra Dragør

Søren Pind og de borgerlige vil sikre en stram udlændingepolitik, “i det omfang, det er muligt”. Nu ved Pind selvfølgelig godt, at man ikke kan lave folk om inde i hovedet, men man kan i det mindste gøre det attraktivt. Her kommer Sennels ind i billedet:
Nicolai Sennels’ ønskeliste til Søren Pind

Vores nye integrationsminister, Søren Pind (V) er klar i mælet, som en ægte statsmand bør være. Pind har meldt til “kamp for den danske kultur”, og det er jeg glad for. Her er min ønskeliste til ministeren:

Fjern halal-kød fra offentlige institutioner.
Stop opførelsen af stormoskeer i vores byer og forbyd de dominerende islamiske minerater.
Sig fra overfor de FN-konventioner og EU-direktiver, som tvinger Danmarks grænser åbne overfor indvandring.
Jordemødre skal besøge indvandrerkvinderne i hjemmet for at vejlede om familieplanlægning og prævention, og for at sikre, at kvinderne er frie, sikre og kender deres rettigheder til bl.a. skilsmisse, kvindekrisecentre og repatriering.
Stop for statsborgerskaber og permanente opholdstilladelser til mennesker fra lande, der ikke er vestligt orienterede.
Forbyd det islamiske slør for offentligt ansatte. Sæt kraftigt ind overfor de hjemmelavede sharia-domstole.
Gennemtving statens magt og voldsmonopol i indvandrerghettoerne. Islamiske foreninger og organisationer skal offentligt afsværge de mange voldelige og hadske vers i koran for at kunne overholde Grundloven.
Indvandrere uden fra EU bør betale skat i 5 år, før de kan hæve offentlige ydelser.
Og først og fremmest: Gør manglende evne eller vilje til integration så praktisk besværligt og økonomisk urentabelt, at repatriering er det eneste tiltrækkende valg. Nicolai Sennels, psykolog – se også: DF afleverer ønskeliste til Søren Pind.

Så opsig dog konventionerne!

Meget lærd blæk er blevet spildt i forsøget på at udgrunde, om det er ulovligt at bryde med konventionen om statsløshed. Birthe Rønn er nu blevet fyret, men grunden er en helt anden. Det skyldes, at hun ikke har levet op til sit ministeransvar. For flere jurister er sagen derimod klar, hvad angår konventionerne: De kan sagtens opsiges, hvis der er en politisk vilje til det.Men i så fald er der kun ét at sige: så gør det dog! Det er jo grotesk, at vi adlyder konventioner, der giver kriminelle udlændinge den fineste gave, en stat kan give, nemlig statsborgerskab. Det virker dog som om, den nye integrationsminister Søren Pind er helt enig. [..]

I den forstand er der et misforhold mellem demokrati og menneskerettigheder. Kunne folket selv bestemme, ville det næppe tillade, at udlændinge der begår kriminalitet, skylder penge til det offentlige eller ikke kan tale dansk, får statsborgerskab. Ifølge de almindelige, danske regler for at få statsborgerskab ville det nemlig ikke være muligt. Kasper Støvrig, Berlingske Se også Søren Krarup: Det handler om Danmarks nationale eksistens.

Assimigration

“Jeg gider ikke høre mere snak om integration. Fri mig for det – det rigtige ord må være assimilation.Jeg er positiv overfor en bestemt form for indvandring – men jeg vil med vold og magt… bekæmpe multikulturalismen.” BT

Af Britta Mogensen, antropolog (foto Søren Pind og Helmuth Nyborg.)

Integration er yt og assimilation er in ifølge den nye integrationsminister Søren Pind. Han mener, at hvis man kommer til Danmark, er det vel, fordi man vil være dansk, og hvis ikke, ja, så kan man blive væk. Ingen skal komme til vores land for at lave Danmark om, var udmeldingen.

Er nogen i tvivl om, hvem Søren Pind refererer til her? Mikrofonholderen fra TV2 News var i hvert fald ikke, og han fik hurtigt to indhyllede kvinder til at svare på, hvad de mente om det. Det mente de bestemt ikke godt om, for ’man kan da ikke glemme sin kultur’. Det svar var mikrofonholderen vist godt tilfreds med, for han spurgte ikke kvinderne om, hvor de liiige fik det fra, at det skulle blive krævet af dem, at de skulle glemme deres kultur. Heller ikke en integrationsmedarbejder fra Odense Kommune var begejstret, og han kunne fortælle, at det var beboerne i Vollsmose sandelig heller ikke. Næh, det tror jeg gerne. Det er jo derfra, en præst, konverteret fra islam, har måttet flygte fra. RV-politikeren Manu Sareen mente, at Pind med sine udtalelser ikke byggede bro, så selv om der er anvendt milliarder af gode skatteyderkroner på menneskeligt brobyggeri, så er der aldrig brugt milliarder nok. Krænkelseskulturen har slået til igen, godt hjulpet på vej af hjemmehaderne fra SF, som mente, at det simpelthen var for galt. Denne JP-blogger, skulle han nu bestemme, hvad de udefrakommende må spise?

Må jeg lidt stilfærdigt komme med et forslag til, hvad ministeren kan have ment, når han nu ikke sagde, at folk bare skal glemme deres kultur? For jeg tror nemlig, man skal tage hans ord for pålydende: Ingen skal komme udefra og lave Danmark om. Og hvad betyder så det?

Ja, for mig betyder det eksempelvis, men absolut ikke udtømmende:

Fortsæt med at læse “Bliv dansk!”

Hvad der sad i lige netop den Volvos CD spiller. Tilfældet får lov at råde, det trumfer så tit uanset. Det storladne lydbillede og det lille, kvindelige atomkraftværk forlenede den svenske motorvejs wasteland i rædselsfuldt vejr med noget udholdeligt. Spolaren virkede ikke, måtte ind på en tank og skifte en gummislange. Spiste en pizza, tomme kalorier uden smag, købte Svenska Dagbladet for fortrolighedens og selskabs skyld, det eneste på tryk for alfabetiserede. Det var vel altsammen tilfældets mening med den dag.

Hollandsk islamkritiker møder statskommissær
Vi bringer denne førstehåndsberetning ‘som beset’. Holder den vand bekræftes alle paranoide forestillinger om den totalitære multikulturalisme (LFPC).

Dear friends,

When I showed up at Schiphol (Amsterdam) Airport on March 3 for my travel to Florida the following most strange discussions occurred.

At the gate Dutch people were interviewing all passengers who wanted to board. As soon as I showed my documents that dealt with the meeting I was attending, the supervisor took over the questioning and wanted to know why this meeting was being held.

I explained it was about the threat of Shariah and radical Islam.

The next question was: “Can you give an example of that?” The hairs rose on my neck upon hearing that question; it was as if I had to take an exam on the topic.

As I’m a very simple man with some feeling of honor, I immediately replied: “What kind of question is that?”

The supervisor became angry: “I think that’s a very good question.”

Since I really wanted to get on the plane I decided to play along and answered him: “There is a plan to make it illegal to speak negatively about Allah or Muhammad.”

The supervisor followed up by asking: “Who is doing that?”

I answered: “The OIC, the Organization of the Islamic Conference.”

The supervisor was still not satisfied and asked: “Which Dutch political parties are backing this?”

I replied: “The Christian Union is not against it.”

The supervisor: “Ah, a truly important party, but not really.”

Me: “They also force halal food upon others.”

He: “So what? Isn’t there also kosher food and Hindu food?”

Fortsæt med at læse “Blue Eyes”

NPR på skjult kamera. National Public Radio er vel nærmest det amerikanske P1.

[…] In a new video released Tuesday morning by conservative filmmaker James O’Keefe, Schiller and Betsy Liley, NPR’s director of institutional giving, are seen meeting with two men who, unbeknownst to the NPR executives, are posing as members of a Muslim Brotherhood front group. The men, who identified themselves as Ibrahim Kasaam and Amir Malik from the fictitious Muslim Education Action Center (MEAC) Trust, met with Schiller and Liley at Café Milano, a well-known Georgetown restaurant, and explained their desire to give up to $5 million to NPR because, “the Zionist coverage is quite substantial elsewhere.” […] NPR executives caught on tape bashing conservatives and Tea Party, touting liberals

Minister Ullenhag leverer dagens Danmarksbask

Af og til ville man ønske at danske politikere blandede sig i svenske indenrigsforhold med samme iver som omvendt. Det er disse vandkæmmede overklasse-dengser, der sender deres børn – i heldigere fald deres børnebørn – ud i krig med sig selv og deres naboer først, ikke omvendt. Den dag der er grund til at skifte mening om den ting, skal jeg nok skrive det. Må Søren Pind * give denne floskemaskine en ubehagelig overraskelse. Hr. Smørhår er ung nok til at opleve, at kunne blive gråhåret på meget kort tid. Afsnittet om jøder i Malmø er behændigt men uhæderligt. Ullenhag ved udmærket, hvem der terroriserer jøder i Malmø. Nedenstående kunne være skrevet af en hvilken som helst Vänsterpartist eller Miljöpartist gennem de sidste 30 år. Så dum er Ullenhag ikke, han er en samvittighedsløs karrieremager.

Den hårda attityden mot islam i den danska debatten är djupt bekymmersam och inget som Sverige skall ta efter, skriver Erik Ullenhag, integrationsminister (FP), som idag deltar i ett seminarium på Malmö högskola om främlingsfientlighet.
De flesta svenskar är positivt inställda till invandring. I ett europeiskt perspektiv är vi i Sverige mycket toleranta mot människor av annan härkomst eller religion. Samtidigt finns det oroväckande tecken i tiden där människor även i Sverige utsätts för rasism och främlingsfientlighet……..Det som är djupt bekymmersamt i den danska debatten är den hårda attityden mot islam, med politiska kampanjer som varnar för ett diffust hot från muslimska våldtäktsmän och burkaklädda bidragstagare. Vi har alla ett ansvar att se till att vi inte får ett motsvarande debattklimat i Sverige. [..]

Skåne har en speciell situation med starkt stöd för Sverigedemokraterna, flera små populistpartier på mindre orter och fler synliga tecken på motsättningar mellan grupper än resten av landet. Till exempel ökade antalet anmälda hatbrott mot judar kraftigt under 2009, framför allt i Malmö. Journalisten och författaren Niklas Orrenius har i ett par artiklar i denna tidning skildrat rena förföljelser mot judar och muslimer i Skåne.“Ta inte efter Danmark”

* Knap havde Søren Pind (V) i går overtaget integrationsministeriet fra Birthe Rønn Hornbech (V), før han erklærede sig parat til at stramme udlændingelovgivningen.Enten skal udlændinge blive danske, eller også skal de holde sig væk fra Danmark. JP

UK: Halløj i menneskerettighedscirkusset

På vejen mod det fuldt retfærdige og egale samfund må der nødvendigvis forekomme afgørelser og prioriteringer som menigmand (OG kvinde) ikke umiddelbart kan få til at hænge sammen, eller måske ligefrem finder skingrende vanvittige (LFPC).

A prominent animal rights campaigner yesterday won a landmark ruling that his beliefs should be protected from discrimination at work in the same way as religion.

Joe Hashman, 42, claimed he was sacked as a designer from a garden centre when his bosses realised he was a hunt saboteur.

In a decision that is expected to open the floodgates to similar claims, a judge ruled his anti-hunting views were a ‘philosophical belief’ under employment law. […] Hunt saboteur’s animal rights beliefs are a ‘religion’ that employers must respect

David Cameron has stepped into the row over the Christian couple who have been barred from fostering children because of their belief that homosexuality is wrong.

He appeared to back the courts by saying Owen and Eunice Johns had been dealt with in an ‘appropriate way’, and added that Christians must be ‘tolerant and welcoming’ towards homosexuality.

His comments came days after Work and Pensions Secretary Iain Duncan Smith also publicly backed the ruling in the Johns case. […] Ruling was right on Christian couple banned from fostering because of beliefs on homosexuality, says PM

Europe’s Ticking Demographic Time Bomb

Europe’s population is shrinking and aging so much so fast that a major decline in European living standards is now statistically inevitable within the next 15 years, according to data contained in a publication titled “The EU in the World: A Statistical Portrait.” The 113-page report — published by the European Union’s official statistics agency known as Eurostat — shows that Europeans increasingly are relegating themselves to the global margins, as their relative share of global wealth and trade shrinks. The main culprit is the refusal by Europeans to produce more children.

Eurostat estimates that the world’s population reached 6.9 billion people at the beginning of 2010. Asia accounts for more than 60 percent of the total (China, 20 percent and India, 18 percent). By contrast, the European Union’s 500 million people account for 7 percent of the world’s total population, and the United States with its 320 million inhabitants currently makes up 5 percent of the world total.

But the Eurostat data also show that while the world’s population increased by more than 130 percent since 1960, Europe’s population increased by only 25 percent during that same period, and will peak in 2025 before embarking on a permanent downward trajectory. By comparison, the U.S. population increased by 70 percent over the past 50 years and is expected to continue growing at a healthy pace well beyond 2050.

The report also shows that most of Europe’s population growth over the past decade has been due to mass immigration from mostly Muslim countries, and not to natural population growth by native Europeans. The data show that Europe’s population growth due to net immigration (the difference between immigration and emigration from an area) was more than twice the rate of natural population growth. […] Søren Kern: Europe’s Ticking Demographic Time Bomb

Rosenmontag i Düsseldorf – karnevallets højdepunkt i den katolske del af det tysktalende Europa. “Kunstneren havde allerede annonceret sit værk i 2006, men da blev det udskudt på grund af der Karikaturenstreit.” – Se flere videos her: Islamkritischer Mottowagen in Düsseldorf og fotos her. Se et festligt foto : Tørklæde eller ingen tørklæde?

Malmø skal vokse med 100.000 på 20 år

Om 20 år har Malmö fått ytterligare 100 000 invånare. En del av dem har flyttat in i de nya bostadsområdena i Sorgenfri, i Mellersta hamnen och Holma och Lindängen. Flyttströmmen under flera år har varit att cirka 20 000 människor flyttar in och 15 000 flyttar ut. Så på 15 år har man teoretiskt bytt ut befolkningen! Här är nya Malmö

Så skulle den socialdemokratiske borgmesterpost være sikret, i 2030 er en gammel dansk by ikke engang længere svensk, det er den knapt nok i dag. Man kan da gætte én gang på, hvem der flytter ind og hvem der flytter ud. Til den fuldstændige ødelæggelse optager byen et lån på 2 mia kroner. Vi befinder os ved begyndelsen af et fuldstændigt uoverskueligt naboskab mellem København og Malmø. Kender politikerne i København ikke allerede arten af det, gør dansk politi i al fald. Et døgn i Malmø ? Velbekomme !

Kvindekamp, nej tak

Én af de dage, hvor svenske medier er særlig utålelige for en udlænding, hvis lod det er at befinde i landet. I aften vil Drude Dahlerup og Gudrun Schyman være i TV og tale om de trælbundne, tilbagestående danske kvinder, der ikke er bevidstgjorte omkring deres beklagelige situation, men ikke et ord vil falde om en halv mia. muslimske kvinder. Hvad mener Safia Aoude om dem ? Hun skriver idag: Muslimske kvinder savner rollemodeller i Danmark.
Madammesagen er som vævet ind i hvert eneste program, selv i radionyhederne på P 1, – man mangler kun at oplæserne har en diktion som på Nordkoreansk TV, – men det er som Mie Harder fremragende skriver, også en god gammeldags socialistisk mærkesag, selvom den er realiseret i Skandinavien for meget længe siden. Nu er den sutteklud for røde, midaldrende akademikere, der unægtelig også på samlebånd løber tør for værdige sager at sutte på. Ja, her i landet sutter alle, der vil frem i verden på den. Bare de dog ikke ville sutte så i takt og så larmende, og lige nu synger et feministisk pigekor i P 4……

At kalde sig borgerlig feminist svarer til at kalde sig liberal marxist. Det er noget vrøvl.

Kvindekampen er ikke bare forældet. Den er gået for vidt og kørt helt af sporet. – Kvindernes kampdag var oprindeligt et socialistisk initiativ lanceret af en forløber til Socialistisk Internationale i 1910. Efterfølgende er socialismens menneskefjendske idéer blevet forkastet, men alligevel fejrer vi stadig Kvindernes Kampdag. Kvindekamp har rigtignok ikke været forbeholdt socialister, men i takt med opnåelsen af lighed for loven er de borgerlige kvindebevægelser blevet tavse. Med god grund. For fra et borgerligt perspektiv er kvindekampen for længst vundet. [..]

Ifølge feministerne er kvinder først rigtigt frigjorte, når de opfører sig som mænd. Altså gør karriere og frigør sig fra »moderskabets fængsel«, som Erica Jong sidste år skrev i Wall Street Journal: »Nu om stunder er moderskabet blevet glamourøst, og i visse kredse er børn blevet et uundværligt statussymbol. Men vi skal ikke stikke os selv blår i øjnene: Børn som statussymboler kan være det ultimative fængsel for kvinder«. Kvindekamp, nej tak.

Kvindedag i sharias og Allahs navn

Med anledning av dagens datum utger Elisabeth Grates bokförlag en läcker liten bok. Det är Vénus Khoury-Ghatas novell Hafia, i översättning av Maria Björkman.Tanken präglar den lilla boken: en deflorerad flicka är som en sprucken kruka som inte längre håller tätt. Bara att kasta bort. Det är också det mycket konkreta hot som hänger över Hafia, sedan hon våldtagits av tre män. [..]

Vénus Khoury-Ghata har skrivit förr om den ytterst groteska kultur där flickan och kvinnan alltid är en andra klassens medborgare. De misshandlas, våldtas, stenas och mördas. Allt i en högre menings namn. En kort novell får mig åter att tänka på hur orimliga dessa samhällsordningar är. Rangordningen tycks vara pojke-man-iman-Allah, och kvinnan syns inte ens till i den. Hon måste underordna sig sharia-lagen och är därmed rättslös. Till och med hennes yngre bröder härskar över henne, i sharias och Allahs namn. Thomas Nydahl: Vénus Khoury-Ghata. En novell för Internationella kvinnodagen.

Tyskland er Tyrkiets fjerdestørste valgkreds

En ny tyrkisk valglov har gjort Tyskland til Tyrkiets potentielt fjerdestørste valgkreds, og for nylig opfordrede den tyrkiske premierminister, Tayyip Erdogan, tyske tyrkere til at lære deres børn tyrkisk før tysk. Det har skabt debat om forholdet mellem to af den europæiske regions største og tættest forbundne lande

Ved juni måneds valg i Tyrkiet kan udenlandske tyrkere for første gang afgive stemmer på tyrkiske konsulater. Omtrent to millioner stemmeberettigede tyrkere bor i Tyskland, der dermed har uofficiel status som Tyrkiets fjerdestørste valgkreds. Erdogan bejlede til sine vælgere med løftet om en ny konstruktion i form af et rettighedsgivende identitetskort, det såkaldte ‘ blå kort’, til de udvandrede tyrkere, der vælger at opgive deres tyrkiske pas. De tyske myndigheder tillader ikke dobbelt statsborgerskab, og mange tyrkere med bopæl i Tyskland har derfor holdt fast i deres tyrkiske pas for ikke at miste eksempelvis arveretten i deres hjemland. – Information – National identitet : Tyrkiet über alles.

Hvor svært kan det være? At selv muslimske kvinder i ekstrem grad har været udsat for sexchikane og værre i Egypten har været velkendt i årevis. Om ikke andet viser historierne om overgrebene på Lara Logan og Angella Johnson midt i den angivelige egyptiske frihedsrus på den allermest ubehagelige måde at Gutmenschen virkelig tror på illusionerne. Selv hvis de våde, sentimentale forestillinger om demokrati i vestlig forstand afspejlede virkeligheden, skulle en ukontrollabel menneskehob i et i forvejen voldeligt og sexistisk samfund i kaos pludselig ophøre med at opføre sig som det har været dokumenteret længe? At kvinder villigt satser deres kroppe er det ultimative bevis på hvor stærk virkelighedsfortrængning vi er oppe imod. Man kan givetvis komme galt afsted ved at sige det, men den brutale sandhed er at Gutmenschen kun lærer det på den hårde måde (LFPC).

[…] Even when several youths brushed against me in an intimidating way, some muttering suggestively in Arabic, I felt more annoyance than fear.

It was only later, as it grew dark and a younger, rowdier element arrived in the square, that the mood shifted to a more sinister undercurrent. These teenagers behaved like football hooligans, charging around in long conga lines.

When I got caught in the middle of one particularly boisterous group, they mobbed me and several attempted to grope and fondle my body.

For a moment I was nervous – I could see Phil’s head but several bodies were between us – then I got angry and pushed back. Luckily, I managed to wriggle my way out of their grasps. […] I was a mob sex attack victim in Tahrir Square… just like Lara Logan – Se også: Sexual Harassment in Egypt, Girls being sexually harrassed in downtown Cairo in full view of the police.

[…] Reportedly some of physical and sexual assault activity was caught on camera phones as well. One video purportedly involved some boy fondling the breasts of the reporter. However, another purported video that was described by a controversial YouTube video claims that a bearded man ripped the top off the reporter and began slapping her face and breasts. He then pinned her to the ground, and by this time she stopped resisting, apparently accepting the fact that she was overpowered. The bearded man then removed her pants and masturbated in front of her before raping her. He also reportedly clawed at her breasts with his hands.
The YouTube video claims that at least six men raped her vaginally, and a number of men also raped her anally as well. She was reportedly masturbated on and urinated on by some men as well according to the YouTube video claims which was supposed to be pieced together from information and videos posted on Arab Websites and other sources. […] The Controversial And Shocking Details About The Lara Logan Attack(Stripped, punched and whipped with flag poles: Full horror of Lara Logan’s attack emerges.)

“Der er et misforhold mellem demokrati og menneskerettigheder”

»Det er en stats suveræne ret at regulere sin befolkningssammensætning. Det er, fordi konventionerne truer nationalstaten og er med til at begrænse folkestyret, at der er ført ideologisk kamp mod dem. Det er imod den klassisk nationalkonservative politik,« forklarer Kasper Støvring, ekspert i politisk filosofi, med særlig vægt på konservatismen.
»Sat på spidsen kan man sige, at der er et misforhold mellem demokrati og menneskerettigheder,« siger han.Ud fra de klassiske borgerlige synspunkter bliver suveræniteten og ideen om folkestyret nemlig undermineret, »når de overstatslige apparater bestemmer vores lovgivning«.Det bliver et problem i nationalkonservatives øjne, fordi vi får en form for elitestyre. »Altså et domstolsstyre i stedet for folkestyre, og det er imod ideen om nationalstater. Samtidig med at det er imod demokratiske principper.« […]

Søren Krarup er til gengæld bestyrtet over, at en konvention i sidste ende kan betyde, at Hornbechs vagt i integrationsministeriet er overstået. »Jeg anser det som en katastrofe. Det ophæver os som land, og venstrefløjen dyrker en FN-konvention, fordi de kan fælde en minister. I så fald er det FN, der styrer Danmark. Og det er jo det, vi hele tiden har villet undgå.« Kasper Støvring anerkender alvoren i sagen, men påpeger, at »man skal huske, at konventioner kun er konventioner, vedtaget et bestemt sted på et bestemt tidspunkt og af bestemte personer for at løse en bestemt problematik, som måske ikke er gældende på samme måde i dag.« Ideologien fik lov at administrere

Rapport: “Muslimer i København”

Kommentar af Nicolai Sennels, psykolog (foto: pressekonferencen på Kbh.´s Rådhus d. 3.3.)

Undersøgelse offentliggjort i Urban 3/3 2011, s. 6:

“I undersøgelsen ‘Muslimer i København’ har man stillet en række spørgsmål om integration til 100 personer, som identificerer sig som muslimer, samt 100, som ikke identificerer sig som muslimer (ikke-muslimer). Undersøgelsen er lavet blandt beboere på Nørrebro i København. Undersøgelsen er en del af At Home in Europe Project, som er et integrationsprojekt, financieret af den private, internationale fond Open Society Foundations, hvis formål er at beskytte minoriteter. ‘Muslimer i København’ er en del af en længere række rapporter, der undersøger 11 byer i EU med væsentlige muslimske mindretal.”

– 80 ud af 100 muslimer føler et “meget” eller “temmeligt stærkt” tilhørsforhold til Nørrebro.
– 81 ud af 100 muslimer føler et “meget” eller “temmeligt stærkt” tilhørsforhold til København.
– 73 ud af 100 muslimer føler et “meget” eller “temmeligt stærkt” tilhørsforhold til Danmark.

Det faktum, at muslimer føler stærkere tilknytning til lokalområdet end til nationen er et udtryk for den klan-mentalitet, der præger muslimsk kultur. Det geografiske område, hvor familie og venner bor – og som man kan beherske – er det primære område. Dette sker ofte på bekostning af loyalitet og respekt overfor staten. Ikke underligt, at Nørrebro af mange muslimske unge opleves som deres territorium (“2200 Nørrebronx”), som skal beskyttes mod indblanding fra nationen/staten.

– 69 ud af 100 muslimer mener, at mennesker med forskellig baggrund kommer godt ud af det med hinanden i deres lokalområde. 31 procent mener altså IKKE, at muslimer og ikke-muslimer kommer godt ud af det med hinanden. Det er en særdeles høj andel, og bestemt årsag til en hel del os/dem-tænkning, og modvilje mod ikke-muslimerne.

Fortsæt med at læse “Kvindelige idealister i et hav af dyriske indfødte”