Vid midnatt blossade nya bråk upp i Rosengård. Förbipasserande bilar besköts med raketer. Ett fordon stacks i brand. – Det går inte längre att avfärda som ungdomsupptåg, säger Skånepolisens informatör Calle Persson. – Det är vuxna män bakom attackerna.De flesta av männen är i 25-30-årsåldern. Ingen av dem är yngre än 17 år.
Ingen kom till skada vid nattens oroligheter i kvarteren runt Ramels väg och Amiralsgatan. Men det var kraftiga smällar och raketerna ven åt alla håll. Flera bilar var nära att träffas, säger Kvällspostens fotograf Oscar Persson som fanns på plats innan poliserna hann fram. Det var kaotiskt, människor fick fly undan in i port-uppgångar och till tvärgator. Det finns anledning att se allvarligt på de här upprepade attackerna med polisen som måltavla.Nya bråk har blossat upp i RosengårdOroligt på Rosengård i natt, Polisstationen i Rosengård för brandattentat. Fotos: Nya oroligheter på Rosengård i natt. Malmø – lavintensiv krig.

»A Stranger in My Own Land«

En engelsk præst vender med sin kone vender hjem til London efter fire år i Birmingham. Hun skriver anonymt i Standpoint Magazine:

I have just returned to London, where I have lived since I was 11. I have been away for four years, living as an ethnic minority in a monocultural part of the world, amassing a host of stories to tell to disbelieving friends. On the whole, I am glad to return. I shan’t miss some locals’ assumptions that, being a white woman, if I was outside after dark, as I occasionally was, usually to walk the few metres between my house and the church, I must be a prostitute eager to give them a blow job. I shan’t miss the abuse my priest husband received: the daubing of “Dirty white dogs” in red paint on the church door, the barrage of stones thrown at him by children shouting “Satan”. He was called a “f***ing white bastard” more than once, though, notably, never when in a cassock. I will also not miss the way our garden acted as the local rubbish dump, with items ranging from duvets and TV sets, to rats (dead or twitching) glued to cardboard strips, a popular local method of vermin control to stem the large numbers of them which scuttled between the rubbish piled in gardens and on pavements. Yes, I am very glad to have left Britain’s second city. For four years, we lived in inner-city Birmingham, in what has been a police no-go area for 20 years. [..]

To a London reader, born and bred with multiculturalism, I know that my stories may come across as outlandish and exaggerated, and that I must surely be a BNP voter — I have observed people’s expressions as they have listened to my tales of life in Brum. When I recently told a friend how a large Taliban flag fluttered gaily on a house near St Andrew’s football stadium for some months, her cry of “Can’t you tell the police?” made me reflect how far many of our inner cities have been abandoned by our key workers: our doctors and nurses drive in from afar, the police, as mentioned before, have shut down their stations and never venture in unless in extremis — they and ambulance crews have been known to be attacked — even the local Imam lives in a leafier area. Standpoint Magazine, Mole Special: A Stranger in My Own Land, January / February 2011. (Islamic extremism creating ‘no-go’ areas for non-Muslims in Britain, says Bishop of Rochester.)

Omvendelse under galgen

Det svenske socialdemokrati er som bekendt nu flere procentpoint mindre end det danske, en veritabel revolution i selve socialdemoktratismens elysium, Sverige. Det er egentlig uretfærdigt, for svenske borgerlige -øh,…. liberalister, er omend endnu ivrigere for at forære landet væk, men idéen om selvkolonisering udefra er nu engang først og fremmest forbundet med venstrefløjen. Den kan jo ikke gøre for, at Sveriges “borgerlige” overhaler dem indenom i selvafvikling. Jeg har et tilbagevendende, ubesvaret filosofisk spørgsmål: Hvor mange problemer skaber en gennemsnitspolitiker, for hvert problem de løser? I P 1 interviewet nedenfor siger Lars Hedegaard omtrent: “Jeg ser da frem til at Zenia Stampe og hendes parti, begynder at løse nogle af de problemer, de har været de ivrigste til at installere. For så vidt de altså kan løses”.
Carina Hägg, der tidligere har gjort sig bemærket ved sin kampanj mot Seghalla, en danslokal mellan Värnamo och Lammhult, vars ägare är sverigedemokrat, synes nu at have kvindet sig op til at modarbejde det, hun hidtil har arbejdet for, og ved vi ikke alle: når en socialdemokrat siger det samme som en Sverigedemokrat, så er det allerede både sandere, rigtigere og mere retfærdigt og anstændigt. Vores tip er: følg ikke de politiske annoncesælgere, følg opinionscifrene. SAP er pulveriserede, Sverigedemokraterne øger, de små “borgerlige” partier er på vej hvor hønsene skraber, og Reinfeldt står nu alene i spidsen for bortgivelsen af landet til endnu flere religiøse fanatikere, krigsforbrydere og fup-flygtninge. Så længe det varer.

Vår blindhet och tystnad är pinsam. Det öppna, demokratiska och sekulära samhället är hotat, men långt ifrån tillräckligt görs från regeringens eller Säpos sida. Det är även oklart hur mycket Sveriges muslimska råd och dess ordförande Helena Benaouda gör för att motverka extrema krafter inom islam. Benaouda säger sig ha varit aningslös när det gäller hennes terrormisstänkte svärson, hur aningslös är hon för extremister inom sin egen organisation? Statsrådet Stefan Attefall bör verkligen fundera på om Helena Benaouda och Mahmoud Aldebe, ordförande i Sveriges muslimska förbund, är de lämpligaste att ingå i Nämnden för statligt stöd till trossamfund. Hur ställer sig Miljöpartiet till att deras riksdagsledamot Mehmet Kaplan även har uppdraget som Muslimska rådets presstalesman? Var finns Benaouda, Kaplan och Aldebe i kampen för kvinnors och HBT-personers rättigheter?
Därför väljer S-kvinnor nu att ta kampen mot religiös extremism och fanatism på allvar. Vi vill skapa en stark motkraft och vara en samlingspunkt för de människor som har fått nog av inskränkthet och fundamentalism. Vi gör det för kvinnorna, HBT-personerna och barnen i förorten som har rätt till en vardag utan trakasserier. Vi gör det för att motverka intolerans, rasism och islamofobi. Vi gör det för att vi vet att det öppna samhället är det för bästa samhället för oss alla att leva i. Carina Hägg: Upp till kamp mot förortsfanatikerna

“No burka”-kunstner truet med brandbomber

[…] This note came in from several sources in Australia this morning:

Sergio is in big trouble. The police have told him that the word is out on the street that these radical loonies, who are financed by the Social Alliance group, are going to firebomb his studio, and they cannot protect him. We are seriously concerned for his safety. […] A Firebomb for the Mural Man in Sydney?

Delvist døbt

Church of England baptism services may be re-written to remove some references to Christianity. The plan for a new ‘baptism lite’ service designed to make christenings more interesting to non-churchgoers will be considered next month by the Church’s parliament, the General Synod.

Supporters say the baptism service should be ‘expressed in culturally appropriate and accessible language’ that is readily understood by ‘non-theologically versed Britons’.

But traditionalist clergy said the idea amounted to ‘dumbing down’. […] The christening without much Christianity: Anglican church offers ‘baptism lite’ to attract non-worshippers

Sociologen Gunnar Heinsohn peger på, at enhver der indvandrer til Tyskland, har ret til at blive forsørget af sine naboer på ubestemt tid. Ligegyldigt hvor mange børn han sætter i verden. Om han finder det forkert ? “Jeg kan, som jeg lige er blevet fortalt af en fagmand fra Berlin-Neukölln, ikke finde det forkert, for hvis jeg gjorde det, ville jeg blive retsforfulgt.” Samtalen drejer sig iøvrigt om demografi og rigtige og forkerte indvandrere. Se også Lars Hedegaards interview med Gunnar Heinsohn: A Continent of Losers på dansk Interview: Tabernes kontinent Via Gunnar Heinsohn im ZDF-Nachtstudio, 9 januar 2010. (video tysk utekstet.)

Lars Hedegaard: Optakt til en 266b sag
Jeg tager ikke til orde for hverken had eller hetz. Jeg tager til orde for de kvinder og mænd, der har problemer.Trykkefrihedsselskabets formand Lars Hedegaard skal i retten i næste uge for udtalelser, som anklages for at være racistiske. For et års tid siden sagde Lars Hedegaard blandt andet om muslimer, at “de voldtager deres egne børn, det hører man hele tiden”.
– Til min store overraskelse blev det opfattet, som om jeg havde anklaget samtlige muslimske mænd for at have misbrugt deres børn. Jeg blev selv overrasket over den drejning debatten tog. Jeg troede ikke, at man ville tillægge mig sådan nogle meninger, siger Lars Hedegaard.
Lars Hedegaard er sigtet af statsadvokaten for med sine udtalelser at overtræde racismeparagraffen. Men den paragraf har han ikke selv meget til overs for. Adelsmærket for enhver lov er, at den bliver ligeligt anvendt. Men sådan er det ikke, hvis du såkaldt forhåner nogen efter racismeparagraffen. Der er jo kke nogen i Danmark, som er blevet dømt for at kalde danske kvinder ludere eller Danmark for et fucking luderland. Mig bekendt ikke. Hvis du derimod kalder muslimer noget lignende, så kan du være sikker på at blive trukket i byretten.Der er ikke lighed for loven, og der er ikke lighed i retspraksis. . Krause på tværs 17. januar 2011 kl. 10:03 på P1 . Hør udsendelsen(57:00)

Jared Loughner i overdrevets politiske perspektiv

Klar udpegning af markører for Arizona-attentatmandens placering derude hvor mærkesager og fløjtilhørsforhold for udenforstående godt nok har det med at glide sammen i det rene gakgak. Og dette er vel at mærke hvad der vides p.t. før han er stillet for retten (LFPC).

The takeaway quote from the New York Times profile of Jared Loughner linked by Ed earlier today:

He became intrigued by antigovernment conspiracy theories, including that the Sept. 11 attacks were perpetrated by the government and that the country’s central banking system was enslaving its citizens. His anger would well up at the sight of President George W. Bush, or in discussing what he considered to be the nefarious designs of government.

“I think he feels the people should be able to govern themselves,” said Ms. Figueroa, his former girlfriend. “We didn’t need a higher authority.”

Breanna Castle, 21, another friend from junior and senior high school, agreed. “He was all about less government and less America,” she said, adding, “He thought it was full of conspiracies and that the government censored the Internet and banned certain books from being read by us.”

I am very familiar with this kind of idiot: I saw them all the time at the anti-war rallies I covered between 2003 and 2008. They hate Bush, they hate America, and they “hate war” in that America is usually the dominant combatant in any war and thus it’s an endeavor that tends to solidify American strength.

And yes, they’re also “anti-government,” but not in the way the Tea Party advocates for a smaller, more efficient government; instead, the Loughners of the world want no government; they’re anarchists.

Conspiracy theories run rampant in these circles, 9/11 Truthism being most prominent. But you’ll find these same people ranting about the Bohemian Grove, the grassy knoll, Skull and Bones, etc. At the very fringes of this conspiracy scene, you might find a small overlap with the extreme far-right kook zone, but mostly it’s the domain of leftist crazies.

Not that Loughner was sane, or part of a “scene.” We know that now. But to the extent that he was “informed” by a political worldview, it was that of the left-leaning anarchists — at the exact opposite pole from Sarah Palin and the Tea Party. Zombie på Pajamas Medias’ The Tatler

Muhudiin M. Geele for retten

Kurt Westergaards attentatmand for retten onsdag. Retssagen ventes at vare i ni dage. Strafferammen er livstid, 16 år. Anklageren kræver ham udvist af landet for bestandigt.

En 29-årig somalier er tiltalt for økseangrebet mod Kurt Westergaard 1. januar 2010. Tiltalen lyder på forsøg på overtrædelse af straffelovens terrorparagraf ved, som der står i anklageskriftet: “med forsæt til at skræmme en befolkning i alvorlig grad, eller uretmæssigt at tvinge danske eller udenlandske myndigheder til at foretage eller undlade en handling, eller at destabilisere eller ødelægge et lands grundlæggende politiske, forfatningsmæssige, økonomiske eller samfundsmæssige strukturer…forsøgte at dræbe Kurt Westergaard , idet han (somalieren,red.) bevæbnet med en økse og en kniv uberettiget skaffede sig adgang til ejendommen for at dræbe Kurt Westergaard.

Ifølge anklagen kunne karakteren af handlingen tilføje Danmark eller et andet land alvorlig skade. Terrorparagraffen har en straframme på fængsel indtil livstid. Ifølge anklagen skulle somalieren, mens han forsøgte at bryde døren til det sikrede rum op, have udtalt “hævn” og “vi skal nok få ram på dig” eller lignende.Somalien er endvidere tiltalt for drabsforsøg mod en politimand ved at kaste en økse efter betjenten og true ham med en kniv. Somalieren blev pacificeret og lettere såret af to politiskud i det ene ben. Angreb på bladtegner for retten, Den tidligere tegner på Jyllands-Posten skal i vidne i retssag mod somalisk økesemand. Han tog en enkeltbillet til Aarhus for at blive martyr PS side 2 (4.1 2010: Muhudiin M. Geele: “Som teenager var han en respekteret rollemodel i Aalborg.”)

“We will speak our mind”
Norsk TV møder Tommy Robinson fra The English Defence League

Black Country

Af Thomas Nydahl

På Bartolomeus-dagen den 24 augusti 2009 börjar jag arbetet med min nästa bok. Det blir en resa i tid och rum i Black Country, d.v.s. West Midlands i England. Jag har beställt lite böcker från England, som ska hjälpa mig att nå fram till de historiska perspektiven, och först i brevlådan blev JB Priestlys English Journey från 1934, som nu kommit i en vacker 75-årsutgåva med kompletterande texter av bland andra Margaret Drabble, Beryl Bainbridge och William Woodruff. Priestlys reseskildring är en klassiker och hans berättelse från distriktet runt Birmingham är mycket fascinerande för någon som lärt känna staden efter industrialismen.

Birmingham är ju idag något helt annat, en stad där industrilokalerna antingen förfaller eller fylls med andra saker: pubar, gallerier, klubbar, butiker. I staden där man en gång tillverkade bilar och motorcyklar, där väverierna och den tunga metallindustrin fanns, och där några av hårdrockens legendarer föddes, ser man idag den postindustriella epokens hela yuppie-kultur. Staden är hårt segregerad. 43% av grundskolebarnen har ett annat språk än engelskan som modersmål. Birmingham är därmed en stad som tycks sammanfatta det mesta av efterkrigstidens Europa; dess kultur och politik, dess näringar och ekonomi, dess demografi och utveckling, på gott och ont. Jag bodde en termin i staden 1998 och har sedan återvänt ett antal gånger, senast 2008. Nu är det dags att börja skriva!

I arbetet som omfattar resande, läsande och skrivande ingår alltid impulserna från de viktiga föregångarna, författare och resenärer som funderat kring villkoren för sitt arbete. Ryszard Kapuscinski har en viktig poäng i sitt resonemang om det fragmentariska (Reporterns självporträtt, översättning 2009 av Anders Bodegård):

”Det uppstår ett problem då man står inför världen och man inser hur fragmenterad den är, decimerad, självmotsägande, full av rörelse, full av otroligt laddade spörsmål och ting. Och det ska man beskriva! Episkt går det inte, alltför många saker stockar sig under pennan, och så olika saker, som ständigt förändras, eftersom konfigurationerna hela tiden omvandlas. Det går bara att arbeta fragmentariskt, och med fragment som berör aspekter av världens komplicerade verklighet och som försöker åskådliggöra den. (Min kursivering, TN)

Fortsæt med at læse “Gunnar Heinsohn om demografi og indvandring”

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

2000-talets allt överskuggande konflikt står mellan islam och den demokratiska kristna eller sekulariserade världen. Offren räknas redan i tiotusental, och de kommer att bli fler när islamister med jihad, terror och andra våldshandlingar försöker tvinga länderna i Väst att underkasta sig islams primitiva världsordning från 600-talets arabiska sandöknar.

Spådomen är inte min. Den uttrycktes redan 1996 av den amerikanske professorn och statsvetaren Samuel P Huntington (1927-2008) i boken ”The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order” (Civilisationernas kamp: mot en ny världsordning).

”1900-talets konflikt mellan liberal demokrati och marxism-leninism är bara ett flyktigt och ytligt historiskt fenomen jämfört med den pågående och djupt konfliktfyllda relationen mellan islam och kristendomen” skrev Huntington.

Om man ser tillbaka på den senare halvan av 1900-talet blir det tydligt att vägen för islam i Väst har beretts av framför allt vänstern inklusive liberaler. I Sverige liksom i andra europeiska länder har det hittills varit vänstern, hållningslösa liberaler och gröna miljöfundamentalister som gått i bräschen för massinvandring från muslimska länder. Därigenom har man lagt grunden för och bär en mycket stor del av ansvaret för den pågående islamiseringen i Väst. Efter segern för den borgerliga alliansen i valet 2006 sker processen i Sverige i största samförstånd mellan samtliga sju gamla riksdagspartier i ett slags inofficiell tävlan om vem som är mest vänster. Genom att blunda för vad islam står för förvaltar sjupartiet vänsterns tvivelaktiga arv och gör sig till aningslöshetens redskap. Vänsterns traditionella entusiasm för totalitära läror oberoende av ideologiskt innehåll är lika ohejdad och förutsägbar som vanligt, behovet av en –ism att tro på och fylla upp sig själv med ständigt lika desperat.

Vänstern har lagt död mans hand över debatten

I mer än 40 år har vänstern genom ett monopolistiskt tolkningsföreträde lagt död mans hand över debatten och samhällsklimatet i Sverige, mer än i något annat land. Med den propagandistiska kraft som kännetecknar totalitärt tänkande och i avsaknad av en borgerlig samhällsdebatt värd namnet har vänstern ostörd fått härja fritt och dyvla på de svenska medborgarna sin skeva och urspårade verklighetsuppfattning. Dominansen har varit och är så förhärskande att det är fråga om ett rent monopol på politisk indoktrinering – hjärntvätt – av en hel nation. Desto värre som regeringsmakten under större delen av 1900-talet har utövat en betongartad socialism, förvaltad av socialdemokraterna, och har försatt Sverige i ett diktaturliknande tillstånd. Socialdemokraterna förvandlade medborgarna till trygghetsnarkomaner. Den borgerliga alliansregeringen fullföljer den socialdemokratiska traditionen genom att tysta och mata befolkningen med lördagsgodis till snälla barn – nu kallat jobbskatteavdrag.

Under den borgerliga regeringen fortsätter märkligt nog också den socialistiska indoktrineringen att obehindrat genomsyra hela samhället, alltifrån barnens dagis med inskolning i mångkultur och genusextremism, via skolan, till infiltration av offentlig förvaltning och makttrogna politiskt korrekta massmedia. Det är en pågående samhällskatastrof vars verkningar det kommer att ta decennier att läka – om det ens är möjligt.

Den svenska vänstern har aldrig tvättat sin smutsiga byk. Dess galjonsfigurer har aldrig ställts till svars. Vänstern har aldrig gjort upp med sitt förflutna. Det faktum att man har haft totalt fel i mer än fyrtio år har inte lett till någon avläsbar omprövning eller avbön. Och ett så kraftfullt tvättmedel att en sådan tvätt skulle lyckas existerar inte.

Vänstern är i kris

Den församlade vänstern är i kris. Socialdemokratin krisar, synnerligen välbehövligt. Det kommer att ta tid att rensa ut verkningarna av Mona Sahlins samhällsskadliga verksamhet. Vilka ideologiska rester finns kvar av en döende arbetarrörelse? I vänsterpartiet pågår en öppen strid om partiledarskapet mellan nuvarande partiledaren Lars Ohly och velourstalinisten Jonas Sjöstedt.

”Fler och fler ledande vänsterpartister kräver nu att Lars Ohly ger upp. En av toppfavoriterna, Jonas Sjöstedt, säger sig vara beredd att ta över. Men Lars Ohly är säker på att han vinner striden. … Men samtidigt växer kritiken mot honom och fler och fler ledande vänsterpartister ansluter sig nu till kravet att han ska avgå vid kongressen 2012. – Vi behöver ett nytt ledarskap. Vi kommer aldrig att hämta oss från att han kallade sig kommunist”, säger Wiwi-Anne Johansson (V), riksdagsledamot från Bohuslän, i Göteborgs-Posten.

”Aha. Så problemet är inte att Kamrat Lasse är kommunist. Problemet är att han säger att han är kommunist. Vanligtvis brukar politiker klaga över att de inte får ut sitt budskap. I fallet VPK har man alltså det omvända problemet: man fick ut för mycket av sitt budskap” skriver SR Larson under rubriken ”Panik i vänstern – Velourstalinisten med street creds” på sin blogg Frihets-Larson. Han karakteriserar Jonas Sjöstedt som ”en nykter variant av Rättvisa Gudrun” (Schyman).

En åldrande vänster i terminalstadiet

Men vänsterns kris går mycket djupare än till valet av partiledare. En åldrande vänster genomlider sitt oundvikliga terminalstadium. Det är mer än 20 år sedan världskommunismen kollapsade. Med en försening på mer än två decennier står vänstern inför oundviklig självrannsakan och sorgearbete. 1900-talets mest brutala, våldsamma och blodbesudlade ideologi har spelat ut sin roll. Priset för de ideologiska övningarna är miljoner människors omätliga lidande och minst 100 miljoner dödsoffer. En ideologi med ofattbar grymhet och omänsklighet som signum behöver självfallet tid på sig för att konfrontera sig med sanningen.

Slaget är förlorat för vänstern. För första gången på nästan ett halvt sekel håller verkligheten på att hinna ifatt den. Liksom alla förbrukade utopier med blod på sitt samvete kommer den obevekligen av historien att ställas till ansvar för sin skuld och sina brott mot mänskligheten. Morgondagens historieböcker kommer att framställa vänsterns tidsålder som en ofattbart grym och blodbesudlad historisk parentes. Dödsryckningarna kommer att bli våldsamma, begravningen på historiens komposthög utan närmast sörjande. Möjligen dyker Lars Ohly upp och fäller en tår. Och C H Hermansson, partiledare i VPK 1964-75.

C. H. Hermansson hyllade Stalin

C. H. Hermansson har begravningsvana. Han var gäst vid Josef Stalins begravning i Moskva 1953. Vid en minneshögtid för Stalin i Stockholm den 9 mars samma år gjorde han följande uttalande:

”Stalin är en av hela den mänskliga historiens största personligheter. Marxismen, den lära som Stalin behärskade med sådant mästerskap och som han vidareutvecklade till ett nytt och högre plan, förnekar ingalunda de stora personligheternas roll för historiens utveckling. Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin var en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän.”

Detta sades om en man som hade minst 25 miljoner människoliv på sitt eventuella samvete.

Josef Stalin (1878-1953) och hans diktaturtrojka trodde att de kunde skapa ”den nya människan”, helt utan egna behov och hängiven kollektivet och partiet. Mao Zedong (1893-1976) i Kina led av samma vanföreställning. Den kostade 70 miljoner kineser livet. De styrande i DDR trodde detsamma. Men det finns ingen enda politisk ideologi någonsin som har lyckats utplåna människors naturliga behov och instinkter, som självbevarelsedriften och behovet av att i första hand måna om sig själv och sina närmaste. Inte ens med våld, angiveri, avrättningar och tortyr har det lyckats.

Mot vilka riktar sig nu vänsterns revolt?

Det är något omåttligt patetiskt med människor och politiska rörelser som inte klarar att leva i verkligheten utan måste framhärda i illusioner med både öron och ögon täckta av skygglappar. Däri ligger vänsterns tragedi. Deras samhällsutopi är förbrukad och stendöd. Tiden har sprungit ifrån den, och vänstern är de enda som inte har inte fattat det. Den förmår inte ta in att samhället har förändrats och att dess problemformuleringsordning inte längre fungerar.

I fyra decennier har vänsterns representanter byggt sin identitet på revolt, protest och uppror mot det bestående, mot makten. Utan att fatta hur det gick till har de en gång unga revolutionärerna själva blivit en del av makten. De är de sista att erkänna det, men i dag utgör den före detta radikala vänstern själva ”det bestående” – maktproppen Orvar gjuten i betong. Mot vem riktar sig nu deras uppror? Mot vilka mål ska nu deras revolt vända sig? Mot dem själva?

60-talsvänstern uppstod i en brytningstid

Den svenska 60-talsvänstern uppstod i en brytningstid mellan jordbrukarsamhälle och industrisamhälle, mellan homogen nationalstat och globalisering, mellan hemmafruideal och möjligheter för kvinnor att utbilda sig och förvärvsarbeta. Den var en revolt mot 1950-talets folkhemska och inskränkta småborgerlighet, mot bigotteri och trångsynthet, mot förlegade könsroller och en gammalunken kristendom. Vänsterns stora kick off under mitten och slutet av 1960-talet var FNL-rörelsens kritik mot USA:s krig i Vietnam, som hade pågått sedan 1959. En hel generation 40-talister hade fått tillträde till universiteten, fönstren mot världen öppnades och kampen för internationell solidaritet blev liktydig med kamp mot den lede Satan, USA.

Det var fullkomligt klart var fienden stod att finna: förutom i USA hos kapitalet, borgerligheten, direktörerna, Svenska Arbetsgivareföreningen SAF och Skandinaviska Enskilda Banken och dess ägare familjen Wallenberg. Samtidigt hyllades de kommunistiska diktaturerna i Sovjet och Kina av ledande svenska intellektuella med en entusiasm som var blind på båda ögonen. Chefredaktören för Dagens Nyheters kulturredaktion, Olof Lagercrantz (1911-2002) gjorde flera reportageresor i Kina och Sovjet. Samtidigt som folkmord och total rättslöshet för befolkningen pågick i Kina skrev han:

”Den avgörande skillnaden mellan Kina och vår värld är att människorna betyder så ofantligt mycket mer än hos oss… Människorna är Kinas största tillgång och därför blir automatiskt en människas värde högt… I Kina är människans roll betydelsefullare än på andra håll, och medvetandet därom smittar av sig och livar miljoner i deras vardagliga gärning.” (Dagens Nyheter 10 november 1970.)

Miljoner kineser drevs från sina hem, familjer och yrken. Olof Lagercrantz kommenterade detta:

”Unga människor som tvingas ut på landet är lyckliga att få flytta ut och leva i folkhavet och där göra sin samhälleliga insats.”(Dagens Nyheter 15 november 1970.)

Några dagar senare skriver han:

”Nu när jag på ett begränsat avsnitt kan studera vad som sker ter sig allt både naturligt, rimligt och vettigt.” (Dagens Nyheter 18 november 1970.)

Detta skrevs under pågående folkmord på 70 miljoner människor. Sina egna eventuella betänkligheter mot det brutala totalitära styret avfärdar Olof Lagercrantz som ”västerländskt högmod”. Tyrannen och massmördaren Mao beskrivs som ”en stor skribent och beslutsam handlingsmänniska…den ojämförlige garanten för Kinas nationella oberoende”. (Dagens Nyheter 31 januari 1971.)

”Palme och Geijer, Lyndons lakejer”

I februari 1968 gick Sveriges blivande statsminister Olof Palme i spetsen för en Vietnamdemonstration i Stockholm, tillsammans med Nordvietnams Moskvaambassadör Nguyen Tho Chan. Längre bak i demonstrationståget gick FNL-aktivister och skrek ”Tage och Geijer, Lyndons lakejer” omväxlande med ”Palme och Geijer, Lyndons lakejer.”(Olof Palme efterträdde Tage Erlander som statsminister (s) 1969, Arne Geijer var LO:s ordförande 1956-73. Lyndon Johnson var USA:s president 1963-69.)

Tommy Hammarström, journalist på Expressen, var aktiv i FNL-rörelsen och gick med i tåget. ”Olof Palmes engagemang för Vietnam var starkt och tveklöst, men i FNL-grupperna var vi inte nöjda” skriver han i en ledare i Expressen.

”Stämningen var hätsk, vi kände oss hetsade från alla håll och svarade med aggressivitet och sekterism. Vi som ansåg oss vara Vietnamrörelsens frontlinje gick sist i demonstrationen och häcklade och hånade. Snacka om fundamentalism.”

Episoden är belysande för de extremistiska stämningar som kännetecknade stora delar av 1960- och 70-talens vänsterrörelse. Verklighetskontakten var lika med noll. I backspegeln kan rörelsen bara betecknas som en masspsykos med massiva tvångsföreställningar. När Vietnamkriget slutade med seger för Nordvietnam 1975 bröt många tidigare FNL:are ihop i avsaknad av yttre fiende och var tvungna att börja i psykoterapi.

En ställföreträdande klasskamp

Förutom från Vietnamkriget hämtade vänstern sin näring ur ”klasskampen” och ”kapitalets utsugning av arbetarklassen”. Det var en ställföreträdande klasskamp för överklassens välnärda och välbeställda barn som mer sällan hade varit i närheten av ett arbete. Överklassrevoltörerna tumlade fram under kristallkronorna och ville göra marxist-leninistisk revolution, klädde sig i trasiga jeans och spillde rödvin på de äkta mattorna och designmöblerna. Deras försök att adoptera arbetarklassen och föra dess talan kröntes dessvärre inte med framgång. Arbetarklassen genomskådade bluffen och var helt enkelt inte road av sällskapet.

1960- och 70-talens vänsterrevolt var slängda b-h:ar, orakade armhålor och osminkade ansikten för den rätta kolchoslooken, det var kvinnokamp, Grupp 8 och ”Jösses flickor”, det var fri sexualitet och kamp för fri abort och utbyggd barnomsorg. Det var Mah-Jongkläder i grälla färger och unisex plyschoveraller som gjorde könet till en social konstruktion. Det var hyllande av Stalin och Lenin, Mao och Che Guevara.

Chile var en annan ideologisk inspirationskälla. Sedan landets socialistiske ledare Salvador Allende (1908-73) mördats och hans vänsterregim störtats i en blodig statskupp av en militärjunta med general Augusto Pinochet i spetsen den 11 september 1973 flydde tusentals chilenare med socialistisk övertygelse till Sverige. De blev en kraftig socialistisk påfyllning för den svenska vänstern. I vänsterkretsar sjöngs sånger av poeten Victor Jara (1932-73), som hade mördats av militärjuntan i samband med statskuppen. I demonstrationstågen på svenska gator ekade de chilenska slagorden ”El Pueblo Unido Jamas Sera Vencido” (Ett enat folk kan aldrig besegras).

”Vilken sida står du på, vilken färg har din fana?”

Fortsæt med at læse “Søndagskronik: Vänsterns tragedi, del I”

Muhammedvåbenet mod de kristne i det pakistanske helvede

En af de selvindlysende sandheder der ikke desto mindre aldrig er trængt igennem hos den anden fløj i Muhammedkonflikten herhjemme: Det er forkert, det er et problem, at muslimer er så nærtagende over for kritik af Muhammed. Længere er den ikke. Nærtagenheden og den deraf følgende voldelighed kan iagttages i sin yderste konsekvens i disse dage i Pakistan, hvor primitive horder er i et stående beredskab for at opføre sig svinagtigt, og hvor dette endda kan udnyttes i familiestridigheder. Via Gates of Vienna (LFPC).

Two Christian women were beaten and publically humiliated by Muslims in Pakistan by an angry mob over accusations of blasphemy. According to local media reports, the two women and their families are now in hiding for fear of being killed. […]

According to the family, the allegations stem from a dispute between Amina, a Muslim, and her sister-in-law Zahira, a Christian, in an East Lahore locality. The two got into an argument on January 11. While the disagreement appeared to have been settled, on January 12, after her husband Zahid had gone to work, Amina walked out onto the street and started shouting that Zahira had defamed Muhammad, the founder of Islam.

A short while later, a group of men led by Muhammad Sameer, a member of an Islamic religious organization, forced their way into the house and started beating Zahira, said another of her brothers, Sohail. […]

Sameer added that he was very proud of his wife’s participation in the mob beating. “She beat Zahira more than anyone else. Her hand is so swollen that she hasn’t been able to make rotis (bread) since the day of the incident. I’ve been getting my meals from a restaurant,” he said. Pakistan: Muslims proud of beating Christians

Sarrazin: Skulle inte vara första gången en kultur försvann..

Lex Loughner: Amerikansk ytringsfrihed må “i lænker” for “ordenens” skyld

Det kører bare derudaf. Læs denne skændige klumme i the Guardian, og se hvordan Loughners udåd kommer som forløsningen på længe oparbejdet had til Fox News og andre der bryder med den anstændige tone som defineret af Simon Jenkins. Dette er det næste skridt: Nu tages inspirationen fra Fox og andre for en givet ting. Jenkins vil som konsekvens heraf også sikre at sindssyge ikke kan forledes af uhøvisk tale – når nu Jared Loughner ikke rigtigt har vist sig som en klassisk højreekstremist. Lysene slukkes i Europa i disse år (LFPC).

The ugly American is back. Can the handsome one do anything about it? […]

Today’s culprit is freedom of speech, or at least the speech of the American right and its broadcast cheerleaders. Shock-jock radio presenters feed on biased television news to present a view of the world divided between goodies and baddies. The baddies are always on the brink of victory and must be confronted with virile aggression. Language that might not disturb a balanced mind can clearly stimulate and legitimise an unbalanced one.

The vitriol and inaccuracy of the campaign against Obama’s public health reforms last year were like those against abortion and homosexuality. To many Europeans, the echo across the Atlantic came from a people isolated from the outside world and unable to handle today’s social and scientific progress. The debate was infused with nastiness and xenophobia, as if the US was a land composed of tribes bred only to hate the outside world, and often themselves. […]

Freedom of speech, like freedom of traffic, can only be defined by the curbs and regulations that make it real. The right wing seeks to curb WikiLeaks, and the left seeks to curb “hate speech”. The right wants the freedom to finance unlimited political propaganda, and the left wants the freedom of unlimited access to state secrets. […]

But sometimes, as Obama said, there is a yearning “to try to impose some order on the chaos”. If American politics is now going the way of wounding, not healing, it needs the tonic of order. It is the great paradox of democracy. Free speech cannot exist without chains. Simon Jenkins: Free speech can’t exist unchained. US politics needs the tonic of order

Loughner: “This is my genocide school”

Retssagen mod Jared Loughner må afdække om der er den mindste skygge af inspiration for hans handling i Sarah Palins eller the Tea Partys retorik. På nuværende tidspunkt er svaret benægtende. Enhver der på et tidspunkt i deres liv har haft kontakt til psykotikere vil genkende tankeverdenen i denne ubehagelige video som Loughner postede på YouTube d. 23.9. sidste år – politik har dette intet at gøre med, og de ord han benytter her vil det være mere end vanskeligt at hæfte en politisk tendens på. Med mindre der viser sig en rygende pistol der peger mod Palin & co. må man konstatere at nogen har udnyttet situationen maksimalt til politiske formål. Nogen beklagelse eller selvransagelse skal man næppe vente (LFPC).

[…] ‘This is the school that I go to. This is my genocide school, where I’m going to be homeless because of this school. ‘I haven’t forgot the teacher that gave me the B for freedom of speech.’

Loughner continues his tour of the school, at one point entering the building where his sociology class used to be and looking into the cafeteria.

He pauses in front of the campus bookstore, his image reflected in the glass. ‘The bookstore, the bookstore, the bookstore,’ he says. ‘They’re controlling the grammar.’

Calling the college a ‘scam’, he finishes the video with: ‘All the teachers that you have are being paid illegally and have illegal authority over the Constitution of the United States under the 1st Amendment.

‘This is genocide in America. Thank you. This is Jared from Pima College.’ […] ‘This is my genocide school’: The creepy YouTube video filmed by Arizona gunman as he roamed campus at night

Eric Zemmour er forfatter og journalist på Le Fiagro, han er kronikør på France 2 og RTL og har algierske rødder. Han får støtte under sin retssag fra blandt andre 30 UMP medlemmer i Nationalforsamlingen, tidligere indenrigsminister Jean-Pierre Chevènement og JADF (unge asiater i Frankrig). Zemmour er lidt af en kultfigur: “Touche pas à mon Zemmour!”, Éric Zemmour – le blog de ceux qui láiment, men der er da også dem der mener, at han er “en fascist, der står til højre for marskal Pétain,” frelseren fra Verdun.

Ifølge Niels Erik Hansen fra racisme-centret har vi kun en 5-6 af den slags sager i Danmark om året, men når vi nu snart – takket være det Konservative såkaldte Folkeparti –  får en rød regering, er der SF ére der har lovet os lidt flere. Det bliver et fremskridt for den høviske tale i landet, og det er en ægte konservativ dyd. – Vi har tidligere omtalt Zemmour: “Mélancolie française – Frankrig har beseglet sin skæbne”. Her er bemærkningerne, der kan koste Zemmour penge og personlig frihed:

“French immigrants are more closely monitored than others because most drug dealers are blacks or Arabs… It’s a fact.” “Employers have the right to refuse Arabs or blacks.”

Retssagen mod Eric Zemmour begyndte tirsdag den 11 januar og slutter fredag d. 15. François Desouche opsummerer første dag:

Journalist Eric Zemmour (…) vigorously defended his position, insisting he was not a “provocateur” but an honest observer of reality. “When you describe reality, you are criminalized,” the journalist said regretfully, his jaws clenched and his tone combative. “I do not provoke and I am for freedom of expression,” declared Eric Zemmour, one of the most famous “polemicists” in France, who believes that anti-racist organizations do nothing except “criminalize words that do not bow down to political correctness.”

“Reality does not exist for these gentlemen,” he added, speaking of the organization leaders. “They have to take refuge inside the ideologies they created thirty years ago (…) Those who leave are treated as provocateurs at best, or as Nazis at worst.” Eric Zemmour On Trial – Der er ikke faldet dom endnu kl 15, men vi holder øje med det.

Japanerna väljer bort mångkulturen

Frågan är inte vilka, utan snarare vad, som ska rädda Japan ifrån de demografiska utmaningar landet står inför. Invandring har inte varit en tänkbar lösning för japanerna, trots en minskad befolkning som lett till omfattande problem i landet. Detta har varit särskilt tydligt i invandringspolitiken. Under 2006 beviljades 34 flyktingar och 2010 har 30 individer fått uppehållstillstånd. I detta fall 30 burmeser som ska fördelas på tre år fram till år 2013. Japan är det första rika land vars befolkning minskar, där världens minsta andel av barn är under 15 år och största andel är över 65 år. Detta beror på att den moderna japanska kvinnan inte vill skaffa barn i samma utsträckning som tidigare. Framgång mäts monetärt snarare än hur många döttrar och söner hon har fött. Om trenden står sig, kommer befolkningen att minska från 128 miljoner till omkring 90 miljoner inom 50 år. Detta leder naturligtvis till problem för landets ekonomi och sysselsättning. [..]

Ska man då tycka att japanerna är rasister eller nazister och att dem är helt fel ute? Nej. Jag förstår japanerna. De ska vara stolta över sin kultur och ska i största möjliga mån sträva efter att behålla det unika som fortfarande finns kvar i detta fantastiska ö-rike. Mer löjligt blir det om vi svenskar ska börja lära upp japanerna, om någon över huvudtaget ska börja lära ett av världens mest beundransvärda folk hur man ska leva och handla.
Ta kriminaliteten exempelvis. Japan är ett av världens säkraste länder. Det är väldigt sällsynt att skåda ett slagsmål, trots sena nätter i nattvimlet, mitt i Tokyo. Småbrottslighet existerar överhuvudtaget inte. Våldtäkter, misshandel, knivbrott, skottlossningar och oprovocerat våld finns knappt alls och visar sitt uttryck i brottsstatistiken. Detta kan emellertid tyda på att det till vissa delar finns en mycket organiserad kriminell rörelse som är mer omfattande än i många andra länder. Men det är en organisation som vuxit fram under flera hundra år och som i dag i det närmaste styrs som ett företag och verkar i symbios med polisen. Den organiserade brottsligheten håller småbrotten borta från gatan och i gengäld låter polisen dem administrera den beskärda del av droger, prostitution och spel som oundvikligen dyker upp i alla mänskliga samhällen. Den organiserade brottsligheten ger sig inte på någon utan anledning. Det är en hederssak. Jessica Axelsson. Studerar på Meiji University i Tokyo

USA: ‘Retssag’ mod Koranen

Desværre er anklagemyndigheden den famøse pastor Terry Jones fra Gainesville, Florida, kendt verden over for sin ikke-afbrænding af samme værk for nylig. Det havde formentlig været bedre hvis initiativet havde været ledet af Jones’ navnebror fra Monty Python, men selvfølgelig håber man en dag at der et eller andet sted i den civiliserede verden vil blive udtalt en form for autoriseret dom over denne bog for dens tilskyndelse til jødehad, kvindediskrimination, vold og drab på vantro, og løgn og bedrag. Dette har vi stadig til gode, og trods åbenlyse sikkerhedsaspekter ved en sådan sag kan det virke utænkeligt at så meget had og undergravende virksomhed til tid og evighed kan gå fri for rettens ord i en eller anden form. Bemærk i øvrigt den foreslåede strafudmålings slående lighed med en lignende kampagne forestået af kunstneren Firoozeh Bazrafkan (LFPC).

The Rev. Terry Jones, who made an international name for himself last year when he announced he was going to burn the Quran at his Gainesville church, now is staging an “International Judge the Quran Day.”

“Yes, we’re going to do it,” Jones said on a YouTube address announcing the event. “We have decided to do it on March 20 starting at 6 p.m. It’s your opportunity, all you so-called peaceful Muslims. On that day the Quran will be put on trial.

“We are accusing the Quran of murder, rape, deception,” he said, “and being responsible for terrorist activities all over the world.” […]

“They say the Quran is a book of peace and a religion of peace,” he said. “We are asking them to present to us a defense person who will try to defend the Quran.” […]

He said a jury of about 30 people, made up of Christians and Muslims, will decide. “If found guilty,” he said, “there are four forms of punishment: burning, drowning, shredding or firing squad.” […] Rev. Jones to hold ‘Judge the Quran Day’

Socialdemokrat: ”Är allt våld fel?

Insändare av Varmt Konservativ: Hur desperata och radikaliserade är vanliga socialdemokrater i mittfåran?

I en artikel i SSU:s organ Tvärdrag 5/2008 vill Jens Lundberg, som redan i rubriken ställer frågan ”Är allt våld fel?”, slå ett slag för Frantz Fanon, en av inspiratörerna bakom 70-talets terrorvåg i Europa och som bland mycket annat hävdade att ”sanning är det som kan bidra till att störta regimen”. Artikelförfattaren summerar sina intryck av Fanon med följande ord:

”Men det är inte för att förstå historien som det är viktigt att läsa Fanon, det är för att förstå att det inte är enskilda misstag i kapitalismens natur som skapat kolonialismen, rasismen och andra förtryck. Det är inbyggt i dess natur och nya orättvisor och förtryck kommer att uppstå till dess att det ersätts. Fanon menar att våld krävs för att åstadkomma denna förändring. Ett är säkert, samma våld som Fanon demaskerade för snart 50 år sedan används fortfarande för att upprätthålla samma orättvisa system.” (Tvärdrag)

Det här är ingen småsak. I SSU:s tidskrift, inte i SKP:s, inte i Vänsterpartiets, kan man ta del av uppfattningen att marknadsekonomin och demokratin upprätthålls med våld, även i Sverige får man anta, och det antyds att författaren håller med Fanons slutsats att det krävs revolutionärt våld för att krossa ”kapitalismen”.

Som om inte det skulle räcka, här finns även ett glättigt resereportage från de indiska maoistiska naxaliternas värld och en artikel om Ulrike Meinhof med den käcka titeln ’Ulrike med hela världen’, som på en och samma gång tycks alludera på en titel på ”ett standardverk” om politisk islam, ’Bin Ladin i våra hjärtan’, och utgöra förlaga till Al Qaidas nya livsstilsmagasin, Inspire.
Även Per Wirtén, chefredaktör för idétidskriften Arena och flitig gäst i kulturradion har ägnat en hyllning till Fanon:

”Jag önskar att jag slapp Frantz Fanon. Men han tvingar sig alltid på. Och varje gång sliter han sönder mina förhoppningar om den goda politiken och reformismen. Dystert hör jag Dagens eko om nya självmordsbomber I Bagdad, krigshot mot Iran och varje gång står han där med sin förfärande uppriktighet. ”Dream on,” säger han med ett sarkastiskt leende och försvinner bort.”

När delar av vänstern blickar framåt tycks man samtidigt blicka bakåt till dessa rötter:1919 United States anarchist bombings och Wall Street bombing.Samtidiga bombningar i åtta olika städer. Känns tillvägagångssättet bekant? Vem är det som inspirerar vem i denna korsbefruktningens tid?

Fortsæt med at læse “Eric Zemmour – racismesag mod fransk ‘polemiker’”

I et ørige der på et tidspunkt i historien er røget ud af en helt særegen tangent er de ideologiske referencerammer uvægerligt også anderledes. Hvor liberale hos os er kendetegnet ved en infantilt naiv tro på at mennesket er godt af natur og klarer sig bedst ved et minimum af statslig regulering – f. eks. af bevægelser af mennesker henover forne landegrænser – er britiske liberale i hvert fald på nogle punkter helt ureflekteret indforståede med statslig indblanding i de mest intime forhold. Ligestillingsministeren kan umuligt have stillet sig selv de påtrængende spørgsmål ‘er dette rigtigt?’ og ‘er dette en krænkelse af menneskets værdighed og frihed?’. Ting man ellers ville have troet lå en ‘liberal’ på sinde (LFPC).

Millions of teachers, nurses and policemen could be asked to disclose their sexuality, religion and race as part of a new Coalition equality drive.

Lib Dem equalities minister Lynne Featherstone says all public sector organisations should consider sending ‘diversity monitoring forms’ to staff to prove they are treating all sections of society fairly. […]

Miss Featherstone supports sending staff a questionnaire about their sexuality and even whether they have had a sex change.[…] Are you straight or gay? Police and nurses to be asked their sexuality in new equality drive

En normal muslim?

I Dagens Nyheter skriver idag Erik Ullenhag om hur viktigt det är att man inte kollektivt skuldbelägger “svenska muslimer”. En ödets ironi har gjort att man samma dag publicerar en intervju med en f.d. och en nuvarande hustru till den terrorgripne Sahbi Zaloutis som idag omhäktas “på sannolika skäl misstänkt för förberedelse till terroristbrott”.
“Han är en normal muslim, säger Sahbi Zaloutis fru” heter det i artikeln, “Han gillar skogen och att träna. Han plockar kantareller och lagar mat.” Eftersom Ullenhag är så mån om att vi ska skilja på “normala” och “terrormisstänkta” uppstår det här ett slags religiös och politisk rundgång. Är det normalt att sitta häktad, misstänkt för terroristbrott? Är det normalt att finnas i en krets av våldsfixerade islamister med konkreta attentatsplaner? Många har sagt det förut, bland annat Pernilla Ouis, så jag upprepar det bara: grundproblemet finns i religionen, i Koranen och dess budskap. Thomas Nydahl.(Misstänkt terrorsvensk Sahbi Zalouti omhäktad i dag. – Tre chefer på Säpo har utsatts för dödshot efter att Taimour Abdulwahab sprängde sig till döds.)

Hvor er de gravende journalister?

(Gudmundsson, Nyhetsmorgon 12.1 : Benaouda bør gå)

Man glemte nær Lena Sundström, der fik Guldspaden for gravende journalistik sidste år. På debatforummet Flashback, som blandt andet Jyllands Posten har gjort kendt, graver de videre. Som vi så med selvmordsbomberen, hans kone og de JP-anholdte, er det ikke så svært at gøre det bedre end de statssubventionerede svenske medier, og bliver amatørdetektiverne de ved med at producere resultater, så tager de mere over en dag. De er de frie markedskræfter. Her er nogle spørgsmål som Lena Sundström kan tænke videre på, så hun kan få en spade til i år. Der er allerede uafdækket stof nok nu til en hel gravko af guld og svensk presse har flere ressourcer end dansk. Brug dem. Vi låner et par replikvekslinger fra et forum, der både har poltiet og journalister som medlæsere:

För att riktigt inse hur sjukt mediaklimatet är, ska man försöka sätta sig in i hur bisarrt resultatet blivit om dansk press kontaktat Sverige bästa grävande journalist, Guldspadevinnare och Danmarksexpert Lena Sundström. Eller “Bullen

Helena Benouda slipper de flesta knepiga frågor [i DN], som borde ha ställts. Några exempel:

Den 44-årige tunisiern har uppgetts haft en anställning vid Södermalmsmoskén, stämmer det?
Hur många av de inblandade har kopplingar till eller besöker Södermalmsmoskén?
Hur ser Helena Benouda på att olika “muslimska människorättsorganisationer” lyfter fram Munir Awad som utsatt för rättsövergrepp?
Känner och umgås hon med familjen Thwany ( vars dotter Mona var gift med Taimour som sprängde sig på Bryggargatan ), som bor några minuter ifrån henne i Hässelby? Känner Safia någon av döttrarna?
Vad känner hon för Lars Vilks?
Vad menar hon med att “-Jag anser att extremismen ökar på båda sidor.” På vilket sätt har muslimerna i Sverige drabbats av extremister?
Helena Benouda nekar inte till att Munir Awad är hennes svärson – alltså är han gift enligt muslimsk lag, att paret står som ogifta på olika adresser är klar indikation på bidragsbedrägeri.

Annars bekräftar Benouda bilden av en oärlig och slingrande företrädare för muslimerna i Sverige i intervjun. Hon och Safia är drabbade, Munir är kanske oskyldig.

Fortsæt med at læse “UK: ‘Liberal’ og ‘demokrat’ i en Orwell’sk kultur”

SVT viste denne dokumentar onsdag kl 20, så jeg måtte forføje mig hen til en vens fjernsyn for at overvære den. Der var jo ikke noget nyt for regelmæssige iagttagere, men det var interessant at se et halv års tid kogt ind til en kraftig fond. Glimrende underholdning som psykologisk teater, havde det ikke været fordi indsatsen – landet, velfærden og til syvende og sidst den sociale ro – er så høj. Repræsentanterne for de gamle partier opfører sig som pattebørn, går baglæns i retorikken, og de er kun ved begyndelsen af deres march. Deres argumenter er ikke hentet fra det konkrete, de kommer til at tabe overfor realiteterne, nogle af dem ser sikkert allerede at de har malet sig ind i et hjørne, men de håber vel deres omverdensbillede holder et par mandatperioder endnu. Der er mange interessante øjeblikket i dokumentaren, man skal prøve at se den med svenske øjne. De emner og begreber SD fører ind i Riksdagens “beskyttede værksted”, er chokerende for medlmmerne at høre: velfærdstab, splittelse af landet, kultur-kollision. Helt nye begreber at nævne ved navn, og SD erne er ikke fri for at nyde at provokere den let chokérbare forsamling.

Det overordnede indtryk er, at programmet er glimrende reklame for Sverigedemokraterne, og det vil adskillige avisledere sikkert også have ondt af i morgen. Men tiderne er skiftet, SVT kan ikke behandle et så dramatisk stof meget anderledes. Man kan næsten se på det, hvordan SVT har ræsonneret: “SD er i Riksdagen, der bliver de, det løb er kørt. Vi har ikke behandlet dem ordenligt før i tiden journalistfagligt set, det er på tide at vaske den plet af”. Programmet oser af angst for, at nogen igen skal kunne sætte en finger på public services forvaltning af upartiskhed. Man bemærker dog at det slutter med Lucia den 13, to dage efter selvmordsattentatet i Stockholm, der ikke nævnes.

Baglæns går det for den gamle garde, de unge SD’er følger efter forlæns, de er nådesløse og de ser også ud til at nyde forestillingen. Den bliver lang, det bliver som at skulle overvære hele Wagners Ringen på en uge, en udtrukken pinsel for nogle af os. Man kan i et andet klip her, se Fredrik Reinfeldts enestående uforskammethed og arrogance. Han må nyde den, mens han kan, den er ikke fremtidssikret. SD´s potentiale er vel mindst som Fremskridtpartiet i Norge, og det pikante er, at Reinfeldt og mange andre måske ved det. Men ingen lader til at have den fjerneste idé om, hvordan det skal forhindres. Den nuværende defensive benægter-strategi holder maksimalt til 2014, men ingen tænker så langt ud i fremtiden. Reinfeldt kommer til at dele magt med SD, hvis han er i politik så længe, men nu sidder han bare som en provinsprokurator og venter på at ulykkerne rammer ham, i stedet for at tackle dem præventivt og offensivt. “Hvad er han låst af?”, det er 1000 kroners spørgsmålet. Hvorfor gør han sig til en “sitting duck” for en udvikling enhver amatør kan se ? Hele udsendelsen her i SVT Play, min. 58:21.

Industriel immigration

Ett kriminellt nätverk som smugglat tusentals flyktingar, mestadels afghaner, till Europa har sprängts. Ett av de större slutmålen var Sverige där nätverket hade medhjälpare.Efter att ha utrett nätverket i nästan två år har den europeiska polisorganisationen Europol gripit 26 personer, huvudsakligen i Italien men även i Frankrike och Tyskland. Enligt Europol smugglade nätverket sannolikt in cirka 200 personer per månad från augusti 2008 fram till i dag. Ungefär var femte flykting tros ha varit minderårig. Smuggelrutten gick från Afghanistan via Pakistan, Iran och Turkiet till Grekland och därifrån till Rom. De favoriserade slutdestinationerna var Norge, Sverige och Storbritannien. Nätverket höll sig med medhjälpargrupper i många länder bland annat i Sverige, uppger Europol. Nätverk smugglade hit afghaner

Mainstreammediernes brødnid

Interessant historisk perspektivering af de amerikanske mainstreammediers hadefulde retorik vendt mod konservative opkomlinge som Fox eller talk radio, og med adskillige eksempler på den “udslettelsesretorik” som førstnævnte også excellerer i, hvilket ligesom har været fortrængt i de sidste par dages Palin rage. Og ironisk nok er dette i the Wall Street Journal (LFPC).

[…] The campaign of vilification against the right, led by the New York Times, is really about competition in the media industry–not commercial competition but competition for authority. When Bob Schieffer and Steny Hoyer were growing up, the New York Times had unrivaled authority to set the media’s agenda, with the three major TV networks following its lead.

The ensuing decades have seen a proliferation of alternative media outlets, most notably talk radio and Fox News Channel, and a corresponding diminution of the so-called mainstream media’s ability to set the boundaries of political debate.

Its authority dwindling, the New York Times is resorting to authoritarian tactics–slandering its competitors in the hope of tearing them down. Hoyer is right. Too many news outlets are busy “inciting people . . . to anger, to thinking the other side is less than moral.” The worst offender, because it is the leader, is the New York Times. Decent people of whatever political stripe must say enough is enough. James Taranto: The Authoritarian Media via Ed Driscoll: All the News that’s Fit to Edit Like a Ransom Note

UK: Ansatte skal indgive skriftlig erklæring om intime forbindelser på jobbet

Kun i Storbritannien eller Sverige, og heldigvis for det, men disse lande er jo bare rendyrkede tilfælde af den klientgørelse af ansatte der også hærger herhjemme (handlingsplaner, transaktionsanalyse, pegepindspsykologi …), og her skæres det da ud i pap at det at en ‘borgerlig’ regering er kommet til ikke medfører nogen revolution længere nede i fødekæden. Borgerlighed i den oprindelige betydning eksisterer ikke længere, og ordet kan vel stort set defineres som ‘lidt flere slips’ i dagens verden. Men eksemplet her er godt nok stygt (LFPC).

[…] Fenland District Council, in March, Cambridgeshire, has proposed a policy under which ‘intimate behaviour during work time’ could be classed as gross misconduct and lead to disciplinary action.

The proposal also suggests workers should declare any ‘close personal relationship’ to their manager ‘in writing’, if the new rules get the green light.  […]

The ‘Draft People Policy: Relationships at Work’ plan was drawn up by Sam Anthony, the council’s head of human resources and organisational development. Councillors are due to discuss it at a meeting later this month.

The proposal, outlined on the council’s website, says: ‘…it is necessary for the council to ensure that all employees behave in an appropriate and professional manner at work (sic)…[…]

The proposal adds: ‘Any employee who embarks on a close personal relationship with a colleague working in the same team must declare the relationship to his/her manager in writing…

‘The information declared should be shared with the HR/OD (Human Resources/Organisational Development) team and will be recorded on the personal files of both employees.[…] ‘Dear sir, can we have an affair? Council orders staff to apply in writing if they want an office romance

Genveje og omveje

Der er gader og pladser i en by, man uvilkårligt og ubevidst søger henimod, og dem man undgår. Det ville man kunne se, hvis en GPS registrerede ens færden. Det er ikke kun deres skønhed, det er alt muligt der falder sammen i et enkelt punkt. Min GPS ville vise Købmagergade, Løvstræde, Niels Hemmingsensgade, Jorks Passage, Frue Plads, Store Kannikestræde, Frue Plads og Fiolstræde. Og ikke mindre om vinteren end om sommeren. Her er Paludans Antikvariat og café i Fiolstræde lige overfor Universitetsbiblioteket og få meter fra Ludvig Holbergs gamle professorbolig og Domkirken. (Klik foto f. helskærm)

Men det behøver ikke at være middelalderbyen. Det kan være Strandvejen ved von Rosens gamle administrationsbygning til Tuborg, eller Trianglen med Bien af P.V.Jensen Klindt (Grundtvigskirken), et af byens snurrigste huse, som alle har set titusinde gange uden at se det. Men hvis det en dag var væk, ville enhver opdage, at Trianglen så bare var et ordinært gadekryds og ikke et landemærke, hvis særlighed man har overset.

Den iranskfødte kristne præst Massoud Fouroozandeh er flyttet fra Odense-bydelen Vollsmose efter omfattende hærværk. Den iranskfødte leder af frikirken Church of Love, Massoud Fouroozandeh, er sammen med sin familie flyttet fra Odense-bydelen Vollsmose til en lille by et hemmeligt sted. Det sker, efter at familien har fået to biler smadret, fordi der hang et kors i dem.
” Jeg fik at vide af unge i Vollsmose, at jeg ikke skulle køre ind i området med korset hængende i bilen. Derefter blev vores bil totalsmadret og brændt og sæderne skåret op. Siden blev sideruderne på vores nye bil smadret tre gange,” siger han. Efter hærværkene turde Massoud Fouroozandeh og hans hustru ikke længere lade deres børn lege på legepladsen i Vollsmose.
” De går ikke med tørklæde, og det gør 99 procent af de andre børn, så de vakte for megen opmærksomhed, og det var ikke trygt at sende dem ud at lege. Derfor er vi flyttet meget langt væk fra Vollsmose,” siger han.
Massoud Fouroozandeh er blot en af flere kristne med anden etnisk baggrund, der i Danmark har været udsat for trusler og overgreb. Et albansk medlem af frikirken Church of Love blev for nylig tæsket af sine landsmænd, fordi han gik med et kors om halsen og overvejede at lade sig døbe. Og som Kristeligt Dagblad skrev forleden, har en kristen irakisk familie i to uger modtaget truende telefonopkald om at konvertere til islam. Ifølge Massoud Fouroozandeh har religiøse trusler længe været kendt blandt konvertitter. KrD. (28. december 2010: Danmark har fået sin første teolog med muslimsk baggrund, Deadline undersøger: Forfølges kristne i Danmark ? 10-01-2011 22:30.)

Hvad sker der med disse religiøse fascister i Vollsmose? Ingenting andet end at de får deres vilje. I København er der irakisk-religiøst krisemøde for at stoppe hetzen mod Iraks kristne og Bent Melchior udsendte en fordømmelse, men ikke til Vollsmose. Han “klamrer sig stadig til den klippe, hans skib skal forlise imod“:

Muslimer og jøder fordømmer vold: Danske muslimer og jøder går i et åbent brev sammen om at fordømme den senere tids overgreb mod kristne og kristne helligdomme i flere mellemøstlige lande. Brevet er underskrevet af imam Naveed Baig og overrabbiner Bent Melchior, der begge er med i Jødisk-Muslimsk Netværk i Danmark, som er forbundet med et større samarbejde i EU-regi. ” Vores dybe medfølelse er med de personer, der er blevet ofre for tiltagende intolerance, og med deres pårørende,” skriver de jødiske og muslimske repræsentanter.

“Min svigersøn skulle have fået hjælp mod sin risikoadfærd”
“Det har altid været lidt besværligt med ham, men min datter havde ikke set ham et par dage” :

Helena Benaouda säger att hennes dotter och hennes man inte hade pratat med varandra på två dagar när de fick beskedet att svärsonen gripits. Helena Benaouda har varit orolig för sin dotter varje gång hon har åkt iväg någonstans med sin nuvarande man. Hon beskriver maken som någon som hon vet agerar enligt ett riskfyllt beteende. Riskbeteendet följer personen. Jag tror de är rätt naiva båda två. Att de inte riktigt förstår vad de ger sig in på säger Helena Benaouda i P4 Extra. Helena Benaouda menar att hennes dotters man borde ha fått hjälp och åtgärder direkt när han kom från Somalia för att bryta sitt beteende. Det har alltid varit lite svårt med honom, säger hon i P4 Extra. Helena Benaouda i exklusiv intervju: “Jag kan inte stoppa någon från att bli terrorist”, SR min. 13:07.

Tidens tegn – tuberkulose

A 15-year-old schoolgirl has died from tuberculosis in Birmingham, a month after the Government blamed immigration for soaring infection rates in the city. Alina Sarag died at the city’s Children’s Hospital last Thursday after catching the bacterial disease that usually attacks the lungs.

‘I think it’s disgusting. I know the school and the authorities cannot stop this but they should be more open. Pupils have been off with this illness in the last few years but this is the first death. ‘Staff have even been screened for the illness because of the number of cases of pupils contracting TB.’ Last month, it was revealed the Government had blamed immigration for soaring TB rates in Birmingham, Manchester and Leeds.
Health Secretary Andrew Lansley said the 30-year high was due to a major influx of infected people from countries where TB was rife.The inner city area has the same rate of tuberculosis outbreaks as many developing countries. In Handsworth and Aston, TB rates are running at more than 140 cases per 100,000, with anything above 40 per 100,000 viewed as a dangerous level.Schoolgirl, 15, dies from TB after Government warns immigration has caused disease to soar

Tuberkulose er stadig en meget alvorlig og udbredt sygdom, det har taget os knap en generation at glemme. De der gik i skole i 60 erne husker når hele klassen skulle til gennemlysning af lungerne. Vi havde forældre der overlevede med kronisk skadede lunger og en hivende vejrtrækning, jeg stadig kan høre for mine ører. England er nu ikke bare mange steder et mentalt 2. eller 3. verdensland, men også fysisk. Tuberkulosen er tilvandret over grænser, der tilsyneladende er hinsides kontrol: One in 7 asylum seekers on the run, at least 61,000 applicants unaccounted for.

Forsvundet kronik genfundet

Søndagskronik: Djurplågeri i Guds namn

Recension: Illa far landet

Af Thomas Nydahl

Tony Judt: Illa far landet (Karneval, översättning av Lars Ohlsson)
Tony Judt: Minneshärbärget (Karneval, översättning av Elisabeth Helms)

Ur Oliver Goldsmiths dikt The Deserted Village (1770) har Tony Judt hämtat titeln till sin bok Ill fares the land som nu finns översatt till svenska, Illa far landet. Poängen med diktcitatet är att det slutar med orden ”Till penningens fromma och människans fördärv”och därmed visar vad det är boken kretsar kring.

Den 1900-talshistoria Judt skriver tecknar bilden av ett Europa där välfärdsstaten bytts ut mot ett slags armbågarnas snabbekonomi, som alstrar stora vinster till ett litet fåtal och samtidigt försämrar, avstår att underhålla eller helt enkelt skrotar väsentliga delar av välfärdsstaten. Här börjar också hans resonemang: ”Under trettio år har vi gjort en dygd av strävan efter materiell egennytta. Och just denna strävan utgör faktiskt numera det enda som återstår av vår känsla för kollektiva mål. Vi vet vad saker och ting kostar men vi har ingen aning om vad de är värda.”

Man skulle kunna säga att Judt sammanfattar en samhällssyn som många före honom varit inne och analyserat, inte minst då det ytliga förtingligande som konsumismens genombrott inneburit. Flera av Judts tankar kunde också ha varit hämtade direkt från Pier Paolo Pasolini (i avsnittet om den rika medelklassens studenter som utför sin misshandel av de italienska poliser som rekryterats från de fattigaste skikten). Judt är således en författare som ser samhällets klasskillnader rakt i ögonen. Han citerar Orwells ord: ”Det krävs en ständig kamp för att se vad man har mitt framför näsan.” Därför kan jag inte heller låta bli att se sambandet mellan det som finns mitt framför näsan och det svenska riksdagsvalet 2010, där det socialdemokratiska partiet fick litet stöd, ett stöd som därtill ständigt minskat efter valet. En partiledare som avgår utan att det finns en efterträdare, i ett parti så vilset att det inte ens vet om det ska gå framåt eller bakåt.

Judt sätter in de socialdemokratiska partiernas historia i sitt sammanhang, och han menar att den nyvunna insikten om välfärdsstatens viktiga beskattningspolitik havererar när gemene man inser att inte alla betalar skatt, att det kollektiva ansvaret därmed försvinner och att det finns individer och grupper som förskingrat eller slösat bort skattemedlen. Judt menar att vi glömmer bort att definiera vem ”vi” är, och vem vi kan lita på. Som den engelske konservative filosofen Michael Oakeshott skrev, så måste samhället vara ”en gemenskap byggd på förtroende”. Om vi vet vad ordet ”vi” står för är det, säger Judt, självklart att invånarna i Nebraska inte skulle godta att deras skattepengar användes för att bygga motorvägar i Kuala Lumpur.

Fortsæt med at læse “Kristen iransk præst flygter fra chikane i Vollsmose”