Pressemeddelelse: I dag kommer boken som många har väntat på – “VÄRLDSMÄSTARNA! – När Sverige blev mångkulturellt.”

Julia Caesar, journalist och uppskattad krönikör på Snaphanen, ger nu ut boken ”Världsmästarna. När Sverige blev mångkulturellt”. Boken är den granskning av den svenska mångkulturen och invandringspolitiken som media borde göra men inte gör. Istället mörklägger journalisterna sanningen om massinvandringens följder. Boken inleds med en hårdhänt uppgörelse med Julia Caesars egen yrkeskår, ”De apatiska journalisterna”.

Den svenska invandringspolitiken är extrem. Sverige är ett land under kolonialisering. Svenska regeringar har – oberoende av partifärg – utnämnt Sverige till världsmästare i godhet och förvandlat landet till global socialbyrå. Sedan 1980 har det lilla landet med 9 miljoner invånare tagit emot 1,3 miljoner invandrare. Var femte svensk har i dag invandrarbakgrund. Av dem som har kommit är bara 5 procent flyktingar. Majoriteten på 95 procent kommer i huvudsak för att ta del av Sveriges frikostiga välfärdssystem. 96 procent saknar pass eller andra ID-handlingar men beviljas ändå permanent uppehållstillstånd. Svenska myndigheter känner alltså inte till identiteten hos det absoluta flertalet som släpps in i landet.

Den ansvarslösa politiken medför stora och djupgående konsekvenser för landet och dess invånare. Statsskulden skenar, skolor och bilar bränns ned varje dag, våldsbrottsligheten ökar och blir alltmer brutal. Förorterna utvecklas allt snabbare till segregerade etniska enklaver befolkade av ett importerat bidragsproletariat. Sverige har EU-rekord och ligger som nummer 2 i världen i anmälda våldtäkter.

Det här är några av de ämnen som Julia Caesar tar upp i boken:

• Ett förändrat land. Om föraktet för det svenska, sorgen över ett förlorat land och hur Sverige blev en fristad för minst 1 500 krigsförbrytare och terrorister, bland annat Saddam Husseins giftkemist.

• Hur Sverige blev Världsmästare i godhet.

• Människosmugglarnas marknad och asyllotteriet. I tre kapitel granskas asylpolitiken, människosmugglingen, de så kallade ”ensamkommande flyktingbarnen” och anhöriginvandringen.

• Ideologin och dess verktyg. De ideologiska rötterna till det eniga riksdagsbeslutet 1975 om att förvandla Sverige till ett mångkulturellt land analyseras, liksom diskrimineringsombudsmannens (DO:s) verksamhet.

• Integrationsfiaskot. Om bidragsförsörjda etniska enklaver, svartjobbande imamer och import av analfabeter.

• En totalitär ideologi. Islamiseringen av Europa och Sverige i synnerhet.

• Importerad kriminalitet. Den kraftigt ökande våldsbrottsligheten och försöken att mörklägga den.

Boken ges ut under pseudonym. Julia Caesar skriver i bokens inledning:

”Det går stick i stäv med den journalistiska kultur och hederskodex som jag har bekänt mig till i hela mitt yrkesverksamma liv. Jag delar fortfarande den principiella inställningen. Det är så det ska fungera i ett fritt och civiliserat samhälle. Men vi lever tyvärr inte i ett fritt och civiliserat samhälle längre. Hoten från islam och alla våldsdåd mot dem som har använt sig av sin grundlagsstadgade yttrandefrihet har helt ritat om yttrandefrihetens karta. Att i dag offentligt ifrågasätta och kritisera islam under eget namn är inte realistiskt. När allt kommer omkring är det inte mitt namn som är viktigt utan det jag har att säga.”

Fortsæt med at læse “Julia Caesar: “Världsmästarna””

Sverige: fra januar til august. Heri er fraregnet arbejdsmarked, adoptivbørn osv. Det tilsvarende tal for Danmark er 3.422 (dog kun til og med juni.) I samme tidsrum har 18.698 søgt om asyl i Sverige, hvor kun 2.223 har søgt asyl i Danmark. Den dominerende post er familiesammenføringer, der alene år bliver på over 30.000 svarende til en by på Slagelses størrelse. Der tales meget om Sverigedemokraterna i Sverige, men stort set intet om det konkrete indhold. Man viser ikke talene og fortæller, at det blandt andet er dette, det drejer sig om. Det er en tabt sag, hvis man først debatterer “sakfrågorna” åbent. Man hører det på partiledernes bovlamme undskyldinger for ikke at ville debattere med Jimmie Åkesson: Interviewer: “Ville du idag stille op i en debat mod Jimmie Åkesson ?“ Reinfeldt: “Det ville jeg ikke, fordi det hovedsageligt ville være til fordel for ham fordi han behøver den opmærksomhed.”  Magtens hidtil beskyttede arrogance, men svanseføringen er ikke så høj længere.

Beviljade uppehållstillstånd och registrerade uppehållsrätter innevarande år, pdf. – Tal på udlændingeområdet pr. 30.06.2010

Hvem slog “den kontroversielle” riksdagsmand ned ?

(“Kontroversiel” er danske aviser udtryk.) Det er iøvrigt anden gang Frederick Federley er blevet slået ned. Tidspunktet er kritisk. Medelsvensson spekulerer som en gal, også mindre farverigt og mere kvalificeret end i disse pluk fra en af mine pivate favoritkilder:

Såna här misshandlar sker varje dag runt i Sverige med sin kulmen på helgkvällar och nätter. Då får medelsvenssons barn pisk. Svårt att säga hur många ungdomar och ensamvandrare som blir misshandlade eller rånade och misshandlade av invandrargäng varje år, men det handlar troligtvis om 10 000-tals offer. Det finns ett enormt mörkertal.
När jag var tonåring så blev jag säkert misshandlad och rånad 10-20 ggr, även om den siffran är hög är det nog ingen ovanlig siffra. Jag anmälde aldrig. Vann jag slagsmålet så anmälde alltid invandraren. Det är en regel. Blatten anmäler ALLTID allt, även om han alltid startat bråken. Jag har sjukt nog aldrig hört talas om att en svensken startat bråk mot blatten såvida han inte varit extremist, men tiderna ändras i takt med den negativa utvecklingen. Moral och heder ärsnart helt utdött. Det dör med de äldre generationerna.

Enligt ett vittne kom gänget fram till Federley och frågade efter cigaretter. Någon klocka som ringer? Detta är troligtvis den mest klassiska inledande frasen för blattegängen när de önskar misshandla någon. Vad personen i fråga svarar spelar ingen roll. Även om han ger dem en hel cigarett limpa så får han spö.Olika blattegäng har använt denna fras i över 30 år. 100 000-tals svenskar har under åren fått höra denna fras och därefter fått smaka på den efterföljande medicinen av importerad finkultur.

En kollega är hyfsat säker att han såg de fyra gärningsmännen på båten strax innan attacken. Han beskriver dem som fyra i sammanhanget mycket malplacerade unga män ifrån mellanöstern med varsin öl i handen.

Tänk om det skulle komma ut innan valet att en Riksdagsman blivit misshandlad och rånad av ett blattegäng? Detta är sprängstoff och självklart drar centern tillbaka Federley från valspurten. Varje gång hans ansikte visades offentligt skulle det per automatik innebära en röst för SD. Det enda partiet som är emot att svenskar blir misshandlade av blattar. Röster skulle stjälas från Centern och alla andra partier. Nu ska ärendet tystas ner. SÄPÖ har tagit över.

Offentlige SD møder aflyst af sikkerhedsgrunde

Ännu en mörk dag för demokratin – Alla SD:s torgmöten inställda efter hot och våld från extremvänstern. SD:s planerade torgmöten i Norrköping, Eskilstuna och Karlstad har i samtliga fall fått ställas in efter att polisen meddelat att man inte kunnat garantera talarnas säkerhet. [..]
Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson kommenterar:
– Det är ytterst anmärkningsvärt att vänsterextremister gång på gång under valrörelsen tillåtits hindra oss från att föra ut vårt budskap. Händelserna i Karlstad är tyvärr ytterligare ett i raden av bevis för att vänsterextermisterna och deras våldsmetoder vunnit över polisen och att man inte längre förmår upprätthålla ordningen i landet.Sverigedemokraterna kommer att anmäla polisen i Karlstad till JO (justitieombudsmannen). Pressemeddelelse. (JP: Voldelig udvikling i svensk valgkamp. Se ogsåDan Park gör islamaffischer i Malmö.)

Indien: Næste skridt mod afgrunden?

Jeg plejer at hævde at Indien, til trods for åbenlyse forskelle i forhold til vestlige lande, måske giver vigtige fingerpeg om hvor de eskalerende tilfælde af frygtkultur, eftergivenhed og særhensyn peger hen. Svaret er skræmmende, som man kan læse i to artikler af Phyllis Chesler. Vi taler vel at mærke om et gigantisk land med 80-88% ikke-muslimer, et land med århundreders blodige erfaringer med fredens religion der burde have vaccineret det mod gentagelse, og et land uden den dekonstruerende, relativiserende og selvhadende drivkraft der kendetegner os. Og alligevel – (LFPC).

A European colleague of mine lives and works in India. Recently, he came to visit. His story was unbelievable. For the last few years, every day, day after day, he, his wife, and his wife’s family have been harassed and attacked by Muslim marauders. Both his property and his medical clinic have been attacked; his Hindu wife and relatives have had their cows stolen and slaughtered, their outbuildings destroyed, their farm property taken over. The police would not help. He had to hire private security to guard his free clinic. Finally, Muslims attacked the clinic when it was filled with patients (including, of course, Muslim patients). At the last moment, before the clinic was entirely overrun, the police reluctantly came to his aid. He had to pay many bribes, pull many strings—and still, the matter is far from over.

He did not want me to write about this. “It is simply too dangerous for a Hindu to describe, accurately, what Muslims are doing to us in our own country.” He assured me that neither the government nor the media could be counted on to “do the right thing here. The media will not say that Muslims are criminally aggressive. They are too afraid to say so. They know there will be rioting. It’s already happened.” […] Phyllis Chesler: Muslims Attack Hindus in India: A Warning For the West? Part I

Frygtkultur æder samfund op

Pointerne er superenkle: Dette er udtryk for reelle, irreversible nettoændringer til det værre af vore samfund. Ikke nok så mange flinke grønthandlere eller muslimer der bare vil leve et fredeligt liv kan afbøde denne forværring. Selv ikke USA med en langt mindre muslimsk befolkningsandel går længere fri. Intet er vundet ved at afstå fra at tegne eller brænde angivelige helligdomme – krænkelsespåskuddene har ingen nedre grænse.

Problemet er selvfølgelig at kommunikere disse pointer videre. Jeg ved af erfaring at det er aldeles umuligt i onlinedebatter, og emnets natur og følsomhed udelukker for mit vedkommende at det kan tages op face-to-face i nogen situationer (LFPC).

So much for freedom of speech.

At the urging of the FBI, Molly Norris, the Seattle-based illustrator and cartoonist whose satirical drawing marking “Everybody Draw Mohammed Day” resulted in death threats, global protests and impassioned debate about religion and censorship, has been forced to change her name and abandon her former life as a result of her controversial cartoon.

The news that Morris had, out of concerns for her safety, decided to go into hiding was first reported in the Seattle Weekly today, a paper where Norris’ cartoons had regularly appeared:

The gifted artist is alive and well, thankfully. But on the insistence of top security specialists at the FBI, she is, as they put it, “going ghost”: moving, changing her name, and essentially wiping away her identity. She will no longer be publishing cartoons in our paper or in City Arts magazine, where she has been a regular contributor. She is, in effect, being put into a witness-protection program — except, as she notes, without the government picking up the tab. […] Molly Norris, Artist Behind ‘Everybody Draw Mohammed Day’ Cartoon, Goes Into Hiding

A popular Spanish nightclub has been forced to change its name from Mecca after sparking a furious reaction around the Islamic world.

Intelligence chiefs warned owners they were being targeted by extremists who claim the disco is insulting to their religion.

Hackers broke into the nightclub’s website and posted a video threatening ‘a great war between Spain and the people of Islam’ if the venue did not change its name. […] Nightclub forced to change its name from Mecca after threats from Muslim extremists

Gråzonen mellem religion, sindssyge, indavl, kriminalitet og bedrag

Et kønt syn er det ikke der møder en når man prøver at forstå sammenfiltringen af motiver bag de aktiviteter der skaber overskrifterne i medierne. Men netop fordi f. eks. det vi kalder psykopatisk adfærd i andre kulturelle sammenhænge er beundringsværdig rettroenhed, undviger problemet sig måske i særlig grad muligheden for at blive tolket i enighed i værtslandene. Det giver anledning til den velkendte Tantalus-pinsel, når en gerningsmands åbenlyse selvforståelse som religiøs kriger på ingen tid negligeres, og en ny fortælling om en enspænders handlinger tager over. Således kunne selv ikke Major Nidal Malik Hasans massakre på militærpersonnel på Fort Hood sætte en begyndende proces af åbenhed og ligefremhed i gang.

Uanset hvor motiverne skal findes står det imidlertid tilbage, at vestlige lande har importeret uløselige problemer der har forringet harmonien og forstyrret freden. Alligevel er det en bizar kendsgerning i debatten at nogle opfatter reduktionen fra religion til kriminalitet som en form for beroligelse – nothing religious, only crime (LFPC).

”Jeg er ikke chokeret over sagen. Min svoger er mentalt syg,” siger bombemandens svoger, Shepa Bersanov, i et interview med jp.dk i Liege. Den etbenede bombemand, Lors Doukaiev, er hverken særlig religiøs eller tjetjensk frontkæmper. […] Bombemandens svoger: Han er ikke særlig religiøs

Opgøret i den tyrkiske 1. Liga mellem Samsunspor og Mersin Idmanyurdu udviklede sig temmelig dramatisk og uventet, da træneren Yüksel Yesilova pludselig blev knivstukket seks gange i hoften og maven af sin egen bror. […]

– Der er mange påstande i aviser og på TV og alle er gale. Han har psykiske problemer, og jeg har klaget over ham en masse gange tidligere. Det medførte, at han blev pålagt at holde sig væk fra mig i tre måneder, forklarer Yüksel Yesilova. […] Tyrkisk træner stukket ned af sin bror

A defendant in a terrorism trial who claims he sees ghosts, dead people and even the Virgin Mary is faking mental illness, a judge concluded Tuesday as she ordered a resumption of the trial of four men accused of plotting to blow up New York City synagogues and upstate military planes. […] NY judge says terror defendant is faking illness

Mohamud Abdulle, en 22-årig somalier, var ved retten i Århus tiltalt for at have stukket den 20 årige tyrker CM i brystet med en 30 cm lang køkkenkniv. Knivstikket efterlod offeret med et sår på ca. 5 cm længde og 3-4 mm dybde ved skulderen. Det vurderedes at han ikke ville få varige men af det.[…] Mohamud bliver også kaldt ‘Mr. Six’, da han har 6 fingre på den ene hånd. (Tommeltotten var nærmest spaltet så vidt jeg kunne se). Han var i 2008 blevet dømt 50 dages fængsel for at slå en buskontrollør, men havde planer om selv at blive chauffør en gang. […] Tyrkiet vs Somalia i Rundhøj – det retslige efterspil

Det schweiziske tv (SF) interviewede den 8 September i det juridiske bibliotek på München rådhus den politologen Hamed Abdel-Samad, som har forudsagt islam undergang. Abdel-Samad begrunder det med, at islam ikke tilbyder svar og løsninger på problemer i den moderne verden og ikke kan forenes med denne. Følelsen af moralsk overlegenhed blokerer det islamiske verdensbillede, hvor den ide dominerer, at de vantro er af mindre værdi.

Abdel-Samad går endnu videre, og modsiger islams tanke om, at have spredt kultur i tilflytterlandene. Tværtimod var det fra hans perspektiv snarere islam åbenhed mellem det 7. og 11 århundrede, der muliggjorde en kulturel dominans, end islam i sig selv. Det bidrag, som de underlagte folk som persere og jøder gav, var afgørende. De første vigtige vidensbyer i den islamiske verden lå alle uden for den arabiske verden. En tese som også Ibn Warraq repræsenterer, der påstår at den muslimske højkulturfase indtraf på trods af islam, ikke på grund af den.

Adspurgt om Thilo Sarrazin siger politologen, at han har 90 % ret, men at hans modstandere fokuserer på de sidste 10 %. Hos indvandrerne betragter Abdel Samad deres grundholdning som problemet. De har brug for værtslandet, men de foragter det. Når de ikke klarer at uddanne sig, giver de værtslandet skylden for det, som intet samfund kan give dem. Hamed Abdel-Samad mener at islam står i vejen og at alle behøver at træde ind i en post-koranisk tid. “At bryde tabuer er i Vesten blevet en luksus, i den muslimske verden er det blevet en nødvendighed, derfor deltager jeg i denne samtale.” – Abdel-Samad har modtaget en døds-fatwa.(Snaphanens oversættelse fra PI og SF, video tysk utekstet.)

For præcis et år siden, da hans forrige bog “Min Afsked Med Himlen” udkom, kunne man læse lidt om Abdel-Samads baggrund:

Hamed Abdel-Samad blev voldtaget som barn. Nu har han skrevet en bog – om livsløgnen i troen. Et indblik i en skizofren verden. Hans dilemma har gode grunde: hans egen livshistorie. Hamed Abdel-Samad, født i 1972, den tredje af fem børn i nærheden af Giza, var søn af en sunni imam, blev voldtaget fire år gammel af en 15-årig, “lammet af skræk af at læse Koranen var han.” Som elleve-årig han blev misbrugt igen, denne gang af fem unge på en kirkegård. Der er en scene fra hans barndom, hans tanker stadig vender tilnage til: hans mor knælede foran faderen, beskyttede kun sit ansigt og lod ham slå sig. Hun kvalte sine skrig, for ikke at provokere, efter at faderen havde fået nok, rejste hun sig uden at sige et ord. Han giver et intenst indblik ind i en schizofren verden i et uoplyst samfund.
For ikke at blive beskyldt for at være redepisser, har han først udgivet sin bog i Egypten, og den blev diskuteret i tv-programmer og i alle større aviser. En muslimsk mand, som skriver om seksuelt misbrug, der kritiserer islam og regimet, det var aldrig forekommet før. En fundamentalistisk gruppe lagde en fatwa på Hamed Abdel-Samad, han måtte have politibeskyttelse efter truslerne. I hans hjemby ville indbyggerne brænde bogen. Så steg hans far for første gang i tolv år på prædikestolen i moskeen for at foretage fredagsbønnen . Det er forbudt i islam at bruge prædiken til personlige formål, men bogen var ikke en privat sag. “Vi bør være vrede over det Hamed har skildret, som faktisk sker overalt, ikke fordi han har skildret det,” forsvarede han sin søn. “Jeg er konverteret til viden” “Ich bin zum Wissen konvertiert” september 2009 (Snaphanens oversættelse)

»Hos oss är demonisering vardag«

Det er betegnende, at når der endelig er to danskere kommer til orde i en stor svensk avis, som ikke er kunstnere af den politisk  mere venstrespirituelle aftapning, så er det to fra den yderste venstrefløj som Sveriges store “borgerlige” avis vælger at trykke. Rune Engelbreth (ex Minoritetspartiet) og Fathi El-Abed, (Dansk-Palestinensisk venskabsforening.) Det understreger igen den gamle sandhed, at der nok findes borgerlige i Sverige, men overhovedet ingen i svensk politik eller presse. Kun liberale og liberalister. De ved en del om penge, men intet om kultur og historie, som “barbaren” Reinfeldt” jo har udtrykt det meget bedre end jeg. – Som man ser, er de to danskere udelukkende optaget af tonen, det væsentligste for enhver rigtig velfærdsdengse. Men skinnet bedrager dem, som man ser nedenfor:

Kära svenska broderfolk.När Dansk Folkeparti nu har blandat sig i den svenska valrörelsen, vill vi berätta om det förråande debattklimat som präglar Danmark. Vi hoppas ni ska slippa det. Vi är helt enkelt bekymrade över att Sverige kan komma att upp-leva samma demonisering av minoriteter och en förråelse av den politiska kulturen som Danmark har varit utsatt för. [..]

I december 2009 hävdade hans dåvarande partikamrat Lars Hedegaard, som är ordförande för Tryckfrihetssällskapet i Danmark, att muslimer ”våldtar sina egna barn”. Han drog åter in Sverige i den danska debatten och kunde bedyra att och när ”svenska flickor våldtas, mass-våldtas etc, är det inget fel på det sett från ett islamiskt perspektiv”, för det är muslimernas ”rätt” och kvinnor har ”inget eget värde”. Enligt Hedegaard har muslimer inget dåligt samvete överhuvudtaget, och deras barn uppfostras inte till att säga sanningen. Självklart i motsats till riktiga danskar. [..]

Vi vet som sagt inte om Sverige får samma utveckling som Danmark, om Sverigedemokraterna får samma politiska inflytande. Men vi hoppas att det inte sker. Ha ett bra val den 19 september. FATHI EL-ABED, RUNE ENGELBRETH LARSEN, SvD (Sveriges  Berlingske Tidende)

Enhver nogenlunde observant person, ved at tonemestrene Engelbreth og El-Abed bor i en fantasiverden, de ser som SvD det de vil se. Jeg er stadig af den ret sikre opfattelse, – hvorfor ikke gentage den med visse mellemrum ? Nothing’s better left unsaid, – at Sveriges Riksdag har påført sine borgere en borgerkrig, der vil komme til lidt forsinket udbetaling indenfor de næste 30-50 år. Bla. fordi demografien vil tippe til indvandredes fordel, selvom al indvandring standsede idag, som Helmuth Nyborg skriver i dagens JP kronik. Hvis ikke man kendte til de dansk-svenske ligheder i forvejen, bekræftes de igen idag: Der er ingen videre forskel, kun på “eliterne” og styrelsestraditionerne. Det er  drømmere som Engelbreth, der installerer ulykker og gør det vanskeligt at stille noget præventivt op imod, at de udvikler sig. At SvD vælger at trykke deres følerier fremfor så meget andet dansk, siger alt om den jammer svensk opinion er. – Man kan se mere af den venstreopinion på SvD i dag. Seks kunstnere mener at Sverige pulveriseres som samfund – af “liberalisme og privatisering.”
“Den “gode” tone fremmer ikke gode holdninger, den “onde” ikke onde.”

En dansk professor har undersøgt hvor kritiske svenskere er over for indvandrere. Og svaret er skidt nyt for de svenske politikere.Efter din mening, hvor stor konflikt er der i Sverige mellem etniske svenskere og indvandrere fra ikke-vestlige lande?Det spørgsmål har professor Christian Albrekt Larsen stillet til svenskere, der fik lov at svare anonymt, og resultatet er skidt nyt for dem, der mener, at alt er fryd og gammem, når det drejer sig om integrationen i Sverige.

6 procent mener nemlig, at der er ‘meget stor konflikt’ mellem etniske svenskere og indvandrere fra ikke-vestlige lande, og 48 procent mener, at konflikten er ‘stor’. 44 procent svarer konflikten mellem etniske svenskere og indvandrere fra ikke-vestlige lande ikke er særlig stor, og 2 procent svare ‘ingen konflikt’.Omregnet i tal, svarer det til at mere end 5 millioner svenskere mener, at der er konflikter mellem indvandrere og etniske svenskere.Stiller man spørgsmålet i Danmark, svarer 10 procent ‘meget stor konflikt’, og 49 procent svarer ‘stor konflikt’.

Resultaterne får professor Christian Albrekt Larsen til at at konkludere, at svenskere er mindst ligeså kritiske over for indvandrere som danskere. Han skriver i dag i Politiken: Konklusionen er, at trods de store forskelle i mediernes og eliternes sprogbrug er befolkningernes holdninger ikke så voldsomt forskellige i Danmark og Sverige. Vel at mærke ikke, hvis de bliver spurgt anonymt og målrettet om de mest problemfyldte indvandrergrupper.Den brutale (vil nogle mene) danske indvandrerdebat har ikke forført befolkningen til ekstreme holdninger. Og den undertrykte (vil nogle mene) svenske debat har ikke forhindret indvandrerskeptiske holdninger.Ekstra Bladet: 5,7 mio. svenskere i konflikt med indvandrere og Svenskerne er også indvandrerkritiske

Filmprocucent Peter Aalbæk: Sverige er et konsensussamfund

Sverige er jo for pokker også det land, der har fået slået to ministre ihjel i nyere tid.«.

Socialdemokraten Aalbæk, Zentropa, er  interessantere end SvDs danske kronikører. Han er ikke ideologisk forblændet og han kender Sverige rigtig godt. Og så er han aldrig bange for at sige sin mening:

»Jeg tror ikke et øjeblik på resultaterne af den slags undersøgelser.[Sifo undersøgelse].Jeg kender den svenske folkesjæl ganske godt, for jeg har både hus og driver firma derovre, og holdningen til indvandring og indvandrere hos den helt almindelige svensker ligner til forveksling den generelle holdning blandt danskere.«?

Fortsæt med at læse “Undergang og overlegenhedsfølelse”

Helmuth Nyborg, professor i udviklingspsykologi emer., dr. phil.

[..] – Hvad betyder Mona Sahlins politiske visioner for Sverige? Moderne forskning giver et forstemmende klart svar: Dynamiske demografiske analyser, intelligensforskningen, og adfærdsgenetikken viser samstemmende, at hendes åbne indvandrerideologi formentlig på langt sigt vil reducere Sverige til en tredjerangsnation.

Det, der først vækker ængstelse, er den meget skæve svenske sub-fertilitet. Svenskerne får alt for få børn. Det kan Sahlin ikke gøres ansvarlig for, men langtidsprojektioner antyder, at etniske svenskere vil komme i mindretal i eget land lidt efter midten af århundredet – selv uden yderligere indvandring. Her kommer så Sahlin på banen med ønsket om yderligere indvandring. Flere af indvandrergrupperne har nemlig høj fertilitet.

Svensk undertal ses allerede i flere byer, men det er umuligt præcist at sige nøjagtigt, hvornår det sker på landsplan. Dette skyldes, at Statistiska Centralburån i Sverige tæller naturaliserede indvandrere og deres børn med som svenske statsborgere. Denne legalt korrekte opgørelse er biologisk vildledende, idet den kunstigt puster etnisk svensk fertilitet op og undervurderer indvandrernes fertilitet. [..]

Næste springende punkt er Sahlins antagelse om, at efteruddannelse transformerer uuddannede indvandrere til produktive borgere. Hendes indvandrerpolitiske program falder til jorden, hvis dette ikke er tilfældet! Det mest betænkelige ved Sahlins socialdemokratiske parti- og indvandrerprogram har dog at gøre med Sveriges økonomiske fremtid. En række globale storskalaundersøgelser viser nemlig, at et lands gennemsnitlige IQ forudsiger ret præcist samme nations bruttonationalprodukt, dens personspecifikke produktivitet og dens økonomiske vækstrate, noget tidens økonomiske teorier ikke kan tilbyde

Fortsæt med at læse “Professor: Sverige indvandrer sig dummere”

Horisont interviewer bla. Richard Jomshof, Jimmie Åkesson, Jan Axelsson,SR, Göran Rosenberg og professor Ulf Hedetoft, der giver en historisk redegørelse tilbage til 1975 og Olof Palme over Lucia-beslutningen til i dag. Hedetoft er her i nærheden af én af de centrale, svenske sandheder: Samtlige landspolitikere er fanger af deres egne gamle beslutninger og deres egen retorik, nøjagtig som danske socialdemokrater præ- 2001 var. I modsætning til danske, har de været uhørt beskyttede af pressen fra en grundlæggende opposition til deres fremmedpolitik. Dette har muliggjort den eksplosive og farlige situation, vi ser blive hobet op i dag. Uden pressens svigt og indsats for at eliminere det folkelige korrektiv gennem årtier, havde det aldrig kunnet lade sig gøre. Denne dødspagt mellem dem alle, understreges af Aftonbladets og DN´s fælles forslag idag om at eliminere politisk uenighed én gang for alle, også på papiret: ”Mona och Fredrik – ni bör regera tillsammans.”
Absurd eller helt følgerigtigt at proklamere landet uden uenighed ? Jeg synes, at Mona og Fredrik lige så godt kan få det overstået og få papir på hinanden, efter nu at have levet på polsk i 70 år. Det ville, som Sahlin sagde idag, være sand “jämställdhet, det vackraste ord jag vet.” Ikke noget kratluskeri længere, de befinder sig alligevel i et skæbnefællesskab ombord på en dødssejler, motoren er slukket for længst og tilbage er kun inertiens fremdrift. Tragisk nok har de et helt land og et helt folk ombord som gidsler.
Men et rigtig glimrende DR program. For hver dag træder der i Danmark et stadig tydeligere røntgenbillede af Sverige frem. Det er en fattig trøst, men så småt kan det blive. (screenshot: Richard Jomshof, gymnasielærer, fyret flere  gange for sine politiske synspunkter.)

Valget i Sverige tiltrækker sig enorm opmærksomhed – ikke mindst i Danmark. Partiet Sverigedemokraterna, som på mange måde ligner Dansk Folkeparti, ser nemlig ud til at komme i Riksdagen for første gang nogensinde.13-09-2010 21:25 Horisont: Sveriges valg

»Hur har vi kunnat låta det gå så här?«

Det kan vara nyttigt att se Sverige med en utomståendes ögon. Israeliska IBA har gjort ett 25 minuter långt tv-reportage om Sverige och hur den cirka 20.000 personer starka judiska minoriteten har det. Den bild som visas är skrämmande.Här intervjuas en av alla judar som flytt Malmö på grund av antisemitismen. Här får vi möta läraren som inte vågar säga att hon har judisk börd. Här träffar vi rabbinen som fått rådet av polisen att bära en hatt för att dölja sin traditionella Kippa.

Som fond ligger Sveriges integrationsproblem, ett judehat i vissa muslimska invandrargrupper, ett politiskt betingat Israelhat som går över i judeförföljelser, samt flata politiker såsom kommunalrådet i Malmö – Ilmar Reepalu – som jämställt antisemitism med sionism.Se reportaget, och ställ dig själv frågan: Hur har vi kunnat låta det gå så här?Se judehatet i Sverige med israeliska ögon. Per Gudmundsson

Video: The Jewish Community of Sweden 2010 from Israel Up Close  hvor man også ser Mehmet Kaplan fra Miljøpartiet, deltager på Gaza Flotillaen, bruger det gamle kneb at dynge angrebene, truslerne og forfølgelsen af svenske jøder sammen med “islamofobien” i Sverige. Hvor er historierne så om den korporlige forfølgelse af muslimer i Sverige ? Hvor er de muslimer, der pakker kufferten og flytter fra Sverige fordi de ikke ser nogen fremtid for deres børn ? Unge svenske jøder flytter til Israel “eller til København,” som Lena Posner Korosi siger i minut 22:15. Sandheden er, som en jøde der er flyttet siger i filmen, at situationen for svenske jøder vil forværres, og selv om viljen var der, er der ikke længere meget at stille op imod det.Derfor flytter svenske jøder, der kan forestille sig fremtiden allerede. Nogle vil blive tilbage, enten fordi de er for gamle eller fordi de tænker som for 70 år siden, at det ikke kan være sandt. Men de er kanariefuglene i Sveriges jernmalmsmine, det største eksperiment i Sveriges historie. Gudmundsson ved det også, han kan bare ikke skrive det lige up på SvD, det ville kollidere Moderaternas såkaldte “integrationspolitik” midt i valgkampen.” Det kom så vidt, på grund af hele Riksdagens udlændingepolitik, og nu er der ingen der har modet til at kalde en spade for en spade. Det ville også være ansvarpådragende, men ansvar er noget den har i munden. Det er ikke “Sveriges integrationsproblem”, det er islams indtog i Sverige. Sådan kunne det “gå så här”.

Når en svensk statsminister appellerer til fornuften
så er der knive i ærmet. Det er i denne uge det værste smuds hvirvles op, bunden er næppe skrabet endnu. Hvor mange tunger taler Reinfeldt med her ?

Vid sitt framträdande på Lilla torg i Malmö i dag var statsminister Fredrik Reinfeldt (M) tydlig med att framhålla vikten av möjligheten att bilda en majoritetsregering. Han vädjar till människors ansvarstagande och förnuft:

“Efter den senaste tidens attacker mot SD-politiker och störningar av partiets valmöten tar han avstånd från alla former av våld och hot.” Han tillägger samtidigt att SD inte ska bli förvånade:Jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer.Han beskriver det som Sverigedemokraternas hela idé att utnyttja allt i egna syften och att försöka framställa sig som värnlösa. Reinfeldt vädjar till förnuftet.

Den dag en Sverigedemokrat måtte have mistet livet, hvordan lyder statsministeren så? Udtalelsen ligger lige til Jimmie Åkessons højreben: “Jag hoppas att Reinfeldt är felciterad. Om han verkligen fällt de uttalanden som TT tillskriver honom och desutom i anslutning till en diskussion kring tortyren av David von Arnold, så är det nog det värsta jag har hört en svensk statminister säga.” Sådan her lyder “en fordømmelse af politisk vold” på ny-svensk:

Update: Bunden var langtfra skrabet med Reinfeldt – svenske medier nappede begærligt løgnehistorien, og se om ikke norsk TV 2 løber med den løseste sladder også. Og Gud døde mig om ikke der er hele fire dage tilbage af denne pinagtige forestilling.

Det koster at beskrive verden, som man ser den. Det kunne samtlige deltagere i Trykkefrihedsselskabets konference Humour, Satire and Free-Speech, skrive under på. Læs reportage her. Mark Steyns tale kommer måske på tryk, – jeg så ikke noget manuskript – men indtil da  bør man unde sig selv også at høre den, hvordan han blæser salen fuldstændig omkuld i en latterorkan af ustyrlig veloplagthed og talelyst. Lars Hedegaard og Eva Agnete Toftegaard Selsing indleder og Steyn kommer på fra minut 8:00. – Jeg satser på, at hans kone ikke ser det her foto. Steyn, tale MP 3, min. 37:01 Snaphanens optagelse © , hovedtelefoner er en god idé.. ……Se også Mikael Jalvings interview med Mark Steyn.)

Photos and Jalving interview: Mark Steyn in Scandinavia, II

I had a great time with the Danish Free Press Society on Saturday. My thanks to everyone who helped to make my trip such a pleasure, especially to Katrine and Kit, and to Eva for presenting me with the Sappho Award.

Many of those involved had heard me last week on The Dennis Miller Show joking about whether or not it was a lesbian award. The first thing the two glamorous Nordic blondes said when they met me at Copenhagen Airport was: “By the way, we are not lesbians.” Once I’d recovered from that disappointment we had a grand weekend. Here’s a report on the event, in Danish but with pictures, and some of the lingo’s easy enough to understand, such as the guest imam from the Muslim association of “wery, wery moderat extremists”. I also did a TV interview with Kurt Strand for DR’s “Deadline” (you can watch the whole show here by scrolling down to the little TV, finding the date “11”, and clicking “se program”).

As a reminder of the relationship between free speech and Islamic intimidation, a “North African-looking man” caused “a small explosion” at a Copenhagen hotel on Friday night. Not the one I was staying at. But his target was supposedly the offices of Jyllands-Posten, publishers of the Mohammed cartoons. J-P’s Niels Lillelund interviewed me over the weekend, and we’ll link to that piece when it appears.

Fortsæt med at læse “Steyn in Scandinavia: “You will have to kill us all””

Mediehysteriet er aldeles fraværende, og indgriben fra det britiske politi var selvfølgelig absolut udelukket. Dette er et godt eksempel på den alternative virkelighed der ligger inden for umiddelbar rækkevidde, og som fuldstændigt demonterer tidens gøglende selvbedrag og fortrængning, senest vedrørende selektiv papirafbrænding. Vi kan ikke formå flertallet til at kigge på verden med skællene fra øjnene, men vi kan i det mindste bruge billeder som disse til at styrke immunforsvaret mod dæmonisering og latterliggørelse, vel vidende at vi har fat i den lange ende (LFPC).

Judy wrote me that she was outside the American Embassy in London.

Dozens of police were in attendance. Suddenly a bunch of Muslims dressed in their robes and women with burkas came along, holding aloft Islamic banners written and placards declaring” death to America,” “Islam will rule the world”, etc.etc. They were highly organized with megaphones. They were spewing their hatred and chanting for one and a half hours. The police stood by and did nothing! When the EDL came along they were swiftly marched away and not allowed to go anywhere near the Embassy. This is what is happening in the UK today!! Across the square, relatives of the 9/11 victims were (trying) to hold a remembrance service. When myself and several others complained to the police about this one-sided approach we were told they agreed with us but their orders came from higher up, and told us to complain to them!! Come over here Pamela and spread the word – we need someone with backbone like you who is not afraid to stand up for what is right.

Listen to the chants: “Burn burn freedom,” “freedom freedom go to hell,” “takbir! allahu akbar!” On 911, “Death to America!”: US Flag Burned By Muslims Outside US Embassy in London “Burn, Burn USA!”

‘I dag er vi alle muslimer’ … eller snarere ‘i morgen’?

Når kognitiv dissonans sætter multikulturelle idealer under pres sker der dramatiske ting. Måske først og fremmest i form af aggression, hvilket formentlig alle på den anden side af hegnet kender til bevidstløshed. Det rækker lige fra velkendte undvigemanøvrer i debatterne når der udbedes dokumentation, og til fysisk vold fra fløjen der mener at det gode samfund kan tæskes ind i folk. Mønstrene er så velkendte og forudsigelige at man godt kan konkludere at der rumler noget i den kollektive bevidsthed. Ud over aggression ses også hyppigt våd, sentimental ønsketænkning og skærende pinlig blindhed (LFPC).

[…] Here’s a case in point. A woman who identifies herself as a professor at a Chicago university (it’s Northeastern Illinois) publishes this touching note in the New York (Muslim) Times today. Gail Dreyfuss describes an “encounter” she had with a student who was wearing both hijab (a headscarf) and a pin which read “I am a Muslim.” I guess the student did not want anyone mistaking her for … a Buddhist or a Jew; perhaps the student did not think that westerners know that a wearing a tight “headscarf which framed her face” meant she was a Muslim.

Dreyfuss, a professor of Linguistics, asked her student if she had a “spare pin.” The student took off her own. The professor “wore it all day and received only positive reactions from students and staff members.”

And that’s when she came up with her Great Idea. Dreyfuss writes: “It occurred to me that non-Muslim women might like to wear headscarves in solidarity with our Muslim sisters.… This might be one way to show them that we’re all in this together.” […] Phyllis Chesler: Let’s All Wear “I Am a Muslim” Pins to Protest “Islamophobia”

Kashmir: 18 dræbte i frådende sanseløst Koranhysteri

Jeg mener virkelig i fuld alvor at snakken om det betimelige i bogbrændinger burde ophøre, i lyset af den groteske proportionsforvridning og perspektivforskydning den i realiteten er med til at stadfæste. Men burde signalerer uopfyldeligt ønske og hypotese, i modsætning til bør, der udtrykker hensigt og krav. Min pointe er at verdens gang ikke påvirkes af velovervejede ønsker og formaninger, og at det primitive raseri vi oplever bl. a. her i Kashmir, udløst af omtale af en ikke-gennemført afbrænding af Koranen, viser at en nedre grænse for hvad ‘vi’ kan komme til at sætte i værk er ikke-eksisterende. Med andre ord, pæn snak om at ‘vi bare ikke brænder bøger’ er ren salonpalaver, alt imens verden rundt om brænder ganske uanfægtet (LFPC).

Fresh violence erupted in Kashmir on Monday leaving 18 dead including a policeman and over 80 injured with mobs torching several government properties and a private school, some of the trouble triggered by a television report alleging desecration of the Quran in the United States. […] 18 dead, 80 hurt in Valley’s worst day of violence [grafik: The People’s Cube]

Et rigtig, rigtig dårligt “signal at sende” til gadens parlament. Nu har vi forlængst døbt Malmøs borgmester “Weimar Reepalu.” Kan nogen finde et passende navn til Gøteborgs Anneli Maria Hulthén ?

Efter att cirka 500 vänsterligister ockuperat Kungsportsplatsen valde polisen i Göteborg att inte tillämpa de befogenheter polisen har för att tömma platsen på våldsverkarna. Istället valde polisen att runt kl 16.00 istället upplösa den allmänna sammankomst som Sverigedemokraterna fått beviljad sedan tidigare. Därmed kapitulerade man för våldet.Göteborg: Polisen misslyckades med att upprätthålla rättssamhället.Sverigedemokraternas torgmöte i i centrala Göteborg fick ställas in, polisen kunde inte garantera säkerheten för partiföreträdarna.

Faser i en afvikling

På Hjalmar Strömerskolan i Strömsund har muslimska män, främst från Uzbekistan, infört nya värdegrunder för undervisningen. Här har det ställts krav på könsseparerade klasser, på att kvinnor inte ska få tala när män lyssnar osv. Det har, föga förvånande, inverkat menligt på kvinnornas talträning och utbildning överlag. Och än värre – skolan har även tidvis gått separationskraven till mötes genom att gömma (!!!) kvinnor bakom en skärm i klassrummet. Skolans egen målsättning – ”att män och kvinnor kan arbeta tillsammans och i samma klassrum” – har alltså inte riktigt gått vägen…[..]

I skrivelsen träder hela bilden fram. Det är inte bara männen i den uzbekiska gruppen som har krävt separation. Även kvinnorna har hotat med strejk om de inte får sitta bakom skärmar och ibland vägrar de tala inför männen. ”Lärarna får även svårt att veta elevens kunskapsnivå”, förklarar rektorn.Sanna Rayman, Merit Wager:Återerövra åsiktsfriheten, ”Sekulär frihet under attack”.

Hjalmar Strömer, præst, astronom, ven af Branting og Strindberg. En del af tidens fremtids- og udviklingstro, nu udfordret af den ny tids præsteskab af kosmopolitter.

EUs demokratiske bankerot

Ritzautelegrammet her er egentlig ikke bemærkelsesværdigt i sig selv, men det der slår en ved læsningen er selvfølgeligheden hvorved EUs tyrkoskeptiske befolkninger glimrer ved deres fravær. Formuleringerne og perspektivet er fastslået praksis i dækningen af denne skæbnesvangre proces: Tyrkiet bevæger sig altid i “skridt” som brikker i et skakspil mellem mænd på bonede gulve. Eneste håb må være at der under alle omstændigheder går adskillige år før ladeporten slås op, og denne anatolske kaoskraft kan på dette tidspunkt meget vel have rullet alle skinreformer tilbage og have vendt blikket mod det østen hvor det hører hjemme. Det mindste onde (LFPC).

Et skridt i den rigtige retning, men der er stadig mange skridt at gå endnu. Sådan lyder beskeden fra EU’s udenrigsministre efter Tyrkiets ja til en omfattende forfatningsreform ved en folkeafstemning søndag.

– Blandt EU-landene har der været en klar forventning om, at hvis Tyrkiet skulle begynde at rykke sig mere i retning af Europa, så var det meget vigtigt, at der kom et ja til den ny forfatning i går, siger udenrigsminister Lenes Espersen (K).

Men samtidig understreger hun, at Tyrkiet stadig er langt fra målstregen. […]

Carl Bildt, den svenske udenrigsminister, er også positiv, men skeptisk: – Det her åbner Europas dør, men det vil tage tid, før de kan træde ind ad den.

Specielt Frankrig og Tysklands skepsis over for det tyrkiske medlemskab og spliden om det tyrkisk besatte Nordcypern og det græske Sydcypern udgør store forhindringer. […] Tyrkiet kom ét skridt tættere på EU

“Hvis Mona Sahlin var socialdemokrat…..”

Selvom man er vant til det, er det alligevel en helt uvirkelig følelse, at den vigtigste og bedst skrevne journalistik om det svenske valg, også denne gang ikke skrives i Sverige, men i Danmark. Seks glimrende pluk fra bare fra denne weekend: “På tur med Jimmie” (JP ikke online), Raahauge: Udsyn: Kloge og mindre kloge (en must read), “Velfærdens grænser” af Frede Vestergaard i Weekendavisen (ikke online),Christian Hjerrild Ovesen, Når svensken bestemmer valgets dagsorden, Lars Hovbakke Sørensen Kronik: Sveriges valg vil gå over i historien. Svenske opinionsmagere er enige med politikerne om, at arbejdsløsheden, skola och vård/omsorg er hovedemnerne i valgkampen 2010. Og jämtställdheten, ikke at forglemme. Tænk engang, er de virkelig det ? Landet stander i våde, svensken flyver op af sofaerne i glødende, demokratisk engagement. Stemmeprocenten vil nå 91.7 % ligesom i 1976.

Internettes udbredelse og forfinelse har klædt svensk journalistik fuldstændigt med rumpen bar for enhver der gider at sammenligne den med anden. Den er en pseudoforestilling af øjentjeneri, konformitet og kedsommelighed, hvis hovedformål er at bevare alt som det er, og levere tandsmør på brødet for ord-producenterne. Hvis Sverige lånte dansk presse i to år, så ville Riksdagens sammensætning ændre sig dramatisk, den ville tilnærmelsesvis afspejle virkeligheden og befolkningens egentlige synspunkter, ikke så ringe endda for et parlament. Ikke fordi dansk presse er så vidunderlig, særlig ikke som oplagene krymper, den er bare så meget mindre ringe. Det er ikke for ingenting at nogle har kaldt svenske journalister for “vogterne ved gærdet.” Men gærdet hælder og en dag er det væltet, så er det om at finde en professionel grimasse. Lars Olsen er en ærlig socialdemokrat og forfatter til adskillige meget roste bøger. Han giver ikke mange potter p… for sine svenske partifæller, men så udtrykker sig lidt pænere end vi gør. Kan hans gode tone give ham adgang til “politikens finrum” i Sverige ? (den kliché måtte bare lige med, derovre bruges uden nogen ironi.)

Fortsæt med at læse “Politiet kunne ikke garantere for partiets sikkerhed”

af Julia Caesar

Copyright © Julia Caesar, Snaphanen och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Mitt under den smutsigaste valrörelsen någonsin i Sverige blir en ung politiker överfallen, misshandlad och bestulen i sitt hem i Malmö. Två vänsteraktivister ur den mobb som tidigare under fredagen saboterat Sverigedemokraternas torgmöte i Malmö släpar in den 24-årige mannen i hans lägenhet och tar god tid på sig att med kniv skära in ett hakkors i hans panna. Innan de avviker från platsen stjäl de hans dator och pengar. Det är ett politiskt hatbrott av grövsta dignitet, en stigmatisering av en ung fritidspolitiker som kandiderar till kommun- och landstingsval. De enda brott som har begåtts mot svenska politiker som är grövre är morden på statsminister Olof Palme (s) 1986 och utrikesminister Anna Lindh (s) 2003.

Detta är inte bara ett överfall på en aktiv politiker. Det är ett allvarligt angrepp på demokratin. Hur hanterar massmedia detta? Man ger brottet en undanskymd plats i nyhetsrapporteringen och betonar att 24-åringen bara har lindriga skador. Både Expressen och Aftonbladet skjuter nyheten så långt ned som möjligt på sina Internetsajter. Det är uppenbart att detta politiska hatbrott, detta angrepp på demokratiska fri- och rättigheter, ska tystas ned och smusslas undan. Tjugofyraåringen är nämligen Sverigedemokrat. Det betonas i rubrikerna. ”Ung Sverigedemokrat fick hakkors inristat”. I medias nyhetsbedömning är det mannens partitillhörighet som är det viktiga. Att han är Sverigedemokrat innebär nämligen att han inte riktigt är en människa. Att han kort sagt förtjänar att bli överfallen och misshandlad av vänsterhuliganer och få ett hakkors inristat i pannan. Är man Sverigedemokrat får man skylla sig själv.

Överfallet en följd av hatkampanj

Tydligare kan det inte bli. Demoniseringen och förföljelsen av ett enskilt parti drivs med gemensamma krafter av politiker och media. Möjligen intalar sig de som förföljer Sverigedemokraterna att de gör något bra, att de är goda människor, demokratins förkämpar. I själva verket är överfallet på 24-åringen en direkt följd av den hatkampanj som i många år har pågått mot Sverigedemokraterna, driven av svenska media. Signalerna är att det är fritt fram att destruera deras möten och begå vidriga hatbrott mot just dem. Makteliten sanktionerar det. Med illa dolt gillande åser de hur det för dem mest förhatliga partiet av alla mobbas och förföljs. De är fullkomligt vettskrämda för detta parti och för vad som ska hända när Sverigedemokraterna enligt folkviljan röstas in i riksdagen nästa söndag. De kommer inte att sky några medel för att mobba ut dem från alla former av inflytande. I Sverige kallas det demokrati.

Den som vill få en uppfattning om ångestnivån hos de etablerade partierna inför Sverigedemokraternas intåg i riksdagen ska inte missa att se det här inslaget i SVT Rapport:

Här varnar Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt (m) med djupt bekymrad min svenska folket för att rösta på Sverigedemokraterna. Han hotar och vädjar. Då är nämligen Sveriges finanser i allvarlig fara! Här passeras alla skamgränser med råge. Det är det absolut värsta övertramp jag någonsin har sett en svensk politiker sänka sig till, ett höggradigt desperat vittnesmål från en av företrädarna för de riksdagspartier som nu är panikslagna inför att den ”elefant i vardagsrummet” som invandringspolitiken utgör ska avslöjas med en skräll.

Statsministern har sett de senaste opinionsmätningarna som visar att SD kommer in i riksdagen och sannolikt får en vågmästarställning. I TV-inslaget blir det uppenbart att det alls inte är det röd-gröna blocket som är den borgerliga alliansens huvudmotståndare. De båda blocken är ju fullkomligt eniga i många stora frågor, inte minst att Sverige ska fortsätta bedriva en extrem invandringspolitik. Det står klart att det är SD som är det stora hotet. Mer avslöjande, mer under en statsministers värdighet kan det inte bli.

Sverigedemokrater får skylla sig själva

När Olof Palme och Anna Lindh mördades blev det statsbegravningar, tårefloder och hycklande tal om deras oerhörda betydelse. Palmes fräcka lögner och att han var hjärnan bakom Sveriges förvandling till mångkulturellt samhälle talades det inte om. Jag vet, för jag var utsänd reporter vid hans begravning. Människor hade rest långväga ifrån, många hade husvagnar med sig. De stod i små grupper på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm och grät över sin mördade statsminister och ”fredsduva”. Varken de eller jag hade en aning om hur han hade fört oss bakom ljuset i de frågor som skulle döljas för svenska folket. Det fick jag reda på långt senare.

Om en sverigedemokratisk politiker mördas – så som det politiska klimatet ser ut ska vi inte vara främmande för tanken – vad händer då? Blir det fattigbegravning och en knappt synlig notis längst ned på sidan 37? Samt antydningar om att en Sverigedemokrat får skylla sig själv? Man kritiserar inte den svenska åsiktshegemonin ostraffat.

”En farlig man”

Samtidigt som den 24-årige Malmöpolitikern överfalls och misshandlas finner Expressen det lämpligt att publicera en ledare om Sverigedemokraterna, skriven med Ann-Charlotte Marteus´ omisskännliga fascistoida hand. Rubriken är ”En farlig man”.
Den som åsyftas är Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson. Det är han som är farlig, långt farligare än de vänsteraktivister som bekämpar meningsmotståndare med brutalt våld.

Några av läsarkommentarerna:

”SD har blivit en folkrörelse omfattande helt vanliga svenskar. Den totalt misslyckade integrationen har lett till vilsna invandrarhopar som i sin frustration (med en totalt annorlunda syn på heder och rättvisa) bränner, attackerar svenskar, räddningstjänst, byggnader och bussar. Vi ser att våra politiker också skiter fullständigt i att göra något åt saken.” (Lita aldrig på en sosse.)

”SD är det enda parti som främst värnar om svenska medborgare. De etablerade partierna i riksdagen har för länge sedan slutat att arbeta för sina väljare.” (Limhamnare.)

”Vi har helt enkelt fått nog”

”De som vågar representera SD offentligt är de absolut modigaste och mest rakryggade människor vi har i Sverige i dag. PK-medias hets och hat, som denna artikel är ett exempel på, legitimerar allt det otäcka våld som partiets representanter tvingas utstå. (jannejak.)

”Av alla reaktioner som hittills har strömmat in så måste detta vara redaktionens största självmål inför ett val! Har ledarredaktionen på Expressen tappat kontakten med verkligheten ute i övriga Sverige? Folk runtom i landet har tröttnat för länge sedan på allt flumsnack. Vi vill se handling och resultat. Vid varje fikabord (utom möjligen på Expressens ledarredaktion?) går samma tongångar: det eskalerande våldet och kriminaliteten i vårt samhälle måste stoppas, och det NU! Den svenska tryggheten är ju på väg att rasa samman. Därför måste vi försvara oss och vårt land. Vi har helt enkelt fått nog.” (Storsläggan.)

Bloggen Oskorei skriver:

”I normalfallet leder sådana individuella våldsdåd till reaktioner från samhället. Icke så i fallet med Sverigedemokraterna. Det är här känslan av äckel börjar växa sig stark, en stark känsla av olust inför hela det officiella Sverige. När en sverigedemokrat utsätts för detta övergrepp tycks nämligen det officiella Sverige främst vara intresserat av att begränsa de eventuella skadeverkningarna i form av ökat stöd för offrets parti.”

Journalisterna är demokratins dödgrävare

Oberoende av vilka partier som vinner valet vet vi vilka som förtjänar stora skampriset. Det är massmedia. Som demokratins tjänstvilliga dödgrävare uppför journalisterna sina piruetter i en motbjudande koreografi så att skiten stänker omkring dem. De har utnämnt sig till ett eget parti, Journalistpartiet, med en egen politisk agenda – men helt utan politiskt ansvar. Genom att systematiskt underlåta att ta upp frågor som är viktiga för landet och istället droga medborgarna med pseudofrågor och trivialiteter desinformerar och vilseleder journalisterna landets befolkning. Som en jagande vargflock med vittring av blod demoniserar och särbehandlar de ett enskilt parti, Sverigedemokraterna, och försöker med alla medel förhindra att partiet kommer in i riksdagen. Som om det vore journalisterna som bestämmer vilka som ska representera folket i Sveriges riksdag.

I alla jämförbara europeiska länder fullgör media sitt professionella uppdrag och tar upp frågor som har stor betydelse för landet, till exempel invandringspolitik och kriminalitet. Ett exempel från den brittiska valrörelsen i våras är Guardian, som granskar invandringspolitiken:

Journalisterna utnämner sig till politiska aktörer

Fortsæt med at læse “Søndagskronik: Journalistpartiet och demokratin”

(Gregorius Nekschot optræder af sikkerhedsgrunde ikke på fotos undtagen i burka. Alle ved hvordan sådan en ser ud, men kun Nekschot fortæller om, hvordan der føles indeni den.) En lørdag af den 11 september af de helt sjældne i København. Jeg er ikke meget for at give konferencer karakter, men det er sikkert, at aldrig er der blevet leet så meget på én, og det skal nævnes at Shabana Rehman har lagt masser af over- og undertoner til sin scenepersonlighed, siden jeg så hende løfte Documents redaktør Rustad i Tivoli for cirka fire år siden. Hun er blevet forrygende nu. Steyn er selvfølgelig brilliant, men mere om ham i de kommende dage. Klik f. helskærm.

Humor, satire og ytringsfrihed. Canadieren Mark Steyn modtog i forlængelse af konferencen dette års Sappho-pris. Se programmet her.Se Mark Steyn i DR 2 Deadline kl. 22.30. En usædvanligt resigneret og modløs Kurt Strand overfor veloplagte Steyn.