For at forstå hvordan svenske museer og teatre kan politisere så åbent, må man kende til udnævnelsespolitiken i Sverige: næsten 90 års socialdemkratisk dominans har udvirket at ingen betydelige leder i det offentlige ikke er aktiv sosse eller fejg medløber. – Derfor kan Malmø Stadsmuseum uden at skamme sig agitere på denne måde mod Sverigedemokraterne – “de mørke, udemokratiske kræfter”.

For at trumfe den fejge konformitet, er venstrefløjends voldmænd i AFA (Antifascistisk Aktionsgruppe) medvirkende på udstillingen, “for det er jo dem der slås med nazisterne” – ja, spørg bare demokratiske indvandringskritikere som den hæderlige Jan Milld –

http://www.expressen.se/index.jsp?a=207739 ,http://www.malmo.se/html/www/museer.html

Från att ha levt en undanskymd tillvaro efter andra världskriget, har nazismen under de senaste tjugo åren åter blivit tydlig. Formerna är nya och verksamheten sker under andra förutsättningar men värderingarna och budskapen är många gånger likartade……………………

Idag har högerextremistiska och främlingsfientliga partier fått stort politiskt inflytande i flera länder i Europa. Även i Sverige och Skåne finns en utbredd och uttalad främlingsfientlighet och politiskt organiserad rasism………….

………..Projektet Skånsk nazism genomförs i samarbete med Forum för levande historia, ABF i Malmö, Malmö Stadsbibliotek och Stiftelsen Expo och med finansiellt stöd av Region Skåne, Statens kulturråd samt Olof Palmes Minnesfond.

Sidansvarig: malmomuseer@malmo.se Sidan senast ändrad 2004-11-05

http://w1.sydsvenskan.se//Article.jsp?article=10100550

Malmö

MALMÖ. Den 1 december slås portarna upp till utställningen “Skånsk nazism”. Med utställningen vill Jens Olsson och Kennet Johansson från Malmö museer visa nazismen mörka historia i Skåne. Och samtidigt göra ett tydligt ställningstagande mot främlingsfientliga krafter.

Ubarmhjertig kort reportage – ca. 3 minutter flugt at SVT´s nyhedschefs relativeringer og bortforklaringer. Billederne taler for sig selv. Se video indslaget begyndende fra min 29:40 (Også Robert Spencer fra Dhimmiwatch følger med)



http://www.svt.se/svt24/studio24_hi.ram

http://www.jihadwatch.org/dhimmiwatch/



Swedes Reach Muslim Breaking Point

Here is part of Fox’s Eurabia series. (Thanks to Filtrat for the link.) Of course, Jihad Watch was one of the first, if not the first, English-language source to report on what is happening in Malmo.

http://www.foxnews.com/story/0,2933,139614,00.html



Swedes Reach Muslim Breaking Point Friday, November 26, 2004

By Steve Harrigan MALMO, Sweden

— Swedish authorities in the southern city of Malmo (search) have been busy with a sudden influx of Muslim immigrants — 90 percent of whom are unemployed and many who are angry and taking it out on the country that took them in. “If we park our car it will be damaged — so we have to go very often in two vehicles, one just to protect the other vehicle,” said Rolf Landgren, a Malmo police officer.Fear of violence has changed the way police, firemen and emergency workers do their jobs.

There are some neighborhoods Swedish ambulance drivers will not go to without a police escort. Angry crowds have threatened them, telling them which patient to take and which ones to leave behind.Because Sweden has some of the most liberal asylum laws in Europe, one quarter of Malmo’s 250,000 population is now Muslim, changing the face and the idea of what it means to be Swedish.

Asylum seekers may bring spouses, brothers and grandparents with them. Civil servants say the city is swamped.”You have 1,000 students in a Swedish school. How many are Swedes? Two,” said Lars Birgersson, principal of the Rosengrad School.Students arrive at age 10 or 12 from countries like Iraq, Iran and Lebanon with no knowledge of Swedish; some have never been to school at all and many classes require interpreters.Still, more than half won’t graduate.

“They are not a part of Swedish society, so to speak. It is difficult for them to get inside society,” said Torsten Elofsson of the Malmo Police Department.However, they are the most rapidly growing segment of Swedish society — outsiders who are already inside, posing a challenge to legendary Swedish tolerance that has now been stretched to the breaking point.Malmo’s main mosque was recently set ablaze by arsonists. When firefighters arrived on the scene, they were attacked by stone throwers.

Sverigedemokraterne får TV tid – og det er ikke til daglig Sveriges største parti udenfor Riksdagen tilstås medietid. “Debatten” var således ét langt plangt bagholdangreb som den unge Jimmi Aakeson tog pænt:

Rasister eller “bara” främlingsfientliga? 23/11

Sverigedemokraterna genomför kampanj på svenska skolor för att tvätta bort rasiststämpeln. -Ett led i deras strategi menar Lars Lejonborg.

Se debatten

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=2220

Janne Milld noterer spagfærdigt:

http://www.bgf.nu/

Villkorat talande

I STV-programmet “Debatt” den 24/11 -04 medverkade SDU-ordförande Jimmie Åkesson, i en debatt mot Lars Leijonborg (fp). Här fick alltså Sverige-demokraterna tala, men utgångspunkten var som framgick av TV-tablån: “Sverigedemokraterna – rasister eller bara främlingsfientliga?”

Mot sig i debatten hade Åkesson i praktiken inte bara Lejonborg utan också programledare, Lennart Persson, och filmsekvenser som skulle kompromettera SD. Ett rimligare upplägg hade varit att börja med försök till definition av de begrepp som användes: “rasism” respektive “främlingsfientlighet”.

Under diskussionens gång pläderande Leijonborg för “alla människors lika värde”, men slapp klargöra om han därmed var anhängare av fri invandring. En reglerad invandring betyder ju – som Åkesson var inne på – att man inte låter alla människor som så önskar få stanna i Sverige och uppbära svenska bidrag.

Programledaren kunde inte förstå hur SD kunde motsätta sig ett mångkulturellt samhälle och samtidigt säga sig inte vara främlingsfientligt. Jimmie Åkesson klargjorde att SD inte motsätter sig invandring, däremot ska krav kunna ställas på dem som kommer till Sverige. De som ska stanna måste anpassa sig till vårt samhälle, med sikte på assimilering.

Leijonborg argumenterade för att den som – i likhet med Sten Andersson – ställer sig tveksam till utomeuropeiska adoptioner måste vara rasist. Åkesson påpekade, dock utan att utveckla tanken, att man kan motsätta sig sådana adoptioner på sakliga grunder. Faktum är att undersökningar visat på psykosociala problem för många av dessa adopterade, då de redan genom sitt utseende ständigt påminns om att deras fosterföräldrar inte kan vara deras riktiga föräldrar. Här finns ju flera exempel på hur det kan gå riktigt illa. Först Jackie Arklöv, sedan Tobias Hübinette och nu senast David Moberg-Lindsay.

Massmedia gör – nu som alltid – sitt bästa att svärta ned SD. Nidbilden är dock mindre sann idag än vad den någonsin varit. Detta lyckades Jimmie Åkesson förmedla.

Av KASPER STÖVRING, cand. mag.

Nationalstaten har visat sig vara den enda bärkraftiga värdegrunden för modern demokrati, anser den engelske filosofen Roger Scruton. Dagens krönika redogör för Scrutons tankar och argument som de framgår av dennes senaste bok.Den engelske filosofen Roger Scruton är författare till åtskilliga konservativa böcker om konst, kultur och politik. Påverkad av den själsbesläktade författaren Samuel Huntington skrev han för ett par år sedan boken “The West and the Rest”, och i sin senaste lilla bok “The Need for Nations” förmedlar han sitt försvar för den västerländska uppfattningen om nation och nationalstat. Nationalitet skapar nämligen en gemensam värdegrund för den moderna demokratin. Därför är det alltavgörande att vi bevarar den nationella lojaliteten och suveräniteten samt den territoriella jurisdiktion som kännetecknar nationalstaten.

Det finns i teorin visserligen andra former av jurisdiktion. T ex transnationella jurisdiktioner som EU, det forna Sovjetunionen eller den muslimska Umma. Men nationalstaten är den enda som i praktiken har bevisat sitt värde under en lång historisk utveckling. Den nationella lojaliteten är grundvalen för det liberala medborgarskap som gör det möjligt för människor som inte känner varandra att lita på varandra. Genom att vara medlem av en nationellt gemenskap, ett kollektivt “vi”, är jag som medborgare villig att acceptera beslut och åtlyda lagar som inte är i mitt eget eller mina närmastes intresse.Också här finns det konkurrerande former av gemenskap. T ex den politiska, etniska eller religiösa gemenskapen.

Men också här har den nationella gemenskapen visat sig överlägsen. Endast den nationella lojaliteten skapar en stark social sammanhållningsförmåga, och först den demokratiska nationalstaten garanterar medborgarnas rättssäkerhet oavsett deras partimedlemskap, tro eller härstamning.Ändå står nationalstaten i dag under press. Det beror på att den nationella lojaliteten ofta stämplas som något negativt. Nationell lojalitet påstås uppstå som en rädsla för främlingar, som xenofobi, som kommer av de grekiska orden “xeno”: främmande, och “fobi”: rädsla.

Men Scruton visar att det snarare är den motsatta tendensen som råder. Nämligen rädslan för det hemvanda. Scruton kallar det oikofobi som är en sorts språklig nybildning som kommer av det grekiska ordet “oikos”: hem. Oikofobi ger utslag i ett förkastande av arv och hem i ett ställningstagande till fördel för “de” mot “oss”, dvs våra nationella sedvanor, kultur och institutioner.

Oiokofobi frodas hos elitära opinionsbildare i de västerländska offentligheterna. Dessa oikofober reducerar den nationella lojaliteten till en västerländsk konstruktion som används för att förtrycka ickevästerländska kulturer. Det nationella identifieras som ideologisk nationalism, som chauvinism, intolerans och imperialism.Men nationalism är, skriver Scruton, den patologiska avarten av nationell lojalitet, och att fördöma det nationella motsvarar att fördöma kärleken för att den i extrema fall leder till svartsjukemord.

En nation är just inte konstruerad av makthavare utifrån tillfälliga beslut om att vilja dominera avvikande kulturer. En nation är en spontan biprodukt av ett långt socialt samliv mellan olika människor som binds ihop av gemensam historia, språk och kultur. Nationalitet är en prestation, ett vällyckat resultat av en stor insats av ett folk som bebor samma territorium.Däremot uppstår oikofobi i människor där det pubertala upproret mot hemmets auktoritet har blivit kroniskt.

Oikofobernes uppror mot sitt eget hem – nationen – har efter hand vuxit till ett kulturellt självhat. Revolten mot eget kulturellt upphov har blivit elitens nya ortodoxi som tjänar till att utplåna vanliga människors anknytning till sitt eget hemland.Det förklarar varför speciellt vänsterradikala oikofober villigt har allierat sig med fientliga krafter, som t ex hände för kommunister under kalla kriget.

Oikofobi visade sig igen efter den 11 september när flera västerländska intellektuella uttryckte sin lättnad över terrorangreppet på väst.Oikofobernas insats har fått många att tro att nationalstaten är under avveckling till förmån för andra former av suveränitet. En del oikofober pekar på “marknadsstaten” där förhållandet mellan individ och stat har karaktär av en fritt ingånget kontrakt, som innebär att staten ska leverera välfärdstjänster mot invånarnas lydnad.

Men om medborgarskap var en handelsvara skulle den nationella suveräniteten snabbt bryta ihop, precis som har inträffat i de felslagna nationalstaterna i Afrika och Mellanöstern. Som Scruton skarpt poängterar: Människor vill nämligen inte riskera sina liv för att hålla kontrakt. Därför bygger starka nationalstater inte på sociala kontrakt utan på en nationell lojalitet som förstärks i krissituationer.

Ett vittnesbörd härom är det stora folkliga stödet för USA:s krig mot terror som följde efter den 11 september.Andra oikofober pekar på att nationalstaten bör vika för en världsregering, som ensam kan lösa globala problem om de än rör sig om kränkning av mänskliga rättigheter, miljöförstöring, fattigdom, sjukdom eller multinationella bolags amoklöpande.Men oikofoberna tar helt enkelt inte hänsyn till människans natur. För antingen är människors lojaliteter universella och religiösa (men i så fall saknar en världsregering demokratisk legitimitet) eller partikulära och territoriella – och då måste lojaliteten utvecklas inom nationalstaten.Oikofoberne försöker ihärdigt demonisera människors partikulär anknytningar som bär varje stabil social gemenskap. Därmed hotar oikofoberna med att kasta ut nationalstaten i en legitimitetskris. För när människor berövas den naturliga kontakten med det nationella, kan man endast närma sig den på våldsamt sätt.

Sedan murens fall har den extrema nationalismen följaktligen blossat upp i många västländer.Därför är det avgörande att vi övervinner hoten mot nationen, som Scruton skriver till sist i sin bok. Scrutons förslag är att vi stärker de bilaterala avtalen på bekostnad av transnationell lagstiftning.

Institutioner som EU och FN är ändå rena parasiter på de nationella lojaliteterna. Scruton riktar också siktet mot WTO och rekommenderar att frihandel ska inskränkas av moraliska, religiösa och nationella restriktioner. Vem kan t ex försvara ekonomiskt fördelaktigt utnyttjande av slavarbete eller ohämmad export av pornografi till de muslimska länderna?,frågar han.

Slutligen bör invandringen kontrolleras, utformningen av utbildningsinstitutionerna bör ges tillbaka till föräldrarna och yrkesmännen och FN:s konventioner bör vika för den nationella suveräniteten och relationerna mellan medborgarna i de europeiska nationalstaterna bör inte regleras av diktat från EU, utan av historiska lojaliteter.Med sin visa till oikofoberna bidrar Scruton inte minst med ett realistiskt memento till den pågående debatt, också i vårt land: Mänskliga rättigheter säkerställs inte genom högtidliga förklaringar, utan genom att tvingas igenom. Det förutsätter pliktuppfyllande medborgare och institutioner med folkligt stöd – och därmed nationell lojalitet.kultur@jp.dk
Roger Scruton: THE NEED FOR NATIONS, Civitas, London 2004. £8.50

på svensk ved R. Nissen:

http://www.jp.dk/meninger/ncartikel:aid=2724192

11-15-04 06:31

Helle Brix krönika “Bedövande tystnad från danska konstnärer”, sätter eminent fokus på ett problem som tycks vara närmast evigt: Konstnärsmajoritetens politiska ordblindhet, deras flockmentalitet, knäfall för auktoritära rörelser och allmänt dåliga informationsnivå. Allt detta krönt med en gräddklick av självgod “elit” på toppen. Om det inte var så farligt skulle det bara vara komiskt.

Alla dessa Sonnergaard-ar, von -Trierere, artister och rockmusiker. Det extra hemska med Van Gogh-historiens bristande eko i Danmark är att mordet alldeles i särklass är ett angrepp på precis samma konstnärers yttrandefrihet och demokratiska rättigheter.

Arthur Koestler, som väl visste vad det ville säga att hamna utanför “det goda sällskapet” när han gav ut boken “Natt klockan tolv på dagen” om storebror Stalins regim, skrev om den särskilda konstnärskonformismen detta:

“Rädsla för att befinna sig i dåligt sällskap är inte uttryck för politisk renhet: det är uttryck för bristande självtillit. Om man är säker på sig själv, politiskt och ideologiskt, är man inte längre rädd för att säga att två gånger två är fyra, även om en reaktionär säger samma sak”.

På Danmarks parnass är två + två fortfarande 5 – som Koestlers vän Orwell skrev i ett annat sammanhang.

Det är djupt deprimerande att det i Danmark finns människor som kan närma sig en relativisering och en ursäkt för mordet på Theo Van Gogh. Om det så är Alev, Shah, Metz Klövedal eller några hjärntvättade slöjbärare i Dags Dato. De har inte förstått ett dyft.

Theo Van Gogh var en äkta ättling till Jasper Grootvelds “provorörelse” från mitten av sextiotalet, en slags mellanstadium mellan 50-talets beatniks och sjuttiotalets hippies. En humoristisk, anarkistisk, oberäknelig rörelse, som gjorde ordet “happening” till folkegendom och vars danska talesman för övrigt var Ole Grünbaum.Van Gogh kallade också sig själv “byfånen”, och man mördar inte sina byfånar i ett civiliserat samhälle.

Jag vet inte var Georg Metz befann sig 1966, men Klövedal borde i alla fall känna till Van Goghs förutsättningar.Ett land där också en Theo Van Gogh kan yttra sig har bestått varje lackmusprov på yttrandefrihet. Ett land där han måste dö är ett fattigare land. Ett land som relativiserar hans död är ett uselt land.

som allerede har prøvet mordtruslerne fra “miljøet”:

http://www.rights.no/…

……….Ingen som kjenner meg ville ha kalt meg ekstremist, radikal eller urretferdig når det gjelder hva jeg mener om integrering i det norske samfunnet og mine meninger om ekteskap, islam og kvinner………….

………Jeg legger også ikke skjul på at jeg har full forståelse for marokaneren som vise tydelig Theo van Gogh hva han mente om saken. Jeg håper at Ayaan Hirsi Ali får smake på samme suppa veldig snart…………………