Endnu engang med tak til SR P 2, der kan få mig til at glemme næsten hvad som helst, eller koncentrere mig, hvis det er det. Oh, at surfe elegant uden om Helle Thornings nytårstale og alle de stjerner eller kokkehuer, den får og ikke får. At høre den omtalt af Sørine Gotfredsen og Sanne Søndergaard i P 1, var alt rigeligt til at glæde sig over slalomevnerne. Det er svært at blive ‘politisk kommentator’, når man sjældent kan vride sig til at lytte til politikerne, fordi man har hørt det meste for længe, længe siden. Jeg kommer heller ikke i biograferne, før jeg ved, reklamerne er slut. Begge dele smutter selvfølgelig en sjælden gang, men jeg sigter stadig på at nå 100 procents træfsikkerhed.P1 Debat: Sygelig fokus på tryghed?
»Ni är ett folk«
Ni kommer bli bestulna på ert land, och jag antar att det är ok. Så länge ni inte anser er ha ett land. Så länge ni inte ser värdet av det, eller ser något problem med att så småningom behöva göra avkall på de värderingar, och den kultur som ni är uppfostrade med. Så länge ni inte tycker att det är ett problem att ert land håller på att gå under.
Om ni inte bryr er om att generationer av era mor- och farföräldrar offrat blod, svett och tårar för att bygga upp ett Sverige – som nu raseras i en takt snabbare än ett korthus rasar – då är det helt förståeligt. Om ni anser att det gradvisa förråandet av samhället ska få fortgå, där människor som jobbat hela sina liv här får stå tillbaka för en solidaritet som sträcker sig till flyktingboenden, men inte till äldreboenden; till hemlösa romer men inte till härbärgen; som sträcker sig till världens alla nödlidande men inte till ert eget folk.
För jo: Ni är ett folk.
Lika mycket som kurderna. Lika mycket som assyrierna. Lika mycket som indianerna. Lika mycket som alla andra grupper vars gemenskap byggts upp av gemensamma värderingar, normer och seder. Vars grundsten byggts av ett språk och ett land.
Och ni har rätt till ett land. Och ni har rätt till en kultur. Även om jag vet att det finns många som vill försöka få er att tro det motsatta. Till och med era egna ledare. Och jag förstår att det tar emot. För ni är ett fint folk. Ett omtänksamt folk. Som inte är vana att ta för er och helst inte vill tro att ni är något. Men ni blir utnyttjade. Korrumperad av era egna.
Och jag tror att det är dags att säga ifrån nu. Medan ni ännu kan
Anahita Solimanaznavi























