Uhrskov: Sverige forandres for altid
Det er svært ikke at rystes over udviklingen i Sverige. Indvandringen til Sverige har et enormt omfang takket være meget lempelige regler. Integrationen har mere end svært ved at følge med. Statistikken over vold, voldtægter, ghettoer, jødeforfølgelser, overfald på brandmænd og andre myndighedspersoner samt manglende integration i skoler taler deres eget tydelige sprog. Selv om mange indvandrere fra ikke-vestlige lande ikke er kriminelle, så er de slet ikke integrerede.
Man bliver temmelig hærdet når man deltager i debatten om den førte udlændingepolitik i Europa. Men Sverige udgør på en eller anden måde en undtagelse. For mit eget vedkommende er jeg måske særlig opmærksom på at det er sådan, fordi jeg hvert år flere gange opholder mig i Skåne.
Ingen plads til debat: Mens jeg skriver disse linjer, vælter det ind med kommentarer på www.avpixlat.info, der har valgt at bringe min seneste blog om Sverige på JP. Jeg siger ikke, at kommentarerne er repræsentative for svenskerne som helhed, men 56 kommentarer på lidt over en time er mange. Der udtrykkes stor vrede mod de svenske politikere hos næsten alle.
Hjerteskærende er de, hvor unge svenskere skriver, at de ikke tør få børn i Sverige, men må udvandre, hvis de vil stifte familie. En enorm indvandring er ved at forandre Sverige for altid (Från homogenitet till kaos)
Hotad av svensk polis idag
Af Filippa von Platen
Jag har nyss blivit hotad av en svensk polisman mitt framför näsan på uppretade muslimer som inte gillar yttrandefrihet. Och tydligen gjorde inte polismannen det heller.
Jag kom från Triangeln vid ca 14.40 och skulle in på gågatan när jag möts av ett stort demonstrationståg med röda och svarta fanor. Man skrek på arabiska och det lät stundom väldigt hatiskt. Först gick några män och sedan en mängd kvinnor och barn med plakat på arabiska och svenska och engelska. På plakaten stod det att man inte får kränka profeten Muhammed och att yttrandefriheten alltså inte gäller honom.
Längs med sidorna på demonstrationståget – men alltså inte med i själva tåget där det som sagt går kvinnor och barn – finns en mängd arabiska män. Deras funktion skulle jag snabbt bli varse. De kollade in de vanliga människorna på gågatan – de som shoppade eller satt på utecaféerna. Jag hörde dem ropa något till kvinnorna i tåget som lät som anvisningar. Tanken slog mig att männens funktion var att intimidera eventuella personer som vågade visa sitt missnöje med demonstrationen. Det visade sig strax att det stämde.
Jag är för yttrandefrihet. Utan yttrandefrihet kan vi inte ha ett modernt demokratiskt samfund. Vi skulle inte kunna ha den vetenskap eller medicinska forskning vi har idag utan yttrandefrihet och fri diskussion. Det är vår yttrandefrihet som har byggt det rika västerländska samhället som bl.a. arabvärldens muslimer drömmer om att flytta till.
Mohammed är heller inte min profet. Jag blir oerhört kränkt när andra upphöjer en krigsherre och pedofil till profet. Men jag erkänner muslimers rätt att kränka mig dagligen: yttrandefrihet är yttrandefrihet.
Så jag tog lugnt och stilla till en tyst protest mot demonstrationstågets kränkning av västerlandets heligaste princip och gav dem fingret när jag passerade tåget.
En man med en armbindel som verkade vara någon intern vakt gick hotfullt fram till mig men när han såg att jag lugnt och stilla tittade tillbaka och inte lät mig skrämmas gick han förbi. Sen blev jag omringad av några storvuxna arabiska män i 20-30- åldern. De skriker okontrollerat och en tar tag i min arm och rycker våldsamt flera gånger. Jag säger till honom att han bryter mot svensk lag och att han inte har rätt att angripa mig.
Då kommer mannen med armbindeln tillbaka. Nu i sällskap med en blond polisman. Polismannen säger till mig att “vi har yttrandefrihet här i Sverige” och att det är förbjudet att visa fingret. Jag säger att jag till skillnad mot demonstranterna är för yttrandefrihet och att jag har rätt att visa mina åsikter så länge jag inte stör demonstrationens rätt att få fram sitt budskap.
Fortsæt med at læse “Paperback: Cheaper for everyone to get depressed”


Rushdie told Le Monde newspaper that his years fleeing the 1989 fatwa from Ayatollah Ruhollah Khomeini had forced him to pay close attention to a radicalization of the Muslim world.


