Could the Greek state collapse because of immigration? The immigrants are almost entirely Muslim and enter Greece through Muslim Turkey, which is deliberately using the flood of immigrants as a tool to islamify and destabilise Europe.
As Greece slides towards the abyss of political and economic chaos, the country’s enormous undocumented immigrant community is being blamed for adding to its woes.Illegal immigrants who have swamped Greece’s borders are accused of exacerbating the financial crisis that now threatens to infect other eurozone nations.The annual cost of sustaining this immigrant population – in terms of healthcare, crime and impact on legitimate businesses – is estimated at 6 billion euros, says the president of the Athens Chamber of Commerce, Constantine Michalos. In 2010, 90 per cent of all undocumented immigrants detained in the EU had entered through Greece. With an official population of just 11 million, half that of Australia, Greece now hosts a staggering 1 million illegal immigrants and asylum seekers. Almost 1 out of Every 10 Inhabitants of Greece is an Illegal Immigrant

“Norge er allerede Europas største sosialkontor. Snart ønsker vel hele Sør-Europa seg hit,” siger en nordmand. Åh, ja, hun har ingen begreb om, hvor mange der venter på at gøre nordmænd til mindretal i deres eget land, sådan som det allerede er besluttet, det vil overgå svenskerne om få årtier. Men man kan ikke skåne nogen for noget. SD er al ære værd, men det er for lidt og for sent. Det holder hårdt, at mobilisere nogen begejstring over dem.

Er Stockholm stadig en svensk by?

Man skal kende lidt til dens meget stærkt segregerede geografi. De rene hvide områder Östermalm, Södermalm, Vasastaden, Danderyd, Lidingö, Vaxholm – og så resten. Det kan man gøre uden at have været der, Stockholm er europæisk udkantsområde og jeg har aldrig været der, men jeg var været i Beirut, Tanger, Algier og Tripoli, så jeg har et begreb om Hässelby, Kista, Rinkeby, Botkyrka, Bagarmossen osv. osv. Les territoires perdus de la Royaume Suédois.

Under åren 2005 – 2010 ökade Sveriges befolkning med knappt 400 000 personer, senast sådana siffror kunde uppvisas var efter andra världskriget då Sverige gick på högvarv. Stockholms Handelskammare släppte i dag en prognos över hur utvecklingen i huvudstaden väntas se ut fram till 2020. Samtidigt ges en del intressanta fakta om vår nutid och stöd för att massinvandringen är just en massinvandring.

Tack vare rekordinvandringen under 2006 – 2009 är Sverige i dag ett av få europeiska länder som befolkningsmässigt växer. Samma undersökning visar att nettoinvandringen står för hela 70 procent av den årliga ökningen. Se videre på Massinvandringen göder Stockholm

I Norge siger freelancejournalisten Øyvind Strømmen “At Fjordman forfægter en livsfarlig ideologi.” Nu er Fjordman historiker, ikke ideolog forstået som tilhænger af nogen -isme, og hvad der slutteligt viser sig at være mest “livsfarligt”, det kommer enhver der er ung nok, beklageligvis til at få at se med egne øjne. Hvem er mest livsfarlig, forårsageren eller diagnostikeren? Politikeren eller historikeren? Det foregår allerede nu en forhåndsfordeling af skyld, som om multikulturalisterne i deres underbevidsthed udmærket er klar over, hvilken vej vinden blæser. “Better safe than sorry,” de er ikke dummere end så mange andre og de er ude i god tid. Det drejer sig ikke kun om deres egen røv, det drejer sig om ejerskabet over historiens dom. Man forstår, de er ude allerede nu. De risikerer, ikke at være døde til den tid, hvor boet skal gøres op. Uden nåde, hvem ved, jeg håber jeg ikke selv er tilstede den dag. Jeg afskyr vold, men jeg anser den for uundgåelig som gensvar, så meget desto mere, som den allerede er introduceret med multikulturen imod os, udover hvad vi nogensinde var vant til. Før eller senere svarer vi tilbage med proportional vold, der ikke alene bliver voldsmændenes ansvar, men også 30 års politikere og lobbyisters ansvar. De skal ikke undslippe, de skal holdes fast på deres ansvar. Demokratiet er værktøjet, hvis EU har efterladt os noget af det. Hvis ikke, bliver det gadens stemme, som vi allerede har set en hel del eksempler på i Norden. Vover anstændighenden tvinge os videre ad den vej ?

Det nye Egypten: Kvinder holdes i tøjret

This picture, taken at a recent protest in Egypt, has been making the rounds on various Arabic websites. Note the rope around the women, herding them like camels; note the man to the right holding the leash, walking them. I am told this is a common “precautionary measure” to keep women from mixing with men during protests. […] Raymond Ibrahim: Egypt: Women Herded and Tied Like Camels

EU: Et overflødighedshorn af globale mareridtsscenarier

Vi ved ikke mere end andre om hvordan fremtiden for EU ser ud på længere sigt, eller bare i næste uge. Vi tør dog godt vove den spådom at den ikke kommer til at stå i dialogbænkenes eller de spændende nye krydderiers tegn. Det er ret enestående, på en skræmmende måde, at opleve mainstreamaviser formidle profetier om økonomisk Harmageddon for vores hensygnende kontinent. Enestående, fordi det jo i andre sammenhænge er absolut tabu at diskutere dystopiske scenarier da disse for islams vedkommende antages at blive selvopfyldende profetier og opvigling til folkedrab. Mainstreammedierne opererer med en de facto-fortælling der har det præmis at fremtiden i vores del af verden ikke vil indeholde ødelæggende katastrofer og sammenbrud.

Manglende fokus på dette handler selvfølgelig også både om optimisme og en grundlæggende tro på det godes sejr, eller i den anden ende om fortrængning af det ubehagelige. Det var således en temmelig bizar oplevelse for mig i dag da jeg var tvangsindlagt til at høre en virksomhedskonsulent udbrede sig om Steen Hildebrandts visioner om et “paradigmeskifte” mod en lys og strålende fremtid hvor magt og ledelse er uddelegeret i alle ender og kanter af den tidligere pyramidestruktur. OK, måske vil dette blive tilfældet internt i Frelsens Hær når de skal opruste deres suppekøkkener på pladser og torve rundt omkring i landet.

Richard Fernandez bringer starten på en dystopisk fortælling hvor det store brud med det kendte sker i det øjeblik at kontantautomater pludselig ikke længere fungerer. Variationen i læserkommentarerne under hans post viser om noget uforudsigeligheden mht. hvad der derefter sker. Ingen har selvfølgelig ret, men ganske mange har måske fat i vigtige elementer. Først Fernandez, herefter en af kommentarerne (LFPC):

[…] From this fictional beginning we can imagine a series of events unfolding across five continents. There is China without any real food or real energy resources coping with the problem of growing fast enough to keep down internal unrest. We have the North Korea’s population moving with Biblical implacability across the border to the North and pushing, despite fearful losses to landmines, in desperate hungry numbers across the DMZ toward the lights of Seoul. There is a Europe, facing hunger for the first time in 60 years, convulsed with civil unrest as its political fabric, so long divided between the left and the not-so-left is torn, driven by desperation to rally around the banners of creeds which had been forgotten for decades. […]

Dr. Frank Lippenheimer

If the EU implodes? Western European civilization will end in a whimper. There is not enough manhood left over there for them to seize upon such an event as an opportunity to take back their freedoms and their traditional cultures. The best they will be able to come up with will be a massive Occupy Brussels mob action that will get them nothing. Then the islam jihadis will rise up, pour in, and finish them off. Western Europe will become the northern arm of the Eurasian caliphate. Eastern Europe and parts of Old Russia, however, will dig in and hold on, with help from America, Canada, Japan, and Australia. China will grab Taiwan and as much surrounding territory as possible, but then it will turn its focus inwards (in the age-old way) and will not seek war with America and her allies. All of this will eventually come down to a world war between fascist Islam and what is left of the free West. Other nations throughout the world will get sucked in as well, but it will be the outcome of the Great Final Crusade (as it were, and as God wishes) that will determine mankind’s destiny on Earth. Richard Fernandez: If

In Flanders fields the poppies blow, The larks, still bravely singing,
fly Scarce heard amid the guns below. We are the Dead. Short days ago,
We lived, felt dawn, saw sunset glow, Loved and were loved, and now we lie
In Flanders fields.

Take up our quarrel with the foe: To you from failing hands we throw
The torch; be yours to hold it high. If ye break faith with us who die,
We shall not sleep, though poppies grow, In Flanders fields. by John McCrae, May 1915

Poppy day eller Remembrance day, hvor England mindes sine faldne i krig, er på fredag den 11. På taget af FIFA´s bygning i Zürich står Tommy Robinson og Kevin Caroll fra the English Defence League i dette øjeblik onsdag kl 19.30, og protesterer imod FIFA´s forbud mod at engelske spillere viser valmuerne på trøjen i kampen England-Spanien på Wembley på lørdag. Cameron må leve med sine nye sengekammerater, hvis han vil undgå at havne i Anjem Choudharys seng den 11 november. Han er, som Murray sagde i København i forgårs, selv skyld i det gigantiske svigt, engelske main-stream politikere – ikke mindst Tony Blair, men også nu Nick Clegg – har udsat deres befolkning for. “There’s no running away”, EDL måtte opstå, og det er uden tvivl Camerons dårlige samvitttighed, der gjorde at han sværtede dem i en parlamentsdebat efter de engelske optøjer for nylig. “Indrøm aldrig en skyld, aldrig en forsømmelse,” er moderne, spindoktoreret politiks mantra. Churchill var elsket fordi han også turde sige sandheder, der var ubehagelige. Hvem elsker Cameron, Sarkozy og Reinfeldt, for ikke at tale om Helle Thorning-Schmidt og hendes mands familie af opportunister og millionærpampere? (klik fotos f. helskærm)

David Cameron has paved the way for England’s footballers to deliver a huge snub to FIFA and wear poppies against Spain on Saturday.The Prime Minister is furious that football’s governing body is refusing to back down over their pleas to wear the flower on their shirts to mark Remembrance Day.Asked if PM believes the players are free to defy the FIFA ban. A No 10 spokeswoman says: ‘Yes, of course’. Cameron gives England players green light to defy FIFA ruling on poppies for Wembley clash — Nu kl 23.30 har engelske medier også historien: Poppy row: English Defence League climb onto roof of FIFA HQ

Fromhed

[…] Popular Egyptian preacher, Sheikh Muhammad al-Zoghbi, was taped invoking his god thusly:

May Allah cut your tongue out! May he freeze the blood in your veins! May he inflict you with cancer and allow you no reprieve… Allah, strike them with all sorts of disease, afflictions and pain! Allah, strike them with cancer! Allah, let your prophet overpower them! Allah destroy them! Allah destroy them! Allah destroy them! Allah destroy the criminals who challenge the noble prophet! [Then, very serenely addressing his Muslim viewers:] And peace upon you, and Allah’s mercy and blessings.[…] Raymond Ibrahim: Muslim Prayers of Hate 

Nynorsk rollemodel død i kamp for Al-Shabaab

Én ting er, at han vil dø for Allah, men Norge behøver vel ikke ligefrem gøre ham til elitesoldat først

1984: Norsk-somalieren blir født i Burao i Nord-Somalia, i dag en del av Somaliland.
1994: Den da ti år gamle gutten kommer til Norge sammen med andre slektninger.
2005: Etter avsluttet videregående skole avtjener norsk-somalieren verneplikten i Hans Majestet Kongens Garde. Der blir han en del av eskorte-avdelingen som skal frakte kongefamilien og andre samfunnsstøtter i sikkerhet i tilfelle krig.
2006. Norsk-somalieren får seg jobb i Securitas etter å ha avtjent verneplikten.
2009: Han kommer i kontakt med et religiøst miljø med forbindelser til Sverige og Finland.
2010: Norsk-somalieren ringer hjem til faren og forteller at han har sluttet seg til Shabaab i Somalia.
2011: Norsk-somalierens ukjente kone ringer og forteller at sønnen har dødd i kamp. De to fikk ingen barn. Voktet kongen – døde som terrorist

Man gjorde baskiske børn fortræd

The following video is deeply disturbing. Reported in Spain’s ECD Seguridad newspaper, the video portrays two of Spain’s apparently famous clowns visiting a public pre-school in the Basque city of Navarre and then joining with the toddlers in a local folklore festival.

What is disturbing is that the children are all dressed as Arabs, replete with gowns, khafiiyehs and in the case of the little girls, hijab scarves.

The children’s costumes -as well as many of the adults include as well large keys that are meant to symbolize Arab ownership of homes in Israel to which they will return with the destruction of Israel.

The children and the adults join the clowns in singing “Gora Palestine” and dancing. The wall mural shows Palestine and Israel’s security fence depicted as an apartheid wall. Toy soldiers with helmets depict IDF soldiers and the Arabs are all the innocent victims. […] Caroline Glick: Anti-Jewish indoctrination in Spanish public schools 

Fra Vanguard TV program sendt i forgårs (60 minutter) om “en voksende islamofobisk sammensværgelse på begge sider af Atlanten.” Allerede når ordet “islamofobi” indgår, signaleres der politisk hensigt og lavt informationsniveau. At dømme efter traileren ikke det mest højpandede, upartiske dokumentarprogram, man kan forestille sig, men det er ikke tilgængeligt i sin helhed på You Tube endnu. Om vi spilder en time på det, er uvist, men man burde måske nu nogle mener at vi selv er en del af den “sammensværgelse.” Jeg tror Uriasposten efter Breivik og de danske avisskriverier spurgte: “Kan man være medlem af en klub, man aldrig har hørt om?”

Svenske, venstreradikale, statsfinancierede EXPO fantaserer også om hemmelige, suspekte islamofobiske netværk, – denne blog er medlem – som om de ikke havde deres egne netværk, som enhver skakspiller eller teenagetøs har i dag. I mit netværk på Skype findes en skotsk hyrdehund i Nordsjælland, som forleden reddede mig hjem fra Tisvilde Hegn, hvor jeg ikke burde kunne fare vild under svampejagt, men gjorde det, og en Tintin-agtig terrier i Ontario, jeg hilser på med jævne mellemrum. Her er noget for PET, hvis de ikke allerede med god grund mente, jeg er komplet uinteressant.
Dannelsen i Danmark i frit fald

Danmark befinder sig – sammen med resten af den vestlige civilisation – i krise og overlevelseskamp, ikke blot økonomisk, men også kulturelt, moralsk og religiøst. Opløsningstendenser i form af manglende værdsættelse af egen kultur, manglende almen dannelse og viden om egne rødder og deraf følgende identitetsløshed og selvforagt har længe været tema for bekymrede røster i den offentlige debat. [..]

Den langvarige uenighed om uddannelsespolitikken kunne måske overordnet siges at handle om en splittelse mellem kræfter, der arbejder for rettigheds- og lystkulturen og stadig mere individuel frigørelse, derunder frigørelse fra »kulturens byrde«, og kræfter, der står for pligtkulturen og vil genforpligte den enkelte i forhold til fællesskabets institutioner som tradition, familie, skole, kirke og stat. Det bør her ikke overses, at motivation og lyst også kan udspringe af stoltheden over møjsommelig opøvet faglig kunnen og solidt kendskab til egen kultur og historie.

»At kende sine rødder« er ikke bare en løsrevet erkendelse. Det er svar på de dybeste spørgsmål om eksistens og tilhør, som rækker ud over de enkelte, egne korte liv. Det modsatte af et rodfæstet menneske er et historieløst menneske, illustreret ved den »proletar«, som historikeren Arnold Toynbee i 1946 frygtede skulle blive fremtidens menneske: »Proletarens sande kendemærke er hverken fattigdom eller ringe kår, men bevidstheden om at have mistet arveretten til den fædrene plads i samfundet og være uønsket i det fællesskab, som er hans retmæssige hjem. Denne subjektive proletarisering er ikke uforenelig med besiddelsen af materielle goder.«

Denne »proletars« armod er kulturel – åndelig, om man vil – ikke materiel. Men et samfund af åndelige »proletarer« vil heller ikke i det lange løb kunne mobilisere den tillid, pligtfølelse og faglige dygtighed, som skal til for at opretholde en solid økonomi i et demokratisk velfærdssamfund. Fra kronik i Berlingske Tidende af Morten Kvist, cand.theol., valgmenighedspræst, og Kirsten Sarauw, Cand.theol.

Nidra Poller: Charlie Hebdo bombing: it’s no joke

[..] The Hebdo staff’s dismay at the torching of their offices suggests they may have underestimated the dangers of sentencing shari’a to a thousand satirical lashes. Hassen Chalgoumi–the Franco-Tunisian imam mercilessly targeted by the extreme-extremist-Islamist Sheikh Yassin Brigade–warns Europe against the dangers of political Islam.

“Why do the Americans rejoice in the victory of the Muslim Brotherhood in Egypt, why did France play into the hands of al-Qaeda in Libya…?” French participation in the NATO operation in Libya was, surprisingly enough, approved by a broad bipartisan majority in France. The peace marches of 2003 are long forgotten. No voices were raised to deplore the use of force and insist on a political solution. Guttural cries of allahu akhbar (Allah is the greatest), summary executions, the destruction of Sirte, and the savage murder of Mouamar Gaddafi did not visibly disturb the peace of French society.[..]

Last spring, anti-shari’a authors extensively cited in the Manifesto posted by Norwegian mass murderer Anders Breivik were accused in some quarters of inspiring his hateful crime. Today, in virtue of solidarity with the endangered freedom-loving democrats of the Arab Spring countries, it is permissible to expose the dangers of shari’a without being labeled Islamophobe. And, says Charlie Hebdo, we can make fun of shari’a with all the vulgarity we exercise on any subject that tickles our minds. Perhaps. But it would be wise to go to those anti-shari’a authors and find out whether there is, in fact, a koranic law against laughter.Because the day might come when newspaper offices in France will have to be protected by the police like Jewish day schools community centers, and synagogues. – Nidra Poller, amerikansk journalist bosat i Paris: Auto da fe in Paris: it’s no joke

Richard Landes skriver i The Telegraph: “Note that in Germany, the story received so little coverage that most people I speak with here don’t even know about it. Der Spiegel also didn’t show the cover.” – Det gør attentatet Gud døde mig heller ikke i Sverige Ikke én gengiver “Charia Hebdo” omslaget. – “Flere af kritikerne drager en parallel til et angreb på et teaterstykke i Paris begået af kristne fundamentalister”, kvidrer Sveriges Radio (minut 1:00). Der kan ikke være tale om andet end denne historie fra oktober i år: Fundamentalist Christians protest at Paris theater. Alice Petrén fra SR i Cannes ser en parallel, jeg ser den ikke. Uanset hun lægger udtalelsen i munden på anonyme kilder, er resultatet det samme: Uantageligt politiserende public service. Charlie Hebdo sagen fortsætter, men det er næppe i svenske medier, man skal følge den: After Getting Firebombed, French Magazine Puts ‘Gay Muhammad’ on Cover? (VIDEO). eller Douglas Murray i Spectator: The worst form of censorship.

“Men næsten halvdelen er tyske statsborgere..”

Prægtig tysk vinkling af tvangsægteskaber i landet:

Nearly half of those in forced marriages or in danger of such in Germany are German citizens, while around a third are minors, according to the most detailed study of the practice to date. The study, commissioned by the Ministry for Family Affairs, threw up a number of surprises, as well as confirming much that is already known about forced marriages, said the daily Süddeutsche Zeitung on Wednesday which had advance access to the report, due to be launched the same day. Nearly all of those concerned came from migrant families, with the most common country of origin of the parents being Turkey, followed by the former Yugoslavia and Iraq, according to the report. More than 80 percent of the parents concerned were Muslim, while nearly 10 percent were Yazidist, a Kurdish religion, and more than three percent were Christians.[..]

Around a quarter of the victims said they were threatened with death, while more than half said their relatives used violence against them and more than 70 percent said threats and blackmail were used to push them into marriages they did not want. Nearly half of forced marriage brides German. Spiegel: Forced Marriages in Germany More Prevalent than Thought.

One of the policemen interviewed says this:
“It is the most vicious, premeditated form of crime I have come across short of homicide or terrorism.”

The presenter says this:
“This crime is being used by the far right to fuel ethnic tensions.”

Research suggests that thousands of children are potentially being sexually exploited by street grooming gangs. This may only be the tip of the iceberg, as experts believe many crimes of this nature go unreported.Journalist Tazeen Ahmad investigates street grooming and hears from community leaders who say enough is enough and demand action on the issue. She meets victims of grooming and their parents, whose lives have been torn apart.She hears how girls as young as 12 have been targeted by these gangs and so terrorised and brainwashed that they keep their ordeal secret for years.In a particularly shocking encounter she talks to two young men who explain in detail how grooming by gangs is perpetrated, why virgins are more highly prized and how the commerce of this type of brutal sexual exploitation unfolds. Programmet blev sendt i går, 7 november 2011. Tak til Cheradenine Zakalwe.

Her er udelukkende tale om pakistanske forbrydere, som forgriber sig på mindreårige, hvad programmet ikke lægger skjul på. Udsendelsen indeholder mængder af sociologiske bullshit-bortforklaringer, men over halvdelen er faktisk gedigent Dispatches. Det er ingen grund for os andre, til at tænke på andre end de foragtelige overklassedrenge Tony Blair og Gordon Brown, der har påført deres landsmænd disse tragedier i stort antal. Eftersnakkeren Lord Ahmed, der får en del alibireplikker i udsendelsen, hører hjemme i samme kategori af dobbeltsnakkere og løgnere. Hvis man har glemt, hvilken slimet fætter Tony Blair er, så kan man se det i den forrige Dispatches The Wonderful World of Tony Blair.Han minder mig om teflonpanden Reinfeldt, men han er meget, meget, meget mere velhavende, og den dødsensfarlige skade han har gjort, har han klaret hurtigere end de seneste tre svenske statsministre.

Man må ønske, at englænderene langt om længe retter deres vrede derhen, hvor den hører hjemme: Hos den politiske, såkaldte elite, som Tommy Robinson taler så lidt kærligt om i videoen her nedenfor. Det skal ikke undre en, at 30 % slet ikke deltager i engelske parlamentsvalg, og at organisationer som EDL vokser op fra neden. Engelsk demokrati er et fallitbo, der skal en stakåndet badutspringer som Jakob Illeborg til at negligere.

“Dit sorte svin”

Dansk politi på overarbejde ved en mordrettergang. Her er brug for en god integrationskonsulent. Indvandrere og HA’ ere i mordhumør: 62 anholdte efter voldsomt sammenstød mellem rockere og bandemedlemmer i retten i Glostrup, Her får liggende bandemedlem knippelsuppe, Tingbjerg-indvandrere hånede HA-rockere foran Retten i Glostrup: ‘hunde’, ‘Allahu akbar’…

Paul Weston goes as far as actually predicting the war in the UK in the next twenty years. In his views white working class kids will go fight against immigrants.”You don’t understand this. You are a woman. Women don’t understand war. High-testosterone men always find the reason for the war,” he says. Interview.

Pippi Langstrømpe, den rødhårede “racist”

Først kom de efter Huckleberry Finn, så Tintin. Og nu Pippi. På et tidspunkt må alle børnebøger være halal og queer-kompatible, og så indfinder den multikulturelle harmoni sig endelig, tjullahopsasa. Via Islam Versus Europe (LFPC):

A German theologian has sparked controversy by calling Sweden’s beloved Pippi Longstocking children’s books racist and demanding additions to prompt parents to skip over or explain certain passages.

Dr. Eske Wollrad from the the Federal Association of Evangelical Women in Germany first made her comments as a speaker at a state conference on anti-discrimination in Leipzig last weekend, stirring debate in the German media.

“It is not that the figure of Pippi Longstocking is racist, but that all three in the trilogy of books have colonial racist stereotypes,” Wollrad told The Local on Tuesday.

The publishers had already changed the original phrase used for her father as king of a South Seas island from Negro King to South Seas King, noted Wollrad, who is advisor for equality and social responsibility at the Protestant women’s group.

But other passages in the much-loved books were also problematic, she said.

“The black children throw themselves into the sand in front of the white children in the book,” she said. “When reading the book to my nephew, who is black, I simply left that passage out.” […] Pippi Longstocking books deemed racist 

Hør også Coren interviewe Michael Ledeen om Israel og Iran. Ledeen var i København i 2008.(© Snaphanen)

Fortrængningens pris: Karen Hækkerup på grådens rand

Så ka’ hun lære det. Eller rettere, det kunne hun, men vi tør godt komme med en prognose der taler om en syndflod af overraskelser og tårer i de kommende år, i takt med at nye ubekvemme sandheder på dette felt bliver uafviselige. Hvad Hækkerup ikke vil gøre er at begynde at tilegne sig den viden som den pæne politiske mainstream aktivt holder sig uvidende om (LFPC).

Lige til at græde over, siger socialminister Karen Hækkerup (S) om ny undersøgelse. Unge med indvandrerbaggrund er underkastet massiv social kontrol fra deres familier. Især når det gælder kærlighed og sex.

Det viser den første store undersøgelse af omfanget af den sociale kontrol i indvandrerfamilier. Resultatet af undersøgelsen bekymrer social- og integrationsminister Karen Hækkerup (S).

»Undersøgelsen er nedslående og ualmindelig deprimerende læsning,« siger Karen Hækkerup, der er overrasket over omfanget af den sociale kontrol.

»Jeg havde overhovedet ikke drømt om, at det var så slemt. Det er til at græde over, at social kontrol for så mange mennesker åbenbart er en integreret del af deres hverdag,« siger ministeren. […] Indvandrere styres hjemmefra,  Alle vogter på hinanden i indvandrermiljøer, siger unge. Minister håber på et nyt ungdomsoprør.

“Rør ikke mit Charlie Hebdo”

Hundreder til støttedemonstration for Charlie Hebdo

Flere hundrede mennesker samledes søndag eftermiddag i Paris for at forsvare retten til blasfemi ” og “satire som demokratisk virkemiddel” til støtte for Charlie Hebdo, der blev udsat for et kriminelt attentat forleden.

Demonstrationen blev afholdt på trappen til Paris´rådhus, Hotel de Ville. Folk viftede med forskellige satiriske tegninger fra bladet. ” Vi støtter det arabiske forår”, men vi modsætter os fanatikernes vinter”, sagde en af bladets tegnere. Hvad angår brandattentatet udelukker politiet ingen hypoteser, undersøgelsen gennemføres af la Section antiterroriste de la Brigade criminelle. Manifestation en soutien à “Charlie Hebdo” (Snaphanens oversættelse)

Frankrig, oktober 2011

Hebdo er det særlige, men fransk hverdag rummer meget andet: braquages=røverier, violence=overfald, morts = mord, incendies = ildspåsættelser, viols = voldtægter, tent meurtre = mordforsøg. Hele listen her – En måned i Frankrig.

Hva man ikke vil høre, men sårt trenger
Af HANS RUSTAD

Douglas Murray holdt et foredrag i København lørdag, som burde vært holdt i Oslo, for det er her det er størst behov for å høre hva han hadde å si. Men Murray blir ikke invitert til Oslo, han blir ikke en gang referert eller omtalt. Han er en ikke-person, i likhet med mange andre størrelser som har et outsiderperspektiv på flerkulturen.De som mener at alternative stemmer i norsk debatt sutrer burde forklare og besvare hvorfor personer som Murray er ikke-personer i norske medier.Douglas Murray var tidligere leder av tenketanken Social Cohesion, og leder nå the Henry Jackson Society. (henryjacksonsociety.org)

Jeg hadde sett Murray sammen med Flemming Rose i debatt i Oxford mot Tariq Ramadan og visste han var god. Murray har den britiske flair – kunnskap, retorisk begavet, et nydelig språk, og en uimotståelig humor som gjør et alvorlig tema til stor underholdning.

Han tegnet to logiske løp – det ene følger åpenhet og meningsbryting, og det andre blander sammen ytringer og vold og er så opptatt av å forby ukorrekte meninger at man ender opp med å tolerere eller snu ryggen til den reelle politisk-religiøse vold som utspiller seg i dagens Europa.Man skal lytte nøye for å få med seg hva Murray sier. Det er stringent og logisk, men uvelkomment i den norske debatten.
Fortsæt med at læse “Michael Coren with Tommy Robinson – Nov. 7”

From Fjordman to contributors:

I want to thank all of those who donated to the Fjordman Relocation Fund. Yes, if you donate to me via Paypal here at Vlad’s blog I do get it. I have already received enough money to pay for moving from my old flat to a new one. I will start thanking individual donors by email this week, but since I am very busy it can take several months for me to thank all of you. And yes, I will continue writing essays online and hopefully publish several printed books as well. Vlad Tepes

Altid positivt at de føler sig franske. Spørgsmålet er selvfølgelig bare hvad dette franskhedsbegreb indebærer for franskmændene på længere sigt (LFPC).

In 2006, 4.4 million people live in ZUS, which is 7% of the French population. The population of metropolitan ZUS has diminished by 2.3% since 1999, that is – 0.3 % on average per year; this reduction is less sharp than in the preceding period, namely 0.6% per year between 1990 and 1999. However the regions Île-de-France, Languedoc-Roussillon, Aquitaine, Provence-Alpes-Côte-d’Azur and Corse have seen their populations in ZUS increase since 1999.

The characteristics of the inhabitants of the ZUS have changed litte since 1999. They are younger than in the surrounding urban areas; more than one in three is below 20 years of age in ZUS compared to 1 in 4 within their conurbations. The proportion of foreigners is higher: 17.5 % of the inhabitants of ZUS are foreigners (compared to 8.2% in their conurbations), of whom almost half originate from the countries of North Africa, and 10.2% have acquired French citizenship.

…According to the study “Trajectoires et Origines”, immigrants, that is to say persons born abroad and of foreign nationality, and the descendants of immigrants, that is to say persons at least one of whose parents was an immigrant, represent more than half of the people aged between 18 and 50 living in ZUS.

In the ZUS of the Parisian conurbation, they represent as much as 64% of the population. […]

…While, inside ZUS and outside of ZUS, almost 9 out of 10 express agreement with the proposition “I feel French”, only 57% of those in ZUS and 79% outside of ZUS express agreement with the proposition “I am seen as French”. 7% of the Population of France Lives in Muslim No-Go Areas ; billede: Charlie Hebdo’s Next Front Page

Belgisk fagforeningsmand: Israelere og lokale jøder ét fedt

A trade union leader in Belgium has threatened to take action against Jewish schools in retaliation for the Israeli government policy towards the Palestinians. Following the vote on Monday to grant the Palestinians full UNESCO membership and the subsequent Israeli government decision to accelerate settlement building and to freeze transfers of tax revenues to the Palestinian Authority, Hugo Deckers, secretary general of ACOD, the Socialist trade union for the education sector, sent an e-mail to the chief editor of the Jewish magazine Joods Actueel in which he welcomed the UNESCO vote and referred to the Israeli decision.

“If this is the (Israeli) reaction, I would be happy as union leader to bring the Jewish schools in Antwerp in the news. I fear you are going to scare,” he wrote. […] Trade Union leader threatens Jewish schools because of Israel’s reaction to UNESCO vote

Da’wa live: “You can check in any time, but you can never leave”

Kig ca. 4 min. inde i denne da’wa-video. Verdens største maf…. broderskab får et nyt medlem på Strøget i København. Via Islam Versus Europe (LFPC).

90 sekunder og 12 kugler, og bin Laden var død

SEALS’ egen version af hændelsesforløbet der divergerer fra den hidtil kendte.

[…] The first helicopter hovered over the main house, where Bin Laden was known to live on the top floor. A team of 12 SEALS abseiled the 5ft-6ft down onto the roof, leapt onto a terrace and kicked in the windows.

The first person they saw was Bin Laden’s third wife Khaira. She fell after being blinded by a strobe light and was caught by a Seal who pinned her to the floor.

Bin Laden suddenly appeared in the doorway of a bedroom along the hall and then slammed the door. One SEAL radioed: ‘Geronimo, Geronimo, Geronimo’ signalling that they had spotted the target.

As people started moving in other parts of the house and lights were thrown on, Bin Laden’s son Khalid came running up the stairs towards the SEALS and was shot dead.

Two commandos kicked in Bin Laden’s door to find the al Qaeda leader who was cowering behind his youngest wife Amal.

As Bin Laden tried to reach for his AK-47 rifle, the SEALS opened fire. One round hit the mattress, another grazed Amal in the calf. They each fired again: one shot hit Bin Laden’s breastbone, the other his skull, blowing out the back of his head. His dead body slumped to the floor and he lay face up – just 90 seconds after the mission began. Earlier reports had suggested that Bin Laden was not killed until after a protracted gun fight.

The second helicopter had headed to a smaller guesthouse in the compound where Bin Laden’s courier, Kuwaiti, and his brother lived.

As the helicopter closed in, a man appeared in the door with an assault rife and began to fire. Someone on board shouted ‘Bust him!’ A sniper on board the chopper fired two shots and Kuwaiti was killed along with his wife standing behind him. […] ‘It took 90 seconds to kill Osama BERT Laden’: SEAL team reveal secrets from the mission for the world’s most wanted man… and his Sesame Street nickname

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Kapten, vad i helvete är det som ligger i farleden! skriker lotsen. Den förstärkta bogen tar den första smällen på 8,5 meters djup. Oljetankern häver sig uppåt, stöter, vibrerar, maler och stöter igen. Det är oändligt långa sekunder för besättningen innan fartyget med 13 knops fart efter bara ett 50-tal meter har stannat helt. Den ryske fartygsbefälhavaren slår reflexmässigt stopp i maskin redan efter den första stöten. Blickar av skräck och förtvivlan möts. Lotsen slår ut med armarna, tar sig för pannan, svär och skakar på huvudet. Den totala tystnaden och stillheten varar bara delar av en sekund. Drillade rutiner ska få sitt elddop. Halvt i panik vrålas kommandon på ryska. Det hörs ljud av metalliska, springande steg i lejdarna.

Det är den 26 oktober 1977, och den sovjetiska oljetankern Tsesis går på grund i farleden utanför Södertälje. Grundstötningen är oförklarlig, enligt sjökortet ska vattendjupet på platsen vara tjugo meter. Fartyget springer läck, och cirka 1 000 kubikmeter olja läcker ut i havet. Katastrofen, som ska gå till historien som Tsesiskatastrofen, är ett faktum.

Den som återger paniken ombord på Tsesis heter Anders Ahlmark. Vid den här tiden är han förste kartograf och chef för konstruktionsdetaljen på sjöfartsverket i Norrköping. Vad han inte vet är att Tsesiskatastrofen ska komma att bli en katastrof även för honom och att han som whistle blower ska komma att utsättas för kvalificerad mobbing. Han kommer att kliva in i den svenska historien som ”fången på fyren”. På sin blogg berättar han hur allting gick till den där oktoberdagen 1977 och hur den skulle komma att förändra hans liv.

Anders Ahlmark och grundet som inte fanns

Det grund som oljetankern hade gått på hade fläkt upp skrovet som en jättelik konservöppnare. Två 50 meter långa valv har formats i tankerns söndertrasade bottenplåtar, och den trögflytande klibbiga oljan rinner rakt ut i vattnet. Sjöfartsverket lägger skulden för olyckan på fartygets lots och kapten. Men Anders Ahlmark vet orsaken till grundstötningen: grundet finns inte utsatt på sjökortet trots att verket känt till det sedan 1969. Han skriver:

Det var ingen hemlighet – i alla fall inte för många av oss drygt hundra anställda på sjökarteavdelningen – att det i våra arkiv fanns mängder med sjömätningsresultat som ännu inte i sin helhet hade lagts in i sjökorten. Den obekväma eftersläpningen som internt kallades ”berget” var ett ständigt återkommande men lite tabubelagt samtalsämne. Problemen hade tillåtits växa under många år, och ingen visste egentligen hur mycket material det handlade om. Utåt hade det gått att sopa saken under mattan och inga allvarliga tillbud hade heller hänt.

”Avlägsna Anders Ahlmark för arbetsmiljöns skull”

Hans överordnade vägrar erkänna att sjökortet är missvisande. Då tar Ahlmark kontakt med media och berättar sanningen. Därmed är hans öde beseglat. Han fråntas sina arbetsuppgifter som kartograf inom sjöfartsverket och tvångsförflyttas till verkets fyrverkstad för omskolning till elingenjör. I september 1979 förvisas han till fyren Ölands södra grund. Sjöfartsverkets ledning skriver:

För att så långt som möjligt återställa arbetsmiljön till normala förhållanden, ser vi som enda lösning att Anders Ahlmark avlägsnas från sjökarteavdelningen. (Ur Anders Ahlmarks bok ”Fången på fyren”.)

Hela hans berättelse finns som pdf-fil att ladda ner.

Det felaktiga sjökortet orsakade olyckan

Tsesiskatastofen ska malas genom hela rättssystemet. Det tar sex år. 1983 ger Högsta Domstolen Ahlmark rätt. Det var felet i sjökortet som hade orsakat olyckan. Lotsen och den ryske kaptenen får upprättelse. Den svenska staten förlorar och betalar ut fullt skadestånd till det ryska rederiet. Anders Ahlmark får efter förhandlingar komma tillbaka till sin arbetsplats. Men han får aldrig tillbaka sitt jobb, och han kommer aldrig mer in i ett arkiv för att arbeta med hemliga uppgifter. Fram till 1988 isoleras han istället på en specialdetalj som innebär att klippa och klistra informationsmaterial. Sjöfartsverket föreslår sedan ett friår med lön, och därmed är Ahlmark ute ur leken.

Anders och hans fru Christina Ahlmark, som också var anställd vid sjöfartsverket, vittnade när Tsesiskatastrofen behandlades av domstolarna. De köptes ut från sina tjänster 1989. Men någon upprättelse av staten har de inte fått.

“Om jag hade vetat konsekvenserna hade jag kanske tänkt mig för en gång till. Men för mitt eget samvete var jag tvungen att göra det här” säger Anders Ahlmark i en tv-intervju långt senare.

De handlar på uppdrag av sina egna samveten

Anders Ahlmark är en whistle-blower. Utan sådana som han skulle våra samhällen stå sig slätt. Visslarna kommer med oönskade budskap och obehagliga sanningar. De är termometrarna i samtidens ändalykt, de är pulsmätarna som obönhörligt avslöjar dissonansen i våra samhällssystem. De är, kort sagt, jobbiga typer som hackar och skaver på vår sinnesfrid, som är pinsamma i bekantskapskretsen och som vi helst inte vill ha till bordet när vi är bjudna på fest. Och risken är minimal, för visslarna blir aldrig bjudna. Som tack för deras osjälviska handlande förföljer vi dem, trakasserar dem, belönar dem med marginalisering, uteslutning och placering i det sociala frysskåpet.

Att slå larm om missförhållanden i samhället som skadar oss alla är ett farligt uppdrag, ibland rent livsfarligt. Ingen annan beordrar visslarna vad de ska göra. De handlar på uppdrag av sina egna samveten. Visslarna är helt enkelt människor som är utrustade med mer klarsyn, mod och integritet än de flesta andra. Som fallet Anders Ahlmark visar behöver det inte ens handla om mångkultur, statsfeminism eller någon annan fråga som åtnjuter den politiskt korrekta elitens totalitära beskydd. Det räcker med att säga sanningen om ett grund i en farled. Eller att påpeka att ett helt land håller på att gå på grund.

Åsiktsdiktatur ett förstadium till totalitärt samhälle

Sanningen har alltid varit illa tåld. I antikens Grekland stenades budbärarna när de kom med dåliga nyheter. Ju större lögn ett samhälle vilar på, desto hårdare måste staten kontrollera människors åsikter. Korrekt information ersätts med statligt styrd propaganda. De kommunistiska diktaturerna utgör skräckexempel. De byggde och bygger sin existens på lögner och verklighetsförnekande. Diktatorerna trodde att de kunde utplåna den mänskliga naturen och skapa Den Nya Människan som var villig att underkasta sig totalitarismens bojor. Hur det gick vet vi.

Dagens europeiska länder ska föreställa demokratier. Ändå visar en allt hårdare kontroll av medborgarnas yttrandefrihet och rätten att tycka och tänka fritt att de håller på att förvandlas till totalitära maktsystem. I varje samhälle där mångkulturalism är påbjuden som statsreligion krymper de demokratiska fri- och rättigheterna. Ett mångkulturellt samhälle måste i praktiken uppföra sig som en diktatur, eftersom de lögner som politiken bygger på inte får avslöjas och de katastrofala misslyckandena inte får erkännas. Den åsiktsdiktatur som i dag snabbt håller på att lägga länderna i Väst under sig är förstadier till ett totalitärt samhälle. Om inget görs för att bryta utvecklingen beseglar de västerländska demokratierna sina egna öden, eftersom alla totalitära system är dömda till undergång.

”Ett politiskt system som bygger på verklighetsförnekande är dödsdömt. Ett säkert tecken på att dödskramperna håller på att sätta in är när myndigheterna i ständigt ökande grad måste kontrollera folks tankar och informera dem om vad som är ”korrekt verklighetsuppfattning” skriver Ole Jörgen Anfindsen i boken ”Selvmordsparadigmet”.

Journalister som lydiga knähundar i maktens koppel

I ett samhälle på glid mot totalitarism uppvisar makteliten ett beteende som i allt väsentligt påminner om ett sektbeteende. Inom en sekt råder total och tvångsmässig konsensus. All opposition är förbjuden. I enlighet med sekters normer måste en whistle blower förintas. Dels eftersom ingen vill höra sanningen, dels för att han ses som en förrädare mot åsiktsgemenskapen.

Ett säkert tecken på att ett samhälle utvecklar sig i totalitär riktning är att journalisterna anpassar sig och gör sig till ombud och lakejer för den statliga propagandaapparaten. I Sverige går journalisterna som lydiga knähundar i maktens koppel, lägger sig i husses knä, gapar och låter sig villigt matas med de tillrättalagda köttbitar/budskap som ska föras ut till folket. Inget ifrågasättande, ingen källkritik, inga kritiska motfrågor. Bara ett mä-häigt accepterande av vilka galenskaper som helst, bara de uttalas av personer med tillräckligt mycket makt.

Ett aktuellt exempel: Ett desperat försök att trolla bort den invandrade barbariska heders- och skamkulturen genom att relativisera den och göra den till en svensk företeelse pågår just nu i Uppsala, den stad där den turk-kurdiska kvinnan Fadime Sahindal mördades av sin far 2002.

Man skulle kunna tänka sig att mordet på Fadime skulle ha lett till eftertanke bland stadens styrande. Men icke. Istället ska en utställning i ”Fredens Hus” i Uppsala avdramatisera det importerade hedersvåldet och få svenskar att tro att de också ägnar sig åt den här sortens klanvåld mot kvinnor och män som bryter mot familjens och släktens så kallade ”heder”. Budskapet rapas okritiskt upp av en journalistpapegoja vid namn Maria Nyström.

Hedersvåld vanligt bland svenskar?

Ur artikeln i Upsala Nya Tidning:

Tanken är att belysa att det finns andra former av hedersrelaterat våld än de som förknippas med invandrare och som det skrivs om i medierna. Det är en viktig fråga att diskutera framför allt för ungdomar som inte vet att det finns svensk hederskultur” säger verksamhetschef Jesper Magnusson. Magnusson nämner våld i form av pennalism men också det våldsamma historiska arv som vi har i Norden där det till exempel inte var länge sedan som barnagan försvann. Men framför allt pratar han om våldet som sker innanför dörrarna till de svenska hemmen.”

”Det vanligaste hedersvåldet, som fortfarande existerar, är i nära relationer mellan en svensk man och kvinna. Det pratar vi inte om på samma sätt som om våld i andra kulturer. Där finns ett stort mörkertal och dessa brott bevakas heller inte i medierna på samma sätt” poängterar Jesper Magnusson.

Utställningen riktar sig, helt i enlighet med en totalitär ideologi, till de mest försvarslösa och lättpåverkade, nämligen barnen. Redan nu är ett trettiotal skolor inbokade konstaterar Jesper Magnusson nöjt, en av dessa förmågor som stormar framåt i karriären med politiskt korrekta lögner som raketbränsle i baken.

När hjärntvätten har nått sitt mål

Nästa sak som händer när ett samhälle utvecklas i totalitär riktning är att människor blir rädda för att uttrycka sina åsikter. Tystnaden breder ut sig. Människor som intervjuas i statstelevisionen om det ständigt minskande livsutrymme som mångkulturen medför i deras liv genom rån, misshandel, våldtäkter, bostadsbrist och katastrofnedskärningar i välfärden, ler osäkert – eftersom de tror att man måste le i statstelevisionen – och dristar sig som mest till att hugga till med ”Det kanske inte är så bra”. (Hoppas att inte grannarna och arbetskamraterna ser det här, tänk om de tror att jag är rasist och börjar avsky mig.)

Steg tre i den demokratiska nedmonteringen är att människor inte längre ens vågar tänka fritt och lita till sina egna upplevelser. Då har den totalitära hjärntvätten nått sitt avsedda mål. Att lyckas hjärntvätta stora delar av en befolkning så till den grad att den högljutt kräver sin rätt att bli plundrad, lurad, misshandlad, våldtagen, överkörd och undanträngd på grund av massinvandring från andra länder och kulturer – säga vad man vill, men som utfall av statlig och medial propaganda betraktat är det inte illa. I det debatt- och medieklimat som råder i dagens Sverige är det ett självmordsuppdrag att tala sanning. Varje angrepp på den offentliga lögnen ses som en fientlig handling. Frågan är om sanningen någon gång i världshistorien har suttit trängre i demokratiska länder än den gör i Sverige år 2011.

Mauricio Rojas – Vår tids kanariefåglar

Ändå finns det människor som tar på sig rollen som whistle-blowers. Förr användes kanariefåglar som ett slags testpiloter för att undersöka luften i gruvorna. Kanariefåglar är nämligen extra känsliga för luftföroreningar. Om fågeln dog var det en varningssignal för gruvarbetarna. Visslarna är vår tids kanariefåglar. De ser det andra inte ser. Först av alla slår de larm om faror som angår oss alla.

Mauricio Rojas åtnjöt länge ett debattutrymme i Sverige som enbart tillkommer invandrare, aldrig svenskar. Invandrare kan säga saker som omedelbart skulle sätta en rasiststämpel i pannan på vilken svensk som helst. Mauricio Rojas hade fötts i Santiago de Chile 1950. Till Sverige kom han 1974 som politisk flykting undan Augusto Pinochets militärdiktatur. Han blev docent i ekonomisk historia 1986, gjorde en lysande karriär, kom in i riksdagen för folkpartiet 2002 och blev två år senare partiets talesman i integrationsfrågor.

Invandrarnas kulturella arv är dynamit

Men den immunitet som invandrarskapet medför har sina gränser. Den 12 december 2005 ska den bomb smälla som blir början till att Mauricio Rojas drivs i landsflykt för andra gången. Då publicerar Dagens Nyheter hans debattartikel ”Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet”.

Rojas avslöjar den rapport från Brå (Brottsförebyggande Rådet) som ska komma att bli den sista i sitt slag innan det statliga locket slutgiltigt läggs på på just den statliga myndigheten. Dynamiten utgörs av en klart visad överrepresentation i våldsbrottslighet för invandrare, i synnerhet invandrare från muslimska länder. Vid grövre brott som mord, dråp, våldtäkt och misshandel mot obekanta är överrepresentationen så hög som 300-450 procent. Publiceringen har föregåtts av påtaglig nervositet inom Brå. Mauricio Rojas fastslår att överrepresentationen varken kan förklaras med socioekonomiska faktorer, rasism eller diskriminering. Orsakerna finns istället i invandrarnas sociokulturella arv.

Det tar hus i helsike. Nu är Mauricio Rojas invandrarimmunitet helt förbrukad. PK-etablissemanget rasar. Men vart leder tystnaden och förljugenheten? Det funderar Mauricio Rojas långt senare över i en artikel på Newsmill.

Tvingad i landsflykt för andra gången

Själv har han valt att arbeta inom öppenhjärtighetens råmärken.

”I min intellektuella och politiska gärning försökte jag hålla mig till detta. Priset för mitt vägval blev högt: allehanda påhopp, grova tillmälen (“rasist”, “jävla svin”, “onkel Tom”, “depraverad rabulist” och “blek husneger” är bara några exempel från en mycket lång lista), mobbning (kom ihåg “hunden Mauricio”, en svartmuskig otäck hund med notorisk utländsk brytning som gick runt och vräkte ur sig alla möjliga tarvligheter, som blev ett återkommande inslag i ett program av SVT), allvarliga hotelser, fysiska angrepp (som tvingade mig att avsluta valrörelsen 2006 med ständig Säpo-bevakning) och, slutligen, ett slags yrkesförbud att verka inom integrationsområdet inom ramen för den i september 2006 valda borgerliga regeringen (det var Maud Olofssons bidrag till det hela). Det återstod bara att vandra vidare och det gjorde jag också” skriver Mauricio Rojas.

Med sin familj flyttade han 2008 till Spanien, där han är rektor för högskolan för integration och internationellt bistånd i Madrid.

”Kom aldrig tillbaka hit, Mauricio! Det vore att kasta pärlor för svin” skrev Merit Wager på sin blogg.

Mauricio Rojas själv summerar:

”Inte utan vemod blickar jag numera från fjärran mot allt detta. Mycket tyder på att invandrardebatten fortfarande befinner sig långt från “öppenhjärtighetens råmärken” och ännu längre ifrån det sansade och resonabla samtalets revir. Synd för Sverige.”

Gunnar Sandelin – Plötsligt faller pusselbitarna på plats

Den 8 april 2008. Det är en tisdag, och det regnar. Jag sitter och dricker morgonkaffe medan jag som vanligt läser Dagens Nyheter, för det här utspelar sig på den tiden när jag fortfarande läser Dagens Nyheter och fortfarande tror på vad gammelmedia skriver. När jag har kommit till debattsidan tror jag inte mina ögon, jag håller på att sätta kaffet i halsen. Jag läser rubriken: ”Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna” flera gånger.

En debattartikel skriven av en journalist som jag aldrig har hört talas om, Gunnar Sandelin. En journalist som vågar kritisera sina egna kolleger! Det är en stark aha-upplevelse, inte bara för mig utan för många andra. Plötsligt faller många pusselbitar på plats. Plötsligt får jag förklaringar till saker som jag har undrat över ända sedan 1980-talet. Men eftersom fakta och bekräftelse inte fanns att få fick tankarna stanna i mitt huvud. Jag har trott det som politiker och media har velat att jag ska tro – att det bara är flyktingar som flyr från krig och förföljelse i hemlandet som kommer till Sverige och får stanna här. I april 2008 vet jag inte att det bara är 2,3 procent av de drygt 1,3 miljoner utlänningar som sedan 1980 har beviljats uppehållstillstånd i Sverige som är flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention. Jag är lika grundlurad som de flesta andra svenskar. Nu får jag plötsligt veta att drygt åtta av tio asylsökande får sina permanenta uppehållstillstånd utan att de klassificeras som flyktingar. Istället får de stanna av humanitära skäl eller får asyl på nationella särtillägg som ständigt byter namn: “flyktingliknade skäl”, “de facto-flykting”, “skyddsbehövande”.

”Den politiska korrektheten som giftgas”

”Den politiska korrektheten ligger som giftgas över debattklimatet i asyl- och flyktingfrågor. Drygt en miljon utländska medborgare har under ett kvarts sekel beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa är hela nio av tio varken klassade som flyktingar eller som skyddsbehövande. Det är alltså en lögn att Sveriges mottagande av utlänningar främst värnar om de mest utsatta flyktingarna. Men detta förtigs av såväl politiker som massmedier. Inte minst journalisterna har svikit sitt ansvar. I stället har vi fått en nationell mörkläggning av ideologiska skäl i allt som rör invandrar-, asyl- och flyktingfrågor” skriver Gunnar Sandelin.

Han berättar om hur han som socialarbetare har beviljat asylsökande med uppehållstillstånd semesterresor till de länder som de påstått sig ha flytt från och hur han har betalat ut socialbidrag till utländska medborgare som han nästan säkert visste hade svarta jobb vid sidan om. Gunnar Sandelin är både socionom och välrenommerad journalist som bland annat i tolv år varit presschef på Bris (Barnens rätt i samhället) och i åtta år var reporter på Sveriges Television.

”Där fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska “vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven”. För att en nyhetssändning skulle bli en “bra show” var att det önskvärt att det fanns offer, men det var underförstått att dessa offers anspråk aldrig synades i sömmarna” skriver Sandelin i debattartikeln.

En artikel som skräller genom Sverige

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: De kallas whistleblowers”

Der er noget i luften: Kalkuleret offerrollespil

Imam på vej til amerikansk konference om ‘islamofobi’ hævder sig udsat for profiling og diskrimination af lufthavnspersonel. To imamer på vej til konference om …. ‘islamofobi’ nægtes flyrejse p.g.a. provokerende og mistænkelig opførsel. Seks imamer på vej til imam-konference i USA nægtes flyrejse p.g.a. provokerende og mistænkelig opførsel. Asmaa Abdol-Hamid hævder sig udsat for diskrimination efter at være blevet nægtet flyrejse – til konference i Bruxelles – da hun nægtede at tage hovedindpakningen af. Og nu dette:

På kontoret sitter vi intetanende om hendelsen, mens informasjonsleder Hege Storhaug forbereder seg til kveldens debatt. Det er kort tid til flyet hennes går, idet hun sveiper innom noen nettaviser før avgang. Der ser hun at VG Nett melder at egypteren ble kastet av flyet på vei til foredrag for Al-Nor-moskeen og FN-sambandet i Tromsø.

Planen er at Fadel Soliman skal holde foredrag om islam og terror og debattere med Hege Storhaug. Men i går ble han altså på sin vei til Tromsø kastet av flyet i Oslo, og fikk heller ikke kjøpe ny billett hos Norwegian.

VG skriver at ifølge SAS skal flere av medpassasjerene reagert på Solimans oppførsel. Han skal ha vært svært nervøs og ha fortsatt å bruke sin bærbare pc etter at kabinpersonalet hadde gitt beskjed om at alt elektronisk utstyr måtte slås helt av.

– Han oppførte seg mistenkelig. Han ble aggressiv og truende, sier informasjonssjef Knut Morten Johansen i SAS til VG Nett.

Soliman avviser derimot SAS sin versjon. Ifølge ham selv oppførte han seg hele tiden rolig og høflig overfor kabinpersonellet og hevder seg utsatt for diskriminering. […] SAS kastet av muslimsk foredragsholder

Det er næppe udtryk for konspirationstænkning at antage at der i muslimske kredse cirkulerer et dokument i stil med The al-Qaeda Manual der giver opskriften på disse mediestunts. Spørgsmålet er bare om man opnår det ønskede, eller tværtimod skaber negativ opmærksomhed. Én ting er at tage muslimsk offerklynk for gode varer. En anden er at vælge side i en genkendelig situation som en flyrejse er: Alle har en naturlig interesse i flysikkerhed, og ingen vil føle sig tryg ved denne slags opførsel. Her sættes anstændigheden og godheden på en prøve som måske ingen andre steder. Hvor mange vil her sympatisere med opførsel der på alle måder er uacceptabel? (LFPC)

Mark Steyn: The Case for Pessimism

[…] Now consider the people who went rampaging through the streets this summer in London. These are the children of dependency, people who have been marinated in stimulus within an inch of their lives, and they’re good for nothing but lobbing concrete through store windows so they can steal the latest models of electronic toys. They tore apart a city that, within living memory, governed a fifth of the earth’s surface and a quarter of its population. When you’re imperialist on that scale, you make a lot of mistakes. But nothing the British did to any of their subject peoples in far-flung corners of the globe compares with what they did post-imperially to their own population.

These are the great-grandchildren of a tiny island that stood alone against the Germans during the Blitz in that terrible year after the fall of France. If those Britons of mid-century were to come back, they would assume they had landed in some bizarro alternative universe—until, like Charlton Heston rounding the corner and seeing the shattered Statue of Liberty poking up out of the sands, they realize that the Planet of the Apes is their own. The evil of big government is not that it is a waste of money, but that it lays waste to people. […]

When you have government on the scale Europe enjoys and America has moved toward, there are hard choices to be made: as postwar Britain came to understand, you can have Scandinavian-style entitlements or a military of global reach, but you can’t have both. The current “supercommittee” or the next will find it easier to cut military commitments for which the public has little appetite than to shrink in any meaningful sense an ever more deeply ingrained transgenerational dependency culture. […] Mark Steyn: The Case for Pessimism

Voldelig? Mig?

Franske avistegnere tegnede i går for Charlie Hebdo.

Andre ser anderledes på det:

Den britiske løve skrottes

Det er egentlig helt logisk: Når statsmagten importerer segmenter af tredjeverdensborgere med en åbenlyst fjendtlig indstilling til værtslandets traditioner og historie, og samme statsmagt med drakoniske midler forfægter multikulturel værdirelativisme, bliver dette lands mindetavler og historiske statuer nedskrevet i værdi. Helt præcist til dagsprisen på metalskrot. Der har alle dage været ‘low-life’ kriminelle uden tanke for andet end hurtige skillinger, men den udbredte foragt for de mennesker der har skabt eller forsvaret det samfund der virker som en magnet på hele verden må utvivlsomt gøre fristelsen til at begå tyverierne lettere at give efter for. Selv sønner af stenrige rockstjerner med adelstitler har ingen skrupler ved at pisse på landets redningsmænd. Brugen af det engelske St. George-flag er i vid udstrækning blevet dæmoniseret som “racistisk“. Hvad skulle så holde nihilistiske gadekriminelle fra at gøre samme traditioner til en lille gesjæft? (LFPC)

[…] This week, the War Memorials Trust has produced the shocking statistic that one of our 62,000 memorials is damaged every other day. It is a symptom of a wider malaise — metal theft on an industrial scale.

The economic downturn, together with the rise in world metal prices, has created a problem which intrudes on all our lives. Churches are being denuded of the lead on the roof. Railway services and electricity supplies are being sabotaged by wholesale theft of copper cable.

The police make the occasional arrest, but it is difficult once the evidence has been melted down. […] Defying the desecrators: The moving stories behind stolen plaques for the fallen

Normalt behøver vores videos ingen regi-bemærkninger, men i dette tilfælde er et par få nødvendigt. Samtalen udspiller sig efter visningen af filmen TAHRIR 2011: the Good, the Bad and the Politician, der viste sig at spille længere end Anna Libak havde regnet med. Derfor blev denne debat fra scenen efterpå desværre meget kortere, end den burde have været, men der var en filmforevisning i lokalet bagefter. Lige som samtalen var blevet varm, var den desværre overstået. Yderligere, mit videokamera befandt sig uden strøm af grunde, der ikke kan interessere nogen, så jeg måtte improvisere og filme med spejlreflekskameraet, som jeg ikke har nogen rutine i. Man skal kende sit værktøj som sin baglomme. Alligevel er det meste kommet med her, dog mangler enkelte minutter. Jeg vil virkelig håbe, at nogen inviterer Hamed Abdel-Samad til København en anden gang, så han kan øse af alt det, han har at give af med rigtig lang taletid. – Ved nogen hvornår Deadline sender deres interview, så post det venligst i kommentarerne, vi ser det gerne You Tubet. Hamed Abdel-Samad indleder med at kommentere filmen – “Sharia is a trojan horse”: (se også Hamed Abdel-Samad i København.) -(Hamed Abdel-Samad, etwas stiller bitte!)

JP afblæser alarm: Tunesiens nye regering mener det godt nok

Inde bag sikkerhedssluse, kampesten og hegn læser Morgenavisen Jyllands-Postens reportere tanker hos statsoverhoveder i et fjernt land mod syd: Erklærede hensigter er lig med virkelige intentioner på længere sigt. Det er åbenbart så givet en sag at der ikke ses nogen grund til at kigge på virkeligheden i muslimske lande, sharia i grundloven eller ej. Ordet “islamisme” er her frataget enhver mening.

Tunesiens islamistiske regering vil fokusere på demokrati og menneskerettigheder. […]

Ifølge nyhedsbureauet AP vil den kommende regering, som indsættes i næste uge, modsat Libyen ikke introducere begreber som sharia eller andre islamiske koncepter, der kan ændre de verdslige træk i forfatningen. […]

Ennahda, som tidligere var forbudt og blev først blev registreret som politisk parti i marts, oplyser, at det har det tyrkiske regeringsparti, AKP, som forbillede. […]

[Rachid Ghannouchi] mener ikke, at der er behov for love, der skal gøre folk mere religiøse. De nye magthavere er også indstillet på fortsat at tillade alkohol og vestlig beklædning og fokusere på en fri markedsøkonomi, der skal tiltrække udenlandske investeringer. […] Tunesisk grundlov uden sharia

I det mindste er oplysningen om regeringspartiets forbillede i tyrkiske AKP brugbar, i og med at læserne derved selv får mulighed for et reality check – når nu JP ikke gider: Turkey’s Christians under Siege ; Turkey: Christians in Danger ; The Vanishing Act of the Church in Turkey ; Turkey Christian Missionaries Horrifically Tortured Before Killings ; også her kønne hensigtserklæringer på de resterende mindre end 1% kristnes vegne: Committee Grants Christians Freedom in Turkey (LFPC).