Af Julia Caesar
Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!
Ganna Chyzhevska, 90-årig medborgare i Ukraina, ska utvisas från Sverige till sitt hemland. Det har migrationsverket beslutat, eftersom hon inte har några lagliga skäl att få uppehållstillstånd i Sverige. En kampanj, regisserad av Ganna Chyzhevskas 34-åriga barnbarn Anna Otto och orkestrerad av media, har piskat upp en folkstorm för att Ganna Chyzhevska ska få stanna. Nu ska Europadomstolen granska ärendet, och i väntan på deras utslag har Chyzhevska fått en tids respit. Så här går det till när media missbrukar sin makt och vill bestämma vilka som ska få uppehållstillstånd i landet. Inte oväntat rantar opportunistiska vindflöjlar och vått-pekfinger-i-luften-politiker efter och säger sig nu vilja ändra den utlänningslag som de själva i största enighet har beslutat om.
Sedan 1980 har Sverige tagit emot mer än 600 000 anhöriginvandrare, därav 135 032 anhöriga till flyktingar. Därmed placerar sig Sverige bland toppländerna, räknat per capita, även när det gäller den här sortens invandring som är mycket kostsam för landet. Men det räcker inte för media. De vill ha hit ännu fler. Specialgrenen är att piska upp folkstormar genom att iscensätta nationella snyftorgier utifrån individuella fall. Ganna Chyzhevska passar perfekt i den mediala dramaturgin. Vi blir alla berörda av ömmande fall. Ingenting är enklare än att ta ställning för någon som det är synd om.
På det här sättet har journalister i årtionden vilselett svenska folket och tilltvingat sig makt över invandringspolitiken genom att undanhålla fakta och istället exploatera och manipulera lättrörda känslor hos allmänheten. Denna allmänhet utgörs av människor som i många fall inte har några djupare kunskaper om hur lagstiftningen ser ut, hur ansvarsfördelningen mellan regering, riksdag och migrationsverket fungerar eller har någon inblick i samhällsekonomin. Målet med snyftartiklarna är att utverka uppehållstillstånd för utlänningar som saknar asylskäl – och alltså inte har rätt att befinna sig i Sverige. Ingen vill låtsas om att det finns en lag att följa.
Journalisterna hoppar jämfota på demokratin
Helhetsbilden är inte intressant för journalisterna. När såg vi någonsin ett reportage med ett övergripande samhällsperspektiv på invandringen, dess sociala och ekonomiska kostnader eller sambandet med en dramatiskt ökande och allt grövre våldsbrottslighet? Hur påverkas svenska folket, den svenska ekonomin och Sverige som nation av en extrem och världsunik invandringspolitik? Det får vi inte veta, för det är journalisterna inte intresserade av att belysa. Då skulle de känna sig så främlingsfientliga, nämligen. I sin mediala bubbla högt ovanför verkligheten leker de sina mörkläggningslekar och utövar makt via manipulation av allmänheten. Journalister har inget samhällsansvar, de kan inte som politiker väljas och avsättas. De behöver aldrig stå till svars för konsekvenserna av sin maktutövning.
Men det är inte journalisterna som ska avgöra vilka utlänningar som ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Den saken avgörs av migrationsverket, som följer – eller åtminstone ska följa – den utlänningslag som Sveriges riksdag har beslutat om.
När journalisterna piskar upp en folkstorm för att driva igenom beslut som de själva vill ha hoppar de jämfota på demokratin.
Dottern flyttar efter att Sovjetväldet har fallit samman
Den här historien börjar med en kvinna, Svetlana Otto, 53 år gammal, som 1992 bestämmer sig för att flytta till Sverige med sin familj. Hon väljer att flytta året efter att Sovjetunionens kommunistiska skräckvälde har fallit samman och Ukraina med starkt folkligt stöd från mer än 90 procent av befolkningen har utropat sig som självständig och suverän stat, den 24 augusti 1991.
Det är okänt om Svetlana Otto som medborgare i Ukraina hade några asylskäl. Det mest sannolika är att hon ingår i den majoritet på 97,7 procent av de drygt 1,3 miljoner utlänningar som sedan 1980 har beviljats uppehållstillstånd i Sverige utan att vara flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention. Denna överväldigande majoritet utgörs i huvudsak av människor som vill skaffa sig ett bättre liv och kommer hit för att ta del av den generösa svenska välfärden. Det kan man tycka vad man vill om, men så ser verkligheten ut. Att människor i andra länder vill skaffa sig bättre liv här är dock inte liktydigt med att Sverige har skyldighet att ta emot dem.
Lämnade de gamla föräldrarna kvar i hemlandet
När Svetlana Otto och hennes familj lämnar Ukraina för ett bättre liv i Sverige väljer de också att lämna hennes gamla föräldrar, Ernst Otto och Ganna Chyzhevska, kvar i hemlandet. Hur hennes överväganden ser ut vet vi inte, men hon och hennes familj tar alltså ett beslut att flytta till ett annat land och lämna föräldrarna kvar. Ganna Chyzhevska är då 72 år gammal. Ernst Otto avled 2003. Sedan maken dog har Ganna Chyzhevska pendlat fram och tillbaka mellan Sverige och Ukraina och bott i respektive land i långa perioder. En kort sammanfattning av hennes vistelser i de båda länderna ser ut så här:
• Den 7 november 2003 avslår dåvarande Utlänningsnämnden en ansökan från Ganna Chyzhevska om uppehållstillstånd för bosättning.
• Den 3 juni 2008 beviljas hon visering för att besöka dottern Svetlana Otto med familj.
Besöket förlängs med ett tillfälligt uppehållstillstånd för besök till och med 25 januari 2009. Ganna Chyzhevska bor alltså i Sverige i åtta månader. Sedan reser hon hem till Ukraina och bor där ett halvår.
• Den 27 juli 2009 beviljas hon en ny visering som gäller till och med 1 februari 2010. Ganna Chyzhevska slår sig ned i Sverige ytterligare ett halvår. När det börjar bli dags att åka hem, den 26 januari 2010, ansöker hon om nytt uppehållstillstånd för bosättning. Nu åberopar hon, eller rättare sagt hennes smarta och driftiga 32-åriga barnbarn Anna Otto som för hennes talan, att Ganna Chyzhevska är helt beroende av sin familj för att klara vardagen. Hennes hälsa är mycket svag, och trots att hon har bott i hemlandet i 89 år påstås hon inte ha något socialt nätverk där.
• Den 27 september 2010 avslår migrationsverket hennes ansökan. Verket påpekar att ansökan ingavs långt efter att dottern Svetlana Otto bosatt sig i Sverige – närmare bestämt tretton år efteråt – och att det därför inte föreligger ett sådant beroendeförhållande att uppehållstillstånd kan beviljas på den grunden.
• Domen överklagas. Den 31 mars 2011 avslår migrationsdomstolen överklagandet. Domstolen noterar att Ganna Chyzhevska under en längre tid har klarat att leva ensam i Ukraina och också har erhållit hjälp av landets sociala myndigheter. Det finns inga sådana ömmande omständigheter som kan motivera ett uppehållstillstånd.
• Även den domen överklagas. Den 15 juni 2011 beslutar migrationsöverdomstolen att inte meddela prövningstillstånd. Utvisningsbeslutet har vunnit laga kraft.
• 18 augusti 2011 inkommer ansökan om verkställighetshinder till migrationsverket. Ganna Chyzhevskas hälsotillstånd sägs ha blivit mycket sämre. På bara ett par veckor har hennes demenssjukdom förvärrats så till den grad att flygresan kan medföra hennes död. Hon har normala värden vid undersökning av hjärta och lungor, och enligt läkarintyg är hennes hälsotillstånd i förhållande till åldern gott.
• Den 26 augusti 2011 avslår migrationsverket ansökan. Ärendet har alltså prövats av samtliga instanser ända upp till migrationsöverdomstolen.
Frågorna som journalisterna aldrig ställer
I samtliga media har vi fått ta del av ömkande artiklar och intervjuer med Ganna Chyzhevskas barnbarn Anna Otto. Hon har fått gråta ut i press, radio och tv, gärna tillsammans med sin söta baby. Flertalet framställningar har enbart varit sedda ur Ganna Chyzhevskas perspektiv. Vem kan tycka annat än synd om en 90-årig kvinna som uppges vara dement och vill vara i närheten av sin dotter och dotterdotter? Men det finns en lång rad frågor som inga journalister ställer och där svenska folket alltså inte får någon information som kan utgöra saklig grund för deras engagemang. Här är några av dem:
• Hur kommer det sig att Svetlana Otto och hennes familj över huvud taget befinner sig i Sverige? På vilka grunder har de beviljats uppehållstillstånd?
• Hur tänkte den 53-åriga Svetlana Otto när hon bestämde sig för att flytta till Sverige och lämna kvar sina åldrande föräldrar i Ukraina?
• Ganna Chyzhevska har åkt fram och tillbaka mellan Sverige och Ukraina upprepade gånger på besöksviseringar sedan 2003. Hon har vistats här halvårsvis eller mer och däremellan bott långa perioder hemma i Ukraina. Hur har hon klarat sig där om hon är så dement som hennes dotter och dotterdotter gör gällande?
• Har Ganna Chyzhevskas anhöriga bott med henne i hemlandet och vårdat henne där? Varför har det i så fall inte framkommit?
• Vem har följt henne till ambassaden och hjälpt henne ansöka om besöksviseringar? Har hon klarat det själv trots sin demens?
”Folk tror att de känner Ganna”
”Varför får allmänheten inte veta bakgrunden till att Ganna är här nu och att hon inte har fått uppehållstillstånd?” skriver en ”migga” (anställd vid migrationsverket) på Merit Wagers blogg.
Han fortsätter:
”Människor som läser tidningar tycker att Ganna måste få permanent uppehållstillstånd eftersom de tror att de känner Ganna och hennes dotterdotter och tror att Migrationsverket har låtit bli att ge Ganna permanent uppehållstillstånd av ren och skär elakhet. Men det är inte Migrationsverket som skrivit lagen och Migrationsverket har inte tillämpat lagen och reglerna fel. Migrationsdomstolen har inte heller gett Ganna uppehållstillstånd, och inte Migrationsöverdomstolen heller. Min gissning är också att Europadomstolen inte kommer att rikta någon kritik mot Sverige i det här fallet.”
”Måste vara livshotande tillstånd”
Ganna Chyzhevska lider av demenssjukdom, ett öde som hon delar med tiotusentals svenskar och många miljoner utlänningar. Men svensk utlänningslag tillåter inte sjukdomsinvandring. Lagens paragraf om “synnerligen ömmande omständigheter” ger en möjlighet att ge uppehållstillstånd till en person med en livshotande sjukdom, under förutsättning att det inte finns vård att tillgå i hemlandet samt om personen kan få en långvarig förbättring i sitt sjukdomstillstånd genom vård i Sverige.
”Det ska vara ett livshotande tillstånd och även om det är ett livshotande tillstånd får man ändå inte uppehållstillstånd om vården kan fås i hemlandet och det spelar ingen roll om vården är av sämre kvalitet. Det är något vi inte får beakta. Ekonomiska problem att betala får vi inte heller beakta” säger migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik i Expressen.
Prislapp på humanitet
Att över huvud taget andas om kostnader i samband med invandring är enligt vissa ett betydligt värre brott än att svära i kyrkan. Men invandring kostar, och någon, det vill säga skattebetalarna, måste betala notan. Vare sig man erkänner det eller inte har humanitet en prislapp. Eftersom de offentliga medlen inte är outtömliga måste de pengar som läggs på en grupp eller enskild person tas från någon annan grupp eller enskild person. Resurserna för den demensvård som Ganna Chyzhevska och hennes anhöriga sannolikt skulle göra anspråk på i Sverige måste ovillkorligen tas från någon annan.
Det låtsas inte humanitetsförespråkarna om. Inte heller vill de diskutera om svenska skattebetalare ska tvingas bekosta en anhöriginvandring av all världens sjuka och skröpliga mor- och farföräldrar, fastrar, morbröder och kusiner till de mer än 1,3 miljoner invandrare som sedan 1980 har fått uppehållstillstånd i Sverige. För det stannar inte vid Ganna Chyzhevska. Dessa medmänsklighetens riddare stirrar sig blinda på ett enskilt fall, och det finns som bekant ingenting som är lättare än att göra av med än andras pengar.
”Jag tänker inte låtsas som att det inte finns några kostnader”
Till mångas häpnad har migrationsminister Tobias Billström (m) uttalat att han inte tänker låtsas som om det inte finns kostnader i sammanhanget. Han har annars gjort sig känd för att gång på gång tvingas ta tillbaka varje tänkvärt uttalande sedan han körts över av den övriga regeringen – för att sedan glatt leende försäkra att han gillar läget. I Expressen säger migrationsministern:
”Jag har full förståelse att man kan känna att ett enskilt ärende kan beröra en väldigt mycket. Men man måste också fundera på vad det skulle innebära för Sverige och svensk ekonomi om vi gick in och skapade en princip som innebär att människor får komma i stor omfattning även om de är långt upp i åldrarna och har släktingar som har fått asyl i Sverige. Jag tänker inte som statsråd låtsas som att det inte finns några kostnader förbundet med anhöriginvandring. Vi pratar om många, många miljarder att bekosta en sådan politik” säger Tobias Billström.
Han får frågan om han inte tror att svenska folket ställer upp på det och svarar:
”Jag har svårt att tänka mig att man i ett läge där vi har en väldigt omfattade asylinvandring till Sverige är beredd att acceptera en mycket extensiv anhöriginvandring av äldre som inte kan arbeta på den svenska arbetsmarknaden och som därför inte har möjlighet att föra in pengar i systemet samtidigt som det kommer att ställas stora krav på utgifter på äldrevård och medicinsk vård.”
Det perfekta offret är oantastligt
Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Vårt behov av Gannor”