“Når problemerne kommer tæt på, skifter debatklimaet”

Jyllands Posten er også i dag eneste danske avis, der går om bag Ritzus overskrifter og oversættelser fra Aftonbladet. Køb avisen.

Erkendelse: Hidtil er enhver islam-kritik i Sverige blevet affærdiget som islamofobi, men debatklimaet er måske ved at forandre sig, efter at den islamistiske terrortrussel er rykket tæt på.

Per Gudmundson, lederskribent på Svenska Dagbladet, blogger med speciale i militant islamisme og i Mattias Gardells optik endnu en islamofob, mener, at de fleste islamologer og andre forskere i Sverige har et »vældigt udglattende og undskyldende syn«, når det gælder politisk islam og militant islam.
»Man havner altid i et “det-er-synd-for”-syndrom, hvor forklaringerne er fattigdom, marginalisering, udenforskab og tilmed undertrykkelse, mens faktum er, at de militante ofte er veluddannede, veletablerede og skolede i islamisk doktrin. Det er dybt rodfæstet i den svenske debattradition, at det er os, der gør noget forkert, selv når vi bliver angrebet af galninge,« siger Gudmundson.
Forklaringen på fænomenet er, mener Per Gudmundson, dels Sveriges historiske opfattelse af sig selv som en brobygger – tidligere mellem kommunisme og kapitalisme, nu mellem Vesten og islam – dels den udbredte konsensus-kultur i Sverige .
»En høj grad af konfliktskyhed råder i det offentlige rum i Sverige ,« konstaterer han.

»Det virker, som om debatklimaet er ved at skifte. Når problemerne kommer tæt på, får folk et stærkere behov for at forsøge at forstå, hvad der foregår,« siger Aje Carlbom. (Jyllands Posten: Da islamismen kom til Sverige, ikke online.)

UK: Tre fremtidsscenarier hvor alt håb lades ude

Gates of Vienna er måske den bedste ikke-hemmeligtstemplede kilde til fremskrivninger af de tendenser man kan iagttage efterhånden som islam udfolder sig i vore lande. Ingen skal fortælle os at der ikke foregår lignende prognosticering højt oppe på regeringsniveau og i forsvarskommandoer, og at snakken her er anderledes kontant end den velkendte pludren om ‘integration’ og ‘inklusion’. Men fremtidsscenarier opfattes som bekendt i det herskende italesættelsesparadigme som opvigleri og planlægning af folkemord.

Så fremtidsprognoser er p.t. begrænset til mere eller mindre kvalificerede forsøg fra lægfolk på at sætte ord på noget der jo ellers skulle antages at have ganske stor almen interesse. Baron Bodissey forsøger her at anslå de mest ømtålelige tal for Storbritanniens vedkommende: Antallet af virkelige pestilenser her i de kommende årtier, ud fra (indrømmet) overslag og antagelser det i sagens natur er umuligt at fastslå definitivt. Og vel at mærke ikke kun antallet, men andelen af disse – nemlig yngre, kampklare mænd – set i forhold til samme gruppe blandt ikke-muslimer, over tid frem til 2050. Alt dette giver kun mening med Bodisseys tabeller og grafer ved hånden, så her bare nogle uddrag af antagelserne og konklusionerne (LFPC).

[…] To highlight some of the salient points from the above data, I calculated each Muslim population number as a percentage of the total population in each category. Within these I designated a “point of no return” and a “critical point” for three categories: population, voters, and dangerous young men.

Fifty percent is the “point of no return” for any of these categories, the point past which Islamization is guaranteed and cannot be reversed except through foreign intervention. These numbers are highlighted in red.

However, the critical point in each category will be reached long before the fifty percent mark. For the entire population, I took the example of India as a baseline: at thirteen percent, it suffers from relentless jihad attacks, with deadly terrorist incidents occurring nearly every day.

For voters, I set the critical point at ten percent. Since Muslims tend to vote in a bloc, when the number of Muslim voters reaches ten percent, they will be able to swing the result of any election, guaranteeing a dhimmi government, no matter the party. It may be that the current political establishment in Britain has already realized what lies ahead, given that all three of the major parties have abased themselves to the “Islamic community” in recent elections.

For dangerous young men, the critical point is reached at fifteen percent. Once again, Muslims tend to act cohesively as a single group when confronting non-Muslims, who are usually fragmented and prone to factional disputes — Lebanon is a case in point. Muslim youths are more likely to be violent than young white men, so fifteen percent seems a reasonable guess as to when Muslim fighters will control the streets. […]

You’ll notice that the point of no return doesn’t appear in these figures except in the pessimistic scenario: for the dangerous it arrives in 2040, and for the population as whole in 2050.

However, the critical point arrives surprising early, even in the optimistic scenario — 2025 for voters, and 2030 for dangerous youths and the population at large. In the pessimistic scenario, Britons will face the debilitating effects of Islamization in less than ten years. […]

All three scenarios demonstrate that trouble is coming to the UK quite soon, even in the most optimistic scenario. In a generation or less Britain will see the kind of fiscal deterioration, civil unrest, and sectarian violence that one normally associates with countries such as Bosnia and Lebanon.

The fact that the natives will retain their voting majority for another forty years is not enough to prevent catastrophe, unless they begin voting as a bloc, and relatively soon. […] The Numbers Game, Part One

Medieklassens fejhed og opportunisme: Thilo Sarrazin gør status

Thilo Sarrazin måtte i efteråret forlade sin post som bestyrelsesmedlem i Bundesbank pga. sin indvandrings- og islamkritiske bog. I dag fortryder han intet.

Foragten har sat sig dybt i Sarrazin: ”Efter min opfattelse findes i den politiske verden og i medieverdenen der ikke mere, men mindre civilcourage og virkelig uafhængig stillingtagen end i Weimarrepublikken og de første årtier efter 2. verdenskrig”.
“Ve os, hvis de forhold, vi nu mageligt og selvretfærdigt har fundet os til rette i, engang ændres til det værre. Så vil vi undre os over den overvældende opportunisme og krybende fejhed, der omgiver os”. Thilo Sarrazin gør status

Vi formidler normalt ikke partiproduceret stof, men at se Pia Kjærsgaard, Søren Espersen og pastorerne Langballe og Krarup som juhu-piger, det er noget ud over det sædvanlige. Steppeulvene på fjolletobak eller dette? Er vors tids Bamse fundet i trafikordfører Kim Christiansen?

Sverige, terror og “guerilla-medierne”

Vores læsere ved, at det har været nettet og ikke MSM der var stedet, hvor man kunne informere sig om de seneste terrorsager i Sverige. Jyllands Posten interviewer Per Gudmundsson og signaturen “batuta”, der afslørede Munir Awad og Taimour Abdulwahab al-Abdaly på debatforummet Flashback. “Batuta hævder, at Flashback og PI har måttet tage ansvar for den undersøgende journalistik, fordi »alt for mange svenske journalister har haft mere travlt med at sikre, at det svenske folk tænker korrekt.« »At markedsføre det stadigt mere åbenlyst mislykkede multikulturelle samfund har været drivkraften for de etablerede medier,« siger Batuta. Ikke online. Køb avisen. Hvilken anden dansk avis skulle skrive sådan en artikel ? (Man kan se lidt mere på Dreggel, Batuta och gudmundson…)

Med to formodede attentatforsøg i december er den islamistiske terrortrussel rykket tæt på Sverige. Men for de svenskere, der søger nyt på terrorfronten, er det langtfra tilstrækkeligt at se på tv, lytte til radio eller læse aviser, hvad enten det handler om papir-eller netvarianter. I stedet gælder det om at følge udvalgte tråde på det kontroversielle svenske netforum Flashback, studere alternative nyhedskilder som den stærkt indvandrings-og islamkritiske side Politiskt Inkorrekt (PI) og læse blogs som “gudmundson”, hvor Svenska Dagbladets lederskribent Per Gudmundson skriver langt mere detaljeret og kvalificeret om islamistiske terrortrusler, end hvad man kan læse på nyhedssiderne i samme avis.

Tre Flashback-afsløringer

Modsat har de svenske guerillamedier med Flashback i spidsen stået for i hvert fald tre væsentlige afsløringer: Taimour Abdulwahab al-Abdaly blev på Flashback, ud fra nummerpladen på hans brændende bil, udpeget som den mistænkte terrorist ca. fi-re timer efter eksplosionerne i det centrale Stockholm, mens de etablerede medier først i løbet af natten publicerede oplysninger om ham og ventede yderligere et døgn med at bringe hans navn. (Jyllands Posten: Guerilla -medierne slår til- ikke online)

Mens vi venter på at det tavse pakistanske flertal rejser sig i harme

Aktuelle begivenheder i mørkets hjerte Pakistan udgør en af de mere deprimerende og frastødende illustrationer af et velkendt tema på denne blog: At man ikke kan bruge det formodede moderate flertal af muslimer til noget, hverken som retorisk modtræk i debatten, eller ude i virkeligheden. Det er ikke dem der besidder initiativet og drivkraften, slet ikke i den forstand at de kan gøre deres religions tilstedeværelse i et samfund tålelig og acceptabel. Skulle dette være tilfældet, skulle et stående beredskab af flinke grønthandlere og tæppehandlere betjene sig af mindst lige så stor brutalitet og hensynsløshed som den der kan iagttages fra advokater og andre i dette land der hylder Asia Bibis villige bødler og holder hendes sympatisører nede ved reelle trusler. Disse flinke mennesker – dem vi hører bare vil leve et liv i fred lige som os – skulle på disse kanter kunne mønstre frådende horder, syrekastere og mordbrændere i det moderates tjeneste.

Dette sker som bekendt ikke. Mehdi Mozaffari har tilsvarende ikke kendskab til demonstrationer i den muslimske verden mod Al-Qaeda. Det sker ikke, og det kan slet ikke ske. Derfor tilhører gaden og samfundet de bogstavtro og de traditionalistiske. Det er en meget umiddelbar pointe med åbenlys relevans for udviklingen her i Europa, men ligesom det gælder for mange af de forhold bl. a. vi prøver at formidle her, burde det også være umiddelbart indlysende for enhver, uden hjælp fra pædagoger og bloggere. Men læren fra bl. a. Pakistan vil erfaringsmæssigt ikke føre til noget politisk skred her i Europa (LFPC).

History lessons are often incredibly simple.

I used to know a man whose family were German aristocracy prior to World War II. They owned a number of large industries and estates. I asked him how many German people were true Nazis, and the answer he gave has stuck with me and guided my attitude toward fanaticism ever since.

“Very few people were true Nazis,” he said, “but many enjoyed the return of German pride, and many more were too busy to care. I was one of those who just thought the Nazis were a bunch of fools. So, the majority just sat back and let it all happen. Then, before we knew it, they owned us, and we had lost control, and the end of the world had come. My family lost everything. I ended up in a concentration camp and the Allies destroyed my factories.

We are told again and again by experts and talking heads that Islam is the religion of peace, and that the vast majority of Muslims just want to live in peace. Although this unquantified assertion may be true, it is entirely irrelevant. It is meaningless fluff, meant to make us feel better, and meant to somehow diminish the specter of fanatics rampaging across the globe in the name of Islam.

The fact is that the fanatics rule Islam at this moment in history. It is the fanatics who march. It is the fanatics who wage any one of 50 shooting wars world wide. It is the fanatics who systematically slaughter Christian or tribal groups throughout Africa and are gradually taking over the entire continent in an Islamic wave. It is the fanatics who bomb, behead. […]

History lessons are often incredibly simple and blunt; yet, for all our powers of reason, we often miss the most basic and uncomplicated of points. Peace-loving Muslims have been made irrelevant by the fanatics. Peace-loving Muslims have been made irrelevant by their silence. Peace-loving Muslims will become our enemy if they don’t speak up, because, like my friend from Germany, they will awaken one day and find that the fanatics own them, and the end of their world will have begun. […] Paul E. Marek: Why the Peaceful Majority is Irrelevant – Kamila Shamsie, moderat pakistaner uden illusioner, interviewet på Channel 4

Den tyske Geert

Spiegel er ikke venligtsindet, men artiklen om René Stadtkewitz er så lang, at den ikke undgår at være oplysende, og så indeholder den et afsnit om konferencen på Christiansborg i november. Berlinfarere kender Stauffenbergstrasse, tidligere Bendlerstrasse og dens symbolbetydning:

The 52 men and women meeting in a conference room at the Hotel Maritim in Berlin’s Tiergarten district were determined to remain undisturbed. No one else was privy to the location and time of the meeting, in a deliberate attempt to prevent protestors and journalists from showing up at the scene. The only outsider present was Daniel Pipes, an American author, critic of Islam and advisor to former New York Mayor Rudolph Giuliani, who happened to be in the city.

The Hotel Maritim is on Stauffenbergtrasse, near the Memorial to the German Resistance. It is an historic point of reference that the 52 attendees would likely have drawn encouragement from. Like would-be Hitler assassin Claus von Stauffenberg, after whom the street is named, they too hope to protect Germany against what they perceive to be pending disaster. The group drafted a set of bylaws and discussed a 77-page party platform, which includes such statements as: “We will do everything in our power to oppose the Islamization of our country.”
They gave their party a grand name, a name worth fighting for: “Die Freiheit” (Freedom).

The 52 men and women chose as their party chairman an unprepossessing man with a short haircut and melancholy eyes, the 45-year-old manager of a company specializing in alarm systems and security technology and a member of the Berlin state parliament, René Stadtkewitz.

The German Geert.

Fortsæt med at læse “DF synger “Herfra min verden går””

Forskningschef, professor Torben Tranæs, Rockwool Fondens Forskningsenhed på NHOs (Næringslivets Hovedorganisation) årskonference, Oslo, 5.1.2011.

Norsk innvandring fra ikke-vestlige land er ikke bærekraftig. Norge kan velge å bruke oljeformuen på ikke-vestlige innvandrere, eller bremse kraftig på den ikke-vestlige innvandringen…Det var ikke noe populært budskap. Politikerne likte det ikke, ikke journalister.

Det nye er at leder for det offentlige utvalget som skal se på velferdsstaten og innvandring, professor Grete Brochmann, har kommet til samme konklusjon som danskene: innvandringen fra ikke-vestlige land er ikke bærekraftig. Brochmann brukte til og med ordet “innvandrerregnskap”, dvs. man må se på utgifter og inntekter. Det var Fremskrittspartiets begrep, som partiet ble kjeppjaget for. Nå kommer det stille inn døren fra lederen i en offentlig komite. Slagordet om at “uten innvandring stopper Norge” er foreldet. Man må gjøre opp et regnskap..Document.no: Norsk ikke-vestlig innvandring er ikke bærekraftig og Når sannheten blir for sterk.

Hege Storhaug: »Terroristene er få. Islamistene er ikke få«

2010 ble et verdimessig merkeår for Norge. Uskylden brast. Islamistene sto åpent frem med sitt formørkende budskap, fra nord til sør i landet. Man skal nå være virkelighetsfornekter av høyeste rang for å insistere på at frihetsverdiene våre ikke er under press. Likeledes skal man være svært så troskyldig hvis man ikke forstår at en verdimessig stormbyge er under oppseiling.
Det startet på samme sted som der quislingene på 30-tallet samlet massene: Rundt 3000 menn mønstret Universitetsplassen i Oslo 12. februar, mange ikledd samme kodeks som islamstifteren Muhammed: Lang kjortel, posebukser til ankelhøyde, hodeplagg, pluss fullskjegg. Med tyngde viste de forakt for det samfunnet som har gitt dem alt av goder.Trusselen om et nytt 11. september på norsk jord fra shariastudenten i Medina, Mohyeldeen Mohammad, markerte et historisk tidsskille. En stigende uro HEGE STORHAUG, informasjonsleder, Human Rights Service

“Luk religiøse skoler omgående”

Tre svenske terrorsager på tre uger tvinger svensk debat op i et andet gear. Herfra er det damagecontrol for så vidt kontrol er en mulighed på dette tidspunkt. Uret tikker. Om få måneder står en ny saudisk financieret moské færdigbygget i Gøteborg. En ambassade for wahabistoisk undergravning og destabilisering i Sverige. Selv troende betonsosser som Aftonbladets Kadhammer har nu betænkeligheder. Det var vel på allerhøjeste tid ? :

När makthavarna blir rädda vill de förhandla och undvika konflikter. Ett exempel på det är när socialdemokratiska Broderskapsrörelsen ska inkludera muslimer, och därmed upphör att vara en organisation för kristna socialdemokrater. Då känner man sig nödsakad att i sitt styrdokument ta bort formuleringarna om alla människors rätt till sin sexualitet oavsett läggning.

Samhället borde omedelbart stänga alla religiösa skolor, kriminalisera tvångsäktenskap, skärpa straffen för olika hedersbrott och samtidigt strypa allt ekonomisk stöd till alla religiösa organisationer, oavsett om det kommer från utlandet eller från myndighetshåll i Sverige.EDUARDO GRUTZKY OM TERRORISM I SKANDINAVIEN Jag var självmordsbombarens fritidsledare

Danmarks kulturminister om det totalitära

Af Thomas Nydahl

Per Stig Møller är dansk kulturminister. Vid sidan av sitt politiska arbete har han ett omfattande författarskap bakom sig. Bland hans senare verk har kanske de två titlarna om Kaj Munk blivit mest omtalade. I en större tidningsintervju (Kristeligt Dagblad den 29 december 2010) gör han det som väl aldrig skulle göras i Sverige, han uppmanar sitt lands intellektuella att ta islamismen på allvar:

“I dag kan vi ikke komme uden om, at religionen har fået den politiske hovedrolle i store dele af verden i stedet for at have en førpolitisk rolle – og det sker på sin vis også nu i Europa. Dette kan blive den store fare i det 21. århundrede, for det er farligt, når det religiøse overtager det politiske, sådan som det for eksempel sker i kampen om, for og imod ytringsfriheden og retten til at kritisere religion.”

Vi lever alltså i en tid då religionen åter blir den stora frågan. Politikens roll minskar i samma takt som religionerna, och framför allt islam, blir värdenorm för stora folkgrupper i både de västerländska samhällena och i ett globalt perspektiv. Just därför är det så viktigt att omfatta en principiell syn på yttrande- och tryckfriheten. Rätten att häda har väl betraktats som en självklarhet under andra halvan av 1900-talet. Om vi förlorar den rätten är vi illa ute.

Fortsæt med at læse “»Den ikke-vestlige indvandring er ikke bæredygtig«”

En ikke helt uventet indrømmelse ovenpå de stærke indicier, der har været helt fra dag ét. Det umiddelbare indtryk af dette interview er, at Taimour Abdulwahabs sørgende men ikke synligt sønderknuste enke Mona Thwany, er på et strategisk tilbagetog. De løse ender flagrer i mange retninger. Hun var f.eks. en flittig gæst på mandens stærkt radikale, nu lukkede Facebookside, hvordan kan hun da påstå sig uvidende om hans radikalisme ? Det ene afgørende spørgsmål, som muligvis bliver besvaret af politiets undersøgelser, er hvad hun vidste om attentatet inden det skete. Var de to kluntede nok, og det kan man da tiltænke dem, ligger svaret på en harddisk, en server, en mobilsamtale et sted. Vi hører mere til Thwany inden længe. Yvonne Ridley er en yderst skånsom interviewer og Thwany er ikke sminkøse for ingenting.

Nu säger Taimour Abdulwahabs fru till TV4:s Nyheterna att det var hon som publicerade inspelningen. Orsaken var att hon ville slippa svara på det stora antal frågor hon fick om varför han begick dådet. Det gjorde ont att berätta om och om igen och naivt trodde jag att folk ville veta vad som hänt så jag la ut det på hans Youtube-kanal, säger hon till TV 4. Hustrun säger i intervjun att hon känner sig dömd av människor som inte känner henne och att hon inte längre vågar gå ut utan slöja. Jag har förlorat min man och mina barns pappa. Jag är också ett offer, säger hon i intervjun. Abdulwahabs fru lade ut inspelning

Intervjun är, precis som den häromdagen i News of the world, gjord av den kontroversiella journalisten och konvertiten Yvonne Ridley, vilket tycks innebära att inga kritiska följdfrågor ställs. Tittarna får inte veta varför ljudklippen bildsattes med martyrromantik (en hustru torde ha svårt att smälta konceptet med de 72 jungfrurna), varför hon lade ut alla tre filerna när “sanningen” rimligen enbart krävde en, eller hur det kom sig att hon att döma av aktiviteten på hans Facebooksida bejakade hans radikalisering (och inte tog avstånd som hon säger att hon gör nu). Man får heller ingen förklaring till varför hon ytterligare någon dag senare, efter att ha publicerat ljudfilerna, ändrade bakgrundsbilderna så att YouTubekontot närmast fick karaktären av hyllningssajt. Och så vidare. Gudmundsson: Självmordsbombarhustrun: Jag lade ut ljudfilerna

Sjældent har man set main-stream medier så langt agterudsejlet af net og blogs i så højprofileret en sag. Den 11 december kl. 17.02 indtræffer det mislykkede selvmordsattentat i Stockholm. Allerede 17 timer efter på et svensk debatforum: You Tube Hittas av “dreggel” og sættes kort efter i forbindelse med attentatmanden og hans kone: 12:53 Kopplas ihop med Mona Thwany av “batuta”, skriver att kanalen lade upp klippen från Taimour ca 8 timmar tidigare. Den helt nybagte enke har ikke søgt krisehjælp i de tidlige morgentimer den 12 december, hun arbejder ved computeren. Dette er flere døgn inden nogen bortset fra de særligt interesserede overhovedet kender deres navne.
18 december skriver Internet-Haganah (U.S. and Israeli counterterrorism and internet experts who track terrorist websites and online activity) om bla. bomberens You Tube og Facebook konti, som Gudmundsson refererer på sin blog den 19 december. Først den 3 januar, – efter næsten tre uger – skriver Aftonbladet sin artikel, der tvinger Thwany til at forsvare sig offentligt. Sidder svensk journalistik på hænderne og venter på at politiet ringer og fortæller dem en god historie ?
Aftonbladet nævner naturligvis ikke, at andre har gjort det arbejde de langt om længe refererer. Jeg skal gerne give svensk presse endnu et par arbejdstip: Skaf et langt uddybende interview med Helena Benouda, hun skylder er grundigere forklaring på sit bekendtskab med en terroranholdt, end den hun har givet. Kulegrav i det hele taget hendes forhold til Munir Awad. Gør det samme med Mona Thwany, hendes familie og hendes omgangskreds, indtil det kan udelukkes hun er sin mands medskyldige.
Svenske politikere er gået i flyverskjul. Ingen har hørt fra dem siden Reinfeldts intetsigende pressekonference den 12 december. Hvad foregår der i det åbne samfunds eventuelle ledelse? Faste læsere kender svaret på dette retoriske spørgsmål. I mellemtiden er foruden JP sagen endnu en sag landet på deres bord. Sveriges 3. hjemmedyrkede terrorist på lige så mange uger, noget af en “rivstart” på det nye år: 18-åringen från Sundsvall fick sitt svenska pass i slutet av november. Sex veckor senare greps han i Uganda misstänkt för att ha planerat att utföra ett terrordåd åt al-Shabab. (Expert skeptisk till Thwanys förklaring.)

Neutrality will not shield Sweden from terrorism

Sweden was the poster child for isolationism in the war on terror. While Abdulwahab’s bomb failed to achieve his desired result, it did obliterate the myth that nations can remain neutral to global terrorism. Abdulwahab’s failed attack typifies the jihadis’ all-out war against “infidels.” He was a doctrinaire jihadist with ties to a local militant Islamist organization, and his attack didn’t spring up out of nowhere. […]

European authorities have a lot of catching up to do. Whether or not they wish to admit it, they are at war. Even when jihadists act as “lone wolves,” they always have ties to some kind of radicalizing environment. The internet is always a vehicle for radicalization, but small cadres of global jihadists create the habitat that cultivates terrorists like Abdulwahab. Luton had been a known hotbed of radicalization since July 7, 2005…..The Swedes have now joined the community of nations besieged by Salafi terrorists. They may entertain notions of neutrality, but the jihadists who attack them don’t care. Walid Phares

Holland: Koptisk kirke tilbudt mafiøs islamisk ‘beskyttelse’

Et tilbud man ikke kan sige nej til? Man får i det mindste et indblik i hvor lang vej der er igen når den slags ikke bliver gennemskuet umiddelbart, og når ikke engang et kirkesamfund under bekrigelse selv kan se parløbet mellem ‘good Muslim’ og ‘bad Muslim’, og at heller ikke nok så mange af førstnævnte kan garantere dem  et liv i fred og frihed i deres eget hjemland Egypten (LFPC).

Muslim organizations are offering to protect Coptic churches in the Netherlands against possible attacks. The spokesmen of the Dutch Muslim Council (NMR), the Council of Moroccan Mosques in the Netherlands and the Federation of Islamic Organizations (FION) said so this Tuesday.

It concerns three Coptic Orthodox churches in the Netherlands that feature on an al-Qaeda list as possible targets for a bomb attack. The churches are located in Eindhoven, Utrecht and Amsterdam. In all, there are seven Coptic churches in the Netherlands.

The priest of the Coptic church in Amsterdam said in a response Tuesday that he received the offer by email. The church board replied with a thankful email, saying that they are “seriously considering” the proposal. […] Muslims offer to protect Coptic churches (engelsk oversættelse på Gates of Vienna fra De Telegraaf)

“Nigger” bortredigeret i ny udgave af Huckleberry Finn

Én ting er historisk ….. farvet sprogbrug i et litterært mesterværk. En anden er vulgær/populærkultur. Det vil ikke ændre sig, never the Twain shall meet (LFPC).

Mark Twain’s classic novel Adventures of Huckleberry Finn is to be censored to remove racially insensitive terms from the text.

The 1884 book has been removed from the curricula of dozens of U.S. schools due to 217 uses of the word ‘n****r’ and two Twain scholars plan to release an expurgated version.

A new edition replaces the ‘N word’ with ‘slave’ and also expels all uses of ‘injun’, a derogatory reference to Native Americans.

The scholars say the new version is a bid to make the book’s treatment of race more in line with 21st century values but critics say the censorship is taking political correctness too far.

Publishers Weekly magazine notes the novel has been ‘relegated to optional reading lists’ at U.S. schools or banned entirely, thanks to the repeated use of a ‘single, singularly offensive word’. […] Political correctness takes on a great American novel: Huckleberry Finn removes N-word

Strange niggers would stand with their mouths open and look him all over, same as if he was a wonder. Niggers is always talking about witches in the dark by the kitchen fire; but whenever one was talking and letting on to know all about such things, Jim would happen in and say, “Hm! What you know ’bout witches?” and that nigger was corked up and had to take a back seat. Jim always kept that five-center piece round his neck with a string, and said it was a charm the devil give to him with his own hands, and told him he could cure anybody with it and fetch witches whenever he wanted to just by saying something to it; but he never told what it was he said to it. Niggers would come from all around there and give Jim anything they had, just for a sight of that five-center piece; but they wouldn’t touch it, because the devil had had his hands on it. Mark Twain: Adventures of Huckleberry Finn, kap. II

UK: Mænd fra kulturelt/religiøse bander udnytter indfødte piger

Her på Snaphanen synes vi også der er ord der ikke bør benyttes, så hvis verdenslitteraturen kan retoucheres kan en avisartikel vel også. I det følgende har vi derfor nænsomt bortredigeret omtale af r*ce og h*df*rv*, da det efter vores overbevisning ikke hører hjemme i moderne debat, når det nu ikke er det det handler om (LFPC).

Top detective says [Pakistani] sex gangs are pimping [native British] girls… but police and social services keep quiet for fear of being branded [bigoted].

Police and social services were today accused of fuelling a culture of silence which has allowed hundreds of young [native British] girls to be exploited by [mainly Pakistani] men for sex.

New figures suggest that an alarmingly high proportion of prosecutions for on-street grooming of girls aged between 11 and 16 have involved men of Pakistani heritage. […]

A senior officer at West Mercia police has called for an end to the ‘damaging taboo’ connecting on-street grooming with [religion and culture]. Chief Inspector Alan Edwards said: ‘These girls are being passed around and used as meat. […]Top detective says Asian sex gangs are pimping white girls… but police and social services keep quiet for fear of being branded racist

Pascal Bruckner: Opfindelsen af “islamofobi”

I Danmark er propagandaudtrykket kun slået an på den alleryderste venstrefløj, hos den ikke alt for kræsne sprogbruger socialdemokraten Mogens Jensen og i omegnen af Politiken. I Sverige er det knæsat overalt, der er ingen ubehag ved at anvende Teheran-mullahernes terminologi, men der har myndigheder og presse åbenbart den fælles interesse med Teheran, at sløre og fornægte at der overhovedet finder en muslimsk offensiv mod Vesten sted. Robert Redeker har tidligere redegjort for udtrykkets oprindelse.

Islamophobia was invented to silence those Muslims who question the Koran and who demand equality of the sexes. At the end of the 1970s, Iranian fundamentalists invented the term “Islamophobia” formed in analogy to “xenophobia”. The aim of this word was to declare Islam inviolate. Whoever crosses this border is deemed a racist. This term, which is worthy of totalitarian propaganda, is deliberately unspecific about whether it refers to a religion, a belief system or its faithful adherents around the world.

The term “Islamophobia” serves a number of functions: it denies the reality of an Islamic offensive in Europe all the better to justify it; it attacks secularism by equating it with fundamentalism. Above all, however, it wants to silence all those Muslims who question the Koran, who demand equality of the sexes, who claim the right to renounce religion, and who want to practice their faith freely and without submitting to the dictates of the bearded and doctrinaire. It follows that young girls are stigmatised for not wearing the veil, as are French, German or English citizens of Maghribi, Turkish, African or Algerian origin who demand the right to religious indifference, the right not to believe in God, the right not to fast during Ramadan. Fingers are pointed at these renegades, they are delivered up to the wrath of their religions communities in order to quash all hope of change among the followers of the Prophet. Bruckner – The invention of Islamophobia

Aje Carlbom: Islamofobisnakkerne går ekstremisternes ærinde

“På sikt är det sannolikt också betydelsefullt att de aktivister och forskare som av politiska skäl överbetonar den så kallade islamofobins utbredning i Sverige tänker över sin argumentation. Att bibringa unga muslimer en känsla av att människor i Sverige är starkt negativa till muslimer och islam är att erbjuda sämsta tänkbara förutsättningar för ett liv som svensk muslim. Påståenden om att situationen för svenska muslimer kan jämställas med hur det var för judar i Tyskland på 1930-talet ingår i en retorisk strategi som är direkt lögnaktig. Tittar man på de statistiska undersökningar som genomförts under senare år är resultaten de motsatta. I Sverige verkar det finnas en stark motståndskraft mot negativa attityder till muslimer och islam trots de senaste årens terror i islams namn. Sverige domineras fortfarande av starka idéer om rättvisa och solidaritet.

Sverige har skabt en særlig besværlig situation for sig selv, for hvordan kan man bekæmpe noget, der ikke findes ?

Den svenska situationen är speciell jämfört med hur det är i många andra länder. Här ska vi nu ta oss från ett tillstånd där frågan om islamism i stort sett har förträngts under ett par decennier till att bygga upp ett förebyggande arbete mot den terror som genomförs av våldsamma muslimska aktivister. Beskyllningar om islamofobi stärker extrem islamism

Islam voldsomt upopulær i Tyskland og Frankrig
“Den starke motståndskraft mot negativa attityder till muslimer och islam” som Carlbom beskriver, genfindes ikke i denne Le Monde undersøgelse fra idag:

Forty-two percent of French people and 40 percent of Germans questioned by pollster IFOP said they considered the presence of a Muslim community in their country “a threat” to their national identity, Le Monde said. The findings of the study “go beyond linking immigration with security or immigration with unemployment, to linking Islam with a threat to identity,” said Jerome Fourquet of IFOP, quoted by Le Monde.
Of the sample of people questioned for the survey in early December, 68 percent in France and 75 percent in Germany said they considered Muslims “not well integrated in society. “Out of these, 61 percent of French and 67 percent of Germans blamed this perceived failure on “refusal” by Muslims to integrate. Muslims seen as threat by 4 in 10 French, Germans (IFOP: REGARD CROISÉ FRANCE/ALLEMAGNE SUR L’ISLAM)

Venstrefløjens kongedømme

Man skal ikke være smålig. Når to halvdanskere får store svenske priser, kipper vi med flaget. Mikael Wiehe, der mener at Cuba er et menneskerettighedsforebillede og at danskerne er “pølsefascister”, får Sydsvenskans store kulturpris. Maj Wechselman får…..Leninprisen. Mikael Wiehe får Sydsvenskans kulturpris 2010 för att han ”Förvaltat och förnyat den svenska sångskatten och skapat ett pyramidalt livsverk”. Filmaren Maj Wechselmann får Jan Myrdalsällskapets stora pris – Leninpriset. – Og mere fra omtrent samme høstak, Berlingske bepriser Benny Andersen. Chefredaktør Knudsen:- “Derfor er Andersen, præcis som sin verdensberømte landsmand og navnebror H.C., så stor og så vigtig i vores lillebitte land. Dette ”reservat”, som digteren kalder det, hvor selvtilstrækkelighed og skrumpehorisont til tider får nationens glorie til at lyse noget mat.” Godt med lidt digterisk horisont, hvad skulle vi i det hele taget gøre uden vores kunstnere ? Suzanne Brøgger skrev nytårskronikken i Politiken om bla. “den evindelige vulgær-kritik af islamismens trussel mod Europa.” Man kan frygte, hun var ædru i gerningsøjeblikket. Svære tider har altid givet os gode kunstnere. Tiden kan ikke være svær nok endnu. (Foto: “En stemme der aldrig forstummer”, Ursula Reuter Christiansen, Statens Museum for Kunst.)

Et spøgelse går gennem debatten

Man skal aldrig sige aldrig, og det kunne være fatalt at overse reelle advarselssignaler, men imod denne velargumenterede og ikke-manipulerende brug af nazismen som skræmmebillede må man dog her og nu indvende: Det er fuldstændig hypotetisk, og der er intet som helst der her og nu antyder at europæere vil falde i denne historiske grøft. Tværtimod, fraværet af vrede andet end som frustrerede udtalelser menigmand imellem giver i højere grad indtryk af at europæere er endeløst langmodige og resignerede. Der er ingen større politiske partier der bare kommer i nærheden af nazismen, ingen spontane hate crimes, ingen der virkelig effektivt slår i bordet, intet af hverken konstruktiv eller destruktiv art der bare ligner. Kun en håndfuld ivrigt debatterende bloggere der højst kan svinge sig op til lyssky opsætning af opsætsige klistermærker – faktisk temmelig langt fra genocidale scenarier. En læser hos Mark Steyn skriver (LFPC).

Mark, I am an American pastor in Brussels, Belgium. You have written extensively about the spread of radical Islam and the decline of the West. What you write is all true, but I think there is a bigger threat than Islam in Europe’s future.

To start, the present system is doing nothing effective to combat the challenge of radical Islam, but neither is it doing anything to prevent a complete economic meltdown. I think that within a few years time, the social systems of Europe will completely collapse, and this collapse can be compared to the collapse of the Weimar Republic.

In my view, the greatest danger in the coming years is the growth of a real, bonafide neo-Nazi movement in Europe. The present governmental system has proven that it has no answers and doesn’t care much about what ordinary people think, and the only group offering “answers” are the neo-Nazis. Of course, they are offering the wrong answers, but when the present governmental system collapses, they will be the only game in town.

Ordinary Belgians are very angry about Islamic immigrants that hate Belgium and game the system. A common saying in Belgium among the Flemish is, “I feel like a foreigner in my own country.” There is a tremendous amount of bitterness and anger for the fascists to build upon. In other words, the neo-Nazis will use the people’s anger about Islam to bring in something even worse.  […]

There is a real potential for genocide in Europe. When I talk to a Belgian “right winger” (I know they are not really from the right), they soon start talking about the good points of Adolf Hitler. I think it is likely that when neo-Nazi movements take power, they will begin a program of genocide against both the Jews and Europe’s Muslim immigrants.

The best thing would be for Europe’s governments to take practical steps to deal with radical Islam, practical steps to reduce debt and strengthen the economy, and practical steps to restrict immigration. If these topics are considered beyond the scope of respectable discussion, then the only groups offering practical answers will be the fascist extremists. EUROPE’S FASCIST FUTURE?(H/T Magnus orerar)

Danske medier spredte i går via Ritzau det News of the World interview, hvori Stockholmbomberens kone bedyrer sin uvidenhed og sin uskyld: Stockholm-bomberens hustru: »Han blev mere og mere religiøs«. Hendes egen bedstemor, Maria Nedelcovici, har som bekendt beskyldt hende for at have radikaliseret sin mand.
Ritzau-referatet havde allerede fra fødslen den væsentlige mangel, at det undlod at fortælle, at intervieweren er den kendte journalist, konvertit og fundamentalist, Yvonne Ridley, tidligere Islam Channel, nu free-lancer for den iranske stats Press TV, der ikke just kan siges at være et sandhedsvidne hvad angår muslimsk terror, og som med sikkerhed ville tage på jihad-enken Thwany med fløjelshandsker.
SvD s Per Gudmundsson forskede på sin blog i forgårs lidt i den You Tube konto, der publicerede Addelhawabs originale lydfil uden SÄPO´s stemmeforsvrængning allerede døgnet efter attentatet. Kontoen hedder mona123timo, hvor det er nærliggende at antage at Mona er Mona Thwany og Timo er Taimour Abdelwahab og 123 muligvis er deres tre børn. Kontoen har desuden tilknytning til Luton, hvor ægteparret boede. “Youtube-kanalen har varit registrerad i över fyra år och där finns filmer publicerade som endast Abdulwahab själv eller människor i hans närhet kan ha haft tillgång till. Bland annat är det videosekvenser från hans och hustrun Mona Thwanys hus i Luton, England.”Aftonbladet og Magnus Ranstorp interesserer sig i dag for historien. Lad os se Thwany lade sig interviewe af en rigtig journalist, det skal nok hverken være Ritzau eller Ridley. (Yvonne Ridley, foto © Snaphanen.)

Någon publicerade den svenske självmordsbombaren Taimour Abdelwahabs testamente på internet, på arabiska, engelska och svenska. Det var inte svensk press, och inte Säkerhetspolisen. Det ljudbudskap som figurerade i pressen samtidigt var det som TT fått på attentatsdagen, lätt förvrängt av sekretesskäl.
Den som lade ut självmordsbombarens verkliga farväl gjorde sig omaket att bildsätta (bland annat med syftning på de 72 jungfrur som en martyr förväntas möta i paradiset) de intalade meddelandena, och att publicera samtliga tre. Något som har skett under det närmast följande dygnet efter att Abdulwahab sprängt sig – vilket antyder att personen inte precis var utslagen av depression och sorg.
Bakgrundsbilder och profilbilder lades till, på ett sätt som närmast skapade en hyllningsplats till självmordsbombaren. Den som publicerade valde att aktivt göra jihadpropaganda av Taimour Abdalwahab al-Abdalys testamente. Den som publicerade är möjligen en medbrottsling.
Det YouTubekonto (mona123timo) som användes är väl kartlagt av några av internets bästa snokar. Allt pekar på att det används av Taimour Abdulwahabs hustru, som heter Mona och är sminkös boende i Luton.
Några dagar efter självmordsdådet raderades YouTubeklippen, och aktiviteten avtog. Men sedan några dagar har det åter varit aktivitet på YouTubekontot. Några nya prenumerationer, med en mix av sminktips och Luton Islamic Centres kanal, har lagts till, och något nytt klipp har favoritmarkerats.
Ett par frågor infinner sig. Borde inte varenda dator vara beslagtagen i hennes hushåll ? Borde inte hon sitta i dagliga förhör? Borde inte någon svensk journalist sitta på hennes tröskel och pressa henne på sanningen? Gudmundsson: Jagar någon ens den svenske självmordsbombarens medhjälpare? og Aftonbladet: Nätet avslöjar medhjälparen

mona123timo prenumererar på “noorthw”. Ålder 24, namn samt bosatt i Sverige tyder på att “noorthw” är Mona T:s yngre syster M. som bor i Hässelby.”noorthw” har nyligen lagt upp ett ganska aggressivt “Free Palestina” klipp. Kanalen var för någon vecka sedan helt opolitisk.

Fransk – britisk – islamisk ‘Blekingegadebande’ optrevlet

British terrorists were regularly recruited and offered safe houses by French gangsters allegedly involved in the financing of Al Qaeda, a court heard today.

The sinister links between Islamic radicals on both sides of the Channel came to light at the trial of eight men at the Paris Assizes.

All are accused of carrying out post office raids and other robberies in order to raise funds to carry out terrorist atrocities across Europe.

Among them is Farid Boukemiche, a 34-year-old French Algerian who spent three years in a British prison on terrorist charges before trying to claim political asylum in the UK.

When this failed Boukemiche moved back to France where, in 2003, he opened a cafe in Roubaix, near Lille. This ‘housed many brothers, particularly British ones’, according to prosecution documents in the current Paris trial. […] British terrorists offered safe houses in France by gangsters accused of carrying out robberies to fund Al Qaeda

USA: Julemanden bandlyst efter klage fra muslimer

Hund-bider-mand-historie, intet der kan overraske i en vestlig verden der forlængst er blevet bange for sin egen skygge. Der er dog en anden vinkel der nok skulle mindes om fra tid til anden (dog ikke nødvendigt for vores læsere): Det er faktisk ikke mere end tre-fire år siden at memet ‘USA som kristent teokrati’ hærgede verden. Det bundede stort set i en eller to udtalelser af Præsident George W. Bush om ‘at være med os eller imod os’ og om at føre ‘korstog’ mod terrorismens arnesteder, den slags. Memet kunne være næsten eskatologisk profeterende, eller det kunne være metaforisk – på Amazon kan man stadig finde bøger som f. eks. American Theocracy: The Peril and Politics of Radical Religion, Oil, and Borrowed Money in the 21st Century og American Fascists: The Christian Right and the War on America, og der var altid groteske historier om sydstatskristne eller våbenkarteller til at give myten liv. I dag? Tja, der har da været netbaserede spekulationer om mon Obama kunne være den kommende Antikrist, men slet ikke noget med samme gennemslagskraft – måske fordi Obama ikke har vist sig leveringsdygtig i mirakler af dæmonisk ophav. Den lidt mindre apokalyptiske virkelighed findes nok snarere i jammerlig eftergivenhed og livsled opgivelse af gejsten som denne historie er endnu et eksempel på. Måske Antikrist ikke kommer med et brag af kosmisk fyrværkeri der forlokker verdens folkeslag, men med en klynken af resignation (LFPC).

Father Christmas has been banned from visiting a children’s nursery after a Muslim family complained.

For the last four years, Dennis Jackson has donned a beard and red-and-white costume to hand out presents at the St Peter’s Head Start Programme in Minnesota.

But this year he was told he wasn’t welcome after objections from a Somali family. ‘It kind of burnt me up,’ Mr Jackson said, after being banned by officials at the Head Start Programme. […]

According to the regional coordinator for the Minnesota Valley Action Council, Chris Marben, at least one Muslim family complained of his visit.

When asked about banishing Father Christmas, Mrs Marben said: ‘We have Somali families in the programme. We’re respecting the wishes of families in the program.’ […] Father Christmas banned at children’s centre after Muslim family complained

“Jesus, Marias Søn” – interreligiøs harmoni ud fra mindste fællesnævner

Man kan skitsere fronterne – hvis man da anerkender dette ordvalg i italesættelsens tidsalder – således: Den ene religion har dødsstraf for frafald – den anden har ikke. Den ene har et altid stående globalt beredskab af fodsoldater med speciale i alt fra ulideligt offerklynkeri til trusler og vold – den anden besidder slet ikke noget lignende på verdensplan. Den ene religion anser martyrdøden som en direkte billet til Paradis – den anden gør ikke. Den ene religions hovedtekst anses for ufejlbarligt åbenbarede ord fra skaberen selv – den anden har kun et beskedent fåtal af tilhængere med så radikal en tolkning. Den ene religion kritiserer uafladeligt sig selv og kommer den anden i møde – den anden gør ikke.

Hvor fører alt dette hen på længere sigt? Al rationel fornuft siger at fremtiden formes af den stærke og ikke-eftergivende part. Religionsblanding, synkretisme, har eksisteret lige så længe der har været religioner. Det er derfor nærmest en given sag at den imødekommende part, kristendommen, vil opleve masseflugt til islam fra de mest ihærdige relativister i de kommende år, ligesom der lige nu er en del anglikanere der hopper af til katolicismen. Og måske vil man også opleve et forsøg på at stable en synkretistisk hybrid på benene, omend det ikke blot er vanskeligt at forestille sig en gylden middelvej mellem den treenige Gud og den strengt monoteistiske Allah, men også at forestille sig dette blive set på med milde øjne på den muslimske gade. Men driften mod og fascinationen af islam synes så stærk hos dele af det kristne kleresi at noget må sættes i skred engang ude i fremtiden. (Billedet: Den muslimske Isa/Jesus, Allahs profet der aldeles ikke blev korsfæstet, her i en iransk filmproduktion) (LFPC).

A Muslim community group wants to get together with Christians to celebrate “Jesus, Son of Mary”. When you hear about an event like this, it makes you feel all warm and fuzzy, doesn’t it? This sort of interfaith, ecumenical activity is what makes America a great place for people of all religions, right?  […]

If it’s any consolation, in this case your instincts were correct: this is not a well-meaning interfaith outreach by Muslim-Americans wanting only to co-exist. It’s the tip of a very sharp stiletto of propaganda which, when fully inserted, is designed to do serious damage to the Christian faith. […]

Upcoming Event! 2nd Annual Muslim-Christian Celebration of Jesus, Son of Mary

In this upcoming joyful holiday season, where love and reverence for Jesus, born of the chaste Mary, is widely celebrated by Christians the world over, the United Muslim-Christian Forum (UMCF) is embarking on its 2nd annual event as a time for Muslims to acquaint those of their Christian brethren and the world, who are not aware of the fact that Muslims, too, share tremendous love for the blessed Jesus. UMCF invites Muslims, Christians, clergy and brothers and sisters in faith to join us on Saturday, January 8, 2011 at the Days Inn Binghamton, New York for this spectacular unity occasion.

In December 2009, the 1st annual celebration of Jesus Son of Mary brought together Muslims, Christians and members of other faith groups in Binghamton, New York, under the banner of the United Muslim Christian Forum to shed light on the esteemed role of Jesus, son of Mary. […] press release for the United Muslim-Christian Forum ; Gates of Vienna: Jesus, Son of Mary

»Jeg udelukker ikke, at mennesker af anden religiøs opfattelse end kristendommen kan finde den Gud, vi møder gennem Kristus.« Det siger biskop i Århus Stift Kjeld Holm , som dermed blander sig i en livlig debat på hjemmesiden Kristendom. dk.

Debatten blev skudt i gang i et blogindlæg af sognepræst Kristine Stricker Hestbech, og i Kristeligt Dagblads opfølgning på debatten lyder det bl. a. fra domprovst ved Vor Frue Kirke i Købehavn Anders Gadegaard: »Når vi kristne siger, at Gud har vist sig i Jesus Kristus, betyder det ikke, at han ikke kan handle eller vise sig på helt andre måder for mennesker i andre kulturelle eller religiøse sammenhænge end dem, vi kender. Vi tror på Gud som ét med Jesus Kristus, og derfor vil det være Kristus såvel som Gud, der viser sig for mennesker. Men der er kun én Gud, som er verdens skaber, og derfor er det ligegyldigt, om vi kalder ham Jahve, Allah eller Brahma.« At det ikke kun er få teologer, der stiller spørgsmålstegn ved Jesus Kristus som den eneste vej til frelsen, bekræftes af en undersøgelse fra 2007. Her afviser kun 38 procent af folkekirkens præster, at andre religioner end kristendommen kan føre til frelse.[…] Biskop udelukker ikke andre veje til Gud [Indre Missions Tidende, 14.03.2010]

af Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Du bjuder några gäster på middag i ditt hem. Du tar fram vad huset förmår av mat och dryck, du står i timmar vid spisen, du smyckar bordet med blommor och levande ljus. Mormors gamla ljusstakar i silver pryder sin plats på den ärvda duken med knypplade spetsar. Hela familjen klär sig fin och ser fram emot en trevlig kväll.

Innan kvällen är slut har gästerna förkastat maten och krävt annan mat, de har vägrat dricka de drycker du bjuder på. De har trampat på spetsduken, stulit silverljusstakarna och plundrat allt av värde i huset, sparkat sönder möblerna, spottat på de andra gästerna, fördömt hela ditt sätt att leva, misshandlat värdfolket och våldtagit värdinnan. Som avslutning spränger de ditt hus i luften. För sent inser du att de gäster du bjöd in till ditt gästabud har ont i sinnet och vill din död.

Vi deltar alla i ett svart gästabud som bär på död. Vi har gäster i våra länder som vill oss illa. Som vill döda oss. Vi bad aldrig om det, och merparten av oss har ännu inte vaknat upp för att förstå vad det är som pågår. Men de gäster vi bjöd in till vårt bord har förklarat krig mot oss. I deras ögon är vi inte värdfolk, utan fiender. Vårt brott är att vi inte delar deras tro på den totalitära, våldsamma och blodiga ideologi som förklädd till religion går under namnet islam. Vi är ”otrogna” och därmed islams fiender.

Vår frihet har de fått till skänks

Vi har generöst tagit emot dem i våra länder. Vi har öppnat dörren för dem. Vi har trott på dem när de har sagt sig fly undan krig och förföljelse i sina underutvecklade hemländer där ingen ens kan stava till demokrati. De har kommit tomhänta och utblottade – men märkvärdigt nog i stånd att betala människosmugglare flera hundra tusen kronor för att komma just hit. Vi har anledning att tro att det inte främst är vårt nordiska klimat som var det största dragplåstret.

Vi har gett dem allt: bostäder, utbildning, social välfärd, sjukvård och tandvård, försörjningsstöd, introduktionsersättning, bostadsbidrag, äldreförsörjningsstöd, barnbidrag och flerbarnstillägg om de så föder fjorton barn. Vi betalar deras charterresor när de flyger hem till de länder de säger sig ha flytt ifrån för att hälsa på släkten. Framför allt har vi gett dem frihet. Alla de demokratiska fri- och rättigheter som det tog oss i de nordiska länderna århundraden att uppnå har de fått till skänks: rösträtt, åsiktsfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet. Frihet för kvinnor som fullvärdiga samhällsmedborgare. Rättigheter för barn att få vara barn och inte bli misshandlade och utnyttjade.

Om gästerna inte har lust att arbeta har vi åtagit oss att försörja dem till döddagar. Vi har låtit dem ta hit sina stora familjer och försörjer generöst även dem. Det finns inte ett enda land på jorden där invandrare har det så bra och har så många rättigheter som i Sverige, utan att minsta krav ställs på dem. Det vet de, och det vet framförallt de kriminella smugglarligor som dirigerar flyktingtrafiken och tjänar miljarder på att frakta människor utan asylskäl till vårt nordiska paradis.

De kommer från andra EU-länder för att få mer bidrag

På Merit Wagers blogg berättar en anställd på Migrationsverket om vilka krav asylsökande ofta kommer med.

”Jag har haft flera ”somaliska” asylsökande. Personer som, har det visat sig, varken kommer från Somalia överhuvudtaget eller är berättigade till asyl. I själva verket är det människor från olika andra länder där de inte vill bo för att de inte får sådana ekonomiska och andra bidrag och rättigheter där som de får i Sverige. Men eftersom de talar somaliska så måste (!) vi ge dem asyl. Även när det klart och tydligt visat sig att de kommer från helt andra länder än Somalia, inte sällan andra EU-länder där de redan har permanenta uppehållstillstånd (PUT).
Om man frågar dessa människor, som alltså inte alls kommer från Somalia, vilka de anser att deras ”rättigheter” är, som de så hett eftertraktar och som de gått miste om i andra länder, så känner de väl till dem och svaren är därför alltid desamma:

Rätt till bidrag även till fjärde bihustrun

• Rätt till bidrag utan att jobba.
• Rätt att få hit en make/maka utan att någon av dem behöver jobba.
• Rätt att inte läsa svenska eller integrera sig eftersom män och kvinnor utan slöja inte kan gå i samma klass eller jobba ihop.
• Rätt till barnbidrag och flerbarnstillägg.
• Rätt att inte tala om vem som är far till barnen om man är bihustru till någon; man har ändå rätt att få bidrag från försäkringskassan och socialen.
• Rätt för bihustrun och hennes barn att ha en adress där de inte bor så att de kan dela alla bidrag med storfamiljen.

Men, även en sådan fjärde bihustru som knappt kan somaliska och som kommit hit från ett EU-land, för att berika inkomsterna i en redan arbetslös tiobarnsfamilj, måste vi givetvis bevilja asyl. Eftersom vi inte vet vad personen heter…. Som vår generaldirektör (Dan Eliasson) säger så beviljar vi asyl. I bästa fall till och med resedokument till flickebarnen och i alla händelser främlingspass till mamman. Och sedan kan man resa till Nederländerna eller Italien där man har sin familj, och varför inte till Etiopien, Djibouti eller Jemen där man kommer ifrån, när det blir dags med den traditionsenliga omskärelsen av döttrarna.”

Så långt en anställd på Migrationsverket.

Missbrukat förtroende

De som söker asyl i Sverige har vi gett den största gåva man kan ge en människa: förtroende. Det förtroendet har många av dem grundligt missbrukat. De lönar det genom att avsiktligt ljuga och dessutom angripa oss med fientliga handlingar. Att svika någons förtroende är ett av de grövsta brott man kan begå. Det gäller både i nära relationer och på ett nationellt och universellt plan. När vi ger någon vårt förtroende är vi sårbara. Därför träffar skadan så djupt, därför blir sveket så hårt.

Våra politiker och myndigheter visar en närmast ofattbar slapphet, dumhet och naivitet mot dem som söker sig till vårt land. De tror nämligen – eller låtsas tro – på vad folk säger och släpper in så gott som samtliga asylsökande – 96 procent – utan att de har behövt styrka sin identitet. Den dumheten och naiviteten får svenska folket dyrt betala. Vi har ingen aning om vilka som släpps in i Sverige och vilka deras avsikter är. Nej – jag skriver inte att alla muslimer är onda människor som vill alla västerlänningar ont. Det finns mängder av muslimer som vill leva i fred och som har flytt från förtrycket i sina krigshärjade underutvecklade hemländer just därför. Men ställd mot islams ideologi är deras önskan om att leva i fred irrelevant. Den saknar betydelse, för det är extremisterna och fanatikerna som styr i islam. Den som inte ställer upp på deras bloddrypande agenda skriver under sin egen dödsdom. Majoriteten av offren i islamistiska terrordåd är muslimer. Vi läser om det dagligen i media och bloggvärlden.

Även de som flyr sitt muslimska hemland är i många fall skrämda och tvingade till lojalitet med islam. När de inte vågar lämna islam ens när de befinner sig i ett fredligt demokratiskt land – hur ska de någonsin kunna lämna sin ideologiska tillhörighet i krig och under hot? Att säga upp bekantskapen med islam är i många fall förknippat med dödsstraff.

”Den fredsälskande majoriteten är irrelevant”

Jag vill hänvisa till en text som jag har citerat tidigare, en artikel som ständigt får förnyad och fördjupad aktualitet. Paul E. Marek, kanadensare med tjeckiskt ursprung, berättar i artikeln ”Why the Peaceful Majority is Irrelevant” om en god vän vars familj tillhörde den tyska överklassen under andra världskriget. De ägde flera stora industrier och andra egendomar. Väldigt få tyskar var verkliga nazister. Men många gladde sig åt återupprättandet av den tyska nationella stoltheten, och ännu fler var alltför upptagna för att bry sig.

”Vi trodde att nazisterna bara var en samling dårar. Så majoriteten lutade sig bara tillbaka och lät allting hända. Innan vi visste ordet av ägde de oss, vi hade förlorat kontrollen, och världen störtade samman. Min familj förlorade allt vi ägde. Jag hamnade i ett koncentrationsläger, och de allierade förstörde mina fabriker.
I dag får vi höra om och om igen att islam är fredens religion, och att den stora majoriteten muslimer vill leva i fred. Det kanske är sant, men det är fullständigt irrelevant. Det är meningslöst fluff, avsett att få oss att må bättre och förminska bilden av de fanatiker som härjar i världen i islams namn. Det är ett faktum att det är fanatikerna som styr islam. Det är fanatikerna som marscherar. Det är fanatikerna som för vart och ett av de 50 väpnade krig och konflikter som pågår i världen. Den ”fredsälskande” majoriteten tiger.”

”Det är fanatikerna som styr”

Historien visar vad som har hänt med andra ”fredsälskande” majoriteter. Sovjetunionen beboddes av ryssar som bara ville leva i fred. Ändå slaktade kommunisterna 25 miljoner människor. Den fredsälskande majoriteten var irrelevant. Rwanda kollapsade i allmän människoslakt. Vem kan säga annat än att majoriteten av Rwandas befolkning var ”fredsälskande”? Paul E. Marek skriver:

”Historiska lärdomar är ofta ofattbart enkla och burdusa. Ändå missar vi ofta det mest grundläggande i dem. Fredsälskande muslimer har gjorts irrelevanta av fanatikerna. Fredsälskande muslimer blir våra fiender om de inte höjer sina röster och säger ifrån. Annars kommer de, precis som i Tyskland att vakna en dag och upptäcka att fanatikerna äger dem och att världens sammanbrott har börjat. Fredsälskande tyskar, japaner, kineser, ryssar, rwandier, bosnier, afghaner, irakier, palestinier, somalier, nigerianer, algerier och många andra har dött på grund av att den fredsälskande majoriteten inte öppnade munnen förrän det var för sent. När vi får det avslöjat för oss måste vi se den enda grupp som räknas: fanatikerna som hotar vårt sätt att leva.”(Why the Peaceful Majority is Irrelevant, Israel National News 18 mars 2007.)

Fanatikernas ansikten är ondskans ansikten

När vi ser fanatikernas ansikten ser vi ondskans ansikten. Ondskan har namn. Den 11 december 2010 kablades ett av dessa namn ut över världen från Sverige: den svensk-irakiske islamisten Taimour Abdulwahab, 29, sprängde sig själv till döds i centrala Stockholm. Vi vet att hans avsikt var att ta så många julhandlande människor som möjligt med sig i döden. Endast hans fumlighet med sprängmedel gjorde att det inte blev så. Vi vet också att terrordådet begicks i islams namn, trots alla imamers och journalisters bedyranden om motsatsen. Taimour Abdulwahab lämnade nämligen efter sig en ljudfil på svenska, engelska och arabiska. Märkligt nog har endast den kristna tidningen Dagen brytt sig om att analysera den arabiska versionen av meddelandet. Ex-muslimen Jakob al Shami (fingerat namn), som har skrivit flera kritiska böcker om islam, har analyserat vad

Taimour Abdulwahab säger. Abdulwahab citerar tre suror ur koranen. (Orden inom citationstecken är hans, den övriga texten visar deras sammanhang):

”Det här är den perfekta religionen”

”Det rättvisa straffet för dem som kämpar emot Gud och Hans budbärare, och som begår hemska brott, är att dödas eller korsfästas, eller att få sina händer och fötter avskurna på alternerande sidor, eller att landsförvisas. Det är för att förödmjuka dem i detta livet, sedan drabbas de av ett mycket värre straff i livet efter detta.” (Sura 5, vers 33.)

Det här är den perfekta religionen; ni ska inte kränka era själar (genom att slåss) under de heliga månaderna. ”Ni får emellertid förklara fullt krig mot idoldyrkarna” (även under de heliga månaderna) när de förklarar fullt krig mot er, och var medvetna om att Gud står på de rättfärdigas sida. (Sura 9, vers 36.)

Under de heliga månaderna får angrepp bemötas med ett likvärdigt gensvar. ”Om de attackerar er får ni slå tillbaka genom att utsätta dem för ett likvärdigt straff.” Ni ska iaktta Gud, och var medvetna om att Gud är med de rättfärdiga. (Sura 2, vers 194.)

Enligt svenska imamer är självmord inte förenligt med islam. Men det gäller bara i fredstid, inte självmord som militär aktion. Den al Qaida-ideologi som inspirerade Taimour Abdulwahab är nära kopplad till wahhabismen, den ultraortodoxa muslimska tolkningstradition som dominerar i Saudiarabien, anser Jakob al Shami.

Muslimsk identitet viktigast

Nu sitter fyra misstänkta terrorister häktade efter att ha gripits i onsdags genom en samordnad aktion av Säpo och danska PET. Än en gång får ondskan ansikten – de här fyra männen greps utanför Köpenhamn:

• Mounir Dhahri, 44-åring bördig från Tunisien.
• Omar Abdalla Aboelazm, 30-årig libanes med svenskt medborgarskap
• A Salman, 26-årig irakier, asylsökande i Danmark.
• Munir Awad, 29-årig libanes med svenskt medborgarskap.

I Sverige greps: Sahbi Ben Mohamed Zalouti, 37, mantalsskriven i Järfälla. Tunisier med svenskt medborgarskap.

Fortsæt med at læse “Søndagskronik: Svart gästabud”

Overspringsdiskussioner

Planerade massakern större nyhet i Sverige än i Danmark skriver en svensk avis, og det er i al fald løgn. Man skal ikke undervurdere den journalistisk-politiske evne til at fortrænge ubehageligheder ovre østpå. JP attentatet er allerede støvsuget bort fra forsiden på Aftonbladets netavis. Sverige har produceret to (mislykkede) jihadist-angreb på kun 19 dage og desuden oplevet to mislykkede angreb på Lars Vilks i år plus alt det løse. Man skulle tro, at der var nogle “ansvarlige” der blev lidt bekymrede, men ro på, nu ! Saglighed og proportioner.
Justitsminister Ask har vistnok kommenteret JP forsøget med et pip, – det har jo været nytår og vi ved fra Tsunamikatastrofen, at det ikke er så godt, hvis særlige begivenheder indtræffer lige der, – ingen andre ledende politikere har vi hørt fra, og da slet ikke landets statsminister, der som et minimum kunne stikke Danmark en offentlig undskyldning for at hans fremmedpolitik kunne have sat tre ledende, danske avisredaktioner ud af spillet på en formiddag. Rundt regnet tre femtedel af Danmarks landsdækkende dagspresse! Hvad taler man så om, når nu det er for pinefuldt? Den offentlige narresut: Ligestillingen, kønskrigen, madammesagen, kald den hvad I vil. Her er de fem seneste indlæg (kronikker) på Expressen sidan 4 Debatt, en avis der går for at være lidt mindre rød end de fleste. “Don´t mention the……” – om en uge tror vi december 2010 er noget vi har drømt.

Kvinnliga styrelseledamöter och VD:ar i börsnoterade svenska företag är minst lika risktagande som männen. – Bara tidsfråga när kvinnorna tar över, – Hemmet fortfarande värsta kvinnofällan, – Vi måste lära oss att förlåta, – Migrationspolitiken måste vara human

Grønne grise og kyllinger

At et ressourceudfordret politi kan afsætte mandskab til at finde DNA-spor på hvad der højst kan være en sag om simpelt hærværk er bevis nok i sig selv på at næsvise borgeres fremturen med Muhammedtegninger tages “meget alvorligt”. Ingen tvivl om at signaler og forsøg på at tale konflikter ned prioriteres meget højt i almindelighed, se f. eks. hvordan meldinger om at dette eller hint ‘ikke er banderelateret’ (ordet i sig selv en eufemisme) følger slavisk endnu før det seneste lig er koldt. Man kunne godt nok få den tanke at der foreligger aftaler med medierne om at rundsende disse signaler. Men vil politi og myndigheder herhjemme nu begynde at handle i panik som i Holland hvor ikke mindre end 10 mand blev sat til at hale Gregorius Neckshot ud af sengen om natten? Året er netop påbegyndt, og jeg vil godt vove et bud allerede nu: Vi vil trods alt ikke komme til at opleve noget lignende på dansk grund med forfølgelse på det tyndeste juridiske grundlag for rundspredning af Muhammedtegninger. Jeg vil allerede nu kalde dem kyllinger: Dét tør de alligevel ikke – konsekvenserne heraf vil være alt, alt for kontraproduktive (LFPC).

[…] “Selv om opslagene mest ligner et uskyldigt indslag i debatten, tager politiet efter gårsdagens afsløring af det planlagte attentat imod Jyllands-Posten og Politikens Hus i København alt, hvad der har med den slags at gøre, meget alvorligt.

En bemærkning til politikommissær Irvin Christensen hos Ringkøbing Politi om » vinduespynten « afstedkom således straks en reaktion: Politiet ville have tegningerne fotograferet og fingeraftryk taget.

Redaktionen fik besøg af Jens Erik T. Damgaard fra Ringkøbing Politi, og uniformeret politi og politibil i Videbæks hovedgade skabte opsigt.

Sagen var med på morgenmøde på politigården i Ringkøbing og kom siden ledelsen af Midt-og Vestjyllands Politi i Holstebro for øre. Herfra har man besluttet at se på sagen med dybeste alvor. Der skal ikke tages chancer, selv om nattens kampagne virker som en sympatierklæring over for pressefriheden.“ Muhammed-tegninger skaber furore i Videbæk [Herning Folkeblad 30.12.2010, ikke online]

Alexandria: Allahu akhbar-råb og trampen på ligdele

The car explosion that went off in front of Saints Coptic Orthodox Church in Alexandria killed 21 and injured 96 parishioners who were attending a New Year’s Eve Mass. According to church officials and eyewitnesses, there are many more victims that are still unidentified and whose body parts were strewn all over the street outside the church. The body parts were covered with newspapers until they were brought inside the church after some Muslims started stepping on them and chanting Jihadi chants (video showing dead bodies and limbs covered with newspapers in the street). […] Egyptian Security Guards Withdrew One Hour Before Church Blast, Say Eyewitnesses ; Obama deler sol og vind lige: Obama condemns Egypt church attack without naming perpetrators, says Muslims were injured also(German Coptic Christians also threatened, bishop tells paper.)

Torier tværer briternes næser i ‘mangfoldighed’

Another year begins with another Big Lie exposed. I wonder how many voters foolishly supported David Cameron’s Unconservative Party last May because of his loud claims that he would do something about immigration.

Yet a report from a Left-wing think tank, the IPPR, shows that Mr Cameron must have known perfectly well that his pledge could not be kept. Immigration will not fall this year and may even rise. EU citizens can come and go as they please. Lithuanians and Latvians, and many of our Irish neighbours, will arrive in thousands in search of work, keeping wages low. […]

Not for [the modernised Tory Party] the other side of immigration – the transformation of familiar neighbourhoods into foreign territory. Not for them the schools where many pupils cannot speak English, and the overloaded public services. Not for them the mosque and the madrassa where the church and the pub used to be. Not that they mind that so much. These people have no special loyalty to this country, nor much love for it.

They are not significantly different from the Blairite apparatchik Andrew Neather, who last year unwisely said openly what such people have long thought privately.

Let me remind you that he spoke of ‘a driving political purpose: that mass immigration was the way that the UK Government was going to make the UK truly multicultural’.

And that he recalled coming away from high-level discussions ‘with a clear sense that the policy was intended – even if this wasn’t its main -purpose – to rub the Right’s nose in diversity and render their arguments out of date’. […] Peter Hitchens: Didn’t you read the small print? Now it’s Dave’s turn to rub our noses in diversity

Britain must build 60 new towns to house immigrants

Each new town will need to be the size of Slough – the Berkshire borough where Ricky Gervais’s character David Brent was based in hit BBC c­omedy The Office.­ Immigrants will add seven ­million to the UK population by 2033 if they ­continue arriving at the present rate, says thinktank Migrationwatch.
To cope with the bulging numbers, the Government will have to give the go-ahead for 60 new towns like Slough (population 120,000), or 20 ­cities the size of Leicester (330,000) or allow urban sprawl across green belt areas the size of Surrey, says watchdog Migrationwatch’s chairman Sir Andrew Green. He claims the impact of the new settlements on Britain will be ­enormous, with a knock-on effect on quality of life and pollution. [..]

The ­new Migrationwatch report shows net migration is expected to add seven million to the population between 2008 and 2033. It also warns that the huge growth will increase the UK’s greenhouse gas ­emissions by almost 515 million tonnes by 2033.And the watchdog ­says unless the Government tackles immigration, it will not meet its target of reducing gases by 80%. Daily Star (Environmental impact of immigration.)

Året i kardinalpunkter. Vi ved ikke om det er os der bliver ældre, årene der bliver mere tumultagtige og begivenhedsrige eller begge dele, men her er et forsøgsvist overblik. Jeg kom tumlende ind i året liggende med influenza mens en somalier prøve at myrde Kurt Westergaard og hele landet skændtes i to måneder, om Lars Hedegaard nu måtte sige det, han sagde i et interview her i et på bloggen. Når man har 40 i feber er man fuldstændig ligeglad, alle skrev og jeg læste intet. vi får se om retten på Frederiksberg også er det i januar måned. Det var også året, hvor jeg ikke ville have fået skrevet en linje, havde det ikke været for opfindelsen af det mobile bredbånd. Men først og fremmest var det året, hvor en kær svensk ven gennem mange år henviste en svensk journalist her til bloggen. Den første af Julia Ceasars 35 kronikker detonerede den 11 april : Svenska massmedias moraliska bankrutt.

Vi har ikke kun nydt godt af hendes erfaring, hendes engagement og hendes viden om især svensk presse, men også af hendes ufattelige produktivitet. Datiden troede ikke på, at det var Søren Kierkegaard selv, der var forfatter til hans egen gigantiske produktion. Ét menneske kunne ikke skrive så meget, og samtidigt have tid til at vandre rundt i byens gader og tale med menigmand og køre karetture til Nordsjælland. Ligeså med Julia Caesar. Femogtredive kronikker som regel skrevet lige før deadline lørdag nat kl 00 og en bog på 458 sider på under et år, og dertil ind i mellem en givende mailkorrespondace med forfatteren. Hvor tit kan man regne med at få del i så generøs en gave ? Vi kan aldrig takke hende nok for 2010. Vi håber ikke det er slut endnu, men vi ville kunne forstå det.

Nedenfor følger fotos fra udvalgte arrangementer, hovedsageligt i Trykkefrihedsselskabet og nogenlunde kronologisk.

1) Farshad Kholghi, Omar Marzouk og Kim Møller. 2) Johannes Riis, Mogen Rukov og Emmet Feigenberg. 3) Lars Hedegaard og Mikael Jalving. 4) Lars Hedegaard debatterer med Rune Engelbreth. 5 og 6) Hjemme hos Lars Vilks på Kullaberg. 7) Helle Merete Brix og Roy Brown, 8 ) Den zimbabweanske friby-forfatter, Tendai Frank Tagaria og dele af Trykkefrihedsselskabets bestyrelse. 9) Lars Vilks, Shabana Rehman, Farshad Kholghi og Mark Steyn. 10) Marks Steyn og Mikael Jalving. 11) Elisabeth Sabaditsch-Wolff, René Stadtkewitz og Jon Hausman. 12 og 13) Jimmie Åkesson. 14) Hans Rustad, Document.no. 15) Valgaften hos Sverigedemokraterna i Malmø. – Godt nytår til alle læsere, bidragydere, debattører, tippere og venner. Og på gensyn i 2011 – Steen og LFPC.

To af de svenske anholdte i JP sagen: De to er rigeligt kendte af offentligheden og politiet fra før. Zalouti, der blev anholdt i Järfälla, sad fængslet for ulovlig indrejse i Pakistans stammeområder i august 2009 og Munir Awad, arresteret i Herlev, har været hentet hjem til Sverige fra fængsel i både Ehtiopien og Pakistan (sammen med “Guantanamo-svensken Mehdi Ghezali). De har således muligvis professionelle kontakter, men når de efter at være gennemlyste af politiet og offentligheden og nu gennemsigtige som røntgenbilleder overhovedet vipper med ørerne igen, kan det ikke siges at være videre gennemtænkt. Säpo må have kendt selv deres drømme de seneste par år. De er ikke gået i Säpos net, de har været der hele tiden. Spørgsmålet er derfor stadig åbent: hvad den dag der dukker nogen op med et blot gennemsnitligt omløb i hovedet ?

Om Munir Awad kan der udover hans givetvis meget ringe og ondartede begavelse siges, at han er svigersøn til den finskfødte konvertit til Helena Benaouda, formand for paraplyorganisationen Sveriges muslimska råd. Hun udtalte i SVT den 14.12 2010, 8 minutter inde i programmet, at hun aldrig havde mødt en fanatiker i islam. Det har hun så fra i dag den 30.12. Hvis ikke hendes svigersøn havde om muligt endnu dummere end han er fanatisk, kunne hele Politikens redaktion være mere hullede end Emmenthalere i dag og Danmarks kastet ud i en farlig social krise. Terrorloven hjelmer livstidsstraf, og det bør han få, hvis han dømmes. Munir Awad’s luck might just have run out, ja mon ikke ?

Sverige har behandlet dem yderst mildt, det der falder mest i øjnene ved disse anholdelser er, at det var der overhovedet ingen gevinst ved. Er de ude i det fri om ti år, begynder forfra hvor de slap. De gengælder fredsommelighed med vold, og hjælpsomhed og tillid med forrædderi. Der er nogle i Sverige, der kommer til at rødme over at være gjort uhjælpeligt til grin nu, ikke mindst blandt visse svenske journalister og politikere, disse fantaster har kunnet binde lidt af hvert på ærmet.

Aftonbladet har derfor også haft travlt med at fjerne artikler i nat, – hvem vil ligne en idiot ? – bla. denne der dog stadig kan ses i Google Cache: Svensken Sahbi fängslad i Pakistan – får ingen hjälp 13 okt 2009.Flere detaljer om dem kan bla. ses her. og en endnu mere fyldig sammenfatning her. Disse navne – og relationsoplysninger havde vi kl 23 i går aftes. At Expressen har dem i dag allerede kl. 11.54, antyder lidt af en medierevolution i Sverige. En skønne dag indhenter de blogosfæren i virkelighedsskildringen, og senere når virkeligheden måske endda helt frem til opinionsstoffet, der i afgørende årtier har skrabet den europæiske bund. (foto: Zalouti tv. og Awad th.)

Om Munir Awad og Helena Benaouda skriver Julia Caesar i sin bog Världsmästarna:

De svenska muslimerna representeras ofta utåt, bland annat i otaliga tv-debatter, av Sveriges Muslimska Råd, en paraplyorganisation för nio rikstäckande muslimska organisationer. Ordföranden heter Helena Benaouda, är född i Finland och har konverterat till islam.

Den 28 augusti 2009 greps Helena Benaoudas 19-åriga dotter Safia, hennes pojkvän Munir Awad, 27 år och bördig från Libanon och deras tvåårige son tillsammans med ”Kubasvensken” Mehdi-Muhammed Ghezali, 30, och ytterligare åtta misstänkta av olika nationaliteter i ett av Pakistans fundamentalistområden där det också finns känsliga kärnvapeninstallationer. Männen misstänktes för spionage och samröre med terrorister. Med falska resehandlingar och 10 940 dollar var de på väg att ta sig in i Punjabprovinsen. Ghezali har via sin advokat Peter Althin uppgett att syftet med resan var att fira den muslimska fastemånaden ramadan.

Enligt den pakistanska polisens beslagsprotokoll hade de dessutom med sig två knivar, en strypsnara av vajer och 16 CD-inspelningar ”Hereafter” med predikningar av den amerikanske islamisten och jihadpredikanten Anwar al-Awlaqi, numera bosatt i Jemen. Al-Awlaqi är den imam som i den beryktade Dar al-Hirjah–moskén i Virginia och i Kalifornien antas ha inspirerat tre av de flygplanskapare som begick terrordåden i USA den 11 september 2001 och majoren Nidal Malik Hasan, som sköt 13 soldatkolleger på Fort Hoodbasen i Texas den 5 november 2009.

Fortsæt med at læse “Sahbi Ben Mohamed Zalouti og Munir Awad”