(Klik f. helskærm)

Vilks er en katalysator

Nu har han endda accelereret Dagens Nyheter, der herefter indgår i hans kunstværk. En ikke ringe bedrift.

Med fara för sitt eget liv har Lars Vilks visat var gränsen för yttrandefriheten numera går i Sverige. Vi ser med oro på hur en stor del av det svenska etablissemanget sviker yttrandefriheten och upplysningens värderingar i fallet Lars Vilks. Det gäller inte bara reaktionen från Sveriges äldsta universitet – symbolen för den svenska upplysningstraditionen – utan också hur Publicistklubben och Pressombudsmannen valt att fördöma Vilks. Svenska opinionsbildare, nyhetskanaler, konstnärer, publicister, journalister och författare döljer sig bakom svepskäl när de väljer att gå skränande islamister till mötes. Lars Vilks förtjänar ett aktivt stöd i den fortsatta kampen för några av samhällets allra viktigaste principer.  […]

Som publicister ser vi med oro på hur en stor del av det svenska etablissemanget sviker yttrandefriheten och upplysningens värderingar i fallet Lars Vilks. Det gäller inte bara reaktionen från Sveriges äldsta universitet och själva symbolen för den svenska upplysningstraditionen. Såväl Publicistklubbens ordförande som Pressombudsmannen, vilka båda har till uppgift att slå vakt om svensk yttrandefrihet, har valt att fördöma Vilks i skarpa ordalag. [..]

I själva verket har Lars Vilks med fara för sitt eget liv visat var gränsen för yttrandefriheten numera går i Sverige. Han förtjänar ett aktivt stöd i den fortsatta kampen för några av det fria samhällets allra viktigaste principer och värden. Paulina Neuding, Johan Lundberg ”Lars Vilks förtjänar stöd i kampen för yttrandefrihet”

Nøje planlagt attentat

Men mindre nøje udført, tør man roligt sige.Tiltales de to brødre og er sagen som den indtil videre ser ud, bør man ligesom tilfældet er med Westergaards attentmand overveje terrorparagraffen, der også i Sverige hjelmer for op til livstidsfængsel. Man kunne måske endda  håbe på en vis præventiv effekt.

De två muslimska bröderna från Landskrona misstänks ha planerat attacken mot Lars Vilks. I dag begärs båda häktade för brandbombsattentatet mot konstnärens hus. De greps i helgen i Landskona respektive Helsingborg – ett dygn efter attacken mot Lars Vilks ensligt belägna bostadshus utanför Höganäs.Polisen misstänker att angreppet var planerat och att den skånske konstnären skulle allvarligt skadas allvarligt. Den 19-årige yngre brodern har öppet deklarerat sin avsky mot Vilks och beskrivs av vänner som en person med radikal trosuppfattning. 19-åringen är enligt uppgift god vän med den islamitiske hatpredikanten Anas Khalifa, som bland annat predikat i moskéer om martyrskap och heligt krig. Attacken mot Lars Vilks bostad skedde, enligt polisens misstankar, i samarbete med den 21-årige brodern.Välplanerat branddåd mot Lars Vilks.

(Expressen har efterfølgende fjernet oplysningen om Anas Khalifa. Seks blogs nåede at citere den. 19-årige Mensur Alija, der er mistænkt for brandattentatet mod Lars Vilks, er venner med hadprædikanten Anas Khalifa på Facebook. Mensur Alija har 41 Facebook-vennner i alt. Alle med ikke-svenske navne, og de fleste med meget islamiske profilbilleder.)

Brandattentat på Tysklands ældste synagoge

Efter brandattentatet angreb på synagogen i Worms i de tidlige timer mandag aften morgen, fandt politiet et brev.Det er stadig uklart, om dokumentet er ægte. I papiret står: “Så længe I ikke lader palestinenserne er fred, giver vi jer ikke fred.” Den historiske bygning blev antændt med brændbar væske flere steder. Et vindue blev knust af en Molotovcocktail. Skaderne på bygningen er begrænsede, da ilden hurtigt kom under kontrol. Worms: Bekennerschreiben nach Brandanschlag auf Synagoge, Empörung über Anschlag auf Synagoge, ARD video: Empörung über Anschlag auf Synagoge, min. 1:38. – (Snaphanens oversættelse. Den første synagoge på stedet var fra 1034. Den nuværende bygning er fra 1175, genopbygget efter ødelæggelse på Krystalnatten 1938.)

Tystnaden efter Vilks

kommentar af  © Julia Caesar

Det finns en sorts tystnad som ljuder högre än ord. En tystnad som dånar. Den tystnaden ruvar tung över Sverige efter överfallet på Lars Vilks i tisdags. De som borde ställa sig upp och säga ifrån moltiger. Jag lyssnar, men det är alldeles tyst. Tystnaden skrämmer mig mer än något annat. Den är en tydlig signal till odemokratiska krafter att det är fritt fram att gå till attack mot alla former av konst, litteratur, journalistik och vetenskap som inte stämmer överens med ens egna uppfattningar. Svenska politiker tiger – och lämnar fältet fritt för islamistiska huliganer.

Sex dygn har gått sedan Lars Vilks överfölls under en föreläsning i Uppsala. Han var inbjuden att hålla den på filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet. De filmupptagningar som gjordes har via Internet spritts till miljoner människor. Bilderna förmedlar tydligare än några ord hur det ser ut när en islamistisk mobb tror sig kunna bestämma vad som får visas vid ett svenskt lärosäte. Grottmänniskor som uppenbarligen inte infunnit sig till föreläsningen för att utvidga sitt vetande vrålar: ”Stoppa filmen!”. Och tar för givet att deras kommandovrål ska åtlydas. För så går det ju till i deras muslimska hemländer, de som flyter av blod från det våld och förtryck de påstår sig ha flytt ifrån. Islam betyder underkastelse. Dess hjärntvättade företrädare inbillar sig att de har rätt att ge order i Sverige och att svenska folket ska underkasta sig deras totalitära fasoner.

De förklarar krig mot våra grundlagar

För den som ser filmupptagningen från föreläsningen står det helt klart att dessa människor har gått till föreläsningen i akt och mening att stoppa den. De tyngs inte av någon obetvinglig längtan efter bildning och kultur. Det är inte därför de har gått dit. De förkastar allt vad yttrandefrihet innebär, liksom det faktum att den är grundlagsstadgad i Sverige. De förklarar krig mot våra grundlagar och vårt demokratiska statsskick. Därmed har de förverkat sin rätt att bo i vårt land.

Förutom överfallet på Vilks utspelar sig andra avslöjande scener i filmens periferi. En av dem uppmärksammas av Affes Statistikblogg: Visa respekt din jävla gris!

En man i publiken, i vit skjorta, som varken har ritat någon rondellhund eller hållit en föreläsning, blir attackerad av den muslimska pöbeln. En tyginpackad kvinna i svart huckle med ett utseende som slår häxorna i Bröderna Grimms sagor med hästlängder skriker åt mannen i vit skjorta: ”Visa respekt din jävla gris!” Antagligen är det våldets och hatets religion islam han uppmanas att respektera. En manlig muslim skriker kommandon åt honom att sätta sig ned. Två muslimska Bröderna Grimmhäxor slår och spottar på mannen. De namnger sedan sig själva på nätet i stolthet över sin framstående kulturinsats.

Vad har mannen i den vita skjortan gjort? Ingenting. Hans enda önskan är att den föreläsning han har infunnit sig till ska fortsätta. När polisen meddelar att evenemanget har avlysts av säkerhetsskäl jublar den muslimska pöbeln och skanderar Mu-ham-med, Mu-ham-med som tecken på sin högtstående bildningsgrad och civilisation

Utlämnade till en dånande tystnad

Sex dygn har gått sedan Lars Vilks överfölls i Uppsala. Jag tänker på den där killen i vit skjorta. Han symboliserar någonting. Han har ingenting sagt, ingenting gjort. Han vill bara lära sig någonting om konst och om yttrandefrihetens gränser. Det är därför han har gått dit. Och det fick han sannerligen, fast inte på det sätt han hade tänkt sig, och definitivt inte på det sätt som anstår ett demokratiskt samhälle.

Förutom Lars Vilks är det den unge mannen i vit skjorta jag tänker på som representant för den svenska allmänhet som sedan sex dygn är utlämnad till en dånande tystnad. Sällan har tystnaden talat ett så tydligt språk som nu. Den låter sig tolkas. Den säger att rätten till yttrandefrihet är likgiltig för Sveriges politiker och för majoriteten av Sveriges journalistkår. Det är bara Svenska Dagbladet, Expressen och Nya Wermlandstidningen som har tagit avstånd från islamisthuliganerna i Uppsala och stått upp för vår grundlagsfästa yttrandefrihet. Övriga media tiger som muren. Därmed accepterar de våld som tillåtet medel att tysta akademiska föreläsningar ifall muslimer råkar känna sig ”kränkta” av budskapet.

Var är ni alla som borde tala?

Jag undrar bara var ni är, alla ni som borde ställa er upp som en man och säga ifrån?

Fortsæt med at læse “Amagertorv”

Vi taler endda her om en – kan man roligt fastslå – aversion mod den blotte henvisning til den eufemistiske “radical version of Islam”. Kongresmand Lamar Smith viser gennem særdeles vedholdende udspørgen med al ønskelig tydelighed hvor langt de vestlige lande er fra at forholde sig til virkeligheden. Spørgsmål der aldrig vil blive stillet af journalister i dagens verden, hvorfor arbejdet med at kaste lys på et påtrængende problem må tackles af dels bloggere nederst i fødekæden, og længere oppe af folk hvis status giver dem adgang til at gøre journalisternes arbejde, når nu medierne har svigtet deres opgave.

Det er en nydelse at overvære, men oplevelsen er iblandet en bismag af ubehag over at dette vink med en vognstang ikke bliver fulgt op af mainstreammedierne, altid på jagt efter overskrifter. Forklaringen skal selvfølgelig findes i Obamaadministrationens fælles politiske og værdimæssige ståsted med medierne. Mere om baggrunden hos Gates of Vienna: Relying on “Dumb Bombers and Smart Citizens” (LFPC).

Røg af mange brande

Det skulle efterhånden være alment kendt at det man kalder dagens nyheder ikke er en grafisk eller visuel log over hvad der sker i verden. ‘Nyhederne’ har for mange mistet deres autoritet, og bl. a. blogverdenen har været med til at tydeliggøre at deres kanoniske status såmænd bare dækker over mennesker af kød og blod der udvælger et lille udpluk fra en meget stor pulje af begivenheder – mennesker der ikke nødvendigvis ved noget om det de skriver om, mennesker der styres af personlige eller holdningsmæssige præferencer i deres valg – mennesker der bruger ord som “utilpassede” og “unge”. Kigger man således på et begrænset geografisk område og ser hvad en lokal freelancefotograf registrerer på sin hjemmeside, finder man links til billedserier med titler som:

Vold på Ishøj Station, 16/5 2010 – Røveri mod Gordon Bleu Ishøj Bycenter, 16/5 2010 – Tyveri af bil med børn på bagsædet, 15/5 2010 – Politi og Skat razzia hos HA i Ishøj, 14/5 2010 – Brand i bil Ågården, 12/5 2010 – Røveri mod Bamses Bodega, 9/5 2010 – Bål ved Spejderhytten Skovvej, 7/5 2010 – 3 dobbelt drab i Greve, 7/5 2010 – Eftersøgning efter person på skinnerne, 30/4 2010 – Indbrud hos Magnussen Optik, 29/4 2010 – Ild i græs på skrænt ved S-Tog´s spor, 27/4 2010 – Udbrændt bil på “bjerget” ved Ishøj Sø, 25/4 2010 – Brand i 2 Politibiler under Ishøj Centeret, 25/4 2010 – Færdselsuheld Ishøj Stationsvej / Tåstrup Valbyvej, 24/4 2010 – Brand i kælderen Ågården 5, 19/4 2010 – Overgravet gasledning Hyttekrogen 20, 18/4 2010 – Brand i kælderen Ågården 5, 17/4 2010 – Ild i græs Ishøj Boulevard, 13/4 2010 – Brand i kælderen Ågården 5, 12/4 2010 – Brand i kælderen Ågården 5, 11/4 2010 – Færdselsuheld Vallensbæk Torvevej, 7/4 2010 – Brand i skur Gildbrostien, 7/4 2010 – Hastighedskontrol på Holbækmotorvejen, 5/4 2010 – Uorden efter fest i Strandgården, 30/3 2010 – Færdselsuheld Vejlegårdsvej/Vejlesvinget, 25/3 2010 – Stenkast mod politibil, 20/3 2010 – Færdselsuheld Vejlegårdsvej Vallensbæk, 17/3 2010 – Skyderi i Ishøj, 17/3 2010 – Brand i bil Gildbrovej 20, 15/3 2010 – Røg fra bygning Tranegilde Bygade, 14/3 2010 – Drab/Selvmord i Ishøj, 14/3 2010 – Person under tog Ishøj Station, 9/3 2010 – Brand i lejlighed Parkvej 93 Tåstrup, 7/3 2010 – Skyderi Sylen 2 Tåstrup, 28/2 2010 – Oliespild fra HT Bus Vejleåvej, 26/2 2010 – Færdselsuheld Ishøj Stationsvej / Ishøj Boulevard, 26/2 2010 – Røg i opgangen Bjerggården 11, 22/2 2010 – Brand i skur Tårnborgvej Vallensbæk, 13/2 2010 – Brand i garage Frydendalsvej – Vallensbæk, 6/2 2010 – Politiet søger efter genstand Østergården, 4/2 2010 – Røveri mod Shell Ishøj Parkvej, 4/2 2010 – Skyderi i Ishøj Centeret, 2/2 2010 – Færdselsuheld Ishøj Stationsvej / Tåstrup Valbyvej, 31/1 2010 – Færdselsuheld Ishøj Parkvej / Ishøj Søvej, 28/1 2010 – Færdselsuheld Vejlegårdsvej, 26/1 2010 – Brand i lejlighed Askerød, 26/1 2010 – Brand i 2 biler Landlyststien, 24/1 2010 – Brand i affald ved skur Gildbrovej, 21/1 – 2010 – Færdselsuheld Vallensbæk Torvevej / Vallensbækvej, 21/1 2010 – Mand dræbt af 1 Ton træpiller Tåstrup, 21/1 2010 – Brand i bil Voldstien ved Tranebakken, 17/1 2010 – Brand i bil bag Tranebakken, 15/1 2010 – Færdselsuheld Ishøj Stationsvej / Tåstrup Valbyvej, 15/1 2010 – Færdselsuheld Ishøj Stationsvej / Tåstrup Valbyvej, 15/1 2010 – Brud på fjernvarmerør Østergården, 13/1 2010 – Røveri REMA 1000 Ishøj, 11/1 2010  – Færdselsuheld Vildtbanevej, 11/1 2010 – Færdselsuheld Strandesplanaden Vallensbæk, 6/1 2010 – Brand i bærbar computer Vejlegården, 03/01 2010 – Brand i container Bødkerpladsen, 02/01 2010 – Brand i bil Østergården, 02/01 2010 – Brand i bil Spolestræde, 01/01 2010 – Brand i container, Vejlegården 01/01 2010 – Brand i container Ishøj Søvej, 01/01 2010 Fotogalleri

Flere større sager der kendes fra medierne – flere banale tildragelser der kunne være sket ethvert sted til ethvert tidspunkt – men skræmmende mange der får en til at løfte et eller to svedne øjenbryn, historier der netop skræmmer i deres ensartethed og i kraft af den banalitet der har fået dem til at passere under radaren. Ét område i Europa anno 2010 (LFPC).

UK: Teleskærmenes tid nærmer sig

Man kan ikke sådan have almindelige borgere rendende rundt i deres hjem og lave ulykker, men det er der råd for i et land hvor modstanden mod statsmagtens stadige ekspansion kun viser sig i vrisne læserkommentarer på avisernes hjemmesider, og fra enkelte (endnu tilladte) borgerrettighedsorganisationer. Orwell havde dog ikke forudset særlige hensyn til fremmedkulturelle sensitiviteter. Man venter spændt på at se hvad dette reelt betyder af accept af uhyrligheder mod børn. Væselbegrebet “health and safety” omfatter vistnok ikke indpakning af pigebørn, eller indpodning af et totalitært og antidemokratisk livssyn.

Parents of children under five are to get home checks to ensure they are keeping their children safe from harm. Inspectors will check whether parents have fitted smoke alarms, stair gates, locks on medicine cupboards, windows and ovens, and temperature controls to stop bath water getting too hot. Recommendations for home health and safety inspections have been drawn up on the instructions of the Department of Health in a bid to prevent unintentional injuries among under 15s in the home. […]

Equipment should meet British or European safety standards and inspectors should take into account the developmental age of the child, cultural and religious beliefs, disabilities, literacy levels, and whether English is the family’s first language when making checks. […]

Men bare rolig – det er skam helt frivilligt. Endnu (LFPC).

A spokesman for Nice said all parents of young children could take advantage of the scheme to have a home inspection, including middle class families. She said ‘It’s optional, it’s not mandatory. Even if your GP suggests a home inspection because there have been a number of unintentional injuries, it must take place with consent.’ Parents of under 5s face ‘nanny state’ home inspections to keep children safe

I muld for længe siden, kong Valdemar er lagt, men sælsomt gennem tiden, går sagnet om hans jagt.Tit korser arme bonde, sig end på natlig sti,hvor jægere og hunde, ham suse vildt forbi.

Jeg må havde sunget den sang 500 gange i min skoletid, og jeg elskede Niels W. Gades fejende flotte medlodi omgående, der næsten får en til at se en galopperende hest, og den måde hver sidste verselinje dykker fra dur ned i mol og skal illustrere, at det er et genfærd der rider. Jeg havde det sværere med forstå teksten, men det tager børn sig ikke tungt, bare de får lov at synge. Mærkelige, nye (gamle) ord gør heller ikke noget. Men linjerne betyder altså at Kong Valdemar elskede Gurre fra midten af 1100 tallet højere end Paradiset og som evig straf herfor blev han ifølge fortællingen dømt til hver nat at ride fra Vordingborg til Gurre. Enlige nattevandrere kan stadig møde Valdemar når han i vildt ridt farer af sted over Sjælland fulgt af sine jagthunde, siger sagnet. Jeg tog for nogle år siden en meget tidlig sommermorgen dette foto af Valdemars elskede Gurre. Jeg hører at et lokalt bryggeri har planket mit foto, så går det til en godt formål, og da det er godt at være nyttig og jeg lader nåde gå for ret. De kan jo sende en kasse øl. (Man kan se Gurre i rigtigt dagslys her. For besøgende til Helsingør, er der kun seks kilometer derud.(klik. f. helbillede.)

Ord har politiske hensigter,deres brugere, altså. Når Miljøpartiet og SVT her taler om “amnesti til papirløse,” så er det en bevidst sproglig sløring. Papirløse er 95 % af dem der søger asyl i Sverige, hidtil i år indtil  1 maj 10.273 (41.000 hvis tendensen holder sig uændret hele året – + 30-40.000 familiesammenførte). Det er ikke dem det drejer sig om. Det handler om dem der allerede er asylbehandlede og har fået afslag, men “som har “valgt at blive i landet.” Dem vi med andre ord kalder “illegale”, et upopulært ord i Sverige. Sidst jeg så tallet var det omkring 10.000, men ingen kender det præcist, det kan være det dobbelte. Miljøpartiet sender her et klart signal til enhver menneskesmugler i verden. Sahlin er ikke glad, hun ville nok have foretrukket at de Grønne Khmerér havde bragt det på bane efter valget. Sverige har flere Radikale partier end vi har. Hvad siger Vänsterpartiet ? I 2006 gav et Riksdagsflertal amnesti til 12.000 illegale.

Nu vi ikke har sådan et parti i Danmark, er det  interessant at studere lidt nærmere sådan rent etnografisk. Dette abonnerer hver 4. svenske journalist på. Lægger man Vänsterpartiet til, når man op på 39 % af korpset. Så er det svært at undre sig over, at der findes en Lena Sundström og at hun overdænges med udmærkelser. Hvis man synes den danske opposition er pebret, så……………………..

EN VÄRLD – I FRED OCH RÄTTVISA
Kampen för mänskliga rättigheter, demokrati, rättvisa och en hållbar miljöpolitik berör givetvis inte bara Sverige. Miljöpartiet är en stolt del av en växande solidaritetsrörelse och en global grön rörelse. Därför vill vi presentera en vision om världsmedborgarskap, en idé för en rättvis värld och ett arbete för ett stärkt FN.

MIGRATION OCH FLYKTINGAR
Vi tror inte på konstlade gränser, utan har en vision om fri in- och utvandring, där människor har rätt att bosätta sig och verka var helst de önskar.Vi accepterar inte att den rika världen sätter upp höga murar mot dem som tvingats fly.Vi vill att Sverige går före internationellt genom att lägga fram en plan för att på sikt införa fri invandring. Vi vill att Genèvekonventionen tillämpas på ett bredare sätt så att även natur- och miljökatastrofer räknas in som skäl för asyl. Detta ska kompletteras med en generös flyktingmottagning. Sverige är ett land där våra egna invånare tidigare har tvingats fly för att söka lycka och förutsättningar för ett värdigt liv på annat håll. Det är därför inte rimligt att Sverige idag förvägrar andra människor den möjligheten. MP

Vilks-angreb er politisk terror

Sådan ville det i al fald blive  betragtet i Danmark – særdeles alvorligt og som et angreb på demokratiet og dermed på staten. Her bliver Westergaards overfaldsmand Muhudiin M. Geele tiltalt efter terrorparagraf 114 med en strafferamme på livstids fængsel, skønt også hans overfald var “mislykket.” Det er  helt rigtigt at tiltale ham efter § 114, terror-hensigten og effekten er jo konstatérbar. Det er mere politisk end religiøs terror, så sandt som der gås efter at knægte en demokratisk grundrettighed og så sandt som det er en politisk religion, der vil påtvinge andre sine samfundsnormer. Vilks selv siger: “

“De som bråkade i Uppsala gör sig själva en otjänst, för det här drabbar alla muslimer. De allra flesta muslimer är ju inte fundamentalister och struntar i de här konstverken.”

Ja, selvfølgelig bliver de gidsler og selvfølgelig  bliver de ofre for disse fascister, denne silent majority, hvor stor den så er. Alene af den grund, at det er det, der plejer at ske. Vi andre bliver det også trukket med ind, ikke at forglemme. Går det med andre ord som det plejer, stirrer I – antagelig uden at opdage det – de jihadister lige i øjnene, der vil komme til at bekrige jeres børn. De vil skænke jer få venlige tanker for det. I kunne have vidst det for længe siden, men I valgte at sove.

Hvis Sverige pågriber de skyldige i brandattentatet på Vilks, – vi ved det ikke med sikkerhed endnu – vil det være interessant at se, hvad en svensk anklager skønner om det principielle i forbrydelsen. I og for sig kvalificerer Uppsala overfaldet sig også til en terrortiltale, selvom vi næppe skal vente at se det. Herregud, det er jo bare “hverdagsterror” tænker vi, vi er så vant til det. Der er ingen politisk opinion, der taler for at se det som terror, der er faktisk ingen politisk opinion overhovedet. Alle “beslutfattare” dukker sig i skyttegraven, Vilks er en ikke-person. Der er dømt appeasement over hele linjen, tystnadsspiral,  men man kommer nu engang ikke ned fra ryggen af en tiger, ved at lade som om, man ikke sidder der. Der er stadig fire måneder til valget. Ved at tie nu, kommer en lignende “sag” der ligger endnu nærmere på valget, til at slå meget hårdere mod dem, men det nytter ikke et fortælle en klasse, der har et sneglehus på ryggen, de flytter ind i ved enhver given “kontroversiel” anledning. “Rend mig i Vilks”, “Rend mig at frihedens dyrekøbte principper,” det er det umiskendelige signal de udsender, selvom vi naturligvis godt ved, at de har blikket stift rettet mod SD´s opinionstal og den 19 september. Politikere beslutter for næste valg, statsmænd for næste generation, og i kølvandet på disse Riksdage af begrædelige amatører: Syndfloden.

Hackerattacken och brandbomber i pet-flaskor, vilka som nu än utförde dem, är också oacceptabla konsekvenser av att Lars Vilks bara ritat och sagt det som man faktiskt får teckna och tala om. Men ändå – tyst från många politiker, tyst från många publicister. Hur många yttrade sig i går? Hur många skriver om yttrandefriheten i tidningarna i dag?Thomas Mattsson: De är ett reellt hot mot yttrandefriheten.

Det er nu fastslået at den anden anholdte er den første kosovoalbaners lillebror. Han opholder sig på på sygehuset for brandskader han pådrog sig af sin egen Molotovcoktail. Benzin er eksplosivt.

Det ulmer i undergrunden. Ritzau tror på svenske opinionsundersøgelser. Det gør vi ikke.: Blazej Lukasik Varför kommer så många invandrare att rösta på Sverigedemokraterna?

Vi måste inse att varje samhälle har en smärtgräns, då det inte längre går att assimilera nya människor. Var gränsen ligger vet jag inte, men jag är övertygad om att i Sverige har man gått över den gränsen för länge sedan. Jag känner många invandrare som inte längre känner igen sig i det nya, mångkulturella Sverige och som emigrerar. Det är människor som hade stor respekt för det svenska samhället, men har tappat tron på en framtid i Sverige. Jag tror att många invandrare som är kvar och som bryr sig om Sverige kommer därför att rösta på Sverigedemokraterna.Den svenska intellektuella eliten är idag Sveriges största fiende. Det har blivit inne att förlöjliga och nedvärdera Sverige samtidigt som man glorifierar andra kulturer.

Marokko forbyder Berber-navne…………. i Holland

Berberne – Marokkos oprindelige befolkning:

Moroccans in the Netherlands are not allowed to give their children any Berber names any more. In this way, Islamic identity is being stressed, Trouw newspaper reported yesterday. By far the biggest group of Moroccans in the Netherlands are of Berber origin, a region in the mountainous north of Morocco. “They will now be forced to give their children a Moroccan-Islamic name,” according to Trouw. “Morocco wants to secure the Moroccan identity of its nationals in this way, including the Moroccan Dutch.” The Moroccan government in Rabat sent all embassies and consulates abroad a list of banned name this week. Christian names were already forbidden. “We forbid Berber names because they conflict with the identity and because they open the door to the spread of meaningless names,” said Idris Bajdi, a top official in Morocco, in the newspaper. Morocco Bans Unislamic Names in Netherlands

Søvngængere og hævnere

In March of 2009, I posted my translation of an article by René Servoise, former ambassador of France to Indonesia. At that time, the article appeared at several French websites, but only after much searching did I locate what might have been its original date – sometime around or before 1993. I entitled the article A Warning to the French People, but I could have entitled it The Handwriting on the Wall. My version received tremendous coverage on the Internet. After more searching I found another, similarly prescient, article by ambassador Servoise, one that had appeared in Le Monde, specifically dated January 7, 1988, entitled Listen, White Man… and reprinted later at Voix des Français. Bear in mind this date, because there are references to the USSR: Gallia Watch: The Revenge of Islam.

Fjordman og Selvmordparadigmet

Fra forfatteren har vi modtaget: Jeg har i løpet av snart seks år publisert noe som sannsynligvis nærmer seg en million ord på internett under navnet Fjordman. Jeg håper å få utgitt en del av dette i fremtiden, men per i dag finnes det bare en enkelt bok trykket på papir tilgjengelig basert på mitt materiale, nemlig Defeating Eurabia på engelsk. Noen av mine online essays, for eksempel min anmeldelse av eks-Muslim Wafa Sultans bok A God Who Hates: The Courageous Woman Who Inflamed the Muslim World Speaks Out Against the Evils of Islam finnes tilgjengelig i svensk eller dansk oversettelse. Nå i mai 2010 har imidlertid den norske skribenten Ole Jørgen Anfindsen, kjent fra sin nettside Honest Thinking, gitt ut boken Selvmordsparadigmet, der jeg har bidratt med et lengre kapittel. Deler av dette, men ikke hele, ligger tilgjengelig på nettet. Selvmordsparadigmet handler om multikulturelle utopier og politisk korrekt sensur i Vesten.

I gamle “dage”, det vil sige for plus tyve år siden, ville svenskere heller bo i en etageejendom i en mindre, absolut begivenhedsløs provinsby som Älmhult, Ljungby eller Gislaved, end at flytte fem kilometer ud i en skov med alle dens herligheder. I dag vil de flytte, men fænomenet er underbelyst. Fraflytningen fra Malmø er ikke ordenligt kortlagt siden 2001. I 2006 var der 157 “utsatta bostadsområden” dvs. ghettoer. Hver mindre by har sine. I dag flytter folk. I skoven, til Norge, Danmark eller  til Gotland, men Gotland vil SVT gerne vil lave om på, som man ser ovenfor. Journalist Langhorst har i dag en typisk schizofren artikel om ghettoiseringen af Sverige. Først bruger hun 660 ord på at shame middelklassens mangel på solidaritet med en politik de ikke tillades at have indflydelse på, og så på de sidste tre linjer, 50 ord, laver en fuld Thorning med skrue: “Jeg flytter forresten selv fra ghettoen.” Tæppefald. Sådan ser opinion ud, der er stresset af virkeligheden:

För att komma åt svenska medelklassmiljöer placerar miljonprogrammens invånare ofta sina barn i innerstadsskolor. Men om det blir fler än cirka 30 procent invandrarelever på en skola så plockar den svenska medelklassen ut sina barn och sätter dem i skolor med färre invandrare, eftersom man inte vill ha blandningen. Det visar Nihad Bunars och Jenny Kallstenius rapport ”Valfrihet, integration och segregation i Stockholms grundskolor”. [..]

Efter att ha bott i Tensta i 17 år har jag och min familj mot vår vilja nu tvingats flytta. Äldsta sonen blev rånad två gånger och vågade inte längre gå hem från tunnelbanan. Gängen ges spelrum i förorten. (Rapport: Här bor journalisterna, 64 sider pdf. Södertälje må have Sverigesrekord i vild flugt, læs kommentarerne til denne artikel.)

Should Labour say sorry for mass immigration?

The MP for Dagenham and potential leadership candidate says Labour has broken its covenant with the working class:

The issue of immigration has been so significant in Barking and Dagenham because it is seen to have ruptured a tacit covenant between the traditional working class and Labour—a covenant about housing, work, employment, a sense of neighbourliness and community. Perhaps especially the latter. I’ll give you an example: we were out canvassing with the leader of the council, a guy called William Smith, and there was an 86-year-old woman. We bang on her door and say “We’re from the Labour party, how are you, what’s up?” And she just pointed across the street and there was a mattress in the front yard, just dropped there, and she said, “that’s what’s up.” This notion of someone just depositing a mattress in their front garden was a proxy for a sense of abandonment. ProspectInterview: Jon Cruddas.

Mand grebet for Vilks-attentatet

Manden blev pågrebet i sin bolig i Koppargården, en ghetto i Landskrona, samme sted som den sigtede for drabet på den 78-årige Inger boede. If’ølge vores netdetektiver en 21-årig Kosovoalbaner M*****A****. Også en nittenårig er anholdt, muligvis den 21 åriges bror. Vilks meddeler han overvejer at flytte. En man greps under lördagen i Landskrona, misstänkt för  brandattentatet mot Lars Vilks bostad.En gripen för attentatet mot Vilks, Lars Vilks: “En slarvig amatör”. Endnu en mand anholdt.

Fortsæt med at læse “»White flight«”

af Julia Ceasar ©

Primaternas återkomst: Efter tisdagens brutala överfall på konstnären Lars Vilks av en korandopad muslimsk pöbelhop kan ingen längre blunda för hotet mot yttrandefriheten. Offren är många: Pim Fortuyn (1948-2002), Theo van Gogh (1957-2004), Hitoshi Igarashi (1947-1991), Salman Rushdie, Ayaan Hirsi Ali, William Nygaard, Peter Mayer, Ettore Capriolo, Flemming Rose, Kurt Westergaard, Sooreh Hera, Robert Redeker, Lars Vilks – alla har de hotats till livet eller mördats av extremister. Samtliga utom Pim Fortuyn av islamistiska extremister. De som har överlevt har för återstoden av sina liv förlorat sin frihet, flertalet lever med ständigt livvaktsskydd.

Till offren i kampen för yttrandefriheten vill jag också räkna 78-åriga Inger. Den 29 mars använde hon sin yttrandefrihet och gjorde anspråk på en handikapplats för sin och makens bil på en parkering i Landskrona. Hon misshandlades så grovt av den 23-årige libanesen Ahmad Akileh att hon avled två dygn senare. Enligt islam är kvinnor andrahandsvarelser som har till uppgift att hålla käften, utom när de vrålar ”Allahu Akbar”. Inger höll inte käften. Det blev hennes död.

Lars Vilks gör sitt jobb

Det var en film av den iransk-holländska konstnären Sooreh Hera, ”Allah ho Gaybar”, som utlöste muslimernas raseri när Lars Vilks föreläste på filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet. Hennes utställning med bilder av homosexuella män iförda Muhammedmasker censurerades 2007 av Gemeentemuseum i Haag. Museet vek sig för den islamistiska mobb som utan samvetsnöd mördar oliktänkande men känner sig ohyggligt kränkt av konstnärliga uttryck för kärlek och sexualitet. ”Vissa personer i vårt samhälle kan uppleva dem som stötande” sa museichefen Wim van Krimpen. Vänstertidningen De Volkskrant berömde museet för ”den stora professionalismen” i att ta bort bilderna. Sooreh Hera själv har utsatts för flera dödshot och lever på hemlig adress.

Jag har nämnt några av offren i kampen för yttrandefriheten. Det finns många fler. De betalar priset för oss andra, för att vi ska kunna fortsätta tycka och säga vad vi vill. Vi är dem ett oändligt tack skyldiga. Det står var och en fritt att tycka vad man vill om Lars Vilks konst, men han gör sitt jobb med större mod och uthållighet än de flesta. Att tänja gränserna för yttrandefriheten är en konstnärs förbannade skyldighet. Vilks och de andra är martyrer i en tid när människor indoktrinerade av en barbarisk ideologi från 600-talets arabiska sandöknar tror sig kunna bestämma vad som får sägas i våra västerländska demokratier.

Nej, det är inte ert land

Människor som har sökt sig till våra länder förebärande att de har flytt från våld och förtryck i sina muslimska hemländer tror att de kan ta sig rätten att kränka våra demokratiska rättigheter med samma våld som de påstår sig ha flytt från. Det är över alla gränser. Det är icke acceptabelt. I tumultet efter att de lyckats avbryta Lars Vilks föreläsning skriker några män i den muslimska pöbelhop som beter sig som grisar:

-Det är vårt land också!

Till dem vill jag säga: Nej, det är inte ert land. I Uppsala den 11 maj 2010 har ni som de ociviliserade grottmänniskor ni är på ett alldeles övertygande sätt bevisat att Sverige inte är ert land. Ni klarar uppenbarligen inte att leva i en demokrati. Med ert agerande har ni förklarat krig inte bara mot Lars Vilks utan också mot demokratin, den akademiska friheten, hela Sveriges befolkning och Sverige som nation.

Slutsatsen är glasklar: Kan man inte respektera våra lagar och demokratiska spelregler ska man inte uppehålla sig i Sverige. Om man inte orkar med yttrandefrihet ska man ta konsekvenserna och packa och åka hem till den grotta man kom ifrån. Där är det fritt fram att fortsätta utöva den bloddrypande ideologi som kallas islam och att fortsätta mörda dem som gör anspråk på yttrandefrihet.

Ändra utlänningslagen!

Situationen är långt allvarligare än någon enda politiker tycks vilja inse. När yttrandefriheten attackeras angrips grundvalarna för hela samhället. Nu krävs omedelbara politiska åtgärder. Utlänningslagen (2005:716) måste ändras så att den ger större möjligheter för domstolarna att döma till utvisning. Utlänningar som begår brott ska kunna utvisas även om de påstår sig vara ”skyddsbehövande”. Även invandrare som har hunnit få svenskt medborgarskap ska kunna utvisas ur landet om de gör sig skyldiga till hot, våld eller annat brott mot enskilda människor eller våra grundlagsstadgade rättigheter. I en demokrati måste befolkningens skyddsbehov väga tyngre än masspsykotiska fundamentalisters.

”Ingen kan blunda längre”, skrev jag i början. Men jodå, det går alldeles utmärkt att blunda för hoten mot yttrandefriheten om man är en av de verklighetsfrånvända journalister som bedriver samhällsskadlig verksamhet i svenska media. Förgiftade av politisk korrekthet, blinda på båda ögonen och förlamade av feghet och skitnödig ängslan sitter de på sina stolar och låtsas som om ingenting har hänt. När konstnärer och författare gång på gång hotas till livet av islamister kan man tycka att journalisterna, om några, borde slå vakt om yttrandefriheten. Den är ju den gren på vilken de utövar sin existens och håvar in sin försörjning. Men icke.

Svenska media har efter överfallet på Vilks krupit under mattan och firat orgier i nedtonande av brottet. Språket är fullständigt kemtvättat från ord som ”islam” och ”muslimer”. Snart får man inte säga ”islam” eller ”muslim” i Sverige längre, det är antagligen att anse som hets mot folkgrupp. Enligt media var det inte en muslim som attackerade Vilks. Det var ”en man”.

”Muslimerna de verkliga offren”

SVT Rapport 11 maj: en kort filmsekvens från överfallet mot Vilks samma dag med dimfilter över gärningsmännen. Javisst ja, i Sverige är det ju brottslingarna det är synd om, inte brottsoffren. SVT Aktuellt samma kväll: tre pliktskyldiga meningar om överfallet tio minuter in i sändningen. Inte ett ord om händelsen i de inledande rubrikerna. Det fega tassandet och rädslan för att stöta sig med lättkränkta muslimer är pinsamt uppenbar. Aftonbladet har till och med mage att påstå att det är muslimerna som är de verkliga offren.

I stort sett är det bara Expressens chefredaktör Thomas Mattsson och kulturchef Karin Ohlsson samt Sveriges kunnigaste journalist när det gäller islamism, ledarskribenten Per Gudmundson på Svenska Dagbladet, som orkar stå raka i ryggen mot de vidriga krafter som vill sätta demokratin ur spel.

Ynkedomen i svenska media

SVT-medarbetaren Saam Kapadia, vinnare av Stora journalistpriset 1999, twittrar uppsluppet efter överfallet på Vilks:

”Kvällens bubblare: Vilks har blivit skallad utan skada – undrar vem som är mest nöjd med det; attentatsmannen, media eller konstnären?”

Det är strålande. Fullkomligt lysande! Det är just sådana attityder som placerar svensk journalistik i internationell särklass. Överfallet på Lars Vilks på Uppsala universitet kastar blixtljus över ynkedomen i svenska media. Snart finns ingen yrkesetisk heder kvar att försvara. Vad kan man vänta sig i ett land där journalistkåren företräds av följande politiskt korrekta järngäng:

• Ordförande i Svenska Journalistförbundet: Agneta Lindblom Hultén.
• Orförande i Publicistklubben: Ulrika Knutson.
• Allmänhetens Pressombudsman: Yrsa Stenius.

Ulrika Knutson vaggar oss in i nirvana

Fortsæt med at læse “Søndagskronik: Till yttrandefrihetens försvar”

Som kommentar til det nyeste attentat på Vilks udtaler formanden for Trykkefrihedsselskabet, Lars Hedegaard: “Jeg er målløs. Hvordan kan mordbrændere uhindret skaffe sig adgang til Vilks’ hus få dage efter, at kunstneren er blevet overfaldet af en pøbel i Uppsala? Hvad tænker de dog på i det svenske politi? Og hvad tænker de på i Sveriges politiske klasse? Mig bekendt har ikke en eneste svensk politiker haft nogen kommentar til overfaldet i Uppsala. Er det i virkeligheden sådan, at de svenske magthavere helst ser Lars Vilks ekspederet ud, således at der bliver sendt en besked til andre, der sår tvivl om den svenske idyl?” Sappho. Vilks bostad utsatt för mordbrand. SVT har 31 sekunder.

Livet efter Uppsala, bloggen efter hackningen

Jag har kunnat se i kommentarer och på facebook så är denna kategori av fanatiska muslimer uppfyllda av könsord. Min telefon har fått mottaga många doser av detta ”knulla din mamma” men ocks ”jag skall knulla dig” (sagt av unga kvinnliga muslimer) etc. Jag minns sedan inte alla invektiv som de inte fattar att jag bara gäspar åt.Medan den här bloggen var hackad skrev jag ett par inlägg på konstvilks. Har ni inte sett dem kan de vara värda att läsa. Vilks net.

Islamic taboos, the struggle for control of Islam and a hard look and modern Islamic thinkers were just some of the topics covered in the panel discussion, Independent Voices of the Middle East, co-hosted by St. Francis College and the Manhattan Institute . On the panel were: Judith Miller, former New York Times reporter, Adjunct Fellow at the Manhattan Institute and Contributing Editor to the City Journal; Paul Berman, Lee Smith, Author of The Strong Horse: Power Politics and the Clash of Arab Civilization and Visiting Scholar at the Hudson Institute and Ibn Warraq, Author of Virgins? What Virgins? and Other Essays. (April 2010.lyden veklser lidt gennem videoen) Der er en alternativ weekendfilm, et nyt interview med Wafa Sultan, 90 minutter. (N.Y.T. anmelder  Bermans bog her 6 maj.)

En dansk skalle mot demokratin

Överfallet på Lars Vilks i Uppsala på tisdagen förskräcker. Men upprördheten hos många som i vanliga fall brukar ropa högt om nödvändigheten med att försvara yttrandefriheten är måttlig. Den svenska kulturelitens dubbelmoral har åter visat sig. Att attentatsmannen själv beskrev anfallet som en ”dansk skalle” antyder nämligen att han mycket väl visste vad han gjorde. Och att det var planerat i förväg, snarare än en affekthandling. Vilket gör att händelsen kvalar in inte bara som grov våldsbrottslighet utan också som ett brott mot yttrandefriheten, det vill säga ett grundlagsbrott.Detta till trots så verkar många inte ta det inträffade alltför allvarligt. SVT:s Rapport valde till exempel på tisdagskvällen att toppa sin 19.30-sändning med den mindre eggande nyheten om utvisningen av en syrisk diplomat.Leder. NWT.SE

Medierne er ikke glade for Vilks. Stats TV allermindst. Deres indslag varede godt 30 sekunder. Politikerne er endnu mindre glade. Lige fra toppen ned til bunden – ingen har følt trang til at ytre sig om den varme kartoffel. Sagen kunne gavne “de forkerte,”  de “mørke, grumsede” og så videre and so forth. Derfor fortjener denne  leder at blive citeret. (Stifter af Facebook-gruppe, der opfordrede til mord på Lars Vilks: – Svenskerne fik et fejlagtigt billede af muslimer.)

Journalisterne er ikke røde, de er blodrøde

Fordelingen svarer meget godt til min uvidenskabelige erindring om tilsvarende danske og svenske undersøgelser, svenske scorer endda en anelse rødere på denne. Jeg vil gætte det i høj grad er fulgt med akademiseringen af erhvervet efter 1970, nu man skal være cand.publ. for at oversætte et telegram og underskrive det Ritzau. De siger, det ikke kan mærkes på dem, og Erik Albæk siger endda det slet ikke passer, men så er han også fra Syddansk Universitet og var så rød i sin ungdom, at der går rygter om det endnu.

Professor Frank Aarebrot og Respons har foretatt et utvalg i sfæren til Mediebedriftenes Landsforening/Norsk Journalistlag, som viser at journalistenes politiske holdninger er noe helt annet enn hva folket de skriver for har.Mens Frp er Norges nest største parti, hadde ikke partiet fått én eneste kandidat på Stortinget dersom journalistene fikk bestemme. Ikke én.

Til sammenligning ville det ytterste venstrepartiet, Rødt, fått ni representanter. Heller ikke KrF har noen støtte blant journalistene, mens Sp ville fått én plass. Den helrøde dominansen blant journalistene blir enda mer iøynefallende, ved at Ap ville fått 72 representanter på «Journalistenes storting», mens regjeringspartneren SV ville fått 39 representanter.Dersom journalistene fikk bestemme, så ville altså Stortinget bestått av nesten tre fjerdedeler fra det rødgrønne-regjeringsalternativet, påplusset de ni representantene fra partiet Rødt.Journalisters drøm: Blodrødt Storting, Siv kommer ikke inn på Stortinget. Hvis det var opp til norske journalister

Mishra og gåden ‘De Renes Land’

Jeg har ingen som helst insiderviden om de trakasserier der førte til Mrutyuanjai Mishras afgang fra Trykkefrihedsselskabets bestyrelse. Jeg husker ham først og fremmest fra en fremragende kronik i Berlingske om Indiens blodige erfaringer under den muslimske invasion. Med baggrund i netop dette land skulle han have alle forudsætninger for at forstå netop den dynamik der gør problemet med den muslimske indvandring i Vesten til et umuligt problem at tackle: At der ingen måde er at udskille samfundsundergravende elementer fra ægte demokrater der aktivt samarbejder med deres nye værtsland. Om ikke andet skulle han have opsnappet en eller flere vigtige pointer fra bestyrelseskollegerne i Selskabet, pointer som han på sin blog på JP.dk uden fortsat tilknytning til den organisation der sætter så voldsomme følelser i kog hos nogen, måske endda kunne få ud til et større publikum.

Sådan er det imidlertid ikke gået. Blogindlæggene har udvist en besynderlig overfladiskhed, og lad her gå med den lidt pinlige form ‘åbent brev til Præsident Obama’. Værre er det der kan iagttages i dagens indlæg – en ubehjælpsom statisk betragtning af problemet med de farlige “jihadister og islamister” (og endnu en gang bliver ikke-“islamistisk” islam ikke nærmere defineret og eksemplificeret). Hvor mange er der mon? Formen hvor bloggeren causerer over denne gåde, minder en del om den øjeblikkeligt fastlagte mainstreamvinkling på sagerne om Nidal Malik Hasan og Faisal Shahzad i USA, hvor selve mysteriet om deres motiver bliver hele kernepunktet.

Man leder således forgæves hos Mishra efter perspektivering ud fra supremacistisk (dvs. herrefolks-) dogmatik, der umuliggør et moderat alternativ med fuldgyldigt belæg i tekster og traditioner. Et alternativ der kunne marginalisere hans “jihadister og islamister”. Der kommer derfor ingen fremlægning af den måske vigtigste problematik: At den store passive pakistanske befolkning reelt er enablers der ikke kan mobiliseres i handlekraftig moderat retning. Problemet gøres til at der “produceres” “jihadister og islamister”, men det nævnes ikke at dette er et envejsfænomen der er hardwired i islam. Mishra burde have reflekteret over det faktum at der ikke “produceres” militante moderate der på koranisk grundlag bekæmper “jihadisterne og islamisterne”. Han kunne passende have startet med at spørge sig om hvorfor delingen af Indien medførte dannelsen af et land hvis navn betyder “de renes land” – Pakistan. Hardwiringen ligger såmænd allerede i navnet. Man anbefales at læse Mishra i Berlingeren fra 2006, og gå let hen over bloggen på JP.

Med en kliche og i politisk korrekte vendinger siges det ofte af de fleste, der beskæftiger sig med Islam og islamisme, at ikke alle muslimer er islamister, og at der kun er få jihadister blandt muslimer. Det er da også svært at sætte tal på, og hverken forskere eller organisationer som Danmarks Statistik kan formentlig gøre det. Det er en politisk varm kartoffel. […]

Tilbage står fortsat spørgsmålet om, hvor mange der er ialt. Hvad med dem fra Mellemøsten? Og hvad med Home Grown Terrorists som Faisal Shahzad, der angiveligt placerede en bilbombe på Times Square? Han har slet ikke gået på koranskole men på en eliteskole i Vesten? Hvor mange tæller de, og hvad får dem til at blive terrorister? […] Mrutyuanjai Mishra: Hvor mange jihadister og islamister findes der?

Et bedre spørgsmål at stille ville være: Hvor mange muslimer kan ikke mobiliseres til “jihadisme og islamisme”, og hvordan udskiller vi dem? (LFPC)

“Bråket” som UNT-video kalder det. Minut 0:12 Alt ånder fred og idyl – 4:40 Vilks kommer ind, der klappes men ikke af de to senere angribere på forreste række, der nu heller ikke ligner de typiske kunst-afficionados. 7:55 – 9:00 Max Ernst, Andres Serrano, Robert Mapplethorpe, ingen reaktion – 9:27 Paven i menstruationsblod – ingen reaktion. 11:36 Muhammed i Mozarts Idomeneo, ingenreaktion – 11:54 Penis på korset – ingen reaktion-14:56 Homoseksuelle mænd med Muhammed-masker, tre fire gange “du spreder porno, fatter du ikke?” – optøjer – 15:00 Større gruppe muslimer går amok, flere angriber Vilks, Allahu akbar-råb- 20:23 “Han vil krænke, han vil krænke”. Dagen efter tager svensk P 1 med fløjelshandsker  på mødesabotøren (se nedenfor.) Mindst en tredjedel af forsamlingen synes udelukkende at have været tilstede for at gribe det gyldne øjeblik. Flere er langt over studiealderen, det er rimeligt at antage at de kun er kommet for at stoppe Lars Vilks, og at det er besluttet længe inden. Så er svenske AFA ers mødesabotage mere ærlig, de lægger dog ikke som disse luskefise skjul på, hvorfor de møder op.

Denne totalitære pøbel og tilhængere af en politik, der dækker sig bag at være religion, vil splitte Sverige ad, hvis de ikke får deres vilje. Det kan man lige så godt indse, jo før desto bedre. Magt er det sprog, de forstår, men sådan er der ingen der vover at tiltale dem i Sverige. For hvert år der går, bliver de mere selvsikre og indsatserne forhøjet. Kan svenskerne overhovedet kende en brunskjorte, når de ser en ? Menigmand kan, men der er ellers ikke nogen imponerende præcedens for det, men Sverige vil tragisk nok få masser af lejligheder til at øve sig på det. I “dagsläget” er de meget dårligt klædt på til at imødegå en mentalitet som denne, den  vil derfor kunne hærge nogenlunde frit længe, måske indtil den er uovervindelig. Sverige er også blottet for politisk lederskab på området – ingen ledende politiker* har åbnet munden om dette flagrante angreb på et landets centrale principper.  (*Vilks är tabu.) Vores gamle ven i USA skriver:

“Now consider the response made by a Swedish girl in the audience: “This is not freedom of speech, don’t you get that?” She’s absolutely right. This isn’t freedom of speech; it’s sharia.

Jeg så et sted på nettet en, der lignede Lars Vilks med Torgny Segerstedt. Det er ikke nogen dårlig sammenligning. Vilks er også oppe mod andet og mere end lige pøbel og nazister, han er oppe imod tidsånden i hjemlandet, men ligesom med Segerstedt, vil historien give ham ret og fælde en knusende dom over dens medløbere og forræddere.

En af de ellers rolige svenske tilskuere, blev der også øvet vold imod, en ung mand i hvid skjorte. To kvinder, der navngiver sig selv på nettet, spytter og uddeler lussinger til en svensker, der vender den anden kind til: “Shifa Alkafri:han fick två örfilar. en av mig och en av Jasmin. Riwa rörde inte honom, hon spotta bara på honom. Aya Alseesi: haha sköön jag spotta oxå i hans ansikte fucking griis !! vill bränna honom!” Et mikroskopisk sindbillede på noget meget større, det svenske temperament der bøjer af for uhæmmet agression. Politiet kan finde Aya Alseesi, Uppsala her og hendes samtale med den anden voldskvinde Shifa Alkafri her, skønt man tvivler på de vil forfølge dem.

Se også Mikael Jalving : Vold virker – nu også i Sverige, ja mon ikke det virker. Uppsala Universitet “mener ikke det er tænkeligt Vilks bliver inviteret igen.” Upsalastudenter laver navneindsamling for Vilks: Namninsamling för att Lars Vilks skall bjudas in till Uppsala Universitet igen för att få genomföra sin föreläsning! Oversættelse: Lars Hedegaard, Trykkefrihedsselskabet: Besök hos en dödsdömd. Den hollandske kunstner Sooreh Hera trues efter overfald på Lars Vilks. Hendes video findes online  her, så længe det varer. (update: det varede ikke ret længe. Vi uploader den senere.)

Sooreh Hera har siden offentliggørelsen af Allah ho Gaybar og en serie fotografier med samme motiv i 2007 levet på en hemmelig adresse i Holland, men Sappho har været i kontakt med kunstneren, der oplyser, at Lars Vilks allerede for nogen måneder siden indhentede tilladelse til at vise Allah ho Gaybar i forbindelse med forelæsningen på Uppsala Universitet.Sooreh Hera fortæller, at hun på YouTube har set videoen af overfaldet på Lars Vilks i Uppsala. Hun fortæller videre, at hun i forlængelse af Vilks’ visning af Allah ho Gaybar har modtaget et betragteligt antal trusler og vrede e-mails blandt andet fra Sverige.

Fortsæt med at læse “Hele Vilks’ forelæsning, truslerne og efterspillet”

Et interview med en muslim, der var tilstede på Uppsala Universitet igår og med Expressens kulturchef Karin Olsson. Muslimens ræsonnement er interessant: ” Det var porno: Lars Vilks vidste, der var små børn tilstede (der ses rigtignok på video nedenfor en lille skræslagen pige  på cirka tre år bagerst i salen) >  det er ulovligt at vise porno for børn > når politi ikke vil opretholde loven, så må publikum selv gøre det. – Det ville være synd at sige at svensk P 1, der interviewer som en imødekommende dagisfröken, byder hans interessante tankekæde nogen modstand. Hvorfor spørger P 1 i det mindste ikke: “Hvad laver en tre- årig overhovedet til sådan et arrangement?” -Hvad skulle sædeligheden i Sverige stille op uden Muhammeds Medborgergarde? Så skulle de jo nøjes med justitsministeren, der vil sladre om prostitutionskunder ved offentlig udhængning eller unge svenske kvinder, der forarges over Ekstra Bladets side 9 pige, som man kunne læse om i Sydsvenskan forleden. Lotte Tarp, Birte Tove, Hanne Lyngfeldt, Lisbet Lundquist og Suzanne Bjerrehuus ville nok slå en rå søsterlatter op, de var mere end lige naboens datter. Og nu til dagisfröknerne m/k:

En SVT producent, Saam Kapadia, kommenterer ivørigt overfaldet sådan her: “”är Vilks glad nu?”

Besøg hos en dødsdømt

Efter at have forladt København tidligt lørdag morgen, kørt mod nord til Helsingør og taget færgen over til Sverige, er vi fortsat mod nord langs den skånske kyst, indtil vi ankommer til en knaldhytte, der ville have fået hillbillyerne i West Virginia og beboerne langs Tobacco Road til at skamme sig. [..]

Alle forsøg på at lukke munden på ham er mislykkedes, idet han ofte bliver inviteret til at give forelæsninger og deltage i offentlige diskussionsmøder. Netop nu ser ham frem til om tre dage at tale i den Filosofiske Institution ved det berømte universitet i Uppsala. Lars Hedegaard besøger Lars Vilks

Apropos Lars Vilks fremvisning af Sooreh Hera, så er her noget der brænder noget mere på en svensk P1, så meget og så “kontroversielt” at jeg aldrig har hørt det omtalt i programmet. Ægteskaber for homoseksuelle og homoadoption er en gratis omgang, men dette – det ville dansk P 1 heller ikke røre med en ildtang:

Gays Abandoned by Left’s Appeasement

by PETER WHITTLE

Consider this: an openly gay man works as a teacher in a state school in an area with a large Muslim population — say, Tower Hamlets in London’s East End. Most of his pupils are Muslims. Some of the parents of these children decide that they’re not keen on having their kids taught by a gay man. There is a stand-off. Should he stay or should he go? The Guardian’s leader-writers scratch their heads. Whom should they support in such a “sensitive” situation?

Fortsæt med at læse “»Det var porno«”