8
okt
Seneste opdatering: 8/10-08 kl. 2329
38 kommentarer - Tryk for at kommentere!

helt frisk, allerede set af 52.000. Condell er for stor for You Tube at lukke munden på. Alene hans utekstede vidoer har i snit en kvart mio seere. Med dem der er tekstet på alverdens sprog, må det løbe op i millioner. Brugt med Condell´s talent og typisk britiske ironi og understatements vekslende med ætsende harme, en særdeles slagkraftig kommunikationsform. Denne video handler også bla. om den Saudiske kræftbyld, Holland, England og Sveriges konkurence om at lade sig islamisere mest, forførende muslimske kykloper og det prostituerede, “penge-horende” Labour: »A vote for Labour is a vote for Islam, not even at gun point, would I ever vote for them again« :

»Pænt Sagt«

vi har modtaget:

Kære Lisbeth Knudsen, Som mangeårig abonnent på Berlingeren, beklager jeg, at du i et anfald af politisk korrekthed har besluttet at ”udfase” Lars Hedegaard fra Groft Sagt. Efterhånden var Lars blevet det eneste oplivende moment i debatsektionen, som i den nye udformning er blevet endnu kedeligere. Og det er ganske sigende, at Debat nu er placeret efter to sider med en opremsning af navnene på de døde og halvdøde. Gab………..

Med venlig hilsen, Robert Ellis

Jeg elsker spalten “Groft sagt”, som jeg hver dag læser med stor fornøjelse. Blot har jeg på det seneste kigget forgæves efter Lars Hedegaards skarpe pen.
Jeg håber da ikke, at alderen er begyndt at tynge dig tante? Er du begyndt at miste tænderne? Hvis det er tilfældet, bør du omdøbe spalten til “Pænt sagt”.

Med ønsket om god bedring, Harry Vinter (foto © Snaphanen)

Lars Hedegaard var en af grundene til at jeg af og til læste Berlingske Tidende. Avisen er bestemt blevet fattigere med hans tvungne afgang.

Venlig hilsen Rubén Palma

Er avisen bange for islam-kritik?

For et par år siden forsvandt Karen Jespersen pludselig som klummeskribent fra avisens spalter. Tilfældigvis faldt det sammen med udgivelsen af hendes islam kritiske bog: »Islamister og Naivister«.

Nu er turen så åbenbart kommet til Lars Hedegaard , der ikke længere kan spidde de radikale islamister og eksponere andre indvandrerproblemer med sin skarpe pen i Groft Sagt. Har Berlingske Tidende berøringsangst overfor islam? Det skorter dog ikke på journalister, der boltrer sig med at latterliggøre kristne bevægelser som Faderhuset og Indre Mission, og som ikke lægger fingrene imellem, når præster som Langballe og Krarup skal kritiseres.

Erik Nørgaard, Berlingske, 4-10-2008. (Redaktionen svarede bla. brevskriveren: “Vi fortsætter med at udvikle konceptet (GS) ikke mindst for at sikre, at der altid er bid i spalterne.” Der skulle nok have stået “afvikle”. Groft Sagt fylder det halve af, hvad det gjorde for at år siden. Spaltens medlemmer kunne – suppleret med Bent Blüdnikow – lave deres egen avis.

Det är dags att lägga silkes-vantarna på hyllan och ta i med hårdhandskarna.

Eneste egentlig hårde reaktion på historien fra Trollhättan igår:

Oavsett dessa ungdomars etiska tillhörighet och kulturarv, oavsett en “taskig “barndom och uppväxt fylld med traumatiska upplevelser, avsett känsla av utanförskap, finns det inget godtagbart försvar i världen för deras beteende.
Det är fullkomligt oacceptabelt att vanligt folk ska vara rädda för livhanken.
Det är fullkomligt oacceptabelt att folk lämnas åt sitt öde när inhyrda vakter inte vågar agera och i stället flyr fältet.
Det är fullkomligt oacceptabelt att ett gäng får skapa mer eller mindre anarki – medan myndigheterna står med händerna i byxfickorna.
Samtidigt är det viktigt att fortsätta det mödosamma arbetet med att få ungdomar som har hamnat snett på rätt köl igen.Att långsiktigt jobba med att få stopp på den nyrekrytering till kriminella gäng som sker dagligen och stundligen i vårt land.

Ett ungdomsgäng sätter skräck på Kronogården, “roar” sig med att trakassera och hota människorna där.

Tiden er kommet til at lægge fløjshandskerne II

Der er to sideløbende reaktioner på denne – velkendte – type historier. Der er den rent følelsesmæssige reaktion som man ikke nødvendigvis vil nedfælde og poste på nettet uden behørig indpakning. Vores egne idealers selvdestruktivitet, brud på den sociale kontrakt som i hvert fald et stykke nede af vejen legitimerer drastiske tiltag som et retssamfund må afvise, osv. (dette var vanskeligt at pakke ind). Og så er der resignationen: Der er ikke noget her der ikke er forløbet efter bogen. Retten har handlet efter retningslinjer udstukket af love vedtaget af et flertal i Folketinget, valgt af et flertal som opfatter Dansk Folkepartis ‘uanstændighed’ som et større problem end de problemer som denne historie afspejler, et flertal som heller ikke lægger pres på de øvrige partier for at forholde sig assertivt til nedbrydningen af samfundet, i stedet for at lade begivenheder som denne gentage sig med søvngængeragtig sikkerhed. Skidt start på dagen (LFPC).

To mænd blev i går i landsretten idømt to et halvt og tre års ubetinget fængsel. Dommen blev mødt med glædestårer blandt tilhørerne, der havde frygtet en udvisning af de to tiltalte. […]

Selv om de to tiltalte, Bader Abdulla Bader fra Irak og Mohammad El Banna, statsløs palæstinenser fra Libanon, blev idømt ubetingede fængselsstraffe, var de omkring 10 tilhørere alligevel meget lettede over dommen. På forhånd havde de nemlig frygtet, at begge de to mænd på 27 og 31 år ville blive udvist fra landet. Bader Abdulla Bader og Mohammad El Banna blev den 4. juli i byretten idømt hhv. to et halvt og tre års fængsel for at have forsøgt at smugle 587 gram heroin fra København til Århus. […]

Der var under hele den syv timer lange retssag en del uro blandt tilhørerne. Flere gange blev anklagerens påstande mødt med mishagsytringer, og oplæsningen af byrettens dom blev mødt med et “fucking danskere” fra rækkerne bagest i retslokalet. Da dommer Lis Frost læste landsrettens dom op, som altså stadfæstede den tidligere dom, udbrød en af tilhørerne, at anklageren burde finde sig et andet arbejde. […]

Familierne til de to dømte var efter domsafsigelsen lettede. Flere havde svært ved at undertrykke jubelen i retslokalet, og tilfredsheden med dommen var stor. […] Stor jubel efter fængselsdom

En av historiens mest statstrogna journalistkårer

Jeg ser på Uriasposten, at der “aldrig er gennemført en videnskabelig undersøgelse af danske journalisters politiske observans”: Professor Erik Albæk: Journalister stemmer rødt fordi de er midtersøgende. Jeg skal ikke kunne sige det. Der produceres flere rapporter end svin i Danmark. Men det er der til gengæld i Sverige. På Statsvetenskapliga Institutionen på Gøteborgs Universitet for syv år siden. Da jeg nu med noget besvær har fundet et referat af undersøgelsen frem, fra en hjemmeside der har været uvirksom i årevis, besluttede jeg mig til at bevare den for eftertiden. Jeg håber den vil få danske journalister til at fremstå som de rene fornuftsvæsner: (Bemærk at 22 % af journalisterne stemte VPK i 1989, da det endnu var et kommunistparti og ikke havde smidt “két” !):

av Kurt Wickman, fil dr och författare

Nästan 70 procent av den svenska journalistkåren sympatiserar med vänsterpartierna. Det är en from förhoppning att det inte skulle påverka deras uppfattning om problemställningar och nyhetsvärde. Tvärtom liknar de en sekt med förutsägbara och från allmänheten avvikande uppfattningar. Resultatet är en uttråkande politisk korrekthet, där minsta problem i privat välfärdsproduktion får en uppmärksamhet som normalt reserveras för rockstjärnor. De ska inte bli förvånade över att allt fler stänger av och lägger ifrån sig tidningen.

Anmärkningsvärd information når oss från universitetet i Göteborg. Det gäller den svenska journalistkårens politiska sympatier. En allmän känsla av att medierna fungerar som en oberoende socialistisk kraft i samhällsdebatten tycks bekräftas. 1999 sympatiserade 31 procent av alla journalister – inom radio, TV, tidningar och tidskrifter – med vänsterpartiet. Det är också största parti inom journalistkåren, följt av socialdemokraterna på 27 procent. En tidigare flirt med miljöpartiet har – tillfälligt? – lagt sig. Miljöpartiet hade 10 procent av sympatierna. En sammanfattning av hela undersökningen är värd att återge:

Tabellen är i högsta grad anmärkningsvärd. De värden man förväntar sig för en samhällsgrupp som är så mycket exponerad för – och förväntas rapportera – folkliga stämningar, är uppenbarligen andra än dem vi ser i tabellen. Sympatierna borde självfallet ligga relativt nära utfallet i allmänna val. Journalisternas politiska uppfattningar borde ju rimligen fördela sig ungefär som befolkningens.

Men det gör de nu inte. Några rent egendomliga effekter är påtagliga.

Intressanta följder
Journalisterna stöder regeringskoalitionen och staten i extremt hög grad – mer än två tredjedelar av journalisterna sympatiserar med något av regeringspartierna. Det är tveksamt om det någonsin har funnits – ens i fascistiska eller kommunistiska diktaturer – en så gentemot staten hängivet lojal journalistkår – som ju gärna vill beskriva sig som ”kritisk mot makten” för att rätt kunna utöva sitt yrke. Men ”makten” tycks uppfattas i rent leninistisk mening – det är främst ”privatkapitalismen” som utövar den. Statskapitalismen – eller rentav statssocialismen – hamnar lätt utanför blickfältet för den som har en socialistisk dagordning.

I några avseenden är dock journalistkåren rimligen inte riktigt nöjd med regeringens sammansättning. Dominerande parti borde vara vänstern – d v s Gudrun Schyman borde vara Sveriges statsminister. Vänsterpartiet borde ha de tunga ministerposterna, socialdemokraterna de medeltunga och miljöpartiet ett par av de lätta – en koalitionsregering karaktäriserad av ”kommunism under påverkan av miljösynpunkter och fackföreningar”. För bara några år sedan (1995) såg journalisternas sympatier något annorlunda ut – de låg då snubblande nära en mer renodlad vänsterregering – en koalition mellan vänsterpartiet och miljöpartiet. För 44 % av de svenska journalisterna var detta den bästa lösningen på hur Sverige politiskt skulle utvecklas under bland annat inträdet i EU.

Ytterligt anmärkningsvärd är opinionsutvecklingen 1989–1999. Intellektuella borde mer än andra påverkas av de stora förändringarna i omvärlden. Journalister har ju också som yrke att rapportera och tolka deras innebörd. Det faktum att hela det kommunistiska imperiet i Europa föll ihop som ett korthus satte dock inga särskilt synliga spår i sympatierna – i stället stärktes vänstern ofantligt och blev största parti bland journalisterna. En sådan märklig immunisering gentemot en motspänstig utveckling brukar normalt kunna förklaras av att man sätter upp en rad ideologiska skärmar för att filtrera bort svårsmält information – det finns väl ingen anledning att tro att förklaringen är annorlunda för journalistkåren.

Den borgerliga oppositionen är närmast utraderad inom journalistkåren. Moderaterna, som är det stora borgerliga partiet med omkring 25 procent av väljarna bakom sig, har omkring 10 procent av journalisterna med sig. Om det gick att göra en nedbrytning för t ex Stockholm skulle polariseringen troligen bli ännu större.

Största borgerliga parti är i stället folkpartiet, vilket kan vara lättare att förstå. Det fungerar i allt väsentligt som ett semi-borgerligt parti, inte sällan som ett stödparti för socialdemokraterna, en position som partiets egen kader normalt återvänder till efter kortare eller längre ”utflykter” till mer borgerliga synpunkter. Den politiska villrådighet som vilar runt folkpartiet gör väl att de 14 procenten journalistsympatier närmast skall tolkas som ett relativt ointresse för partipolitik. Det är ungefär samma andel av den normala väljarkåren som i opinionsmätningar väljer att inte uppge partisympati.

Andra, inte mindre intressanta, följder
Det är ett välkänt fenomen att politiskt homogena grupper lätt antar sekteristiska drag. Frånvaro av alternativa tolkningar av egna och andras positioner gör att sekter lätt ”demoniserar” andra och uppfattar den egna hållningen som det ”normala”. En viss intolerans för avvikande synpunkter uppkommer också ganska lätt. Eftersom man aldrig tvingas tänka igenom någon annan tolkning av samhällsförloppen än den egna gruppens, framstår människor med andra uppfattningar som antingen korkade eller illasinnade.

Eftersom t ex moderater uppenbarligen inte är enfaldiga, uppfattas de förmodligen som demoniska – de vill inte det goda, som är så uppenbart enkelt och rätlinjigt att uppnå, i de interna diskussioner där inga intressanta problematiseringar finns. När något ljushuvud till ung rockstjärna föreslår att man skall ”döda moderater”, rapporteras detta i pressen med ett diskret, men hörbart journalistiskt fnitter. De kan ju inte instämma, men det är alltid möjligt att rapportera utan att ta avstånd.

En sekt utmärks normalt också av att man ersätter idéflödet utifrån med ett ganska hårt styrt internt program. Kring detta samlas man, utvecklar det – och kräver stark anslutning av alla som vill bli medlemmar i sekten. Det är möjligt att med mycket hög precision förutsäga uppfattningar hos en medlem i den journalistiska sekten. Några sådana typiska övertygelser är dessa:

* industrin hotar vår överlevnad;

* kärnkraftverk skall jämföras med helvetesmaskiner;

* det finns för litet miljöpolitik;

* nedskärningar i offentlig verksamhet är förkastliga;

* inkomstfördelningen är orättvis;

* skattesänkningar är till för de rika;

* internationella ekonomiska relationer är suspekta.

Stor idémässig förutsägbarhet i kontroversiella frågor hos en betydande intellektuell grupp är historiskt sett ganska ovanlig. Bland mycket annat strider det väl egentligen mot sådana krav på konstnärlig kreativitet som alltid finns (i någon utsträckning) i intellektuella yrken. Just denna egendomlighet ger direkt vid handen att man är ute i andra syften än att upplysa. Man tar helt enkelt för sig en politisk uppgift – att med pennan förändra samhället till något som man uppfattar som ett bättre tillstånd.

När jag säger att sekten saknar förtroendefulla kontakter med andra, kan detta diskuteras. För varje granskare av idédebatten kring vårt sekelskifte framstår väl de flesta representanter för de lättare samhällsvetenskaperna vid våra universitet (sociologi, statskunskap, antropologi, ekonomisk historia o s v) som den journalistiska huvudfårans vänner och medkämpar. Tillsammans har de skapat och slår vakt om den grupp av värden som definieras i mina exempel, ofta betecknade som ”politiskt korrekta”.

Sekterna bildar tillsammans en allmännelig kyrka, en organisation där man gemensamt skall forma samhället i politiskt korrekt riktning. Tidningarnas debatt- och kultursidor översvämmas av understödjande bidrag från den lättare samhällsvetenskapen. ”Experter” som skall kommentera i radio och TV väljs med omsorg ut efter vilka synpunkter de kan väntas framföra. Då och då syns andra typer av inlägg, men de är satta på undantag. Kurslitteraturen i de lättare samhällsvetenskaperna ger stort utrymme för artiklar och böcker från instämmande journalister – även om den vetenskapliga halten i sådana publikationer kan vara betänkligt låg.

Programmet är negativt
Om vi följaktligen väljer ett mer fruktbart sätt att betrakta den ganska egendomliga journalistiska verksamheten i Sverige, nämligen som ett implicit politiskt parti (som anammar sektens roll att söka reformera andra till att kunna bli framtida sektmedlemmar), framstår programmet som ganska magert. Borta är de insmugna bisatserna om hur lyckligt livet skulle kunna bli under en fullt genomförd kommunism. Det beror helt enkelt på brist på konkreta exempel – och förmodligen också på det östeuropeiska förfallet. Framme är i stället insmugna bisatser om hur farligt, smutsigt och orättvist livet är i moderna demokratiska länder.

Det faktum att man haft fullständigt och eftertryckligt politiskt fel i mer än en generation, har skadat gruppen – och förmodligen dömt den till reducerad relevans som betydande röst under det närmaste decenniet. Men en så dyster prognos delas väl knappast av medlemmarna. Snarare uppfattar man sig själva som den upplysta elit som skall leda en omfattande reformering av samhällslivet genom att till politikerkåren förmedla sådan information som gör denna utveckling ofrånkomlig.

Kärnan i engagemanget är alldeles uppenbart negativ – det är en position av ”anti-väst”, taget i politisk mening. Låt oss uppfatta väst som ”den atlantiska alliansen”, de gemensamma band som håller samman Västeuropa och Nordamerika. Eftersom USA är västalliansens dynamiska och ledande part, blir det anti-amerikanska draget i engagemanget särskilt tydligt. Men även en särskild sorts skepsis mot EU är framträdande – vad medlemmarna i denna grupp framför allt ser i EU är ”hyperkapitalism” och ”marknadsdiktatur”.

Om vi nu antar att den historiskt mycket framgångsrika västerländska modellen grundar sig på två företeelser, kan förståelsen för journalistkårens gåtfulla kommunistsympatier kanske föras ett steg längre. Ekonomisk historia klarlägger således att den nära kombinationen mellan marknadsekonomi och teknikutveckling har skapat samhällen som för gott har knäckt människans historiska slaveri under svält och umbäranden, som resulterat i ett kort och brutalt liv. Alla fattiga länder utanför kommunistvärlden har därför försökt importera denna västerländska modell. Sedan det kommunistiska väldet brutit samman i Östeuropa, försöker man nu även där göra det.

Närgången selektiv granskning
Vi får då två objekt som kan angripas av den som är anti-väst. Det första är det välkända förhållandet att marknadstekniken är illa omtyckt. Verkningarna av den mycket kraftiga vågen av privatisering, som gått över världen under de senaste två decennierna, har rapporterats sporadiskt och med föga entusiasm i Sverige. Vissa av de mycket få uppmärksammanden som satt spår i den svenska debatten har tagit formen av anti-kampanjer. Särskilt har man plockat ut ett av den offentliga tjänsteproduktionens kärnområden för ”närgången granskning”, nämligen vården. Privat äldrevård, privata daghem, delar av den privata sjukvården (MedAnalys) har fingranskats – och dess problem och dåliga lösningar har fått en uppmärksamhet som normalt reserveras för rockstjärnor.

Missförhållanden skall självfallet belysas och diskuteras; det är inte där problemet ligger. Det är ett annat förhållande som befordrar misstänksamheten – att det är för att sektorer brutits ut ur den offentliga sektorn och gjorts privata, som den typiske svenske journalisten skriver med sådan glöd. Ty annars borde väl de många fler och värre problem och missförhållanden som finns i den offentliga vården kunna ges samma heta engagemang.

Det andra som angrips i den västerländska modellen är integrationen av den tekniska utvecklingen med den ekonomiska marknadstekniken. Institutioner har efter hand bildats som gjort det möjligt att systematiskt styra in vetenskapliga framsteg i företagen – och via dem in i hushållen. Detta är en långtifrån självklar utveckling; det är bara i den kapitalistiska väst-modellen som denna svåra uppgift faktiskt har lösts. Men där det lyckas betyder det att de ekonomiska livsbetingelserna helt förändras. Den malthusianska förbannelsen (livet är kort, brutalt, fyllt av sjukdomar och umbäranden) bryts.

Den som uppfattar sig som anti-väst kommer följaktligen att mer se tekniken som ett problem än som en lösning. Och det är inte alltför svårt att finna belägg för den svenska journalistkårens anti-tekniska attityder. Det anses förmodligen välinformerat att kritisera all industrirelaterad teknik. Den bästa illustrationen är nog den direkta fientligheten mot alla former av energiproduktion – här har man kunnat knyta an till den rent civilisationskritiska miljörörelsen, folkfronten mot moderniseringen av samhällslivet.

För en utomstående förefaller hela attityden så förbryllande egendomlig. El-kraften är den moderna utvecklingens ledande energibärare, men journalistkåren skulle helst vilja att alla effektiva former för att producera den skulle blockeras – älvar, kärnkraftsanläggningar, oljeturbiner. Alternativen – som är mindre effektiva men skulle kunna användas i de flesta fall – är fossila bränslen (kol, olja, gas). Men också dem vill det anti-tekniska partiet blockera. Det hela påminner något om den ironiska kommentar som fälldes om Dagens Nyheter, när den öppet drev en kampanj för kärnkraftens avskaffande: ”De fortsätter väl att skriva sina artiklar, så länge det kommer ström ur uttaget i väggen – men hur fortsätter de därefter?”

Den politiska korrekthetens journalistik
Jag känner en tilltagande trötthet inför den journalistiska rapporteringen. Med en suck ser man avsikter i alltför många artiklar, avsikter som kanske inte finns där, men som den som intar en skeptisk hållning oftast läser in – mer miljöpolitik, mer socialpolitik, mer statliga projekt på alla områden. Till och med i artiklar som skall rapportera om annat, läggs kommentarer med svensk inrikespolitisk syftning in. När man rapporterade utfallet av kommunalvalen i Paris, kunde t ex Svenska Dagbladets korrespondent inte avhålla sig från att tala om de borgerliga partiernas ”mantra om skattesänkningar”. Liknande ansatser att göra inrikespolitik ”åt vänster” av till och med utrikespolitisk rapportering är numera vanliga.

Reaktionen blir naturligtvis: Varför fortsätta att betala för den politiserade desinformationen? Allt fler inser också att det inte bara går, utan att det går lätt, att klara sig utan svensk dagspress. Ungdomen är en barometer på vart utvecklingen går – och ungdomen överger den politiserade nyhetsrapporteringen.

Även för TV:s del gäller den utvecklingen. Tittare som regelbundet följer Aktuellt eller Rapport tycks bli allt färre, faktiskt färre än vad som enbart kan förklaras av att nya kanaler kommit till. Men med ett intressant och belysande undantag – den ekonomiska rapporteringen. Tittaranalyser har således visat en glesnande skara under Aktuellts första halvtimme, men en ökning med inemot en halv miljon tittare från halv tio, då 5–6 minuters nyheter om ekonomi och börs kommer. Följt av den populära sportrapporteringen.

Även om det kan finnas ett antal faktorer som förklarar, tycks ändå den litet torra, men strikt faktabaserade rapporteringen om ekonomi och sport tilltala ett större antal än politiskt tillrättalagd allmän nyhetsrapportering gör.

Det tycks således finnas ett slags allmänhetens försvarsreaktion mot den kommunistiska journalistkåren. Man slutar helt enkelt att ta del av de värsta avarterna, kanske i förhoppning om att grundläggande förändringar skall kunna ske. Eller kanske med insikt om att de viktiga informationsflödena numera finns på annan plats – Internet är väl en utmärkt huvudkandidat.

Publicerad 2001-04-9 på Smedjan.com

 

0 0 votes
Article Rating


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

Subscribe
Notify of
guest
38 Comments
Most Voted
Newest Oldest
Inline Feedbacks
View all comments
Victor
Victor
13 years ago

Jeg beklager at måtte meddele dig, at den nu 21-årige Ferhat Kilic ikke har opholdt sig i dronningeriget siden slutningen af august sidste år.

Du behøver dog ikke være bange for, at han føler sig ensom og forladt i det tyrkiske: Med ham flyttede hans far, mor og to yngre søskende.

HelgeD-H
HelgeD-H
13 years ago

Victor – Det må jeg tage til efterretning. Det er heller ikke ligetil. Muslimers knive sidder mere løst, når offeret er farvet eller sort. Gerningsmændene er pakistanere i dette tilfælde, men arabere foragter de sorte mest. Araberne trængte dybt ind i Afrika for både at omvende hedninger, og indfange sorte til slaveri. Ifølge kilder var slaveriet af større omfang end de hvides slavehandel til nord- og sydamerika. Foredrag om emne på YouTube. Med udgangspunkt i, at vi har mange der er adopterede, og at William Lennon Davis, såvel som Anton Nije, var afholdt – havde mange venner og veninder –… Read more »

Victor
Victor
13 years ago

Helge – der er vist noget du har misforstået.

Ja, det var et racistisk mord. Men Lennon blev ikke myrdet fordi han var dansker. Han blev myrdet, fordi han var sort.

Han var kun et i den lange række af sorte, som er blevet stukket ned af muslimer. Rasheed Lawal og Anton Nije er andre. Hvis jeg havde siddet på anklagemyndighedens kontor, ville jeg have forsøgt at få ham dømt for et racistisk drevet mord.

Janne
Janne
13 years ago

HelgeD

Ja, og de andre der har fået domme i den sag. Jeg er rystet over at mennesker der slår nogen ihjel får så milde straffe.

Victor
Victor
13 years ago

Det ville måske være en ide at lave en slags wikipedia med den slags kriminelle – det ville gøre fremtidig research noget lettere.

Robin_Shadowes
Robin_Shadowes
13 years ago

Intressant att få en liten inblick i klanen El-Bananas liv och leverne, något som givetvis media på andra sidan sundet aldrig skriver om och att det påfrestar mitt blodtryck. Jag en fredlig och lugn människa kan inte låta bli att önska att någon ger dem en enkel biljett till helvetet – där dom i sanning hör hemma. Om sedan vårt helvete av eb tillfällighet råkar överensstämma med mohamedanernas paradis vet jag inte, men det är väl inte helt osannolikt då jag hitills icke lyckats finna någonting helst gott med denna perverterade religion.

LFPC
13 years ago

“Mohammed har med sit charmerende væsen, gode talegaver og en evne til at vinde folk for sig haft en stærk position i det kriminelle miljø”.

Dette får jo unægteligt nogle helt bestemte alarmklokker til at ringe. I vores kultur er disse træk jo uløseligt forbundet med en bestemt personlighedsforstyrrelse. Men hvor går grænsen til individuel personlighedsforstyrrelse, når disse træk ‘run in the family’, og gerne forbindes med f. eks. dysfunktionelle mellemøstlige kulturer? Gråzonen mellem personlighedsforstyrrelser og ‘kulturforstyrrelser’ (et nyt ord?) er meget gådefuld for en lægmand som mig.

Pølsen
Pølsen
13 years ago

Dommer Lis Frost, der under retssagen i landsretten i Århus måtte lægge øre til en kommentar om, at hun burde finde sig et andet arbejde, sagde følgende, da hun afsagde dommen over de to tiltalte:

“Vi var meget tæt på at idømme de tiltalte til udvisning, så I bør betragte jer selv som heldige.”

.
.
13 years ago

Vigtig og interessant research.

.
.
13 years ago

Hvordan fanden kan det blive takseret som vold og ikke mord, når man bruger en kniv så mange gange på et sagesløst offer?

Ubegribeligt.

HelgeD-H
HelgeD-H
13 years ago

Janne Du mener Wallait Khans søn? Det er uforståeligt både at Wallait Khans søn ikke bliver udvist for mordet på William Lennon Davis * Og Wallait Khan selv – ham man ikke kan stole på i Københavns borgerrepræsentation, særligt da han skulle pege på en ny borgmester dengang – har givet sin søn, Shuaib, en forkvaklet opdragelse til at hade alt Dansk og danskere, til i yderste konsekvens at begå mord. Endvidere er det uforståeligt at dommerne gang på gang ikke udviser kriminelle indvandrerforbrydere. Det har efterhånden skabt præcedens, så indvandrerforbrydere kan tage det roligt. Kriminelle indvandrere er kun bange… Read more »

LFPC
13 years ago

Jeg fandt nogle ting fra EB om Mohammed El Banna(den samme?): Ekstra Bladet | 21.01.2001 Forbryder-klanen: Familie-klan bag grove forbrydelser De sociale myndigheder har spillet fallit over for kriminelle medlemmer af den palæstinensiske indvandrer-familie El -Banna i Århus, som har kostet samfundet millioner. Af Torsten Ruus og Peter Bresemann Medlemmer af den palæstinensiske indvandrer-familie El -Banna er ikke kun dømt i de senere års store og opsigtsvækkende sager om dødsvold og massevoldtægt. Næsten alle mandlige medlemmer af klanen har tilsammen modtaget et svimlende antal domme for røveri, tyveri, hæleri, narkotika- forbrydelser, brandstiftelse og forsikringssvindel. Siden klanen, der består af tre… Read more »

PerH
13 years ago

@Anonym
Du var sørme hurtigere end mig.
Pudsigt at vi var ved at poste det samme.

PerH
13 years ago

Og så er der en god og en dårlig nyhed.

Den gode nyhed er, at Shuaib Khan søn af politikeren Wallait Khan blev idømt otte års fængsel for hvad BT betegner som dødsvold mod fotomodellen William Lennon Davis.
Nyheden er god, fordi otte år for dødsvold er usædvanlig streng.

Den dårlige nyhed er, at forbryderen ikke blev udvist.

.
.
13 years ago

Det er ganske ubegribeligt, at kriminelle fremmede ikke kan udvises af Danmark, når de er blevet dømt for så alvorlige forbrydelser. Det krænker min retsbevidsthed.

.
.
13 years ago

Faren til morderen er en kendt politiker:

“Politikers søn dømt for dødsvold

Han var en smuk ung mand, fotomodellen William Lennon Davis (21). Men han døde på den mest hæslige facon: Nedslagtet på åben gade.
Nu er dommene over hans brutale voldsmænd udmålt.

8. oktober 2008, 19:49 Af NIELS OLE QVIST no@bt.dk

Den strengeste straf tilfaldt sagens såkaldte hovedmand, Shuaib Khan (21), der er søn af den omstridte politiker, Wallait Khan, der sidder i Københavns Borgerrepræsentation.”

http://www.bt.dk/article/20081008/krimi/81008072/

.
.
13 years ago

@Victor

Hvis du finder den statistik, må du gerne linke til den, da en sådan statistik kan kaste nyt lys over udlændinges kriminalitet.

PerH
13 years ago

@JensH Jeg overvejer at lave en liste over sager, hvor retten har afvist anklagemyndighedens begæring om udvisning. Formålet med en sådan kortlægning er at få belyst, hvor meget politikerne vildleder befolkningen. Listen over kriminelle udlændinge kan så afleveres på Christiansborg, når næste tandløse lovforslag om udvisning af kriminelle udlændinge bliver fremlagt til folketingsbehandling. I USA er det i øvrigt populært med hjemmesider, hvis eneste formål er at føre regnskab med hvad politikerne foretager sig på bestemte sagsområder. Karen Klint, Lene Espersen og Per Stig Møller burde alle have en æresplads i rædselskabinettet. Til næste folketingsvalg kan man så bruge en… Read more »

Robin_Shadowes
Robin_Shadowes
13 years ago

Fy för den lede, nu börjar Danmark också bli ett Stasi-samhälle som oss här borta i “Asien”. Fast det skämtet börjar kännas aningen gammalt nu. Vi borde snarare döpas om till “Mellemøsten”. Det första ni möter efter bron är ju alla dessa horder av vandrande tält och långa skägg. Artikeln om Sverige var roande om än skrämmande. Mitt land i ett nötskal! Saknar bara en part 2, där man tar upp relationen vänstern och invandring/islam.

Johansen
Johansen
13 years ago

Janne

Helt enig.

Den bestialske forbryder fortjener ikke ophold i vores land. Det er en fatal fejltagelse, at han ikke er blevet udvist for bestandig.
Vores lovgivning er alt for slap på retsområdet, hvilket gør at sådanne uhyrlige personager kan finde frirum her.

Deprimerende er det. Hvis der var retfærdighed til skulle han udvises til Pakistan på en enkeltbillet.

Janne
Janne
13 years ago

Helt uforståeligt er det at ham her ikke er blevet udvist af Danmark:

http://www.bt.dk/article/20081008/krimi/81008072/

Janne
Janne
13 years ago

Ufatteligt at de to dømte fra Århus, der har lavet så meget skidt i Danmark, ikke forlængst er blevet udvist. De er med til at ødelægge vores unge med narko.

Janne
Janne
13 years ago

Johansen

Ja, nu kan man altså blive politisk rådgiver i England kun på grund af sin religiøse baggrund. Atter sammenblanding af religion og politik. Endda fra højeste sted. Men det er jo også det engelske socialdemokrati der står for denne missionerende model.

Victor
Victor
13 years ago

Jeg kan ikke lige huske, om de er regestrerede som statsløse palæstinensere – eller som libanesere. Men en af dem går med et guldsmykke Palæstina-kortet.

De var den første familie i Århus, som fik nej til en lejlighed p.g.a. deres kriminalitet. Hvorefter faderen boede i et skur i nærheden af gellerup.

Da der for et par år siden var ballade foran retten i Århus var bannaerne osse med – både foran retten og på anklagebænken.

Statistik – ja det gør der. Desværre kan jeg ikke finde den nu – mit virusprogram går ikke sammen med min desktop search.

.
.
13 years ago

@Victor

Hvor stammer de fra?

Der synes at være udbredte problemer med især visse etniske grupper af fremmede i det danske samfund.

Findes der nogen tal, der viser en sammenhæng mellem nationalitet og kriminalitet?

LFPC
13 years ago

Takker. Kigger på det.

Victor
Victor
13 years ago

al bannaerne er en dybt, dybt kriminel klan fra Gellerup. Flere af de seneste års mest opsigtsvækkende drab, voldtægter osv er det al bannaer, som var med.

EB havde en artikelserie om dem for nogle år siden.

Johansen
Johansen
13 years ago

Dhimmi-Storbrittanien kører ufortrødent derudaf med islamiseringsprocessen:

http://www.kristeligt-dagblad.dk/artikel/300080:Udland–Unge-muslimer-skal-raadgive-ministre

Galskaben vil åbenbart ingen ende tage. Gad vide hvor den britiske elite har parkeret den sunde fornuft?

LFPC
13 years ago

Victor –

Kan du give nogle søgetips? Jeg kan ikke finde noget på Google eller Infomedia, andet end noget relateret til fodbold.

Johansen
Johansen
13 years ago

De hårdkogte kriminelle, som desværre ikke blev udvist af Danmark, ønsker selvfølgelig at være sammen med familien efter endt afsoning. Denne ret til familieliv kan de passende have ved at familiemedlemmerne rejser med tilbage til henholdsvis Libanon og Irak.
Vi skal af med blødsødenheden og have udvist nogle af de skadelige kriminelle, som ikke har dansk statsborgerskab.

Bader Abdulla Bader fra Irak og Mohammad El Banna hører hjemme i oprindelseslandene.

Victor
Victor
13 years ago

Kære Venner

Navnet Mohammad El Banna – og efternavnet El banna i Århus – fortjener vist en lidt mere dybtgående research. Historien er meget værre end JPs melding antyder.

JensH
JensH
13 years ago

.Said “Det er ufatteligt, at man ikke kan smide hårdkogte kriminelle med udenlandsk baggrund ud af Danmark” På bloggen Borgerlig kritik har man faktisk en glimrende gennemgang af hvorfor domstolene ikke gør oftere brug af de øgede muligheder for udsmidning af kriminelle udlændinge VKO-flertallet. Som der bl.a. står her: “På jævnt dansk betyder dette, at Folketinget med den ene hånd kan stramme udlændingelovens § 26 ved at opregne visse lovovertrædelser, for hvilket der skal ske automatisk udvisning, men med den anden kan ophæve stramningen ved fortsat at overlade til domstolene at lade udlændingen forblive i landet, såfremt udvisning kolliderer med… Read more »

Janne
Janne
13 years ago

Min kommentar til at Hedegaard stopper på Tante Berlingske Tidende: Det bedste ved bloggenes fremkomst er at gamle papir avisers og TV-mediers dobbeltmoral og hykleri udstilles. Og deres kujonagtige adfærd og inkonsekvens ditto. De lader blogskribenter/ejere tage den vigtige og prekære samt kritiske debat i dag – mens MSM medier kører løs med enøjet og systematiseret multikultur og islamisering, pop shows, samtalekøkkener og anti-ryge og anti-alkohol kampagner. Main stream medier vil generelt gerne opdrage og agere alfaderlig/almoderlig og alvidende og dækker i den gode – synes de selv – sags tjeneste ubehageligheder til – nurser – mens blogs primært lavet… Read more »

.
.
13 years ago

Det er ufatteligt, at man ikke kan smide hårdkogte kriminelle med udenlandsk baggrund ud af Danmark.

JensH
JensH
13 years ago

Erik Nørgaard tale rom, at de er ved at udvikle ‘konceptet’ for “Groft Sagt”. Sådan som jeg ser det er de godt igang med at udvikle hele ‘konceptet’ for Berlingske Tidende i retning af en slags Politiken Light med et erhvervstillæg.
***********************************

( @Jens: Det er Nørgaard der skriver læserbrev i Berlingske – og Berlingske der svarer ham med deres “konceopt” – de andre har ikke været i avisen, såvidt jeg ved – undskyld typografien – Steen)

HelgeD-H
HelgeD-H
13 years ago

Førhen kunne man skrive mere frit om Profeten og hans barnebrud Aisha bint Abu Bakr. Nu er man blevet bange for at illustrere HAM, samt skrive og udgive en bog om profetens barnebrud, i kraft af den massive muslimske tilstedeværelse i Vesten. Angst er den bedste opdrager. For ca. 25 år siden kunne man læse i Lademann’s brune leksikon, bind 1 : ” Aisha (614-678): datter af Abu Bekr; Gift med Muhamed 624, forblev hans yndlingshustru ud af ca. 10. Midt i sin 46-årige enkestand deltog hun kortvarigt i politik som modstander af kalif Ali; denne sejrede i “Kamelslaget” nær… Read more »

.
.
13 years ago

“Medinas Juvel” om Muhammeds barnebrud Aisha på vej i USA:

http://www.information.dk/167947

38
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x