Dispatches reveals the tragic consequences of first cousin marriage in Britain. Every year such marriages cause hundreds of children to be born with terrible disabilities; one third of whom are so ill that they die before they are five years old.The practice is most common in Britain’s Pakistani community, in which more than 50% of people marry their first cousin, and in Bradford 75% of ethnic Pakistanis follow the tradition….Dispatches questions why no major national publicity campaign warns of these health risks. Channel Four: When Cousins Marry. sendt 23 august. (SE også Sverige: “Emnet er for følsomt.”) (The running time of this documentary is about an hour the video platform used here doesn’t display a time clock) Vi skal advare følsomme gemytter om barske scener.

Dispatches- When Cousins Marry ¦ 360p [1_4] by f100004843381253

GZ: ‘Antiracister’ hetzer imod “Jewish Zionist Israel”

Bedre illustreres tidens gøglende, postmoderne pærevælling næppe: Multikulturelle spraglede regnbueflag viftes, mens et skingert fruentimmer skriger socialistiske agit-prop-paroler ud over tilhørerne, heriblandt hån af modstanderne (dem imod Ground Zero-moskéen) for kun at kunne mønstre 150 deltagere – hvilket jo ikke burde nødvendiggøre moddemonstrationen til at begynde med. Den frække og vittige borger med kameraet fanger hykleriet i dogmeformat, da en anden taler frejdigt og uden mindste kontrovers taler om “Jewish Zionist Israel” til tilhørere der ellers var rørende enige om at “racister” skulle jages ud af byen. Som min påstand altid lyder: Den konflikt vi oplever i disse år bliver afgjort af rå magt, af modsætningernes indre dynamik, af den stærkeste hest – og kaglende multikulturalisme og postmodernisme kan ikke dekonstruere førmoderne magt. Ergo ligger aben hos os selv.

Bemærk i øvrigt, at den lille demonstration der her kalder på moddemonstration fra anstændige i amerikansk aftapning ikke skal forveksles med den givetvis meget større manifestation sammesteds på 9/11, hvor bl. a. Pamela Geller, Robert Spencer og Geert Wilders vil holde tale (LFPC).

At Sunday’s Ground Zero mosque protest, I spoke to one man who had been with the counter-protesters, Joey “Boots” Bassolino, immediately after the police pulled him out from the crowd. What happened, I asked? “There was a guy standing up, a Pakistani guy, who had identified himself as a Pakistani, and he said: ‘We’re not going to sit there and back these Zionist Jews,’” Bassolino recounted, still clearly a little shaken up.

“And I’m like, whoa, wait a minute. What’s up with the racism? And they’re like, ‘what’s racist about that?’” The guy behind Bassolino yelled “f*** you,” reached forward, grabbing his camera and hitting it. “So I kicked him in the shin,” Bassolino said. Bassolino, a disabled U.S. army veteran, claims that he’s an “objective” observer and was in the group of counter-protesters to “document what was going on.”

“These are people that are supposedly protesting racism, yet you get people standing up there on a soap box yelling about ‘Zionist Jews.’ What the hell is that? That’s racism to me, man,” Bassolino explained to me.

Here’s the video Bassolino uploaded to YouTube. The remark about “Jewish Zionist Israel” is at the 3:55 mark. Anti-Semitic Incident at Ground Zero Mosque Counter Protest

Opløsning

45 skottlossningar – än så länge i år

Man bryr sig inte ett dugg om man träffar en oskyldig, säger Börje Sjöholm, operativ chef vid länskriminalen i Skåne. Det började redan på nyårsaftons natt när moskén på Islamic Center besköts. Ett fönster på baksidan krossades av flera skott och en person skadades i nacken efter att ha fått glassplitter på sig. Det var den första av minst 45 skottlossningar som ägt rum i Malmö kommun under 2010 fram till 24 augusti. Och då är skottlossningar med luftvapen – som i helgens busskjutningar – undanräknat. I många fall rör det sig om uppgörelser bland de kriminella nätverk som verkar i staden – och bara i Malmö kan minst 500 yrkeskriminella finnas..Våldet i Malmö blir allt grövre

45 skarpe skud på 34 uger – det er ét hver 5. dag i en provinsflække på Århus´størrelse. Årets første mord skete på Stortorget lidt over midnat den 1.1.  2010, og var en regulær henrettelse uanfægtet af en folkemængde. Den skåner Aftonbladet sine læsere for. At AB lader artiklen slutte i dur, kan kun skyldes at det er valgkamp. Optimismen er på ønskeplanet. Det er mange år siden, at politiet havde kontrollen i Malmø efter politifolks off-the-record-udtalelser. Nu render de rundt med fejebakken og prøver at følge med politikere, der har mistet forstanden for endnu flere år siden. Hvem vi regner for de egentlige forbrydere i denne undergangshistorie, kan man jo gætte på én gang.

Høst, 24 august

Læs mere »

Den tidligere finanssenator i BerlinThilo Sarrazin får stort bifald for sin nye bog fra højrefløjen, men SPD lederen Michael Mueller kritiserer bogen “Tyskland afskaffer sig selv – Hvordan vi sætter vores land på spil” .Partikammerater kræver at han træder ud af Socialdemokratiet (SPD.)

Blandt Berlins socialdemokrater vokser presset på den tidligere senator Thilo Sarrazin, for at han skal aflevere sin røde partibog.

“Hans holdninger har absolut intet at gøre med politik, socialdemokratisk integrationspolitik eller demokratisk politik overhovedet at gøre,” siger SPD leder Michael Müller til Tagesspiegel. “Ren provokation driver ham til at komme med stadig mere tvivlsomme og menneskeforagtende udtalelser.” Årsagen til kritikken, er Sarrazins bog om muslimske indvandrere “Tyskland afskaffer sig selv”, der udkommer i slutningen af august.

Thilo Sarazzin, der er doktor i økonomi, hævder at den voksende underklasse af uintegrerbare indvandrere gør Tyskland fattigere og dummere og udgør en trussel mod selve landets eksistens

.- “Det har hidtil været et været tabu at tale om. Vi accepterer som uundgåeligt, at Tyskland bliver mindre [demografisk] og dummere.Vi ønsker ikke at tænke på, endsige tale om det. Men vi bekymrer os om verdens klima i 100 eller 500 år. Hvilken rolle spiller det, hvis vi har afskaffet os selv til den tid. ? Vi må tale fornuftigt om demografi, indvandring og familiepolitik. Intelligente kvinder skal føde flere børn. Lige nu befinder os nu ved slutningen af en samfundsmæssig guldalder, der begyndte i 50 erne.” Sarrazin tilføjer : “Hvis jeg vil høre bønnekald fra en muezzin, booker jeg en rejse til Østen.”

Et sammendrag af Deutschland wird immer ärmer und dümmer! Kritiker nennen Sarrazin “Schande für Bundesbank”,Sarrazin warnt vor einem muslimischen Deutschland,Hvis Sarrazin fremturer, så ender det med han bliver omtalt i Lasse Jensens i Mennesker og Medier inden næste august. Derimod skal man ikke frygte at støde på hans navn i svensk presse nogensinde. Publicisten og Enzensberger-biografen Jörg Lau skriver i sin egen avis, Die Zeit i Thilo Sarrazin, mutiger Tabubrecher:

Thilo Sarrazin, den modige tabu-bryder. Endelig får Thilo Sarrazin en begyndende anerkendelse for sin advarsel om et muslimsk Tyskland. Som indledningvis nævnt, kan man mene om Sarrazin, hvad man vil, men han er i øjeblikket det eneste repræsentant for systemet, der har modet til at sige den ubehagelige og usminkede sandhed – ikke kun som en døgnflue som så mange andre før ham. Det er på tide at sætte spørgsmålet om masseindvandringen, velfærdssystemets sammenbrud og truslen om vort folk undergang ind i en større sammenhæng. Indtil for nylig var enhver, der talte om truslen mod vort folk, konspirationsteoretikere og værtshusprofeter. Nu ser sig selv “Bild Zeitung”sig nødsaget til skrive om dette katastrofale problem. (Snaphanens sammendrag og oversættelser)

En lille smule er nået ud på engelsk: A LEADING German Social Democrat has written a book with an apocalyptic vision of his country sliding into poverty, stupidity and Muslim domination. Og her på svensk Snaphanens sammanfattning och översättning översatt av Magnus Andersson.

GZ mosque: Christopher Hitchens gribes af nagende tvivl

Stuerenheden af modstanden mod Ground Zero-moskéen kan måles ud fra hvilke personer i disses gruppe der ikke kan afskrives efter de sædvanlige klicheer. Den muslimske Miss USA, eller Abdur-Rahman Mohammed, f. eks. Og så er der islamkritikere på venstrefløjen der gerne vil beholde et figenblad af anstændighed, og derfor må træde en omhyggelig balancegang mellem virkelighed og gruppeidentifikation. Som nu Christopher Hitchens, der har måttet justere sin positionering en anelse, affødt af påtrængende information. Som det tegner sig nu må man vist konstatere at skulle dette center rejse sig som planlagt, bliver det ikke nødvendigvis den sejrstriumf – skråstreg – multikulturelt fyrtårn det ellers var planlagt at være. I stedet bliver det en betændt byld af ubekvem information det vil kræve en stadig indsats fra mainstreammedierne at spinne bort.

Two weeks ago, I wrote that the arguments against the construction of the Cordoba Initiative center in lower Manhattan were so stupid and demagogic as to be beneath notice. […]

Efter en længere læggen distance til de ‘forkerte’ moské-modstandere, fortsætter Hitchens (via Jihad Watch (LFPC)):

I do not find myself reassured by the fact that Imam Rauf publicly endorses the most extreme and repressive version of Muslim theocracy. The letterhead of the statement, incidentally, describes him as the Cordoba Initiative’s “Founder and Visionary.” Why does that not delight me, either?

Emboldened by the crass nature of the opposition to the center, its defenders have started to talk as if it represented no problem at all and as if the question were solely one of religious tolerance. It would be nice if this were true. But tolerance is one of the first and most awkward questions raised by any examination of Islamism. […]

Let us by all means make the “Ground Zero” debate a test of tolerance. But this will be a one-way street unless it is to be a test of Muslim tolerance as well. Christopher Hitchens: A Test of Tolerance

Ladeporten står åben

Det var samtidigt som jeg så denne artikel, at en ven af mig havde været i Malmø i dag med sin tyrkiske veninde. Denne veninde var velinformeret om Malmø – hun havde alene tre landsmænd som i år var blevet familiesammenført til Danmark via et kortere ophold i Malmø – Metock dommen. Der er andre måder at omgå den “stramme” nationale udlændingepolitik på:

Af Marianne Wagner, teolog

Som bekendt er en stram udlændingepolitik den siddende regerings varemærke, og støttepartiet, Dansk Folkeparti, står som garanten for, at der ikke slækkes på den.

For små tre år siden fremkom Venstres Eyvind Vesselbo imidlertid på Danmarks Radios P1 med nogle ubehagelige tal; i 2006 var der blevet lukket 46.000 fremmede ind i Danmark mod 36.000 i 2001. Af disse 46.000 var 17.000 mennesker fra u-lande. Til trods for diverse stramninger og skærpede krav var der masser af smuthuller i lovgivningen. Mange af indvandrerne omgik 24-årsreglen ved at komme som arbejdere eller som studerende. Efter nogle måneders ophold i landet opfyldte de og deres ægtefælle således tilknytningskravet. Den regel, som var blevet mest diskuteret i den tid, den borgerlige regering havde været ved magten, virkede altså ifølge Vesselbo ikke. Ladeporten stod åben.

Læs mere »

Karen Jespersen og Ralf Pittelkow skriver til bloggen, og ikke mindst til vores svenske læsere:

Sverige har altid stået os nær. Som de fleste fra Skandinavien har vi følt os tæt knyttet til mennesker fra andre lande i Norden. Derfor gjorde det et særligt indtryk på os at besøge bydelen Rosengård i Malmø. Vi følte det, som var vi kommet til en helt anden verden. Butikker havde skilte på arabisk. På gaden talte kun få svensk med hinanden. Overalt var der kvinder med tørklæder og lange gevandter. Parabolantenner stod tæt på altanerne. Det svenske velfærdssamfund, Folkhemmet, kunnet godt nok fortsat spores: Der var brugt mange kræfter på at holde det hele pænt og rent, der var et nydeligt bibliotek, skoler og sportspladsen.

Men når det kom til kultur, holdninger og værdier er det i virkeligheden et helt andet samfund end det svenske. Vi kom til at tænke på en ung kvinde iført tørklæde, som på svensk tv: ’Det føles som Irak eller et andet arabisk land. Jeg trives supergodt i Malmø’.

Rosengård er et muslimsk parallelsamfund, hvor man lever sit helt eget liv. Det giver grobund for, at radikale muslimer får voksende indflydelse. Det kan man blandt andet læse om i den rapport om Rosengård, der blev skrevet af Magnus Ranstorp og Dos Santos i begyndelsen af 2009. Her kan man læse stort set enslydende beretninger fra folk der arbejder i Rosengård: Der sker i disse år en kraftig radikalisering især blandt unge muslimer. Det drejer sig både om en religiøs radikalisering, hvor shariaens regler spiller en stadig større rolle. Desuden drejer det sig om den radikalisering der giver sig udslag i bander og kampe mod politiet.

Det er efter vores mening helt galt. Sverige er ligesom Danmark et af verdens bedste velfærdssamfund, hvor vi har stærke sociale bånd og stor tillid til hinanden. Men det gælder også Europa som helhed. Oplysningstidens idealer og værdier har givet os en enestående frihed. Den har vi bygget videre på i Europa og den må ikke sættes over styr. Disse grundlæggende værdier har fået deres særlige udformning afhængig af det enkelte lands historie og kultur. Det nationale spiller i det hele taget en stor rolle i menneskers identitet. Mennesker er knyttet til deres sprog, historie og kultur. Nationalfølelse betyder på ingen måde at man er lukket. Tværtimod er stærke fredelige nationer forudsætning for et stærkt internationalt samarbejde.

Vi er nået langt ad denne vej i Europa. Men nu risikerer vi, at det bliver sat over styr. Situationen i Rosengård er ikke enestående. Over hele Europa ser vi den samme udvikling i mange større byer.

Fællesskabet er mange steder i Europa ved at blive sat over styr, fordi man ikke i tide har stoppet den store tilstrømning til Europa fra 3. lande. Tilmed har man accepteret, at indvandrerne kunne fortsætte med at leve som i de (muslimske) lande, de kommer fra..

Den udvikling skal stoppes. Derfor har vi skrevet bogen ISLAMS MAGT. Europas ny virkelighed. Det er en advarsel mod den udvikling, der er i gang. Og en appel til at stå ved vores frihedsværdier og gå i brechen for dem.

Islam som magt

Islam er for en del muslimer en tro som andre religioner. Og denne tro skal de selvfølgelig have frihed til at dyrke som alle andre religioner. Men det er vigtigt at forstå, at islam ikke bare er en religion som alle andre. Islam udstikker regler for, hvordan hele samfundet skal indrettes. De regler kan kun gennemføres i praksis, hvis islam har magt i samfundet. Derfor går politiske muslimske kræfter, der ikke kun ser islam som en tro men også som en magt, efter indflydelse på indretningen af de europæiske samfund. Det siger vi nej til. Islam skal ikke have magt. Det vil undergrave de frihedsrettigheder vores samfund er bygget på.

De muslimske kræfter, der vil have en islamisering af Europa er en trussel af flere grunde. De meget målrettede og politiske muslimer er måske ikke talmæssigt så stor en gruppe. Men deres budskaber har klangbund i en langt større gruppe af muslimer.

Stammens ære
Desuden er det en vigtig pointe som vi gør meget ud af i bogen: Islam er stærkt præget af at være opstået i en stammekultur. Muhammed så det netop som sin opgave at opkaste sig til herre over sin tids stammer. Muhammed var ikke kun en religiøs leder men også en militær og politisk leder. Derfor er islam der skulle sikre ham lederskabet over datidens stammer gennemsyret af stammekultur, æresbegreber og krigertænkning. Islams tekster er da også meget voldelige.

Denne baggrund i en krigerkultur, stammetænkning og i æresbegreber præger især muslimske mænds adfærd den dag i dag. En af de mange rapporter vi har læst er en stor tysk rapport om koblingen mellem religion og adfærd. Den bygger på udsagn fra over 40.000 unge heraf 10.000 muslimer. Den viser, at jo mere religiøse muslimerne er, jo mindre integrerede er de. Det samme gælder ikke for andre religioner som kristendommen. Her er det faktisk omvendt. Desuden viser den store undersøgelse, at muslimske drenge og mænd er mere voldelige end drenge og mænd med en kristen tro. Og jo mere religiøse muslimerne er jo mere voldelige er de, men det er omvendt hos de kristne.

Denne den af islams baggrund viser sig især i holdningen til kvindernes rolle. Koranen er helt tydeligt skrevet af mænd for mænd. Kvinderne har først og fremmest den rolle at sikre stammens videreførelse. Men den viser sig også i den bandeprægede adfærd blandt en del store drenge unge mænd i de indvandrertunge områder. Selv om de ikke efterlever islams principper, fremgår det klart, at mange af dem identificerer sig stærkt med islam. De lever ofte i modstrid med Koranen: Drikker alkohol og har kærester. De er ikke særligt praktiserende. Men de har ofte en stærk bevidsthed om, at de er muslimer frem for alt. Deres ære bliver meget hurtigt krænket. En krænkelse af dem er en krænkelse af islam, ligesom en krænkelse af islam opleves som en personlig krænkelse, de reagerer meget stærkt på. De danner en slags muslimske bander, der har store mængder våben og tager kontrol over hele byområder, så politi og andre myndigheder kan have svært ved at færdes der.

Der er en tendens til at de mere politisk bevidste muslimer hverver støtter blandt de muslimske bander – en meget farlig cocktail.

De ukritiske hverdagsmuslimer

Derimod er der en stor gruppe, som tilhører dem, vi kalder de ukritiske hverdagsmuslimer. De er hverdags muslimer i den forstand, at de kun i mindre grad er praktiserende og sjældent kommer i moskeen. Men de er ukritiske i den forstand, at de ikke sætter spørgsmålstegn ved Allahs ukrænkelighed og Koranens regler. Derfor er en del af de ukritiske hverdagsmuslimer relativt lette at mobilisere for eksempel mod Muhammed-tegningerne og for en indskrænkning af ytringsfriheden. Islams kvindesyn, hvor kvinden er underordnet manden stikker også dybt og betyder en meget omfattende kontrol med kvinderne. De ukritiske hverdagsmuslimer har den grundlæggende opfattelse, at de er muslimer frem for alt og at muslimer står over ikke-muslimer. For eksempel er det en særdeles udbredt holdning at en muslimsk kvinde under ingen omstændigheder må gifte sig med en ikke-muslimsk mand.

Påvirkning fra muslimske lande

Læs mere »

Stilen er flamboyant og tonen uden dikkedarer på Pamela Gellers Atlas Shrugs, men bloggen kan være en guldgrube af information det vil være dumt at negligere. Denne seneste post om Ground Zero-moskéens imam Feisal Rauf ligner ved et hurtigt øjekast noget skelsættende: De amerikanske medier og politikere der lige nu er optaget af at dæmonisere Pamela Geller og Robert Spencer for deres centrale rolle i modstanden mod GZ-projektet, på bekostning af realiteterne bag dette og dets bagmænd, må formentlig endnu en gang gribe i posen med fortrængningsmekanismer og bortrelativiseringer.

Imam Rauf er p.t. på en større udenlandsrejse bl. a. finansieret af det amerikanske udenrigsministerium, og er establishmentets moderate Wunderkind, på hvem alle våde længsler om folkeslagenes forsoning er ophængt. Og så nu – disse optagelser og dokumenter. Meget mere på Atlas Shrugs (LFPC).

Imam Feisal Abdul Rauf: “We tend to forget, in the West, that the United States has more Muslim blood on its hands than al Qaida has on its hands of innocent non Muslims. […]

Imam Feisal: On the issue of the reformation, in terms of what is again intended by it, Islam does not need a reformation. […]

Imam Feisal: And when we observe terrorism, whether it was done by the Tamil Tigers in Sri Lanka or by al Qaida or whoever is behind the bombings in London or those in Madrid […] Atlas exclusive! Ground Zero Mosque Imam Feisal’s extremism exposed, in his own words: “the United States has more blood on its hands than al Qaida,” Elimination of Israel, the N-Word, “Fahrenheit 911”

Danmarks Drude Dahlerup
Når Sveriges Radio vælger Danmarks-kommentator, er det udelukkende fra den yderste venstrefløj. Således også i går. Drude Dahlerups verdensbillede kommer på minut 26:10.

Dessutom Vi talar vi om vilka konsekvenser det kan få, om det invandringskritiska partiet Sverigedemokraterna får en vågmästarroll i riksdagen efter valet den 19 september.Våra grannländer Norge och Danmark har båda erfarenheter av att liknande partier tagit sig in i parlamenten. Hur gick det för dem? Samarbetar övriga partier med dem? Och vad hände med politiken?Hanne Marthe Narud, professor i statsvetenskap vid Oslos universitet, har under ett flertal år studerat den norska politiken på närhåll. Hon är med.Det är också Drude Dahlerup, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. Drude har varit aktiv i politiken som språkrör för det EU-kritiska Junibevægelsen mod Union.
Hon har även polisanmält åtta medlemmar i Dansk Folkeparti, däribland partiledaren, Pia Kjærsgaard för rasism.Rivstart för Valet med Nordegren.

BBC-dokumentar bekræfter Israels version

Anti-Israel groups outraged at ‘racist’ documentary; plan protests .In Death in the Med, the BBC’s flagship documentary series Panorama examined the ill-fated Israeli interception of the Mavi Marmara, the only ship from the Free Gaza flotilla which saw confrontation between activists and Israeli troops. The half-hour program had exclusive access to the Israeli navy unit that took part in the raid and interviewed a number of the commandos, as well as members of the Free Gaza group and the IHH movement that organized the flotilla. Using previously unseen video footage from the IDF and confiscated passenger tapes, mostly recorded by members of a group called Cultures of Resistance, the program concluded that the main aim of the activists had not been to bring humanitarian aid to Gaza, but rather to orchestrate a political act designed to put pressure on Israel and the international community. The program also concluded that the Israeli commandos encountered a violent, premeditated attack by a hardcore group of activists organized by IHH members.

“Scheduling the broadcast during the evening in the first week of Ramadan, when many Muslim viewers were unlikely to be watching because they would be breaking their fast, [was unfair],” she said. BBC’s flotilla film slammed as ‘biased’ –   det vi forleden kaldte “nonneskibet”, er ikke kommet afsted endnu: Activists hoping to break Israel’s Gaza blockade in a Lebanese aid ship have postponed their trip after Cyprus refused the vessel entry.

Enoch Powell: En moderne tragedie

Martin J Willet on Enoch Powell – Powell fint set med 2010 øjne. – Det tog ham 25 minutter at lægge sin karriere i ruiner i 1968. I Sverige i  dag er halvanden sætning nok, men så er Henrik Emilsson heller ikke så sirlig en stilist som Powell: Är du nöjd nu över din journalistiska gärning Niklas Svensson?

Gudrun Schyman ogillar att SD går till val på att stoppa våldtäkter, siger hun, men vi tror nok vi ved, hvad hun mener. Der er flere strå Sveriges druknende Schymanner klynger sig til, bla. andet lovændringen i 2005. Man ser her grafisk, hvor lidt den betød for det facit, verdens førende feminist-magt står med i dag. Man fornemmer hendes væmmelse over at emnet overhovedet er kommet op på dagsordenen: hun  er vrissen, nedlandende og ubehøvlet. Schyman er en dinosaur, der går baglæns ud af historien. Uden videre ynde, tør man nok sige. – Åkesson påstod att våldtäkterna ökade i vårt land medan Schyman i princip påstod motsatsen. Enligt det nyhetsbrev Olle Wästberg regelbundet skickar ut så ger i alla fall han Åkesson rätt.(Ex konsul Olle Wästberg : Det føles tryggere i New York end i Sverige)

Radikal retfærdighed
Som der stod i Weekendavisen fredag: “At så tvivl om oppositionens udlændingepolitik har, siden temaet så dagens lys, været en radikal paradedisciplin. Hvem [S] behøver fjender med den slags venner?”:

Danmark har brug for en ny udlændingepolitik. Fordi vi ikke kan tiltrække nok dygtige udenlandske talenter til danske virksomheder. Fordi vi i stedet for at behandle asylansøgere værdigt,bidrager til den internationale asyldumpning, hvor man konkurrerer om at få det dårligste ry, så flygtningene vælger et andet land. Fordi danskere i stort tal tvinges i kærligheds-eksil i udlandet, da de ikke må bo i Danmark med deres udenlandske ægtefæller. Fordi regeringens fattigdomsstrategi med starthjælp, 450-timers regel osv. har skabt en ny underklasse i Danmark. Fordi den danske turistbranche hvert år mister hundreder af millioner kroner som følge af en dansk visumpolitik, der har som udgangspunkt, at den voksende middelklasse i Kina, Indien og Rusland aldrig vil forlade Danmark igen, hvis de først har set Den Lille Havfrue på en regnvåd sommerdag i København. Der er så mange grunde til at kæmpe for en ny udlændingepolitik.For væksten, for værdigheden, for retfærdigheden. Så det har vi tænkt os at blive ved med. Vestager og Østergaard i Politiken: Selvfølgelig får vi en ny udlændingepolitik efter næste valg,(Helle Thorning-Schmidt bevarer i en ny meningsmåling sin opbakning fra foråret og vil, hvis der var valg i dag, blive Danmarks første kvindelige statsminister.)

“Multikultur skaber opløsning og lader befolkningen betale prisen”

Ægteparret [Jespersen/Pittelkow] anklager VK- regeringen for at ignorere en demografisk udvikling, der er til muslimers fordel: »I planen er der ikke den ringeste opmærksomhed på, hvad ændringen i de europæiske befolkningers sammensætning vil betyde for disse tendenser.« Videre hagler kritikken ned over Karen Jespersens tidligere ministerkolleger:
»Regeringens plan bygger på meget tågede forestillinger om, hvad islamisme overhovedet er. Det fremgår også af de bud, der gives på, hvorfor nogle muslimer tiltrækkes af den. Man ser det primært som det danske samfunds skyld – unge muslimer føler sig tilsidesat. Man har tilsyneladende ikke skænket det en tanke, at islamismen er en politisk ideologi, som gør sig gældende i både den muslimske og den vestlige verden.« [..]

Karen Jespersen og Ralf Pittelkow giver VK-regeringen dette skudsmål:»Den ringe forståelse af islamismen og hangen til at bagatellisere den smitter af på den førte politik.«

Karen Jespersens tidligere regeringskolleger fra hendes år som socialdemokratisk minister får også en ilde medfart i hendes og Pittelkows nye bo.De to skriver:»I Danmark havde multikulturalismen sin bedste tid under de socialdemokratisk ledede regeringer i 1990’erne.« At dette ikke er ment som en kompliment til gamle partikammerater, fremgår af denne karakteristik:
»Det multikulturelle projekt er et utopisk projekt, som skaber opløsning i samfundet og lader befolkningen betale prisen.«Karen Jespersen: Også VK tager fejl om islam.

Nogle af forfatterparrets pointer understreges glimrende af denne kommentar på Uriasposten: “Islam er her for at blive. Det kan godt være i beskidte Kufar=Vantro ikke syntes om det. Men vi bryder os heller ikke om jer Kristne & Jøder,”Kommentar af Abu Ibrahim

Dokumentlæk: “SAP skrækslagne for Sverigedemokraterna”

Socialdemokraterna erkänner att invandringen kostar åtskilliga miljarder varje år, detta enligt ett internt dokument som läckt ut på Internet efter en hacker-attack under söndagen. I ett trettio sidor långt topphemligt kompendium drillas de egna medlemmarna i hur man ska bekämpa Sverigedemokraterna.

Ett helt avsnitt avsätter Socialdemokraterna till att beräkna hur mycket invandringen kostar Sverige. Det räknas på hiskeliga miljardbelopp hit och dit i ett långt resonemang. Man talar om uppgifter på 250 miljarder per år som vissa SD källor uppger och professor Jan Ekbergs siffror 30-40 miljarder per år. Det konstateras att det är svårt att räkna på kostnader.“Om invandringen stoppades helt under ett år skulle statens budget stärkas med cirka 19 miljarder,” gissar Socialdemokraterna. Se videre på Här är S hemliga SD-strategi, Valet 2010,: Att debattera mot Sverigedemokraterna, Argumentationsunderlag som stöd inför debatter med Sverigedemokraterna pdf

af Julia Caesar

© Julia Caesar, Snaphanen och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Det är hemskt att behöva säga det, men det vore betydligt värre att låta bli: Mycket talar för att vi står vid en kvinnohistorisk brytpunkt. Dagens kvinnor har en plats i solen som saknar historisk motsvarighet. Men det är kvinnorna som är de stora förlorarna när politikerna böjer sig som veka grässtrån och islam vinner mark i Västvärlden. De fri- och rättigheter som det har tagit kvinnor flera hundra år att erövra och som vi i dag betraktar som självklara kommer – om vi inte förhindrar det – att reduceras och tas ifrån oss, en efter en. Nedräkningen har redan börjat. Sorgligt nog är det just kvinnor som i sin aningslöshet bereder väg för en utveckling som vill förpassa oss tillbaka till medeltiden.

Kvinnor födda under den senare halvan av 1900-talet har burits fram på en våg som är unik i världshistorien. Vi gick till ett bord dukat med fri- och rättigheter som rösträtt, rätt till utbildning och arbete, rätt till vår sexualitet, rätt att välja om och när och med vem vi vill föda barn, utbyggd barnomsorg och föräldraförsäkring, jämställdhet och ”Kvinnor kan”. Samhället  har backat upp oss, även om det oftast har skett under hårt tryck från kvinnorörelsen. Kvinnors rättigheter är självklarheter i dag, men för bara hundra år sedan hade svenska kvinnor knappt några rättigheter alls.

Kort repetition av kvinnohistoria:

• 1810: Ogifta kvinnor i Sverige får möjlighet att ansöka om att bli myndigförklarade av kungen.
• 1845: Lika arvsrätt för män och kvinnor i Sverige.
• 1857: Kvinnan myndig i Danmark.
• 1858: Kvinnan myndig i Sverige.
• 1864: Kvinnan myndig i Norge och Finland.
• 1872: Svenska kvinnor får välja vem de vill gifta sig med.
• 1921: Kvinnlig rösträtt i Sverige.

Slavar under sin sexualitet

Det dröjde långt in på 1900-talet innan kvinnor fick rätt att utbilda sig och förvärvsarbeta i alla yrken. Gifta kvinnor fick inte förvärvsarbeta alls. De skulle försörjas av sina män. Inte förrän 1939 blev det förbjudet att avskeda kvinnor på grund av giftermål. Ogifta mödrar sågs som paria och kunde i bästa fall få en hembiträdesplats som ”obemärkt”. Kvinnor hade inte rösträtt, men det hade inte alla män heller. Eftersom rösträtten var beroende av inkomst var det bara en liten förmögen del av den manliga befolkningen som hade politiskt inflytande. Inte förrän 1921 fick kvinnor rätt att rösta. (foto:Elise Ottesen-Jensen.)

Preventivmedel var förbjudna till 1938. Både män och kvinnor var slavar under sin sexualitet, och ett oräkneligt antal kvinnor dog i ofrivilliga barnsängar. Under 1930-talets depression med stor arbetslöshet var barnafödandet lågt, och den socialdemokratiska regeringen trodde att lösningen var att det föddes fler oplanerade och ovälkomna barn. 1933 grundades RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning). En av grundarna, eldsjälen Elise Ottesen-Jensen (1886-1973), själv född som det sjuttonde barnet i en norsk prästfamilj med 18 barn, reste land och rike kring och lärde ut sexualkunskap i bygdegårdarna. Illegalt och i största hemlighet provade hon ut pessar på kvinnorna på utedass eller i uthus där de kunde smyga sig undan.

Jag tänker på mormor och farmor

I skenet av kvinnors historia tänker jag ibland på min mormor och min farmor. De födde sina barn under 1920- och 30-talen, utan någon möjlighet att välja om de ville ha barn eller i så fall hur många. Mormor födde sex barn på sju år. Två dog i späd ålder. Fyra nådde vuxen ålder. Under loppet av fyra månader födde hon ett barn och förlorade två. Då var hon 24 år gammal.
Farmor och farfar fick sex barn på sex år. Fem nådde vuxen ålder. Sitt första barn fick de lämna bort, eftersom de var unga och ogifta när det föddes.

Jag, deras barnbarn, har haft tur. Jag är en av dem som har burits på den där starka frihetsvågen. I mitt liv har framstegen för kvinnor kommit som pärlor på en tråd; självklar rätt till högskoleutbildning, arbete på lika villkor och med (nästan) lika lön, utbyggd barnomsorg. Det har aldrig i historien funnits en generation kvinnor som har haft det lika bra. P-pillret godkändes i Sverige 1964, fri abort kom 1975. För första gången i historien fick kvinnor möjlighet att bestämma över sin egen fruktsamhet. Arbetet på ett piller som gav kvinnor möjlighet till födelsekontroll hade pågått i USA sedan 1950-talet. P-pillret skulle utrota fattigdom, skilsmässor och graviditeter utanför äktenskapet. Alla var dock inte odelat positiva. Robert W Kistner, doktor vid Harvard University, skrev i tidningen Ladies Home Journal:

”Många kvinnor känner sig sexuellt frigjorda av p-pillren. Men en del män känner sig förslavade. Det är som att deras manlighet och självförtroende hotas.”
Han varnade också för att ”om kvinnor intar den dominanta rollen i sexualakten eller blir det minsta djuriska (become the least bit animalistic) kan männen bli impotenta”. (Promises the Pill Could Never Keep, New York Times 25 april 2010.)

Kampen kostade blod, svett och tårar

Mormor och farmor hade behövt RFSU och Elise Ottesen-Jensen. Då skulle deras liv ha sett helt annorlunda ut. Enligt stadgarna vilar RFSU på tre grunder, tre friheter: frihet att vara, frihet att välja och frihet att njuta. Mormor och farmor hade inte trott sina öron om de hört det. I deras liv fanns ingen frihet. Välja och njuta var det inte tal om. För dem som är unga och medelålders i dag är det lätt att tappa perspektivet och ta kvinnors fri- och rättigheter för självklara. Men de har inte varit gratis. Kvinnorna före oss förde en hård kamp och betalade med blod, svett och tårar för det vi tar för givet.

I dag har vi en mycket stor, välutbildad, välavlönad och välmående medelklass som till hälften utgörs av kvinnor. Från den erövrade rösträtten 1921 har kvinnors politiska inflytande vuxit lavinartat på alla nivåer i samhället. Kvinnor finns överallt; som ministrar, på VD-poster, på universitet och högskolor, inom polisen, i domstolarna, inom skolan och barnomsorgen, vårdsektorn, transporter, industrin, jord- och skogsbruk, kultursektorn, medievärlden.

Hur använder vi vår makt?

Kvinnor har makt. Men hur använder vi den? På vilket sätt använder vi de fri- och rättigheter som tidigare generationers kvinnor har erövrat åt oss? Ett av argumenten hos dem som motarbetade kvinnlig rösträtt var att kvinnor är för dumma och ansvarslösa för att förstå sig på politik. Gifta kvinnor har av tradition ofta röstat som sina män, för att det är bekvämt att slippa tänka själv. Politik och politiskt intresse har inte ansetts förenligt med kvinnlighet. Men med fri- och rättigheter följer också ansvar och skyldigheter. Man kan inte få det ena utan att ha det andra.

Djupt i våra gener ligger driften att värna oss själva och vår avkomma genom att skapa drägliga livsvillkor. Men att ta ansvar innebär inte bara omtanke om sig själv och sin familj, och inte bara i det korta perspektivet. Ansvaret måste också gälla samhället i stort. Samhällskroppens minsta cell, familjen, är beroende av de politiska och ekonomiska villkor som samhället erbjuder. Rättigheter och förmåner måste ständigt erövras och försvaras.

Även för kvinnor gäller det att sätta sig in i det politiska skeendet och använda det inflytande vi har. Det gäller bland annat invandringspolitiken och den pågående islamiseringen. Invandringspolitiken är det som har förändrat Sverige mest under det senaste halvseklet. Det har skett med kvinnors acceptans och gillande, trots att det är just kvinnorna som är de stora förlorarna på massinvandringspolitiken. Islam har inget utrymme för kvinnors rättigheter. Kvinnor tycks inte kunna eller vilja förstå att vår starka ställning snart kan vara bara ett blekt minne.

Kvinnor dubbelt så positiva till invandrare som män

För att skriva den här krönikan har jag än en gång läst den så kallade Mångfaldsbarometern, en attitydundersökning som görs varje år sedan 2005 vid sociologiska institutionen vid Uppsala universitet. I 2009 års undersökning är bara 4 procent av befolkningen uttalat negativa till invandrare. Påståenden om att svenskar är ”främlingsfientliga” är alltså ogrundade.

Det intressanta är att attityderna skiljer sig signifikant mellan könen. Kvinnor är mer positiva till invandrare än män. Undersökningen gäller alltså attityder till invandrare, inte till invandring generellt. Allra mest positiva till invandrare är medelålders högskoleutbildade kvinnor. I så kallade globala attityder till mångfald är kvinnor dubbelt så positiva som män. Statistiskt signifikanta skillnader mellan könen har funnits ända sedan undersökningarna började 2005. Män är genomgående mer negativa till invandrare.

Förlängning av modersrollen

Om vi placerar kvinnors attityder till invandrare i ett socialt, ekonomiskt och historiskt perspektiv kan vi konstatera att kvinnor är positiva utifrån en position där de har fått sina egna behov och rättigheter väl tillgodosedda. De är nöjda och har råd att vara generösa. Orsakerna till kvinnors positiva attityder tas inte upp i Mångfaldsbarometern. Där kan man bara spekulera. Trots kvinnors starka ställning i dag kan man förmoda att det är den gamla kvinnorollen som spökar. Kvinnor förväntas vara mjuka, moderliga och empatiska. Vi ska omfatta allt och alla med godhet och kärlek, ljuv mildhet och förståelse. Att vara positiv till invandrare blir ett slags förlängning av modersrollen.

Dessutom ser många kvinnor det fortfarande som sin uppgift att behaga och vara till lags, i synnerhet gentemot män. I vara till lags-syndromet ingår inte att ha en stark egen ståndpunkt, att säga nej och riskera att bli sedd som obekväm. Kvinnor ska vara vaga och behagliga och hålla god min. Motsvarande förväntningar finns inte på män.

Læs mere »