af Julia Caesar
© Julia Caesar, Snaphanen och document.no. Citera gÀrna delar av texten men iaktta gott bloggskick och lÀnka till Snaphanen!
Det Ă€r hemskt att behöva sĂ€ga det, men det vore betydligt vĂ€rre att lĂ„ta bli: Mycket talar för att vi stĂ„r vid en kvinnohistorisk brytpunkt. Dagens kvinnor har en plats i solen som saknar historisk motsvarighet. Men det Ă€r kvinnorna som Ă€r de stora förlorarna nĂ€r politikerna böjer sig som veka grĂ€sstrĂ„n och islam vinner mark i VĂ€stvĂ€rlden. De fri- och rĂ€ttigheter som det har tagit kvinnor flera hundra Ă„r att erövra och som vi i dag betraktar som sjĂ€lvklara kommer â om vi inte förhindrar det – att reduceras och tas ifrĂ„n oss, en efter en. NedrĂ€kningen har redan börjat. Sorgligt nog Ă€r det just kvinnor som i sin aningslöshet bereder vĂ€g för en utveckling som vill förpassa oss tillbaka till medeltiden.
Kvinnor födda under den senare halvan av 1900-talet har burits fram pĂ„ en vĂ„g som Ă€r unik i vĂ€rldshistorien. Vi gick till ett bord dukat med fri- och rĂ€ttigheter som röstrĂ€tt, rĂ€tt till utbildning och arbete, rĂ€tt till vĂ„r sexualitet, rĂ€tt att vĂ€lja om och nĂ€r och med vem vi vill föda barn, utbyggd barnomsorg och förĂ€ldraförsĂ€kring, jĂ€mstĂ€lldhet och âKvinnor kanâ. SamhĂ€llet har backat upp oss, Ă€ven om det oftast har skett under hĂ„rt tryck frĂ„n kvinnorörelsen. Kvinnors rĂ€ttigheter Ă€r sjĂ€lvklarheter i dag, men för bara hundra Ă„r sedan hade svenska kvinnor knappt nĂ„gra rĂ€ttigheter alls.
Kort repetition av kvinnohistoria:
⹠1810: Ogifta kvinnor i Sverige fÄr möjlighet att ansöka om att bli myndigförklarade av kungen.
⹠1845: Lika arvsrÀtt för mÀn och kvinnor i Sverige.
âą 1857: Kvinnan myndig i Danmark.
âą 1858: Kvinnan myndig i Sverige.
âą 1864: Kvinnan myndig i Norge och Finland.
⹠1872: Svenska kvinnor fÄr vÀlja vem de vill gifta sig med.
⹠1921: Kvinnlig röstrÀtt i Sverige.
Slavar under sin sexualitet
Det dröjde lĂ„ngt in pĂ„ 1900-talet innan kvinnor fick rĂ€tt att utbilda sig och förvĂ€rvsarbeta i alla yrken. Gifta kvinnor fick inte förvĂ€rvsarbeta alls. De skulle försörjas av sina mĂ€n. Inte förrĂ€n 1939 blev det förbjudet att avskeda kvinnor pĂ„ grund av giftermĂ„l. Ogifta mödrar sĂ„gs som paria och kunde i bĂ€sta fall fĂ„ en hembitrĂ€desplats som âobemĂ€rktâ. Kvinnor hade inte röstrĂ€tt, men det hade inte alla mĂ€n heller. Eftersom röstrĂ€tten var beroende av inkomst var det bara en liten förmögen del av den manliga befolkningen som hade politiskt inflytande. Inte förrĂ€n 1921 fick kvinnor rĂ€tt att rösta. (foto:Elise Ottesen-Jensen.)
Preventivmedel var förbjudna till 1938. BÄde mÀn och kvinnor var slavar under sin sexualitet, och ett orÀkneligt antal kvinnor dog i ofrivilliga barnsÀngar. Under 1930-talets depression med stor arbetslöshet var barnafödandet lÄgt, och den socialdemokratiska regeringen trodde att lösningen var att det föddes fler oplanerade och ovÀlkomna barn. 1933 grundades RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning). En av grundarna, eldsjÀlen Elise Ottesen-Jensen (1886-1973), sjÀlv född som det sjuttonde barnet i en norsk prÀstfamilj med 18 barn, reste land och rike kring och lÀrde ut sexualkunskap i bygdegÄrdarna. Illegalt och i största hemlighet provade hon ut pessar pÄ kvinnorna pÄ utedass eller i uthus dÀr de kunde smyga sig undan.
Jag tÀnker pÄ mormor och farmor
I skenet av kvinnors historia tÀnker jag ibland pÄ min mormor och min farmor. De födde sina barn under 1920- och 30-talen, utan nÄgon möjlighet att vÀlja om de ville ha barn eller i sÄ fall hur mÄnga. Mormor födde sex barn pÄ sju Är. TvÄ dog i spÀd Älder. Fyra nÄdde vuxen Älder. Under loppet av fyra mÄnader födde hon ett barn och förlorade tvÄ. DÄ var hon 24 Är gammal.
Farmor och farfar fick sex barn pÄ sex Är. Fem nÄdde vuxen Älder. Sitt första barn fick de lÀmna bort, eftersom de var unga och ogifta nÀr det föddes.
Jag, deras barnbarn, har haft tur. Jag Àr en av dem som har burits pÄ den dÀr starka frihetsvÄgen. I mitt liv har framstegen för kvinnor kommit som pÀrlor pÄ en trÄd; sjÀlvklar rÀtt till högskoleutbildning, arbete pÄ lika villkor och med (nÀstan) lika lön, utbyggd barnomsorg. Det har aldrig i historien funnits en generation kvinnor som har haft det lika bra. P-pillret godkÀndes i Sverige 1964, fri abort kom 1975. För första gÄngen i historien fick kvinnor möjlighet att bestÀmma över sin egen fruktsamhet. Arbetet pÄ ett piller som gav kvinnor möjlighet till födelsekontroll hade pÄgÄtt i USA sedan 1950-talet. P-pillret skulle utrota fattigdom, skilsmÀssor och graviditeter utanför Àktenskapet. Alla var dock inte odelat positiva. Robert W Kistner, doktor vid Harvard University, skrev i tidningen Ladies Home Journal:
âMĂ„nga kvinnor kĂ€nner sig sexuellt frigjorda av p-pillren. Men en del mĂ€n kĂ€nner sig förslavade. Det Ă€r som att deras manlighet och sjĂ€lvförtroende hotas.â
Han varnade ocksĂ„ för att âom kvinnor intar den dominanta rollen i sexualakten eller blir det minsta djuriska (become the least bit animalistic) kan mĂ€nnen bli impotentaâ. (Promises the Pill Could Never Keep, New York Times 25 april 2010.)
Kampen kostade blod, svett och tÄrar
Mormor och farmor hade behövt RFSU och Elise Ottesen-Jensen. DÄ skulle deras liv ha sett helt annorlunda ut. Enligt stadgarna vilar RFSU pÄ tre grunder, tre friheter: frihet att vara, frihet att vÀlja och frihet att njuta. Mormor och farmor hade inte trott sina öron om de hört det. I deras liv fanns ingen frihet. VÀlja och njuta var det inte tal om. För dem som Àr unga och medelÄlders i dag Àr det lÀtt att tappa perspektivet och ta kvinnors fri- och rÀttigheter för sjÀlvklara. Men de har inte varit gratis. Kvinnorna före oss förde en hÄrd kamp och betalade med blod, svett och tÄrar för det vi tar för givet.
I dag har vi en mycket stor, vÀlutbildad, vÀlavlönad och vÀlmÄende medelklass som till hÀlften utgörs av kvinnor. FrÄn den erövrade röstrÀtten 1921 har kvinnors politiska inflytande vuxit lavinartat pÄ alla nivÄer i samhÀllet. Kvinnor finns överallt; som ministrar, pÄ VD-poster, pÄ universitet och högskolor, inom polisen, i domstolarna, inom skolan och barnomsorgen, vÄrdsektorn, transporter, industrin, jord- och skogsbruk, kultursektorn, medievÀrlden.
Hur anvÀnder vi vÄr makt?
Kvinnor har makt. Men hur anvÀnder vi den? PÄ vilket sÀtt anvÀnder vi de fri- och rÀttigheter som tidigare generationers kvinnor har erövrat Ät oss? Ett av argumenten hos dem som motarbetade kvinnlig röstrÀtt var att kvinnor Àr för dumma och ansvarslösa för att förstÄ sig pÄ politik. Gifta kvinnor har av tradition ofta röstat som sina mÀn, för att det Àr bekvÀmt att slippa tÀnka sjÀlv. Politik och politiskt intresse har inte ansetts förenligt med kvinnlighet. Men med fri- och rÀttigheter följer ocksÄ ansvar och skyldigheter. Man kan inte fÄ det ena utan att ha det andra.
Djupt i vÄra gener ligger driften att vÀrna oss sjÀlva och vÄr avkomma genom att skapa drÀgliga livsvillkor. Men att ta ansvar innebÀr inte bara omtanke om sig sjÀlv och sin familj, och inte bara i det korta perspektivet. Ansvaret mÄste ocksÄ gÀlla samhÀllet i stort. SamhÀllskroppens minsta cell, familjen, Àr beroende av de politiska och ekonomiska villkor som samhÀllet erbjuder. RÀttigheter och förmÄner mÄste stÀndigt erövras och försvaras.
Ăven för kvinnor gĂ€ller det att sĂ€tta sig in i det politiska skeendet och anvĂ€nda det inflytande vi har. Det gĂ€ller bland annat invandringspolitiken och den pĂ„gĂ„ende islamiseringen. Invandringspolitiken Ă€r det som har förĂ€ndrat Sverige mest under det senaste halvseklet. Det har skett med kvinnors acceptans och gillande, trots att det Ă€r just kvinnorna som Ă€r de stora förlorarna pĂ„ massinvandringspolitiken. Islam har inget utrymme för kvinnors rĂ€ttigheter. Kvinnor tycks inte kunna eller vilja förstĂ„ att vĂ„r starka stĂ€llning snart kan vara bara ett blekt minne.
Kvinnor dubbelt sÄ positiva till invandrare som mÀn
För att skriva den hĂ€r krönikan har jag Ă€n en gĂ„ng lĂ€st den sĂ„ kallade MĂ„ngfaldsbarometern, en attitydundersökning som görs varje Ă„r sedan 2005 vid sociologiska institutionen vid Uppsala universitet. I 2009 Ă„rs undersökning Ă€r bara 4 procent av befolkningen uttalat negativa till invandrare. PĂ„stĂ„enden om att svenskar Ă€r âfrĂ€mlingsfientligaâ Ă€r alltsĂ„ ogrundade.
Det intressanta Àr att attityderna skiljer sig signifikant mellan könen. Kvinnor Àr mer positiva till invandrare Àn mÀn. Undersökningen gÀller alltsÄ attityder till invandrare, inte till invandring generellt. Allra mest positiva till invandrare Àr medelÄlders högskoleutbildade kvinnor. I sÄ kallade globala attityder till mÄngfald Àr kvinnor dubbelt sÄ positiva som mÀn. Statistiskt signifikanta skillnader mellan könen har funnits Ànda sedan undersökningarna började 2005. MÀn Àr genomgÄende mer negativa till invandrare.
FörlÀngning av modersrollen
Om vi placerar kvinnors attityder till invandrare i ett socialt, ekonomiskt och historiskt perspektiv kan vi konstatera att kvinnor Àr positiva utifrÄn en position dÀr de har fÄtt sina egna behov och rÀttigheter vÀl tillgodosedda. De Àr nöjda och har rÄd att vara generösa. Orsakerna till kvinnors positiva attityder tas inte upp i MÄngfaldsbarometern. DÀr kan man bara spekulera. Trots kvinnors starka stÀllning i dag kan man förmoda att det Àr den gamla kvinnorollen som spökar. Kvinnor förvÀntas vara mjuka, moderliga och empatiska. Vi ska omfatta allt och alla med godhet och kÀrlek, ljuv mildhet och förstÄelse. Att vara positiv till invandrare blir ett slags förlÀngning av modersrollen.
Dessutom ser mÄnga kvinnor det fortfarande som sin uppgift att behaga och vara till lags, i synnerhet gentemot mÀn. I vara till lags-syndromet ingÄr inte att ha en stark egen stÄndpunkt, att sÀga nej och riskera att bli sedd som obekvÀm. Kvinnor ska vara vaga och behagliga och hÄlla god min. Motsvarande förvÀntningar finns inte pÄ mÀn.
LĂŠs mere »