Hvem tager det og hvem er ansvarlig ? EU kommisær Cecilia Malmström, der foreslår at vi vandrer videre fra denne flygtningekrise til den næste og den næste, uden at fundere mere over udviklingen på lidt længere sigt, eller for eksempel Morten Uhrskov, der ser at det der du foregår på Lampedusa, kun er forspillet til et langt større sammenbrud, der kan omfatte næsten 400 mio mennesker i Mellemøsten ?

Hvad gør vi så i Europa? Giver vi los og sender endnu flere penge? Åbner vi vore døre endnu mere på vid gab? Eller sætter vi hælene i og placerer en passende mængde krigsskibe i Middelhavet? Begynder vi at fatte, at Europas overlevelse afhænger af en lukning af grænserne for den uendelige strøm af mennesker fra en stadig mere overbefolket arabisk verden?

Andre EU lande end Sverige, er ikke meget for at “tage ansvar”. Cecilia Malmström må have en svært handikappet fantasi eller besidde en for en toppolitiker i EU helt uacceptabel uvidenhed, siden hun vil rende fra den ene brandslukning til den næste, uden at se hvor ilden kommer fra og hvor stor den bliver. Om ikke mange år er der f.eks. 100 mio egyptere. De 80 mio. i dag lever allrede i stor fattigdom og tænker på alt andet end demokrati og ytringsfrihed. 40 % er bønder, alligevel er landet verdens største hvedeimportør, hvor prisen holdes kunstigt nede af USA for at forhindre uroligheder.
Man kunne også formulere det sådan, at svenske politikere heldigvis endnu er de eneste i EU, der føler et større ansvar for Nordafrika, end for deres eget land. Italienerne ridser situationen op. Italy threatens forced repatriation on flood of North African migrants if European allies don’t take ‘fair share’. Tavsheden betyder “send dem hjem”, men kun uanstændige politikere kan ikke holde til så “onde” udtalelser. På ikke særlig lang sigt er det dem eller os. Befolkningskontrol i Mellemøsten ser ud til at komme til at foregå på én af to måder: Ved fortsat invasion af Europa, eller via krig, epedemier og hungersnød. Morten Lintrup ridser det også kort op i et klart læserbrev. Hjælp dem gerne, men kun i nærområdet. Og hvis det ikke er tilstrækkeligt, så lad disse landes befolkninger ligge, som de selv har redt. Hvis vi ikke kan tåle at se på de kommende katastrofer i Mellemøsten, vil vi gå under for at andre kan overleve. Det er EU politikeren Malmströms forslag: mere af det samme selvom Europa kun står ved begyndelsen. Hun er en livsfarlig politikertype.

Än så länge har inte ens en handfull länder anmält intresse. Sverige tillhör de få länder som sagt sig vara beredda att ta emot flyktingar, men hur många är ännu inte bestämt.Det här blir ett test på EU:s förmåga att omsätta ord till handling och faktiskt visa solidaritet i en krissituation, säger Cecilia Malmström. Malmström manar EU-länder ta emot flyktingar

“Ligestillet snerydning” – grader af vanvid

Dette er som bekendt skrevet fra Sverige. Jeg åbner af gammel (dårlig) vane for SR P 1 Der sidder to kvinder og interviewer en tredje om hvor diskrimineret kvindekønnet er i Sverige, hvorfor den nye S-leder ikke er kvinde, – de kan vel for pokker operere ham om – og Fanden og hendes pumpestok. I det hele taget er mandsreprænsentationen på P 1 sådan omkring 20-80 til kvinderne, de har fuldstændig taget magten over dagsordenen. Jeg skruer over på P 2 for at hvile ørerne med noget klassisk musik. Ikke en tone. En stiv times diskussion om hvornår P 2 formodes at have opfyldt sin lovede spillekvote for kvindelige komponister og musikere. Jeg er ikke født misogyn, tværtimod, men jeg kan vel presses til at blive det. Man kunne også slå sig på flasken som andre hæderlige mænd har gjort. Eller flytte til Danmark, hvor kun Enhedslisten og Hanne Vibeke Holst savner dette galehus af forskruede madammer. De ville elske kurser som Här får kvinnor lära sig att stå upp och kissa. Jeg vil tro den næste generation i Sverige får mere presserende kampe at udkæmpe end kønskampen, når nu svenske kvinder har fået foræret landet væk til lav-IQ machoer fra Mellemøsten.

”När Karlskoga kommun såg över sin snöröjning insåg man att det saknades ett jämställdhetsperspektiv. Av tradition plogades trafikleder och vägar till arbetsplatser med flest män först, medan gång- och cykelvägar, busshållplatser och vägar till förskolor prioriterades lägre. Morgnar då det snöat hade gångtrafikanter, cyklister och de som reste kollektivt svårt att ta sig fram. Nu prioriteras färdsätt och stråk som i högre utsträckning nyttjas av kvinnor och barn. De har ofta inte alternativet att ta bilen när det snöar.”.Lyfter fram Karlskogas jämställda snöröjning.

Mordforsøg på svensk litteratur

Jeg fortalte forleden om den temmelig særprægede oplevelse det var, at komme til at se en af Stieg Larssons Millenium film, som nu – surprise – skal til Hollywood. Brilliante svenske skuespillere i et fuldstændigt litterært makværk. Det er glædeligt at Wall Street Journals MICHAEL C. MOYNIHAN heller ikke hverken forstår plottet, eller bryder sig om hans agitprop. Han myrder lige Henning Mankel og Liza Marklund, nu har er i gang, men de kan jo være ligeglade fra post-maoistiske deres millionærtilværelser:

Perhaps it’s time for the Literary Review to expand its franchise, adding a gong for the worst political writing in a novel. The aim of the Bad Politics in Fiction award wouldn’t be to eliminate politically pointed storytelling—ours would be a poorer culture without Koestler, Solzhenitsyn, Orwell or Greene—but to lighten the heavy-handed didacticism of writers left and right, from Stieg Larsson to Ayn Rand.

Larsson, the Swedish political activist and author of the fabulously successful political potboilers known as the “Millennium series” (beginning with the ubiquitous “Girl With the Dragon Tattoo”), would surely be a retroactive Bad Politics contender, for his cartoonish tales of sinister capitalists doing battle with righteous journalists and anarchist hackers. […]

Sweden bequeathed to the world brilliant but often overlooked writers such as Hjalmar Söderberg, Vilhelm Moberg, August Strindberg and Selma Lagerlöf. Nowadays the country’s literary reputation is being murdered, but there’s no mystery about the identity of the perpetrators. Tattooed by Politics – Swedish detective fiction is highly profitable—and intent on slaying the dragon of capitalism.

Det er spor ikke behageligt for normalt følsomme, at se disse billeder fra mordstedet på Hisingen i Gøteborg i september sidste år, og de er da heller ikke fra mainstream pressens behagesyge kræmmere. Nogen ved Gøteborgs Politi har sluppet dem ud af bagdøren netop som det trækker sammen til en dom over ethioperen Ephrem Tadele Yohannes. Spørgsmålet er, om det er nødvendigt at se dem. Ved ikke at vise dem, skåner man ikke blot Elin Krantz´ efterladte, men også svensk presse og svenske politikere. Det er afvejningen.

Der var andre unge svenske piger, der led en lignende “globaliseret” død eller svære skader i 2010 og i årtierne før, fortjener de ikke at forbrydelserne imod dem eksponeres ? Jeg er overhovedet ikke indstillet på at nedtone ubehageligheder for svenske journalister og politikere, deres helt håndgribelige medansvar skal udstilles i detaljer, oprørende hændelser skal oprøre. Svenske mediers kliniske behandling af denne slags tragedier, er ikke beregnet på at publikum skal opfatte den fulde alvor. Det skal ikke ind under huden på os, fortrængningen er dens formål: Vi skal holde på “the stiff upper lip” og få det overstået og glemt i en fart, så vi kan komme videre i harmoni. Hun var kun 27 år, hun fik stjålet det meste af sit liv, hun er død, nu er det for sent at græde.

Det er ikke for sent at græde, det er ikke for sent at påpege at der er altid nogen der har et direkte ansvar og andre der har et indirekte eller moralsk. Ingen der lever og handler, er ansvarsfrie, dét skal påpeges, selvom disse samfundsstøtter kommer til at gå i graven uden nogensinde at blive bare mildt bebrejdet deres medejerskab til forbrydelser imod dem, de var sat til at tjene. De distancerer sig endda sprogligt fra kritik, det ligger i ordet “främligsfientlighet”. De tager helt fejl. Enhver fjendtlighed, der måtte forekomme, er rettet der hvor den hører hjemme: Mod dem selv – og de ved det inden under deres krysteragtige over-jeg. Mod deres uvidenhed, ligegyldighed, karrierefiksering, uansvarlighed og deres fejge mangel på civilcourage.

At have ansvar bør ideelt set kunne medføre, at man bliver draget til ansvar. I Holland anlagde to homoseksuelle sag imod byrådet i Utrecht for svie, tort og økonomiske tab påført dem af unge marokkanere, der ikke tolerer bøsser i deres nærhed. Regeringsdeltagende svenske partier har påført deres befolkning en lavintensiv krig med mange hundredetusinde voldsofre og ikke så få tusinde dødsofre efterhånden. Man ville gerne kende det nøjagtige tal. Dette har de gjort uden at spørge befolkningen, for de vidste de aldrig ville få et “ja”. (Enhver Gallup mellem 1983 og 2001 viste flertal imod den fremmedpolitik, skiftende regeringer førte i Danmark.)

Denne befolkning burde derfor overveje at føre krigen tilbage i de ansvarliges lejr, en juridisk krig naturligvis. Jeg ville gerne se svenske pårørende stævne ledende repræsentanter for disse partier, hvem der så måtte orke det psykisk. Det kunne være interessant at få afklaret, om denne og tidligere Riksdage er juridiske forbrydere, eller bare moralske. Når det er overstået, kunne man granske journalisterne. Gerne alle 18.000 for min skyld, men især de værste løgnhalse og luderkarle i avisernes ledelser. Deres strålende og velbetalte karrierer er bygget på andres lidelser, de er købt og betalt til at smøre sukker på et historisk forrædderi. De burde prøves ved en domstol for meddelagtighed.

Derfor blogges dette efter nogle timers overvejelse, andre kunne have valgt anderledes, måske kunne jeg også. Men man skal huske: Én eller flere ansatte i Gøteborgs Politi har lækket disse billeder, de har haft haft tanker med det og tænkt sig grundigt om inden. De har ment, de skulle ses. De har villet, at Elin skulle vidne imod de ansvarlige fra sin død, de har villet påføre meningsløsheden en slags mening.

De fleste kan jo nok indse, at udyret Ephrem Tadele Yohannes ikke er den eneste ophavsmand til denne tragedie. Elins voldsomme død steg ikke ned fra himlen, den steg ind fra gaden i sporvogn linje 5 i Gøteborg. Det gjorde den fordi konkrete mennesker havde besluttet, at morderen – der allerede var groft kriminel i USA – skulle befinde sig i Gøteborg. Det er afskum som Ephrem Tadele Yohannes og dem der har instrumentaliseret ham, der kan påføre Sverige udbredt, voldelig selvtægt udover den, de allerede har installeret. – Mordstedet i Gøteborg via amerikansk side, for robuste nerver. Andre frarådes. Via Uriasposten Mordet på Elin Krantz. – Læs eller genlæs Marcus Birros klumme om mordet: “Vi är utsatta för terror i vårt eget land.”

Last night for a few brief shining television moments …, Wafa Sultan, courageous author of the indispensible jeremiad “A God Who Hates,” strove gamely to educate Bill O’Reilly — often seemingly impenetrable by facts regarding Sharia — about how Islamic Law, patterned on the “perfect example” of Islam’s prophet Muhammad, sanctions rape. Andrew Bostom

Wafa Sultan kommer til København igen i år for fjerde gang på fem år.

Nøglen til islams magt er de trælbundne kvinder

Som svar på statsadvokatens hate speech-anklage udgiver Lars Hedegaard en bog om kvinder i islam. Helle Baldersbæk har interviewet forfatteren.

Samme dag, som Lars Hedegaard indtager sin plads på anklagebænken i Østre Landsret – nemlig den 26. april – udkommer hans nyeste bog, Muhammeds piger med undertitlen vold, mord og voldtægter i Islams Hus. Bogen er en reaktion på hate speech-anklagen i kølvandet på et interview, der blev lagt uredigeret ud på Snaphanen, hvorfra det bredte sig til alle skrevne og elektroniske medier i landet, der kunne se det interessante i, at en forfatter sagde, at muslimske piger kunne risikere at blive voldtaget, tævet eller dræbt af deres egne fædre. At Hedegaard flere gange undervejs pointerede, at det ikke er alle muslimske fædre, der voldtager deres døtre og heller ikke de fleste, prellede af som vand på en julegås.Seksuelle overgreb på småpiger, unge piger, voksne kvinder og endog ældre kvinder har fundet sted siden verdens skabelse og sker i alle kulturer. Men reaktionerne er meget forskellige fra kultur til kultur [..]

Et er, at muslimske piger, der måske er født i Vesteuropa og har levet hele deres liv her, kan finde på at have hemmelige kærester og gå så langt som et fysisk kærlighedsforhold. De er ret meget på den som vordende ærbare brude. Men den slags er der råd for – en ny mødom kan konstrueres på få minutter uden nævneværdigt ubehag.Noget andet er mysteriet om de forsvundne mødomme i muslimsk dominerede lande, hvor piger og kvinder er pakket ind og under opsigt døgnet rundt. Hun kan kun forlade sit hjem i følge med mandlige slægtninge, og indenfor hjemmets fire vægge hviler familiemedlemmernes øjne på hende. Det er en gåde, hvor sådan en piges mødom er forsvundet hen.Den syriskfødte psykiater Wafa Sultan fortæller om oplevelser fra den gynækologiske klinik i Aleppo i Syrien. Her blev den samme historie fortalt igen og igen med visse afvigelser, men det handlede altid om en ung kvinde, der skulle giftes i nær fremtid og som barn var faldet så uheldigt, at hun blødte fra underlivet.Hun havde brug for en jomfruattest, og efter indgående snak med de unge piger, handlede det om seksuelt misbrug, der var foretaget af nære familiemedlemmer. Sappho interview med Lars Hedegaard. – SE også Hedegaard: Ayatollahens seksuelle vejledning (29.3.2011) Hedegaard: “Dette er en politisk retssag”, Lars Hedegaard frifundet i racismesag.

Nu handler 266 sager jo for juristerne ikke om sandhedsværdien af det sagte, det er kun os andre, der kan være interesserede i den. Lad os tage et kig på Sverige og se om klanlulturernes kvindevold er enkeltstående, beklagelige hændelser eller om den danner et mere systematisk mønster. I 2006 levede i Stockholms, i Västra Götalands og i Skåne Län hvert sted cirka 200 unge piger under beskyttet identitet. Dvs. at i det mindste 1000 unge indvandrerkvinder beskyttes af det offentlige imod familiens mordforsøg, sandsynligvis langt flere. Det skønnes at 100.000 unge kvinder i realiteten lever som fanger i deres hjem i Sverige. Der er 11 udredte og dømte ærsdrab, men mørketallet er meget stort. Dels er der “balkonpigerne” og dels er der drab begået i hjemlandet. Sandheden er, at ingen kender tallet. Alene fra det sidste halve år, husker jeg tre svenske æresdrab fra pressen. Altså – enkelttilfælde eller en tendens ? Forskellen er en retssag, hvis du ikke udtrykker dig ifølge statsadvokatens verbale Emma Gad. Tager man til et af klanernes overvejende muslimske hjemlande, bliver tendensen forstærket og tydeliggjort hinsides enhver tvivl: Kvindemord øger med 1.400 procent i Tyrkiet og Tre af fire kvinder i hele Tyrkiet i gennemsnit mindst en gang om måneden udsættes for fysisk eller psykisk vold.

Förutom de i media uppmärksammade hedersmorden på Fadime och Pela,har polisen kännedom om nio andra fall av hedersmord som begåtts i Sverige de senaste åren. Omkring tjugo misstankar om hedersmord rapporteras till polisen årligen. På grund av bristande bevisning har fallen lagts ner. Värt att notera är att många hedersmord inte anmäls i Sverige, istället väljer förövaren att erkänna brotten i sitt hemland där brotten inte går under samma stränga lagstift- ning som i Sverige. Utöver det antal hedersmord som begås årligen i Sverige, fäller polisen årligen ca trettio fall av misshandel och omkring åtta hot. Till detta antal sker inrapporteringar om hot och fall av misshandel varje vecka, men i de flesta fall är bevisningen för knapp för att kunna ledas till åtal. Hedersrelaterat våld i Sverige i världen, pdf.

USA: Løgnen om anti-muslimske hate crimes

The Center for Security Policy today released a revised edition of their groundbreaking longitudinal study, Religious Bias Crimes 2000-2009: Muslim, Jewish and Christian Victims – Debunking the Myth of a Growing Trend in Muslim Victimization, based on FBI statistics reported annually in the Uniform Crime Reporting Program. The Center’s study contradicts the assertions that religious bias crimes against Muslims have increased, and that the alleged cause is widespread “Islamophobia” in America. In fact, the study shows that religious bias crimes – also known as hate crimes – against Muslim Americans, measured by the categories of incidents, offenses or victims, have remained relatively low with a downward trend since 2001, and are significantly less than the numbers of bias crimes against Jewish victims.

The Center’s study also contradicts the assumption of increased hate crimes against Muslims which has been asserted by Senator Richard Durbin’s (D-IL) Senate Judiciary Committee’s Subcommittee on the Constitution, and is the topic of hearings being held today. Printed copies of the study were delivered to each member of the U.S. Senate early this morning.

According to the Center’s analysis, in 2009, Jewish victims of hate crimes outnumbered Muslim victims by more than 8 to 1 (1,132 Jewish victims to 132 Muslim victims). From 2000 through 2009, for every one hate crime incident against a Muslim, there were six hate crime incidents against Jewish victims (1,580 Muslim incidents versus 9,692 Jewish incidents). Even in 2001 when religious bias crimes against Muslims increased briefly for a nine-week period, total anti-Muslim incidents, offenses and victims remained approximately half of the corresponding anti-Jewish totals. […] New Study on Hate Crimes Debunks the Myth of a Growing Trend in Muslim Victimization

Hvordan forsvarer man sig og udkæmper en magtkamp, når man skal seks-syv generationer tilbage, for at finde nogen der har prøvet ?

Trakasserierna mot skolans personal har pågått under lång tid. Personalen upplever att de saknar stöd i organisationen och det finns en uppgivenhet bland de anställda. Eleverna har tagit över skolan. De kränker lärare, de kastar saker på lärare, de tränger sig in på lektioner, hotar. Elever som skolledningen lyckas flytta dyker upp på skolan, tränger sig in, det luntas, det är anarki, säger Peter Norell, huvudskyddsombud för Lärarnas Riksförbund, till SR Göteborg. Elever trakasserar skolpersonal.

Elever trakasserar skolpersonal. Senaste året har varit stökigt, för både lärare och elever. På måndagen gick det helt över styr. Under tisdagen är skolan stängd. Nu stängs Lövgärdesskolan, Skolstängning-mångkultur i praktiken. Richard Jomshof: Video: Invandrarvåld får skolor att lägga ner – SD har varnat för detta.

Krænkelse over mini-broklap

Dansk polis kräver pass eller nationellt ID-kort av svenskar med utländskt utseende som åker tåg till Danmark. Det sker trots att svenskar inte behöver visa pass när de besöker nordiska grannländer. Det regleras i ett avtal om en nordisk passunion.Utlänningar i Sverige omfattas inte av den nordiska passfriheten. Det kan vara dessa personer som de danska poliserna vill hitta. Enligt flera vittnesmål kontrollerar de därför personer med utseende som uppfattas som utomeuropeiskt. Nordisk passunion hotad i Danmark, Politisk strid om passkrav på bron

Nu er spørgsmålet, hvem der bringer pasunionen i fare. Jeg ville påstå, den undergraves af Sverige. Det er ikke tre måneder siden vi kunne se, at 400 hver dag krydser Øresund, som har ophold i Sverige men ikke i Danmark. Man må formode det er borgere udenfor EU, der benytter sig af Malmø-modellen. De skal altså have fri bane, hvis det står til Sydsvenskan og De Radikale. Illegale indrejsende tager Øresundstoget, Her slipper 400 illegale indvandrere ind i Danmark

“Jag erkänner inte era svenska lagar”

Kvinnan erkänner att hon skickat e-postmeddelandena men hävdar att hon inte begått något brott.Vilks har gång på gång medvetet och välplanerat provocerat oss muslimer där han hånat vår profet och våra religion som är helt oacceptabelt, skriver kvinnan i brevet om varför hon inte dök upp i Helsingborgs tingsrätt.Kvinnan har dessutom avstått från rätten till försvarare eftersom det står i strid med sharia att ha en försvarare som är ickemuslim.
– Om han, Lars Vilks, uppfattar vad jag skrivit som hot så är det upp till honom, menar kvinnan i ett polisförhör som hölls i Göteborg.
Kvinnan berättade då att hon tidigare varit anställd på Volvo men på grund av trakasserier slutat jobba och nu går på behandling och är sjukskriven. Hoträttegång flyttas,Vilks-mål överförs till Göteborg.

Oxford Street 25 marts – en overset krigserklæring

Muslim protesters, some of them women clad in black burqas, marched in London last week to demand Sharia law for the United Kingdom.The march did not receive much publicity in the British press, although it made the rounds on the Internet via YouTube. Muslims Again Demand Sharia For Britain, Sharia Law for Libya Protest Shuts Down Oxford Street, London.

Den livslange jagt på den politiske korrektheds rødder

Der er efter denne bloggers mening kun én måde at sætte sig lidt ud over den daglige frustration affødt af historier om kulturel kapitulation der aldrig er nok, og måbende mainstreammedier der end ikke forsøger at trække de store linjer og perspektiver op: Gå op i fugleperspektiv og prøv gradvist at stykke et kludetæppe af forståelse sammen. Man kigger stadig på de daglige nyheder, men med rynket næse og overbærende foragt – det er så hamrende ligegyldigt at en Søren Pind med lidt skarpere politisk profil er blevet integrationsminister, det er undermineringen af Danmarks selvstændighed i internationale organer, eller den demografiske udvikling, der virkelig tæller. Man går derfor til f. eks. en Morten Uhrskov Jensen for at få reel dækning med stadigt fokus på det store billede.

Skal man prøve at forstå udviklingen i endnu større perspektiv bliver det endnu vanskeligere, og så meget desto mere fordi vi her på Snaphanen er glade lægfolk uden den nødvendige faglige dybde, og endnu mere fordi der måske ikke findes omfattende og sande modeller der giver svaret på hvorfor den vestlige kultur er så besat af suicidalitet som den åbenlyst er. Et af de bedste stede at søge inspiration og stimulerende input er så absolut Gates of Vienna, hvor ikke bare de faste bloggere, men også flere blandt kommentarskriverne der, kan give bare lidt af den indsigt man tørster efter. Som altid er uddrag fra de bedste poster der kun til inspiration til læsning af det hele, for det er en fascinerende og altid uafsluttet proces – dialog, med et ord man ellers ikke bruger – mellem blogger og læsere (LFPC).

[Kommentarskriver Hesperados] basic thesis is that PC MC [politisk korrekthed, multikulturalisme] is not the result of a deliberate plan by a secret cabal of powerful elites who intend to use it to abolish the Western nation-state and establish a globalized new world order. Instead it is a widely-diffused ideology that has its origins in traditional positive and well-intended Western ethical principles. All those good intentions have mutated and metastasized into a deeply irrational parody of the original, and are now embedded throughout the culture at all levels.

PC MC is fundamentally incoherent, but since most people never examine it in detail, or even consciously, the essential irrationality never has to be addressed.

Some highlights:

* No culture is better than another — but modern Western culture is bad, and all non-Western cultures are superior.

* To consider the distinct characteristics of different genetic groups is racist — but white people are inherently xenophobic and intolerant compared with “brown” people.

* Islam is a religion, not a race — but people who object to Islam are racists.

* Violence, even in self-defense, is never justified — yet the violence of Muslims and other “brown” people must not be judged, but rather understood within its cultural context.

And so forth.

PC MC requires its adherents to practice doublethink constantly, in order to entertain all these diametrically opposed notions. All races are equal, but white people are especially bad. In order to promote equality, we must treat people unequally, with straight white men receiving the worst treatment of all.

An ideology of such raging incoherence can only be enforced subliminally, through social pressure, ostracism, and the tacit implication that no good person could ever disagree with it. Because it owes its origins to worthy social goals — ending Jim Crow, not repeating the Holocaust, establishing equal rights for women, allowing equal opportunities for all races, etc. — PC MC continues to enjoy widespread societal approval, provided that its premises are never closely examined. […]

The organic growth of PC MC ideology in Western societies is a deranged viral meme that has infected the public information space. Although it has been expedited and accelerated by those who stand to profit from it — politicians, academics, trans-national corporations, etc. — it owes its success to the popular appeal of the original good impulses that lay behind the prototype versions when they emerged fifty or sixty years ago. […] Occam’s Scimitar

Jeg ville have forsvoret, at jeg nogensinde skulle få noget at gøre med Stieg Larssons krimier på første hånd, jeg husker ham fra hans Expo tid, det var rigelig svensk kommunisme til mig. Men da jeg nu befinder mig i Sverige og det magede sig sådan at der også var et TV apparat der i går aftes sendte Luftkastellet der blev sprængt tænkte jeg, at jeg måske ville overleve at føje mine svenske venner. Jeg indvilligede af høflighed.

Millenium filmene er ikke billigproduktioner. Filmen var flot lavet og spækket med gode skuespillere, og jeg var trukket ind i den fra starten. Problemet var mere, hvad det hele egentlig handlede om. Larssons heltinde Lisbeth Salander er en figur, der stritter ud i alle retninger, selvom Noomi Rapace spiller hende i én eneste toneart og uden at fortrække en mine. Hun er politisk korrekt skikkelse ( “karakter”, det er derfor jeg ikke skriver det), så derfor er hun i enhver henseende et offer for overgreb og uretfærdighed, sindbilledet på den moderne, politisk skolede svenske kvinde.

Hun er voldsoffer, offer for statsligt overgreb og seksuelt misbrugt. Dertil har hun lesbiske, anorektiske og autistiske tilbøjeligheder og træk. Ikke så underligt at hun ikke trak på smilebåndet i hele to timer. Ikke én gang lignede hun en nogenlunde almindelig ung kvinde, hun er dybfrossen som en poulard.

I filmens første halvdel er hendes hoved bandageret efter et skud, i den anden halvdel er hun udklædt som en overvintret punker med hanekam og næseringe. Larsson skulle have forestillet sig hende som Pippi Langstrømpe som voksen. Det har krævet en vældig god fantasi at gøre Pippe så hypervoldelig.

Da det hele var overstået, måtte jeg Google plottet. Jeg har stadig ikke forstået det, men jeg må vel se fortsættelsen på søndag. Disse tre Larsson krimier har indtjent en milliard kroner til Kommunistisk Arbejderforbunds Umeåafdeling, eller hvem der nu ender med at få dem. Den gennemsnitlige krimilæser må være kvikkere i opfattelsen end jeg selv er. Måske man skulle holde sig til kommisær Maigret spillet af Jean Gabin, en gubbe Salander og Larsson ville elske at hade: Et ganske normal, a- eller heteroseksuel sur mand. Om det var Larsson eller kun hans Salander, der er voldspervers, ved jeg ikke, men dette er nok den dårligste, mest ucharmerende reklame, Sverige kan få i udlandet.

Diversity leads to a drop in trust

An article in the most recent edition of social science magazine Mens & Maatschappij (Man and Society) claims that the greater the ethnic diversity in Amsterdam neighborhoods, the lower the sense of well being of its residents. The article claims that “a higher number of non-Western immigrants leads to a reduced sense of security and well-being among residents. A larger number of Western immigrants leads to an increased trust in the quality of life and future of the neighborhood”. The article is written by three researchers basing their conclusions on existing data bases.
The provided summary of the abstract reads, “This research investigates whether Robert Putnam’s (2007) well-known findings on the negative influence of ethnic diversity on social cohesion hold in Amsterdam. In the present study neighbourhood trust is the measure of social cohesion. Using data from the ‘Living in Amsterdam’ monitor ( Wonen in Amsterdam, 2007 ), multilevel analysis shows that neighbourhood trust is lower in ethnically diverse neighbourhoods. Furthermore, the percentage of first generation non-Western immigrants and second generation non-Western immigrants is also negatively related to neighbourhood trust. The percentage of second generation non-Western immigrants affects neighbourhood trust more strongly than the presence of first generation non-Western immigrants. In addition, the effect on neighbourhood trust differs for various non-Western ethnic groups. Neighbourhood trust is higher in neighbourhoods with a large percentage of immigrants from the Dutch Antilles and trust is lower in neighbourhoods with a higher presence of Moroccans.” Study Claims Non-Western Immigrants Reduce Trust in Amsterdam Neighborhoods. (Robert Putnam: E Pluribus Unum: Diversity and Community in the Twenty-first Century The 2006 Johan Skytte Prize Lecture, pdf.)

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Välkomna till Låtsaslandet! Låt oss ta en rundtur i landet där ingenting är vad det synes vara, där det är en dygd att låtsas och snudd på brottsligt att säga sanningen. Att låtsas är en omskrivning för att ljuga, men av hänsyn till ömtåliga själar kallar vi det för att låtsas. I Låtsaslandet har nu det allmänna låtsandet nått sådana proportioner att många har börjat tvivla på sina sinnen. De har faktiskt börjat tro mer på vad auktoriteter (media, politiker, chefen på jobbet) säger än på vad de ser med sina egna ögon. Sedan auktoriteterna (media, politiker, chefen på jobbet) med förenade ansträngningar gjort allt för att demonisera och oskadliggöra dem som vägrar låtsas återstår nu bara ett litet fåtal medborgare som fortfarande insisterar på att kalla saker för deras rätta namn. Men med intensifierade och målinriktade åtgärder förväntas även denna lilla minoritet snart resignera och sälla sig till låtsarnas skara.

Det allra viktigaste i Låtsaslandet är att låtsas att landet är överlägset alla andra länder i samtliga avseenden. Ingen medborgare får bryta mot denna grundregel. Låtsaslandet är Bäst, Vackrast och – framför allt – i särklass mest Moraliskt Högtstående. Det är Låtsaslandet som ska rädda världen. I Låtsaslandet tar man sitt ansvar. Världsmästare i godhet, jajamen! Här bär vi vår helgongloria med stolthet! Det finns inte en konflikt eller katastrof i världen som inte är en angelägenhet för Låtsaslandet.

Medlen att ingripa kan variera, från att skicka låtsaslyckade flygplan till någon muslimsk oroshärd till att i gränslös solidaritet ösa miljarder av skattebetalarnas surt förvärvade pengar över så långt bort belägna och maximalt underutvecklade befolkningsgrupper som möjligt. För ändamålet har Låtsaslandet ett särskilt organ, Sida, där det är knökfullt med låtsasmänniskor som låtsas att deras hämningslösa bortskänkande av andras pengar bekämpar fattigdomen i mottagarländerna. Olyckligtvis tyder inga tecken på att penningregnet har åstadkommit minsta lilla konkreta resultat – utom ökad fattigdom hos den plundrade egna befolkningen. Det ingår dock inte i uppdraget att bekämpa denna bieffekt.

Det är de utopiska kvaliteterna som räknas

I Låtsaslandet låtsas vi att vi är ädlare än alla andra. Ja, vi inte bara låtsas – vi är helt övertygade om att vi bär ädelhetens sigill på vår panna. Allra godast och ädlast är den intellektuella eliten som ständigt skriker ut krav på att människorna i Låtsaslandet ska ta hand om hela jordens befolkning. På den intellektuella elitens program står mångkultur, bortskänkande av pengar till andra länder, installationskonst och atonal musik, men på absolut förstaplats återfinner vi ”global rättvisa och solidaritet”. Dessa frågor har ända sedan 1960-talet legat den intellektuella eliten varmt om hjärtat, och eftersom de fattigaste och mest underutvecklade länderna som av en tillfällighet också är muslimska har även värnandet av islam hamnat på elitens, eller med Ole Hyltofts ord ”bedsteborgernes” agenda.

Oavsett vad de propagerar för är det ändå alltid sitt eget bästa de värnar om. Låtsasmänniskorna definierar fortfarande världen och sig själva enligt marxistisk modell. Det är visserligen ett något förlegat och blodbesudlat sätt att definiera ädelhet men ändå gångbart på något sätt. Den enda skillnaden är att de låtsasädla har bytt ut det förtryckta proletariatet mot alla jordens etniska grupper som har det svårt, och kapitalisterna mot alla Europas befolkningar i rollen som förtryckare.

Utmärkande för de talrika låtsare som fortfarande dras med sviterna av marxistiskt tänkande är att deras omtanke om tredje världens invånare med råge överträffar den sympati och gemenskap de känner med sina egna landsmän. Eftersom de egna landsmännen i låtsarnas tankevärld representerar den förtryckande klassen vore det inget annat än ren och skär rasism att identifiera sig med eller gynna dem. En fullkomlig otänkbarhet för låtsarna. Behovet av en utopi att tro på är så starkt att de utan synbart besvär har bytt ut den ena utopin mot den andra. Marxism eller mångkulturalism är hugget som stucket. Islamism passar också perfekt in i sammanhanget. För låtsarna är det de totalitära och utopiska kvaliteterna som räknas.

Ett godhetsförgiftat extreminvandringsparti

I den globala godhetselitens absoluta toppskikt urskiljer vi storlåtsarna i miljöpartiet, som gröna i ansiktet av godhetsförgiftning låtsas att de är ett miljöparti men i själva verket är ett extreminvandringsparti. Storlåtsarna anser att det är en mänsklig rättighet för alla jordens invånare att flytta till Låtsaslandet. Rusiga av migrationsöverenskommelsen med den borgerliga alliansregeringen nyligen utropar miljöhyckl… – förlåt miljölåtsarna Bodil Ceballos och Peter Rådberg följande i en artikel i Expressen i ett svårslaget godhetsanfall av rent orgiastiska mått:

”Sverige kan bidra till att göra en annan värld möjlig för den libyska befolkningen. Vi kan göra skillnad. Sverige ska verka för att flyktingar från norra Afrika får en fristad i Sverige och att övriga Europa öppnar sig för förföljda och förtryckta. Som ett av världens absolut rikaste länder är det vår skyldighet att agera och ge stöd till utsatta. (…) EU och Sverige ska aktivt stödja frihetsrörelsen i Libyen genom ekonomiskt och humanitärt bistånd.”

Då korkar de upp boxen med ekologiskt vin

Låtsarna besvärar sig aldrig med någon djupare analys eller tankeverksamhet. De drivs av ett så starkt känslomässigt tryck att de är fångna i sina utopier, ju mer verklighetsfrämmande desto bättre. Miljöpartisternas uttalanden är sådana låtsassaker som låter sig sägas om man lever i trygg förvissning om att man aldrig personligen behöver drabbas av några konsekvenser av sin egen totalt verklighetsfrämmande godhetspolitik. Huvudsaken är att man får sväva i det där behagliga tillståndet av allsmäktig godhet och bevara sin identitet som låtsare.

Det kan inte uteslutas att någon enstaka miljöpartist vid något tillfälle drabbas av eftertankens kranka blekhet vid tanken på att det kan bli ganska trångt i Låtsaslandets statsbudget, bostadsköer och på arbetsplatserna om några miljoner nordafrikaner flyttar in. Det är vid sådana tillfällen de styrker sig med att korka upp boxen med ekologiskt vin, mumsa på KRAV-märkta ostar från Bondens egen gård, tala visioner med likasinnade och drömma sig bort i ett saligt godhetsrus som är som honung och balsam för den egna självbilden.
Bland läsarkommentarerna i Expressen sammanfattar signaturen Max 79:

”Varför lägger vi inte bara ner Sverige istället för att dra ut på det så här och låtsas?”

Ja varför?

Vi låtsas att invandringen berikar oss

I Låtsaslandet låtsas vi att invandringen berikar oss. Vi låtsas att den gör vårt land till ett mer spännande land. Med heltäckande skygglappar på och anförda av maktlåtsare med översteillusionisten Stormogulen Fredrik Reinfeldt (m) i spetsen intensifierar vi låtsandet inför den oundvikliga sociala och ekonomiska krasch som vi närmar oss med stormsteg. Låtsaslandets invånare får nu dagligen uppleva den exotiska spänningen och berikningen i form av en snabbt växande försörjningsbörda för människor i de segregerade etniska enklaver där invånarna fortsätter leva precis som de gjorde i sina gamla hemländer, utbrända bilar, nedbrända skolor, stenkastning på polis och räddningspersonal, en alltmer ökande och brutal våldsbrottslighet, heders- och skammord, barnäktenskap, ensamkommande ”barn” i 25-årsåldern, andlöst spännande utmaningar för skolan i form av tusentals analfabeter och uppiggande språkliga innovationer som ”svennehora”, brustna socialbudgetar och en ursprungsbefolkning som är satt på undantag och enbart har rollen som finansiärer av det galopperande vansinnet. (Grafik: Affe)

Inför en befolkningsgrupp måste vi faktiskt ta de allra största skygglapparna på för att orka låtsas. Det är de gamla människorna som en gång med sitt arbete byggde upp landet innan det blev ett Låtsasland. De har inte hängt med i svängarna, de har aldrig lärt sig låtsas. För dem har det alltid varit verkligheten som har gällt. De har svårt att förstå vad det är som händer i deras fädernesland. Vi måste ha överseende med dem, de är fossiler från en annan tid. Vi måste ursäkta dem för deras bristande entusiasm när de inser att den framtid de har att se fram emot är att ligga inlåst med smutsiga blöjor och ingen personal.

Tack och lov är de en tyst och politiskt ofarlig grupp som man kan skära rejält på utan att de klagar. Ingen är heller intresserad av att lyssna på hur de har det eller höra deras berättelser om landet som det var förut. Med sina darriga gammelmansröster påstår de att det var ett bra land, men det var säkert ett rasistiskt land eftersom det var etniskt homogent. Det är bara att vänta på att de gamla ska dö ut som de otidsenliga fornlämningar de är. Så har vi ett störningsmoment mindre.

Propaganda och diskriminering

För att få befolkningen i Låtsaslandet att underkasta sig låtsandets konst har den styrande eliten ett antal osvikliga metoder till sitt förfogande. Propagandistisk hjärntvätt är beprövad från många totalitära diktaturer och garanterat effektiv när det gäller att få människor att låtsas. Politikerna i Låtsaslandet har i största enighet beslutat att landet är ett mångkulturellt låtsasland, och då är det invånarnas förbannade plikt att acceptera och älska det. Om medborgarna är motsträviga finns en hel arsenal av straffåtgärder att tillgå.

Till att börja med kallar man alla som har mage att uttrycka andra åsikter om massinvandring och mångkultur än de statligt sanktionerade för ”rasister” och ”främlingsfientliga”. Garanterat effektivt, täpper till munnen på de flesta. Skulle några ha den dåliga smaken att med sakliga argument ändå kritisera den förda politiken får man ta till de beprövade metoderna utfrysning, isolering, degradering eller sparken från jobbet. Inför hotet om att förlora sin försörjning brukar de flesta komma till besinning. För arbetsgivare som inbillar sig att de själva kan bestämma vilka de får anställa i sitt företag finns alltid möjligheten med anmälan för etnisk eller religiös diskriminering och skyldighet att betala feta skadestånd. Verkligt effektivt och en riktig vitamininjektion för näringslivet.

När kistlocken smäller igen stiger mumlet mot skyn

I Låtsaslandet låtsas vi att vi har yttrandefrihet. Den är ju stadgad i grundlagen. Men som alla vet är den förbehållen en liten tyckarelit av etablerade låtsare som har de rätta åsikterna om genus, invandringspolitik, mångfald, kultur och HBT. Det ingår i låtsaskonceptet att ingenting av verkligt intresse för landet eller allmänheten får diskuteras. Då skulle ju hela konsensuskulturen, som är själva hörnstenen i låtsandet, riskera att spricka. Det får inte ske.

Nittioåtta procent av befolkningen anses inte ha något av intresse att bidra med och bereds icke tillträde till officiella debattfora. Befolkningen i Låtsaslandet blir därför allt tystare. På de stora tidningarnas debattsidor är det en liten klick som låtsasdebatterar med varandra i en ständigt lika förutsägbar koreografi. När kistlocken en vacker dag obönhörligen smäller igen över låtsasdebattörerna kommer mumlet och tjattret att fortsätta stiga mot skyn och sväva som pratbubblor över gravplatserna i all evighet. Ty inte ens döden kan få tyst på låtsasbabblarna och deras stendöda åsikter.

Allmänheten ska veta så lite som möjligt

En av de främsta och mest oumbärliga krafterna i storlåtsarnas truppförband är journalisterna. Som alla vet skyr de inga medel för att servera allmänheten tillrättalagda och statstrogna låtsasversioner av det som pågår i Låtsaslandet. Journalisterna gör en bedömning av vad allmänheten tål, och denna bedömning utgår självklart från samma agenda som politikerna har. Allmänheten ska veta så lite som möjligt, det mår den bäst av. Allmänheten ska till exempel inte veta någonting om vissa invandrargruppers överrepresentation i kriminalitet, och den har definitivt inte rätt att få signalement på brottslingar så att den kan ta sig i akt och onödiga brott undvikas. Att ”peka ut” brottslingar är för journalister en mycket värre förbrytelse än att våldtäktsmannen X får möjlighet att begå fler våldtäkter eftersom allmänheten inte vet hur han ser ut. Denna etik gäller dock enbart invandrade brottslingar. För infödda gäller totalexponering med namn, bild och bostadsadress.

Journalisternas insatser för att upprätthålla låtsassamhället kan icke underskattas. Utan dem skulle hela låtsaskulturen falla samman som ett korthus. Vi ska ha klart för oss att det är i bästa välmening som journalisterna skonar oss från mindre trevliga sanningar om invandringspolitikens konsekvenser; som de epidemiskt ökande våldtäkterna på svenska kvinnor, begångna av invandrare, den verkliga innebörden av islam eller hur Låtsaslandets politiker spelar bakom befolkningens ryggar och avhänder sig alltmer nationell bestämmanderätt till maktcentrat EU. Låt oss skänka en medlidandets tanke till alla dessa maktens megafoner och deras mentala hälsa när de sitter och svettas vid sina tangentbord eller i radio- och TV-studios i grubbel över hur de ska kunna sno ihop inslag och artiklar utan att avslöja sanningen om läget i Låtsaslandet. Tänk er själva hur det måste kännas att ljuga mot betalning, även om den är riklig.

I Låtsaslandet är alla lika

I Låtsaslandet låtsas vi att alla är lika. Visserligen påstår vissa i Låtsaslandet att de gillar olika, men eftersom inte alla orkar låtsas lika framgångsrikt kringgår vi dilemmat genom att låtsas att alla är lika. Detta är dock den dogm som börjar bli allra svårast att hålla liv i, eftersom allt fler invånare i Låtsaslandet upptäcker att så inte är fallet. Att de helt enkelt är förda bakom ljuset i all sin godtrogenhet. Invånarna ser och drar slutsatser, en process som är potentiellt livsfarlig för låtsaspolitiken.

I Låtsaslandet har människorna levt i fred i tvåhundra år. Ända till för ett halvsekel sedan var landet homogent, fredligt och välutvecklat. Det var ingen slump att det var så. Ett lands utvecklingsnivå och välmående är direkt relaterade till befolkningens genomsnittliga intelligenskvot, IQ. I Låtsaslandet är den 98. Det är samma nivå som invandrare från övriga Europa. Invandrare från vissa östasiatiska länder har i genomsnitt IQ 105. De här grupperna har heller inga problem i allmänhet med att utbilda sig, arbeta och integreras i ett nytt land.

Massimport av utvecklingsstörda

Invandrare från Mellanöstern, Sydamerika, Syd- och Sydostasien har i snitt IQ 86. Invandrare från Afrika skiljer ut sig från alla andra invandrargrupper. De har en genomsnittlig IQ kring 70. Gränsen för utvecklingsstörning eller begåvningshandikapp går just där, vid IQ 70. Under IQ 70 betraktas man som utvecklingsstörd.

När Låtsaslandet massimporterar människor från Afrika importerar vi alltså tiotusentals utvecklingsstörda individer från samhällen med en utvecklingsnivå som ligger hundratals år tillbaka i tiden jämfört med vår, människor som kommer från stamsamhällen och i många fall är funktionella analfabeter. Många av invandrarna från Mellanöstern och Afrika har dessutom psykiska och fysiska handikapp som en följd av inavel sedan flera generationer.

”Moderna IQ-test är färgblinda”

Bara att nämna sådana fakta framkallar ramaskrin hos låtsarnas prästerskap. Här hotar ju hela generaldogmen om att alla är lika att spricka och omintetgöra hela låtsaspolitiken!

”Men moderna IQ-test är färgblinda” skriver professor Helmuth Nyborg i en artikel med rubriken ”Vi må ikke blive som Sverige” i Jyllands-Posten. De tar ingen hänsyn till hudfärg, kultur eller religion.

Hela 80 procent av intelligensen är ärftlig och påverkas inte nämnvärt av uppfostran eller utbildning. Den är stabil över generationer. Undersökningar visar att immigrantgrupper bevarar sin genomsnittliga IQ i många generationer och att den i stort sett förblir opåverkad av deras nya miljö. Det visar sig till exempel hos invandrarbarn födda i det nya landet som får alla möjligheter till skola och utbildning men misslyckas med att ens gå ut grundskolan med fullständiga betyg.

Har vi då inte många olika sorters intelligens? Jo, men bara en av dem är verkligt intressant, svarar professor Nyborg. Det är den generella intelligensen, som har högre grad av ärftlighet och större stabilitet över hela livet än andra uppmätta värden. Utifrån den generella intelligensen kan en persons utbildningslängd, förvärvsstatus och inkomst senare i livet förutsägas med stor precision. Den naiva tron på att social ingenjörskonst i form av välvilliga välfärdsförmåner och möjligheter till vuxenutbildning kan kompensera för låg IQ och förvandla alla invandrare till produktiva medborgare faller platt till marken. Afrikanska invandrare med en genomsnittlig IQ på 70 har allvarliga problem i alla länder som de har utvandrat till och löper, precis som andra människor med låg IQ, risk att leva på försörjningsstöd livet ut.

Import av låg IQ sänker Låtsaslandets BNP

Genom att låtsas som om alla är lika och oselekterat bjuda in människor i Låtsaslandet utan att ställa några som helst krav sänker Låtsaslandets politiker medvetet landets genomsnittliga IQ. Det är ingalunda ett kosmetiskt problem, hur mycket man än anstränger sig att låtsas. Hur mycket vi än avskyr det visar en rad storskaliga internationella undersökningar att ett lands genomsnittliga IQ ganska exakt kan förutsäga landets bruttonationalprodukt (BNP), dess ekonomiska tillväxtpotential och produktiviteten på individnivå. Genom hämningslös import av människor från länder med låg genomsnittlig IQ sänker alltså Låtsaslandets politiker med berått mod landets produktivitet och konkurrensförmåga på den internationella marknaden. De generella välfärdssystemen är inte utformade för den belastning som en ansvarslös invandring från länder med låg genomsnittlig IQ innebär. Följden blir att de urholkas och töms.

Invandring från länder med låg genomsnittlig IQ bäddar dessutom för ökad kriminalitet och mer utbrett asocialt beteende. Sambanden mellan intelligenskvot och kriminalitet är starka. Ju lägre IQ desto större risk för en kriminell karriär.

Ny forskning visar att personer med låg begåvning oftare begår brott än andra. Enligt studien, som har gjorts på drygt 49 000 svenska män, dömdes 12,6 procent av männen med låg begåvning till fängelse. Motsvarande siffra bland de normalbegåvade var 6,3 procent och bland de högbegåvade 1,9 procent. Lågbegåvade dömdes också fler gånger och till längre straff.

Ett svek mot kommande generationer

Kommande generationers existens sätts på spel för en låtsasideologis skull. Stormogulen översteillusionisten Fredrik Reinfeldts ord om ”olikheter som går sida vid sida” är en klyscha, en dröm, en illusion. Så här lät det när han som MUF-ordförande utvecklade sin syn på välfärd och bidragsförsörjning i ett TV-inslag 1993:

Som bekant har det runnit en hel del vatten under Låtsaslandets broar sedan 1993. Översteillusionisten Reinfeldt har för länge sedan övergett sina egna teser. Han är illa ute även hos sina egna kärnväljare, och de moderata sympatierna rasar i opinionsundersökningarna.

”Reinfeldt har gjort det Gösta Bohman aldrig skulle ha gjort – han har jagat bort sina egna kärnväljare. Antagligen har Reinfeldt även skapat den moderata soffliggaren eftersom borgare nu känner att det saknas betydelse att rösta på moderaterna eftersom man får någon mittparti-miljöpartivälling tillbaka. Moderaterna saknar charm. Det Moderaterna vunnit på är en urusel motståndare – det kan förändras snabbare än Moderaterna” skriver Jan Kallberg på Dagens PS/Opinionen.

Kultureliten umgås helst med sig själv

Læs mere »