Lars Hedegaard: Ræven går derude, mor. Erindringer 1980-2011 (Trykkefrihedsselskabets bibliotek, Odense, Danmark 2011).

Af Thomas Nydahl

Lars Hedegaard, historiker och journalist, född 1942, är ordförande för Trykkefrihedsselskabet sedan det grundades 2004. Min första kunskap om honom fick jag när jag läste I krigens hus, som han skrev tillsammans med Helle Merete Brix och Torben Hansen och som jag presenterade i min bok Stormar och vilopunkter 2006.

När Hedegaard nu publicerar andra delen av sina memoarer ser jag att I krigens hus kom att bli en vattendelare i dansk debatt, och att boken gav honom ett rykte som ”islamofob”.

Det av Ayatolla Khomeini introducerade begreppet ”islamofob” har sedan 1979 fungerat som stämpel på människor som yppat kritik inte bara mot islam i allmänhet, utan mot islamismen som totalitär ideologi och tankegods i globala terrornätverk i synnerhet. I och med al-Qaidas våldsamma entré på arenan har det också blivit ett verktyg för de härskande klasserna i Europa, som de använt mot människor som aktivt stått upp till yttrande- och tryckfrihetens försvar, särskilt då mot de individer som visat på likheterna mellan det förgångnas totalitära ideologier och förtryckssystem (nazismen, fascismen, kommunismen) och islams utveckling i vår tid, som en religiös väckelserörelse och förstärkt ideologiskapande system (den arabiska våren, som blivit en kall vinter, är kanske det gångna årets bästa exempel på den utvecklingen, där islamisterna i land efter land flyttat fram positionerna, inte bara på barrikaderna och i blodiga uppror, eller inbördeskrig som i Libyen och Syrien, utan också i de parlamentsval vissa av länderna hunnit genomföra).

Nå, med detta sagt har jag givit en bild av vem Lars Hedegaard är, vilken betydelse han har och vad vi kan lära av honom och hans krets.

Det finns en annan, för mig mycket viktig aspekt som Lars Hedegaard berör i memoarerna. Han har ett förflutet som revolutionär vänsteraktivist. Det har jag också. Därför förstår jag också att han så tydligt ser likheterna mellan Maos, Stalins, Hitlers och islams despoter. De representerar alla totalitära, slutna tankesystem som in i minsta detalj (livsmedel, drycker, kläder, musik, litteratur, moral) vill reglera människors vardag.

Det intressanta är att Lars Hedegaard vid en tidpunkt i sitt liv börjar ifrågasätta det han själv skriver (och tänker). Han märker att han reproducerar offentlighetens regler för ”godhet” och att han därmed bekvämt slipper utveckla sina egna tankar. Som journalist har han ändå haft många olika arenor till sitt förfogande, som journalist för tongivande danska dagstidningar, till chefredaktör-stolen på vänsterliberala Information.

Bland det sista han lämnade var Groft sagt-krönikörens roll i Berlingske Tidende. Hans år som journalist ledde honom också in i studiet i en av Danmarks värsta, politiskt motiverade, terrorverksamheter, nämligen den som Blekingegade-banden sysslade med. Hela den historien finns numera dokumenterad i olika böcker, själv skrev jag om den här.

Det anmärkningsvärda med de gossar och flickor som rånade banker för PFLP:s räkning (och den egna lyxkonsumtionen) är att de blev omsvärmade av allmänvänstern och godhets-etablissemanget i de köpenhamska intellektuella kretsarna. Hedegaard blev förstås varse det på sin redaktörsstol.

I Hedegaards memoarer finner vi också intressanta resonemang om Israel/Palestina–frågan och det han med den egyptisk-judiske historikern Bat Ye´ors ord kallar ”palæstinianismen”. Det heta engagemanget för palestinska flyktingar bortser, som vi ju vet, från det faktum att 800.000 judiska, fördrivna flyktingar från arabvärlden fick en exilplats. Vad som däremot de flesta inte vet, är att denna arabvärld har ett egenintresse av att göra palestinierna till de eviga flyktingarna. Varför inte ställa frågan varför länder som Libanon, Jordanien och Egypten aldrig givit dem status som medborgare.

Med tanke på allt som hänt i denna del av världen under 2011, finns det verkligen skäl att ägna sig åt någorlunda seriösa studier, inte bara av flyktingfrågorna utan också av det grundläggande och farligaste: risken att Israel utsätts för ännu en militär intervention från någon eller några av de kringliggande arabiska nationerna och Iran. Hedegaard har egen erfarenhet av både judiska och palestinska miljöer, han har varit gift med en judinna, levt i Israel och har haft personliga vänner i palestinska familjer. Hans långa liv i USA hade självklara förbindelser till dessa miljöer.

När han varit verksam ett tiotal år i Nordiska Ministerrådet (som han berättar om med stor humor, inte minst skildringarna av resorna till det vacklande och eländiga Sovjetimperiet), kom ett krig som tycktes ta européerna på sängen. Det kriget var i själva verket flera olika krig, mellan länder och folk som en gång utgjort den sydslaviska federationen Jugoslavien.

Læs mere »

Inte bara elever drabbas av hot och våld i skolan. Bland lärarna uppger 5 procent av de kvinnliga och 7 procent av de manliga lärarna att de har blivit sparkade, slagna eller på annat sätt fysiskt skadade. Värst är situationen i Malmö och Helsingborg, visar studien. – “Jag har kommit in på skolor som är en krutdurk. Det är bara en fråga om när det smäller. Det är uppjagad stämning. Jag känner av det bara jag stiger innanför dörren. Det är ingen bra utbildningsmiljö,” säger Henrik Wollter, huvudskyddsombud för Lärarförbundet i Malmö. SVT Många barn utsätts för våld i skolan. – Arbetsmiljöverket: Ny bred forskningsstudie om hot och våld i skolan.

Sharia: Den snigende pakkeløsning

Uvidenheden hos de retslærde der sammenligner islamiske parallelsamfund med “fiskersamfund på vestkysten” er mere end almindeligt alarmerende. Der er i tiden en higen efter at imødekomme islamisk fremtrængen, og jurister hører i høj grad til de segmenter der bliver våde i øjnene og andre steder ved tanken om eksperimenter med ny og spændende “retspluralisme”. Man kan nok godt allerede nu fastslå at eksperimenterne ikke vil blive blokeret af almindelig borgerlig besindighed, for en sådan eksisterer ikke længere. I stedet må man afvente og se konsekvenserne af eftergivenheden som de udfolder sig. Forhåbentlig går det rigtig galt i et af de mere suicidale lande som Storbritannien, før toget er kørt her. Dette er i det mindste en trøst i al jammeren: Vi holder trods alt tilbage i mange henseender, så hvis andre vil være kanariefuglen i kulminen, så lad dem dog (LFPC).

In the November 2011 fatwa section on OnIslam.net, radical Muslim Brotherhood cleric Yusuf al-Qaradawi recommends gradualism in the implementation of Shari’ah (Islamic law derived from the Quran or Sunnah).

Responding to a question, “What are the guidelines in an attempt to apply gradualism in Islamic Shari’ah?, ” Qaradawi writes:

“Gradualism is one of the laws of nature that Allah Almighty has created. It is also needed in applying the rulings of Shari’ah to make a change in people’s life. The Prophet (peace and blessings be upon him) stayed in Makkah for thirteen years struggling to shake the false beliefs the Makkan people had adopted. Then, for other ten years, Allah Almighty revealed to him (peace and blessings be upon him) the laws that the Muslim would live by. Gradualism played an effective role in that regard.”

He adds: “Gradualism in applying the Shari’ah is a wise requirement to follow. In doing so, we will be following Allah’s Laws with regard to physical nature and teachings of Islam. Gradualism was observed in enjoining the obligations of Islam such as Prayer, fasting, et cetera, and in forbidding the prohibitions as well.”

Qaradawi’s gradualism in applying Shariah is in conformity with the objectives of the Muslim Brotherhood, an international Sunni Islamist movement that seeks the establishment of a worldwide Caliphate or universal Islamic state through gradual and peaceful means. […] Muslim Brotherhood Cleric Calls for ‘Gradualism’ in Applying Shari’ah 

Sharia Law Already Devouring UK
Examples on the ground from premier religious freedom attorney, Paul Diamond, University of Cambridge.

In 2008, while arguing for the need to formally introduce Sharia law into the law of the United Kingdom, the Archbishop of Canterbury claimed Sharia law was “inevitable” in the UK . He denied it was an “alien” system and called for “constructive accommodation” of Muslim law. He did this in a calculated and provocative manner, while denying a place for its more “extreme punishments.”

It is unlikely that many members of the Muslim community would be satisfied with an Anglican primate determining the limitations of the Quran and Sharia law.

This argument was rapidly followed by the Lord Chief Justice: Lord Phillips helpfully said there was a place for Sharia law, particularly in mediation. He lamented the “widespread misunderstanding” of Sharia law. The newly established Muslim Arbitration Tribunals immediately put a picture of the Lord Chief Justice on their website in appreciation of his endorsement.

In the United Kingdom, the many thousands of Sharia courts can quietly go about their business of implementing “justice” in a form totally “alien” to the Judeo-Christian tradition, denying human rights to many of our citizens — particularly women.

The “constructive accommodation” of Muslim law reached a logical conclusion with the declaration this year of Sharia law controlled zones in a number of areas geographically spread over the country, where the Islamist militants enforce their will. Their posters declare: “No music or concerts, no porn or prostitution, no drugs or smoking, no gambling, no alcohol.” A reign of terror has begun, with threats of implicit violence against anyone who “insults” Islam, changes religion, or fails to dress appropriately. I have already been contacted about assisting two individuals subject to Islamist threats.The police stand passively by, adhering to their diversity training…..læs videre: Pajamas Media.

Lippestad ønsker blant annet å innkalle bloggeren Peder Nøstvold Jensen, kjent som Fjordman, som vitne når saken starter. I sitt såkalte manifest nevner Breivik bloggeren som et av sine store ideologiske forbilder. – Det viktig for å oss er å prøve å trenge inn, og se hvor han på sikt har fått disse meningene fra. Da må vi også gå til de kildene han har brukt. Dette gjelder spesielt Fjordman. Han har vært et viktig ideologisk motor for siktede, sier forsvareren, men understreker samtidig at ansvaret for det som har skjedd kun kun ligger hos Breivik. – Det er et mål for oss å finne en forklaring på det uforklarlige, sier Lippestad i intervjuet med Viggo Johansen.Lippestad: – Rettssaken vil komme som et sjokk

Hvor Breivik sagen nærmest er fraværende i Danmark, er den mere til stede i Sverige, også uden for politikerkredse, der er de mest forudsigelige og uinteressante. Den internationalt berømte svenske psykiater Johan Cullberg, skrev den 7 december ”Breivik är tillräckligt frisk för att straffas”. Den næsten lige så kendte Sten Levander svarer: Cullberg har fel om Breivik – både teoretiskt och kliniskt”. Når de lærde strides om Breiviks sindssyge, kan vi andre også tillade os det på det, der nu er vores niveau. Stillet overfor det ubegribelige, er læg og lærd lige nøgne, men vil Norge nå turde se Breivik også som et symptom, og ikke bare en sygdom? Vil det være en del af chocket til foråret? – Se også: Breivik og co. kværner Norge ned i et sort hul.

Svenske domstole dømmer allerede efter sharia

Vores juridiske fagkyndige siger, at der i Danmark er en landsretdom for, at en kvinde ikke kan få den udestående mahr ved skilsmisse. Sådan er det, indtil det bliver lavet om:

Det blir allt vanligare att svenska domstolar avgör tvister om muslimsk brudpeng, mahr, som innebär att mannen ska ge sin hustru en summa pengar vid skilsmässa. För Sina från Iran blev det en chock när tingsrätten dömde honom att betala. Reportage av Jenny Hallberg och Zinat Hashemi. Hör även Mosa Sayed, doktor i internationell privaträtt vid Uppsala universitet, om hur det kommer sig att svenska domstolar avgör fall om brudpeng. Muslimsk brudpeng avgörs i svensk domstol, SR P1-morgon reportage, min 9:23.

Temperamentet der er ved at sønderrive verden

Der er ingen grund til at tvivle på professor Derengowskis udlægning af denne sag. Det er set utallige gange før, og det vil blive gentaget på ubestemt tid så længe der ikke er nogen autoriteter der vil sætte en effektiv stopper for hysteriet – hvilket er uløseligt kædet sammen med viljen til at indsætte statslige magtmidler i en eskalerende rækkefølge. Vi ved det, men i mainstreammedier og mainstreampolitik er man ikke i stand til at forestille sig at muslimers påkaldte krænkelse ikke på nogen måde behøver at udspringe af en krænkende handling i nogen meningsfuld betydning af ordet – her i Vesten.

Som det ses i dette seneste eksempel er ikkemuslimers blotte gengivelse af muslimske helligtekster i en sammenhæng der ikke er konfessionel opfattet som krænkende. Det er udtryk for manglende respekt (i betydningen underkastelse) for islam, og dette er i dette begrebsapparat det samme som et angreb på islam. Og reaktionen kommer prompte i form af det velkendte primitive raseri. Derengowski endte med at blive fyret, men læs det hele på Jihad Watch (LFPC).

My name is Paul Derengowski, and I was hired by Tarrant County College in 2008 to teach Great World Religions, Bible History I & II, and Introduction to Philosophy.

On November 8, 2011, I gave the second of a two-part lecture on Islam, as I’ve been doing Spring, Fall, and sometimes twice in the Summer, dealing with Islamic history and doctrine, and more particularly Muhammad’s move to Medina. A question had been raised by two Muslim students in the previous the lecture concerning the sources I used to discuss the raid at Nakhlah. At the start of the second lecture I provided my sources (The Life of Muhammad by Haykal and the Qur’an), which included reading Sura 2:216-217. That is when all hell broke loose.

Both Muslim students, for an hour, berated me, my sources, and my credentials. When other students in the class attempted to ask questions or make comments, then the Muslim students would interrupt them as well. Finally, toward the end of the class period, a student made a comment on how “scary” the person of Muhammad seemed to be. That’s when the male Muslim blurted out “you ought to be scared,” and then bolted for the door in a fit of outrage. […] Muslim students threaten, force resignation of prof who quoted from Islamic texts 

Abdulwahab pakket med 17 kilo sprængstof og søm

“Thank heaven for muslim fools.” Først satte Taimour Abdulwahab sin GPS forkert, nemlig til Norrtälje 70 km nord for Stockholm, og så forhindrede en løs forbindelse ham i at udløse alt sprængstoffet, så kun en rørbombe på maven blev udløst, og forårsagde det der i folkemunde noget fyndigt og uærbødigt hedder “hans tarmskylning” og velfortjente død. At han alligevel blev en helt i visse muslimske kredse, viser at der ikke skal så meget til. Måske er det vigtigste for en martyr i en dødskult også, at han selv dør. I det tilfælde var det jo en stor succes, og han kunne tillige komme de 72 jomfruer til møde med et lille hul i maven, og ikke som et samlesæt i 1000 dele. I eftermiddag er det et år siden. Muslimske terrorister har en vis numerologisk fetish, så det er med lidt bæven svenskerne skal forbi denne årsdag.

The Stockholm suicide bomber Taimour Abdulwahab was carrying up to 17kg of nails and explosives when he blew himself up among Christmas shoppers a year ago but a loose wire meant the bomb did not detonate properly saving dozens of lives. Loose wire saved dozens of Christmas shoppers caught in suicide bomb attack by Taimour Abdulwahab.

Københavns Kommune: Socioøkonomisk københavnerkort. Man ser, at de hvide enklaver er der hvor den medie, kultur-politiske, antændige elite gerne bor, de der kan komme i betragtning til den nye Tøger Seidenfaden prisen: Marianne Jelved, Jakob Holdt, Carsten Jensen, Frederik Dessau, Klaus Rifbjerg osv. osv. og hvor Svend Auken boede. Når gatede communities også kommer til København, vil vi finde dem boende der, multikulturalisterne der ændrede Danmark for altid, og hvis fulde ansvar først står enhver klar om 20-30 år.

Rapport från ytterligheternas rike

Pomeripossaskatt, löntagarfonder, massinvandring och åsiktsförtryck

Den som i Sverige kritiserar eller ifrågasätter landets invandrings och flyktingpolitik blir omgående stämplad som rasist eller xenofob. Mot bakgrund av att Sverige, i förhållande till den egna befolkningens storlek beviljar fler asylansökningar än något annat EU-land är detta egentligen märkligt. Att förespråka ett ökat flyktingmottagande är i Sverige i allra högsta grad respektabelt, i vissa kretsar nästan ett måste, medan den som vill se en minskad flyktingström mot Sverige behandlas som en paria. I det förstnämnda fallet rör man sig trots allt ut mot det okända – inget fungerande samhälle har haft fri invandring, medan en begränsning av asylströmmen faktiskt skulle utgöra en harmonisering med det övriga EU. Märkligast av allt är kanske att samtliga Sveriges riksdagspartier med undantag av Sverigedemokraterna beslutat att skriva in Sveriges medlemskap i EU i grundlagen, trots att det framställs som rasistiskt och främlingsfientligt att föreslå en asyl- och invandringspolitik liknande den som förs av ett genomsnittligt EU-land!

Ensidigheten i debatten där man endast får kritisera flyktingpolitiken för att vara alltför restriktiv, men inte för att inte vara tillräckligt restriktiv är fördummande och har påverkat hela samhällsklimatet i negativ riktning. Allt åsiktsförtryck, vare sig det är statligt sanktionerat som i diktaturstater eller resultatet av ett kollektivt socialt tryck som i HC Andersens ”Kejsarens nya kläder” är fördummande. Denna stigmatisering, som innebär att den som vill att landet för en kontrollerad invandring beskylls för att vilja stoppa all invandring får mig att tänka på en av sjuttiotalets skattedebatter – Pomperipossa-affären.

Pomperipossa-affären – uppkallad efter en satir av Astrid Lindgren – hade sin upprinnelse i att denna folkkära författare fick betala 102% i inkomstskatt. Själv uppgav hon att hon inte hade något emot att betala hälften av sin inkomst i skatt men blev ändå av dåvarande finansminister Gunnar Sträng jämförd med Mogens Glistrup, en skattekverulant som inte betalade ett öre i skatt!

Det är inte min mening att kasta smuts på den nu bortgångne Gunnar Sträng. Trots sina brister och fel gjorde han också många bra saker, bland annat kämpade han i sin ungdom för att få statarsystemet avskaffat. Den olyckliga Pomperipossaskatten var trots allt resultatet av en uppgörelse mellan socialdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet där de två sistnämnda i efterhand smet från sitt ansvar. Det bör dessutom framhållas att när skattehuset i Stockholm några år senare sprängdes försökte han inte på något sätt använda denna tragedi till att smutskasta Astrid Lindgren eller någon annan av skattesystemets kritiker. Ur den synpunkten stod han moraliskt och etiskt skyhögt över många av dagens svenska politiker och mediadebattörer som har exploaterat Utøya-massakern maximalt för att misskreditera sina meningsmotståndare.

Ja, 102% i skatt måste väl ändå betraktas som extremt och kontraproduktivt, men tyvärr långt ifrån det enda exemplet på hur Sveriges makthavare för en extrem politik. Andra exempel är den utrikespolitik som Sverige förde under Olof Palmes tid och löntagarfonderna.

Gunnar Sträng avgick som finansminister efter valnederlaget 1976 och ersattes när socialdemokraterna åter kom till makten 1982 av Kjell-Olof Feldt. Under den tid Kjell-Olof Feldt var finansminister ville Sveriges socialdemokratiska regering – som enda land i västvärlden – socialisera eller kollektivisera Sveriges näringsliv genom de så kallade löntagarfonderna. Planerna på löntagarfonder hade redan kläckts innan valnederlaget med utvecklades under tiden i opposition, för att röstas igenom i december 1983. Under den pågående debatten i riksdagen satt Kjell-Olof Feldt, som utåt förespråkade löntagarfonder och skrev ’Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit” på en bit papper. Versen kunde fotograferas och läsas från riksdagens åskådarläktare, och slogs omedelbart upp i pressen.

Den nästan ofattbara dubbelmoralen hos dåvarande finansministern får mig att undra hur många av dagens förespråkare av det mångkulturella samhället som innerst inne sitter och tänker: ”Multikulturalism är ett jävla skit, men nu har vi baxat den ända hit”. av Galileo

Frankrig: En uge som alle andre

One policeman killed with an AK47 in Vitrolles, – Two killed in two other shoot-outs in Marseille, -A teen killed in a vendetta in St. Ouen, – A tobacco shop owner savagely attacked, now in serious condition in Lyon, – A policeman wounded in Dijon while intervening in a burglary, – Policemen attacked and wounded while questioning a woman wearing a niqab, -Two gendarmes struck with iron bars by gasoline thieves in the department of Var, -Living in Fear

Reinfeldt: “Faktisk er det bare folket, der er problemet”

Et nærmest surreelt interview med Sveriges statsminister i Dagens Nyheter, hvori han tilslutter sig Tøger Seidenfadens demokratiforståelse i rubrikken. Sverige har indtil november taget imod 96.784 udlændinge af alle kategorier bare i dette år, men humlen er, at de fleste aldrig forlader landet igen uanset hvilken kategori, de tilhører. Once in, never out. Svenske politikere har konstrueret sig en parallel virkelighed, i hvilken “fremmedfjendtligheden” ikke tolkes ud fra drænet på statskassen, nedmonteringen af velfærden eller kriminaliteten, men som resultat af tilstedeværelsen af “fremmedfjendltlige partier”. Partierne skaber synspunkterne, ikke omvendt. De er altså vokset frem fra en højere, uantastelig instans, for at stige ned fra himlen og retlede folket. Måske ser virkeligheden bare sådan ud inde i Reinfeldts autoritære hoved.

Holder man bare dem nede med ethvert middel, er der vupti! ingen fremmedfjendlighed, og den der måtte være tilbage, kan man iværksætte pædagogiske foranstaltninger overfor, se Ullenhag: Vi måste stå upp mot hatet, 6 december 2011. der vanen tro, gør politiske problemer til moralske. Det er den traditionelle, svenske måde at bevare den egentlige politiske magt på meget få menneskeres hænder, så folket, når det nu uheldigvis skal stemme hvert fjerde år, stemmer følelsesfuldt og rigtigt, og ikke på dem som magten og statspressen systematisk har svinet til gennem de foregående år. Hvorfor ikke bare være ærlig, og sige ligesom hans egen minister Birgitta Ohlsson: Avskaffa Sverige, vi har fundet på noget bedre ? Og “folkestyre, det kan man da ikke overlade til folket, det klarer vi også bedre.” Hans parti står i øjeblikket til 33 % af de svenske stemmer, ikke mindst takket være den nye tågehorn af en S-leder. Pest eller kolera – svenskerne vælger kolera selvom de har andre valg. Angsten for at vælge, er en velkendt fobi.

Læs mere »

Videos kan ses i HD 1080 p Bent Jensen citerer i video I to socialister, “der elskede friheden mere end socialismen”: George Orwell og Arnulf Øverland. Fra salen i video II  er det bla. Katrine Winkel Holm, Kai Sørlander, Ole Gerstrøm, Jeppe Juhl og Lone Nørgaard, man hører. Tilsidst Alex Ahrendtsen.

»Forpligtet til redelighed« hedder professor Bent Jensens anmeldelse af andet bind af Lars Hedegaard erindringer “Ræven går derude, mor”. Bogen blev præsenteret i en stuvende fuld forfatterforening, folk der havde trodset den anduvende storm måtte stå også i de tilstødende lokaler. Mange nye ansigter i denne forsamling af “gamle, bitre, hadefulde mænd,” (omtrentligt citat fra en af Sveriges 120 ens aviser) var der forbavsende mange unge kvinder, og kønne og lattermilde er de jo allesammen, der er vel ikke blevet leet så meget siden Mark Steyn. Bagefter præsenteredes bogen med Niels Thomsens tegninger med titlen “Halallucinationer” , lige noget for en gammel haram- 67′ er. Det gjorde tegneren selv og Farshad Kholghi. Køb den og se, hvorfor han hverken kan komme i Berlingske eller Politiken. Anmelderne gav den seks fatwaer ud af seks mulige. Jeg har bogen og vender særskilt tilbage til den senere.

Læs mere »

PAul Weston, tidligere UKIP, formand for det nydannede British Freedom Party. Han har Oxford Wits, han kan skrive, han er morsom og han kan klare Dødsruten uden snøvl eller slinger, kort sagt en rigtig englænder som de blev fremstillet for mange Herens årtier siden, da jeg fik mine første engelske venner. Jeg ved det, for jeg har kravlet på pub med ham et par gange. Hans seneste essay er få dage gammelt, bedøm selv: Muslim Misogyny, Feminist Indifference.

Så fik de heller ikke aflivet Lars Vilks denne gang

Salar Mahmood, 24, Abdi Aziz Mahmud, 26, och Malik Mohamud, 26, åtalades i går vid Göteborgs tingsrätt misstänkta för förberedelse till mord på den omstridde konstnären Lars Vilks.Polisen misstänker att attentatet var planerat i minsta detalj och att det skulle utföras natten mot den 11 september – på tioårsdagen av de blodiga terrorattentaten i New York. Så skulle de tre männen mörda Vilks, Männen tog kontakt med politiker.

Prøv at studere disse to artikler grundigt. Beviser og indicer mod wannabe-morderne er fuldstændigt overvældende, de er skyldige som ind i Helvede. Alt er altså som sædvanligt, og dertil hører også at de er så underbegavede, at de fucker det hele op, som det hedder på ny-danglish. Jeg kan godt lide en af jihadisternes spørsmål på noteblokken: “Hvad er en biennale?”. Politiet kunne måske betjene dem med den oplysning, at det er italiensk og betyder “noget der sker hvert andet år,”antagelig oftere end en lys idé opstår i deres egne hoveder. Én ting er usædvanlig set med danske øjne. De tiltales for “(kluntet)forsøg på mord.” Med andre ord, hvis de var lykkedes, ville det være mord, men hvis de havde brugt en bombe, og ikke knive, så først da ville det have været terror i svensk lovgivnings øjne. Westergaards wannabe morder fik 10 år og udvisning efter terrorparagraffen, og de her har da lykkedes med at terrorisere svenske kunstnere til endnu tavsere tavshed, for de ser som Vorherre først og fremmest på den gode vilje. Og Herregud, vi leger jo bare, vi er kunstnere, er det farligt at sige ditten, siger vi bare datten. Ny-svensk er bare barbariet, eller hvordan var det nu ?

Forårskollektionen i Muslimaernes Magasin – feminister bifalder

Via Atlas Shrugs.

The Supreme Court must decide whether women may keep their faces covered in court. Or rather whether Muslim women can, but other women can’t.

A young Muslim woman in her thirties, known as N.S., claims that the psychological distress of testifying with her face uncovered against two male defendants, relatives she has accused of sexually assaulting her as a child, trumps the long-honoured right of the defendants’ lawyers to see her expression under cross-examination. Drudge sioa book jacketjpg3

The case went to the Ontario Court of Appeal in June of 2010. There, irony was heaped on irony in the presentations of two intervening groups whose perspectives sum up the conflict – the ideology of multiculturalism versus the sacred tenets of democracy – that sits at the heart of this case.

The Women’s Legal Education and Action Fund (LEAF) – a bastion of feminist activists – argued that the alleged victim should be allowed to wear the veil if her religion demands it, stating that forcing a Muslim woman to uncover her face while testifying “could very well be seen and experienced as an act of racial, religious and gendered domination.” […] Barbara Kay: Feminists back women as possessions in Supreme Court case