En logisk følge af demografien. Det er 20 år for sent at Moderaterna “ser rødt” :
M ser rött av arabisk förskola
Av Dan Ivarsson 10 december 2004
I februari kommer troligtvis ett förslag om att Malmö ska starta förskoleklasser där all undervisning sker på arabiska.
Moderaterna rasar mot idén och hotar att avbryta allt samarbete inom “Välfärd för alla”. Men Malmös ledande socialdemokrater är beredda att pröva helt arabiska förskolor – om det leder till bättre skolresultat.
Lars Hedegaard har næppe nogen fremtid i diplomatiet………………….klumme fra Berlingske.. På svensk og dansk:
Kommentar Av Lars Hedegaard
Inte långt från Danmark ligger ett land utan yttrandefrihet. Ett land där lag och ordning håller på att bryta ihop utan att några medier vågar berätta om bakgrunden, för det får de inte. Det räknas nämligen som hets mot vissa folkgrupper om man berättar om vem som står bakom våldet, och då ingriper staten. Trots dessa bedrövliga förhållanden betraktar detta lands ledare Sverige – för det är Sverige som vi talar om – som en moralisk stormakt, som är ledande i fördömandet av grannlandet Danmark, vars regering har försökt skydda rättsordningen med regler som ska stoppa uppsplittringen i parallellsamhällen.
Till min betydande överraskning fick jag för några månader sedan en inbjudan från en pedagogisk institution någonstans i Sverige att komma och tala om islam som historiskt fenomen. Inbjudan kom från människor som hade läst vad jag hade givit ut om ämnet. De måste alltså känna till att jag inte betraktar islam som en fredens religion, utan däremot som en totalitär politisk ideologi, och att jag inte betraktar heliga muslimska mäns växande inflytande i Västeuropa som någon kulturberikning.Det går aldrig bra, tänkte jag. Visserligen såg jag det som sannolikt att jag själv skulle komma ur Sverige igen utan att lida skada, men vad skulle hända med de modiga människor som hade bjudit in mig?
Min rädsla visade sig välgrundad. Kort efter mitt föredrag började en lärare i staden sprida ut rykten om att den som hade bjudit in mig var rasist, och hans chef fick besök av en grupp muslimska män, som i hotfulla ordalag protesterade mot att institutionen hade tillåtit en rasist – nämligen jag– att föreläsa.
Då Sverige inte har yttrandefrihet var lokalpressen förhindrad att rapportera om det muslimska gängets uppförande, liksom stadens invånare naturligtvis inte heller fick veta att jag inte med ett ord hade nämnt raser i min föreläsning. Och det fungerar. Det blev antagligen sista gången som man i denna svenska stad stiftar bekantskap med andra åsikter om islam än den som imamerna kan acceptera.Så vill imamerna naturligtvis också gärna ha det i Danmark.
Islam ska varken få kritiseras, förhånas eller förlöjligas, för det drabbar den respekt som de islamiska fanatikerna alltid har krävt. Men här stöter de på den danska grundlagens § 77, som slår fast att envar har rätt att offentliggöra sina tankar under ansvar inför domstol. “Censur och andra förebyggande förhållningsregler får aldrig någonsin införas på nytt”.
När dessa ord nedtecknades1849 var det naturligtvis statsmakten som man tänkte på. Ingen hade väl räknat med att angreppen på yttrandefriheten skulle komma från privata intressegrupper, som vi ser det idag.Om grundlagsfäderna hade föreställt sig att diktaturanhängare skulle försöka missbruka strafflagens mer eller mindre välmenta bestämmelser om rasism och hädelse till att förhindra kritik av totalitära ideologier skulle de givetvis ha tagit hänsyn till det.Låt oss – för att det inte ska råda det ringaste tvivel – backa upp grundlagsfäderna genom att snabbast möjligt ta bort strafflagens bestämmelser om hädelse och rasism, dvs. de redskap som islams talesmän nu vill använda till att underminera vår frihet. Annars kan det snart bli nödvändigt att beställa yttrandefrihetens gravsten.
Af Lars Hedegaard
Ikke langt fra Danmark ligger et land uden ytringsfrihed. Et land hvor lov og orden er ved at bryde sammen, uden at nogen medier tør berette om baggrunden, for det må de ikke. Det regnes nemlig for hetz mod bestemte folkegrupper, hvis man fortæller, hvem der står bag volden, og så griber staten ind.
Trods disse bedrøvelige forhold anser dette lands ledere Sverige — for det er Sverige, vi taler om — for at være en moralsk stormagt, der fører an i fordømmelsen af nabolandet Danmark, hvis regering har prøvet at beskytte retsordenen med regler, der skal dæmme op for opsplitningen i parallelsamfund.
Til min betydelige overraskelse modtog jeg for nogle måneder siden en invitation fra en pædagogisk institution et sted i Sverige til at komme og tale om islam som historisk fænomen. Indbydelsen kom fra folk, der havde læst, hvad jeg havde udgivet om emnet. De måtte altså vide, at jeg ikke anskuer islam som en fredens religion, men derimod som en totalitær politisk ideologi, og at jeg ikke betragter hellige muslimske mænds voksende indflydelse i Vesteuropa som en kulturberigelse.Det går aldrig godt, tænkte jeg. Ganske vist anså jeg det for sandsynligt, at jeg selv ville slippe ud af Sverige igen uden at lide overlast, men hvad skulle der dog ske med de modige mennesker, der havde inviteret mig?
Min frygt viste sig velbegrundet. Kort efter mit foredrag begyndte en skolelærer i byen at udsprede rygter om, at den, der havde inviteret mig, var racist, og hans chef fik besøg af en gruppe muslimske mænd, der i truende vendinger protesterede mod, at institutionen havde tilladt en racist — nemlig mig — at forelæse.
Da Sverige ikke har ytringsfrihed, var lokalpressen afskåret fra at rapportere om det muslimske tæskeholds optræden, ligesom byens borgere naturligvis heller ikke fik at vide, at jeg ikke med et ord havde omtalt racer i min forelæsning. Og det virker. Det bliver formentlig sidste gang, man i denne svenske by stifter bekendtskab med andre udlægninger af islam end den, som imamerne kan acceptere.Sådan vil imamerne naturligvis også gerne have det i Danmark.
Islam må hverken kritiseres, forhånes eller latterliggøres, for det går ud over den respekt, som de islamiske fanatikere alle dage har forlangt. Men her støder de på den danske grundlovs § 77, der fastslår, at enhver er berettiget til at offentliggøre sine tanker under ansvar over for domstolene. “Censur og andre forebyggende forholdsregler kan ingen sinde på ny indføres”.Da disse ord blev nedfældet i 1849, var det naturligvis statsmagten, man tænkte på. Ingen havde vel regnet med, at angrebene på ytringsfriheden skulle komme fra private interessegrupper, som vi ser det idag.
Hvis grundlovsfædrene havde forestillet sig, at diktaturtilhængere ville prøve at misbruge straffelovens mere eller mindre velmente bestemmelser om racisme og blasfemi til at forhindre kritik af totalitære ideologier, ville de selvfølgelig have taget højde for det.Lad os — for at der ikke skal herske ringeste tvivl — bakke grundlovsfædrene op ved at hurtigst muligt at fjerne straffelovens bestemmelser om blasfemi og racisme, dvs. de redskaber, som islams talsmænd nu vil bruge til at underminere vores frihed. Ellers kan det snart blive nødvendigt at bestille ytringsfrihedens gravsten.
uden ytringsfrihed. 2 afviste læserbreve:
På DN-debatt söndagen den 5 december presenterade folkpartisterna LarsLeijonborg och Mauricio Rojas en ny, chockerande undersökning om densvenskainvandringspolitikens följder i förorterna.
Men de nämnde inte ett ord om att det faktiskt var Folkpartiet, under ledning av Bengt Westerberg ochBirgit Friggebo, som satte igång utvecklingen av den segregering och detutanförskap som vi idag ser i våra förorter.
Nej, nu skyller Leijonborg och Rojas de ökande problemen påsocialdemokraterna. Då, när folkpartiet ansvarade för invandringspolitikeni Carl Bildts regering, gjorde Friggebo visserligen ett tappert försök attlösa problemen genom att åka ut till Rinkeby och uppmana folk att tavarandra i hand och sjunga ‘We shall overcome’. Men vad blev resultatet?.Jo, år 1990 fanns det 3 bostadsområden i Sverige som kunde klassas somverkligt utsatta – Rosengård i Malmö, Rinkeby i Stockholm och Hammarkulleni Göteborg.
Nu, 14 år senare, har dessa bostadsområden, enligt folkpartietsnyaSIFO-undersökning, vuxit till 136 och spridit sig över hela landet.Förklaringen till denna spridning är att regeringarna på 80- och 90-talenmedvetet satsade på en integrationspolitik som man kallade “HelaSverige-strategin”, vilken gick ut på att fördela invandrarna på så mångakommuner som möjligt för att på så sätt försöka lindra invandringensnegativa effekter. Staten stod för kostnaderna de första tre åren ochlovade samtidigt kommunerna att problemen därefter skulle vara lösta. Medfacit i hand kan Leijonborg och Rojas nu konstatera att det blivit tvärtom.Därför varnar de nu för att utvecklingen istället kommer att leda tillallvarliga etniska konflikter, typ dem i Holland, om vi inte genast löserproblemen.Men folkpartisterna talar som vanligt med kluvna tungor. Ty, samtidigt somde i ena ändan varnar för de svåra problem som uppstått så propagerar de iandra ändan ivrigt för en ökad invandring av människor från Främre Asienoch Afrika, vilka huvudsakligen hamnar i den arbetslöshet, detbidragsberoende och det utanförskap som Leijonborg och Rojas nu är så räddaför.
Dessutom är det allt fler analfabeter bland invandrarna idag, vilketknappast lär göra det lättare för oss. Men sådana små detaljer bekymrartydligen inte folkpartisterna. Och vem som skall anställa, eller försörja,alla dem som i ökande omfattning strömmar in i landet det harfolkpartisterna naturligtvis inga svar på.Nej, tyvärr vi kan nog inte förvänta oss något annat än ‘We shallovercome’ även i fortsättningen!.
LB, Härlösa
Tack för erbjudandet. Men av utrymmesskäl har vi tyvärr ingen möjlighet attpublicera artikeln.Med vänlig hälsningMats BergstrandDebattredaktör
Folkpartiets utspel
OM BARA VILJAN FINNS
På DN Debatt den 5/12 -04 skriver Lars Leijonborg och Mauricio Rojas (fp)under rubriken “Explosiv ökning av antalet utsatta bostadsområden”. Iartikeln används begreppet “utanförskapsområden” och i detta läggs lågsysselsättningsnivå och dåliga skolresultat, och svagt valdetagande, delvisäven hög våldsbrottslighet. Antalet sådana områden har ökat från tre 1990till 136 tolv år senare, 2002.
Även om det inte uttryckligen sägs, så handlar det alltså om invandrare ochresultatet av den invandring som förekommit till Sverige under de senastedecennierna.Den bild som hittills förmedlats till landets medborgare är att detvisserligen förekommer problem, men att utvecklingen ändå går åt rätt håll.Det är bara en tidsfråga innan integrationen lyckas. I varje fall går ensådan att åstadkomma, om tillräckligt mycket resurser satsas.Nu vet vi att det inte är så. Trots prioritering av skolor med hög andelinvandrarelever, trots allehanda bidragsutbetalningar, trots särskildamiljardsatsningar i “utsatta” storstadsområden så fortsätter utvecklingenatt gå åt fel håll. Det är bra att Folkpartiet nu medverkar till att göradenna verklighet synlig.
Frågan är dock vad som orsakat dagens problem. Är det något som bara”blev”, som bara “växte fram”, liksom av sig självt? Har dagens problemvarit oförutsebara? Har utvecklingen varit oundviklig, bortom möjlighet förmänniskor att påverka? Finns det ingen som bär något ansvar eller är vialla bara offer, “utsatta”?
För att kunna finna en väg ut ur dagens situation kan det vara klokt attförst betrakta den väg som ledde oss fram till denna situation.
Denna väg kan symboliseras av fp-ledaren Bengt Westerberg, då han påvalnatten 1991 reste sig ur TV-soffan, när Ian Wachtmeister kom in istudion. Det var en protest som markerade den syn som legat till grund för”den generösa flyktingpolitiken”. Det sågs som ett val mellan ont och gott,där varje invändning kunde avfärdas med olika tillmälen och där varjeproblem kunde lösas med mer godhet och mer resurser.Denna grundsyn, och partipolitiska samstämmighet, möjliggjorde denmassinvandring som förekommit under hela 1990-talet. Invandringen tillSverige har varit väsentligt större än till något av våra grannländer.
Entopp inträffade i början av 90-talet, samtidigt som arbetslösheten varhögre än på länge. Det var under en borgerlig regering med Birgit Friggebo(fp) som invandringsminister och Bengt Westerberg som socialminister.Denna regerings första åtgärd blev att till papperskorgen förpassa enliggande s-propostition, “Aktiv flykting och migrationspolitik”(1990/91:195. 1) där det talades om att “varje land har ett ansvar för sinaegna medborgare”, att en “mycket stor andel av de asylsökande i Europa ärinte i behov av internationellt rättslig skydd.” och att “vi måste lämnaden alltför idylliserade och romantiska beskrivningen av det mångkulturellaoch välja en mer realistisk utgångspunkt”.
Det har sedan inte saknats röster som varnat, men dessa har inte släpptsfram i massmedia. De har inte ens haft normala demokratiska rättigheter,för att hyra möteslokaler, annonsera i tidningar eller hålla torgmöten.Varken Folkpartiet eller något annat riksdagsparti har reagerat mot detta -“för den goda sakens skull”, får man förmoda.Det anmärkningsvärda är att detta drabbat inte bara nazi-orienterade ochantidemokratiska grupperingar. Det har drabbat varje organisation, utanundantag, som kritiserat den förda politiken: “Det nya partiet” som”Sverigedemokraterna”, “Folkviljan och massinvandringen” som “Blågulafrågor”.
Den omfattande invandringen, i ökad utsträckning från fjärran länder ochfrämmande kulturer, har kombinerats med en kravlöshet gentemotnykomlingarna. Samtidigt har det bedrivits ett konstant kampanjande motursprungsbefolkningen, för att bekämpa en förment “främlingsfientlighet ochrasism”.
Detta är knappast en politik som haft folkligt stöd. Detta märktes genom demånga nya rösterna till Folkpartiet i valet 2002, efter att partiet gjorten liten markering med sitt tal om krav på kunskaper i svenska för att fåsvenskt medborgarskap. (Av detta blev dock inget, efter valet har fråganuppenbarligen släppts av fp.)Nu vill fp lösa problemen med den höga arbetslösheten bland invandraregenom “ett perspektivskifte som öppnar vägen för en inkluderandeutvecklingspolitik baserad på egenmakt i stället för omhändertagande, påarbete i stället för bidrag”.
I princip riktigt, men kan det fungera? Harde invandrare i yrkesaktiv ålder som nu är öppet arbetslösa eller stårutanför arbetsmarknaden de kunskaper och färdigheter som efterfrågas pådagens svenska arbetsmarknad? Har de ens nödvändig motivation? Om bidragendras in, vad händer? Får vi då inte just den våldsamma konfrontation somRojas varnar för?”Sverige befinner sig farligt nära den punkt då de etniska och socialakonflikterna kan urarta…” skriver de två fp-företrädarna.
Tyvärr är denpunkten delvis redan passerad. Det pågår redan en lågintensiv krigföringmot svenskar och det svenska samhället. Inslag i denna är gaturån ochvåldtäkter, värderån och inbrott, hot och kränkningar, misshandel och mord,skolbränder och attacker mot kollektivtrafiken.Det finns ingen enkel lösning på de enorma problem vi nu fått på halsen.Det handlar om att försöka försiktigt krypa tillbaka från kanten till denavgrund, framför vilken vi hamnat. Här krävs ett batteri av olika åtgärder.Först av allt gäller det att alla partier blir klara över situationensallvar. Här återstår mycket att göra – (s)-regeringen har haft svårigheteratt vinna nödvändigt stöd i riksdagen för ens måttliga åtgärder för attbromsa invandringen och asylmissbruket. Inget annat parti ville sätta stoppför möjligheterna att lämna in ständigt nya ansökningar.
I själva verket måste till en klar viljeinriktning om att tills vidareminimera den fortsatta invandringen till Sverige. Här skulle vi kunna läramycket av t ex Danmark och Nederländerna. Inom EU borde vi stödja förslagetom asylmottagning i EU:s utkanter.Vidare måste vi få en effektivisering av kampen mot våldsbrottslighet.Detta måste innefatta en bättre gränskontroll och utlänningskontroll, såvälsom konsekvent utvisning av grova brottslingar. Svenska medborgarskap skebeviljas med stor restriktivitet.Mycket mer än så finns att göra – om bara den politiska viljan finns
.Jan Milld————————————————————————
Denna artikel sändes alltså till DN Debatt den 6/12 -04, men refuserades.Den har även sänts till debattsidorna i Svenska Dagbladet, Aftonbladet ochExpressen – med samma resultat.
Mens Sverige har kurs mod status som 2. verdensland:
http://w1.sydsvenskan.se//index_css.html
Danskan starkare på skånska gymnasier
Av Tomas Lindblad 5 december 2004
Danska börjar bli ett av de stora språken på skånska gymnasier. Många elever ser möjligheter till utbildning eller jobb på andra sidan Sundet, och allt fler skolor erbjuder nu eleverna att välja danska som tredje språk. Intresset för svenska språket i Danmark är däremot fortfarande svalt.
Eller som Mona Sahlin udtrykte det efter en svensk kvinde måtte søge asyl i USA for sin libanesiske eks mand forfølgelser:
http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,488346,00.html
“Staten ska hjälpa fler jagade kvinnor att emigrera”
Persson går til modangreb mod Leijonborg og Rojas på besøg i Malmø. Han kunne sige sandheden: Riksdagen bærer en kollektiv skyld ved at have gjort enig front mod befolkningen. Ingen er “bedre ” end andre, men den kommende tid vil der blive trængsel ved håndvasken.
Som “statsmand” skal han dog sætte en positiv mine op, selvom det eneste han tilsyneladende drømte om inden Anna Lindhs død , var at overnatte på Systembolagets vingård i Sydfrankrig og spille golf med andre velaflagte rigmænd på Cote d Ázur. Nu kan han ikke rende af pladsen før 2006.
http://w1.sydsvenskan.se//Article.jsp?article=10102627
– Det finns inga kvicka lösningar. Det här är ett långsiktigt arbete. Jag är helt övertygad om att det är arbete för de vuxna och bra skolor för barnen det handlar om. Båda har varit svårt att ordna sista tiden.För fem år sedan lanserade regeringen en storstadssatsning, särskilda pengar riktade för att gynna integrationen i Malmö, Göteborg och Stockholm.
För Malmös del blev det över en halv miljard kronor. Nu har projektet ebbat ut.Men Göran Persson uteslöt på måndagen inte att det kan bli en ny storsatsning, även om han inte vill lova några pengar.- Jag är inte främmande för att vi gör en ny storstadssatsning, sade han.Persson pekade också på EU-samarbetet, där Sverige arbetar för en jämnare fördelning av hur många flyktingar varje land tar emot.
Mindre for stadig flere skattekroner. Segerfeldt tænker øjensynligt på Svensk Näringslivs nylige rapport som jeg vedlægger så snart den kommer online igen.
“Hvor blev alle pengene af ?” Svaret findes men ingen tør sige det lige ud:
Financial Times:
http://news.ft.com/cms/s/24b81a6a-472c-11d9-b099-00000e2511c8.html
Sweden no longer welfare role model for world
By Fredrik Segerfeldt
Published: December 6
From Mr Fredrik Segerfeldt.
Sir, For decades, Sweden has been a role model for budding welfare states (European Comment, December 1). The world’s highest taxes have been justified by the world’s most encompassing social protection. This is no longer the case.
True, Sweden still has the highest public social expenditure in Europe, as share of gross domestic product. However, an unemployment benefit or a surgery is not paid for with percentages of GDP, but with real money.
And despite lower taxes, Denmark and Austria devote more euros per capita to social spending than Sweden; Germany and the Netherlands only a little less.
In 1980, social spending in Sweden was 50 per cent higher, in euros per capita, than the average of six other European countries. Since then, Sweden has raised taxes more than the other countries.
Concurrently, the advantage in social spending has all but disappeared. High taxes have lowered growth, diminishing the tax base in comparison with other countries. A large share of a shrinking pie soon gets smaller than a small share of a growing pie. The world’s highest taxes do not produce the world’s best welfare.
Fredrik Segerfeldt, Confederation of Swedish Enterprise, SE-114 82 Stockholm, Sweden
Exilens “MING” – en naturlig debattør i en avis – bare ikke i svenske.
“Ett nytt socialt landskap har vuxit fram i Sverige.
FEL! Ett nytt socialt landskap har skapats i Sverige av dagens svenska politiker.
“Utanförskapet, som 1990 var ett relativt begränsat storstadsfenomen, finns i dag runt om i Sverige.”
Dagens svenska politiker har varit och är oerhört angelägna att hela Sverige skall ha samma sociala utseende. Dagens svenska politiker har lyckats väl med att påföra hela landet de problem som tidigare var storstadsfenomen. Folkpartiet har starkt eldat på utvecklingen.
“Drivkraften bakom denna process är det sysselsättningssammanbrott som har inträffat mellan den föregående och den senaste konjunkturcykeln.”
Höhö. till “sysselsättningssammanbrottet” är ett inflöde i Sverige av lågutbildade och analfabeter, vilka inte är anställningsbara på en svensk arbetsmarknad SAMTIDIGT som jobben för lågutbildade lämnar Sverige för låglöneländerna.Därefter redovisar Leijonborg & Rojas sysselsättningsstatistik för en del olika områden.
“Antalet områden med extremt låg sysselsättning (under 50 procent) tiodubblades och likaså de med mycket låg sysselsättning (under 60 procent). Om man tittar på alla områden med låg sysselsättning (det vill säga under 70 procent) handlar det om en åttadubbling. 1990 fanns det bara nio områden med en sysselsättning under 50 procent. Siffran för 2002 var 91. Antalet områden under 60 procent växte från 24 till 252 under samma period och områden under 70 procent från 93 till 746.”
De politiskt korrekta är inte medvetna om denna situation, eftersom svenska media inte beskriver denna utveckling. Därför bräker de politiskt korrekta i Sverige: “de flesta invandrare i Sverige har ett arbete”.De politiskt korrekta ser naturligtvis inte dem, som inte befinner sig på arbetsmarknaden. De vet därför inte vilken skrämmande stor mängd människor, som det rör sig om.Omfattningen av hur många invandrare som inte arbetar är osynligt, eftersom svenska media inte beskriver detta.
“År 1990 fanns det ganska många län (Halland, Jämtland, Dalarna, Kalmar, Gotland, Örebro och Västmanland) där samtliga bostadsområden hade en sysselsättningsnivå över 70 procent. Denna situation förekom inte i något län 2002.”
Dagens svenska politiker har således lyckats väl med sin strävan att utbreda problemet.
“Därför behövs en radikal förändring, ett perspektivskifte som öppnar vägen för en inkluderande utvecklingspolitik baserad på egenmakt i stället för omhändertagande, på arbete i stället för bidrag. Det behövs en ny förmåga att våga ställa krav på att alla människor ska göra så mycket de förmår – att ställa krav är att bry sig. För utanförskapet kan inte brytas utifrån. Det är bara inifrån, när de berörda själva tar saken i egna händer, som någonting positivt kan hända. Och utan arbete finns det ingen väg ut ur utanförskapet. Det är den liberala vägen ut ur utanförskapet. Den grundar sig på en konsekvent arbets- och egenansvarslinje. Den ställer krav och öppnar möjligheter.”
Folkpartiet gör här ett felaktigt antagande, nämligen att majoriteten av de berörda klarar av att “ta saken i egna händer” och lösa sina sysselsättningsproblem.Men detta stämmer inte.
En alltför stor andel av dem som flyttat till Sverige klarar inte av att bli egenförsörjande på en modern arbetsmarknad. Alltför många klarar därtill inte av att fostra de egna barnen till att bli egenförsörjande på en modern arbetsmarknad.
Vidare torde Folkpartiet förmodligen anse att USA är en förebild vad beträffar “arbets- och egenansvarslinje”. Det finns städer i USA, huvudsakligen befolkade av svarta, där i stort sett hela stadens befolkning inte arbetar.Det uppstår inte automatiskt tillräckligt många jobb med en “arbets- och egenansvarslinje”. I synnerhet uppstår det inte jobb för dem som inte klarar av de krav som en modern arbetsmarknad ställer.
Dagens svenska politiker har sannolikt skapat en permanent underklass i Sverige.
“områden där utanförskapet har blivit det sammanfogande kittet i en kollektiv identitet som grundar sig på en stark känsla av att vara utstötta och inte tillhöra gemenskapen i övrigt.”
Det kallas för mångkultur. Något som Folkpartiet varmt förespråkar.
Identiteten för minoritetsgrupper i en s.k. mångkultur är starkt knuten till att själv ta avstånd från, tom. förakta majoritetskulturen. Det handlar alltså inte främst om någon “utstötning” utan om ett självvalt utanförskap.Svarta barn i Storbritannien säger till sina lärare att de kan inte sköta skolarbetet ty då skulle de bli hånade av sina svarta kamrater. Att plugga vore att “acting white” (bete sig som vit). Om man därtill, som i Sverige, städse hånar och smutskastar majoritetskulturen, tom. förnekar att svenskar över huvud taget har någon kultur – hur skulle man då kunna förvänta sig att de flesta invandrade barn vill bli som de djupt klandervärda, smädade, smutskastade och föraktade “svennejävlarna” och “svennehororna”?
“Det är denna misslyckandets kontinuitet som nu måste brytas innan dess följder blir ännu allvarligare.”
“Måste” brytas? Leijonborg & Rojas föreställer sig att man kan genomföra och gå iland med allt vad man vill.
“Sverige befinner sig farligt nära den punkt då de etniska och sociala konflikterna kan urarta på det sätt vi sett i andra europeiska länder, nu senast Holland.”
Vi är inte “farligt nära denna punkt”. Vi har för länge sedan passerat den punkten och Folkpartiet har energiskt eldat på för att driva det därhän. Tag bort bidragen (till dem som är arbetsföra), så får vi utan tvekan se hur “etniska och sociala konflikter urartar”.Själv förespråkar jag, att det är den väg man måste gå. Men Folkpartiet förespråkar att man väljer denna väg utan den ringaste föreställning om, vilka problem som väntar. När hela bostadsområden sticks i brand, då kommer Folkpartiet, Leijonborg och Rojas att få skrämselhicka.
mener Sydsvenskans Mikael Bergstrand om FOX- snapshottet af Malmø. Endvidere klager han over at “de udhængte” ikke kom til orde. Det er der nok mange svenskere der også gerne ville klage over – hvis de bare kunne.
Samme dag kommer forresten en rapport med dynamit i. Ghettoiseringen af Sverige er over 10 doblet på 10 år!
http://w1.sydsvenskan.se//Article.jsp?article=10102443
Fox News lät aldrig utpekade tala
Myten om mediernas mångkulturella gullande har jag redan belyst i en tidigare krönika. En sökning i Sydsvenskans textarkiv visar att vi i själva verket mycket oftare problematiserar invandringen än beskriver den i positivt präglade reportage.Frågan om brottslingars etniska bakgrund rymmer också så ofantligt mycket mer än vad de enkla lösningarnas rop vill göra gällande. Först och främst måste vi rätta oss efter de pressetiska reglerna, där det bland annat står att läsa:”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.”
———————————————————————————————
Leijonborg-, racist- jægeren og Mauricio Rojas i DN. Mon ikke de skulle indgive en klage over sig selv?
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=351097&previousRenderType=2
mere kortfattet summering i SvD:
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_8678661.asp
Publicerat 5 december 2004 02:26
Utanförskapet växer i Sverige
I 91 svenska bostadsområden ligger sysselsättningen på mindre än 50 procent. I många av dem klarar mindre än hälften av eleverna grundskolan. De värst utsatta områden är tio gånger så många i dag som 1990.Folkpartiet har gjort en kartläggning av Sveriges bostadsområden. Låg sysselsättning, dåliga skolresultat, lågt valdeltagande och hög brottslighet är kriterierna för de områden som partiet kallar för utsatta.
136 bostadsområden är enligt rapporten klart präglade av utanförskap. De har en sysselsättning på mindre än 60 procent, mer än 30 procent av eleverna lämnar grundskolan utan fullständiga betyg och valdeltagandet ligger under 70 procent.1990 fanns det tre sådana områden.I vissa av områdena klarar bara en fjärdedel av eleverna grundskolan och brottsligheten är dubbelt så hög som genomsnittet i landet.
I 91 av bostadsområdena har bara 50 procent någon sysselsättning. Den siffran var nio 1990.I folkpartiets undersökning, som döpts till Utanförskapets karta, redovisas de olika länens situation. I Skåne är läget extremt. Nästan en tiondel av bostadsområdena präglas av utanförskap.
I städer som Malmö och Landskrona klassas nästan en femtedel av områdena som utanförskapsområden.Också i Västmanlands, Östergötlands och Södermanlands län var antalet utsatta områden uppseendeväckande högt, vilket visar att det som tidigare var storstadsfenomen nu drabbar också övriga delar av landet.Utanförskapets karta presenteras på Dagens Nyheters debattsida av folkpartiledaren Lars Leijonborg och riksdagsmannen Mauricio Rojas, som är partiets integrationstalesman.
Undersökningen bygger på detaljerad sysselsättningsstatistik som Statistiska centralbyrån tagit fram, skolresultaten för läsåret 2002-2003 från Skolverkets register, valdeltagandet 2002 och Brottsförebyggande rådets våldsbrottsstatistik för 2003.
Vesteuropas mest verdensfjerne venstrefløj, findes antagelig i Sverige. Så fjern at formand Lars Ohly insiterer på at kaldes kommunist. Ingen grund til at stryge “K” et i VPK.
“Revolution på nettet”
http://www.kommunity.nu/
Sara Mohammadi, 21, gillar hiphop och soul, kallar sig kommunist och äter gärna kött. På hemsidan berättar hon också att hennes främsta kampredskap är bokbordet. Ändå poserar hon med en kalasjnikov på en bild tagen i irakiska Kurdistan.
– Självklart ska man inte ta till vapen i Sverige i dag. Men i många delar av världen måste man tyvärr försvara sin frihet med vapen. Så är det för kurderna, säger Sara som har rötter i Kurdistan.Hon har mest fått positiva reaktioner.”En häftig bild”– En kille kallade mig våldsromantiker, men de flesta tycker att det är en häftig bild, säger hon.Hon får helhjärtat stöd från Ung vänsters ordförande Tove Fraurud och viss förståelse från Lars Ohly.– Vapen kan vara den sista utvägen för ett folk som kämpar mot ett starkt förtryck, säger han.
som slår skamløst plat på nazismen til brug for nutidig politisering mod indvandrekritikerene i SD, får her sin bekomst i Expressen (se postering: Guilt by association)
http://www.expressen.se/index.jsp?a=213016
Utställningen är naturligtvis inget annat än ett hån mot alla som drabbades av detta systematiska och industriellt genomförda folkmord.Kanske kan det inte bli annorlunda i ett land som förskonats från krig och inte haft större politiska bekymmer än att de kunnat lösas över en fika?
Det särskilda med nazismen i Skåne – det övertydliga överklassperspektivet – reduceras här till ett stilla konstaterande. Det är besynnerligt. Fast logiskt: Weibull, von Essen, Fredrik Böök och alla de andra var ju inte aktiva då det begav sig, för tio år sedan.
Analys, precision, stringens, historiskt perspektiv? Glöm det.I en utställningsavdelning hänger ett foto från Bergen-Belsen invid ett dito från en brandbombad vänsterpartilokal i Helsingborg. Men det är nog inte cynism som styrt utställarna, utan snarare en obotlig naivitet kombinerad med ren dumhet och lite helyllesvensk masochism.