Magnus Bejmar var længe en fremragende Sverige-kommentator på DR-Deadline. Jeg formoder, han har fået lang snor af det røde DR, fordi han var så godt klædt på sagligt. Han fortæller her i et svar til Jakob Heidbrink hvordan det er, at være flyttet til Danmark. En bevægelse jeg selv har foretaget bare den modsatte vej.
Jag litar på den Københavnska polisen, jag litar även på de politiker jag inte sympatiserar med
“Att fritt få uttrycka sig, för detta bli fördömd för ordens innehåll, men inte utdömd som människa, var en viktig del av min flytt till Danmark. Mycket av arbetslivet tvingades ändras, länge trodde jag det ginge pendla till det svenska, men fördömelsen av mitt nyttjande av den danska frispråkigheten samt en haltande SEK, slog detta väck.
Som invandrad kan man försöka sig med integrering, men tvingas acceptera man bär sitt nationella arv i urbefolkningens ögon. Sålunda sade jag till den pakistanske tobakisten: “När du inte uppfyller deras fördomar och inga tyskar finns att tillgå, hatar dom mej” Svenskekrigene är fastlagt pensum i dotterns historieundervisning.
Men gud så skönt att låta henne jogga tryggt ensam mitt i stan, eller cykla tvärs genom Nørrebro, ty jag litar på den Københavnska polisen, jag litar även på de politiker jag inte sympatiserar med, samt de krängande medier, som vill få fan av annan publicist om de försökte sig med det jag så länge vanmäktats av i Sverige.
Fortsæt med at læse “Så skönt, min dotter kan cykla tvärs genom Nørrebro”

