Det er ved vores geniale politikeres mellemkomst efterhånden kendt af kvinder i hele europa, at ikke mange muslimske mænd kan tåle en afvisning. Den lokale don Muhammed bliver afvist af kvinden til højre, og så slår han hende selvfølgelig. Krænkningen er for meget for ham. Det skulle han nu ikke have gjort!

Det er altså hvad europiske kvinder takket været politikerne, er nødt til at lære: Den præmoderne kurtisering. Pigen er kineser, der er mere hjemme i pæren på dem, ved jeg af meget gammel erfaring. Hvis Danmark have indtaget 500.000 kinesere i stedet for muslimer, ville vi hverken have sociale eller økonomiske problemer med dem, selvom jeg også ville syntes en halv million var noget i overkanten. Men det danske Folketing havde ikke hjerne til andet, de er jo ikke kinesere.

(Gennemsnitsintelligensen i Hong Kong er 108, i Somalia er den 68, i Afghanistan 84. Europa masseimporterer ikke bare brutalitet, men også dumhed. Resultatet ses allerede med overtydelighed på vore gader og i skolen og fængslerne, og det ses mere end nogen andre steder i Sverige. Læs i den forbindelse Ralph Pittelkows Debatten om udlændingepolitikken kan til syvende og sidst koges ned til én sætning: Se hvad der er sket med Sverige! og Morten Uhrskov om den svenske skoles fald i PISA.)

Totalt kaos på Balkan-ruten

For nylig sagde den danske statsminister: Vi kan ikke klare et år mere med flygtningekrise. Som man ser har Tyrkiet gjort absolut nul, og nu myldrer tusinderne ind i Grækenland. Man kan godt love Løkke allerede, at det bliver værre i 2016. Hvis europæerne bestemmer sig til at stoppe dette, kan de godt indstille sig på, at de kommer til at leve under belejring i al overskuelig fremtid. Der er flere som vil ind i EU, end som bor her allerede, og det vil tiltage i hele næste generation. Der er altså IKKE tale om en krise. Det er sådan noget uvidende, danske kunstnere fra det indvandrerfrie Gentofte ikke rigtig begriber, men de kommer på forsiden med vrøvlet alligevel. Så skriver de en virkelighedsbefriet smøre i avisen og føler sig “samfundsbevidste.”

Intet kan stoppe flygtningene! Ud for ​​Grækenlands kyst drukner folk der flygter til Europa ugentligt. De, der har formået at nå fastlandet, står overfor lukkede grænseovergange og pigtråd. Deres situation synes håbløs.

Egentlig skulle over 5000 flygtninge til den overfyldte lejr i Polykastro ved grænsen med bus, men busserne kører ikke. Der er totalt kaos i grænsebyen Idomeni fordi det makedonske grænsepoliti kun lukker et bestemt antal ind før de lukker grænsen helt.

Fortsæt med at læse “Skabningens herre slår den forkerte”

Af PER STEINAR RUNDE

Dette er tittelen på boka som Peder Jensen gav ut på det danske forlaget Free Speech Library no på nyåret. Vanviddet, som han og vi har vore vitne til, gjeld både massemorda til Breivik og elitens aksept av stadig høgre innvandring til Europa, ikkje minst frå muslimske land. Det er difor i dobbel forstand ein god og dekkjande tittel. Men også skuldingane han har møtt om å ha «inspirert til Breiviks massemord», må opplevast som heilt vanvittige. Dei er grovt ærekrenkjande og ville blitt dømde som nettopp dét i einkvar rettsstat. Men etter 22. juli har vi på fleire måtar ikkje hatt ein normal situasjon i Noreg. Jensen, som måtte røme frå heimlandet og heller ikkje fekk utgitt boka si her, har erfart dette personleg.

«Vitne til vanvidd» er sjølvsagt eit forsvarsskrift mot slike klagemål, men med sine 350 sider, inkludert 45 sider med tusen kjeldetilvisingar, er boka også noko langt meir: Ein grundig omtale av korleis Jensen sjølv opplevde angrepa 22. juli, 36 sider med kommentarar til Breiviks kompendium, ein gjennomgang av rettssaka og debatten om ABB, og ei grunngjeving for kvifor han sjølv, som «Fjordman», byrja å skrive om islam og innvandring og framleis gjer det. Sidan eg sjølv hadde lese kompendiet og følgd med på rettsprosessen, kjøpte eg boka først og fremst fordi eg ville vite korleis det var å bli lyst fredlaus i Noreg anno 2011, slik Jensen opplevde. For dét vart han. Aldri har eg møtt slik ilter og uforsonleg motstand som dei to gongene eg prøvde å ta «Fjordman» litt i forsvar, som her og her. Jensens eiga historie er interessant og talande nok, men som Kjell Skartveit skreiv i sin gode omtale av boka 19. januar, er «siste delen av boken intensiv og preget av et veldig engasjement». Men beskrivingane og resonnementa til Jensen er også så gode at lesarane av document bør få kjennskap til nokre av dei. Det kan også fungere som ein forsmak på sjølve boka for dei som enno ikkje har kjøpt ho.

Fortsæt med at læse “Vitne til vanvidd”

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Bilden: Rivning av Klarakvarteren och nedre Norrmalm i Stockholm på 1950- och 60-talen, den så kallade Norrmalmsregleringen.

Det tog bara en generation för den politiska och mediala eliten att förstöra Sverige. Nu lever vi med följderna. Varje dag och varje minut utsätts svenska folket för resultatet av elitens ansvarslösa och maktfullkomliga härjningar.

Att förstöra ett land går fort

Att förstöra ett land går fort. Att bygga upp ett raserat land är betydligt svårare. Det tar framför allt mycket längre tid.
Det finns klara paralleller mellan det som sker i Sverige i dag och den skövling av Stockholms city som genomdrevs av en maktgalen politiker- och tjänstemannatrojka under ledning av borgarrådet Hjalmar Mehr (s) på 1950-70-talen. Rivningsraseriet kallades “Norrmalmsregleringen” och lämnade efter sig en förödd stadskärna. Stockholms city byggdes upp igen i futuristisk stil men hämtade sig aldrig efter vandalernas framfart. Staden hade förlorat sin själ.

Förstörelsen är irreversibel

Olika destruktionsprojekt har olika mantran. “Norrmalmsregleringen” var täckmantel för att utplåna det genuina Stockholm genom att riva hela stadskärnan. Kvar blev svårläkta sår. Men hus går att bygga upp igen.

Att förstöra ett land genom att på några årtionden byta ut dess befolkning mot människor från dysfunktionella våldskulturer går under mantrat “Ta sitt ansvar”. Till skillnad från Norrmalmsregleringen är den förstörelsen irreversibel. Människor kommer att fortsätta leva i Sverige. Men Sverige blir ett annat land.

Ansvar måste utkrävas

Efter höstens migrantinvasion med 163 000 asylsökande på årsbasis befinner sig Sverige i ett politiskt, ekonomiskt och socialt haveri med oöverblickbara konsekvenser. Mitt i kaoset står statsminister Stefan Löfven (s) och uttalar besvärjelser om ordning och reda. Ingen tror honom.

Om de skador som politikerna har tillfogat Sverige någonsin ska kunna läka går det inte att bara vända blad, som om ingenting hänt. Ansvar måste utkrävas av den elit som bit för bit har monterat ner Sverige med samma iskalla beslutsamhet som de galna borgarråden som rev Stockholm på 1950- och 60-talen. De som har tillfogat sitt land och sitt folk omätliga skador är skyldiga folket en regelrätt syndabekännelse och uppriktig bön om förlåtelse.

Resultatet av medvetna och eniga beslut

En yngre generation, ska vi säga från 30 år och nedåt, har vuxit upp i det mångkulturella, segregerade Sverige och vet inte om något annat. De tvingas som vi alla leva i ett land där den grundläggande tryggheten har gått förlorad. De utsätts för en undermålig skola, raserade samhällsinstitutioner, ökande kriminalitet och enorma problem med att få jobb och bostad.

Men hur många av dem vet att detta är resultatet av beslut som har fattats medvetet och i största enighet av en politisk elit? Hur många har förstått att denna elit faktiskt VILL att det ska vara så här? Att den målmedvetet och i jäsande självbelåtenhet har arbetat för att driva Sverige in i det kaos som råder i dag?

En omvänd klasskamp som slår mot de svagaste

Den påstått “humanistiska” och “feministiska” politik som förs i Sverige är bakom de förskönande orden inget annat än en klasskamp med omvända förtecken. Traditionell klasskamp växer underifrån, som ett uttryck för folkets revolt mot makthavarna.

Men i Sverige är det tvärtom; den svenska klasskampen förs av eliten mot samhällets allra svagaste; de fattiga, de sjuka, de arbetslösa, de handikappade, de hemlösa, barnen, pensionärerna – i synnerhet om de är etniska svenskar. Det är de som betalar notan för godhetselitens utopi.

“De som ska betala priset för humanismen (ekonomiskt såväl som i form av lidande och förluster) skrivs så gott som alltid ut ur berättelsen” skriver Henrik Dahl, dansk sociolog, författare och ledamot av Folketinget för Liberal Alliance, i Berlingske Tidene. 

“Därför är det mer rättvisande att kalla den svenska linjen för “klasskampslinjen”. Granskar man saken i detalj handlar det nämligen om den kreativa klassens råa och brutala klasskamp mot arbetarklassen och den lägre medelklassen.”

Det var eliten som förstörde Sverige

Nu vågar personer på den fina sidan av etablissemangsgränsen äntligen uttala det allmänheten har vetat i åratal och alternativa media har rapporterat om nästan lika länge:

Det är eliten som har förstört Sverige. Det var eliten som gjorde det. I en debattartikel i Dagens Nyheter skriver Peter Esaiasson, professor i statskunskap vid Göteborgs universitet:

“Även om den generösa flyktingpolitiken hade stöd av många medborgare var den ett elitprojekt som drevs av det politiska etablissemanget i samförstånd.”

En åsiktshegemoni som liknar en megabläckfisk

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Hur eliten förstörde Sverige”

Den store syriske digter Adonis, der har været nævnt i forbindelse med Nobelprisen, fik Remarque-prisen i Osnabrück, og sagde i den forbindelse i et interview til Die Welt: “Ein moderner Islam ist nicht möglich”. Jeg har berørt ham i »Min far, Adonis« i 2011 og i Adonis: Progress Impossible in the Arab World i 2014.

Being raised a Muslim himself and having one of the greatest understandings of the language of the Quran, Adonis said: “You can not reform a religion. If they are reformed, [the original meaning] is separated from it. Therefore, modern Muslims and a modern Islam is already impossible. If there is no separation between religion and state, there will be no democracy especially without equality for women. Then we will keep a theocratic system. So it will end.”

Laying down a heavy critique of the Islamic world, he added: “Arabs have no more creative force. Islam does not contribute to intellectual life, it suggests no discussion. It is no longer thought. It produces no thinking, no art, no science, no vision that could change the world. This repetition is the sign of its end. The Arabs will continue to exist, but they will not make the world better.” ‘Islam Can’t Be Modernised’ Says World’s ‘Greatest Arabic Poet’

18 mord och 2 mordförsök i Sverige under jan 2016

Den officielle statistik siger, at der indtræffer ca. 90 mord om året i Sverige. Enhver der følger med i svenske medier hver dag kan se, at der sker et mord hver dag mere eller mindre. Nogle gange fra 2 eller 3, og nogle gange ingen. Altså mindst det dobbelte af, hvad BRÅ påstår. 180-200 mord, fem til syv gange så mange som i Danmark (!)

I 2015 statistikken havde BRÅ 317 “fuldbyrdede mord og drab”, men i den endelige statistik kommer de så frem til, at de 217 skal være fejltagelser, selvmord, ulykker osv. Forekommer lidet sandsynligt, synes jeg. Jeg har skrevet om det flere gange, seneste den 22 januar i år. Nu skriver også den pensionerede SVT journalist Elisabeth Höglund om misforholdet mellem statistikken og virkeligheden:

När landets kriminologer uttalar sig talar de ständigt om att det “bara” begås cirka 100 mord om året i Sverige, ibland till och med färre och att det dödliga våldet inte ökar. Jag har alltid tyckt att den siffran har varit för låg, i synnerhet om man jämför den med polisens årliga statistik över anmälda mord och dråp, d v s dödligt våld, där siffrorna ibland kan vara de tredubbla.

Fortsæt med at læse “Adonis: “Islam kan ikke reformeres””